Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                         2011-08-23

Stadsbyggnadskontoret

753 75 Uppsala

ang detaljplan för Lytta 5:1, Uppsala kommun. Dnr 2007/20073-1.  Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU har tagit del av rubr. förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2011-08-31. Planområdet ligger öster om länsväg 600 (gamla E4) och söder om Lövstalöt. Planförslaget innehåller 7 friliggande småhus.

FVU:s synpunkter

Som FVU framförde vid programsamrådet är det positivt med tillskott av bebyggelse i kommunens kransorter. Därmed kan kransorterna utvecklas till mera levande samhällen med både bostäder och verksamheter och exploateringstrycket på Uppsala samt på jordbruksmark kan minska. FVU ifrågasätter dock detta förslag av flera skäl.

I yttrandet vid programsamrådet ställde FVU frågan av vilka skäl detta område skall bebyggas med bostäder. Området är trafikbullerstört, närheten till väg 600 (gamla E4) innebär säkerhetsrisker, planområdet inkräktar på närrekreationsmark och är dessutom väl exponerat ut mot landskapet vilket kräver synnerligen god anpassning till platsen. I Översiktsplan 2010 redovisas ytterligare exploatering i Lövstalöt västerut mot Bälinge, ej öster om väg 600, varför förslaget strider mot översiktsplanen. Även om den fysiska kontakten med Lövstalöt sker planskilt är läget olämpligt eftersom bostadsgruppen kommer att bli åtskild från det övriga Lövstalöt av en barriär i form av en hårt trafikerad väg. Det valda läget innebär också onödigt långa gångavstånd till den service som finns framförallt i Bälinge, vilket  med all säkerhet kommer att innebära att många tar bilen i stället för att gå och cykla; hur rimmar detta med miljömålen i översiktsplanen?

Av samrådsredogörelsen framgår att Trafikverket anser att bullerutredningen bör uppdateras med aktuella trafiksiffror. Av samrådshandlingen framgår dock ej aktuella trafikmängder; förs planförslaget vidare utan att denna viktiga faktauppgift tagits fram? Däremot anges i planbeskrivningen att envåningshus ej bör planeras närmare vägmitt än 50 m (vid hastigheten70 km/tim) respektive 33 m (vid hastigheten 50 km/tim) för att de av riksdagen antagna riktvärdena för ekvivalent- och maxnivåer ej skall överskridas vid husfasad; på vilka trafiksiffror baseras dessa angivelser om minsta avstånd? De angivna minimiavstånden innebär att för hälften av tomterna är ca 2/3 respektive ca 1/3 av marken bullerstörd. Det anges också i beskrivningen att bullervallar eller plank är olämpliga med hänsyn till landskapsbilden. Eftersom husen av bullerskäl kommer att placeras nära tomternas östra gräns innebär detta att i stort sett hela den obebyggda delen av tomten blir bullerstörd. Det är synnerligen anmärkningsvärt att kommunen planerar villatomter med så låg kvalité. Det bör också påpekas att många människor är störda även av bullernivåer som ligger under de antagna riktvärdena.

Sammanfattande kommentar

Planförslaget innebär att en ny bostadsgrupp etableras avskild från Lövstalöt av en kraftigt trafikerad väg samt ett intrång i kulturlandskapet och ett värdefullt närrekreationsområde. Dessutom kommer hälften av tomterna att få låg kvalité till följd av bullerstörningar. FVU ställer därför ånyo frågan varför inte kommunen i stället väljer att följa översiktsplanens inriktning genom att fortsätta att utveckla ett sammanhängande samhälle väster om vägen?

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                                       Kristina Berglund, vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                         2010-12-16

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang detaljplan för del av kv Stenbrottet, Kåbo 42:1 Uppsala kommun. Dnr 2009/20012-1.

Planens syfte är att skapa planmässiga förutsättningar för byggande av bostäder med inriktning på vårdboende.

FVU:s synpunkter

Stadsskogen tillhör Uppsalas viktigaste grönområden och har sedan 1900-talets början med uppförandet av villastaden Kåbo och under 1940- till 60-talens utbyggnader av Eriksberg spelat en central roll för de stadsnära rekreationsmöjligheterna, både för dessa bostadsområden och övriga staden. Därför är varje ingrepp i dess närområde och dess mark ytterst känsligt och påverkar upplevelsen och förutsättningarna för rekreation i Uppsala. I den tilltänkta planens närområde finns nyligen uppförda bostadshus vilka på ett negativt sätt påverkat miljön.

