Föreningen Vårda Uppsala

2012-09-13

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för del av kv Svalan (Dragarbrunn 20:4 m fl), Uppsala kommun.
Dnr 2011/20002-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan. Syftet med planläggningen är att skapa nya ytor för olika centrumverksamheter. Dessutom att genom komplettering med nya byggnadskroppar åstadkomma en mer homogen stadsmiljö i en idag splittrad bebyggelse.

FVU:s synpunkter

Den utställda planen är en bra plan som uppfyller målsättningarna. Hänsyn tas till den befintliga bebyggelsen. Föreningen har inga ytterligare synpunkter.
För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund, ordförande / PO Sporrong, vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

2012-09-26
Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Börje-Hässelby 1:2 m.fl., Uppsala kommun. Dnr 2012/20130-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m. 2012-10-01. Planområdet ligger längs Fyrisån omedelbart norr om Librobäcks industriområde och gränsar i sydväst till Gysingevägen. Planförslaget omfattar 16 ha och innehåller 11 ha för verksamheter (kontor, industri och bilservice) samt avser att skapa ett gång- och cykelvägnät inom området. Strandskyddszonen utmed Fyrisån bevaras som park. Förslaget innebär att tidigare jordbruksmark tas i anspråk för exploateringen.

FVU:s synpunkter

Detta planförslag aktualiserar flera viktiga frågor som inte bara gäller detta område utan också är av principiell natur för bebyggelseexpansionen i kommunen.

Även om planområdet i Översiktsplan 2010 ingår i utvecklingsområde för den s.k. stadsväven vill FVU ifrågasätta att brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk, något som för övrigt sker i område efter område, trots att det är en inriktning i ÖP att värna om jordbruksmarken. Ingmar Messing, professor i markvetenskap, har också bl.a. i samband med framtagandet av ÖP och i flera artiklar i UNT varnat för att ytterligare ta i anspråk den livsviktiga naturresurs för vår försörjning som vår nedärvda åkermark utgör. Lösningen borde vara större omsorg i lokaliseringen av ny bebyggelse; att i första hand ta skogsmark i anspråk för expansion samt att inte bara se staden Uppsala som ett utvecklingsområde utan även alla kransorterna i kommunen, vilket skulle minska exploateringstrycket på staden.

Denna detaljplan är ytterligare en i raden av aktuella planer som innebär att staden växer ut på slätten med odeciderad bebyggelse, i detta fall utan andra ambitioner för utformningen än högsta byggnadshöjd om 9 m och högsta totalhöjd om 11 m. Planen innehåller inga bestämmelser alls som syftar till en samordnad utformning. Endast en 20 m bred plantering föreslås ”som ger ett visuellt skydd mot den nya bebyggelsen från det omgivande jordbrukslandskapet”. I stället för att eftersträva god arkitektur är avsikten således att dölja en sannolikt ful osammanhållen bebyggelse med en trädridå som kanske är uppvuxen först om ett par decennier!

Området ligger intill en av stadens entrévägar. Miljön när man närmar sig en stad ger en försmak av stadens karaktär och har således stor betydelse för totalintrycket av stadsbygden. Detta innebär att särskilt höga krav bör ställas på utformningen av bebyggelsen och närmiljön utmed entrévägen. Denna faktor berörs ej i planhandlingen och inte heller redovisas några som helst utformningskrav för bebyggelse och närmiljö utmed vägen, varken i plantexten eller i bestämmelser på plankartan.

Många av stadens nya bostadsområden planeras med hög täthet, så tätt att följden blir låg kvalitet i stadsmiljön. Verksamhetsområdena såsom detta område planeras å andra sidan slentrianmässigt för en utspridd bebyggelse utan ambitioner att åstadkomma god stadsmiljö, utan avsikt att skapa en blandning mellan bostäder och arbetsplatser och utan tanke på att forma en struktur som samspelar med stadens rutnät. Även om planbestämmelserna medger tätare kontorsbebyggelse inbjuder planernas utformning främst till en gles exploatering bestående av lådliknande byggnader på stora manöver- och parkeringsytor; en typ av områden som alltmer kommit att omgärda staden på alla håll. Gäller kravet på hög täthet bara bostäder? Eftersträvar inte kommunen flera personalintensiva företag? Hur överensstämmer denna planering med kommunens näringslivsprogram?

Den karaktäristiska egenarten i Uppsala – det direkta mötet mellan koncentrerad och samordnad stadsbebyggelse och öppet jordbrukslandskap suddas nu ut i plan efter plan genom tillkomsten av odeciderad bebyggelse utan ambitioner. Varför inte införa planbestämmelser om placering, skala, takform, material och färg? Det faktum att området bildar gräns mot en av stadens entréer borde innebära särskild omsorg om utformningen av denna gränszon vad gäller bebyggelsens utformning, trädplantering m.m.

Sammanfattning
FVU framhåller i första hand att denna värdefulla jordbruksmark inte alls bör tas i anspråk för bebyggelse. Om området ändå planeras för verksamheter bör planförslaget kompletteras med väl genomtänkta bestämmelser för att garantera en arkitektonisk gestaltning av hög kvalitet – med hänsyn till mötet med slätten, med hänsyn till att området utgör gräns mot en av stadens entréer samt för att nå ett gott samspel med staden i övrigt. Inte minst i tider av snabb stadsutveckling är det av stor vikt att vara aktsam om stadsmiljöns egenart för att stadens ”varumärke” ska bestå och utvecklas för framtiden. Inriktningen för denna detaljplan och för all planering i Uppsala bör därför vara att bevara, utveckla och förstärka stadens egenart.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund, ordförande

Föreningen Vårda Uppsala
2012-09-26

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

ang detaljplan för Lytta 5:1, Uppsala kommun. Dnr 2007/20073-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utställd till 2012-10-01 (PBL 1987). Planområdet ligger öster om länsväg 600 (gamla E4) och söder om Lövstalöt. Planförslaget innehåller 7 friliggande småhus.

FVU:s synpunkter
FVU har vid programsamråd och samråd framfört att det positivt med tillskott av bebyggelse i kommunens kransorter. Därmed kan kransorterna utvecklas till mera levande samhällen med både bostäder och verksamheter och exploateringstrycket på Uppsala samt på jordbruksmark kan minska.

