Vilka verksamheter ska man fylla “kulturkvarteret” Ångkvarnen med, nu när läget inte är aktuellt för nya konstmuseet? Den frågan ställer Sten Åke Bylund, ordförande för föreningen Vårda Uppsala, i sin debattartikel.

Om några veckor kan kommunstyrelsen komma att bestämma sig för om Uppsala konstmuseum ska ligga kvar på sin mindre väl valda plats uppe i Slottet eller flytta till Kaniken. Därmed sätter man också punkt för en 25-årig långbänk som borde ha fått ett avgörande för länge sedan. Efter sig lämnar man en historia av alltför låga kulturella ambitioner, ett dåligt och ofullständigt utredningsarbete och en politisk uppvisning i konsten att marginalisera och negligera en stor opinion.

Parallellt, och märkligt nog osynkroniserat med handläggningen av ärendet med konstmuseet, har kommunen låtit ta fram nya detaljplaner för kv. Hugin och kv. Ångkvarnen. Den uttalade ambitionen är att med hjälp av nya bostäder och verksamheter skapa ”stadsliv” i området och att knyta ihop de nya bostadskvarteren i södra Kungsängen med innerstaden. Bägge planerna är i skrivande stund ute på granskning efter att tidigare ha varit ute på samråd.

Föreningen Vårda Uppsala konstaterar med förvåning att kommunen inte har samordnat dessa processer med varandra. Både kv. Hugin och kv. Ångkvarnen var föreslagna som tänkbara lägen för ett framtida konstmuseum och borde givetvis ha varit grundligt utredda och granskade innan man arbetade fram detaljplaner för dessa kvarter.

Den befintliga stadskärnan har ända sedan 1980-talet ansetts vara alltför liten för det snabbt växande Uppsala. Ett konstmuseum i något av dessa båda kvarter skulle ha passat perfekt in i kommunens ambitioner såväl när det gäller att utvidga stadskärnan som att uppgradera å-rummet. I stället är nu risken stor att man i detta centrala läge håller på att skapa ett näst intill ensidigt bostadsområde, ett andra Luthagen.

Frågan är nu därför hur man ska kunna vidga stadskärnan och knyta ihop södra Kungsängen med innerstaden när man nu har spelat bort ett av de kulturella och stadsbyggnadsmässiga ess man hade i form av konstmuseet? Och med vilka verksamheter tänker man sig att fylla de stora tegelbyggnaderna och tomterna i det strategiskt belägna ”kulturkvarteret” Ångkvarnen? Vi är många som här saknar en långsiktig och hållbar stadsbyggnadsstrategi.

Vad säger våra politiska partier, näringslivet, berörda föreningar och organisationer?

Svaren brådskar!