En mycket varsam förtätning bör kompletteras med en utbyggnad av kransområden, skriver Ulf Johansson Werre.
Man iklär sig kritikernas argument och framstår som en härförare för ljus, parker, välplanerade gator utan trängsel, varsamma förändringar etc varpå man i alla fall återgår till den kritiserade ursprungsplanen.
Sedan har vi argumentet att så många vill flytta till Uppsala och att det är positivt med en stad som växer. De som vill flytta hit kanske just har blivit förtjusta i hur staden ser ut för närvarande och inte kommer att uppskatta hur höghus efter höghus smälls upp i den emotsedda miljön. Det är ett svårlöst dilemma med det positiva att en stad växer och det negativa med problemen att värna om oss som redan bor i Uppsala och hur våra val av boendekvalitet borde tas hänsyn till.
Skönmålning av en framtida trafiksituation är också farlig och kan visa sig katastrofal då infrastrukturen visar sig undermålig för den framtida verkligheten. Alternativet spårvagn kommer att försvåra flytet i trafiken ytterligare på redan smala gator.
Sammantaget anser jag att vill man skapa en modern, fungerande stad där många bor med bibehållande av attraktionskraft, viktiga värden och miljöer bör en mycket varsam förtätning kompletteras med en utbyggnad av kransområden där fler småhuslösningar kan givas. Personligen skulle jag vilja se ett monorailsystem som ovanför markplan snabbt kopplar ihop kransområden med city. Dyrt, javisst, men billigare på sikt än vantrivsel och förfulad stad.