FVU har dock vid de tidigare remisserna ifrågasatt detta förslag av flera skäl; området är trafikbullerstört, närheten till väg 600 (gamla E4) innebär säkerhetsrisker, planområdet inkräktar på närrekreationsmark och är dessutom väl exponerat ut mot kulturlandskapet vilket kräver synnerligen god anpassning till platsen. I Översiktsplan 2010 redovisas ytterligare exploatering i Lövstalöt västerut mot Bälinge, ej öster om väg 600, varför förslaget strider mot översiktsplanen. Även om den fysiska kontakten med Lövstalöt sker planskilt är läget olämpligt eftersom bostadsgruppen kommer att bli åtskild från det övriga Lövstalöt av en barriär i form av en hårt trafikerad väg. Det valda läget innebär också onödigt långa gångavstånd till den service som finns framförallt i Bälinge, vilket med all säkerhet kommer att innebära att många tar bilen i stället för att gå och cykla; hur rimmar detta med miljömålen i översiktsplanen?

Av samrådsredogörelsen framgår att miljö- och hälsoskyddsnämnden, i likhet med FVU, påpekar att stora delar av illustrerade tomter närmast vägen riskerar att bli bullerutsatta och svårutnyttjade även om överenskommelse kan uppnås med Trafikverket om sänkt hastighet på väg 600 i avsnittet utmed planområdet.

Det utställda förslaget är i huvudsak oförändrat jämfört med samrådsförslaget varför de synpunkter FVU tidigare framfört i planprocessen kvarstår. Planförslaget innebär att en ny bostadsgrupp etableras åtskild från Lövstalöt av en kraftigt trafikerad väg samt ett intrång i kulturlandskapet och ett värdefullt närrekreationsområde. Dessutom kommer hälften av tomterna att bli bullerstörda. FVU ställer därför liksom tidigare frågan varför inte kommunen, i stället för att skapa ett nytt bostadsområde av låg kvalité, väljer att fortsätta att utveckla ett sammanhängande samhälle väster om vägen?

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund
Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Kommunledningskontoret i Uppsala kommun 2012-09-26
753 75 UPPSALA

ang förslag till planprogram för lokalisering av nytt kraftvärmeverk i Uppsala kommun. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade planprogram, utsänt för samråd/granskning t.o.m. 2012-10-01.

Vattenfall behöver byta ut nuvarande kraftvärmeverk i Boländerna före år 2020 på grund av hög ålder och för att kunna elda med klimatvänligt bränsle. Befintlig sopförbränningsanläggning beräknas dock komma att drivas c:a 40 år till. Uppsala kommun har tagit fram ett planprogram som ett första steg i processen som enbart avser lokaliseringsfrågan.

I programmet redovisas två huvudalternativ efter det att 11 alternativa platser i och omkring Uppsala utretts. De två platserna är Boländerna, intill den nuvarande produktionsanläggningen, respektive Fullerö, mellan ostkustbanan och E4.

FVU:s synpunkter
FVU har i och för sig inte någon invändning mot hur lokaliseringsalternativen valts ut, sett ur verksamhetsperspektiv (s. 11 ff), men betonar, att för en anläggning av ifrågavarande slag bör miljöbalkens kravregler finnas med som styrande från början. Med detta är inte sagt att frågan om miljöpåverkan saknas i planprogrammet, men den kommer in framförallt när de två huvudförslagen utmejslats. Om frågan varit i fokus från början kanske ytterligare områden hade undersökts, exempelvis andra områden som redan är påverkade av miljöfarlig verksamhet.

FVU har i olika sammanhang uttryckt, att det är angeläget att industri- och institutionsområden som är belägna nära stadens centrum omprövas för mera centrumnära ändamål såsom bostäder, kontor, handel och annan service och denna principiella synpunkt kvarstår. Ändå finner FVU i valet mellan de två huvudalternativen i planprogrammet för ett nytt kraftvärmeverk, att miljöskäl talar för Boländerna snarare än Fullerö.

Den ytterligare miljöpåverkan som anläggningen skulle innebära i Boländerna blir, som framgår av planprogrammets miljöavsnitt, jämförelsevis mindre än om den förläggs till ett miljömässigt förhållandevis opåverkat landskap i Fullerö, dessutom nära riksintresseområden för kulturmiljövården.

Härtill kommer, att befintliga anläggningar ifråga om tekniska system m.m. i Boländerna kan nyttjas mer effektivt och med mindre energiförluster. Energiförbrukningen (värme) kommer antagligen att vara störst i själva staden också framgent, även om verksamheter i framtiden skulle komma att lokaliseras till Fullerö.

Den ökade miljöstörningen i Boländerna blir dock knappast obetydlig; härtill kommer att trafiken till anläggningen ökar. Därför är det viktigt, att vad som sparas in på att samutnyttja en befintlig anläggning i Boländerna snarare än att utlokalisera kraftvärmeverket satsas på teknikutveckling och bra miljölösningar på plats.

Även om sopförbränningsanläggningen kommer att drivas i ytterligare 40 år bör inriktningen vid planeringen av kraftvärmeverket vara att kvarters- och gatustruktur så långt möjligt utformas så att ett gott samspel uppnås med stadens rutnätsplan.

Skorstenen på det befintliga värmeverket är enligt uppgift ca 80 m hög, d.v.s. 20 m lägre än skorstenen på det planerade nya verket. Den befintliga skorstenen är påtaglig i bilden av stadens siluett och den nya skorstenen kommer att bli än mer påtaglig i vyn över staden. Även själva byggnaden, 60 m hög, kommer att träda fram kraftigt i stadsbilden. Om alternativet Boländerna slutligen väljs krävs därför en mycket kvalificerad arkitektinsats för att finna en utformning av både byggnad, skorsten och tomtmark som gör så lite visuellt intrång som möjligt och smälter samman med stadsbilden på bästa möjliga sätt. Kanske byggnaden delvis kan grävas ner?

Sammanfattning
FVU ställer frågan om verkligen alla tänkbara lokaliseringsalternativ utretts, t ex andra områden som redan har miljöfarlig verksamhet. Av de båda huvudalternativen förordas Boländerna. Om detta alternativ blir aktuellt är det av stor vikt att byggnaden och skorstenen utformas med mycket god arkitektur så att anläggningen smälter samman med och gör så lite intrång som möjligt i stadsbilden.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund Ulla Björkman
Ordförande Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2012-09-21
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Danmarks-Kumla 1:4, 5:1, 9:1 m.fl., Uppsala kommun.
Dnr 2010/20045-1. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t.o.m. 2012-09-21. Planområdet ligger öster om Gnistarondellen mellan Almungevägen och gamla E4 och föreslås nyttjas för handel, kontor och industri om totalt 31500 m² BYA (byggrättsarea). Dagligvaruhandel får omfatta högst 12000 m². I huvudsak är planförslaget oförändrat jämfört med samrådet.

