2025-02-27

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2025-01-27 att anta rubricerad detaljplan med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 129 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Grunderna för vårt yrkande

Detaljplanen innebär ett oåterkalleligtoch oacceptabelt ingrepp i Årike Fyris, ett område av högsta kultur- och rikshistoriska värde.

FVU menar att ett oåterkalleligt storskaligt ingrepp i Årike Fyris inte kan medges. Den i den rubricerade detaljplanen föreslagna delsträckan D berör ett stort antal känsliga delområden, Natura 2000-området i Bäcklösa, Ultunaallén och miljön i Ultuna, Årike Fyris samt norra Lunsen med intilliggande Natura 2000-områden.

Den mest kritiska delen av den föreslagna spårvägssträckningen är enligt FVU:s mening den som går rakt igenom Årike Fyris. Detta område omfattas av fyra riksintressen, ett naturreservat, ett förordnande om landskapsbildskydd, strandskydd, ett kommunalt område för kulturmiljövård, dokumenterade Linneanska värden samt ett av länsstyrelsen förklarat vattenskyddsområde. Dessutom utsätts området genom det föreslagna spårvagnsprojektet för femton olika risker enligt den miljökonsekvensbeskrivning som bifogats den tidigare ansökan om vattenverksamhet.

Planhandlingarna och allt underlagsmaterial som presenterats i ärendet är ytterst omfattande och i många fall så detaljerade så att huvuddragen och helheten i bedömningarna synes gå förlorad. Ett exempel på hur detta drivits långt är denna skönmålning:

På nära håll framträder brons detaljer. Därför är det viktigt att beståndsdelarnas form är väl gestaltade. För att höja detaljeringsgraden och på samma gång hantera fogar mellan brons delelement när bron böjer sig, så kan fogarna markeras med tydliga, utåtgående, falsar. När falsarna sticker ut från ytan runtomkring bildar de skuggor och de blir därför lätta att urskilja även på lite längre avstånd. Tillsammans med broräckets ståndare ger de bron en avläsbar rytmik i längsgående riktning och tecknar den rundade formen ännu tydligare. (planbeskrivningen s. 53)

Återkommande i de olika handlingarna förekommer skrivningar som på olika sätt strävar efter att beskriva det storskaliga projektet som måttfullt och väl inpassat i den känsliga miljön. Det går dock inte att komma förbi det faktum att redan ovan redovisade kortfattade sammanställning av de allmänna skyddsintressen som berör området och summan av de risker som hotar dessa intressen torde vara tillräckligt för att dra slutsatsen att ett så betydande och omfattande ingrepp av det slag som detaljplanen medger inte kan accepteras enligt gällande lagstiftning.

Till stöd för vårt yrkande anför vi sex grunder som vi utvecklar vidare i det följande:

1. Länsstyrelsens uttalande i dispensärenden kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen.
2. Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden.
3. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla.
4. Detaljplanen bidrar till att påtagligt skada aktuella riksintressen och äventyrar även möjligheterna att säkerställa delar av berörda områden som världsarv.
5. En alternativ stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts.
6. Detaljplanens konsekvenser för Natura 2000-områdena Lunsen och Sävjaån är inte klarlagda.

Det är FVU:s mening att dessa grunder var för sig eller i vart fall tillsammans är nog för att upphäva den antagna detaljplanen.

1. Länsstyrelsens uttalande i dispensärenden kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen.

Den för delsträcka D centrala spårvägsbron berör ett område som omfattas av strandskydd och landskapsbildskydd. För att kunna lämna tillstånd för åtgärder som strider mot dessa skydd måste det visas att det allmänintresse som föranleder ingrepp i miljön är större än det allmänintresse som de aktuella förordnandena avser att skydda (7 kap. 18c § 1 st. 5 och 6 mom. MB). I arbetet med detaljplanerna för kapacitetsstark kollektivtrafik och i ansökan om tillåtlighet för vattenverksamhet har kommunen återkommande upprepat att allmänintresset för en spårvagnsbro och Ultunalänken är definierat genom det så kallade fyrspårsavtalet. 

I kommunens ansökan om tillåtlighet skrevs (s. 44):

Mot det allmänna intresset att inte påverka landskapsbilden står det allmänna intresset av att anlägga spårvägen inklusive bron över Fyrisån och bron över Hemslöjdsvägen för att uppfylla fyrspårsavtalet. (vår kursivering)

Vidare framhölls i den nämnda ansökan att länsstyrelsen redan har tagit ställning till brons och spårvägens betydelse genom ett beslut om biotopskyddsdispens, ett beslut som vunnit laga kraft. Kommunen åberopade länsstyrelsens skrivning inför detta beslut för att för egen del kunna hävda intresset av bron framför andra intressen (s. 44):

Enligt ansökan utgör spårvägen ett nödvändigt infrastrukturprojekt för uppfyllande av Uppsalas översiktsplan och Uppsalapaketet, med bland annat sammanlänkande av stadens lokala centrum, nya järnvägsstation och 30 000 nya bostäder. Länsstyrelsen bedömer att detta utgör ett starkt och långsiktigt allmänt intresse. (vår kursivering)

Länsstyrelsen har senare, i ett beslut 2025-01-22 avseende dispens från artskyddet för cinnoberbagge, återkommit till att hänvisa till fyrspårsavtalet, vilket kommunen i sin tur hänvisar till.

