2025-06-11

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag som har varit utsänt för granskning och vill med anledning därav framföra följande:

FVU avstyrker det nu framlagda förslaget och förordar en omarbetning där ett antal av de grundläggande värden som redovisats i den ursprungliga visionen och målen säkerställs i detaljplanen.

FVU har tidigare, 2022-11-23, yttrat sig över ett samrådsförslag som omfattade hela det område som benämns Uppsala Business Park. Föreningen lyfte i det yttrandet fram de dilemman som uppstår när modernismens planeringsideal med zonering ställs mot de nutida idealen om mångfald, stadsmässighet och stadsliv. FVU:s slutsats var att visionen för planområdet, såsom den beskrevs i de då presenterade planhandlingarna, inte var trovärdig när det skulle komma till ett genomförande.

En andra fråga som FVU kommenterade var trovärdigheten i de bedömningar som redovisades avseende resval. Föreningen pekade på att detaljplanen utgick från en bilanvändning som skulle omfatta högst 25 % av resorna år 2050. För kollektivtrafiken sattes målet att den skulle svara för 40 % av resorna. FVU ifrågasatt om inte detta var väl optimistiska bedömningar. Detta då det varken finns eller planeras ett trovärdigt kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som kan betjäna stråket centrala Uppsala–Boländerna-Fyrislund.

Båda dessa invändningar kvarstår även vad gäller det nu framlagda förslaget för etapp 1.

Planen för denna del av Uppsala Business Park har radikalt omarbetats sedan samrådsskedet. Inriktningen för det nu aktuella delområdet har gått mot ett mer renodlat industriområde av traditionellt slag än vad som normalt kan förväntas ligga inom begreppet Business Park. Kommunen har här retirerat i sina ambitioner sådana de tidigare har utryckts i planprogram och samrådsförslag.

Så har exempelvis ambitionen att från kommunens sida säkerställa gatu- och parkmark som allmän plats övergivits och därmed också möjligheterna att styra den föreslagna bebyggelsens möte med rörelsestråk och vistelsezoner. I stället utformas nu detaljplanen som ett storkvarter där fastighetsägaren har full rådighet över markens utnyttjande och utformning genom generöst satta planbestämmelser.

Denna förändring skapar en betydande dissonans mellan vad som planbeskrivningen redovisar kontra vad detaljplanen (dvs. plankartan) i realiteten säkerställer. De beskrivningar som görs avseende byggnaders lokaliseringar, utformningar av bottenvåningar, entrépartier, lokalgator och torgbildningar mm reduceras till önskelistor att i bästa fall presentera för den som i första hand råder över dessa frågor, fastighetsägaren. Genom att omfattningen av allmän plats reduceras, begränsas också allmänhetens rätt och möjligheter att röra sig i området.

I planbeskrivningen sägs att detaljplanen skapar förutsättningar för stora och långsträckta industribyggnader, vilket kan riskera att ge en ensartad miljö. Det framgår också av de alternativa illustrationer över tänkbar framtida bebyggelse som redovisas. De redovisade byggnadskropparna tar upp de huvudriktningar som finns i nuvarande bebyggelse men illustrationerna uppvisar en avsaknad av ambitionen att skapa mervärden i form av rumsligheter mm.

Byggnadshöjden (nockhöjden) medges generellt till 20 meter, för en betydande del av området till 30 meter. Sammantaget innebär planförslaget att en helt ny skala tillförs området. Detta påverkar förutsättningarna att nå ett antal av de mål som enligt planbeskrivningen har lagts till grund för arbetet, bland annat målet om att området ska utvecklas till en mer funktionsblandad stadsdel. Vidare riskerar bebyggelsen inom kvarteret Fyrislund (före detta Pharmacia) att komma helt i skymundan, vilket står i strid med det angivna målet att denna bebyggelse har en unikt hög arkitektonisk kvalitet som ska värnas och vidareutvecklas.

Den del av Uppsala Business Park som planläggs som etapp 1 har, enligt planförfattarna, från början varit inriktad på en utveckling av kärnverksamheten inom parken, det vill säga tillverkningsindustrin. FVU har förståelse för att så är fallet och att det kräver en viss generalitet i detaljplanens utformning. För att som område ges statusen av att ingå i Uppsala Business Park bör dock ett antal av de grundläggande värden som formulerades i det inledande arbetet och som redovisas i planbeskrivningen trots det kunna säkerställas i detaljplanen. Den bör därför omarbetas innan den förs fram för antagande.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 

Bo Aronsson vice ordförande

2025-06-10

Till plan- och byggnadsnämnden och kommunrevisionen i Uppsala kommun

Anmälan om misstänkt olaga byggande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anmäler härmed misstänkt olaga byggande utmed och tvärs Hugo Alfvéns väg. Enligt skyltar och informationsmaterial utför kommunen förberedande arbeten inför byggande av spårväg. Budskapet från spårvägsprojektets sida är att det handlar om ledningsomläggningar som behöver göras även om det skulle byggas körfält för så kallad BRT. Därmed skulle arbetet inte behöva avvakta en lagakraftvunnen detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka B.

FVU menar att de ansvariga för spårvägsprojektet här har gjort en felaktig gränsdragning relativt gällande regelverk. Det arbete som faktiskt har utförts utmed och tvärs Hugo Alfvéns väg i dess norra del har inte handlat om ledningsomläggningar. Det har omfattat nedläggning av nya elkablar för strömförsörjningen av en framtida spårvägslinje. Kablar har lagts utmed vägens östra sida samt tvärs densamma och fram till den planerade likriktarstationen väster om vägen (se bilagda foton). Dessa ledningar behövs inte för ett BRT-system. Detta visar att arbeten har utförts som rätteligen skulle ha avvaktat en lagakraftvunnen detaljplan.

För byggande av spårväg krävs, enligt lag (1995:1649) om byggande av järnväg, antingen en lagakraftvunnen järnvägsplan eller en dito detaljplan. Till en spåranläggning, räknas enligt 1 kap. 1 § samma lag ”fasta anordningar som behövs för spårens bestånd, drift eller brukande, signal- och säkerhetsanläggningar i övrigt, trafikledningsanläggningar samt anordningar för elförsörjning av trafiken” (vår kursivering).

FVU hemställer om att plan-och byggnadsnämnden respektive kommunrevisionen nu granskar det arbete som har utförts och tar de beslut som gällande regelverk kräver. Det är även önskvärt att revisonen granskar besluten bakom och konsekvenserna av de omfattande arbeten som nu utförs på och intill Gamla Stockholmsvägen utan att planstöd föreligger.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande

Bilaga:: dokumentation av arbetet utmed och tvärs Hugo Alfvéns väg

Schakt för kabeldragning fram till den planerade likriktarstationen väster om Hugo Alfvéns väg, foto från 20 februari 2025. Kablarna är den 10 juni nedlagda och schaktet igenfyllt.

Kabeldragning längs med Hugo Alfvéns vägs östra sida, foto från den 7 mars 2025.

2025-06-01

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har av Mark- och miljödomstolen i Nacka (MMD) beretts möjlighet att yttra sig över en till domstolen 2025-05-05 från Uppsala kommun inkommen skrivelse, där kommunen bemöter vad som tidigare har framförts av länsstyrelsen, FVU m fl. parter. FVU vill med anledning därav framföra följande.

FVU avstyrker fortsatt att det av Uppsala kommun sökta tillståndet för vattenverksamhet för bortledande av grundvatten etcetera lämnas. I såväl vårt ursprungliga yttrande, daterat 2024-09-27, och det uppföljande yttrandet, daterat 2025-03-18, anför vi sex huvudargument varför tillstånd inte ska lämnas:

1. Tillstånd kan inte meddelas då det saknas lagakraftvunnen detaljplan.
2. Länsstyrelsens uttalande i dispensärendet kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen.
3. Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden.
4. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla.
5. Bron bidrar till att skada riksintresset för kulturmiljön på ett påtagligt sätt och äventyrar även möjligheterna att säkerställa området som världsarv.
6. En stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts. 

Vi menar att dessa argument fortsatt är relevanta och det sökta tillståndet därför inte ska lämnas. I det följande kommenterar vi vad Uppsala kommun har anfört i sitt bemötande av våra tidigare yttranden och utvecklar samtidigt grunderna för vår avstyrkan ytterligare.

1. Tillstånd kan inte meddelas då det saknas lagakraftvunnen detaljplan.

Uppsala kommun anför i sitt bemötande av FVU:s tidigare framförda argument:

Aktuellt område är inte detaljplanelagt. Någon prövning mot 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken sker därför inte. Därmed aktualiseras inte heller behovet för mark- och miljödomstolen att villkora tillståndsdomen med villkor om krav på att detaljplanen ska ha vunnit laga kraft. Lokaliseringen prövas istället mot 2 kap. 6 § första stycket miljöbalken. Det saknas rättsligt stöd för att avvakta förevarande prövning till dess att det föreligger en lagakraftvunnen detaljplan. Det FVU anfört innebär inget skäl till att avvakta målets handläggning.

FVU vill förtydliga att den ansökan, daterad 2024-05-08, som Uppsala kommun lämnat till MMD avser ”tillstånd till uppförande av anläggning i vattenområde m.m. vid anläggande av bro över Fyrisån, Uppsala kommun.” Denna rubrik har senare efterhand ändrats till den som anges i rubriken till detta yttrande. Det är otvivelaktigt så att ansökan avser vattenverksamhet vid anläggande av bro över Fyrisån. Det är byggandet av bron som föranleder vattenverksamheten. Som FVU tidigare påtalat framgår det också av ansökan upprepade gånger och med all önskvärd tydlighet att det är byggande av just en spårvägsbro som avses. Det sökta tillståndet avser alltså en verksamhet som ingår som en väsentlig och nödvändig del i anläggande av spårväg genom Årike Fyris. Och för att anlägga spårväg krävs enligt lag (1995:1649) om byggande av järnväg antingen en lagakraftvunnen järnvägsplan eller en dito detaljplan. Ingen sådan lagakraftvunnen plan föreligger för närvarande.

Om kommunen hade valt att pröva lokalisering och utformning av spårvägsbron i en järnvägsplan så hade fastställelsen av denna jämställts med meddelande av tillstånd enligt miljöbalken (§ 3 lag om byggande av järnväg). Prövningen av alla relevanta aspekter hade skett i ett och samma sammanhang. Genom att kommunen i stället valt att arbeta med detaljplaneinstrumentet krävs därför en separat prövning för vattenverksamhet enligt miljöbalken. Då är det av särskild vikt att dessa prövningar görs i rätt ordning, detta är inte minst viktigt i ett fall som det nu föreliggande, som bedöms ha en betydande miljöpåverkan och där kommunen hitintills underlåtit att beskriva viktiga miljökonsekvenser i tillståndsärendet och i stället hänvisat bedömningarna och beskrivningen av dessa till detaljplaneprövningen.

Uppsala kommun har i ett yttrande avseende den överklagade detaljplanen för spårvagnsdepå (mål P 6000–24) framfört att mark- och miljödomstolen kan bestämma ett villkor att tillståndsdomen inte ska få tas i anspråk förrän en detaljplan vunnit laga kraft. FVU framförde i det sammanhanget att de förutsättningar för att meddela ett villkorat tillstånd som det varit tal om i förarbeten till äldre, upphävd lagstiftning föreligger inte här (jfr prop. 1981/82:130 s. 96 f.). Vidare att med analog tillämpning av sådana uttalanden åsidosätta det undantagslösa och tydliga kravet lagfäst i 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken, framstår som en minst sagt skakig rättslig grund för att ge ett villkorat tillstånd till en så komplex åtgärd som det är fråga om här. Den slutliga prövningen av det sökta tillståndet ska därför avvakta en lagakraftvunnen detaljplan. 

2. Länsstyrelsens uttalande i dispensärendet kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen

Uppsala kommun anför:

Kritiken är svår att förstå och skjuter bredvid mål. Det som kan konstateras är att kommunen har sökt erforderliga tillstånd m.m. och att kommunen till stöd för det har framarbetat erforderliga underlagshandlingar. Därutöver har kommunens i enlighet med länsstyrelsens krav och önskemål framarbetat kompletterande underlag, aktbilagorna 83 – 96. Länsstyrelsen har tillstyrkt sökta tillstånd och dispenser, se avsnitt II.1 ovan. Påstådd ”lindring” av relevanta prövningskrav föreligger inte. Kommunen anser, liksom länsstyrelsen, att kommunen klarar gällande prövningskrav.

FVU menar att kommunen inte bemöter den allvarliga kritik vi framfört i sak avseende prövningen av de allmänna intressena sinsemellan och gentemot eventuella enskilda intressen. I miljökonsekvensbeskrivningen (MKB, bilaga 6, s. 6) påstår kommunens konsulter helt frankt att ”det allmänna intresset av spårvägen överväger det allmänna intresset av att inte tillåta åtgärderna inom landskapsbildsskyddsområdet. Förutsättningar för tillstånd enligt beslutet om skydd för landskapsbilden föreligger därför.” Därefter hänvisar konsulterna till en av länsstyrelsen utförd bedömning i ett beslut 2024-02-01 om biotopskyddsdispens. Uppsala kommun ställer här det kommunen menar är ett allmänt intresse, spårvägen, mot det allmänna intresset av att inte tillåta åtgärderna inom landskapsbildsskyddsområdet. Det senare är förvisso ett starkt och i sak grundläggande allmänt intresse, men intresset av spårvägen ska även ställas mot ett stort antal andra allmänna intressen i som rör natur- och kulturmiljö, vattenskydd, risk-och säkerhetsfrågor med mera.

Det är FVU:s mening att kommunen alltför lättvindigt stödjer sig på vad som överenskommits i fyrspårsavtalet och länsstyrelsens referens till detta avtal i samband med att man lämnat dispens i fråga om biotopskydd. Ett avtal kan inte slå undan den prövning som ska göras enligt vare sig lag om byggande av järnväg, plan- och bygglagen eller miljöbalken.

