Föreningen Vårda Uppsala

Till Länsstyrelsen i                                                                                                    2013-09-17

Uppsala län

Ö V E R K L A G A N D E

Beslut som överklagas

Kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta detaljplan för Sydöstra Fullerö, Uppsala kommun, den 26 augusti 2013, § 200, ärende KSN-2010-0327.

Klagande

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, är en ideell och partipolitiskt obunden förening vars mål är att verka för en god och långsiktigt hållbar stadsmiljö i Uppsala, dess kransorter och landsbygd samt att bevara Uppsalas särprägel. Föreningen bildades 1961 och har idag ca 200 medlemmar. Föreningen har genom Mark- och miljödomstolens dom 2012-12-07 i mål nr P 6473.12 godtagits som behörig miljöorganisation enligt 13 kap. 12§ PBL. Föreningens stadgar bifogas, se bilaga 1.

Yrkande

FVU yrkar att ovan nämnt beslut upphävs.

Motivering

Kulturmiljön och odlingslandskapet

Riksintresseområdet ”Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar” (K 30) är enligt motivtexten ”centralbygd av stor betydelse för rikets historia med kontinuitet sedan bronsåldern och med monumentalt och traditionsbärande rikspolitiskt centrum under forn- och medeltid …”. I den aktuella delen av området är dalgången bred med åkermark på de upptorkade lerslätterna som i forntid var en havsfjärd och här finns många, ofta fornlämningsrika betesbackar. Utmed dalgången möter vi Uppsala högar, Gamla Uppsala medeltidskyrka, båtgravfältet vid Valsgärde, naturreservatet och gravfältet Fullerö backar, bronsåldersmiljön vid Fjuckby, Vattholmaåsen med Husby och Ekeby gravfälten, Vattholma bruk, Lena medeltida kyrka, Salsta slott och Salsta fornborg. Denna unika kulturmiljö, med fornlämningar minst 3000 år tillbaka, ingår i en öppen odlingsbygd med inslag av hag- och ängsbackar och knyts härigenom samman till en väl sammanhållen helhet. Denna miljö är ett internationellt känt kulturarv.

Den nödvändiga E4-utbyggnaden innebar ett avsevärt ingrepp i denna värdefulla kultur- och landsbygd, även om stor omsorg lades ner på en så god anpassning som möjligt till det omgivande kulturlandskapet. Projektet Sydöstra Fullerö innebär ytterligare ett svårt ingrepp, denna gång dock inte alls motiverat av tunga skäl med hänsyn till samhällsutvecklingen. En storskalig anläggning etableras på ett höjdparti och kommer att exponeras i detta vackra till stor del opåverkade jordbrukslandskap intill område av riksintresse för kulturminnesvården (K 30) och delvis ingående i kulturmiljön enligt den kommunala avgränsningen (U 21). Det är ofrånkomligt att denna exploatering, så småningom omgiven på flera sidor av en minst 20 m hög trädplantering (”städsegrön”, främst gran och tall) och med ett uppstickande taklandskap, kommer att innebära en oacceptabel påverkan på det omgivande landskapet, en påverkan som förstärks genom den kumulativa effekt som blir följden av det genomförda E4-bygget.

Även om inte själva riksintressezonen för kulturmiljövård kring Fyrisån, enligt den schematiska begränsningslinjen, direkt berörs breder exploateringen ändå ut sig i landskapet och kommer att bilda ett storskaligt inslag i landskapsbilden och en abrupt avgränsning mot åmiljön. Den planerade exploateringen av det inledningsvis beskrivna kulturområdets närmiljö kommer att bli ett helt främmande inslag som bryter och minskar den öppna vidsträckta landskapsvyn och kommer härigenom att uppfattas som chockerande brutal. En helhetsmiljö, vars värde till stor del just ligger i helheten, skärs av. Anläggningarna kommer därför att påtagligt störa upplevelsen av kulturmiljön och minska förståelsen för hur landskapet förändrats alltsedan forntiden. Dessutom kommer denna stora investering med all sannolikhet att så småningom generera nya exploateringsbehov, behov som kan vara svåra att avstyra med hänsyn till redan gjorda investeringar, med ytterligare kumulativ effekt och därmed ännu mera skada på riksintresset som följd. Steg för steg urlakas innehållet i det kulturhistoriskt unika landskapsrummet.

Här bör tilläggas att riksintresseavgränsningen troligen skulle göras mycket vidare, om den gjordes idag, mot bakgrund av den nya kunskap om förhistorisk tid som erhållits genom utgrävningarna för E4 och pågående utgrävningar för Ostkustbanan i Gamla Uppsala.

