Uppsalatidningen 2013-06 27

DEBATT.

ANPASSA TILLVÄXTEN TILL STADENS SÄRART !

Att bejaka modetrender utan hänsyn till vår unika stadsmiljö kan innebära misstag som 1960-talets rivningsvåg, anser Föreningen Vårda Uppsala.

Silhuetten, slätten – så lär stadsarkitekten Leche ha benämnt viktiga drag för Uppsalas identitet. Leche såg alltid till helheten och Sala backe speglar hans ledord för en god stadsmiljö: måttlig skala, arkitektur präglad av både variation och samspel samt grönska. Nu liksom då betyder en attraktiv stadsmiljö mycket för trivseln i våra dagliga liv, för vår hälsa och för stadens förmåga att konkurrera med andra stadsregioner.

Föreningen Vårda Uppsala formulerade vid sitt 50-års jubileum ”Åtta principer för en god stadsmiljö”. En av dessa handlar om vikten av att bevara stadens silhuett samt att nya hus utformas med god modern arkitektur som samspelar väl med stadsmiljön. Idag står Uppsala inför en kraftig tillväxt vilket är positivt, men denna måste ske med hänsyn till stadens unika värden. Låt oss titta på några aktuella projekt.

”Arkitektur som sätter staden på kartan”, som det ofta uttrycks, har blivit en modetrend. Höga hus har kommit att stå för djärvhet och nytänkande. På Kvarngärdet blir det två elvavåningshus. Sedan en tid gäller byggrätt för ett åttavåningshus vid Klostergatan i stadskärnan. Nu är det dags för 40 meters höghus i Fyrislund. Är detta början på en höghusera i Uppsala?

Höga hus i en ring runt stadskärnan kan bli förödande för Uppsala som över lag har måttliga hushöjder. Höga hus försvagar intrycket av den väl sammanhållna stadsbilden med dess karaktäristiska silhuett som möter slätten; ett av stadens viktiga s.k. varumärken skulle kanske helt försvinna.

Förslagen till ny förvaltningsbyggnad för Universitetet och ombyggnad av Åhléns är andra exempel, i och för sig med arkitektonisk kvalitet, som visar brist på känsla för stadens kulturvärden. Förvaltningsbyggnaden skulle bli alltför dominerande i en av Uppsalas mest identitetsskapande miljöer med Slottet, Carolina Rediviva och Botaniska trädgården. Åhlénshusets svängda glasfasad kommer att bryta sönder helheten på Stora Torget, ett unikt torg av renässanstyp med gator som möts på mitten och strikt avgränsat av stenhus. Hus är inte skapelser som ställs ner var som helst utan tanke på samspelet i stadsmiljön. Vem vill i framtiden se staden som en tillfälligheternas modeparad?

Ett annat exempel på bristande hänsyn till omgivningen är Östra Sala backe-projektet, en bebyggelse så tät och hög att den kommer att bli en åtskiljande mur i stadslandskapet i stället för att för att länka samman Sala backe och Årsta, båda områden i måttlig skala. Visst behövs det bostäder, men även ett kommunalt ansvar behövs för långsiktigt god stadsmiljö. Det finns en risk att bejakande av modetrender utan hänsyn till Uppsalas unika stadsmiljö, kan leda till att dessa byggnader i framtiden kommer att betraktas som grava misstag på samma sätt som vi idag ser på 1960-talets rivningsvåg, då stora delar av Uppsalas stadskärna revs.

En annan oroande tendens är de stora verksamhetsområden som adderas ut på slätten – en vildvuxen blandning av lådliknande byggnader på stora parkeringsytor. Effekten blir att det tydliga mötet mellan staden och slätten förändras. Dessutom bebyggs jordbruksmark, en resurs som kan behövas för framtida försörjning.

Uppsala finns på kartan sedan tusen år och behöver inte marknadsföras med nya omvälvande grepp. Den fortsatta tillväxten får inte ske utan analys av hur stadens unika värden påverkas. Vilken utmaning är det inte att i stället varsamt förtäta staden och samtidigt möta en del av tillväxten genom att satsa på en utveckling av kransorterna till en storlek som medger god service? Med andra ord att i sann Leche-anda, utgå från Uppsalas unika förutsättningar genom att bevara, utveckla och förstärka stadens särart – den gröna staden i måttlig skala med den klassiska silhuetten som möter slätten.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund

Ordförande

Åhlénsvaruhuset, artikel UNT, skriven 22 mars 2011, publicerad ti 26 april 2011.