I det nu aktuella fallet är det först i en detaljplaneprocess som det samlats tillräckligt kunskapsunderlag för att fullt ut kunna bedöma och avväga de olika allmänna intressena sinsemellan och de allmänna intressena gentemot de enskilda intressen som kan finnas. Kommunens åberopande av fyrspårsavtalet får i den prövningen ses som en av flera ingångar inför den slutliga avvägningen. I annat fall skulle accepteras en ordning där ett avtal mellan stat, region och/eller kommun tillåts att slå undan vad som föreskrivs i gällande lagstiftning, vilket skulle vara ett helt oacceptabelt förhållande i en rättsstat.

Statskontorets lågmält framförda men i sak skarpa kritik av den aktuella typ av avtal som det så kallade fyrspårsavtalet utgör, får i detta sammanhang ses som i högsta grad relevant. Vi har beskrivit detta utförligare i vårt yttrande, daterat 2024-09-27 (s. 3).

3. Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden.

Uppsala kommun anför:

Kommunen tillbakavisar framförd kritik och framförd bedömning om nullitet. Det förhållandet att FVU inte ansluter sig till kommunens och länsstyrelsens bedömningar innebär inte att förordnandet skulle vara en nullitet.

FVU menar fortsatt att en spårvägsbro, och därmed anläggningsarbeten för en sådan, genom Årike Fyris står i direkt konflikt med vad som lagts fast i landskapsbildskyddet för området. Man kan inte ge tillstånd för anläggande av en spårvägsbro, bygga ramper och bro över Hemslöjdsvägen, anlägga dagvattendammar, dra luftledningar, uppföra belysningsstolpar, schakta samt utföra markbearbetningar utöver normal brukning och samtidigt säga att syftet med landskapsbildskyddet är uppfyllt. Intentionerna i skyddet är just att motverka och förhindra de åtgärder som nu föreslås. Om tillstånd medges kan landskapsbildskyddet inte längre anses vara i kraft. De ingrepp som ansökan avser är så omfattande så att det kommer att vara svårt att hävda en fortsatt tillämpning av förordnandet. Det kan snarast ses som ett beslut om upphävande i det fall ett tillstånd lämnas för en spårvägsanläggning genom det område som förordnandet idag omfattar.

FVU vill återigen framhålla att en spårvägsbro är ett långsiktigt och oåterkalleligt ingrepp i den miljö som förordnandena om strand- respektive landskapsbildskydd är till för att skydda. Strand- respektive landskapsbildskyddet ska därför hävdas fullt ut.

4. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla.

Uppsala kommun anför:

FVU utgår felaktigt från att det skulle finnas prövningsplikt enligt miljöbalken avseende ”spårvägsprojekt”. Den enligt miljöbalken tillståndspliktiga verksamhet som omfattas av förevarande prövning är den vattenverksamhet som erfordras under byggskedet, d.v.s. arbete i vattenområden och grundvattenbortledning. Kommunen anser att miljökonsekvensredovisning avseende de verksamheter som tillståndsansökan avser svarar mot kraven i miljöbalken och att erforderliga villkorsförslag presenteras avseende de störningar och den påverkan som nämnda vattenverksamhet ger upphov till. Kravet från FVU om att den specifika miljöbedömningen måste ge en samlad bild av spårvägsprojektets påverkan på miljön i sin helhet svarar inte mot något rättsligt krav i miljöbalken. Flera av de miljöaspekter som FVU önskar få belysta liksom miljöeffekterna under driftskedet är frågor som omhändertas i detaljplaneprövningen. Kommunen noterar att FVU har överklagat detaljplanen sträcka D (mål nr P 1566-25) och detaljplanen för spårvagnsdepån (mål nr P 6000-24) och att FVU därmed har möjlighet att i dessa två mål få sina till dessa detaljplaner hörande frågorna prövade. Vad gäller frågan om artskydd har kommunen vidtagit erforderliga inventeringar m.m. och sökt artskyddsdispens vad gäller cinnoberbagge. Vad gäller frågan om vibrationer från spårvägstrafiken under driftskedet är det en fråga som omhändertas inom ramen för detaljplanearbetet.

FVU noterar att Uppsala kommun konsekvent menar att den nu aktuella prövningen endast avser den sökta vattenverksamheten påverkan under byggskedet. Därmed bortser man från de konsekvenser som kan uppstå på sikt som en följd av den utformning och den teknik som valts för den anläggning som avses uppföras, liksom från de långsiktiga följderna av hur de aktuella anläggningsarbetena utförs. FVU menar att när en planerad åtgärd eller verksamhet bedöms ha en betydande miljöpåverkan så den lagstadgade miljöbedömningen göras fullt ut utifrån vad som sägs i 2 kap. miljöbalken.

I samband med avgränsningssamrådet bedömde kommunen att verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Detta utan att ange i vilka frågor som påverkan kan anses betydande (MKB, bilaga 6, s. 15). Därefter räknar man upp hela 16 risker, inklusive påverkan på landskapsbildskydd och strandskydd (MKB, s. 18). Kommunen väljer sedan i sin ansökan att ”avgränsa bort” att analysera och beskriva påverkan på riksintressena för kulturmiljön och friluftslivet, samt även på naturreservatet Årike Fyris och eventuella fornlämningar. I stället hänvisar kommunen till detaljplanen i dessa frågor. Det innebär att mark- och miljödomstolen inför sin prövning av den nu aktuella ansökan inte har fått tillgång till en fullständig redovisning av de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av den sökta verksamheten. Hur påverkar den sökta verksamheten de nyss nämnda riksintressena och naturreservatet Årike Fyris?

FVU noterar att kommunen gör ett undantag i fråga om beskrivning av konsekvenserna på sikt. I miljökonsekvensbeskrivningen (s. 19) skrivs: ”Landskapsbildskyddet omfattar det permanenta skedet.” I övrigt anges det valda tidsperspektivet för miljöbedömningen och -beskrivningen till den tid som svarar mot byggskedet, vilket anges vara cirka tre år.

Naturvårdsverket framhåller i sina anvisningar att ”en tillståndsprövning enligt miljöbalken innefattar en fullständig prövning enligt 2 kap. miljöbalken oavsett om det är en ny eller befintlig verksamhet.” Av 6 kap. 37 § punkt 2 miljöbalken framgår vidare att en strategisk miljöbedömning ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. FVU finner det oacceptabelt att ansökningshandlingarna inte har lämnat en fullständig redovisning av den sökta verksamhetens konsekvenser också över tid. Det styrker vår uppfattning att tillstånd inte kan lämnas innan en lagakraftvunnen detaljplan föreligger. Först då finns, i bästa fall, både en strategisk och en specifik miljöbedömning utförda, vilka sammantagna skulle kunna ge en fullständig bild av den nu sökta verksamhetens miljöpåverkan.

Uppsala kommun bemöter den kritik som FVU framfört gällande de brister som finns i ansökningshandlingarna avseende beskrivning och förslag med hänsyn till kvicklera och stabilitet. Kommunen skriver:

… att man även fortsatt behöver beakta stabiliteten, både inom och utom området med förekomst av kvicklera. Det är alltid viktigt att uppdatera stabilitetsberäkningar utifrån rådande laster genom hela projekterings- och byggskedet och detta är ngt som rekommenderas för alla projekt där risk för stabilitetsproblem föreligger.

FVU menar att detta inte är ett godtagbart förhållningssätt inför ett så komplext och omfattande projekt som berör så många viktiga miljöaspekter. Ett skred i samband med anläggningsarbeten får dessutom sannolikt en direkt negativ påverkan på så väl grundvatten som ytvatten (Fyrisån). Redan efter Tuveskredet 1977 skärptes kraven på undersökningar och dokumentation av ett områdes stabilitetförhållanden inför planering och byggande. För att en detaljplan ska kunna antas eller en åtgärd godkännas krävs en dokumentation av att säkerheten mot skred är klarlagd.

I den till ärendet hörande utredningen (bilaga 5.2: PM geoteknik, WSP 2024-04-05, s. 27) redovisas att:

Stabilitetsberäkningarna visade att stabiliteten inom området för planerad bro är erforderlig för befintliga förhållanden.

Tillfartsbankarna innebär dock en belastningsökning som potentiellt skulle kunna äventyra stabiliteten i området. … Den östra tillfartsbanken grundläggs delvis på finjordar och beräkningar visar att stabiliteten inte är erforderlig för den tillskottslast som banken utgör. (våra kursiveringar)

I ansökan talas också om att uttryckning kan ske i Fyrisån om inte spontning sker utan att precisera detta förhållande närmare. För FVU är det är uppenbart att frågan om stabilitet är otillräckligt redovisad i det nu framlagda ärendet.

I samband med att den fördjupade översiktsplanen för den södra staden upprättades skrev expertmyndigheten för grundvatten, Statens Geologiska Undersökning (SGU), i sitt samrådsyttrande, daterat 2017-02-17 (s. 2):

… den planerade exploateringen som presenteras i den fördjupade översiktsplanen innebär oacceptabla risker för grundvattnet i åsen. Det gäller främst den byggnation som planeras att ske på och i närheten av åskärnan liksom oklarheter kring placering och utförande av broförbindelsen over Fyrisån.

SGU har, vad vi kan finna, inte yttrat sig över den nu framlagda ansökan. Med tanke på den kritik som SGU framförde över den fördjupade översiktsplanen bör mark- och miljödomstolen höra SGU i fråga om de förhållanden som råder inom det nu aktuella påverkansområdet och om de åtgärder som redovisas i den aktuella ansökan är tillräckliga och kan accepteras.

Uppsala kommun slår undan FVU:s hänvisning till mark- och miljööverdomstolens avgörande i mål nummer M 11540–14 och menar att denna dom saknar relevans för förevarande prövning. Det är FVU:s uppfattning att kommunen väljer att bortse från en av överdomstolens grunder för sitt beslut; att även om överdomstolen bedömde riskerna för vattentäkten som små så drog man slutsatsen att med hänsyn till vattentäktens stora betydelse för samhället (82 000 invånare) och då ingen reservvattentäkt fanns, skulle en förorening få mycket stora negativa konsekvenser. I fallet Uppsalaåsen är ett betydligt större antal personer beroende av vattentäkten och det finns heller inte någon reservvattentäkt i det fall en förorening eller någon annan negativ påverkan skulle ske. I Uppsalafallet berörs ett betydligt större antal personer av eventuell skada på vattentäkten än vad som skulle ha varit fallet i det ovan aktuella målet.

Frågan om artskydd är fortsatt oklart hanterat i ansökan. Viktiga delar av informationen är sekretessbelagd, varför det är svårt att bedöma det riktiga i kommunens påståenden och förslag till villkor med mera. Men Uppsala kommuns svar på länsstyrelsens förslag till villkor visar att det är uppenbart att kommunen inte tar frågan om artskydd på fullt allvar. I sina kommentarer över länsstyrelsens yttrande i frågan (s. 7) skriver kommunen att man inte kan acceptera länsstyrelsens villkorsförslag utan anser att.

De värden som länsstyrelsen synes värna skulle kunna omhändertas på sådant sätt att kommunen i stället tillser att etablering i aktuellt område påbörjas innan den 1 april och att nedtagning av träd, liksom slyröjning inom området är utfört innan den 1 april. På det sättet utesluts risken för att fåglar hinner påbörja häckning som sedan kommunen stör.

Det är alltså kommunens mening att i området befintliga och med hög sannolikhet lämpliga habitat för skyddade fågelarter ska tas ned och röjas undan så att häckning inte kan ske.

FVU noterar att Uppsala kommun genom sitt bemötande av vad vi framfört tidigare nu bekräftar att frågan om vilken påverkan som vibrationer från bron kan komma att ha på yt- och grundvattnet under driftskedet inte har studerats vare sig i den nu aktuella ansökan om tillstånd för vattenverksamhet eller inom ramen för detaljplanen för delsträcka D. Detta är en brist i miljöbedömningen som inte bör accepteras.

Utifrån vad vi framfört i våra två tidigare yttranden och här ovan menar vi fortsatt att försiktighetsprincipen bör tillämpas på så sätt att tillstånd för projektet inte meddelas (se vidare FVU:s yttrande daterat 2025-03-18).

5. Bron bidrar till att skada riksintresset för kulturmiljön på ett påtagligt sätt och äventyrar även möjligheterna att säkerställa området som världsarv.

Uppsala kommun anför:

FVU ansluter sig inte till slutsatserna i de sakkunnigutlåtanden som kommunen presenterat gällande anläggningarnas påverkan på kulturmiljö. Det är inte samma sak som att dessa sakkunnigas bedömningar är fel, vilket FVU försöker påskina. Kommunen får upprepa att länsstyrelsen i detaljplanearbetet har redovisat att länsstyrelsen anser att anläggningarna inte medför påtaglig skada enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Det förhållandet att FVU har motsatt bedömning minskar inte det rättsliga värdet av länsstyrelsens ställningstagande. Kommunen har i målet redovisat erforderlig kumulativa bedömningar.

FVU uppfattar det som att Uppsala kommun genom sitt utförliga bemötande av de av oss framförda synpunkterna avseende de planerade åtgärdernas påverkan på riksintresset för kulturmiljön (Uppsala stad C40) bekräftar att denna fråga är relevant i den nu aktuella tillståndsprövningen. FVU menar att kommunen och länsstyrelsen har gjort en för spårvägsprojektets genomförande alltför gynnsam tolkning av hur de för området aktuella riksintressena påverkas av såväl planerat anläggningsarbete som över tid.

Naturvårdsverket har gett ut allmänna råd om påtaglig skada på riksintressen enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken (NFS 2005:17). Råden är inte bindande men ger vägledning för hur bestämmelsen ska tolkas. Enligt de allmänna råden kan påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön uppstå om en åtgärd kan mer än obetydligt skada något eller några av de natur-, kultur- och friluftsvärden som utgör grunden för riksintresset. Vidare anges att en negativ inverkan som är irreversibel med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset som regel bör anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön. Av de allmänna råden framgår att även om den negativa inverkan endast förväntas pågå under en kortare tid bör den anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön om den negativa inverkan kan bli så stor att området i något avseende förlorar sitt värde som riksintresseområde.