Denna påtagliga negativa inverkan på den unika kulturmiljön berörs knapphändigt och utan djupare analys i planhandlingen där det sägs att

”förslaget innebär en påverkan på landskapsbilden som bedömts bli måttligt negativ. Förslaget bedöms dock inte innebära påtaglig skada på riksintresset. Den visuella påverkan har minskat betydligt i och med införda åtgärder i detaljplanen”.

I stället för att utnyttja den unika kulturhistoriska miljön som en resurs innebär projektet en drastisk minskning av dess värde och brist på förståelse för vilken potential kulturmiljön har för att förstå vår historia och som katalysator för den regionala utvecklingen. Förslaget strider emot den övergripande inriktning för kulturmiljön som anges i Översiktsplan 2010:

“Att vårda och bruka det lokala kulturarvet och göra det synligt” samt “att upprätthålla och varsamt utveckla den lokala historiska kulturmiljön och göra den tillgänglig” (s 77).

Här vill FVU också hänvisa till Riksantikvarieämbetets PM utgiven 2012-11-08, ”Riksintressen för kulturmiljövården – Roller och ansvar”. I denna PM anges bl a:

”Riksintressena är ett planeringsverktyg och lagregleringen förutsätter ett väl utvecklat system för kunskapsförsörjning. Ett säkerställande av områdenas kulturhistoriska värden måste bygga på en insikt och medvetenhet om betydelsen av dessa värden hos olika berörda aktörer. Säkerställandet bör i första hand ske genom att kulturvärdet nyttjas som en resurs vid olika typer av bruk och förändringar av den fysiska miljön och som regional utvecklingsfaktor [FVU:s kursivering].”

FVU anser att i detta riksintresse spelar hela den omgivande landskapsbilden en avgörande roll för förståelsen av de olika tidsskedena i den historiska utvecklingen. Detta innebär att den schematiskt angivna gränsen inte kan anses som en definitiv gräns för intresseområdets utbredning. Denna aspekt har ej analyserats på ett tillfredsställande sätt i planprocessen. FVU ställer här frågan i vilken utsträckning länsstyrelsen samrått med Riksantikvarieämbetet? Här vill FVU ånyo hänvisa till ovan nämnda PM av Riksantikvarieämbetet:

”I många fall låter den riksintressanta aspekten sig inte entydigt fångas i en kartredovisning. Det är Länsstyrelsens ansvar att närmare tolka och precisera innebörden av värdetexterna och se till att kartredovisningar så långt möjligt ger stöd för de utpekade värdena. Det är en fortgående process som hänger samman med den kommunala planeringen. Även åtgärder utanför riksintresseområden kan medföra påverkan på riksintresset och bör beaktas. […] Länsstyrelsen har det regionala ansvaret men förutsätts föra en dialog med Riksantikvarieämbetet. [FVU:s kursivering].”

FVU konstaterar att länsstyrelsen genom sitt beslut negligerat den expertbedömning som gjorts av nuvarande och en fd länsantikvarie som båda gör bedömningen att projektet innebär påtaglig skada på riksintresset.

Av länsstyrelsens yttrande 2011-11-25 vid utställning (1) framgår att länsantikvarien Agneta Åkerlund anför skiljaktig mening. Hon anför bl a

”För förståelsen av områdets lämningar och den historia de berättar utgör landskapsbilden med dess kontrast av öppet landskap med slingrande åar och åsryggar omgivet av sluten skogsmark inte bara en viktig bakgrund utan också en direkt förutsättning för områdets utveckling. Därför är det viktigt att bilden av landskapets dominerande markslag, öppet – slutet, består. […]. Trots ambitionerna i detaljplanen att begränsa höjder på byggnader och möjliggöra skyddsplantering bedömer jag att punkten är nådd då den sammantagna påverkan blir för stor och negativ och att en utbyggnad av Fullerömotet i enlighet med detaljplanen inte är förenlig med värdena i kulturlandskapet utan innebär påtaglig skada på kulturmiljövårdens intressen.”

FVU vill också hänvisa till en artikel i UNT 2011-07-27 av fd länsantikvarien Karl Johan Eklund. Han skriver bl a

”Även om Fullerö Park planeras ligga strax utanför den schablonmässigt dragna gränsen för riksintresset kommer anläggningen att dominera landskapsrummet och därmed riksintresset i denna del så till den grad att karaktären och därmed värdet kommer att skadas. Efter att ha arbetat med riksintressena i många år tar jag mig friheten att påstå att riksintresset kommer att utsättas för vad som i lagtexten (MB 3 kap 6§) benämns ’påtaglig skada’.”