Både kommunen och länsstyrelsen hänvisar alltså till det så kallade fyrspårsavtalet och gällande översiktsplan. Länsstyrelsen gör det i sina beslut om att meddela dispens i fråga om biotopskyddet för alléträd och artskyddet för cinnoberbagge. Kommunen använder i sin tur länsstyrelsens skrivningar som argument för ett genomförande av den nu aktuella detaljplanen och det för att det tidigare sökta tillståndet ska meddelas.

Vad som sägs i översiktsplanen eller fyrspårsavtalet kan inte anses utgöra tillräckligt grund för vad som ska ha företräde i en detaljplaneprövning. En översiktsplan anger kommunens syn på vad som är en från allmän synpunkt lämplig och önskvärd utveckling, men planen är inte bindande och saknar rättsverkan. Den närmare prövningen i sakfrågor görs först i samband med detaljplaneläggning enligt plan- och bygglagen och/eller prövningar enligt annan lagstiftning. Den slutliga bedömningen mellan olika allmänna intressen respektive allmänna och enskilda intressen måste dessutom lämnas åt överprövande myndigheter, i föreliggande fall mark- och miljödomstolen.

Det faktum att det finns ett avtal tecknat mellan staten, regionen och kommunen kan inte heller åberopas som stöd för att avvägningen av intressen skulle vara gjord. En prövning enligt plan- och bygglagen, miljöbalken eller lagen om byggande av järnväg kan inte förhandlas bort. Fyrspårsavtalet är därför endast att betrakta som ett intentionsavtal. Statskontoret uppmärksammade den frågan i den utvärdering, ”Förhandlingsuppdrag som metod för att lösa stora samhällsutmaningar” (rapport 2022:10, daterad juni 2022), som kontoret gjorde på uppdrag av regeringen. En av de viktiga slutsatserna var (s. 19):

Ordinarie planeringsprocesser är utformade för att säkerställa värden som demokratisk öppenhet, inflytande och avvägningar mellan motstående intressen. Men det finns ingen lagreglerad process som säkerställer dessa värden under förhandlingars gång. (vår kursivering)

Vidare framförde Statskontoret (s. 95):

Förhandlingarna aktualiserar också frågor om respekten för olika värden som ordinarie processer och regelverk syftar till att säkerställa. (vår kursivering)

Man kan dra slutsatsen att Statskontoret gav regeringen en bakläxa över det sätt på vilket fyrspårsavtalet förhandlats och tecknats. I en sammanfattande rekommendation uttalades (s. 22):

Statskontoret föreslår … att regeringen inför en eventuell kommande förhandling överväger att förstärka kopplingen mellan förhandlingarna och de ordinarie planeringsprocesserna. Detta kan göras genom att regeringen i direktiven anger att kommittén ska utgå från befintliga planer. (vår kursivering)

Det är återhållsamma ord men en allvarlig och grundläggande kritik mot det sätt på vilket fyrspårsavtalet förhandlats fram. Desto starkare skäl att nu när intresseavvägningarna ska göras, genomföra dessa med största noggrannhet utifrån gällande regelverk.

2.  Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden.

Den föreslagna spårvägsbron skär i en vid båge igenom ett område som omfattas av såväl strandskydd som landskapsbildskydd. Båda dessa skydd syftar till att säkerställa att sådana åtgärder i miljön som kan skada naturvärden och/eller innebära ingrepp i landskapsbilden inte kommer till stånd. I länsstyrelsens beslut om landskapsbildskydd från 1970 framgår att följande åtgärder inte får vidtas utan tillstånd:

• anläggande eller väsentlig ombyggnad av vägar och broar
• dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar
• schaktning och annan mekanisk markbearbetning utöver normal brukning

Den nu aktuella detaljplanen strider mot samtliga restriktioner i de båda förordnandena. I detaljplanen och den tidigare ansökan avseende vattenverksamhet redovisas följande åtgärder:

• anläggande en spårvägsbro över Fyrisån, bro över Hemslöjdsvägen, spårvägssträcka, likriktarstation och tillfälliga arbetsvägar
• omledning och sänkning av Hemslöjdsvägen
• dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar
• schaktning för anläggning av ovanstående

Det är uppenbart att kommunen medvetet väljer att bortse från dessa förordnanden och förväntar sig att även länsstyrelsen och/eller mark- och miljödomstolen ska bortse från dessa förordnanden som så tydligt har definierat de värden som ska skyddas i området.

I ansökan om tillåtlighet kommenteras ovanstående ingrepp kortfattat:

Påverkan på landskapsbilden av de två broarna med tillhörande anläggningar har minskats så gott det går, … (vår kursivering)

Detta måste rimligen förstås så, att kommunen har insett att det inte går att få till en bättre lösning utifrån de givna förutsättningarna. Skrivningen ”så gott det går” indikerar att kommunen är medveten om att spårvägsbron innebär ett omfattande ingrepp i den idag skyddade miljön och att det trots ansträngningarna att minska påverkan på omgivningen kvarstår betydande sådana.

