Föreningen Vårda Uppsala

Till                                                                                                                                       2011-04-20

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun, 753 75 Uppsala

Byggnadsnämnden i Uppsala kommun, 753 75 Uppsala

Stadsbyggnadsdirektör Bengt Andrén, Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

Länsarkitekt Eva Bergdahl, Länsstyrelsen i Uppsala län, 751 86 Uppsala

ang. Östra Sala backe, Uppsala kommun – Planprogram och inbjudan till markanvisning. Dnr 2003-20007.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har erfarit att ett nytt planprogram upprättats för Östra Sala backe, ett program som dock ej sänts ut på remiss. FVU har tagit del av programhandlingarna och ber att trots uteblivet remissförfarande få anföra nedanstående synpunkter.

Allmänt

FVU anser att Östra Sala backe är ett lämpligt område för bebyggelse, att det är positivt att även arbetsplatser kan komma till i denna relativt renodlade bostadsstadsdel samt att exploateringen innebär att ytterligare underlag skapas för kollektivtrafik och närservice. Det är utmärkt att Fyrislundsgatan som barriär avses överbryggas genom att omvandlas till en lugn stadsgata. Det är också en stor fördel att Källparken och Årstaparken samtidigt avses upprustas.

Programmet innehåller således många bra förslag men inger också farhågor när det gäller kvaliteten i det nya området. Programmet beskriver i ymniga ordalag allt som avses uppnås men synes helt sakna underlag i form av noggranna analyser.

Exploateringsgraden har mer än tredubblats jämfört med tidigare programförslag (se vidare nedan). Detta beskrivs i positivt laddade termer som “värdetät”, “stadsmässig” och “bättre läker ihop stadsdelarna”. Det tidigare programförslaget avsåg en bebyggelse väl anpassad till den befintliga i volym och skala. Det nu aktuella förslaget redovisar en tänkt bebyggelse som kraftigt avviker från omgivande bebyggelse. Trots denna mer än tredubbla exploateringsgrad har kommunen inte bedömt att något nytt samrådsförfarande är nödvändigt eftersom “programmet är internt förankrat inom kommunen mellan de kommunala förvaltningarna och i olika politiska beredningar”.

När program upprättas ska kommunen enligt PBL samråda bl a med sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget (kap 5, 20 §). Att ha samråd om ett program och sedan gå vidare med ett i så väsentliga avseenden ändrat program utan nytt samråd kan inte anses vara förenligt med lagens krav på en demokratisk process och speglar en oacceptabel nonchalans gentemot invånarna, framförallt i den berörda stadsdelen. FVU menar därför att det är synnerligen anmärkningsvärt att ett nytt samråd ej genomförts.

Exploateringsgrad

Exploateringsgraden i nu aktuellt planprogram har höjts 3,5 ggr (ca 200000 m2 BTA i stället för ca 58000 m2 BTA väster om Fyrislundsgatan) jämfört med planprogrammet 2008. I broschyren ”Stadsutveckling Östra Sala backe” anges för etapp I ett möjligt genomsnittligt nettoexploateringstal på ca 2,3, för enstaka kvarter upp mot 2,8-2,9. Detta innebär en betydligt högre exploatering än omgivande äldre områden och jämfört med den traditionella stenstaden. Med en så hög exploatering kommer det nya bebyggelsestråket att få karaktär av åtskiljande mur i stället för “att länka samman omkringliggande områden till en sammanhållen stadsbygd” som det står i programhandlingarna.

Den föreslagna nettoexploateringsgraden är betydligt högre än för Kungsängens nya kvarter (ca 1,9). Av detaljplanehandlingarna för dessa kvarter framgår att gårdar och gaturum nästan helt kommer att ligga i skugga utom möjligen mitt i sommaren. Med den ännu högre exploateringsgraden som föreslås i Östra Sala backe kommer det att bli omöjligt att uppfylla inriktningen “goda solförhållanden på gårdar och uteplatser ska eftersträvas”.