FVU menar att anläggande av en bro genom Årike Fyris innebär en sådan irreversibel negativ inverkan på riksintressena som avses i Naturvårdsverkets allmänna råd. Den i ansökan redovisade verksamheten är en betydande och avgörande del i anläggandet av en sådan bro. Skadan på riksintressena uppstår inte endast under anläggningstiden utan också i det kommande driftskedet. FVU har i tidigare sammanhang beskrivit den föreslagna bron som ett storskaligt och oåterkalleligt ingrepp i och intill ett område av högsta kultur- och rikshistoriska värde. Denna bedömning gäller fortsatt.

I sitt bemötande av FVU:s yttrande (s.34) drar Uppsala kommun slutsatsen att bedömningen av de kumulativa effekterna av spårvägens anläggningar, tillsammans med depåns, inte blir en annan än den för endast spårvägsbron. Detta påstående avviker från vad som sägs i det parallellt med planeringen av spårvägsbron bedrivna planärendet för spårvagnsdepån (MKB, WSP, 2023-12-04, s. 49):

Tillsammans innebär de olika planerna att flera moderna, storskaliga element som förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Den planerade spårvägen på bank och broar genom landskapet som ingår i planen för delsträcka D bedöms ha störst negativ visuell effekt. Anläggningarna har en skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. (vår kursivering)

Visserligen framhålls att spårvägen på bank och broar ha störst negativ effekt men av redovisningen framgår att effekterna av detaljplanen för delsträcka D ska läsas ihop med effekterna av detaljplanen för spårvagnsdepån. FVU menar dessutom att kommunen i fråga om spårvagnsdepån väsentligt underskattar hur en åtta meter hög mur, med angränsande slänter och tillhörande skalskydd, kommer att påverka uppfattningen av landskapet och de värden som riksintressena för kulturmiljö och friluftsliv avser att säkerställa. Även den till depån knutna dagvattendammen kommer, tillsammans med dagvattendammarna intill Hemslöjdsvägen, att i hög grad påverka hur landskapet läses.

I detaljplanen för delsträcka D skrivs att ”utformningen av dammarna är avgörande för att de inte ska innebära påtaglig skada på kulturmiljön” (planbeskrívningen s. 67) samt angående bron över Hemslöjdsvägen med tillhörande ramper ”planteringar är därför nödvändiga för att undvika påtaglig skada på kulturmiljön.” (planbeskrivningen s. 154). FVU har i tidigare yttrande noterat att dagvattendammarna respektive bron över Hemslöjdsvägen med tillhörande ramper var för sig riskerar att påtagligt skada riksintresset, vilket indikerar att den samlade effekten av spårvägsbron, ramperna, de nyss nämnda anläggningarna tillsammans med de åtta meter höga stödmurarna för depån med anslutande slänter och tillhörande skalskydd kommer att medföra en påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljö, en skada som inte låter sig läkas av planteringar. 

Uppsala kommun medger i sitt bemötande (s. 32) att:

Spårvägsbron, bron över Hemslöjdsvägen, brobankarna och dagvattendammarna i årummet (dagvattendammen för depån och en mindre dagvattendammen under bron) kommer … att skada riksintresset …

Men kommunen menar fortsättningsvis att det inte är på ett påtagligt sätt då skadan begränsas genom de åtgärder vilka enligt detaljplanen och enligt avtal mellan kommunen och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), ska genomföras. FVU noterar här att kommunen i sin uppräkning av element som skadar riksintresset även tar med dagvattendammen för depån. Detta i motsatt till vad man påstått på annan plats i sitt bemötande.

Uppsala kommun räknar sedan i punktform upp ett antal åtgärder som, enligt kommunens uppfattning, bidrar till att skadan på riksintressena inte blir påtaglig. Kommunen skriver att:

Kring brobankarna ska plantering av högre vegetation ske i syfte att skapa en växtridå som på ett naturligt sätt döljer bron. Planteringarna ska ha tillräckligt högrest växtlighet för att kunna bädda in bron och få den att smälta in bättre i landskapet. (vår kursivering)

Kommunen hänvisar till att detta också är ett plankrav. FVU konstaterar att det trots det är åtgärder som kan vara svåra att få till stånd och som dessutom baserar sig på ett plankrav som är svårt att fullt ut hävda och följa upp över tid.

Växtförhållandena på och i anslutning till stora vägramper är sällan de bästa. Även om de föreskrivna planteringarna utförs så kommer det att ta inemot 20–30 år innan den högresta växtlighet som man talar om kan finnas på plats. I de av Naturvårdsverket allmänna råden, som vi refererat till ovan, sägs att även om den negativa inverkan endast förväntas pågå under en kortare tid bör den anses utgöra påtaglig skada på natur- eller kulturmiljön om den negativa inverkan kan bli så stor att området i något avseende förlorar sitt värde som riksintresseområde. Uppsala kommun har i sin argumentation framfört att skadan inte är påtaglig just för att åtgärder som planteringar vidtas. Det innebär indirekt ett erkännande av att skadan är påtaglig åtminstone tills en tillräckligt högrest växtlighet bäddar in bron och brobankarna, vilket alltså torde vara fallet under mycket lång tid.

Uppsala kommun avser att teckna ett avtal med SLU om avgränsning av odlings- och betesmark liksom om att mindre dungar eller åkerholmar ska anläggas norr om bron. FVU:s erfarenhet är att denna typ av avtal inte bör utgöra en grund för att ett tillstånd ska medges eller en detaljplan antas eller godkänns av en prövande myndighet. I det relativt nyligen avslutade detaljplanärendet avseende Seminarieparken godkände länsstyrelsen detaljplanens omfattning och utformning först när det i ett exploateringsavtal mellan kommunen och exploatören föreskrevs att den i planområdet belägna trädgården skulle återställas så att den synliggjorde dess historiska utformning och dess betydelse för seminariets pedagogiska arbete. När detaljplanen vunnit laga kraft valde kommunen att utforma parken utifrån helt andra historiska referenser än vad avtalet föreskrev, ett agerande som inte kan följas upp genom rättslig prövning annat än mellan avtalsparterna.

Uppsala kommun anför även att skadan mildras av att detaljplanen för delsträcka D i en planbestämmelse föreskriver att bron ska ha ”en hög arkitektonisk kvalitet i förhållande till landskapets höga kulturhistoriska värde”. FVU har tidigare, i samband med den till mark- och miljööverdomstolen överklagade detaljplanen för kvarteret Ubbo, framhållit att denna planbestämmelse om ”hög arkitektonisk kvalitet” saknar det stöd i plan- och bygglagen som en planbestämmelse måste ha. En bro är dessutom inte bygglovspliktig, vilket framgår av plan- och byggförordning (2011:338) 6 kap. 1§. Uppräkningen av bygglovspliktiga anläggningar i förordningen är, enligt Boverket, uttömmande och i uppräkningen saknas bland annat broar. Den slutliga utformningen av bron låter sig alltså inte styras av detaljplanen utan den sker i samband med att huvudmannen för bron låter projektera och upphandla byggandet av densamma. Vilka kriterier, tekniska, ekonomiska eller estetiska, som därvidlag kommer att väga tyngst kan i dagsläget varken förutses eller bestämmas.

6. En stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts.

Uppsala kommun anför:

FVU framför kritik och synpunkter mot spårvägsprojektet som sådant, d.v.s. förhållanden och sakfrågor som behandlas och prövas inom ramen för detaljplanearbetet. Den av FVU åberopade bestämmelsen i 6 kap. 11 § miljöbalken rör detaljplanearbetet. Kritiken och synpunkterna omfattar i egentlig mening inte den verksamhet som omfattas av förevarande prövning utan de sakförhållanden och frågor som ingår i detaljplaneprövningen, …. FVU har, som sagt, överklagat både detaljplanen för sträcka D (mål nr P 1566-25) och detaljplanen för spårvagnsdepån (mål nr P 6000-24) och där i huvudsak åberopat och redovisat här framförd kritik. I den överprövningen kommer FVU:s synpunkter att bedömas. Vad gäller kraven på den miljökonsekvensbeskrivning som ingår i förevarande prövning svarar den mot kraven i miljöbalken.

FVU noterar att Uppsala kommun tidigare återkommande har hävdat att endast de konsekvenser i form av grundvattenbortledning och infiltration med mera som är en direkt följd av den sökta vattenverksamheten ska belysas i det nu aktuella ärendet. Enligt vad FVU funnit har mark- och miljööverdomstolen i tidigare ärende dragit slutsatsen att det är miljökonsekvenserna i dess helhet av ett projekt som avses i MKB-direktivet och inte endast vissa begränsade miljöeffekter av det.

FVU noterar nu att Uppsala kommun, utöver ovan inledande sammanfattande kommentar, även för ett resonemang och en argumentation kopplat till de frågor som borde ha klargjorts i en detaljplan innan en ansökan om den nu aktuella verksamheten gjordes till mark- och miljödomstolen. Det bekräftar det FVU tidigare har fört fram, och fortsatt menar, att tillstånd för den nu ansökta verksamheten inte kan ges förrän en lagakraftvunnen detaljplan föreligger och att ansökans förenlighet med detaljplanen har prövats. Först då har alla förutsättningar för att fullt ut kunna pröva ansökan klarlagts.

Ett spårvägsprojekt måste planeras genom en järnvägsplan eller en detaljplan. Eftersom projektet innebär en betydande miljöpåverkan krävs såväl en strategisk som specifik miljöbedömning, vilket också Uppsala kommun framhåller i sitt bemötande över vad vi har framfört i ärendet. Trots den insikten genar kommunen i sin analys och beskrivning av konsekvenserna av detaljplanen respektive projektet. FVU vidhåller de brister som föreningen påtalat i tidigare yttranden. Den geografiska räckvidden för det aktuella projektet är av sådant slag att den direkta planeringen borde ha föregåtts av studier av alternativa stadsstrukturer. Redovisningen av de övergripande lokaliseringsstudierna är nu mer av en historieskrivning än en redogörelse för vad de olika omnämnda alternativen innebär.

De krav som finns på redovisningen vid en specifik miljöbedömning kan inte heller anses uppfyllda då alternativa utformningar av bron och alternativa tekniker för byggande inte kan anses vara tillfyllest belysta. En miljökonsekvensbeskrivning ska enligt 6 kap. 7 § 2 miljöbalken innehålla en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar ska undvikas, minskas eller avhjälpas. Syftet med beskrivningen är att det ska framgå vilka åtgärder eller metoder som kan användas för att komma till rätta med de miljöproblem som en verksamhet eller en åtgärd kan orsaka. Finns det alternativa sätt att lösa uppgiften som är skonsammare mot miljön?

Enligt FVU:s mening har inte den sökande visat att den valda utformningen eller den valda tekniken är de bästa. I miljökonsekvensbeskrivningen (s. 25) har frågan om alternativ teknik avhandlats på sju rader. Enligt miljöbalken är utgångspunkten är att bästa möjliga teknik ska användas, såvida det inte anses orimligt (2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken). Bilden i nu aktuellt fall är att kommunen har bestämt sig för ett läge, en utformning och ett sätt att genomföra projektet. Det kan knappast ses stå i överensstämmelse med miljöbalkens krav.

Vi vill under denna delrubrik slutligen återigen framhålla den summariska och bristfälliga redovisning som den sökande gör av ett så kallat nollalternativ, dvs. vad är innebörden och konsekvenserna av om en spårvägsbro inte kan anläggas i Årike Fyris? Den enda slutsatsen den sökande drar är att biltrafiken förväntas komma att öka, vilket är en ytterst förenklad och missvisande beskrivning. Det ger bilden av att redovisningen i ansökan åtminstone i denna del är tendensiös.

Avslutande ord

Det är FVU:s mening att de mycket stora värden och kvaliteter som Årike Fyris innefattar ska skyddas mot den storskaliga och oåterkalleliga exploatering som en spårvägsbro skulle innebära. Området är i många avseenden unikt. Det inrymmer fyra olika riksintressen, ett naturreservat, ett förordnande om landskapsbildskydd, strandskydd, ett för Uppsalas befolkning och näringsliv helt avgörande vattenskyddsområde samt väsentliga spår av arvet efter Linné. Här skulle ett ingrepp i form av en spårvägsbro, förutom att påtagligt skada nyss nämnda värden, dessutom innebära ett stort antal risker som rör för samhället och miljön väsentliga aspekter. Det sökta tillståndet kan inte lämnas.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund ordförande
Bo Aronsson    vice ordförande
Eric Bylander  styrelseledamot

2025-05-16

Till Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed Mark- och miljödomstolens i Nacka dom, daterad 2025-04-25, i rubricerat mål.

FVU hemställer om att Mark- och miljööverdomstolen beviljar prövningstillstånd och yrkar att domstolen upphäver kommunfullmäktiges beslut, daterad 2024-05-27, att anta rubricerad detaljplan för kvarteret Ubbo. Våra grunder för vår hemställan och vårt yrkande utvecklas nedan.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade fler än 100 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Våra grunder

Mark- och miljödomstolen dom är felaktig och ska upphävas.

Vid vårt överklagande till mark- och miljödomstolen, daterat 2024-06-26, framförde vi att planområdet utgör ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse. Kvarteret Ubbo ligger i hjärtat av riksintresset Uppsala stad (C40). Vi ställde oss till fullo bakom Svenska Byggnadsvårdsföreningens överklagande, daterat 2024-06-10, avseende de skrivningar som rörde riksintresset Uppsala stad och behovet av att ärendet remitteras till Riksantikvarieämbetet (RAÄ) för bedömning av projektets effekter för kulturmiljön inom och i anslutning till det nu aktuella planområdet. Mark- och miljödomstolen tog till sig av dessa synpunkter och begärde att RAÄ skulle yttra sig i målet. I sitt yttrande till domstolen, daterat 2024-10-01, sammanfattade RAÄ sin slutsats:

Riksantikvarieämbetet bedömer att ett genomfört planförslag skulle leda till att påtaglig skada uppstår på riksintresset Uppsala. Skadan uppkommer främst genom att den planerade bebyggelsens skala och placering skulle medföra att de riksintressanta uttrycken som gäller stadsplanestruktur före 1643 års reglering inte längre skulle vara möjlighet att uppleva och förstå.

