2005-04-03
angående dpl för del av kv Ladu, dnr 2003/20002-1.
Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av detaljplan för den del av kvarteret Ladu som gränsar till Svartmangatan/Övre Slottsgatan. Fastigheten ingår i det avsnitt av staden som traditionellt benämns Övre Slottsgatsområdet, vilket som helhet sett utgör ett någorlunda sammanhängande bestånd av byggnader, huvudsakligen tillkomna under olika perioder av 1800-talet.
Den aktuella bebyggelsens kulturhistoriska värde beskrevs 1970 i årsboken Uppland av den då nytillträdde landsantikvarien Ola Ehn, som för eftervärlden kommit att framstå som en kännare och försvarare av 1800-talets byggnadsmiljöer i Uppsala. Den del av området som ligger mellan S:t Olofsgatan och Skolgatan har under det senaste kvartsseklet trots utredningar som den nämnda och en tidigare av Föreningen Vårda Uppsala, båda med sikte på att bevara en kulturhistoriskt värdefull miljö och den senare med särskilt fokus på bebyggelsens tekniska tillstånd, blivit föremål för rivningar och nybyggnader. De senare har dock anpassats till tidigare bebyggelse på ett fint sätt. Frågan är dock hur långt man kan sträcka sig i fråga om förnyelse och kompletteringar, innan områdets genuina prägel försvinner.
Kv Ladu var bland dem som sist bebyggdes i området. På tomten 4:1, den tomt som planen avser, fanns tidigare envånig träbebyggelse: en bod från 1840-talet vid Ö Slottsgatan i hörnet mot Norra Ladugatan samt vid Svartmangatan ett bostadshus med gaveln mot Ö Slottsgatan och längre ned längs Svartmangatan, något indragen, en öl- och iskällare från 1862. Den sistnämnda var belägen ungefär där den planerade byggnaden är tänkt att stå. Husen längs Skolgatan uppfördes 1886, enligt ritningar av stadsarkitekten C A Ekholm, och ett par år senare tillkom det ännu stående gårdshuset av sten, som tjänade som bostads- och brygghus. Det sistnämnda, en vinkelformad byggnad, som är q-märkt, har en stor sättningsspricka i sin del mot söder. Skadan är så pass allvarlig att planen anser det berättigat att riva denna del av huset, trots q-märkningen. Kvar skulle den del bli som står med ryggen åt angränsande fastighet (4:2).
Hörnet Svartmangatan/Övre Slottsgatan upptas idag av typisk, äldre gårdsmiljö med buskar och ett stort vackert träd (lönn?). Aspekten mot Rackarnäbben och bebyggelsen nedåt Svartmangatan ligger därmed fri för den som kommer från Skolgatan och är en av Uppsalas vackraste. Föreningen ser för övrigt den gammaldags, oplanerade gårdsmiljön som ett värde i sig, som hör ihop med den äldre bebyggelsen och förstärker det genuina intrycket.
Det planerade huset, som är tänkt att ansluta direkt till en befintlig byggnad på angränsande tomt, är till synes envånigt men har så hög takvåning, att det måste betecknas om tvåvånigt. Huset skulle inte helt skymma den nämnda utsikten men ändå förta något av dess nuvarande estetiska effekt och framstå som en ganska stor byggnadskropp i detta sammanhang. Som Föreningen ser det bör denna del av tomten lämnas i sitt nuvarande skick och inte bebyggas. Däremot skulle man, om den q-märkta byggnaden verkligen måste rivas delvis eller helt, kunna tänka sig någon lägre byggnad på dess plats. Det nuvarande huset uppges i planen förta ljus för gårdsbebyggelsen på bredvidliggande tomt. Detta är inget argument för rivning. Man kan dock, för den händelse att en del av huset måste rivas av tekniska skäl, fråga sig, vilket värde det skulle ha att bevara endast en mindre del av detsamma. Planen uppger, att den del som blir kvar skall användas som cykelförråd – inget värdigt slut för en q-märkt byggnad.
Vad beträffar det ”sopskåp” som planeras mot Ö Slottsgatan, kan man fråga sig, om det måste stå just mot denna gata. Man kan ifrågasätta om det är en lämplig placering från både praktisk och estetisk synpunkt. Sopskåpet skall tjäna även angränsande fastighet (4:2). Det vore bra, om det kunde finnas något ställe som är mera praktiskt från hämtningssynpunkt och mer centralt i förhållande till de båda fastigheterna. Några boende får lång väg att gå med sina sopor – och motlut därtill. När det gäller utformningen är det angeläget att, om sopskåpet verkligen måste stå på den plats planen anger, det får en utformning med passande fasad med tanke på omliggande bebyggelse. Det kan ju inte vara så litet, om det skall fylla moderna krav på sopsortering för så pass många hushåll, som det blir fråga om. Vi föreslår sålunda, att en annan placering studeras.
Sammanfattningsvis kan sägas, att Föreningen Vårda Uppsala i första hand helst skulle se, att tomten Ladu 4:1 inte fick ytterligare bebyggelse samt att, om möjligt, den q-märkta byggnaden kunde bevaras. De tre lägenheter som den nya byggnaden är tänkt att tillföra, kan knappast uppväga förlusten av en genuin miljö.
I andra hand, dvs förutsatt att den q-märkta byggnaden inte kan räddas, kan föreningen tänka sig ett lågt bostadshus som ersättning på dess plats men utan ytterligare nybyggnad i kvarteret.
Uppsala dag som ovan
Anna Nilsén
Vice ordförande