Äldre bostadsområden i Uppsala, inte minst Leches områden, är utomordentliga exempel på en lagom avvägd exploateringsgrad som medger rik grönska och därmed ger områdena utomordentliga kvaliteter. Detta är ett av Uppsalas viktiga varumärken som bör värnas. Det borde vara självklart att bygga vidare på denna fina tradition för att bibehålla stadens attraktivitet för framtiden.

Siktlinjer

Det är utmärkt att kravet på fria siktlinjer tas upp i programmet. Dessa stråk måste ha ordentlig bredd för att fungera väl som siktstråk. Ett mycket angeläget siktstråk som saknas är från Vaksalagatan mot Vaksala kyrka. Det är en enastående anblick av kyrkan som idag öppnar sig vid färd mot nordost på Vaksalagatan. Enligt programmet föreslås ett område för verksamheter som helt skulle täppa igen detta stråk. Detta siktstråk måste hållas öppet med generös bredd, och de två yttersta kvarteren mot Vaksalagatan, planerade på privat respektive kommunägd mark bör av denna anledning utgå.

Det skulle också behövas flera siktstråk genom det nya bebyggelseområdet i strategiska lägen för att uppnå den önskvärda visuella kopplingen mellan Sala backe och Årsta. Det i programmet redovisade stråket från Brantingsgatan via Källparken mot Vaksala kyrka måste få ordentlig bredd för att full effekt ska uppnås. Längre söderut behövs flera breda siktstråk för att binda ihop dels Källparken och Årstaparken, dels bostadsområdena Sala Backe och Årsta. Varför inte upprepa ”snedparksmotivet” som redovisas i programmet söder om Årsta centrum i flera siktstråk?

Gestaltning

De befintliga områdena på ömse sidor om det nya stråket har olika karaktär både som helhet och i olika delar. Detta bör vara en viktig utgångspunkt för val av gestaltning av olika kvarter. Det är nödvändigt att inte bara se helheten i nordsydlig riktning utan också i östvästlig riktning, dvs att den nya bebyggelsen samspelar väl med den befintliga bebyggelsen på ömse sidor i olika avsnitt.

Det anges i programmet att det finns stadsbyggnadsmässiga motiv till att pröva inslag av högre bebyggelse. FVU anser att det är positivt med varierande hushöjder men att “högre bebyggelse” bör definieras. Med tanke på dels samspelet med befintlig bebyggelse och dels ett av Uppsalas viktigaste varumärken, nämligen den klassiska uppsalasiluetten, bör det handla om måttligt höga hus, dvs upp till högst 7 våningar. Detta bör enligt FVUs mening framgå tydligare av programmet.

Det talas mycket i programmet om behovet av variation vilket naturligtvis är positivt. Men lika viktigt som det är med variation är det också att det finns element som samspelar så att resultatet verkligen blir en sammanhållen helhet både när det gäller det nya området i sig och i förhållande till äldre angränsande områden.

Blandstaden

Det anges i programmet att “bebyggelsen ska så långt möjligt utformas med lokaler i bottenvåningarna och kontor blandat med bostäder i strategiska och för bostäder svårlokaliserade lägen” och att “det finns en ambition att skapa fler arbetsplatser i området”. Det är dock väl känt att det finns en osäkerhet när det gäller etableringstakten och byggföretagen föredrar därför ofta renodlade bostadshus med säker avsättning från början. Om kommunen menar allvar med att försöka få till stånd blandstaden krävs betydligt fastare direktiv och villkor än som framgår av programmet.

Kommunen förutsätter att tillämpning av Boverkets avstegsfall för buller blir aktuell för bostäder utmed Fyrislundsgatan. Detta innebär att en relativt stor andel av de nya bostäderna ej kommer att få önskvärd standard vad gäller frihet från buller enligt riksdagens beslutade riktlinjer. Denna olägenhet skulle kunna minskas eller helt elimineras med en stor andel byggnader för verksamheter utmed Fyrislundsgatan samt  olika typer av åtgärder för att se till att hastigheten på Fyrislundsgatan verkligen kommer att ligga på en låg nivå.

En kommentar i sammanhanget är att om det nu enligt planerna renodlade verksamhetsområdet Fyrislund i stället hade fått utvecklas till blandstad med inslag av bostäder, som FVU föreslagit, för övrigt enligt intentionen i översiktsplan 2010, skulle verksamheter i stället kunnat förläggas utmed Fyrislundsgatan. Ett sådant helhetsperspektiv på stadens utbyggnad möjliggör betydligt högre kvalitet än när man bara ser till ett projekt i taget.

