I den angelägna kulturdebatten om konstmuseets placering, som av kommunen förvandlats till en långbänk, kommer det efter 25 år fortfarande kreativa och konstruktiva förslag på var museet skulle kunna ligga istället för i slottet.

Dessemellan, men lyckligtvis inte så ofta, kommer det också ett missnöjt utbrott från personer som Kurt Berggren som anser att allt är bra som det är och att debatten bara är ett ”skådespel för att avleda från andra frågor” och som tydligen inte alls kan förstå varför en kommunalt finansierad verksamhet bör ha allmän tillgänglighet.

”Hur enkelt är det att ta sig nånstans i Uppsala?” frågar han retoriskt och tycks därmed mena att det inte behöver vara så lätt att ta sig till konstmuseet heller.

Men problemet är att det är svårare för vissa än för andra.

Vare sig vi som pensionärer eller funktionsnedsatta kan ta oss upp till konstmuseet eller inte så bidrar vi ju alla till driften via skatten. Har Berggren möjligen funderat på hur det skulle vara att försöka ta sig upp till den, enligt honom, geniala placeringen i slottet med en rullstol eller rullator eller genom att skjuta en barnvagn framför sig?

”Kommunen fixar enkelt busslinje om man bara vill”, skriver Berggren. Varför har de inte gjort det då, undrar man. De har ju haft 25 år på sig.

Däremot finns det både parkering och krog, eller åtminstone en servering. Har Berggren varit upp till slottet de senaste 25 åren? Annars föreslår jag en promenad uppför backen och ta gärna med en pulsmätare.

Vad besökssiffrorna beträffar så har jag vid flera tillfällen påmint om att de sjönk från 45 000 per år till 15 000 per år när museet flyttade upp till slottet från Fyris torg. Även om man tar höjd för att det ibland händer att en verksamhet drabbas av ett visst besökstapp i samband med en flytt så är det siffror som borde stämma till eftertanke.

Enligt de utredningar som gjorts på senare tid har besöksiffrorna återhämtat sig och låg för ett par år sedan på drygt 60 000 vilket förmodligen stämmer ganska bra även idag. Dessa siffror ska då ställas mot de potentiella besökssiffror som museet kunde ha haft med en fördelaktigare och besöksvänligare placering än i slottet.

Hur stora dessa potentiella besökssiffror skulle kunna vara kan vi naturligtvis inte veta med säkerhet men med museiverksamhet gäller som med all annan publik verksamhet att antalet besökare styrs av lagen om tillgång och efterfrågan, dvs ju enklare tillgång desto fler besökare.