Aldrig för sent

Då det nya Tempovaruhuset stod färdigt 1961 vållade den s k tårtpappersfasaden en proteststorm i Uppsala. En av konsekvenserna blev bildandet av Föreningen Vårda Uppsala. I föreningens styrelse har vi diskuterat det senaste förslaget till fasad, som helt plötsligt gavs bygglov i höstas. I UNT har bl a Ulla Fries klokt beskrivit de negativa konsekvenserna av den nya glasfasaden, som den presenterats med arkitekternas skisser.

Vad vill Åhléns? Bygga till på rivningstomten mot Dragarbrunnsgatan och samtidigt förnya fasaderna på det nuvarande varuhuset. Det sägs att de perforerade fasadelementen har gjort sitt. Tanken är förstås att den nya dräkten skall skapa ytterligare attraktivitet åt cityhandeln och framför allt då åt det egna varuhuset.

Här finns flera positiva saker att ta fasta på. Uppsalas sista centralt belägna rivningstomt blir bebyggd. Cityhandeln förstärks med ytterligare ytor och förhoppningsvis bidrar det till att hålla den nästan ohämmade utbyggnaden av externhandeln stången. Dessa praktiska konsekvenser är helt i linje med Föreningen Vårda Uppsalas syn på Uppsalas centrum.

Men, detta kan ju åstadkommas på många sätt, och här kommer vi till platsens mycket speciella förutsättningar, inte minst historiska. Och till frågor om form och material. Åhléns med vällovliga syften, skickliga arkitekter, ett stadsbyggnadskontor och en byggnadsnämnd som borde känna sin stad har här gjort sig skyldiga till en bristande, ja felaktig, analys av de stadsbyggnadsmässiga och arkitektoniska hänsyn platsen kräver.

Stora torget är juvelen i Uppsalas renässansplan från 1643, den som bebyggelsehistorikern Anders Åman hävdade är Uppsalas förnämsta byggnadsminne. Ett torg med slutna hörn där axelgatorna möts i mitten. Var står länsantikvarien och länsarkitekten?  Även om bygglovet uppfyller reglerna i detaljplanen måste det väl ändå vara länsstyrelsen uppgift att själv förhindra att byggnadsminnet förvanskas, oavsett om någon överklagar eller ej.

Vi delar Ulla Fries mening om att spegelglas är fel material, och som tillsammans med den svepande runda formen helt skjuter torget i sank! Det kan väl inte vara förenligt med Åhléns syften? Ytterligare en felbedömning finns i förslaget och den gäller skalan i stadsbilden, byggnadernas storlek och utbredning. Vid en rundvandring i de centrala kvarteren ser vi enstaka äldre hus som bryter upp skalan. I Uppsalas centrum finns, trots den enorma rivningsvågen på 1960- och 70-talen, mycket få byggnader som visuellt upptar hela kvarter. Från 1950-talet och framåt har arkitekternas analys varit densamma: praktiskt taget alla kvartersstora kontors- och affärskomplex har nyanserats genom att delas upp i hanterliga volymer – ofta med hjälp av olika fasadmaterial. Resultatet har blivit den måttfulla skala som är Uppsalas egen. Dag Ribbing gjorde det i Forumvaruhuset, det första stora nybygget, Sven Ivar Lind i Skandiahuset, Carl Nyrén i biblioteksbygget, galleriornas arkitekter likaså, för att nämna några.

Och, inte minst, Backström & Reinius, sin tids ledande arkitekter, gjorde den analysen när Tempohuset gavs sin form. ”Tårtpapperet” med sitt överhäng delar upp varuhusvolymen och skapar dessutom en stabil kropp både mot Stora torget och Forumtorget

Ett bygglov som begår tre missgrepp alltså: en fasad utan substans mot det 350-åriga torget, en svepande rund form där torget kräver ett stabilt hörn och en byggnad som med sin obrutna längd helt faller ur stadens skala. Trots all avancerad polityr slås stadens struktur sönder, och det på ett sätt som påminner om de stora varuhusens intåg i många småstäder på 1960-talet.

Bygg ett tidsenligt glashus mot Dragarbrunnsgatan. Det nuvarande Åhlénshuset har med de 50 år som gått kommit att framstå som 1960-talets främsta representant i staden. Föreningen Vårda Uppsala ser gärna att tårtpappersfasaden behålls och vid behov förnyas. Om detta inte är möjligt måste ändå form och fasadmaterial mot Stora torget och Forumtorget ritas om! Arkitekturen måste bli mer komplex för att bättre samspela med omgivningen.

För sent? Att åstadkomma en bättre stadsbild kan väl aldrig vara för sent!

PO Sporrong, arkitekt

Ordförande i Föreningen Vårda Uppsala