Kvarteret Stenbrottet har sedan slutet av 1960-talet varit bebyggt med en fritidsgård och garage i bottenvåningen. Anläggningen som är typisk för rekreationsområden från tiden och har väl anpassats till skogsmiljön och utgör en del av området skogsområdet snarare än stadsbebyggelsen på andra sidan Norbyvägen. Därmed fungerar den som en port till området och påverkar marginellt upplevelsen av skogsområdet. De tilltänkta byggnaderna i den föreliggande planen kommer däremot att starkt påverka upplevelsen av området på den sida som idag tillhör Stadsskogen. Därmed påvekas hela miljön och Norbyvägen blir inte längre vid Sommarro en öppning mot skogen utan ytterligare en stadsgata som då förlorar sin kontakt med naturområdet.

Föreningen Vårda Uppsala ser med stor oro på hur planer finns på att ta grönområden i anspråk för stadens förtätning och utbyggnad. De få samlade grönområden som i dag finns i staden, och speciellt Stadsskogen med dess unika miljö, bör vara helt fredade från exploatering. Föreliggande plan är ett alvarligt ingrepp på upplevelsen av stadsskogens unika miljö och den kommer påtagligt påverka området Sommarros kontakt med Stadsskogen.  Även om planen inte formellt inkräktar på naturområdet är dess placering i anslutning till Stadsskogen att betrakta som ett direkt ingrepp i Stadsskogens miljö och därför motsätter vi oss hela planen och förordar en bevaring av befintlig miljö.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                                             Henrik Widmark, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                    2011-06-19

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang detaljplan för S:t Olofsgatans och S:t Persgatans planskilda järnvägskorsningar. Dnr 2010-20017-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av handlingarna och ställer sig försiktigt positiv till den presenterade planen att bygga planskilda järnvägskorsningar på S:t Olofsgatan och S:t Persgatan.

Det som vi ser som positivt är att de planskilda korsningarna ger möjlighet till snabbare resande i staden. Den situation som råder idag, med bommar som är nedfällda 40% av tiden under rusningstrafik, är mycket problematisk och utsikten att korsningarna helt skulle behöva stängas av ifall planskillnaden inte blev byggd ser vi som oacceptabel. Vi anser därför att de planskilda korsningarna är nödvändiga för att undanröja fysiska barriärer i stadsrummet

Problemen som vi ser, och som även identifieras av kommunens utredare, är att broarna innebär en visuell barriär. Detta är särskilt allvarligt eftersom staden får sin prägel just genom dess långa raka gator, som först tillkom med Drottning Kristinas stadsplan, och de stora siktdjup som de ger. Då dessa siktdjup skyms av de tjocka järnvägsbroarna går något av stadens särprägel förlorad.

I valet mellan visuella och fysiska barriärer anser vi att de senare är till större skada och det är av denna anledning som vi ställer oss bakom kommunens planer. Den visuella barriär som järnvägsbroarna utgör bör dock minskas så långt det är möjligt. Detta kan ske till exempel genom att broarna utrustas med glasräcken. För att tunnlarna inte ska uppfattas som mörka hål bör dessa utformas ljusa t ex genom klinkersättning. Anslutningarna mellan nerfarterna och omgivningen bör ägnas särskild omsorg. Vegetation kan också mjuka upp övergångarna. FVU föreslår att såväl arkitekt som konstnär engageras för uppgiften att utforma planskildheterna för att uppnå hög arkitektonisk kvalité och få anläggningarna att smälta samman med omgivningen så långt möjligt. Jmf Sievert Lindbloms medverkan i GC-bron vid Haga Norra. Genom att korsningarna utformas med hög kvalité minskar även risken för klotter och skadegörelse.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan

PO Sporrong                                                                  Finn Landegren

Ordförande                                                                     Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                           2011-06-01

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang detaljplan för kv Blåsenhus, delområde 6. Dnr 2010/20025-1

Föreningen Vårda Uppsalas styrelse har tagit del av samrådshandlingen och vill anföra följande:

Platsen

Kv Blåsenhus domineras idag helt av byggnader av institutions- och kontorskaraktär i 2–4 våningar. Skisser på den planerade Skandionkliniken visar en 4-våningsbyggnad. Omräknat till bostadshus svarar det mot 3-5 våningar.

Studentbostäder

Behovet är stort, läget utmärkt. Vad behöver studenter?

Under alla mina år som universitetslärare stod det klart att Studentstaden stod högst i kurs, trots att studentrummen knappast hörde till de modernaste. Då jag för några år sedan för kontorets räkning projekterade upprustningen av Studentstadens utemiljö, fick jag bekräftat varför. Gårdarna, den lugna, småskaliga avskildheten utgör en perfekt ram för studenter. Deras små studentrum kompletteras här med gårdarnas möjligheter till gemensamma aktiviteter, intima möten eller större fester – och här pågår verkligen aktiviteter. Hela Studentstaden andas hemkänsla.