Även utanför de områden som omfattas av strand- respektive landskapsbildskydd leder projektet till ingrepp. Hela talldungen som utgör ett rektorsminne från SLU avverkas, liksom den nordligaste delen av åsbarrskogen Tyskbacken. Den senare utgör en markant visuell västlig gräns i landskapet och utgör viktiga inslag i den kulturhistoriska miljön i Ultuna.

Det är FVU:s mening att de betydande ingrepp som en spårvägsbro skulle innebära i det värdefulla strandnära området och genom den från ett flertal utgångspunkter högt värderade dalgången inte ska medges. En spårvägsbro är ett långsiktigt och oåterkalleligt ingrepp i den miljö som förordnandena om strand- respektive landskapsbildskydd är till för att skydda. Att påverkan på miljön enligt kommunen har minskats ”så gott det går” är långt ifrån tillräckligt. Strand- respektive landskapsbildskyddet ska därför hävdas. Årike Fyris har sådana värden att området måste lämnas oexploaterat (se vidare avseende alternativ under punkten 5 nedan).

3. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla.

Länsstyrelsen underlåter i sin granskning att fullt ut pröva lämpligheten för spårvagnsbron i det föreslagna läget genom Årike Fyris. I sitt granskningsyttrande över detaljplanen skriver länsstyrelsen (s. 4):

Påverkan från utförandet av anläggningsarbeten i byggskedet omfattas inte av PBL och ska därför inte prövas i detaljplanen. Det som ska bedömas är om den färdiga anläggningen efter det att planen har genomförts följer PBL (vår kursivering)

FVU menar att länsstyrelsen här gör en felaktig tolkning av tillämpningen av plan- och bygglagen (PBL) och miljöbalken (MB). Dessa båda lagar gäller parallellt. Detta förstärks av att detaljplanen bedöms innebära en betydande miljöpåverkan, vilket enligt 4 kap. 34 § PBL innebär att en specifik miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas och att det i en särskild handling ska visas vilka åtgärder som vidtagits för att begränsa de negativa konsekvenser som detaljplanen kan medföra för miljön (6 kap. 11, 15 och 35 §§ MB). En lämplighetsprövning enligt 2 kap. 5 § PBL kan inte utesluta bedömningar av konsekvenser i anläggningsskedet.

I den i tillståndsansökan tillhörande miljökonsekvensbeskrivningen (Forsen AB 2024-05-06, s. 17 och 18) räknas miljöriskerna med det i detaljplanen aktuella broprojektet upp. Utöver den påverkan på strand- respektive landskapsbildskyddet som vi kommenterat ovan räknas hela 15 risker för negativ påverkan på miljön upp. Redan det stora antalet uppräknade risker visar det olämpliga och utmanande i att välja en spårvägssträckning i det i detaljplanen redovisade läget. Det är ytterst osannolikt att ett så komplext projekt som en spårvägsbro med 850 meters längd skulle kunna genomföras utan att en eller flera incidenter uppstår. Detta i en miljö där varje incident skulle kunna innebära en betydande, negativ miljöpåverkan.

Särskilt allvarliga skulle sådana incidenter vara som direkt eller indirekt kan drabba grundvattentäkten Uppsalaåsen, vilken är klassad som riksintresse för dricksvattenförsörjningen. Hela det av spårvägsbron berörda området är även förklarat som ett vattenskyddsområde (03FS1990). Det planerade västra brofästet tangerar vattenskyddsområdets inre zon. Brons sträckning väster om Fyrisån ligger helt inom ett område som har klassningen extrem/hög känslighet. För ett område med denna klassning gäller, enligt kommunens riktlinjer för markanvändning inom Uppsala- och Vattholmaåsarnas tillrinningsområde ur grundvattensynpunkt, att ”planering, ny exploatering, verksamhet eller åtgärder som kan påverka de berörda grundvattenförekomsterna negativt i mesta möjliga mån ska undvikas” (vår kursivering). För att kunna bygga bron krävs dispens från de föreskrifter som gäller för vattenskyddsområdet.

En av de uppenbara riskerna, som dock inte pekas ut i ovan nämnd sammanställning, är att detaljplanen medför en påtaglig skada på riksintresset Ultuna källa, som är starkt knuten till kringliggande grundvattennivåer. Källan ligger cirka 60 meter från den planerade sträckningen av bron över Fyrisån. Området är känsligt för grundvattenpåverkan och en förutsättning för bevarande av riksintresset är att ingen hydrologisk påverkan sker på ett sätt som påverkar källområdet. Vid en permanent avsänkning av grundvattnet eller förändrade flödesmönster riskerar källan att påverkas. Av den till detaljplanen hörande MKB:n framgår att anläggandet av brostöden riskerar att påverka hydrologin genom förändrade flödesvägar för grundvattnet. Det är en uppenbar risk för att detaljplanen medför en påtaglig skada på riksintresset för naturvård, Ultuna källa.