FVU:s synpunkter
Vid samrådet framhöll FVU bl.a. att kommunfullmäktige genom beslutet att anta Översiktsplan 2010 angivit inriktningen för den fortsatta stadsbyggnaden i Uppsala och i kommunen i övrigt och att planförslaget i många avseenden strider mot dessa mål. Dessa synpunkter är fortfarande relevanta. FVU anförde sammanfattningsvis följande:

Etableringen av ytterligare ett stort handelsområde som i första hand är tänkt för bilburna ökar bilanvändningen och strider därför mot klimatmålen. Denna etablering i externt läge dränerar underlag för den bostadsnära handeln och leder till att lokala centra tappar livskraft. Förslaget innebär att det redan utbredda verksamhetsområdet bestående av Boländerna och Fyrislund utökas ytterligare med detta planområde; en fortsatt planering enligt 1960-talets princip att lägga ut stora funktionsseparerade enklaver i stället för att utveckla en blandstad. Tendensen att lägga verksamhetsområden utanför den egentliga staden innebär också ett hot mot ett av Uppsalas viktigaste kännemärken, stadens tydliga möte med det omgivande jordbruks- och kulturlandskapet. I dessa glesa verksamhetsområden kan det aldrig bli fråga om den stadsmässiga bebyggelse som är önskvärd utmed två av de viktigaste infarterna mot staden.

I miljökonsekvensbeskrivningen tillhörande granskningsversionen av planförslaget anförs som samlad bedömning bl.a. att ”en stor negativ påverkan kommer att uppstå på lokala värden för landskapsbild (”staden på slätten” och utpekat värdefullt landskapsrum) liksom på kulturmiljöer av lokalt värde”. I planhandlingen anförs bl.a. att ”Planförslaget är i huvudsak fokuserat på att utveckla handel. Detta kommer att medföra ett ökat bilresande som måste beaktas i den fortsatta planeringen för att tillgodose kommunens övergripande ambitioner med minskade klimatutsläpp”. Av planhandlingen framgår också att enligt en klimat- och handelsutredning kommer en av effekterna av projektet att bli en negativ påverkan på butikerna i centrala Uppsala.

Kommunen har formulerat utomordentliga mål i Översiktsplan 2010. Av Uppsala kommuns hållbarhetsbokslut framgår att speciellt utsläppen från trafiken måste minska. I planhandlingarna konstateras negativa effekter som kraftigt strider mot dessa mål. Om avsikten är att översiktsplanens roll ska var mer än en hyllvärmare är det enda rätta är att dra tillbaka planförslaget.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund
Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden I Uppsala kommun 2012 09 12
KSU
753 75 Uppsala

ang detaljplan för del av kv Gudmund, Luthagen. Dnr 2012-20158-1. Samråd

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av och diskuterat samrådshandlingen och vill anföra följande.
Planen avser rivning av bef byggnader och merparten av de stora träden. I stället föreslås nybyggnad av bostäder. Det rör sig alltså om ett s k fill-in projekt, där gott stadsbyggande innebär anpassning till och förstärkning av den omgivande stadsdelens egenart. Då kvarteret dessutom gränsar till två områden som i ÖP är klassade som skyddsvärda miljöer av olika grad, Bortre Luthagen och Eriksdal, sägs i planhandlingen under Kulturarv: ”… bör nya byggnader inom planområdet anpassas till den omgivande stadsstrukturen.”

Hur ser då denna stadsstruktur ut?
Våningshöjden i denna del av Luthagen är 3 våningar, ibland med inredd vind, i undantagsfall 4 våningar. Kvarteren saknar gårdshus, de olika fastigheterna bildar ett rymligt gemensamt gårdsrum i kvarteret även om fastigheterna är avgränsade med hägn. Ljus och luft och goda förhållanden för utevistelse och lek. Byggnaderna är smäckra, ofta friliggande, lamellhus. Eriksdalsområdet på andra sidan Ringgatan har en småskalig varierad bebyggelse i 1 – 2 våningar, de äldre delarna ungefär 100 år gamla.

Den i planen föreslagna bebyggelsen bryter mot allt detta. Såväl i höjd som bredd avviker den starkt från sin omgivning inte bara mot gatan utan också i de trånga gårdarna, och fastigheten känns kraftigt överexploaterad.

De i handlingen redovisade perspektiven visar detta med all önskvärd tydlighet. Dessutom visas en byggnad som till sin karaktär helt saknar charm och egenart. Under rubriken Planens konsekvenser – Stadsbild påstås att ”… detaljplanen är utformad med hänsyn till skala och höjd i angränsande kvarter” – ett rent osant påstående som inte hör hemma i en planhandling.

Vi hoppas på en omfattande bearbetning och anpassning av planen, undermåliga planer som denna leder till protester och överklaganden och fördröjer bostadsproduktionen

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund, ordf PO Sporrong, vice ordf

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2012-07-27
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

ang detaljplan för del av kv. Hovstallängen. Dnr 2008/20014-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utställt för granskning t.o.m. 2012-08-09. Planområdet ligger i Kungsängen och föreslås nyttjas för bostäder, ca 400 lägenheter i 6-8-våningshus, samt skola/förskola och inslag av centrumverksamheter i bottenvåningarna. Tillåtna våningshöjder enligt förslaget är åtta mot Kungsgatan, sex mot Kungsängsgatan och sju mot tvärgatorna mellan Kungsgatan och Kungsängsgatan.

FVU ställde vid samrådet frågan – varför bygga med så låg kvalitet? Varför bygga med så hög exploatering att det blir skuggiga gårdar och balkonger och snålt med närbelägna grönytor? Varför bygga hela kvarter med förutsättningen att avstegsfallen för buller kan tänjas till det yttersta? Hur stämmer detta med “Vision Uppsala 2030” i den antagna Översiktsplan 2010 där mål anges vara att skapa en livsmiljö i Uppsala av hög kvalitet, där barnperspektivet ska genomsyra förändringsarbetet och där grönstrukturen i staden ska skapa en långsiktig grund för biologisk mångfald, gott mikroklimat, vattenrening och goda betingelser för odling?