Enligt 3 kap. 6 § miljöbalken ska ett område som omfattas av riksintresse för kulturmiljövården skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada kulturmiljön. Vi finner det anmärkningsvärt att mark- och miljödomstolen i sin dom inte utgår från RAÄ:s slutsats utan väljer att göra en egen analys i frågan, en analys som i sitt uttryck närmar sig karaktären av en partsinlaga från en planintressent.

Domstolen redovisar att länsstyrelsen vid samråd och en första granskning, bedömde att det inte gick att utesluta att detaljplanen kunde medföra en påtaglig skada av riksintresset för Uppsala stad. Vidare noterar domstolen att länsstyrelsen därefter, inför och efter antagandet av detaljplanen, bedömde att dess påverkan på riksintresset kunde ses som godtagbart. Domstolen framhåller också att det med hänsyn till den uppgift som länsstyrelsen har vad gäller att bevaka att riksintressen enligt 3 kap. miljöbalken tillgodoses måste detta tillmätas särskild betydelse i bedömningen.

Att frågan om hur riksintresset påverkas av den planerade exploateringen är komplex visas av att den, trots vad domstolen anfört i fråga om länsstyrelsens roll, valde att efterhöra RAÄ:s uppfattning. Som framgår av citatet ovan är RAÄ tydligt i sitt svar, ett genomfört planförslag skulle leda till att påtaglig skada uppstår på riksintresset Uppsala stad. Trots detta tydliga utlåtande väljer domstolen att göra en egen utredning och detta utan att kommunicera utfallet av denna med RAÄ.

Som vi framhöll i vårt yttrande, daterat 2025-01-26, är RAÄ den av regeringen utsedda myndighet som har att utnämna och bevaka riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. RAÄ måste därmed anses vara den myndighet som har såväl kompetens som behörighet för att kunna avgöra om och när en åtgärd påtagligt skadar ett riksintresse. Vi menar därför att mark- och miljödomstolens beslut i det nu aktuella målet skulle ha vilat på RAÄ:s bedömning och att därmed kommunfullmäktiges i Uppsala beslut att anta detaljplanen ska upphävas.

Mark- och miljödomstolen redovisar i sina domskäl även ett resonemang avseende frågan om skada på kulturmiljön vid sidan av riksintresset. Domstolen framhåller att kommunens handlingsutrymme är stort vad gäller gestaltningsfrågor och lyfter samtidigt fram att kommunen genom utformningsbestämmelser rörande husens gestaltning och materialval har ambitionen att ge de nya byggnaderna en släktskap med gårdens äldre bebyggelse. Domstolen lyfter särskilt fram att det på plankartan finns utformningsbestämmelser som anger att byggnader ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet. Vi menar att en sådan bestämmelse saknar stöd i plan- och bygglagen. Begreppet hög arkitektonisk kvalitet finns inte definierat på sådant sätt att det kan läggas till grund för en planbestämmelse. Här gäller i stället plan- och bygglagens allmänna regler om utformning, anpassning och hänsyn till platsens karaktär med mera. Frågan är därför om inte detaljplanen i denna del ska ses som lagstridig.

Mark- och miljödomstolen bedömer att bestämmelsen om rivningslov i 9 kap. 34 § andra punkten inte utgör skäl för att upphäva detaljplanen. Domstolen konstaterar att rivningen av det s.k. brygghuset innebär att en sällsynt och därmed värdefull byggnad från 1700-talet försvinner men framhåller att rivningen dock utgör en del i en större plan som syftar till att skydda de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna i övrigt inom området samt att uppföra tre nya byggnader med hög arkitektonisk kvalitet. Vi menar att ett införande av skyddsbestämmelser för övrig äldre bebyggelse i kvarteret inte legitimerar ett rivande av brygghuset. Det är även uppenbart att domstolen i sin bedömning här tar stöd i det faktum att detaljplanen för föreslagen nybebyggelse har en planbestämmelse om hög arkitektonisk kvalitet, en planbestämmelse som enligt vår mening ska ses som lagstridig. Domstolen gör alltså här en felaktig bedömning, det s.k. brygghuset ska i stället skyddas och bevaras. 

I strid med lagstiftarens intentioner

Mark- och miljödomstolen drar helt riktigt slutsatsen, att den av oss framförda invändningen mot att planbeskrivningen inte redovisar att det är planintressenten som låtit upprätta samtliga underlagshandlingar för detaljplanen, inte är relevant. Detta då detaljplanen påbörjades innan den 1 augusti 2021, då den nu gällande formuleringen av 4 kap. 33 § plan- och bygglagen trädde i kraft. Samtidigt kan konstateras att det före 2021 års lagändring saknades stöd i lagen för en planintressents medverkan i arbetet med att ta fram underlag för en detaljplan, även om en sådan ordning hade utvecklats i praxis under lång tid innan den stadfästes i lagtexten. Arbetsformerna för den nu aktuella detaljplanen bestämdes alltså utan stöd i den vid planarbetets start gällande versionen av plan- och bygglagen.

Den reform som genomfördes 2021 syftade till att underlätta för ett ökat bostadsbyggande genom att skapa förutsättningar för ett snabbare planarbete. Planintressenternas initiativrätt kompletterades med skrivningar att det planeringsunderlag som behövs ”får tas fram av kommunen eller av annan.”

Regeringen skriver i förarbetena inför lagändringen (prop. 2020/21:131 s.27):

En reform kan även leda till att intressenten får en utökad möjlighet att i viss utsträckning underlätta kommunens inledande arbete med planärendet och att bistå kommunen i den fortsatta handläggningen, främst genom att planintressenten kan bidra med vissa beredningsåtgärder. (våra kursiveringar)

I den nu aktuella detaljplanen berörs ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse och som helt följdriktigt också är förklarat som riksintresse för kulturmiljövården (Uppsala stad C40). Som vi kommenterat ovan förekom även innan 2021 års lagändring att planintressenter stod för en betydande del av det underlag som lades till grund för de detaljplaner som upprättades. Dock var det under den tiden en allmän uppfattning bland dem som svarade för planeringen att kommunerna själva, genom eget arbete eller genom egna konsulter, skulle svara för de utredningar som rörde för detaljplanerna avgörande nyckelfrågor. Denna aspekt bevakades inte inför, och kom inte heller till uttryck i, 2021 års lagändring. 

Att nyckelfrågan, planens påverkan på riksintresset, är komplex visas av att länsstyrelsen först bedömde att det inte gick att utesluta att detaljplanen kan medföra en påtaglig skada av riksintresset för att senare godta i princip samma planförslag men i en något modifierad form. RAÅ å sin sida menar att ett genomfört planförslag skulle leda till att en påtaglig skada uppstår på riksintresset. Slutligen har mark- och miljödomstolen i sin analys bedömt att detaljplanen förvisso medför en negativ påverkan men att den inte är påtaglig. Detta visar att det underlag som från början presenterades inte på ett fullödigt sätt har beskrivit förhållandena på platsen, de kulturhistoriska värdena eller planens påverkan på dessa värden. Det hade varit på sin plats med en annan arbetsordning där kommunen borde ha sett till att få fram en från planintressenten helt oberoende utredning. Det kan inte vara domstolarnas uppgift att i efterhand söka läka brister i av planintressenter framtagna planeringsunderlag.

Det finns vad vi kan finna inte något rättsfall som ger stöd för vad som bör gälla vid den typ av komplexa avvägningar i nyckelfrågor som det nu är fråga om. När och i vilka frågor väger aspekterna saklighet och opartiskhet så tungt att kommunerna inte bör lämna ifrån sig uppgiften att svara för ett underlagsmaterial i ett planärende? Vi menar att det finns skäl att Mark- och miljööverdomstolen nu prövar denna fråga och lägger fast en praxis till stöd för kommande planläggning och rättstillämpning.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande

2025-05-02

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                         
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Uppsalas detaljplaner bjuder nu för tiden sällan på uppbygglig läsning. De starkt kritiserade och ifrågasatta planerna för kvarteren Trudhem, Bredablick och Flustret med flera bär syn för sägen, för att inte tala om den fatala och oåterkalleliga kulturförstörelsen i kvarteret Seminariet. Desto positivare då att ta del av detaljplanen för den före detta Framfabrikens byggnad i hörnet av S:t Persgatan och Storgatan.

Om Uppsalas västra stadshalva traditionellt har betraktats som stadens uppsida och finrum, har den östra halvan setts som något av dess triviala vardagsrum. Här låg emellertid en gång i tiden några av Uppsalas industriella flaggskepp med Cykelfabriken Fram, Nymans Verkstäder och Uppsala Ättiksfabrik i täten. Även om tillverkningen av cyklar och framställningen av senap nu sedan länge är avslutade kapitel står såväl Framfabriken som delar av Nymans Verkstäder kvar och påminner om denna industriella storhetstid. Mjölkcentralens gamla byggnad tvärs över gatan adderar ytterligare till områdets historiska läsbarhet och förståelsen av detsamma.

Föreningen Vårda Uppsala välkomnar att kommunen nu inte bara vill tillåta och formalisera användningen av nya verksamheter i Framfabriken utan också, och framför allt, att man vill bevara byggnaden för framtiden och i samband därmed också förse den med långtgående varsamhetsbestämmelser. Viktigt är också att påminna om att byggnadens västra flygel är en påbyggnad av och i sig inrymmer det gamla akademistallet som flyttat hit sedan man fått lämna sin ursprungliga plats i kvarteret Kamphavet bakom universitetets huvudbyggnad.

Mot bakgrund av ovanstående vill Föreningen Vårda Uppsala uttrycka sitt oförbehållsamma stöd för detaljplanens intentioner.

Sten Åke Bylund  Ordförande              

Tomas Klang  Styrelseledamot

2025-04-14

Till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt
mmd.nacka@dom.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har av domstolen beretts möjlighet att yttra sig över en till domstolen inkommen skrivelse från Uppsala kommun, daterad 2025-03-20 (aktbil. 114). I denna skrivelse kommenterar och bemöter kommunen vad FVU tidigare har framfört i föreningens överklagande, daterat 2024-07-12, och vid sammanträde i målet 2025-02-11.

FVU konstaterar att kommunen i sin skrivelse inte för fram något nytt som påverkar föreningens tidigare bedömningar i ärendet. FVU yrkar därför fortsatt att mark- och miljödomstolen upphäver Uppsala kommunfullmäktiges beslut 2024-06-17 att anta rubricerad detaljplan.

I FVU:s överklagande 2024-07-12 och vid sammanträdet 2025-02-11 framförde föreningen grunderna för yrkandet under fem huvudrubriker. Dessa torde var för sig eller åtminstone tillsammans vara tillräckliga för att upphäva beslutet om antagande.

1. Den valda platsen för depån är olämplig (2 kap. PBL, 2 kap. 6 § och 3 kap. 1 § MB).
2. Spårvägsanläggningarna medför en betydande negativ påverkan på omgivningen (2 kap. 6 § 1 PBL, 3 kap. 6 § MB).
3. Ett antagandebeslut kan inte föregripa prövningen av spårvägsbron (2 kap. 2 och 5 §§ PBL, 3 kap. 6 § MB).
4. Planhandlingarnas redovisningar uppfyller inte lagens krav (4 kap. 33 § 6 PBL, 6 kap. 11 § 2 MB).
5. Det har inte visats att den valda lokaliseringen är den mest lämpade (2 kap. 6 och 7 §§ MB)
   

FVU konstaterar att Uppsala kommun valt att inte bemöta eller på annat sätt kommentera punkterna 1, 2 och 4 ovan. Däremot bemöter kommunen vad FVU framfört under punkterna 3 och 5. Kommunens bemötande är uppdelat på två delavsnitt:

1. Beslutet att anta detaljplanen föregriper inte tillståndsprövningen av bron över Fyrisån
2. Kraven på specifik miljöbedömning i miljökonsekvensbeskrivningen

I det följande bemöter FVU de synpunkter och argument som kommunen anfört under ovan nämnda avsnitt. Föreningen vidhåller att ett antagandebeslut inte kan föregripa prövningen av spårvägsbron samt att kommunen inte har visat att den valda lokaliseringen är den mest lämpade.

1. Ett antagandebeslut avseende en spårvagnsdepå i föreslaget läge kan inte föregripa prövningen av en spårvägsbro genom Årike Fyris.

Kommunen anför i sitt yttrande att beslutet att anta detaljplanen inte föregriper tillståndsprövningen av bron över Fyrisån. Det är FVU:s uppfattning att kommunen här tappar bort sig i sitt bemötande av vad vi framfört i vårt överklagande och vid sammanträdet. Kommunens ombud fastnar i ett resonemang kring vad som bör gälla vid en prövning av den sökta vattenverksamheten (anläggande av spårvägsbro) relativt den överklagade detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, som innefattar det geografiska område där tillstånd för vattenverksamhet sökts. FVU menar att detta är frågor som får prövas i aktuellt mål (M 4072–24) och vid prövningen av överklagandet av detaljplanen (P 1566–25).

Kommunen redovisar själv i planbeskrivningen (s. 26) att ”spårvagnsdepån är beroende av spårvägen för att genomföras, likväl som att spårvägen inte kan fungera utan depån.” Vad som är väsentligt i nu aktuellt mål, vilket FVU har framfört tidigare, är att en detaljplan för en spårvagnsdepå i redovisat läge inte kan antas innan kommunen har visat att en spårvägsförbindelse kan komma till stånd genom Årike Fyris. Om så inte har visats uppfylls inte kraven i 2 kap. 5 § första stycket 3 mom. plan- och bygglagen, där det framgår att vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna trafik etcetera. En spårvagnsdepå på den nu aktuella platsen förutsätter att en spårvägsförbindelse kommer till stånd genom Årike Fyris. I annat fall är den antagna detaljplanen obsolet. Planbestämmelsen som anges avseende markanvändningen är angiven till spårvagnsdepå, varför någon alternativ användning inte torde kunna medges.