FVU har i yttrandet över ansökan om vattenverksamhet redovisat exempel på hur lätt misstag kan ske. I ansökningshandlingarna tillhörande nämnda ärende redovisades hur de olika brostöden ska anläggas. Schaktning ska ske till olika djup, pålar ska borras eller slås, spontning ska ske. Varje brostöd kräver en unik utformning, vilket framgick av figur 3 i den till ansökan hörande bilaga 5. Varje schakt, slagning och borrning innebär en risk för att skada det lerskikt som skyddar grundvattentäkten och på så sätt öppna upp flödesvägar. Noterbart är att det redan i den nämnda bilagan finns olika uppgifter om vad som ska gälla vid genomförandet. Enligt figur 3 på sidan 21 är det medgivna schaktdjupet 0 meter, medan det i den mer detaljerade beskrivningen på sidan 23 anges att cirka 2 meter av det ursprungliga lerlagret på cirka 4,6 meter blir kvar efter schaktning. Det medgivna schaktdjupet skulle i så fall vara 2,6 meter. Om sådana fel kan förekomma i till domstolen inlämnade ansökningshandlingar, vilka fel kan då uppstå vid ett anläggningsarbete där vi kan komma att få se ett antal olika underentreprenörer verka sida vid sida?

Redan idag finns problem orsakade av tidigare brokonstruktioner. Cirka 3,5 km norr om den planerade spårvägsbron går Kungsängsleden på en bro över Fyrisån. Denna bro byggdes för mer än 30 år sedan. Enligt uppgifter från Uppsala Vatten blir det, på västra sidan av ån, genomslag av grundvatten på och i anslutning till den gång- och cykelväg som passerar under bron. Grundvatten från Uppsalaåsen tränger upp i anslutning till brostöden där pålning använts för grundläggning av bropelare.

Brostöden för den nu planerade spårvägsbron ska på samma sätt grundläggas via pålning genom lerskikten invid Fyrisån. Det rör sig, enligt planhandlingarna, om 45 pålar per brostöd, ännu fler per brofäste. FVU menar att Uppsala kommun vare sig i sin tillståndsansökan eller i detaljplanearbetet har visat eller garanterat att det i anslutning till de planerade brostöden inte kommer att läcka avsevärda mängder grundvatten. Vi är oroade över att det, med den konstruktion som föreslås, finns en uppenbar risk för såväl momentant läckage av grundvatten vid anläggandet som ett, under driftskedet, kontinuerligt pågående läckage genom de idag skyddande lerskikten. Riksintresset Uppsalaåsens dricksvatten kan för framtiden inte tillåtas att ha ett sådant ständigt läckage av grundvatten till Fyrisån. Denna fråga måste, tvärtemot vad länsstyrelsen framhållit, ingå i en lämplighetsprövning enligt PBL

Vare sig i ansöknings- eller detaljplanehandlingarna redovisas de risker som på sikt kan uppstå i avsnittet genom Årike Fyris i samband med vibrationer från den kommande trafiken, tyngden av bron och spårvagnars påverkan genom bropelarna på de underliggande yt- och grundvattenlagren. Enligt den tidigare nämnda ansökan så ska konsekvenserna från driftskedet av spårvägen beskrivas i den till detaljplanen hörande MKB:n. FVU konstaterar att det i densamma endast beskrivs frågan om vibrationer relativt människors hälsa samt vibrationernas påverkan på byggnader. Det saknas en analys av vilka effekter som på sikt kan uppstå av de vibrationer som orsakas av 144 spårvagnspassager per dygn över spårvagnsbron (antalet passager är hämtat från den till detaljplanen hörande bullerutredningen). Erfarenheterna från Göteborg med den tidigare Göta älvbron och den nuvarande Hisingsbron visar att vibrationerna från spårvagnstrafik på stålbroar är betydande.

Trots alla de utredningar som genomförts kan konstateras att alla väsentliga förutsättningar för anläggandet av en spårvägsbro inte är klarlagda. I planbeskrivningen (s. 91) sägs:

De stabilitetsberäkningar som har utförts i området för den nya bron visar att stabiliteten inom området är tillräckligt god för de befintliga förhållandena. Senast i projekteringsskedet behöver undersökningen av lerans egenskaper och utbredning fördjupas, liksom risken för vibrationer med anledning av eventuell förekomst av kvicklera. En kontroll av stabiliteten under byggskedet bör utföras samtidigt.” (vår kursivering)

Skrivningen måste förstås som att den antagna detaljplanen inte säkerställer att stabiliteten inte påverkas av ett anläggande av en spårvägsbro. Inte heller har risken till följd av vibrationer på eventuell förekomst av kvickleran belysts. Därmed kan sägas att detaljplanen inte visat att den föreslagna spårvägsbron är lämplig (PBL 2 kap. 2 och 5 §§ PBL).

I förarbetena till miljöbalken uttalar regeringen att gemensamt för alla definitioner av begreppet ”försiktighetsprincipen” torde vara att syftet är att förebygga inte bara säkert förutsebara utan också möjliga skador och olägenheter (prop. 1997/98:45 del 1, s. 209 f.). Då den nu aktuella detaljplanen, även i andra avsnitt än det genom Årike Fyris, avser ett projekt som kan medföra ett mycket stort antal möjliga skador och olägenheter, bör försiktighetsprincipen tillämpas på så sätt att den nu aktuella detaljplanen inte medges.

4. Detaljplanen bidrar till att påtagligt skada aktuella riksintressen och äventyrar även möjligheterna att säkerställa delar av berörda områden som världsarv.