Studentstaden och även Rackarberget hör utan tvekan till de yppersta studentbostäderna i landet, vilket också uppmärksammats av Arkitekturmuseet. Arkitekttävlingen 1946 vanns av Artur Schmalensee under mottot Lugna Gatan. Inflyttning skedde 1953-56, i 435 enkelrum och 60 familjelägenheter. För gårdarna svarade trädgårdsarkitekterna Hermelin och Wedborn.

Och denna förebild har vi i Uppsala! Slutsatsen är given: bygg vidare på denna tradition. Intima, varierade gårdsrum med hög kvalité i gårdarnas utformning, inneslutna i en 3-4-vånig bebyggelse – tätt, lågt.

Ett perfekt samspel med 3-våningshusen på andra sidan Artillerigatan. En stadsmässig gata skulle skapas här centralt i staden, på platsens villkor. Arkivcentrum skulle aktivt kunna spela med och bebyggelsen kunde sedan öppna sig mer mot Botan.

Kritiken

Helt främmande på platsen känns förortskomplexet med raden av punkthus. En förbättring har skett jämfört med tidigare skisser, byggnaderna mot gatan närmar sig de befintliga husens skala och 13-våningshuset är borta. God arkitektur är mer än byggnad och fasad. Vad hjälper det att man rutinmässigt skriver in de höga kraven på estetisk och arkitektonisk utformning i planen, när utemiljön ändå blir orumslig, blåsig och illa anpassad till gaturummets nuvarande bebyggelse.

Varför bygger man så lite vidare på alla de goda exempel som Uppsalas 1900-tal erbjuder? Var är stoltheten över vår stads särart? Eller är det så att man inte känner sin stad?

För Föreningen Vårda Uppsala,

PO Sporrong, ordf.

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                            2011-06-26

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang detaljplan för Migo, Kvarntorget. Dnr 2006/20011-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av ovanstående detaljplan utställd t o m 2011-06-30.Med anledning av utställning av rubricerade förslag till detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Planens syfte att komplettera Kvarntorget med bostäder, butiker, vandrarhem, hotell och kontor är vällovligt. Kvarntorgets roll och funktionella läge har förändrats sedan det byggdes på 1960-talet. Ancker-Gate-Lindegrens förslag som låg till grund för gällande detaljplan blev något av en förebild för flera miljonprogramområden i de nord-östra stadsdelarna.

FVU står fast vid synpunkten att ny bebyggelse i princip alltid utformas väl med vår tids formspråk. Samtidigt bör ny kompletterande bebyggelse alltid anpassas till platsens förutsättningar för att på detta sätt bilda en arkitektonisk helhet i sin del av den äldre stadsmiljön. Föreningen utgår från att de grundläggande förutsättningarna från tidigare planering ligger fast i form av de s.k. siktlinjerna från stadens infartsvägar, och offentliga rum mot Slottet, Domkyrkan och Carolina Rediviva. De bör alltid bevaras och försvaras.

I det här fallet har man i förslaget valt formen av en tidigare förortskaraktär i form i två elvavåningshus. Det är hus som är högre än karaktärsbyggnaden i den östra delen av innerstaden, Uppsala Konsert & Kongress (UKK)- i en omgivning vars skala och höjd är högst på tre-fyra våningar. Byggnaderna ligger formellt utanför riksintresset Uppsala stad men riskerar utan närmare ställningstagande och förtydligande av detta intresse att skada detta. Kvarntorget har med tiden kommit att funktionellt ingå i Uppsalas innerstad och bör därför med översiktsplanens förebild och mål- den traditionella staden – kompletteras med hänsyn till denna förändring. Det innebär att en komplettering med hänsyn härtill bör ske med stor omsorg i såväl planering som detaljprojektering.

När det gäller frågan om bevarande av siktlinjerna mot Slottet, Domkyrkan och Carolina Rediviva vidhåller FVU att de planerade husen med föreslagen placering och höjd, skymmer siktlinjerna från Råbyvägen och Gränbyområdets och Kvarngärdets gång- och cykelvägnät in mot Kvarntorget och centrum. Föreningen har dock som antyds i samrådsredogörelsen aldrig betecknat Råbyvägen som en historisk infartsväg

FVU delar uppfattningen att ett centrumhus i ett 1960-talsområde kan avvika något i höjd och utformning i övrigt från omgivande bebyggelse. Det måste dock starkt ifrågasättas hur en så väsentlig avvikelse som 11 våningar kan förenas med bevarandet av Kvarngärdets tidstypiska 1960-talsstruktur i ett relativt centralt läge i staden. Det är i själva verket ett av Sveriges första ”tätt-lågt”-områden med en byggnadshöjd på endast två våningar.