Av samrådsredogörelsen framgår att länsstyrelsen framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen ”vill generellt betona att det är av vikt att byggnaderna inom Kungsängens bostadsområde inte ges för hög höjd då positiva värden i bostadsmiljön och för stadsbilden i Uppsala lätt kan förstöras”.

Kontorets kommentar i samrådsredogörelsen till synpunkterna om för hög exploatering och för höga hus är att gårdarna är av samma storlek som i intilliggande kvarter samt att hushöjden är densamma som på övrig bostadsbebyggelse, med undantag för husen mot Kungsgatan som är en våning högre. På plankartan redovisas samma totala byggrätt i utställningshandlingen som i samrådshandlingen.

FVU:s synpunkter
Det är som FVU tidigare framhållit synnerligen positivt att utveckla Kungsängen som en fortsättning söderut på kvartersstaden. Som FVU också framfört i flera remissyttranden över förslag till detaljplaner i den nya stadsdelen innebär dock den höga exploateringsgraden att det kommer att bli stora kvalitetsbrister i stadsmiljön, brister som strider mot de uttalade målsättningarna om en attraktiv stadsmiljö och en utveckling enligt klimatmålen i den av kommunfullmäktige antagna Översiktsplan 2010.

En viktig aspekt för att bevara och utveckla ett attraktivt Uppsala är bostadsområden av hög kvalitet. Stadens äldre bostadsområden bl.a. från stadsarkitekten Leches tid är goda förebilder, områden med måttlig exploatering, behagliga hushöjder, varierad arkitektur och mycket sol och grönska. Trots alla vackra ord i planbeskrivningarna för detaljplanerna i Kungsängen innebär dock den höga exploateringsgraden att de nya bostadskvarteren får en rakt motsatt framtoning med höga hushöjder, trånga mått, stor andel hårdgjorda ytor, solfattiga gårdar och gaturum och en bullrig miljö. Varför inte i stället bygga vidare på och inspireras av alla de utmärkta äldre exempel på goda bostadsmiljöer som finns i staden?

En avgörande förutsättning för god kvalitet i stadsmiljön är närhet till parker och grönområden. Forskning har visat den stora vikt som vistelse utomhus har för hälsan samt att det förutom större parker i stadsdelen också bör finnas närgrönytor på högst 300 m avstånd från bostaden för att man ska besöka den ofta. I Kungsängen råder det brist på sådana närgrönytor för daglig utevistelse. De hårdgjorda och solfattiga gårdarna erbjuder ringa kompensation i detta avseende. Detta innebär en stor brist som inte minst drabbar de barn som kommer att bo i området. Varför åsidosätts denna för befolkningen så viktiga kvalitet i detaljplan efter detaljplan?

Grönytor behövs också för att få ett gott klimat i den täta stadsmiljön – sänkning av temperaturen under värmeböljor, omhändertagande av dagvatten och minskning av partikelhalten i luften. Av en artikel i SvD 2012-07-10 framgår att enligt en färsk analys från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) på grundval av ett EU-direktiv 2007, finns det 18 tätorter i Sverige med en betydande risk för översvämningar, bl.a. Uppsala. Trots det byggs de nya kvarteren i Kungsängen med så hög exploateringsgrad och med så stora arealer hårdgjord mark att knappast några gröna infiltrationsytor återstår för den normala tillförseln dagvatten än mindre för dammar för att mildra effekterna vid översvämningar. Källargarage i kombination med hög grundvattennivå minskar inte sårbarheten. Var finns riskanalysen?

Sammanfattande kommentar
FVU vill med kraft framhålla att det är dags att låta kvalitetsaspekterna få större utrymme i stadsbyggnaden. Det handlar inte bara om att få till stånd så många bostäder som möjligt. Det handlar om att fortsätta att utveckla en attraktiv och långsiktigt hållbar stad med tillvaratagande av Uppsalas särart för att staden och kommunen ska kunna svara mot de av kommunfullmäktige beslutade målen i ÖP 2010: ”Uppsala har dragningskraft” och ”Uppsala är på väg mot klimatneutralitet”.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund
Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2012-06-17
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norby 31:74, mellan Blodstensvägen och Norbyvägen, Uppsala kommun. Dnr 2012/21122-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande samrådssynpunkter på rubricerade planförslag.

Bakgrund
Av förslaget framgår sammanfattningsvis följande. Detaljplanen för Norby 31:74 syftar till att möjliggöra fyra punkthus i max 8 våningar och ett lamellhus i 5 våningar med sammanlagt 140 lägenheter. Enligt fastighetsnämndens anvisningar ska minst 30% av lägenheterna vara hyresrätter och resterande bostadsrätter.

Området är idag inte bebyggt. Det utgörs av skogsmark med bl.a. många stora, gamla tallar (180 – 200 år) varav minst ett femtontal träd hyser rödlistade eller sällsynta arter som tallticka. Totalt har sex sällsynta eller rödlistade arter svamp och skalbaggar hittats vid den bedömning av ekologiska värden som föranstaltats av byggherren i planärendet. Det framgår vidare, att återväxten av grova tallar inte är så god och att naturtypen generellt minskar i staden i och med kommande exploateringar och förtätningar. Inventerarna anser det negativt från naturvårdssynpunkt om de gamla träden tas bort, den negativa konsekvensen är beroende på hur mycket av naturmarken och träden som sparas, bedömningen är dock att habitatnätverket för barrskogslevande arter ändå bör kunna fungera och att exploateringen inte innebär ett hot på nationell nivå mot arterna, men att det i det långa loppet bör diskuteras hur återväxten av grova tallar bör klaras i Uppsala. Inventerarna påpekar också, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper för Uppsala län.

Planförfattarna beskriver området som en alternativ grön koppling mellan Hågadalen och Stadsskogen och nämner att det används för närrekreation för kringliggande bostadsområden (hyreshus som förvaltas av Uppsalahem). Enligt förslaget bidrar planen till att fysiskt knyta ihop bebyggelsen i området. Det anförs att de gamla träden kommer att sparas där det är möjligt, men man tar fasta på att habitatnätverken skulle kunna fungera ändå.

Plan- och byggnadsnämnden har beslutat att planen inte riskerar att leda till betydande miljöpåverkan enligt 6 kap. 11§ miljöbalken (MB) och att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs. Länsstyrelsen i Uppsala län delar bedömningen.

Yttrande
FVU avstyrker förslaget. Närströvområdet, som planområdet utgör, behövs idag och än mer i framtiden om andra aviserade projekt om ytterligare förtätning av Eriksberg kommer till utförande. Under alla förhållanden är utredningen i ärendet otillräcklig för ett exploateringsbeslut. FVU delar alltså inte bedömningen att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs.