Det för spårvägsbron valda läget ligger i sin helhet inom ett område som har definierats som ett riksintresse för kulturmiljövården (Uppsala stad C 40A). Detta område sammanfaller i stort med ett av kommunen utpekat kulturmiljöområde (U 20). Området berörs sedan 2017 även av ett riksintresse för friluftslivet och ingår också i naturreservatet Årike Fyris.

I planbeskrivningen (s. 66) framhålls värdet av den kulturhistoriska miljön i och i anslutning till Ultuna och platsen för den gamla kungsgården:

I östra änden av Ultunaallén karakteriseras området av lantbruksinstitutets byggnader, alléer och parker från andra hälften av 1800-talet. Flera byggnader och miljöer är väl bevarade. Området bedöms ha så höga kulturhistoriska värden att bevarandet av befintliga karaktärer bör vara överordnat andra intressen. (vår kursivering)

Trots vad som sägs i citatet ovan innebär den antagna detaljplanen att ett snart hundraårigt, karaktärsskapande stråk för att nalkas Ultuna förvanskas genom att Ultunaallén omformas till en banvall för spårtrafik medan övrig trafik sidoordnas. Dessutom anläggs ett dominant brofäste i sluttningen mellan korsningen Ultunaallén/Ulls väg och Tyskbacken.

Det är FVU:s mening att ett anläggande av den föreslagna spårvägsbron skulle innebära ett omfattande och oåterkalleligt ingrepp inom de centrala delarna av ett område som har definierats ha högsta värde från såväl kultur- och naturmiljösynpunkt som landskapsbildsynpunkt. Det berörda området ingår i ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse. Enligt den kulturmiljöutredning som har gjorts under detaljplanearbetet kommer spårvägsbron att påverka kultur- och naturmiljö samt landskapsbild på ett ytterst negativt sätt, vilket ska ställas mot vad som föreskrivs i 2 kap. 6 § 1 st. 1 mom. PBL och 3 kap. 6 § MB.

Av handlingarna till det parallellt med detaljplanen för delsträcka D bedrivna planärendet för en spårvagnsdepå framgår att varken spårvagnsbrons eller depåns påverkan på omgivningen kan ses isolerat. De så kallade kumulativa effekter som uppstår genom anläggandet av spårvägssträckan och -depån måste tas i beaktande. I den kulturmiljöutredning som upprättats sammanfattas dessa kumulativa effekter som följer (s. 36):

Tillsammans innebär de olika åtgärderna att flera moderna, storskaliga element som förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Spårvägen på bank och broar genom landskapet bedöms ha störst negativ effekt för riksintresset. De har en skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. Vid sidan av den visuella påverkan på det öppna landskapet kommer boende och besökare i området även att påverkas audiellt genom ökade bullernivåer.

Miljön innehar höga kulturhistoriska värden med koppling till Fyrisåns och Uppsalaåsens betydelse för Uppsalas framväxt. Ultuna och Nåntuna representerar de kronogods som var en förutsättning för stadens framväxt och för vilken odlingsmarken är ett viktigt uttryck. De planerade åtgärderna bedöms reducera områdets historiska läsbarhet och projekten bedöms sammantaget medföra måttliga negativa kumulativa effekter för riksintresset. (våra kursiveringar)

Det är svårt att förstå hur man i kulturmiljöutredningen på grundval av de textavsnitt som vi har kursiverat kan dra slutsatsen ”måttliga negativa kumulativa effekter”. Det verkar snarast vara en ytterst medveten underdrift för att beskrivningarna av effekterna inte ska äventyra projektets genomförande.

Än märkligare är den formulering som finns i den till spårvagnsdepåärendet hörande miljökonsekvensbeskrivningen (s. 49):

Den sammantagna påverkan bedöms innebära måttliga negativa kumulativa effekter för landskapet och kulturmiljön inklusive riksintresse för kulturmiljövård och landskapsbildskydd då kulturmiljövärden bedöms fragmenteras eller skadas samt att den historiska läsbarheten reduceras. (vår kursivering)

Enligt kulturmiljöutredningen kommer anläggningarna att har en skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet, de kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll och även påverka audiellt genom ökade bullernivåer. Vidare kommer kulturmiljövärden att fragmenteras och områdets historiska läsbarhet reduceras. I det landskapsbildskydd som vi redogjort för ovan, har klargjorts vad som skulle äventyra de värden som landskapet inrymmer; anläggande av vägar och broar, dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar, schaktning och annan mekanisk markbearbetning utöver normal brukning. Det måste förstås som att de omistliga värden landskapsbilden idag inrymmer skulle raderas. FVU kan inte annat än att dra slutsatsen att de värden som Årike Fyris med omgivningar idag inrymmer, på ett påtagligt sätt kommer att skadas av den i detaljplanen medgivna spårvägsanläggningen. Detaljplanen bör därför inte medges utifrån vad som sägs i 2 kap. 6 § 1 st. 1 mom. PBL och 3 kap. 6 § MB.