FVU vill slutligen betona att det är mycket positivt att Kvarntorget kompletteras och blir en attraktiv mötesplats för denna del av staden. FVU stärks här av samrådsredogörelsens olika slutsatser beträffande föreslagen begränsning av nybyggnaden till hushöjder med sex våningar. Hus av denna höjd skulle fortfarande kraftfullt hävda sig mot tvåvåningsbebyggelsen men ändå innebära att siluetten bevaras. Sex våningar med indragen sjunde är som vi anförde i vårt första yttrande den nya skala som etablerats i yttre Kungsängen och på Kapellgärdet.

Eftersom de föreslagna husen med sitt läge dessutom skymmer siktlinjerna från det övergripande väg- gång- och cykelvägnätet i området in mot centrum måste också en justering göras av planförslaget så att detta inte längre blir fallet. Utsikten in mot domkyrkan och slottet är en betydelsefull och en medvetet planerad kvalitet som med självklarhet bör angå riksintresset Uppsala stad. En särprägel och en kvalitet som inte får förfuskas för framtiden.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong, ordförande                                                                                  Sten Åke Bylund, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Länsstyrelsen i Uppsala län,  Kulturmiljöenheten                                                                      2011-06-16

751 86 Uppsala

Ansökan om byggnadsminnesförklaring av kv Seminariet i Uppsala, dess byggnader och parkanläggning. Fastighetsbeteckning Luthagen 13:1 och 13:2.

Föreningen Vårda Uppsala ber härmed att få ansöka om byggnadsminnesförklaring av byggnaden för Folkskollärarseminarium, byggnaderna för rektorsbostad och trädgårds- och vaktmästarbostad och de till den senare hörande ursprungliga båda uthusen samt hela parkanläggningen, alltsammans utgörande en oupplöslig helhet. Se bifogad trädgårdsplan och övriga bilagor. Ansökan omfattar inte seminariebyggnadens tillbyggnad från 1993.

Vi åberopar högt kulturhistoriskt och arkitektoniskt värde. Exteriört är byggnaderna praktiskt taget oförändrade och väl underhållna. Interiört återställdes seminariebyggnaden pietetsfullt i samband med tillbyggnaden 1991-93, se bilaga 1 om detta. Efter det att institutionen för lärarutbildning flyttat ut har huvudbyggnaden lyckligtvis funnit återanvändning som skola. Ca 500 elever i musikklasser finns i huset sedan ett år tillbaka. Detta har medfört mycket små ingrepp, dessutom har den äldre byggnaden i princip åter avskilts från tillbyggnaden. Arkivhandlingar finns som gör det möjligt att spåra förändringar som gjorts och vid behov återställa ändrade delar till ursprungligt skick.

I samband med Byggnadsstyrelsens avveckling på 1990-talet listades de statliga byggnader, som ansågs värda status av byggnadsminne. Utredningen gjordes på Riksantikvarieämbetet av Mats Bergman. Seminariet fanns med på denna lista. Byggnaderna har alltså redan tidigare av staten befunnits värda en byggnadsminnesförklaring. Redan 1964, i utredningen Stadsbildens framtid, författad av Ola Ehn och Anders Åman finns Seminariet nämnt som bevarandeobjekt.

Beskrivning och motivering

Seminariet uppfördes 1914-17 i Enhagen, ett utomplansområde (av stadsarkitekten Gunnar Leche kallat slamvall) med blandad bebyggelse i en och två våningar, i dag i stort sett bevarad. Seminariet blev ett landmärke i stadsdelen, en roll som den borde få behålla. Arkitekt var Axel Lindegren (1860-1933), välkänd i sin tid med många offentliga uppdrag, särskilt i Stockholm, upphovsman också till KFUM-borgen (1911). Vad gäller Seminariet svarade han också i tidens anda för möbler och inredning. Seminariet invigdes den 29 mars 1917. UNT uppmärksammade händelsen utförligt dagen därpå och markerade därmed dess betydelse för staden.

