Debattartikel införd i UNT den 2 juli 2026
Konstnären Bruno Liljefors känns aktuellare än någonsin, bland annat beroende på de uppmärksammade donationerna till Uppsala universitet. Tack vare dessa är universitetet nu innehavare av den största Liljeforssamlingen i världen. Ett eftertänksamt urval av de mest centrala verken visas just nu i en bred och högintressant specialutställning i Gustavianum, vilken kommer att pågå fram till den 19 september nästa år.
För den som tidigare varit omedveten om storheten i Liljefors konstnärskap har den häromåret utgivna biografin av Fredrik Sjöberg fungerat som en effektiv ögonöppnare, och man kan inte låta bli att undra över hur Uppsala stad har kunnat undgå att skapa ett museum över denne begåvade och intressante konstnär.
Just nu erbjuder sig emellertid ett tillfälle som kanske aldrig kommer igen. Sedan branden för ett par år sedan har kommunens fastighet Fyrishall, tidigare Ungdomens hus, i hörnet av Skolgatan och Svartbäcksgatan, stått oanvänd. Mitt i Liljefors barndomstrakter och granne med Linnéträdgården skulle huset, med sin särpräglade identitet, passa närmast perfekt som ett framtida Liljeforsmuseum, förutsatt att klimat- och säkerhetsfrågorna går att lösa på ett godtagbart sätt.
Här skulle universitetet, kommunen och regionen tillsammans kunna skapa en attraktion i världsklass, och samtidigt stärka Uppsalas varumärke som kultur- och kunskapsstad. Medan Gustavianum i framtiden bara kommer att kunna visa en mindre del av konstsamlingen, skulle ett nyskapat Liljeforsmuseum kunna erbjuda helt andra möjligheter. Exponering, marknadsföring och inlåning av konstverk från andra museer och privatpersoner skulle få avsevärt bättre förutsättningar.
För Föreningen Vårda Uppsala
Sten Åke Bylund, ordf.
Tomas Klang
Gunnar Norén
PO Sporrong
Göran Öberg