Parkeringslösning

Som norm för parkering anges 1 plats/lgh + 0,1 pl/lgh för besökande + erforderlig parkering för verksamheter (visst dubbelutnyttjande med boendeparkering torde vara möjligt). Bilparkeringen ska enligt programmet förläggas i underjordiska garage, frånsett besöksparkering som ska lösas genom kantstensparkering. Detta innebär att om underjordiska garage utförs i ett plan erfordras en yta som motsvarar minst hälften av kvartersmarken. Hur rimmar detta med inriktningen att “gårdarna ska utformas för att uppnå bra mikroklimat, god och hållbar öppen dagvattenhantering och med beaktande av den urbana biologiska mångfalden”. Det torde vara en närmast omöjlig uppgift att åstadkomma detta när gårdarna till största delen utgörs av betongbjälklag ovanpå garage. Det anges i programmet att en övergripande dagvattenstudie ska tas fram; borde inte denna analys ha gjorts innan programmet togs fram för att ligga till grund för detta?

Varför ensidigt låsa sig vid underjordiska garage som är en mycket dyr lösning och som härigenom medverkar till att driva upp exploateringsgraden. Varför inte i stället pröva ett alternativ med väl utformade parkeringshus i kombination med en välordnad kantstensparkering? En fördel med en sådan lösning, förutom lägre kostnader, är att lokalt omhändertagande av dagvatten underlättas genom att de stora ytorna med källargarage försvinner.

Parker

Stadsparkerna på ömse sidor om området är en stor tillgång. Det anges i programmet att härutöver ska “genom nyanläggning av parker och parkstråk tillgodoses den nya bebyggelsens behov av park- och rekreationsytor”. Denna vaga formulering torde inte räcka som garanti för att tillräckligt många grönytor kommer till stånd i närområdet. I detta sammanhang kan hänvisas till Boverkets rapport “Gröna områden i planeringen” (1999). I rapporten anges som riktlinjer för planeringen: närpark inom 50 m och lokalpark (0,3-0.6 ha) inom 200 m från bostaden. De ovan nämnda önskvärda siktstråken i östvästlig riktning skulle erbjuda utomordentliga möjligheter att ordna närbelägna kvartersparker för alla bostadskvarter i det nya bebyggelsestråket.

I programmet nämns att Källparken och Årstaparken ska upprustas och utvecklas som temaparker med tydlig profil och inriktning, som kulturpark respektive rörelsepark. FVU vill framhålla att en anledning till att dessa parker uppfattas som så storslagna är de stora obrutna gräsytorna. I all synnerhet gäller detta Källparken. Där borde upprustningen med fördel inskränka sig till att så långt möjligt återställa parken i ursprungligt skick. Med för många tillskott av olika temaanläggningar finns det risk att det storslagna intrycket plottras bort.

I programmet nämns att åkern vid Vaksala kyrka skulle kunna användas för koloniodling. FVU avstyrker bestämt detta förslag. Fältet har hittills utgjort en enhetligt odlad yta eller använts som betesmark och utgör ett vittnesbörd om den omkringliggande Uppsalaslätten. Åkerytan bildar förgrund för Vaksala kyrka och tillsammans med kyrkan en kulturmiljö av stort skönhetsvärde. Detta värde omnämns också i kommunens naturvårdsinventering för Vaksala socken 1995 där en del av bedömningen lyder: “De öppna betesmarkerna här är en viktigt del i kulturmiljön intill kyrkan. Den långa beteskontinuiteten har stor betydelse för artrikedomen”. Det bör också nämnas att norr om kyrkan, utanför programgränsen, finns ett område av högt botaniskt värde. Både fältet och området norr om kyrkan måste därför skyddas från exploatering, uppdelning i små enheter eller anläggningar. Denna kulturhistoriska lunga är av högt värde inte bara för stadsdelen utan för hela staden.