Årike Fyris omfattas av ett förordnande som naturreservat. Syftet med reservatet är bland annat att bevara och utveckla ett kulturpräglat landskap längs Fyrisån och Uppsalaåsen med värdefulla naturtyper för biologisk mångfald i vatten- och landmiljöer. I miljökonsekvens-beskrivningens bilaga 1 framhålls att odlingsmarken öster om ån i hög grad har bevarat det ålderdomliga odlingslandskapets karaktär och att åkermarken längs med åns dalgång är öppen och obruten. Bebyggelse och vägar följer landskapets terräng, Vidare framhålls att hela Fyrisåns sträckning har bedömts ha höga art- och biotopvärden och att det ingår i ett område med högsta naturvärdesklass (klass 1), liksom lövmiljöer och betesmarker i anslutning till Nåntuna. (Bilaga 1, MKB alternativ, s. 36 ff)

I planbeskrivningen redovisas att det inom eller i anslutning till planområdet finns flera fridlysta arter av både djur och växter. För dessa arter kan, enligt beskrivningen, särskilda skyddsåtgärder behöva vidtas för att inte förbud enligt artskyddsförordningen ska utlösas. Ett trettiotal rödlistade fågelarter och fladdermusarter har observerats i området.

Alla fladdermusarter i Sverige är fridlysta enligt artskyddsförordningen. Inom planområdena och dess närhet har det, enligt planhandlingarna, påträffats minst tio arter av fladdermöss. Fyrisån har höga värden som livsmiljö för fladdermöss. Det beror på den stora tillgång till insekter som finns i anslutning till vattenmiljöerna. Liksom fåglar kan fladdermöss även använda Fyrisån som ledlinje för att förflytta sig i landskapet (planbeskrivningen s. 83).

Flera prioriterade fågelarter bedöms häcka inom påverkansområdet. Tre fågelarter har påträffats vars uppgifter omfattas av skyddsklassning enligt beslut från Sveriges lantbruksuniversitet, Artdatabanken. Det finns också rapporter om att utter och flera sorters groddjur förekommer. I ån finns också Natura 2000-arten asp. För att kunna anlägga spårväg krävs skyddsåtgärder vid alla identifierade groddjurslokaler. (planbeskrivningen s. 77 och 80).

Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt störa, fånga eller döda djur. Det är också förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Det är svårt att se hur artskyddet för den aktuella delen av delsträcka D ska kunna klaras oavsett om det handlar om anläggning- eller driftsskede. Kommunen har valt att inte väga in frågan om artskydd i lämplighetsprövningen. I stället har man så här långt valt en strategi där man söker dispens likt det ärende avseende cinnoberbagge som länsstyrelsen beslutade om 2025-01-22, ett beslut som är överklagat till mark- och miljödomstolen. FVU menar att de många fridlysta och rödlistade arterna som finns inom i Årike Fyris utgör en av många grunder att ta med i lämplighetsprövningen enligt PBL.

En förbisedd omständighet av en 12 m hög bro över Fyrisån är dess påverkan på migrerande fåglar som använder jordbruksmarken på östra sidan av ån, direkt norr om den planerade bron. Här rastar och betar hundratals, kanske upp mot tusen, säd- och grågäss under vår och höst. Jordbruksmarksområdet, som är cirka 200 m brett närmast ån och 1 km långt, motsvarar cirka 20 hektar, där det bildas stora vätar under vår/höst. De fåglar som regelbundet använder området skulle kunna förlora detta viktiga rast- och betesområde på grund av de störningar som trafiken från den planerade bron kan komma att medföra. En bro skulle därmed motverka själva syftet med naturreservatet Årike Fyris. Länsstyrelsen har vid bildande av reservatet angivit att syftet med naturreservatet är att: bevara och utveckla biotoper för ett rikt fågelliv och vattenorganismer genom att värna, utveckla eller anlägga olika vattenmiljöer. Den störning den planerade bron medför bör därför inte anses vara tillåtlig.

Enligt planbeskrivningen breder bullret från den planerade spårvagnstrafiken ut sig över stora delar av de öppna områdena i Fyrisåns dalgång. Detta har en negativ påverkan för såväl friluftslivet som häckande och rastande fågel. Riktvärdena för rekreation överskrids i det värdefulla stråket utmed Fyrisån. I planbeskrivningen (s. 168) anges att fortsatt utredning och behov av anpassning behövs för att klara riktvärdena för betydelsefulla fågelområden vid Fyrisån.

Enligt planbeskrivningen (fig. 87, s. 108) medför trafiken att 50 dBA ekvivalent bullernivå uppnås cirka 370 meter från bron utan bullerdämpande åtgärder. Maximal ljudnivå understiger 50 dBA mer än cirka 500 meter bort från bron om inga bullerdämpande åtgärder vidtas. De åtgärder som föreslås är ytterst oklara:

”För att begränsa bullerpåverkan i området kring bron ska riktvärdena för det betydelsefulla fågelområdet klaras i så hög utsträckning som möjligt. … 

Belysning ska riktas nedåt, bort från omgivande vegetation och vatten, i så stor utsträckning som möjligt för att orsaka så lite störning på fladdermöss som möjligt.” (planbeskrivning s. 84, vår kursivering)

Det har, enligt FVU:s mening, i detaljplanen inte visats hur erforderlig hänsyn ska kunna uppnås avseende vare sig biotop- eller artskydd.

