Till Namnberedningen, Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige i Uppsala kommun
Ang. namngivning av gator och platser i Uppsala
Med anledning av det av Kommunfullmäktige nyligen fattade beslutet om nya namn på platser och gator på ömse sidor om Centralstationen, föranlett av den planerade omdaningen av stationsområdet, vill Föreningen Vårda Uppsala framhålla följande.
De aktuella områdena är, och kommer i ännu högre grad att bli, centrala och viktiga för Uppsala. Namngivning i sådana områden måste ske med stor omsorg och med hänsynstagande till en rad faktorer, något som enligt Föreningen inte har skett i detta fall.
Platsen framför stationsbyggnaden, med Bror Hjorts staty Näckens polska, skall få namnet Olof Palmes plats, ett litet torg, som avses skapas omedelbart söder om Stadshuset, skall ges namnet Blenda Ljungbergs plats och en kort gata, som leder dit, namnet Stadshusgatan. På andra sidan järnvägen skall två torg åsättas namnen Raoul Wallenbergs plats och Anna Lindhs plats och en ny gata namnet Stationsgatan.
I en efterskrift till boken Uppsalas gatunamn av Mats Wahlberg (1994) i serien Uppsala stads historia redogör Åke Norén för en rad goda och vedertagna namngivningsprinciper, som gäller inte bara i Uppsala utan i de flesta kommuner i landet. Norén har under en lång följd av år varit ledamot av Uppsala kommuns namnberedning och är också författare till en PM om språkregler för namngivning inom Uppsala kommun (1993). Den första och viktigaste principen innebär att namnen på något sätt skall ha lokal anknytning, vilket också bör gälla, om en gata ges namn efter en person. Vidare bör namnen vara lätta att uttala, skriva och förstå. Tre av de föreslagna nya namnen strider mot den första och viktigaste av dessa principer.
Gatunamnen i centrala Uppsala har skiftande ålder, ett par har levt kvar sedan medeltiden, en stor del härrör från 1600-talet, medan andra tillkommit senare. Gemensamt för nästan alla är att de har lokal anknytning och på olika sätt speglar Uppsala, t.ex. Dragarbrunngatan efter den försvunna Dragarbrunnen i hörnet av Dragarbrunnsgatan och S:t Persgatan och Rundelsgränd efter ett försvunnet försvarstorn. Namn givna efter enskilda personer är mycket få. Dag Hammarskjölds väg ersatte 1963 det äldre Stockholmsvägen och Linnégatan 1870 det tidigare Tovegatan. Haglunds bro har namn efter sin donator och det unga Påvel Snickares gränd (1972) efter en borgare, som i slutet av 1500-talet skall ha ägt en gård i närheten. Vidare finns det säkert ganska okända och sällan använda Nathan Söderbloms plan för platsen framför ärkebiskopsgården och det 1994 tillkomna Herbert Lundhs stig för en gång- och cykelväg i Slottsbacken. Alla dessa personer har på olika sätt gjort sig bemärkta i Uppsala och kan också mer eller mindre direkt knytas till gatorna och bron i fråga. Ett undantag utgörs av det otympliga Martin Luther Kings plan för gamla Kamphavstorg, ett namn som tillkom på politiskt initiativ 1968, sedan den amerikanske medborgarrättskämpen bragts om livet. Han skulle strax dessförinnan ha medverkat i Kyrkornas världsråds kongress i Uppsala. Från utkanten av centrum skall också nämnas Hjalmar Brantingsgatan (till 1949 Tunagatan), som tar sin början vid Vaksala torg, sedan gammalt arbetarrörelsens samlingsplats.
Hur faller nu de nya namnförslagen på plats i denna gamla och rikskända namnmiljö? Mot de utmärkta och välmotiverade Stationsgatan och Stadshusgatan kan inga invändningar riktas. Anna Lindh, Olof Palme och Raoul Wallenberg kan däremot inte knytas till de platser de föreslås ge namn åt. Anna Lindh har dessutom föga anknytning till Uppsala, Palme och Wallenberg överhuvud inte. Att Blenda Ljungberg, Uppsalas första kvinnliga stadsfullmäktigeordförande får ge namn åt en plats invid Stadshuset finner Föreningen däremot mycket välmotiverat. Föreningen vill understryka att Anna Lindh, Olof Palme och Raoul Wallenberg givetvis var betydelsefulla personer värda all aktning, men just Uppsala kan knappast sägas ha något särskilt ansvar att hedra deras minne genom att namnge så centralt belägna platser efter dem. Att platsen kring den rikskände Uppsalabon Bror Hjorths staty inte ges namnet Bror Hjorts plats, om nu platsen över huvud behöver något namn, utan i stället Olof Palmes plats, är svårförståeligt.
Bakgrunden till de nya namnen kring Centralstationen är ett uppdrag från Kommunfullmäktige till Namnberedningen, att Olof Palme och Raoul Wallenberg samt Uppsalabyggmästaren Anders Diös skulle ihågkommas med namn (ett av Namnberedningens därav föranledda namnförslag, Anders Diös plats, har senare fallit bort). Detta är enligt Föreningens mening ett bakvänt sätt att namnge gator. En gata eller en plats skall ges ett lämpligt och adekvat namn enligt bl.a. de goda principer som hittills varit vägledande i Uppsala, ett namn skall inte finna en gata eller en plats.
Sammanfattningsvis anser Föreningen, att Namnberedningen, Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige bör ta ansvar för den kulturhistoriskt värdefulla namnmiljön i centrala Uppsala genom att skapa nya namn enligt väl övertänkta principer, av vilka den viktigaste är, att ett namn skall ha anknytning till området i fråga eller på annat sätt spegla Uppsala.
Var har Blenda Ljungbergs plats blivit av? Såvitt jag förstår har den försvunnit genom att stadshuset fått ny sessionssal. Hon var den första kvinnan som blev stadsfullmäktigeordförande i Sverige, och detta måste dokumenteras!
Uppsala kvinnohistoriska förening har en sida om Blenda.
https://www.uppsalakvinnorshistoria.se/blenda-ljungberg-1907-1994/