En aspekt är också att projektet Sydöstra Fullerö medför att en stor del av ett större sammanhängande innehållsrikt fornlämningsområde RAÄ 602:1 (60000 – 70000 m²) måste grävas ut vilket innebär en mycket omfattande arkeologisk insats. Kostnaden härför kommer sannolikt att bli mycket hög. Stora utgrävningar pågår nu för Ostkustbanan. Till skillnad mot E4- och Ostkustbaneprojekten kan projektet Sydöstra Fullerö inte anses vara ett samhällsintresse som motiverar ytterligare stora utgrävningar av fornlämningsmiljöer. Ett förhållande som också bör beaktas är att det kan vara ett värde i att ett så pass viktigt fornlämningsområde lämnas ifred med tanke på att framtida undersökningsmetoder kan förväntas ytterligare förbättras och förhoppningsvis bli effektivare och därmed mer informationsgivande än de som för närvarande står till buds.

SAMMANFATTNING

Även om projektet Sydöstra Fullerö inte direkt ingår i den schablonmässigt angivna gränsen för riksintresseområdet K30 kommer exploateringen genom sin stora skala i plan och höjd att innebära ett oacceptabelt ingrepp i kulturmiljön och i landskapsbilden och därmed medföra påtaglig skada på riksintresset. Det redan genomförda, och till skillnad mot Fullerö Park nödvändiga E4-projektet, innebär att ett genomförande av detaljplanen skulle medföra en kumulativ effekt som förstärker en redan skedd skada. Det är anmärkningsvärt att sakkunniga expertutlåtanden negligeras i denna process och att ansvariga myndigheter inte inser och förstår att vårda den potential för turism och regional utveckling som finns i detta unika kulturarv med dess rika innehåll.

Om avgränsningen av riksintresset gjordes idag skulle troligen ett mycket större område avgränsas med hänsyn till den nya kunskap som erhållits genom utgrävningarna för E4 samt för Ostkustbanan i Gamla Uppsala.

Enligt 3 kap 6§ MB ska ett riksintresse skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada riksintresset. Bestämmelsen ska enligt 2 kap 2§ PBL tillämpas i ärenden enligt PBL. FVU hävdar att detaljplanen strider mot 3 kap 6§ MB genom att den innebär åtgärder som bedöms medföra påtaglig skada på riksintresset.

Miljökonsekvenser av ökad biltrafik

I planbeskrivningen anges att den begränsande faktorn för utbyggnaden av Fullerö Park är trafikkapaciteten i befintlig trafikplats samt att kollektivresorna till Fullerö Park bedöms utgöra en mycket liten del av det totala transportarbetet. Trafikplatsen kommer att byggas om till ungefär dubbel kapacitet, dvs kapaciteten höjs till ca 24000 fordon/vardagsmedeldygn. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen innebär denna ökning av trafiken att koldioxidutsläppen för Uppsala kommun ökar med 3,6 % helt i strid med kommunens klimatmål (ökningen anges vara 2,3 % jämfört med nollalternativet enligt samma källa). Av Uppsala kommuns hållbarhetsbokslut 2011 framgår att utsläppen av växthusgaser i stället för att minska visar en tendens att öka varför åtgärder för att minska utsläppen, speciellt från trafiken, kommer att vara en av de större uppgifterna framöver.

I planhandlingen anges att det är en ambition att genom klimatkompensationsåtgärder minska klimatpåverkan. Å andra sidan konstateras att kommunen saknar möjlighet att i exploateringsavtalet ställa krav på sådana bindande åtgärder, då exploateringen kommer att ske på privat mark. FVU konstaterar således att projektet leder i rakt motsatt riktning jämfört med angivna mål att minska utsläpp av växthusgaser.

SAMMANFATTNING

Projektet Sydöstra Fullerö innebär en kraftigt ökad biltrafik och därmed ökade utsläpp, en utveckling som går i helt motsatt riktning jämfört med kommunens mål – ”Uppsala är på väg mot klimatneutralitet”. Det är dessutom osannolikt att på frivillig grund få till stånd någon form av klimatkompensation som ger en märkbar effekt.

Enligt 2 kap 3§ punkt 3 PBL ska planläggning med hänsyn till miljö- och klimataspekter främja en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt. FVU hävdar att detaljplanen strider mot 2 kap 3§ punkt 3 PBL eftersom förslaget leder till ökade utsläpp, vilket dessutom strider mot ett av de övergripande målen i kommunens översiktsplan.

Handelsetablering

I Storvreta finns ett väl utformat ortscentrum med bra basservice i anslutning till järnvägsstationen. Detta centrum innehåller en stor livsmedelsbutik, apotek, en restaurang, småbutiker, skola och bibliotek och fungerar som en mötesplats i orten. I ortens södra del finns ytterligare en livsmedelsbutik. Dessutom finns Handelsknuten med viss sällanköpshandel.