Kommunen noterar i sin skrivelse att ”föreningen i den vattenrättsliga prövningen av bron över Fyrisån, mål nr M 4072–25 [sic; rätteligen 24] … angett att detaljplanen måste först antas och därefter kan kommunens ansökan om tillstånd prövas och meddelas.” FVU finner det anmärkningsvärt att kommunen inte kan göra skillnad på de olika förutsättningar som gäller för detaljplanerna och besluten i de olika målen.

I fråga om mål nr M 4072–24 handlar det om en ansökan om tillstånd för vattenverksamhet (byggande av spårvägsbro). För att bygga spårväg krävs enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg antingen en lagakraftvunnen järnvägsplan eller en dito detaljplan. Uppsala kommun har valt att inte upprätta någon järnvägsplan utan arbetar i stället med att upprätta en detaljplan för den aktuella delsträckan av spårvägen (delsträcka D). Först när en lagakraftvunnen detaljplan föreligger kan byggandet av spårvägen ske.

I 11 kap. 9 § miljöbalken stadgas att tillstånd krävs för vattenverksamhet. Ett sådant tillstånd har också sökts av Uppsala kommun. Enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken får ett tillstånd eller en dispens inte ges i strid med en detaljplan enligt plan- och bygglagen.

Det krävs alltså en lagakraftvunnen detaljplan för att medge byggande av spårvägsbron. Vid en tillståndsprövning enligt miljöbalken ska prövas om den ansökta åtgärden strider mot en detaljplan. Då en lagakraftvunnen detaljplan ännu inte föreligger kan den slutliga prövningen av den i ansökan angivna vattenverksamheten inte ske och därmed inte heller tillstånd meddelas.

Kommunen menar dock att mark- och miljödomstolen kan bestämma ett villkor att tillståndsdomen inte ska få tas i anspråk förrän en detaljplan vunnit laga kraft. De förutsättningar för att meddela ett villkorat tillstånd som det varit tal om i förarbeten till äldre, upphävd lagstiftning föreligger inte här (jfr prop. 1981/82:130 s. 96 f.). Att med analog tillämpning av sådana uttalanden åsidosätta det undantagslösa och tydliga kravet lagfäst i 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken, framstår som en minst sagt skakig rättslig grund för att ge ett villkorat tillstånd till en så komplex åtgärd som det är fråga om här. Den slutliga prövningen av det sökta tillståndet ska därför avvakta en lagakraftvunnen detaljplan. 

2  Det har inte visats att den valda lokaliseringen är den mest lämpade. Inte heller i andra delar lever miljökonsekvensbeskrivningen upp till lagens krav.

Kommunen framhåller att FVU vid sammanträdet 2025-02-11 redovisade sin bedömning att miljökonsekvensbeskrivningen inte svarar mot kraven i 6 kap. 35 § p. 1 miljöbalken och tillhörande 17 § p. 1 och 2 miljöbedömningsförordningen (2017:966). Vidare att kommunen anser att påståendet inte är korrekt. Kommunen anser att miljökonsekvensbeskrivningen svarar mot de krav som följer av nämnda bestämmelser. FVU vill med anledning härav framföra följande.

Planförslaget för en ny spårvagnsdepå i Uppsala har bedömts medföra en betydande miljöpåverkan avseende miljöaspekterna vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller, klimatpåverkan samt naturmiljö. Detta innebär enligt 6 kap. 3 § första stycket miljöbalken att en strategisk miljöbedömning ska genomföras och att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas. Miljökonsekvensbeskrivningen ska utformas i enlighet med 6 kap. 11, 12 och 16 §§ miljöbalken.

När en detaljplan bedöms innebära risk för betydande miljöpåverkan och omfattar något av det som räknas upp i 4 kap. 34 § andra stycket plan- och bygglagen (däribland spårväg)  innebär det att miljökonsekvensbeskrivningen också ska innehålla vissa delar av en specifik miljöbedömning enligt 6 kap. 35, 36, 37 och 43 §§ i miljöbalken. Detta utöver vad som krävs avseende den strategiska miljöbedömningen enligt ovan.

FVU har i föreningens överklagande, daterat 2024-07-12, och vid sammanträdet 2025-02-11 framhållit tre grundläggande brister avseende kommunens redovisning av miljöbedömningarna. Den första bristen avser att nya förutsättningar tillkommit sedan lokaliseringsutredningen gjordes i den strategiska miljöbedömningen, den andra avser kommunens bristfälliga redovisning av utvärderingen av i lokaliseringsutredningen studerade alternativ och den tredje avser att ingen alternativ lösning av spårvägsdepån har redovisats i den strategiska miljöbedömningen.

Av miljökonsekvensbeskrivningen (s. 14) framgår att när valet av lokalisering gjordes utgick det från ett beslutsunderlag som tagits fram baserat på en tidigare avgränsning för planområdet och de underlag som fanns tillgängliga i det skedet. Sedan platsen valdes har värderingen av känslighetsklassen för påverkan på grundvattnet ändrats från måttlig till hög. Vidare har planområdet utökats över jordbruksmarken i den öppna dalgången. De förutsättningar som låg till grund för beslutet av lokalisering har alltså väsentligt ändrats sedan beslutet om lokalisering togs.

Beträffande bristerna i redovisningen av den strategiska miljöbedömningen anförde FVU i överklagandet, daterat 2024-07-12, följande:

Vid en strategisk miljöbedömning ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Enligt 6 kap. 11 § p. 2 ska en sådan innehålla ”en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”.

Det är FVU:s mening att kommunfullmäktiges antagandebeslut grundades på ett underlag som uppvisar uppenbara brister. Det har inte presenterats en sammanställd lokaliseringsutredning som lever upp till kraven i nyss nämnda paragraf vare sig vid samråd, granskning eller inför antagandebeslutet. Kommunfullmäktiges ledamöter har på basis av planhandlingarna eller de övriga handlingar som har bifogats ärendet inte haft möjlighet att bedöma om den valda lokaliseringen är den enda möjliga eller mest lämpade.

I planbeskrivningen (s. 51) sägs helt kortfattat att ”depåns placering har utretts i en lokaliseringsutredning”. I den till detaljplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen (s. 12) lämnas enbart en redovisning av de olika utredningsstegen inför att tre alternativa lägen så småningom valdes ut. För dessa tre alternativ redovisas endast översiktligt varför två valts bort och det tredje valts. Som skäl för att välja bort alternativen angavs risker för komplicerade tillståndsprocesser respektive osäkerheter kopplade till tillståndsprocess. Så viktiga frågor som möjligheterna till framtida utvecklingsmöjligheter, eventuell expansion och konsekvenser av en sådan finns inte redovisade. Den summariska redovisning som har presenterats lever inte upp till kraven i 6 kap. 11 § p. 2 miljöbalken.

För en specifik miljöbedömning gäller enligt 17 § miljöbedömningsförordningen att miljökonsekvensbeskrivningens innehåll enligt 6 kap. 35 § p. 2 miljöbalken ska avse uppgifter om:

1. möjliga alternativa utformningar och skälen för den valda utformningen med hänsyn till miljöeffekter,
2. möjliga alternativa platser och skälen för valet av plats med hänsyn till skillnader i miljöeffekterna mellan den valda platsen och alternativen, …

Kommunen gör i sin skrivelse gällande att den av FVU framförda kritiken i denna del är oberättigad och fel. För att stödja detta påstående anför kommunen att miljökonsekvensbeskrivningen innehåller både alternativa utformningar för hur platsen skulle kunna användas om den inte användes för en spårvagnsdepå, och alternativa utformningar av detaljplanen med utgångspunkt i användningen spårvagnsdepå.

FVU konstaterar att hänvisning till de båda (!) nollalternativ som redovisats inte motsvarar det krav som ställs i 6 kap. 35 § p. 2 miljöbalken. Där sägs att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden . Lagkravet är alltså att alternativa lösningar för spårvagnsdepån ska redovisas. Kommunen har inte levt upp till det kravet.

Kommunen hänvisar i denna del till de bearbetningar som gjorts under planarbetets gång avseende bland annat trädridåer, ljusstörningar och placering av en dagvattendamm. Dessa förändringar kan knappast ses som alternativa lösningar av spårvagnsdepån utan är mer att betrakta som smärre bearbetningar av ett från början fastlagt alternativ.

För att leva upp till lagens krav kunde ett alternativ med en mer hänsynsfull placering i terrängen ha redovisats. Vad skulle det innebära om depån flyttats närmare och kanske placerats helt intill Gamla Stockholmsvägen? Skulle det därigenom gå att få en bättre terränganpassning och undvika de höga murar och omfattande slänter som planen nu medför? Vore det möjligt att med en annan disposition av spåranläggningen och placering av depåbyggnader kunna undvika att gå ut på den öppna marken med en dagvattendamm och därigenom reducera risken för att en sådan medför negativa kumulativa effekter på riksintresset för kulturmiljön? Först vid en sådan alternativ redovisning går det att bedöma och värdera innebörden av den nu antagna detaljplanen på det sätt som krävs.

För en plan av aktuellt slag finns det anledning att ställa höga krav på både omfattningen av och detaljeringsgraden på redovisningen i planhandlingarna. I 6 kap. 12 § miljöbalken sägs förvisso att en miljökonsekvensbeskrivnings omfattning och detaljeringsgrad ska vara rimlig med hänsyn till bland annat:

• bedömningsmetoder och aktuell kunskap,
• planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad, ….

Den föreslagna depån ingår som en del i en mycket omfattande och storskalig spårvägsanläggning, en anläggning som, om den kommer till utförande, innebär ett oåterkalleligt ingrepp i eller i direkt närhet till den mycket känsliga och värdefulla miljö som Årike Fyris utgör. Detta faktum innebär att den nivå på omfattning och detaljeringsgrad som kan anses vara rimlig i föreliggande fall måste vara högre än i de allra flesta andra fall. Den redovisning som ges i den nu aktuella detaljplanen kan inte anses nå upp till en sådan nivå.

Enligt 6 kap. 16 § p. 3 miljöbalken ska det i ett beslut att anta en plan eller ett program som omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning eller i en särskild handling i anslutning till beslutet finnas en redovisning av skälen för att planen eller programmet har antagits i stället för de alternativ som övervägts. Med tanke på de brister som vi visat på avseende lokaliseringsutredningen och avsaknaden av alternativa lösningar kan inte detta lagkrav anses vara uppfyllt.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund  ordförande
Bo Aronsson vice ordförande
Eric Bylander styrelseledamot

2025-03-31

Till kommunstyrelsen Uppsala kommun
oversiktsplan@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade samrådsförslag. Båda planerna är av stor vikt för det fortsatta arbetet med att utveckla Uppsala som såväl stad som kommun, varför den kommande bearbetningen och slutliga utformningen och förankringen av planerna är av stor betydelse.

FVU har i granskningen i första hand lagt fokus på plan för innerstaden, vilket avspeglar sig i vårt yttrande. Vi har dock några väsentliga synpunkter på trafiknätsplanen som vi framför inledningsvis då dessa också har bäring på den fortsatta utvecklingen av innerstaden. Vad gäller plan för innerstaden lyfter vi i första hand fram föreningens syn på ett antal övergripande frågor men bilägger även synpunkter i vissa delfrågor som är av särskilt intresse för föreningen att bevaka.

Trafiknätsplanen

Det är FVU:s mening att det nu är dags att ompröva den strukturbild som togs fram i arbetet med ÖP 2016. Det finns flera skäl till det. För det första menar vi att det är viktigt att synliggöra att en stad/kommun av Uppsalas storlek fortsatt bör satsa på att utveckla och stärka sin kärna, dvs. Uppsala innerstad. De i strukturbilden redovisade stadsdelsnoderna är fortsatt stödjepunkter för de olika delarna av tätorten Uppsala och angränsande landsbygd, men de bör ges en något nedtonad roll. Samtidigt bör betydelsen av Fyrislund som arbetsområde för ett växande antal uppsalabor och inpendlare lyftas fram i bilden.

FVU verkar för att bevara naturreservatet Årike Fyris orört och vill därför se att kommunen arbetar fram en alternativ struktur utan den planerade spårvägsbron. Det är föreningens slutsats att planerna för spårvägen riskerar att medföra ogynnsamma och oförutsägbara konsekvenser för kommunen som helhet. Ett ingrepp i form av en spårvägsbro i Årike Fyris, som omfattas av fyra riksintressen, landskapsbildskydd, strandskydd mm, är oacceptabelt och oåterkalleligt. Föreningen har därför avstyrkt dessa planer i avvaktan på att kommunen gör ett omtag i planeringen och redovisar ett förslag till ett kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som binder ihop hela staden; Gottsunda med Gränby och Stenhagen med Fyrislund. Arbetet för ett sammanhållet, trivsamt och tryggt Uppsala måste få gå före en utbyggnad som har sitt fokus på en snabb regional tillväxt baserad på en omfattande pendling. Föreningen har också pekat på behovet av att knyta en framtida utveckling av Sävja/Bergsbrunna mot Uppsalas innerstad och Boländerna/Fyrislund, bland annat genom en snabb, kapacitetsstark kollektivtrafik. Inte minst den planerade utökningen av antalet arbetsplatser centralt och i Fyrislund motiverar en sådan satsning.

FVU arbetar för att de olika delarna av Uppsala stad ska knytas samman. Det innebär att den barriär som Tycho Hedéns väg utgör behöver arbetas bort. Denna väg har under lång tid tillåtits utgöra en delare mellan de östra stadsdelarna. Föreningen vill se att kommunen nu arbetar fram en alternativ lösning där karaktären av trafikled arbetas bort och de tvärgående förbindelserna öppnas upp.

FVU ställer sig bakom trafiknätsplanens ambition att arbeta för att genomfartstrafik inte hör hemma i innerstaden. Dock måste konsekvenserna för de gator som då riskerar att få ökad trafik uppmärksammas och beaktas så att inte nya barriärer eller otrivsamma miljöer skapas. Vilken trafikstyrning skulle kunna vara möjlig genom digital teknik för att undvika onödig trafikbelastning i utsatta gatuavsnitt? Finns alternativ där trafiken silas genom fler gator i stället för att all trafik styrs undan till några utpekade gator, vilka riskerar att få en karaktär som närmar sig trafikleder.