Seminariet är en högklassig exponent i Uppsala för nationalromantiken, och dess monumentala tegelarkitektur har ingen motsvarighet i staden. Huvudbyggnaden är i stil och material en motsvarighet till Erik Lallerstedts Tekniska Högskola och Ragnar Östbergs Östra Real i Stockholm. De höga taken för tankarna till medeltida förebilder som Wiks slott och Glimmingehus. De stora fönstrens finmaskiga spröjsverk skapar en enhetlig detaljskala, i mått jämförbar med tegelstenens och tegelpannans. Huvudbyggnaden har tre höga våningar och flyglarna två. En hög granitsockel skapar en användbar källarvåning med gott dagsljus. Både murverk och stenarbete bjuder på en rikedom av detaljer som ger fasaden ett intressant skuggspel. Rektorsbostaden och övriga byggnader – av samme arkitekt – representerar nationalromantikens småskaliga träarkitektur och utgör verkliga höjdpunkter i svensk träbyggnadskonst. Huvudbyggnaden har två entréer med entréhallar i fornsvensk anda. Den innehåller en mångfald rymliga och ljusa klassrum längs dagsljusbelysta korridorer, något som i hög grad bidrar till dess användbarhet.. Därtill finns en gymnastiksal i två våningar och en mindre badanläggning med bassäng och bastu. Höjdpunkten är aulan i två våningar med scen och orgelläktare, allt bevarat i ursprungligt skick. Vid ombyggnaden (1991-93) gjordes hela seminariekomplexet handikappanpassat. Samtidigt återställdes interiören till närmast ursprungligt skick. Sålunda är Seminariet idag en komplett och fullvärdig skolbyggnad – därtill med arkitekturhistoriska kvalitéer.

Hela trädgårds- och idrottsanläggningen anlades i omedelbar anslutning till färdigställandet av byggnaderna. Den har en lång artlista, 106 noggrant utvalda buskar och träd gör den botaniskt intressant på samma sätt som Vasaparken eller Universitetsparken. Den anlades för att ge växtkännedom, men kanske framför allt odlingskunskaper åt seminariets studerande, kunskaper som de som färdiga lärare skulle föra ut till sina elever tillsammans med de teoretiska. 1917 låg anläggningen i stadens utkant helt öppen för vinterns nordostvindar, därav det skyddande skogsbältet med stort inslag av barrträd mot nordost. Det blev också en park med stora skönhetsvärden, en park med charm som man omedelbart faller för vid en rundvandring, detta trots att de omfattande odlingsytorna sedan länge ligger i träda. På Oscar blads flygfoto från 1950 kan vi i detalj se parken i full funktion. Byggnadsminnet måste i vår tid även omfatta parken.

Redan 1964 antogs Venedigdokumentet av den 2:a internationella kongressen för arkitekter och tekniker inom kulturminnesvården. Det dröjde sedan till 1990 innan Riksantikvarieämbetet lät översätta det till svenska. De som ansvarade för detta var var Hans Matell och Börje Blomé, båda för övrigt med anknytning till Uppsala. 1982 kompletterades Venedigdokumentet med Florens-deklarationen som då antogs av ICOMOS, som också utarbetat den tillsammans med IFLA, landskapsarkitekternas internationella organisation, till vilken svenska LAR också är knuten.

Deklarationen slår fast att en historisk park eller trädgård har samma värde och skall ha samma skydd som en byggnad och därmed klassas som ett historiskt minnesmärke. Den svenska kulturminneslagen, 3 kap § 1-2 likställer på samma sätt park och trädgård med byggnad när det gäller klassning, skydd och vård. I Utblick landskap 1992, nr 3, skriver landskapsarkitekten Kjell Lundquist i sin artikel ”Till parkens försvar”: Detta förhållande ger därför en möjlighet till ett kraftfullt agerande för skydd, vård och utveckling av det kulturarv som våra historiska trädgårdsanläggningar utgör. Med Florensdeklarationen och KML har såväl de antikvariska myndigheterna som den svenska landskapsarkitektkåren ett både vasst och ändamålsenligt redskap i sin hand. Dessutom har regeringen helt nyligen beslutat anta den europeiska landskapskonventionen.

Folkskollärarseminariet med sina trädgårds- och idrottsanläggningar ger idag en unik bild av ett bildningsideal och en undervisningsmiljö som den såg ut för nära hundra år sedan. Miljön är välbevarad och dess ursprungliga form och innehåll går att rekonstruera i en framtid, bl a med två dokument som biläggs: den ursprungliga trädgårdsplanen med växtförteckning (bilaga 2) och Oscar Blads flygbild från 1950 (bilaga 3), då undervisningsträdgården ännu var i full funktion. Att schakta bort större delen av parken för underjordiska garage vore att för alltid utplåna den.

I en ny funktion som stadsdelspark känns inte en rekonstruktion aktuell annat än i en representativ mindre del, som kanske delvis skulle kunna brukas som skolträdgård. Nödvändiga gångvägar bör följa ursprungliga gångar i läge och form, träden bevaras och vårdas. I väntan på framtiden ligger parkens hemligheter tryggt under gräset.