Tvärtom framstår det för FVU som mycket angeläget med en fullständig MKB, inte minst mot bakgrund av inventerarnas uppgifter om den krympande tillgången på gamla tallar i Uppsalaområdet med tanke på deras betydelse som biotop för andra arter. Exploatörens egna experter framhåller de negativa konsekvenserna från naturvårdssynpunkt och oron för framtiden, även om de landar i att exploateringen inte innebär något hot på nationell nivå mot de hotade arterna. Inventerarna påpekar dock, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper när det gäller Uppsala kommun. FVU anser att Uppsala kommun bör eftersträva en god ”kommunal nivå” vad gäller arterna och inte tillåta att läget först blir ännu sämre. En ytterligare och mer fullständig belysning i form av en MKB behövs i ärendet. Miljöpåverkan av tilltänkt bebyggelse innebär alltså direkt förstörelse av viktig natur, stora, gamla tallar, viktiga att slå vakt om i sig och även för deras betydelse för rödlistade arter, särskilt som viss osäkerhet råder om habitatnätverken. Härtill kommer att verkan av det ökade trycket på omgivande naturreservat inte utretts.

En MKB bör också omfatta faunan i stort. Kommunen anser att sambandet mellan Stadsskogen och Hågadalen vad gäller möjligheten för de vilda djuren att röra sig däremellan är tillräckligt tillgodosett genom passagen över Norbyvägen bortom Kvickstensvägen. Många iakttagelser vittnar dock om hur bl.a. rådjur, räv och grävling korsar Norbyvägen vid det tilltänkta exploateringsområdet. Också förekomsten av fladdermöss behöver utredas. Så också frågan om kopplingen mellan naturreservaten.

Sammantaget anser FVU att kriterierna för en MKB enligt 6 kap. 11§ MB är uppfyllda, alltså att planens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, och att en bedömning enligt kriterierna i 4§ förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar jämte kriterierna i förordningens bil 4 måste leda till samma resultat.

Enligt FVU:s mening behöver planärendet inte minst ses i perspektiv av de boendes behov av närrekreationsområden. Planen har ambitionen att binda samman de bostadsområden som idag flankerar skogspartiet i fråga. Till följd av planförslaget kommer emellertid kontakten mellan existerande bostadsområden snarare att försämras. Det talas i ledande formuleringar om hur ”isolerat” Blodstensvägen ligger i skogen (s. 2). I verkligheten är området beläget ett stenkast från Norbyvägen och inom det tilltänkta bebyggelseområdet vittnar de många tvärgående stigarna om att kontakten mellan bostadsområdena upprätthålls av de boende idag genom att de helt enkelt går genom skogen. För särskilt skolbarn och äldre fyller området väl behovet av s.k. närrekreationsområde och den kontakt med naturen, som forskningen, särskilt inom SLU, numera anser vara av stor betydelse för hälsan och välbefinnandet. Forskning har också visat att det bör vara korta avstånd mellan bostad och park för att man ska besöka den ofta. (Se Lisberg Jensen, Ebba, Gå ut min själ. Forskningsöversikt om hälsoeffekter av utevistelser i närnatur, Statens folkhälsoinstitut, R 2008:10. Se även flera studier av prof. Patrik Grahn, SLU, om utemiljöns betydelse för barn och gamla, debattinlägg av prof. Per G Berg mfl, SLU, i UNT 13 mars 2012, intervju med läkaren och forskaren vid Alnarp Matilda Annerstedt, UNT 16 april 2012).

Enligt PBL 2010 förstärktes kravet på närbelägna grönytor vid planering av bostäder. (2 kap 7§: ”Vid planläggning […] ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns […] parker och andra grönområden”).

Kommunen borde alltså ta till sig forskningens senaste rön när det gäller naturens betydelse för folkhälsan istället för att, som det kan synas efter flera planförslag på senare tid, ensidigt eftersträva vad som ibland kallas tätning av ”stadsväven”, en politisk figur, som också hotar den klassiska bilden av Uppsala som en kulturstad i natur. De gröna stråken, möjligheten att från själva centrum genom parker och grönområden ta sig ut på landsbygden framstår som unikt för en så pass stor stad som Uppsala ändå är och som ett värdefullt arv att förvalta. Dagens planeringspolitik syftar dock mer till fler och högre hus, evenemangscentra och köpcentra, men många röster talar, liksom FVU, också för att slå vakt om stadens karaktär (t.ex. debattinlägg av Alexander Ståhle, UNT 9 juni 2012).

Det är viktigt att lyssna också till vad Uppsalaborna själva anser. När Uppsalahem nyligen kallade till informationsmöte om stadsdelen Eriksbergs framtid, framgick det, att också Uppsalahem skulle vilja bygga ytterligare bostäder i området, siffran 1500 nämndes. Det talades varmt från arrangörens sida för det positiva med ökad stadskaraktär, mer krogar, butiker etc. Till sin uppenbara förvåning fick arrangören dock i samband med de grupparbeten som förekom erfara att samtliga grupper som högsta prioritet hade att istället värna om grönområdena i området.

Uppsalahems utbyggnadsplaner ökar enligt FVU:s mening påtagligt vikten av att inte genomföra den utbyggnad som nu aktuellt samråd avser. En ytterligare förtätning av redan bebyggda områden ökar behovet av närströvområden. Det går inte att hänvisa till att det finns förhållandevis gott om natur längre bort, d.v.s. i Hågadalen och Stadsskogen, när det gäller grupper som barn och gamla samt andra med begränsad rörelseförmåga.

Eriksberg är ett område som flera exploatörer intresserar sig för. I det läget framstår det som direkt felaktigt att ”ta en bit i taget” genom successiv planering, kommunen behöver göra en samlad analys.
Överhuvudtaget borde kommunen ta bättre ansvar, inte bara för de tänkta Uppsalabor som man planerar för, utan också för dem som nu lever och verkar i Uppsala. Ett träd utanför fönstret kan vara vad som håller en gammal människa vid liv.