Även om det inte är avgörande för den nu aktuella prövningen i fråga om detaljplanen, så bör det noteras att Årike Fyris ingår som ett delområde i den av länsstyrelsen tillsammans med andra parter upprättade ansökan om att ett antal av Linnéminnena i Uppsala ska bli en del av ett internationellt världsarv, “The Rise of Systematic Biology”. Tillsammans bär de platser som nominerats på ett kulturarv från den period under 1700-talet, då vetenskapen systematisk biologi växte fram genom Carl von Linnés och hans kollegors arbete. Nomineringen lyfter fram och understryker de stora värden som Årike Fyris inrymmer. Den aktuella detaljplanen hotar såväl dessa värden som möjligheterna att få till stånd det föreslagna världsarvet.

5. En alternativ stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts.

Som framgår av vad vi har framfört ovan så är spårvägsbron en storskalig anläggning som ingår i ett omfattande spårvägsprojekt med bland annat en större spårvagnsdepå planerad omedelbart öster om den nu aktuella bron. Länsstyrelsen och Uppsala kommun är eniga i att spårvagnsprojektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån aspekter som vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och naturmiljö (6 kap. 3 § MB). Det innebär att en strategisk miljöbedömning ska göras och en miljökonsekvensbeskrivning upprättas.

Enligt 6 kap. 11 § 2 mom. MB ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) innehålla en ”identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”. I grunden handlar den nu aktuella detaljplanen om vilken transportinfrastruktur som behövs för att Uppsala stad ska kunna fortsätta utvecklas på ett gynnsamt sätt under beaktande av alla de starka allmänna intressen som ryms inom Uppsala stad och dess närhet. Det innebär att kraven på och omfattningen av en MKB måste anses vara högre och mer omfattande än för en detaljplan avseende ett till omfattning och innehåll mer begränsat projekt. För att kunna göra en rättvisande bedömning torde det i föreliggande fall krävas en analys av alternativa stadsstrukturer och dessas samlade effekter på miljön.

Grundfrågan som vi ställde inledningsvis är om den nu aktuella detaljplanen, med de stora värden som framför allt Ultuna och Årike Fyris innefattar och de många och betydande risker som en spårvagnsanläggning innebär, över huvud taget kan medges. För att förstå och kunna redovisa konsekvenserna av ett sådant ställningstagande måste den nu presenterade spårvagnssträckningen ställas mot alternativ där stadsutvecklingen i stället baseras på andra utgångspunkter än de som nu varit för handen. Någon sådan analys har inte redovisats i den nu aktuella detaljplanen, inte heller i de översiktsplanearbeten som föregått detaljplanen. De redovisningar som ges i plan- respektive miljökonsekvensbeskrivningen är endast alternativ i delfrågor såsom broläge över Fyrisån och passage förbi Stordammen. De större och avgörande frågorna för Uppsalas framtida utveckling med hänsyn till natur- och kulturvärden, vattenförsörjning, biotop- och artskydd mm har därmed inte fått en fullödig belysning. Vad som sägs i 6 kap. 11 § 2 mom. MB om geografisk räckvidd måste ses som att redovisningen av alternativ måste omfatta ett större sammanhang än vad som har presenterats i de aktuella planhandlingarna.

I den till detaljplanehandlingarna hörande bilaga 1 – Beskrivning av studerade alternativ, daterad 2023-05-23, redovisas summariskt ett antal alternativa brolägen över Fyrisån. Denna redovisning har kommit till inför en andra samrådsomgång först sedan länsstyrelsen begärt en sådan. Det är uppenbart att den i detaljplanen valda delsträcka D har utgått från en förutbestämd sträckning såsom den definierats i först ÖP 16 och därefter avtalats i fyrspårsavtalet, där den så kallade Ultunalänken bestämts som spårväg i den nu aktuella sträckningen.

I planhandlingarna ges ytterst summariska beskrivningar av det man kallar för nollalternativ. De slutsatser man redovisar är att biltrafiken förväntas komma att öka och att naturområden kommer att lämnas orörda. Sammantaget är det alltså en ytterst bristfällig redovisning gentemot kraven i ovan nämnda lagrum.

Enligt vad vi framfört ovan har frågan om en spårvägsbro eller inte en betydande geografisk räckvidd. FVU har i yttranden i samband med planeringen av de sydöstra stadsdelarna och vid samråd kring detaljplanerna för kapacitetsstark kollektivtrafik framhållit att utbyggnaden öster om Fyrisån bör omprövas beträffande omfattning och läge. Vidare att denna utbyggnad lämpligen bör ges tillgång till en kapacitetsstark kollektivtrafik till arbets- och serviceområdena i Fyrislund och Boländerna, liksom till Gränby och centrala Uppsala. För att fullt ut förstå konsekvenserna av att de dokumenterat stora värdena inom Årike Fyris skyddas och undantas från ingrepp måste ett sådant alternativ studeras och redovisas. Ett sådant alternativ kan tillföra betydande värden för Uppsalas framtida utveckling samtidigt som de i dag dokumenterat unika värdena inom Ultuna och Årike Fyris säkras för framtida generationer. Att som nu endast helt kort konstatera att om bron inte byggs så ökar biltrafiken och natur sparas är direkt missvisande och ger bilden av att redovisningen i planhandlingarna är tendensiös.