FVU ser gärna att nätet av gågator och gångfartsgator i innerstaden successivt utökas.

Plan för innerstaden

Övergripande synpunkter

I planens sammanfattning anges en vision för innerstadens utveckling:

Uppsalas innerstad har en speciell och överordnad roll i kommunen och länet. Den är en del av den gemensamma identiteten och ansiktet utåt för kommunen. I innerstaden står stadslivet och människorna i fokus. Vid förändringar måste man ta hänsyn till befintliga kvaliteter i stadskärnan och i de offentliga rummen. Plan för innerstadens vision är att skapa ett levande centrum i mänsklig skala. Ett livligt handelscentrum blir hela Uppsalas knutpunkt, finrum och mest tillgängliga plats för alla stadens invånare och besökare. (planbeskrivningen s. 4)

I planen anges att det idag bor 36 000 invånare inom innerstaden. Samtidigt arbetar 46 000 inom samma område.

När en lokal arbetsmarknadsregion eller en kommun växer behöver utvecklingen mötas genom att regionens eller kommunens kärna samtidigt stärks. Detta för att kunna erbjuda bästa tillgängliga service och utbud för hela det aktuella omlandet. I planen saknas en diskussion om och ett tydligt mål för innerstadens utveckling. Vad är innerstadens roll i det framtida Uppsala? Ska kommunen aktivt arbeta för att fler ska bo och/eller arbeta inom innerstaden? Kan en tillväxt ske inom det nu redovisade området för innerstaden eller måste den ske genom att innerstaden växer ut i angränsande områden? Vilka konsekvenser får de olika alternativen? Ska utvecklingstrycket på innerstaden motverkas för att inte Uppsalas identitet ska gå förlorad? Eller ska det bejakas för att utveckla staden i den riktning som kommunen vill gå?

I växande städer utvecklas ofta olika distrikt med olika profil. Likartade verksamheter tenderar att söka sig till varandra i olika kluster; affärsdistrikt, kontorsdistrikt, nöjesdistrikt, restauranggator mm. I Uppsala finns historiskt en tydlig uppdelning av staden med olika innehåll och karaktärer öster och väster om Fyrisån. Institutionerna, slottet, universitet, kyrkan, akademiska sjukhuset och de före detta regementena, var för sig på västra sidan, rutnätsstaden med boende, handel och kontor integrerat med varandra på den östra sidan. Finns det tendenser till distriktsindelning i rutnätsstaden? Vad innebär koncentrationen av kontorsarbetsplatser i de stationsnära lägena? Ska utvecklingen bejakas eller riskerar den att påverka Uppsalas identitet på ett negativt sätt?

Plan för innerstaden ger inga tydliga svar på ovanstående frågor. Den kan i sin nuvarande form knappast ses som en plan utan den framstår mer som en idésamling med ett stort antal rekommendationer/riktlinjer för att bibehålla och finjustera de värden som innerstaden idag uppvisar. De redovisade målen för kvalitet är vällovliga bland annat angående grönska, blandstad, siktsektorer och arkitektoniska kvaliteter. I det nu pågående översiktsplanearbetet visar en år 2024 genomförd enkät att det uppsalaborna frågar efter är kultur, grönska och trygghet. Det är FVU:s uppfattning att det är viktigt med en bred delaktighet i innerstadens utveckling och att kommunen är lyhörd och arbetar för en bred samsyn om vilken stad Uppsala ska vara. Detta gäller speciellt det offentliga rummet; gator, torg, parker och årummet, samt utpekade kulturhistoriska miljöer. Det handlar om att skapa ett brett engagemang för att gemensamt arbeta för att ta vara på och utveckla Uppsalas identitet.

I gröna rutor anges i början på varje delavsnitt av förslagshandlingen rubrikerna inriktning och riktlinjer. Det är genomgående kloka ord som sedan följer, formuleringar som oftast känns självklara som utgångspunkt för skapandet av en god stad och som FVU med mycket få undantag instämmer i. Tyvärr följs dessa ord inte fullt ut upp i de detaljplaner som tas fram. Detsamma gäller de goda föresatserna i arkitekturpolicyn. Den pågående utvecklingen visar att denna typ av riktlinjer är otillräckliga när exploateringstrycket är starkt och planintressenterna ges ett stort utrymme i planeringen. Det visar de aktuella detaljplanerna för kvarteren Bredablick, Trudhem och Ubbo. Och nu senast även i detaljplanen för kvarteren Gymnastiken och Flustret. Vi ser att här uppstår ett allvarligt förtroendeproblem. I policydokumenten sägs en sak, i praktiken kommer det ut något annat. Här finns både ett politiskt ansvar, som ligger hos kommunstyrelsen och PBN, och ett tjänstemannaansvar, som i första hand ligger hos stadsbyggnadsdirektör och stadsarkitekt.

FVU har ett särskilt intresse av hanteringen av kulturmiljöfrågor och kulturvärden. I planhandlingen (s. 82) sägs att ”Utgå alltid från kulturhistoriska underlag vid utveckling och förändring.” Det är FVU:s uppfattning att hellre än att handla upp dessa underlag på marknaden eller att låta byggherren göra det, borde kommunen lita till opartiska resurser såsom stadsantikvarien, kulturförvaltningen eller Upplandsmuseet. Och sedan också fullt ut ta hänsyn till de rekommendationer som lämnas.

Uppsala kommun saknar fortsatt ett kulturmiljöprogram som skulle kunna ge vägledning för de avvägningar som ska ske i frågor som rör innerstadens utveckling, bland annat avseende hur de mål som anges i planförslaget ska kunna nås. Som exempel på några viktiga mål kan nämnas; ta vara på Uppsalas identitet, berika befintlig bebyggelse och utveckla kulturmiljön.

Föreningen har noterat att det sedan ett par år tillbaka finns en kulturmiljöportal som har ett innehåll motsvarande ett kulturmiljöprogram. FVU önskar att den blir tillgänglig för fastighetsägare och allmänhet, så de värden som finns dokumenterade kommer till allmän kännedom så att frågan om hänsyn till stadens kulturvärden kan tas på alla nivåer. Härigenom kan orimliga förväntningar och konflikter undvikas.

Rörelse

I dag sker 75 % av resorna till innerstaden med kollektiv-, cykel- och gångtrafik. I den ovan kommenterade trafiknätsplanen anges mål om en fortsatt ökning av resor med cykel och kollektivtrafik, vilket föreningen tillstyrker. Samtidigt måste dock tillgängligheten med bil för de som så behöver fortsatt säkerställas. Under rubriken rörelse redovisas en rad rekommendationer som på ett positivt sätt kan bidra till att förbättra rörelsemönstret i staden, inte minst för cykeltrafiken. Det finns dock ett antal frågor där det gäller att vara observant för att få till för innerstaden goda lösningar. Vi tar i det följande upp några av dem.

Ankomstplatserna till staden är viktiga. Det första intrycket har stor betydelse för hur staden upplevs. Stationsplatsen behöver formas vänligt välkomnande. I planeringen av det framtida centralenområdet redovisas en oroande stor nybyggnad som i huvudsak inte har med tåg- eller kollektivtrafik att göra. Tillsammans med den planerade ändhållplatsen för spårvägen i Gunnar Leches park medför den stora volymen en påtaglig negativ påverkan på det viktiga offentliga rum som mötet mellan resecentrum och staden utgör. Säkerställ platsens status och utveckla grönskan inom området så behålls en värdig entré till Linnés stad, det gröna Uppsala.

Det är föreningens slutsats att kollektivtrafiken kommer att alltmer dominera vissa för innerstaden viktiga gaturum; busstrafik på Kungsgatan och Stationsgatan och spårvagnstrafik genom Bäverns gränd. För att undvika att dessa gator upplevs som rena trafikmiljöer och barriärer bör denna utveckling mötas med ett antal åtgärder för att säkerställa dessa gators värde som levande stadsgator. En avlastning kan kanske ske genom några nya bytespunkter för kollektivtrafiken vilket också föreslås i perifera lägen relativt innerstaden. Nya barriärer skapas nu genom de tunnlar som byggs under järnvägen vid S:t Olofs- respektive S:t Persgatan. Genomgående för innerstaden bör gälla att de gående ska kunna röra sig i markplanet och att storskaliga konstbyggnader för trafiken undviks.

Planen innehåller förslag på nya broar för gång och cykeltrafiken, dels över Fyrisån, dels över Svandammen. FVU avstyrker dessa förslag. Broarna är onödiga för framkomligheten, de bryter mot etablerade rörelsemönster och stadens historiska struktur och de påverkar upplevelsen av de öppna vattenrummen. Dessutom kan resurserna i stället nyttjas för att med många små insatser arbeta för att höja värdet av det offentliga rummet genom upprustning, materialbyten och trädplanteringar med mera.

Hamnplan är historiskt sett ett ankomstläge där resande möter staden. FVU tillstyrker ambitionen med att skapa liv i hamnområdet genom att säkerställa förutsättningarna för båttrafiken. Om hamnområdet kan ges en starkare koppling med den centrala staden kommer det också att bidra till en attraktiv stadsmiljö. Kanske finns det möjlighet att till någon del återskapa en reguljär trafik mot exv. Stockholm likt den i äldre dagar?

Plats och park

Stadens platser och torg är viktiga för upplevelsen av staden som helhet. Årummets betydelse för Uppsalas identitet kan inte överskattas. FVU ställer sig bakom tanken att systematiskt arbeta för att frigöra torgen från parkering och i stället öppna upp dessa platser för vistelse och aktiviteter. I första hand gäller det Fyris torg i hjärtat av innerstaden, men även S:t Eriks torg. Gamla Gillet kan återaktiveras som besökscentrum, vilket kan få en positiv effekt, inte bara för Fyris torg utan för hela innerstaden.

Allmänt gäller att det är viktigt med målpunkter, att tillskapa nya och utveckla befintliga. Det gäller också att skapa ett attraktivt sammanhang mellan dem. Det kan ske med attraktiv vägledning genom trädsättning, markbeläggning i tilltalande material och sättningar och lämpligt placerade viloplatser. Inte minst välordnade och välhållna offentliga toaletter har betydelse för de som rör sig och dröjer sig kvar i stadsmiljön.

Ambitionen om fler träd i stadsmiljön är lovvärd och har FVU:s fulla stöd. Dock ser vi att kommunen i det faktiska agerandet inte fullt ut ser värdet av de träd vi redan har. Vi är också oroliga över att ambitionen om att tillskapa separata körfält för kapacitetsstark kollektivtrafik kommer att innebära att en stor mängd träd kan komma att försvinna, exv. i Svartbäcksgatan och Vaksalagatan.

Frågan om klimatanpassning och hur en sådan påverkar stadens offentliga rum bör studeras vidare och bättre synliggöras i planen. I dag finns goda referensprojekt från andra städer där torg och parkmiljöer omformats för att möta effekterna av ett ändrat klimat med mer frekventa skyfall och stigande vattennivåer.

Uteserveringar är under en stor del av året viktiga inslag i en levande stadsmiljö, men de kan innebära vissa problem för framkomligheten och bidra till känslan av en privatisering av de offentliga miljöerna. Kanske kan, som alternativ till gatuserveringar, några inre delar av kvarteren öppnas upp för uteserveringar och butiker, på samma sätt som i många städer på kontinenten?

Tyvärr försämras den levande gröna miljön vid Kungsängstorg (Svintorget) och Hamnesplanaden då märkesbyggnaderna i kvarteret Hugin nu rivs och området i stället tillförs en relativt hög exploatering i form av kvarter med bostäder.

Potentialen i Hamnplan är underskattad. Här, i bästa läge i årummet och intill den äldre bebyggelsen i rutnätsstaden och den nya inom industristaden, föreslås i en aktuell detaljplan, en likriktarstation för spårvägen, visserligen lagd i undanskymt läge men som direkt skapar begränsningar för hur platsen kan utnyttjas. Till detta en servicebyggnad, med toaletter och kiosk. Det är dags att bättre ta vara på denna plats och starkare integrera den som en plats för vistelse och kanske även som platsen för en profilskapande kulturbyggnad.

FVU vill även gärna framhålla potentialen i Kvarnfallsområdet invid Saluhallen. Årummet spelar här en stor roll, inte minst från Östra Ågatan där en obruten vy erbjuds mot domkyrkoberget. En ny bro eller spång i detta läge skulle förminska detta värde. Vid saluhallen kan arkaden längs ån återställas. Den nyttjades en gång för fiskhandel men revs efter en brand 1968. Den skapades av Gunnar Leche vid en renovering 1922 med avsikten att skapa stadga kring årummet. Dagens utformning med parasoll och tältväggar ger ett tillfälligt och ovårdat intryck. En bekvämare tillgång till kulturen i domkyrkostaden kan samtidigt ske om cykelparkeringen längs kajkanten tas bort, och flyttas till ett läge som skulle stå till buds om gatan frigörs från biltrafik.

FVU måste i detta sammanhang även påtala den olyckliga utformning som Seminarieträdgården nu har getts. Den har helt utplånat den ursprungliga strukturen i den historiska anläggningen. Detta tvärt emot vad som utlovats i plan- och exploateringsavtal. Om avtalet hade följts kunde trädgården ha blivit ett unikt besöksmål att lägga till raden av historiska parker i Uppsala.

Bebyggelse

Planen innehåller att antal välvalda och vällovliga inriktningar och uppföljande riktlinjer för hur bebyggelsen bör utvecklas. Dock noterar föreningen, som vi inledningsvis har påpekat, att det är svårt att konsekvent kunna följa denna typ av riktlinjer vid den faktiska planeringen och utförandet. I det följande vill vi lyfta fram några iakttagelser och tankar med utgångspunkt från olika delar i förslaget.