Sammanfattning
• FVU anser att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB krävs både med hänsyn till de höga naturvärdena med rödlistade och sällsynta arter och med hänsyn till de vilda djurens rörelsemönster samt även för att klarlägga kopplingen mellan naturreservaten.
• Det tänkta exploateringsområdet, som idag nyttjas flitigt som närgrönområde för de befintliga bostäderna, bör lämnas obebyggt och kommer att behövas än mer om Uppsalahems utbyggnadsplaner kommer till stånd. Den stora betydelsen för hälsa och välbefinnande av närgrönytor framhålls alltmer i forskningen. Kravet på närgrönytor har också förstärkts i PBL.
• Ett av Uppsalas särdrag är de gröna stråken och generösa grönytor inne i bostadsområdena. För att tillvarata detta särdrag krävs en helhetssyn på stadsdelarnas utveckling när det gäller avvägning mellan exploatering och bevarande av grönområden. Att inte i planeringen ta till vara detta särdrag innebär att en av stadens väsentliga och av befolkningen uppskattade kvaliteter successivt försvinner.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker FVU förslaget i första hand. Om avsikten att bygga ändå kvarstår hemställs om MKB enlighet ovan som underlag för förslag till eventuell exploatering.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund Ulla Björkman Bengt Jonsell PO Sporrong
Ordförande Styrelseledamot Styrelseledamot Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till länsstyrelsen i Uppsala län 2012-06-06

ÖVERKLAGANDE

Beslut som överklagas
Kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta detaljplan för Sydöstra Fullerö, Uppsala kommun, den 28 maj 2012, § 119, ärende Ser A nr 88.

Klagande
Föreningen Vårda Uppsala, FVU, är en ideell och partipolitiskt obunden förening vars mål är att verka för en god och långsiktigt hållbar stadsmiljö i Uppsala, dess kransorter och landsbygd samt att bevara Uppsalas särprägel. Föreningen bildades 1961 och har idag ca 200 medlemmar. Stadgar och andra uppgifter är tillgängliga på föreningens hemsida www.vardauppsala.se.

Yrkande
FVU yrkar att ovan nämnt beslut upphävs.

Motivering

Kulturmiljön och jordbrukslandskapet
Riksintresseområdet ”Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar” (K 30) är enligt motivtexten ”centralbygd av stor betydelse för rikets historia med kontinuitet sedan bronsåldern och med monumentalt och traditionsbärande rikspolitiskt centrum under forn- och medeltid …”. Utmed Fyrisåns dalgång möter vi Uppsala högar, Gamla Uppsala medeltidskyrka, båtgravfältet vid Valsgärde, naturreservatet och gravfältet Fullerö backar, bronsåldersmiljön vid Fjuckby, Vattholmaåsen med Husby och Ekeby gravfälten, Vattholma bruk, Lena medeltida kyrka, Salsta slott och Salsta fornborg. Denna unika kulturmiljö ingår i en öppen odlingsbygd med inslag av hag- och ängsbackar och knyts härigenom samman till en väl sammanhållen helhet. Denna miljö är ett internationellt känt kulturarv.

Den nödvändiga E4-utbyggnaden innebar ett avsevärt ingrepp i denna värdefulla kultur- och landsbygd, även om stor omsorg lades ner på en så god anpassning som möjligt till det omgivande kulturlandskapet. Projektet Sydöstra Fullerö innebär ytterligare ett svårt ingrepp, denna gång dock inte alls motiverat av tunga skäl med hänsyn till samhällsutvecklingen. En storskalig anläggning etableras på ett höjdparti i detta vackra till stor del opåverkade jordbrukslandskap intill område av riksintresse för kulturminnesvården. Det är ofrånkomligt att denna exploatering så småningom omgiven på flera sidor av en minst 20 m hög trädplantering (”städsegrön”, främst gran och tall) och med ett uppstickande taklandskap kommer att innebära en oacceptabel påverkan på det omgivande landskapet. Även om inte själva riksintressezonen för kulturmiljövård kring Fyrisån direkt berörs breder exploateringen ändå ut sig i landskapet och kommer att bilda ett storskaligt inslag i landskapsbilden och en abrupt avgränsning mot åmiljön. Den planerade exploateringen av det inledningsvis beskrivna kulturområdets närmiljö kommer att uppfattas som chockerande brutal och påtagligt störa upplevelsen av kulturmiljön. Dessutom kommer denna stora investering med all sannolikhet att så småningom generera nya exploateringsbehov, behov som kan vara svåra att avstyra med hänsyn till redan gjorda investeringar, med ytterligare skada på riksintresset som följd.

En aspekt är också att projektet Sydöstra Fullerö medför att en stor del av ett större sammanhängande innehållsrikt fornlämningsområde RAÄ 602:1 (60000 – 70000 m²) måste grävas ut vilket innebär en mycket omfattande arkeologisk insats. Kostnaden härför kommer sannolikt att bli mycket hög. Stora utgrävningar pågår nu för Ostkustbanan. Till skillnad mot E4- och Ostkustbaneprojekten kan projektet Sydöstra Fullerö inte anses vara ett samhällsintresse som motiverar ytterligare stora utgrävningar av fornlämningsmiljöer. Ett förhållande som också bör beaktas är att det kan vara ett värde i att ett så pass viktigt fornlämningsområde lämnas ifred med tanke på att framtida undersökningsmetoder kan förväntas ytterligare förbättras och förhoppningsvis bli effektivare och därmed mer informationsgivande än de som för närvarande står till buds.

Även om projektet Sydöstra Fullerö inte direkt ingår i riksintresseområdet K30 kommer exploateringen genom sin stora skala i plan och höjd att innebära ett oacceptabelt ingrepp i kulturmiljön och i landskapsbilden och därmed medföra påtaglig skada på riksintresset.

Miljökonsekvenser av ökad biltrafik
I planbeskrivningen anges att den begränsande faktorn för utbyggnaden av Fullerö Park är trafikkapaciteten i befintlig trafikplats samt att kollektivresorna till Fullerö Park bedöms utgöra en mycket liten del av det totala transportarbetet. Trafikplatsen kommer att byggas om till ungefär dubbel kapacitet, d.v.s. kapaciteten höjs till ca 24000 fordon/vardagsmedeldygn. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen innebär denna ökning av trafiken att koldioxidutsläppen för Uppsala kommun ökar med 3,6 % helt i strid med kommunens klimatmål. Av Uppsala kommuns hållbarhetsbokslut 2011 framgår att utsläppen av växthusgaser i stället för att minska visar en tendens att öka varför åtgärder för att minska utsläppen, speciellt från trafiken, kommer att vara en av de större uppgifterna framöver.

I planhandlingen anges att det är en ambition att genom klimatkompensationsåtgärder minska klimatpåverkan. Å andra sidan konstateras att kommunen saknar möjlighet att i exploateringsavtalet ställa krav på sådana bindande åtgärder, då exploateringen kommer att ske på privat mark.