6. Detaljplanens konsekvenser för Natura 2000-områdena Lunsen och Sävjaån är inte klarlagda.

Av planhandlingarna framgår att den planerade spårvagnssträckningen, med nödvändiga arbets- och servicevägar genom den norra delen av Lunsen, kommer att innebära ett betydande ingrepp i en naturmiljö som har bedömts ha höga naturvärden. Sträckningen ligger dessutom nära den norra gränsen för Natura 2000-området Lunsen. I norra Lunsen finns sumpskogar och torvmarker som är grundvattenberoende ekosystem. Dessa finns främst inom Natura 2000-området, men även norr om detsamma inom de delar av Lunsen som planeras för framtida stadsbebyggelse. Cirka 70 meter norr om Natura 2000-området ligger Stordammen, som också rymmer, och omges av, höga naturvärden.

Den modellering som har utförts (WSP och Lektus 2024) visar att grundvattensänkningar på över fem meter kommer att ske inom området norr om Natura 2000-området till följd av den planerade utbyggnaden (planbeskrivningen, fig, 82, s. 100). I planbeskrivningen sägs:

Resultatet från modelleringen visar att det inte föreligger någon risk för påverkan på Natura 2000-området Lunsen eller Stordammen till följd av att spårvägen anläggs. Däremot kan viss påverkan följa av kommande exploatering i de sydöstra stadsdelarna. Vidare tyder beräkningarna även på att den kumulativa effekten för sydöstra stadsdelarna och den planerade vägporten under järnvägen gör att påverkan sprider sig ytterligare in i området … (vår kursivering)

Spårvägen ses från kommunens sida som en förutsättning för att utveckla det som kommit att kallas de sydöstra stadsdelarna. Spårvägen får därmed anses ha indirekta framtida effekter på miljön, vilka bör beskrivas i det nu aktuella planärendet för att det fullt ut ska vara möjligt att bedöma lämpligheten av den föreslagna sträckningen. I planbeskrivningen sägs att påverkan på norra Lunsen kommer att behöva analyseras vidare för kommande projekt i området. FVU menar att den aktuella delsträckan av spårvägen måste studeras i ett större sammanhang med angränsande bebyggelse innan slutligt beslut kan tas om sträckan. Först då kan de kumulativa effekterna av den planerade stadsutvecklingen redovisas och fullt ut värderas.

Detaljplanen har även en direkt och indirekt påverkan på Natura 2000-området Sävjaån. Enligt planbeskrivningen (s. 165) så ökar föroreningsbelastningen till Sävjaån för samtliga ämnen efter genomförandet av detaljplanen. Anledningen anges vara att ren natur- och skogsmark bebyggs, vilket ökar avrinningen och föroreningsbelastningen. Att spårvägens indirekta effekter är betydande framgår av planbeskrivningen (s. 167):

De kumulativa effekterna av hela den planerade utvecklingen inom sydöstra stadsdelarna bedöms innebära ökad fosforbelastning till Sävjaån och att status enligt miljökvalitets-normerna inte kan garanteras. Ytterligare reningsåtgärder för spårvägen behöver därför studeras och samordnas med åtgärder inom den planerade stadsdelen, tillsammans med kompensatoriska dagvattenåtgärder. (vår kursivering)

Det är FVU:s slutsats att även med hänsyn till Natura 2000-området Sävjaån måste spårvägens effekter studeras i ett sammanhang tillsammans med övrig kommande bebyggelse innan slutligt beslut kan tas om sträckan. Kommunen menar att tillståndskrav enligt 7 kap. 28 a § MB inte föreligger i något av de båda fallen ovan. Då det av redovisade handlingar är uppenbart att spårvägssträckan mellan Gamla Stockholmsvägen och den planerade nya järnvägsstationen kommer att medföra direkta eller i vart fall indirekt påverkan på de båda Natura 2000-områdena, torde nyss nämnda tillståndskrav behöva hävdas.

Den nu aktuella detaljplanens konsekvenser på yt- och grundvatten samt för gällande miljökvalitetsnormer måste även ses tillsammans med de konsekvenser som kommer av den planerade spårvägsdepån väster om Gamla Stockholmsvägen. Enligt till den detaljplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen (s. 59) kommer mängden av fosfor, kväve, koppar, krom och flamskyddsmedel (Bap) även efter rening att öka i dagvattnet. Även halterna av fosfor och kväve bedöms komma att öka.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                 Bo Aronsson                    Gunnar Norén

ordförande                           vice ordförande                styrelseledamot

Bilaga: Illustrationer från plan- och ansökningshandlingar

I denna bilaga redovisas illustrationer från för spårvägsprojektet aktuella handlingar. Bilderna visar anläggningarnas dominerande visuella påverkan på området Ultuna-Årike Fyris, vilket i sig och tillsammans med andra faktorer medför till en påtaglig skada på aktuella riksintressen.

”Planteringar på brobankarna och i anslutning till bron bedöms vara en förbättring av kulturmiljön med utgångspunkt i den påverkan som bron har. Planteringar är därför nödvändiga för att undvika påtaglig skada på kulturmiljön.” (s. 154, vår kursivering)

”Utformningen av dammarna är avgörande för att de inte ska innebära påtaglig skada på kulturmiljön.” (planbeskrívningen s. 67)