Tomas Klang och Staffan Lövgren replikerar Erik Pellings (S) och Linda Eskilssons (MP) svar på Cristina Karlstams debattartikel.
Satsning på ett nybygge i likhet med stadsteatern och konserthuset har följaktligen aldrig varit aktuell. Inte ens om det skulle bli billigare (!) än att bygga om konstmuseet i slottet, vilket PO Sporrong visade i en preliminär kalkyl för flera år sedan. Karlstams inspirerande vision om ett nybyggt konstmuseum och en konstarena i världsklass får inte heller någon respons av Pelling och Eskilsson.
Slottet är förvisso en märkesbyggnad och en viktig del av Uppsalas karaktär. Bespara denna historiska byggnad de ingrepp som en ombyggnad till konstmuseum skulle kräva och bespara miljön i slottsbacken från att möbleras med bergbanor, amfiteatrar och serpentingångar med utsiktsplatser.
Slottet, på krönet av en 40 meter hög rullstensås, är inte rätt ställe för ett konstmuseum. Hur smart stadsplanering kan det vara att lägga museet på den i särklass mest svårtillgängliga platsen i hela stan?
Som tur är har Pelling och Eskilsson sett till att de har ett betydligt bättre alternativ att rikta den kommande storsatsningen på konsten mot, nämligen Kaniken.
Som kompromiss till ett nybyggt museum framstår faktiskt Kaniken som ett nära nog idealiskt alternativ. Med sin pelarstomme och sina stora våningsplan och i avsaknad av de antikvariska hänsyn som alltid måste tas vid en ombyggnad av statliga byggnadsminnen måste det vara betydligt lättare att ställa om Kaniken till ett effektivt konstmuseum än slottet.
Den tillgänglighet som dagens konstmuseum saknar uppfylls här med råge och läget mitt i stadskärnan kan inte bli mycket bättre. Med sina karaktärsfulla och flexibla lokaler bör Kaniken ha stora möjligheter att tillfredsställa de flesta rimliga krav man kan ha på ett konstmuseum. Här finns chansen och potentialen att ge Uppsalas avsomnade konstliv den vitamininjektion som behövs