Efter etableringen av Sydöstra Fullerö handelscentrum (6000 m² dagligvaruhandel och 27000  m² sällanköpshandel) kommer den befintliga servicestrukturen i Storvreta att försvagas eller helt slås ut, även om kransorten expanderar enligt fördjupningen av översiktsplanen för orten. Det är dagligvaruhandeln som är motorn för samhällets mötesplatser. Slås denna handel ut dör platsens funktion som lokalt centrum. Storvreta riskerar att bli ett sovsamhälle i skuggan av ett storskaligt externcentrum.

Söder om Fullerö ligger Gränby centrum som nu expanderar. Om planerna för Sydöstra Fullerö förverkligas skulle ännu ett stort bilorienterat handelscentrum etableras endast ca 5 km norr därom.  Dessutom tillkommer ytterligare ett bilorienterat handelscentrum i Danmarks-Kumla, (11000  m² dagligvaruhandel och 19000 m² sällanköpshandel). Även i Östra Fyrislund planeras handel. Utslagningen av butiker i lokala centra i staden och i kransorterna är redan märkbar, en utveckling som sannolikt accelererar om alla dessa nya handelscentra kommer till stånd.

Denna utveckling strider mot inriktningen i ÖP 2010 där det vad gäller tillgång på närservice anges:

”Flera mindre tätorter bör fortsättningsvis kunna erbjuda basservice …Det gäller … Storvreta …Särskilt fokus ligger på befintliga och potentiella stationsområden längs Ostkustbanan” (s 28). ”För invånare som lever sitt dagliga liv huvudsakligen utanför staden är tillgång till dagligvarubutik i bostadens närhet särskilt viktig. Butikerna har även roll som mötesplats och informationscentral för vad som pågår i bygden/orten”(s 73)

Planerna på etablering av externcentrum efter externcentrum utmed E4 inom Uppsala kommun kommer troligen också att påverka handeln i angränsande kommuner på ett negativt sätt. Enligt en utredning 2009 av Handelns Utredningsinstitut, HUI, har framförallt sällanköpshandeln i andra mindre kommuner i Uppland påverkats på ett negativt sätt av stora etableringar i Uppsala kommun.

SAMMANFATTNING

Handeln är en viktig motor för stadsliv. Det är därför nödvändigt att kommunen i planeringen stödjer en utveckling av levande lokala centra, i goda kollektivtrafiklägen, som erbjuder god närservice och trivsamma mötesplatser för kommuninvånarna. Etableringen av ett handelscentrum i Sydöstra Fullerö går i helt motsatt riktning, främst när det gäller effekten för Storvreta. Här kommer möjligheterna att vidmakthålla lokal service, framförallt dagligvarubutiker, att kraftigt försämras troligen med nedläggningar som följd. Detta innebär i sin tur att lokala mötesplatser tappar liv och att hushåll utan bil får svårare att klara sitt dagliga liv.

Enligt 2 kap 7§ punkt 5 PBL ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service. I detta ärende är sannolikheten stor att effekten blir att lokal närservice slås ut. FVU hävdar därför att detaljplanen strider mot 2 kap 7§ punkt 5 PBL.

Avvikelser från gällande Översiktsplan 2010 i väsentliga avseenden

Som framgår ovan strider förslaget till detaljplan för Sydöstra Fullerö i flera avseenden mot den inriktning som anges i Översiktsplan 2010 – när det gäller bevarande av kulturmiljön, när det gäller målet att minska trafikens utsläpp samt när det gäller tillgodoseende av närservice och lokal mötesplats i Storvreta.

Enligt 3 kap 2§ ska översiktsplanen ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Även om översiktsplanen inte är bindande i juridisk mening så är det lagens avsikt att planen ska vara vägledande för de kommunala besluten om markanvändningen. I detta fall bryter förslaget till detaljplan mot tre viktiga grundläggande principer för en god stadsbyggnad enligt översiktsplanen. FVU hävdar därmed att översiktsplanens inriktning åsidosatts på ett sätt som strider mot 3 kap 2§ PBL och eftersom avvikelsen inte kommenterats på annat sätt än genom hänvisning till pågående arbete på en kommande, fördjupad översiktsplan anser FVU att 5 kap. 19§ första st. 2p PBL också åsidosatts.

FVU yrkar således sammanfattningsvis att kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplan för Sydöstra Fullerö upphävs.

För Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Kristina Berglund                               Ulla Björkman

Ordförande                                          Styrelseledamot