Genomgående finns i planen en återkommande ambition att skapa ett rikt stadsliv. Som en följd av den ambitionen ska ett antal gator utvecklas som stadsstråk med levande bottenvåningar. Det är FVU:s mening att här behövs en mer nyanserad syn utifrån de förutsättningar som råder i det enskilda fallet. I en nu aktuell detaljplan för del av kvarteret Idun, södra delen, blir detta påtagligt. Med hänvisning till den nu gällande innerstadsstrategin föreslås fint gestaltade och välunderhållna bostadshus rivas och ersättas av ny bebyggelse i betydligt större skala och med en placering nära gatulinjen. Detta trots att en angränsande bebyggelse under överskådlig tid kommer att vara kvar oförändrad enligt ett helt annat planmönster. Resultatet blir en splittrad, obalanserad och oskön stadsbild. Den primära utgångspunkten borde ha varit en grundläggande analys av kvarterets förutsättningar, inte en okritisk strävan efter att skapa stadsstråk. Här står planens olika inriktningar och riktlinjer mot varandra. I det här aktuella fallet borde inriktningen att utgå från områdets karaktär ha haft företräde.

Möjligheterna att anordna levande bottenvåningar överskattas i planen. Inriktningen och riktlinjerna bör nyanseras för att vara mer träffsäkra och möjliga att omsätta i faktisk handling. Erfarenheterna från industristaden visar att det inte går att förlita sig på exploatörernas goda vilja för att få till stånd lokaler i bottenvåningarna. I Bäcklösa har det inte lyckats trots krav i planbestämmelserna. Det krävs sannolikt andra genomförandemetoder för att lyckas. Metoder där kommunen på ett aktivt sätt måste ta ett ansvar för verkställigheten. Erfarenheter kan hämtas från andra nordiska stadsutvecklingsprojekt.

Ambitionen att utnyttja taken är god. Ofta kan vindsvåningar nyttjas mer effektivt om taken ges nya konstruktioner och utformningar. I en stad som Uppsala där stadens siluett har definierats som särskilt viktig är sättet taken nyttjas på av särskild betydelse. Materialval, solenergianläggningar, terrasser med växtlighet kommer att forma taklandskapet. Trenden med takserveringar och mötesplatser på taken kan bidra till att gatulivet begränsas. 

FVU saknar ett resonemang kring lämpliga platser för framtida kulturbyggnader, till exempel ett konstmuseum, på samma sätt som planen redovisar lägen för nya gc-broar. Investeringar i kulturen är oftast en positivt drivande faktor i stadsutvecklingen. Med rätt lokaliserade investeringar skulle utvecklingen av innerstaden kunna styras och delar av den stärkas. Här undviker planen några större och viktiga frågor som ett konstmuseum till förmån för hugskott av mindre vikt. FVU har tidigare bland annat föreslagit ett museikluster i gamla Ångkvarn.

En omvandling i främre Boländerna står för dörren. Ett första kvarter med äldre bebyggelse har precis rivits. FVU skulle gärna se att planen för innerstaden redovisar och lägger fast vilka äldre byggnader som bör bevaras, vilket sedan bör utgöra utgångspunkten for kommande komplettering och omvandling av området.

De senaste exploatörsdrivna detaljplanerna för kvarteren Bredablick, Trudhem och Ubbo visar på ett påtagligt sätt att kraften i exploateringsintressena riskerar att hota de värden som den gällande innerstadsstrategin och den nu föreslagna planen för innerstaden har ambitionen att säkerställa. Genom den nyligen lagakraftvunna detaljplanen för kvarteret Bredablick riskeras en ny praxis sättas för kommande hushöjder i innerstaden, och detta i direkt strid med ambitionerna i det nu aktuella planförslaget. I faktisk handling har plan för innerstaden blivit överkörd innan den ens hunnit att antas.

I kvarteret Trudhem tillåts en kulturhistorisk byggnad förvanskas genom att kringgärdas och motbyggas av en nyexploatering som inte inordnar sig i sammanhanget utan tvärtemot sätter sig över den befintliga miljön och de värden den representerar. Den överklagade detaljplanen för kvarteret Ubbo uppvisar på samma sätt en bristande förståelse för och hänsyn till den plats som föreslås för nybebyggelse, och detta på en plats av största rikshistoriska betydelse. Kommunens sätt att planera i dessa värdefulla miljöer måste breddas och skärpas. Nytillskott av bebyggelse måste i högre grad respektera platsen än vad som varit fallet i de båda nyss nämnda exemplen. Samtidigt måste de nya tilläggen både stärka befintliga och tillföra nya värden.

FVU har avstyrkt det pågående arbetet med en detaljplan för kvarteren Gymnastiken och Flustret. Föreslagna förändringar står inte i samklang med de ambitioner som uttrycks i den nu gällande innerstadsstrategi och inte heller med den inriktning och de riktlinjer som ges i förslaget till plan för innerstaden. De föreslagna volymerna och verksamheterna svarar inte mot områdets karaktär och nuvarande användning. 

Förslaget med ett hotell privatiserar Stadsträdgården, en uppskattad park av hög kvalitet utvecklad under sekler för allmänt nyttjande av stadens invånare. Nu, på enskilt initiativ, slår man mynt av det värde som staden tillskapat för offentligt bruk. Ett hotell kan med fördel i stället ges plats inom Ångkvarnsområdet, i en byggnad placerad på vad som varit en plats för silos. Där kan då, med historisk hävd, kunna inrymmas en ny byggnad med stor volym.

Slottet bör kunna ges en mer aktiv roll i stadslivet genom att öppnas för fler verksamheter kopplade till campusområdet; för symposier, konferenser och representation. Genom en samverkan mellan stat, universitet och kommun kan slottets redan idag starka symbolvärde för staden ytterligare stärkas.

Några avslutande ord

FVU ser en antagen plan för innerstaden som ett viktigt dokument till stöd för arbetet med hur innerstaden och därmed Uppsalas identitet ska utvecklas. Vad som sägs i förslaget är i stort lätt att tillstyrka. Planen är upprättad med ett varmt hjärta för Uppsala och vad staden representerar. Det som sägs, sägs med många vackra ord. I många fall med upprepningar av samma eller snarlika formuleringar. Förslaget skulle vinna på att kortas ned och ges en stramare form som är enklare att överblicka, ta till sig och kommunicera. Den praktiska tillämpningen av planen, intentionernas genomslag i det som faktiskt planeras och byggs, kommer att avgöra planens framtida status. Det som faktiskt sker idag visar att det finns en risk att den kommer att läggas åt sidan när starka exploateringsintressen kliver fram.

För Föreningen Vårda Uppsala

2025-03-18

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka

Ang. ansökan om tillstånd till vattenverksamhet för bortledande av grundvatten till samt uppförande av anläggning i vattenområde m.m. vid Fyrisån i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har beretts möjlighet att ta del av ett yttrande från Uppsala kommun, daterat 2025-02-14, i vilket kommunen bemöter inkomna yttranden över den ansökan om vattenverksamhet som kommunen ingav till domstolen 2024-05-08.

FVU avgav 2024-09-27 ett yttrande över ovan nämnda ansökan. I yttrandet avstyrkte föreningen att tillstånd enligt miljöbalken meddelas för den sökta vattenverksamheten. Vi utvecklade våra grunder för avstyrkan under sex huvudrubriker. Uppsala kommun har i sina kommentarer till yttrandet valt att besvara/kommentera dessa punkter i tur och ordning. Vi väljer därför att i det följande likaledes följa denna ordning för de bemötanden och klarlägganden som vi önskar att domstolen lägger till grund för den fortsatta prövningen

• Tillstånd kan inte meddelas då det saknas lagakraftvunnen detaljplan.

Uppsala kommun menar att tillstånd för den nu sökta vattenverksamheten kan ges utan att det finns en lagakraftvunnen detaljplan. Alternativ att om området hade varit planlagt och den gällande detaljplanen inte medgav här sökt vattenverksamhet men att den kommande detaljplanen skulle medge sökt vattenverksamhet hade rättslig prövning och meddelande av tillstånd kunnat ske även i det fallet. I sådant fall hade mark- och miljödomstolen kunnat bestämma ett villkor om att tillståndsdomen inte skulle få tas i anspråk förrän den nya detaljplanen vunnit laga kraft.

FVU vill återigen framhålla att det sökta tillståndet avser en verksamhet som ingår som en väsentlig del i anläggande av spårväg, vilket upprepade gånger framgår av själva ansökningshandlingen, daterad 2024-05-08. Det är FVU:s mening att vad som sägs lag (1995:1649) om byggande av järnväg är entydigt. För att anlägga spårväg krävs antingen en lagakraftvunnen järnvägsplan eller en lagakraftvunnen detaljplan. Uppsala kommun har valt bort en prövning genom en järnvägsplan och prövar i stället lokaliseringen, lämpligheten och utformningen av en spårväg genom att upprätta en detaljplan (kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D). Denna plan är antagen men överklagad och har alltså ännu inte vunnit laga kraft.

Miljöbalken och plan- och bygglagen gäller parallellt. Enligt 2 kap. 6 § miljöbalken får inte tillstånd ges i strid med detaljplan. Uppsala kommun menar att det är möjligt för domstolen att ange ett villkor om att en tillståndsdom inte skulle få tas i anspråk förrän den nya detaljplanen vunnit laga kraft. Det är FVU:s mening att domstolen inte kan utgå från att en kommande detaljplan kommer att vinna laga kraft, eller om en sådan gör det, att densamma då i alla delar ger stöd för vad den aktuella ansökan innehåller och omfattar. Den slutliga prövningen av det nu sökta tillståndet ska därför avvakta en lagakraftvunnen detaljplan.

•  Länsstyrelsens uttalande i dispensärendet kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen.

Uppsala kommun menar att man har åberopat egna utredningar till stöd för att kraven i miljöbalken är uppfyllda och att det således finns rättsliga förutsättningar för mark- och miljödomstolen att meddela sökt tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken och dispens enligt vattenskydds-föreskrifterna. Av länsstyrelsen redovisad bedömd betydelse av spårvägen ingår i prövningskraven vad gäller bland annat biotopskydd och strandskydd. Sådan bedömning medför ingen lindring vad gäller andra relevanta prövningskrav i övriga prövningar.

FVU kan inte finna att det i ansökan finns någon hänvisning till några av kommunen utförda utredningar avseende allmänintresset. Det som finns (s. 45) är hänvisningar till fyrspårsavtalet och till länsstyrelsens beslut i ett dispensärende (biotopskydd). Länsstyrelsen hänvisar i sin tur sitt beslut till fyrspåravtalet (Uppsalapaketet).

Det är fortsatt FVU:s mening att ett avtal inte kan föregripa eller slå undan någon del av de prövningar som ska ske enligt miljöbalken och plan- och bygglagen. Först vid en prövning enligt dessa lagar vägs de allmänna intressena sinsemellan och de allmänna intressena mot de enskilda intressen som kan finnas i det aktuella området. Såväl kommunen som länsstyrelsen har föregripit utfallet av dessa prövningar.

• Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden

Uppsala kommun framför i sitt yttrande att man anser att det föreligger rättsliga förutsättningar för meddelande av tillstånd från landskapsbildskyddet och noterar att länsstyrelsen tillstyrker att sådant tillstånd meddelas. Kommunen anser även att det föreligger rättsliga förutsättningar för meddelande av strandskyddsdispens.

Enligt kommunens redovisning är länsstyrelsens bedömning att de anpassningarna som vidtagits och de skyddsåtgärder som beskrivs i miljökonsekvensbeskrivningen tillräckliga för att säkerställa att bron inte anses innebära en sådan påverkan på landskapsbilden att det finns skäl att neka tillstånd från landskapsbildskyddet. FVU finner att detta är ett ytterst anmärkningsvärt ställningstagande, då det i förordnandet av landskapsbildskyddet så tydligt redovisas vilka åtgärder som skulle innebära att landskapsbilden förvanskas; anläggande eller väsentlig ombyggnad av vägar och broar, dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar, schaktning och annan mekanisk markbearbetning utöver normal brukning. Nu är det fråga om alla dessa åtgärder och detta samtidigt.

I praktiken skulle länsstyrelsens ställningstagande, om det bekräftas av domstolen, innebära att förordnandet är en nullitet.

• Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla

Uppsala kommun framför att vad gäller avgränsning i miljökonsekvensbeskrivningen så framför FVU oberättigad kritik. I miljökonsekvensbeskrivningen förklaras att och varför miljöbedömningar sker i förhållande till redovisade intressen och varför andra intressen inte bedöms just i den här prövningen. Det innebär inte att sistnämnda intressen lämnas obeaktade eftersom de prövas och bedöms i detaljplaneprövningen.

FVU noterar att av kommunens ansökan framgår att den verksamhet för vilken tillstånd söks kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Det innebär att kommunen måste göra en specifik miljöbedömning enligt 6 kap. 20 § 2. MB och redovisa slutsatserna och förslag på åtgärder i en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med 6 kap. 35 § MB.

Vare sig i själva ansökan eller i den till ansökan hörande miljökonsekvensbeskrivningen redovisas omfattningen av den betydande miljöpåverkan. Det görs däremot i andra sammanhang avseende spårvagnsprojektet där den övergripande anges beröra miljöaspekterna vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och naturmiljö.

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningen i en specifik miljöbedömning finns i 6 kap. 35 § MB. Enligt denna paragraf ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla:

4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser,

I 6 kap. 37 § MB föreskrivs att de uppgifter som ska finnas med i miljökonsekvens-beskrivningen enligt 35 § … ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som

2. behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. Lag (2017:955).

Det är FVU:s mening att ett tillstånd för den sökta verksamheten kommer att få långtgående påverkan och konsekvenser på miljön inte bara under anläggningstiden utan även under kommande driftskede. För att kunna göra en samlad bedömning av konsekvenserna av de sökta åtgärderna måste den specifika miljöbedömningen ge en samlad bild av spårvägsprojektets påverkan på miljön i sin helhet. Det inbegriper även påverkan på kulturmiljö, friluftsliv och naturreservat från såväl anläggnings- som driftskedet. Denna prövning kan inte avgränsas bort och lämnas åt den strategiska bedömningen i ett pågående planärende. Även frågan om artskydd kräver en närmare analys och beskrivning, inte minst avseende rödlistade fågelarter.

Vi vill här särskilt uppmärksamma frågan om vibrationer och dessas långsiktiga effekter, vilken vi har beskrivit utförligare i föreningens överklagande av detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D (FVU 2025-02-27).