Projektet Sydöstra Fullerö innebär en kraftigt ökad biltrafik och därmed ökade utsläpp, en utveckling som går i helt motsatt riktning jämfört med målet ”Uppsala är på väg mot klimatneutralitet”. Det är dessutom osannolikt att på frivillig grund få till stånd någon form av klimatkompensation som ger en märkbar effekt.

Handelsetablering
I Storvreta finns ett väl utformat ortscentrum med bra basservice i anslutning till järnvägsstationen. Detta centrum innehåller en stor livsmedelsbutik, apotek, en restaurang, småbutiker, skola och bibliotek och fungerar som en mötesplats i orten. I ortens södra del finns ytterligare en livsmedelsbutik. Dessutom finns Handelsknuten med viss sällanköpshandel.

Efter etableringen av Sydöstra Fullerö handelscentrum (6000 m² dagligvaruhandel och 27000 m² sällanköpshandel) kommer den befintliga servicestrukturen i Storvreta att försvagas eller helt slås ut, även om kransorten expanderar enligt fördjupningen av översiktsplanen för orten. Det är dagligvaruhandeln som är motorn för samhällets mötesplatser. Slås denna handel ut dör platsens funktion som lokalt centrum. Storvreta riskerar att bli ett sovsamhälle i skuggan av ett storskaligt externcentrum.

Söder om Fullerö ligger Gränby centrum som nu expanderar. Om planerna för Sydöstra Fullerö förverkligas skulle ännu ett stort bilorienterat handelscentrum etableras endast ca 5 km norr därom. Dessutom planerar kommunen ytterligare ett bilorienterat handelscentrum i Danmarks-Kumla, (11000 m² dagligvaruhandel och 19000 m² sällanköpshandel). Utslagningen av butiker i lokala centra i staden och i kransorterna är redan märkbar, en utveckling som sannolikt accelererar om dessa nya handelscentra kommer till stånd.

Planerna på etablering av externcentrum efter externcentrum utmed E4 inom Uppsala kommun kommer troligen också att påverka handeln i angränsande kommuner på ett negativt sätt. Enligt en utredning 2009 av Handelns Utredningsinstitut, HUI, har framförallt sällanköpshandeln i andra mindre kommuner i Uppland påverkats på ett negativt sätt av stora etableringar i Uppsala kommun, t.ex. Tierp och delar av Östhammar.

Handeln är en viktig motor för stadsliv. Det är därför nödvändigt att kommunen i planeringen stödjer en utveckling av levande lokala centra, i goda kollektivtrafiklägen, som erbjuder god närservice och trivsamma mötesplatser för kommuninvånarna. Etableringen av ett handelscentrum i Sydöstra Fullerö går i helt motsatt riktning, främst när det gäller effekten för Storvreta.

Stöd i mål, lagar mm för vårt yrkande
Projektet Sydöstra Fullerö gränsar till kulturmiljö av riksintresse (K30). Även om planområdet inte ingår i själva riksintresseområdet kommer etableringen att kraftigt påverka helhetsmiljön för kulturintresset. Enligt 3 kap 6§ MB ska ett riksintresse skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada riksintresset. Bestämmelsen ska enligt 2 kap 2§ PBL tillämpas i ärenden enligt PBL.

Enligt 3 kap 1§ MB ska företräde ges sådan markanvändning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Bestämmelsen ska enligt 2 kap 2§ PBL tillämpas i ärenden enligt PBL. I detta ärende är effekten av etableringen motsatt lagregeln.

Enligt 2 kap 7§ punkt 5 PBL ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service. I detta ärende finns stor risk att närservice slås ut.

Enligt 5 kap 11§ PBL ska kommunen vid detaljplanering samråda med andra kommuner som berörs av förslaget. Så har ej skett enligt utlåtandet trots att etableringen sannolikt kommer att påverka handeln i grannkommunerna.

Enligt det nationella miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” ska natur- och kulturvärden tas tillvara och utvecklas. Enligt det nationella miljökvalitetsmålet ”Begränsad klimatpåverkan” är ett etappmål att utsläppen år 2020 ska vara 40 % lägre än år 1990. Planförslaget går i motsatt riktning.

I kommunens Översiktsplan 2010 anges:
• som övergripande inriktning för kulturmiljön: “Att vårda och bruka det lokala kulturarvet och göra det synligt” samt “att upprätthålla och varsamt utveckla den lokala historiska kulturmiljön och göra den tillgänglig” (s 77).
• som inriktning för trafiken: ”Trafikens klimatutsläpp ska minska i samma takt som kommunens övergripande klimatmål”. Kollektivtrafikandelen ska enligt översiktsplanen öka från 13 % år 2009 till 29 % år 2030.
• som inriktning för närservice: ”Flera mindre tätorter bör fortsättningsvis kunna erbjuda basservice …Det gäller … Storvreta …Särskilt fokus ligger på befintliga och potentiella stationsområden längs Ostkustbanan” (s 28). ”För invånare som lever sitt dagliga liv huvudsakligen utanför staden är tillgång till dagligvarubutik i bostadens närhet särskilt viktig. Butikerna har även roll som mötesplats och informationscentral för vad som pågår i bygden/orten”(s 73)

Detaljplanen för Sydöstra Fullerö strider i flera avseenden mot den inriktning som anges i översiktsplanen – när det gäller bevarande av kulturmiljön, när det gäller tillgodoseende av närservice och lokal mötesplats i Storvreta samt när det gäller målet att minska trafikens utsläpp. Även om översiktsplanen inte är bindande i juridisk mening så är det lagens avsikt att planen ska vara vägledande för de kommunala besluten.

Föreningen Vårda Uppsala finner mot bakgrund av ovanstående att

detaljplanen strider mot de nationella miljökvalitetsmålen ”God bebyggd miljö” och ”Begränsad klimatpåverkan” och mot viktiga principiella ställningstaganden i kommunens översiktsplan.

detaljplanen strider mot 3 kap 6§ MB genom att den innebär åtgärder som påtagligt bedöms skada kulturmiljö av riksintresse.

detaljplanen strider mot 3 kap 1§ MB genom att den inte innebär en markanvändning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Planen medför betydande miljöpåverkan till följd av en kraftig ökning av biltrafiken.

detaljplanen strider mot 2 kap 7§ PBL genom minskade förutsättningar för en rimlig kommersiell service, främst dagligvaruhandel, i kransorten Storvreta men även i andra lokala centra.

handläggningen av detaljplanen strider mot 5 kap 11 § PBL genom att samråd ej skett med berörda andra kommuner i Uppland med anledning av den omfattande handelsetableringen.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan

Kristina Berglund
Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2012-06-06
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Rickomberga 21:5, Uppsala kommun. Dnr 2012/20140-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m. 2012-06-07 och vill avge följande synpunkter på planförslaget som framlagts i s.k. enkelt planförfarande.