Det är svårt att jämföra och värdera viktiga händelser. Men beslutet att satsa på bildning åt alla för snart 100 år sedan genom att inrätta ett folkskollärarseminarium med så ambitiösa mål var onekligen en viktig händelse som skulle få stor betydelse för Sveriges snabba utveckling ur fattigdom och obildning till Folkhem och dagens välfärdsstat. En händelse lika viktig och värd att bevara spåren av för Uppsala och Sverige som Linneminnena och Universitetet.

Föreningen Vårda Uppsala anser, att byggnaderna och parken tillsammans utgör en synnerligen märklig miljö och att de tillsammans förstärker värdet. Därför måste antikvarisk expertis liksom park- och trädgårdshistorisk sådan granska byggnader och park från ovan beskrivna utgångspunkter i samband med behandlingen av detta ärende. Som byggnad är Seminariet i uppsalasammanhang unik; som miljö är Seminarebyggnaderna med park och trädgård ett historiskt dokument som angår hela Sverige. Vi hemställer att miljön som helhet byggnadsminnesförklaras.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                                                                Bengt Jonsell

Arkitekt SAR/MSA,  ordförande                                                 Professor Bergianus emeritus, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun, Stadsbyggnadskontoret                                                2011-06-22

753 75 Uppsala

ang dpl  för kv Haubitsen och kv Fältläkaren. Dnr 2009/20031-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av ovanstående detaljplan utställd t o m 2011-06-23. Planen beskriver förslag till att ta mark i anspråk för bostäder som idag är avsedd för allmänt ändamål. Planens genomförande förutsätter att arkitektonisk värdefull bebyggelse rivs längs Döbelnsgatan och att outnyttjade byggrätter upplåts för ändamålet längs med Dag Hammarskjölds väg.

FVU:s synpunkter

FVU ser det som ytterst tveksamt att riva den befintliga byggnaden som är markerad som C i planen. Byggnaden är ritad av uppsalaarkitekten Sten Hummel-Gumaelius och besitter stora arkitektoniska kvaliteter där ett strängt modernistiskt formspråk kombinerats med få men väl genomtänkta detaljer som fönster- och balkongfälten. Resultatet är en arkitektur som uppvisar omsorgsfullhet i gestaltning och uttryck trots sitt mycket stränga och symmetriska formspråk.

Huset bildar tillsammans med övriga byggnader i kvarteret en arkitektonisk helhet Den rumsliga form och de kvaliteter som planutnyttjandet skapar tillhör i övrigt de främsta från samma tidsperiod i Uppsala. Idag är dock gårdsutrymmenas kvaliteter delvis förstörda genom bland annat parkeringar. Därtill skulle det behöva genomföras ett omfattande underhåll och stora förbättringar av områdets uterum.

Byggnadens underhåll är idag eftersatt och behöver omfattande upprustning. Detta är dock inte i sig en orsak att riva byggnaden

FVU finner den föreslagna byggnadsvolym som skulle ersätta hus C som alltför kompakt och omfattande vilket medför att en liten sluten innergård skapas omgiven av en sluten byggnadskropp som i flera partier är högre än den befintliga. Därmed har också en för området onödigt stor täthet föreslagits. Om en ny byggnad ska uppföras på området kan den med fördel följa det mönster som redan finns på platsen med sin vinklade plan som skapar relativt slutna gårdsutrymmen. Ett annat alternativ är också att skapa två byggnadskroppar som grupperas enligt ett liknade mönster som det befintliga.

Vidare bör höjden på undervisningshuset, markerat som byggnad A, och de närliggande bostadshusen följas så att det femvåningshus (byggnad B i planen) som föreslås sparas förblir en accent i kompositionen genom sin höjd och de strävbågar i bottenplan som så förtjänstfullt idag ger byggnaden en luftig resning i kvarterskompositionen.

Om rivningsalternativet genomförs förblir det dock av yttersta vikt att de kvarvarande byggnadernas yttre gestaltning förblir intakta. De har höga kulturhistoriska och arkitektoniska kvaliteter som även skulle förbli viktiga i en ny sammansättning av byggnader i kvarteret.