Brostöden för den nu planerade spårvägsbron ska grundläggas via pålning genom lerskikten invid Fyrisån. Det rör sig, enligt planhandlingarna, om 48 pålar per brostöd, mångdubbelt fler per brofäste. FVU menar att Uppsala kommun vare sig i sin tillståndsansökan eller i detaljplanearbetet har visat eller garanterat att det i anslutning till de planerade brostöden inte kommer att läcka avsevärda mängder grundvatten. Vi är oroade över att det, med den konstruktion som föreslås, finns en uppenbar risk för såväl momentant läckage av grundvatten vid anläggandet som ett, under driftskedet, kontinuerligt pågående läckage genom de idag skyddande lerskikten. Riksintresset Uppsalaåsens dricksvatten kan för framtiden inte tillåtas att ha ett sådant ständigt läckage av grundvatten till Fyrisån.

Vare sig i den i rubricerat mål aktuella ansökan eller i detaljplanehandlingarna för delsträcka D redovisas de risker som på sikt kan uppstå i avsnittet genom Årike Fyris i samband med vibrationer från den kommande trafiken, tyngden av bron och spårvagnars påverkan genom bropelarna på de underliggande yt- och grundvattenlagren. Enligt ansökan om tillstånd för vattenverksamhet ska konsekvenserna från driftskedet av spårvägen beskrivas i den till detaljplanen hörande MKB:n. FVU konstaterar att det i densamma endast beskrivs frågan om vibrationer relativt människors hälsa samt vibrationernas påverkan på byggnader. Det saknas en analys av vilka effekter som på sikt kan uppstå av de vibrationer som orsakas av 144 spårvagnspassager per dygn över spårvagnsbron (antalet passager är hämtat från den till detaljplanen för delsträcka D hörande bullerutredningen). Erfarenheterna från Göteborg med den tidigare Göta älvbron och den nuvarande Hisingsbron visar att vibrationerna från spårvagnstrafik på stålbroar är betydande.

Frågan om eventuella risker och påverkan på grundvattentäkten Uppsalaåsen är av särskild betydelse eftersom Uppsala saknar en reservvattentäkt. Det innebär att värdet av Uppsalaåsens grundvatten och vattentäkt är extra högt. Vattentäkten har även angetts ha ett stort nationellt värde och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) rankar täkten som en av de tio viktigaste grundvattentäkterna i landet.

Det är inte enkelt att hitta uppgifter om exakt antal invånare som är beroende av dricksvattenförsörjningen från åsen. Men uppgifter kopplade till ett projekt benämnt Vatten 2050 redovisar att Uppsala kommun beräknas växa från 240 000 invånare till 325 000 invånare år 2050. För att säkra tillgången av dricksvatten till denna befolkning har man initierat det projekt som går under namnet Vatten 2050. Vidare framgår att vattnet från Uppsalaåsen används för att försörja Uppsala tätort, Gunsta, Länna, Lövstalöt, Bälinge, Björklinge, Läby och Skuttunge.

Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare mål bedömt att vattentäkter för ett stort antal människor där reservvattentäkt saknas ska skyddas (M 11540–14). Även om domstolen i det målet bedömde riskerna för vattentäkten som små så drog man slutsatsen att med hänsyn till vattentäktens stora betydelse för samhället (82 000 invånare) och då ingen reservvattentäkt fanns skulle en förorening få mycket stora negativa konsekvenser. På samma sätt skulle läckage i eller föroreningar av nu aktuell grundvattentäkt kunna få mycket stora negativa konsekvenser. FVU:s bedömning kvarstår; med hänsyn till de risker som redovisats i det nu aktuella målet bör försiktighetsprincipen tillämpas. De riskreducerande åtgärder som kommunen föreslår vid planerad pålning och spontning, visar inte att man i framtiden med säkerhet kan undvika ett kontinuerligt läckage av grundvatten från riksintresset Uppsalaåsens grundvattentäkt. Inte heller att inte föroreningar kan komma att ske. Den planerade bron över Fyrisån kan därför inte anses tillåtlig.

FVU konstaterar att frågan om kvicklera och stabilitet i området fortsatt inte är klarlagd. I planbeskrivningen i detaljplanen för delsträcka D sägs (s. 91): ”De stabilitetsberäkningar som har utförts i området för den nya bron visar att stabiliteten inom området är tillräckligt god för de befintliga förhållandena. Senast i projekteringsskedet behöver undersökningen av lerans egenskaper och utbredning fördjupas, liksom risken för vibrationer med anledning av eventuell förekomst av kvicklera. En kontroll av stabiliteten under byggskedet bör utföras samtidigt.” Inför ansökan om vattenverksamhet har alltså inte dessa frågor klarlagts. Det innebär att det inte går att med säkerhet avgöra om föreslagna konstruktioner och arbetssätt är godtagbara.

• Bron bidrar till att skada riksintresset för kulturmiljön på ett påtagligt sätt och äventyrar även möjligheterna att säkerställa området som världsarv.

Uppsala kommun hänvisar i denna fråga till den utredning i frågan som framgår i detaljplaneprövningen. Där har, enligt kommunens uppfattning, erforderliga kumulativa bedömningar gällande kulturmiljö gjorts på sådant sätt att bron över Fyrisån, bron över Hemslöjdsvägen och depån bedöms tillsammans. Kommunen menar att föreningens egen tolkning således inte är korrekt. Vidare framhåller kommunen att de kumulativa effekter som beskrivs i miljökonsekvens-beskrivningen i förevarande prövning är de som uppkommer i förbindelse med vattenverksamheten eller andra närliggande vattenverksamheter. För anläggandet av spårvagnsdepån krävs ingen vattenverksamhet, det finns inga andra planerade vattenverksamheter att ta hänsyn till i närområdet som skulle kunna leda till kumulativa effekter.

FVU menar att kommunens syn på kumulativa effekter är för snäv och till delar motsägelsefull. Även om ansökan avser tillstånd för vattenverksamhet måste konsekvenserna av de åtgärder som vidtas vid en sådan verksamhet (anläggningsarbete) bedömas med de övriga effekter som uppstår när spårvägsanläggningen genomförs i sin helhet. De negativa effekterna på riksintressena från anläggningsarbetena kan inte ses isolerat från de långsiktiga negativa effekterna när anläggningen är färdigställd och i drift. Den sökta verksamheten är endast en del av ett betydligt större projekt som innebär ett oåterkalleligt ingrepp i Ultuna och Årike Fyris, ett område med känslig natur och av högsta kultur- och rikshistoriska värde.

De slutsatser som dras i den kulturmiljöbedömning som kommunen hänvisar till är för snäva och för spårvägsprojektet snarast att betrakta som tendentiösa. Det ska jämföras med att av planbeskrivningen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, framgår att utformningen av de föreslagna dagvattendammarna intill Hemslöjdsvägen ”är avgörande för att de inte ska innebära påtaglig skada på kulturmiljön” (s. 67). Då ska dessa dammar dessutom ses tillsammans med den föreslagna dagvattendammen intill depån något högre upp i området. På samma sätt framgår av nyss nämnda planbeskrivning att för spårvägsbron och -rampen i passagen av Hemslöjdsvägen gäller att ”planteringar är … nödvändiga för att undvika påtaglig skada på kulturmiljön” (s. 154).

Att dagvattendammarna och anläggningen vid passagen av Hemslöjdsvägen var för sig riskerar att påtagligt skada riksintresset indikerar, på ett tydligt sätt, att den samlade effekten av spårvägsbron, ramperna, de nyss nämnda anläggningarna tillsammans med de åtta meter höga stödmurarna för depån kommer att medföra en påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljö, en skada som inte låter sig läkas av planteringar. (FVU:s överklagande av detaljplanerna för spårvagnsdepån respektive delsträcka D bifogas föreliggande yttrande)

• En stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts.

Uppsala kommun menar att det i miljökonsekvensbeskrivningen tillhörande tillståndsansökan finns de miljöaspekter som är kopplade till just vattenverksamheten beskrivna. Andra aspekter finns beskrivna i miljökonsekvensbeskrivningen som ingår i detaljplaneprövningen avseende detaljplan för delsträcka D. I den konsekvensbeskrivningen finns även en bilaga, där samtliga utredda alternativ ingår. I bilagan framgår även varför alternativen förkastats och varför ytterligare utredningar har genomförts. Konsekvenser kopplade till alternativa lokaliseringar, påverkan på klimat och brons inverkan på naturmiljö hanteras även i detaljplanen, vilken omfattas av 6 kap. 3 § miljöbalken. Påstådda brister i förevarande prövning föreligger således inte.

FVU vill peka på det faktum att när ansökan om vattenverksamhet gjordes 2024-05-08 fanns ingen antagen detaljplan för det område som berörs av ansökan. Det fanns därvid ingen strategisk miljöbedömning redovisad som styrkte det läge inom vilket den ansökta verksamheten är avsedd. Den specifika miljöbedömningen som åtföljde ansökan om vattenverksamhet är därvid för begränsad till sin omfattning och innehåll. I avsnitt 1 ovan har vi också utvecklat grunderna varför inte en prövning av vattenverksamheten kan fullföljas förrän en lagakraftvunnen detaljplan föreligger.

FVU har i överklagandet av detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, utvecklat föreningens syn på vad som bör gälla avseende prövningen av spårvägsprojektet i de delar som berör Ultuna, Årike Fyris och norra Lunsen.

Vid en strategisk miljöbedömning ska, enligt 6 kap. 11 § 2. MB, en miljökonsekvens-beskrivning (MKB) innehålla en ”identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”. I grunden handlar det nu aktuella spårvägsprojektet om vilken transportinfrastruktur som behövs för att Uppsala ska kunna fortsätta utvecklas på ett gynnsamt sätt under beaktande av alla de starka allmänna intressen som ryms inom Uppsala stad och i dess närhet. Det innebär att kraven på och omfattningen av en MKB måste anses vara högre och mer omfattande än för en detaljplan avseende ett till omfattning och innehåll mer begränsat projekt. För att kunna göra en rättvisande bedömning torde det i föreliggande fall krävas en analys av alternativa stadsstrukturer och dessas samlade effekter på miljön.

Grundfrågan i den nu aktuella detaljplanen för spårvägens delsträcka D, med de stora värden som framför allt Ultuna och Årike Fyris innefattar och de många och betydande risker som en spårvagnsanläggning innebär, är om en sådan anläggning över huvud taget kan medges. För att förstå och kunna redovisa konsekvenserna av ett sådant ställningstagande måste den nu presenterade spårvagnssträckningen ställas mot alternativ där stadsutvecklingen i stället baseras på andra utgångspunkter än de som nu varit för handen. Någon sådan analys har inte redovisats inför den nu aktuella ansökan, i detaljplanen för delsträcka D, inte heller i de översiktsplanearbeten som föregått den mer detaljerade planeringen.

De redovisningar som ges i plan- respektive miljökonsekvensbeskrivningen för delsträcka D är endast alternativ i delfrågor såsom broläge över Fyrisån och passage förbi Stordammen. De större och avgörande frågorna för Uppsalas framtida utveckling med hänsyn till natur- och kulturvärden, vattenförsörjning, biotop- och artskydd mm har därmed inte fått en fullödig belysning. Vad som sägs i 6 kap. 11 § 2 mom. MB om geografisk räckvidd måste, enligt FVU:s mening, ses som att redovisningen av alternativ måste omfatta ett större sammanhang än vad som har presenterats i de aktuella planhandlingarna.

Vid tillståndsprövningen av en vattenverksamhet ska en specifik miljöbedömning göras och en MKB upprättas i enlighet med kraven i6 kap. 35 §. Där framgår att miljökonsekvens-beskrivningen ska innehålla

1. uppgifter om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, utformning, omfattning och andra egenskaper som kan ha betydelse för miljöbedömningen,
2. uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden, …

FVU pekade i yttrandet daterat 2024-09-27, på de uppenbara bristerna i den redovisning som gjorts relativt moment 1 och 2 i nyss nämnda paragraf. Vår bedömning relativt redovisningarna i de ursprungliga och nu kompletterade ansökningshandlingarna kvarstår. 

I ansökan redovisas summariskt ett antal alternativa brolägen över Fyrisån. Redovisningen ger i första hand en kortfattad historieskrivning över hur arbetet har bedrivits och det saknas en samlad utvärdering av de studerade alternativen. Den sökande har inte visat att det nu valda läget för bron är det mest lämpade. Det saknas beskrivningar av alternativ utformning och alternativ teknik/konstruktion för den i ansökan redovisade bron. Vidare ges en ytterst summarisk beskrivning av det man kallar för ett nollalternativ. Den slutsats man redovisar är att biltrafiken förväntas komma att öka. Sammantaget är det alltså en ytterst bristfällig redovisning gentemot kraven i ovan nämnda lagrum.

Miljökonsekvenserna för spårvägsprojektet i det i föreliggande fall berörda avsnittet av delsträcka D kan inte anses vara tillfyllest belysta och beskrivna (den strategiska miljöbedömningen). Inte heller miljökonsekvenserna för den verksamhet som ansökan avser kan anses vara belysta på det sätt som miljöbalken föreskriver (den specifika miljöbedömningen). Det stärker slutsatsen att kommunen i sin planering och sin ansökan inte har visat att förutsättningar föreligger för att medge den sökta verksamheten.

Avslutningsvis vill vi framhålla att de synpunkter och förslag som FVU har framfört i de skrivelser som bifogas detta yttrande (se nedan) i samband med avgränsningssamråd och avseende överklaganden av detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, Uppsala kommun, KSN-2024-03069 och detaljplan för Uppsala spårvagnsdepå, KSN-2024-01568, ska ses som en integrerad del av föreliggande yttrande till mark- och miljödomstolen i nu aktuellt ärende.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande 
Gunnar Norén, styrelseledamot

Bilagor:

• Angående avgränsningssamråd enligt miljöbalken avseende arbete i vattenområde m.m. för anläggande av bro över Fyrisån och Hemslöjdsvägen, 2024-01-29
• Överklagande av detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, KSN-2024-03069, 2025-02-27
• Överklagande av detaljplan för Uppsala spårvagnsdepå, KSN-2024-01568, 2024-07-12