Yttrande
FVU delar inte uppfattningen, att enkelt planförfarande är tillfyllest i detta fall. Planförslaget svarar således enligt FVU:s bedömning inte mot kriterierna i 5 kap. 7§ plan- och bygglagen (2010:900, PBL) för enkelt planförfarande, nämligen enligt paragrafens punkt1, att förslaget inte är av stor vikt eller har principiell betydelse och inte heller kan antas medföra en betydande miljöpåverkan samt saknar intresse för allmänheten. FVU vill särskilt framhålla följande till stöd för sin uppfattning:

Planområdet ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljö, vilket kortfattat redovisas i förslaget. Området innehåller fasta fornlämningar och ingår i en bytomt från 1300-talet, platsen har också en historia från 1880-talet som institutionsområde med bl.a. en q-märkt byggnad, rektorsvillan.

Rektorsvillan är belägen i mycket nära anslutning till nu aktuell komplettering av bebyggelsen. Av den miljöbedömning (dat. 2012-03-01) som utgjort underlag för planförslaget (dat. 2012-05-03) framgår, att det gröna stråket mellan Polhemsparken och Myrbergsparken där rektorsvillan är belägen bedöms ur landskapsbildssynpunkt värd att bevara. I planförslaget anges att byggrätterna för de nya husen placerats så att ett grönstråk hålls obebyggt runt rektorsvillan. Det är uppenbart, även om det inte uttryckligen sägs, att det grönstråk som var värt att bevara i miljöbedömningen har krympt i planförslaget, även om det inte avses bli helt igenbyggt.

En förtätning av området är väl möjlig om den följer det som framhålls i ÖP 2010 nämligen “att visa hänsyn till platsens karaktär och tillföra kvaliteter till närmiljön samt behålla/stärka väsentliga värden för stadens grönstruktur.” (Dp.s.4) För att uppnå detta anser FVU att det är viktigt att grönstråket bevaras och att eventuell tillkommande bebyggelse justeras i enlighet därmed. Förslaget innebär emellertid tvärtom att tilltänkta huskroppar A och B ställs som ett par grindstolpar mot villan, en stel uppställning som inte alls svarar mot landskapsbilden. Inte heller samverkar de tilltänka huskropparna med de befintliga. Den viktiga frågan om husens volymer tas inte upp i planbeskrivningen.

Eventuella nya hus bör utformas efter samma princip som de tidigare med triangel- eller Y-formad bas som kan ta större hänsyn till topografi och vegetation. De bör också dras upp mot väg och parkeringar varigenom redan ianspråktagen mark nyttjas vilket innebär att natur skonas och friområdet kring rektorsvillan ökar. Husen A och B bör placeras och riktas så att de idag mycket framträdande krökta rummen fullföljs, varvid helheten förstärks av föreslagen planform med triangel- eller Y-formad bas. Hänsynen till befintlig vegetation och förskjutningen av husen förutsätter att parkeringsfrågan kan lösas på annat sätt än genom utbredd markparkering. De nya husen bör hålla samma höjd som de befintliga, möjligen kan hus C, som kompensation för de mindre husvolymerna, göras något högre. Dess föreslagna plats är områdets lägsta nivå och ett något högre hus skymmer inte omgivningen eller bryter fondblicken in mot staden.

FVU anser, att ytterligare utredning behövs också i andra avseenden. Vad planförslaget inte utreder är de skyddsintressen som finns i närområdet till planområdet. Här finns även andra värden att respektera, bl.a. sådana som har anknytning till den mångsidigt intresserade professorn i exegetik, Otto Myrberg, och den prägel han satte på bebyggelsen och trädgårdsodlingen i området. Den gamla Linnéstigen har i och för sig fått namnet Otto Myrbergs väg i modern tid, och det må vara välförtjänt för den botaniskt intresserade Myrberg. Av stort naturvärde är vidare obebyggda delar av Otto Myrbergs egen tomt med en för sitt sammanhang unik rest av alsumpskog, i synnerligen känsligt läge alldeles intill Otto Myrbergs väg, mycket nära den tilltänkta bebyggelsen.

Effekten av ytterligare bebyggelse med åtföljande tryck och slitage på närområdet har alltså inte utretts alls. Planförfattarnas argument dels för den tilltänkta bebyggelsen som sådan, dels för det förenklade planförfarandet är i korthet, att eftersom områdets skyddsintressen redan till stor del förstörts av tidigare byggenskap på 1990-talet, så spelar ett tillskott ingen roll och därför är planförslaget inte av stor vikt eller har principiell betydelse och inte heller kan det antas medföra en betydande miljöpåverkan eller sakna intresse för allmänheten. Detta resonemang är vilseledande. Lika gärna kunde hävdas, att det mot bakgrund av de stora ingreppen tidigare är särskilt viktigt att bevara vad som finns kvar av skyddsvärda intressen inom och även i nära anslutning till planområdet.

Sammanfattande kommentar
FVU verkar för en långsiktigt hållbar stadsmiljö och god stadsbyggnad med tillvaratagande av stadens historiska och kulturella identitet. Detta planförslag uppvisar emellertid stora brister vad gäller hänsynen till platsen och dess kvaliteter. FVU anser att ytterligare utredning i form av en miljöbedömning enligt 6 kap. 11- 12§§ miljöbalken (1998: 808) krävs för att belysa effekterna av den tilltänkta nybebyggelsen och finner stöd för kravet i 4 kap. 34§ PBL. Kriterierna i bil. 4 f) – g) i förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar behöver under alla förhållanden bedömas i enlighet med förordningens 4§ sista st. Ett eventuellt nytt förslag bör bli föremål för samrådsförfarande enligt huvudreglerna i PBL och inte hanteras i förenklad ordning.

För Föreningen Vårda Uppsala,
dag som ovan

Kristina Berglund Ulla Björkman Carl Erik Bergold Mats Wahlberg
Ordförande Styrelseledamot Styrelseledamot Styrelseledamot