De byggnader som föreslås tillkomma längs med Dag Hammarskjölds väg (D och E i planen) skapar en relativt tät vägg där denna sida av DH:s väg uppvisar ett mera öppet institutionsfält. Att vägens andra sida utgörs av det tidigare regementets täta byggnadsväggar är inte här en orsak att bebygga båda sidor på ett likartat sätt. Regementsbyggnaderna utgör ett kulturhistorisk värdefullt inslag i stadsbilden som inte relaterar till ett tätt stadsrum utan företer de monumentala former som förväntades av den militära bebyggelsen, då belägen i stadens utkant. När Uppsala har växt har deras monumentala verkan förblivit genom den luftiga öppenhet som funnits på motstående sida av vägen.

FVU föreslår att dessa byggnader (D och E), om de byggs, minskas i volym och att avståndet dem emellan ökas. Det är också av stor vikt att en omsorgsfull gestaltning av fasaderna genomförs varvid både Hummel-Gumaelius undervisningshus (byggnad A), försvarshögskolan på samma sida vägen ritad av Gunnar Leche och regementsbyggnaderna på andra sidan Dag Hammarskjölds väg beaktas.

Sammanfattning

FVU framhåller värdet av den befintliga bebyggelsen på platsen och dess kvaliteter som en samlad arkitektonisk komposition.

FVU framhåller även att om byggnaden C rivs den ersättande byggnaden bör följa den planform och höjd som finns i dag. Ett alternativ kan också vara att uppföra två byggnader i samma höjd som dagens. De byggnader som är föreslagna längs med Dag Hammarskjölds väg bör, om de byggs, bli mindre. Därtill bör ett större mellanrum mellan dem skapas.

FVU framhåller också att en omsorgsfull gestaltning är av yttersta vikt för området, vidare att de byggnader som sparas bör få behålla sin idag mycket väl komponerade yttre utformning.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                                                  Henrik Widmark

Ordförande                                                                     Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                2011-06-10

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang detaljplan för Gottsunda och Ultuna, ny trafikförbindelse. Dnr 2009/20053-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av ovanstående detaljplan utställd t o m 2011-06-30. Planen beskriver en tänkt ny förbindelse mellan Gottsunda-Valsätra och Ultuna. En gen vägförbindelse, även för bilar, anses av många boende i området som både lämplig och önskvärd.

FVU:s synpunkter

FVU föreslog vid samrådet att även ett alternativ i ett läge söder om ravinen borde redovisas av två skäl. Dels skulle ett sådant läge innebära att det finaste området med dess växt- och djurliv – ock kanske också fler arkeologiska lämningar – sparas. Dels skulle vägen innebära ett mindre brutalt ingrepp i terrängen i det landskapsrum man säger sig värna.

FVU finner dock att detta alternativ ej visas i utställningen. I planhandlingarna avfärdas en dragning söder om bäckravinen som mer störande utan närmare studium. I sydsluttningen mot bäckravinen går en gång- och cykelväg. Den följer brynet med fornminnen och häckande fåglar. Utrymmet mot ravinen är litet, och rasrisk föreligger. Dras vägen söder om ravinen finns mera plats att jämna av sluttningen mot bäckravinen. I norrsluttningen i det södra  alternativet gör vägen mindre skada jämfört med läget norr om ravinen, och vägen kan sedan ansluta till den föreslagna allén. Närmast Gottsunda är underlaget fyllnadsmassor, mest sten.

Gula stigens passage under den nya vägen skulle få samma utförande som i det nordliga alternativet, men om den nya vägen görs smalare kan kostnaden för vägbron minskas. Den befintliga gång- och cykelvägen får i så fall ansluta nere vid Vattenverket.

Föreningen Vårda Uppsala anser att en alternativ dragning av förbindelseleden söder om bäckravinen skonar landskapet i den norra delen och lämnar skogsbrynet ifred.

Sammanfattning

FVU framhåller ånyo att även ett alternativ i ett läge söder om ravinen bör utredas före ställningstagande då detta läge synes vara betydligt mera skonsamt mot landskapet.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong, ordförande                                           Kristina Dahlberg, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                               2011-05-24

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang dpl för Östra Fyrislund del 2, dnr 2010/20011-1. Samråd.

Förslaget till detaljplan är utsänt för samråd t o m 2011-06-22. Planområdet ligger i sydöstra delen av Uppsala, strax norr om Uppsalas södra infart och väster om E4. Planförslaget innehåller kvarter för verksamheter på befintlig åkermark – industri, kontor, transport- och logistikföretag, biotechföretag samt partihandel (600000 m2 tomtyta), gatunät samt 13 nya byggrätter för villor i anslutning till ett tiotal befintliga bostadshus i byarna Nerkumla och Överkumla. Planområdet ligger runt den planerade bussdepån som också är under planläggning. Ett dagvattenstråk föreslås ledas genom området. Väster om planområdet ligger den f d Pharmaciaanläggningen.