Grönskans betydelse för lokalklimatet

Grönytorna har också stor betydelse för klimatet i den urbana miljön. Framförallt träd men även annan grönska ger skugga och utjämnar temperaturvariationer, renar luften genom att binda partiklar, stabiliserar marken och motverkar erosion och binder stora mängder nederbörd. Det är därför även med hänsyn till stadens klimat nödvändigt att beakta behovet av grönytor.

Som ovan nämnts synes andelen hårdgjord yta bli hög. FVU vill därför rekommendera en analys med hjälp av den sk grönytefaktorn. Denna beräkningsmetod används för att se hur mycket man kan kompensera för ianspråktagen mark som hårdgjorts i samband med nybyggnad. Gröna ytor som kompenserar förlusten av genomsläpplig mark poängsätts. Detta kan ge en allmän indikation på till vilken grad man kompenserat förlust av yta. Syftet med grönfaktorn är att få exploatörer att minimera hårdgjorda ytor, öka mångfalden m.m. Exempel på gröna ytor som ger poäng är växtbäddar, gröna fasader, gröna tak, vattenytor i dammar och större träd eller buskar.

Handel

Gränby centrum kommer att fungera som stadsdelscentrum. Lokalcentra finns vid Brantingstorg och i Årsta. Det är uppenbart att Brantingstorg idag har för litet befolkningsunderlag för att en fullgod mix av närbutiker ska kunna upprätthållas. Det är viktigt att tillgodose en bra balans mellan dessa lokalcentra. Ett sätt att stödja Brantingstorg skulle kunna vara att se till att viktiga gång- och cykelstråk genom stadsbygden passerar Brantingstorg som härigenom blir lättillgängligt och attraktivt för inköp t ex på vägen hem från arbetet.

Det anges i programmet att andelen butikslokaler som är möjlig i skilda delar måste utredas ytterligare. En sådan analys borde ha legat till grund för programmet varvid även effekten av det planerade handelsområdet i Fullerö måste beaktas, ett projekt som FVU för övrigt anser ej bör komma till stånd med tanke på att lokal handel troligen kommer att slås ut bl a i Storvreta men kanske även i Brantingstorg och Årsta.

Processen

Den process som föreslås kan bli fruktbar – att successivt och i samverkan utveckla idéer om hållbarhet, gestaltning och andra kvalitetsfrågor. Men varför talas det bara allmänt om aktörer, konsulter och byggherregruppen? Varför nämns inte ens ordet arkitekt? En förutsättning för att resultatet ska bli en god stadsmiljö som uppfyller alla de kriterier som framgår av programmet är ju professionellt arkitektkunnande. Hur ser man till att tillräckligt många kompetenta arkitekter och landskapsarkitekter involveras i projektet?

Det nämns att kommunen ska arbeta med en sammanhållen projektledning i nära samarbete med marknadens aktörer. Marknadens aktörer ser främst till sina egna projekt. Därför är det nödvändigt att kommunen uppfyller sin roll att ta ett ansvar för helheten. Det är inte minst viktigt att denna ledning innefattar hög kompetens vad gäller stadsbild, arkitektur, arkitekturhistoria och landskap så att resultatet blir en väl sammanhållen helhet av hög kvalitet.

Sammanfattning

FVU anser att det är mycket positivt att det aktuella området bebyggs. Den valda höga exploateringsgraden innebär dock att alla de positiva kriterier som anges i programmet inte på långt när kommer att kunna uppfyllas. Det är anmärkningsvärt att programmet helt synes sakna noggranna analyser som underlag. Det är också anmärkningsvärt att kommunen avstått från ett nytt samråd när de grundläggande förutsättningarna ändrats så radikalt genom den kraftigt ökade exploateringsgraden. I detta stora projekt över lång tid kan inte nog betonas vilken viktig roll kommunen har att samordna och styra utformningen av det nya området så att resultatet blir en väl sammanhållen helhet både i sig och i förhållande till angränsande befintliga områden. Det är FVUs förhoppning att de synpunkter som framförs i detta yttrande beaktas i den fortsatta processen.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                               Kristina Berglund, styrelseledamot

Bengt Jonsell, styrelseledamot                                         Anna Nilsén, styrelseledamot