FVU:s synpunkter

Fyrislundsområdet och Boländerna kommer tillsammans att utgöra ett vidsträckt område med nästan enbart verksamheter, ca 3 km i östvästlig riktning och ca 1 km i nordsydlig riktning. Dessa områden utgör dessutom första anblicken av Uppsala vid infart på Almungevägen från sydost från E4 eller söderifrån på gamla E4. Som FVU har framfört i remissyttranden över den första delplanen i Östra Fyrislund borde Fyrislund i stället ha planerats för funktionsblandning d v s som en del av “stadsväven” som avses “utgöra en blandning av bostäder, verksamheter och grönska” som inriktningen beskrivs i ÖP 2010. Man kan också ifrågasätta boendemiljön för det lilla bostadsområdet mitt i detta stora verksamhetsområde.

Området kommer att innehålla många olika byggnader som projekteras vart och ett för sig. För att få en god arkitektonisk samordning och ett samlat helhetsintryck krävs därför en styrning i detaljplanen. Den styrning som föreslås i planen är följande: Mot väg 282 och mot en ny huvudgata genom Fyrislundsområdet föreslås krav på att fasad som vetter mot dessa gator ska förläggas utmed byggrättslinjen för att få en tydlig avgränsning av väg/gaturummen. Ett sådant krav föreslås även för bebyggelse som ligger utmed E4. En bestämmelse med krav på husens riktning föreslås också. Den högsta tillåtna byggnadshöjden är huvudsakligen 11 m men även 15 m respektive 30 m förekommer som tillåten högsta höjd i två kvarter. Vidare föreslås en planbestämmelse för bebyggelse utmed E4 med lydelsen “Fasader mot E4 ska utformas med särskild omsorg”. Planen innehåller även regler för skyltning.

Dessa föreslagna planbestämmelser torde vara helt otillräckliga. Kraven på förläggning av fasaderna i byggrättslinjerna liksom riktningsbestämmelsen samt regler för skyltning är utmärkta. Den enda planbestämmelsen i övrigt utöver höjdbestämmelserna som rör husens utformning, den allmänt formulerade bestämmelsen om “särskild omsorg” för fasader mot E4, torde i praktiken vara verkningslös. För övrigt är det en generell regel enligt plan- och bygglagen att alla byggnader ska ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande. Och varför inte låta den högsta hushöjden 11 m gälla för hela planområdet? Kvarteret för vilket 30 m-höjden föreslås gälla ligger i västra delen av planområdet närmast f d Pharmacia. Låt Pharmaciakomplexet med sin väl utformade och prisade arkitektur få framträda i stadslandskapet utan denna höga om uppmärksamheten konkurrerande accent!

Planens brist på utformningsregler kommer med all sannolikhet att innebära att ytterligare ett stort område utvecklas med industribyggnader som inte samspelar arkitektoniskt, i likhet med Boländerna. Om man ska uppnå en god arkitektonisk helhetsverkan torde det krävas ett gestaltningsprogram som bifogas planen samt betydligt fler planbestämmelser som rör utformningen. Viktiga aspekter för att uppnå en samlad helhetsverkan är skala, utformning och material på taken samt färgsättning.

Det är utmärkt att väg- och gatusektioner ingår i planförslaget. Utmed vissa sträckor av väg 282 samt utmed huvudgata och lokalgator i verksamhetsområdet föreslås trädplanteringar. Det finns även krav på trädplantering utmed fastighetsgräns enligt en bestämmelse. Denna bestämmelse föreslås dock såvitt vi kan se på ett enda ställe på plankartan. En sådan planbestämmelse skulle kunna tillämpas mycket mer inom planområdet för att förstärka kvartersstrukturen och tillföra grönska.

Sammanfattning

Fyrislundsområdet borde ha förutsättningar att utvecklas till ett blandområde med både bostäder och arbetsplatser i stället för detta projekt med nästan enbart verksamheter i linje med 1960-talets funktionsdifferentiering. Hushöjden bör inte vara högre än 11 m någonstans i området. 30 m- höjden i ett kvarter bör tas bort ur planen; det finns inget stadsbyggnadsmotiv för denna höga höjd. Bestämmelserna avseende byggnadernas utformning bör kompletteras avsevärt för att en arkitektoniskt sammanhållen stadsbild ska erhållas. Krav på plantering utmed tomtgränsen bör införas på många fler platser än på den enda plats som nu föreslås.

Vi frågar oss liksom i många andra ärenden: Har alla vackra beskrivningar i ÖP 2010 av framtidens stadsmiljö i Uppsala ingen relevans i praktisk planering?

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                                           Kristina Berglund, vice ordförande