Brev till kommunstyrelsen i Uppsala                                                                             2014-05-18

Dags att se Uppsalas tillväxt i ett kommunperspektiv!

Att bygga öster om E4 på slätten med dess högklassiga odlingsjord, att hårdexploatera Ulleråker med dess unika natur- och kulturvärden, att snäva in riksintresseområdet för Uppsala stadskärna som redan sargats hårt av 1960-talets rivningar och att ändå bygga bostäder i Seminarieparken, trots mark- och miljööverdomstolens dom som bekräftar kvarterets värde i byggnadsminnesklass, är några av utgångspunkterna för nästa översiktsplan. Inriktningen synes vara att till varje pris pressa in så många bostäder som möjligt i staden utan tanke på konsekvenserna för stadsmiljön samtidigt som kransorternas möjligheter till större utveckling negligeras.

Sedan översiktsplan 2010 togs fram har kommunen beslutat om en betydande ökning av  utbyggnadstakten. Men vilka blir konsekvenserna av att förtäta Uppsala så hårt att stadens egenart skadas? Den höga kvaliteten i stadsmiljön med dess historiska årsringar är en viktig del av stadens varumärke. Är det inte att såga av den gren man sitter på och göra ett lika förödande misstag som på 1960-och 70-talen? Varför inte i stället ta tillvara de möjligheter som en snabb tillväxt ger att fördela utbyggnaden över alla orter, inte bara i staden? Här följer fyra starka skäl att utnyttja kransorternas potential för stadsutveckling:

1. En flerkärnig region minskar det totala resandet. Forskning i Skåne visar att satsning på en kärnstruktur med större orter i samverkan, jämfört med en mera ensidig satsning på regionkärnan, leder totalt sett till färre persontransporter. Att främja en sådan struktur skulle ligga helt i linje med Uppsalas miljömål.

2. Kransorterna blir levande noder i bygden. Exempel från andra håll i landet visar att med visioner för utvecklingen, utifrån ortens unika förutsättningar, skulle viljan att investera och flytta till kransorterna kunna öka kraftigt. Om orterna förtätas och utvecklas, gärna med trädgårdsstaden som förebild, med bostäder av olika typ, företagsbyar, mötesplatser och handel blir de också viktiga noder för möten och närservice för övrig befolkning på landsbygden. Men det går inte av sig självt – kommunen måste utifrån sitt ansvar för en långsiktigt hållbar stadsbyggnad aktivt driva dessa processer i dialog med invånare och byggintressenter.

4. Rovdriften på värdefull jordbruksmark minskar. Många varnar för att Sverige i framtiden kan bli mer beroende av inhemsk produktion av livsmedel än vi är idag. Intresset ökar alltmer för lokalproducerad mat, vilket minskar behovet av dyra transporter. Det finns således starka skäl att bevara den jordbruksmark vi har och också förstärka kopplingen mellan stad och landsbygd för att medverka till ett uthålligt jordbruk. Det är en nödvändig investering för framtiden att värna om Uppsalaslättens goda jord.

5. Uppsala stad växer utan att egenarten spolieras. Uppsalas egenart – den klassiska siluetten mot slätten, det tydliga mötet mellan staden och slätten, den mänskliga skalan och stadens gröna parkrum – är omistliga kvaliteter. Steg för steg hotas och förstörs dessa kvaliteter – höga hus som trasar sönder siluetten, verksamhetsområden med utspridda låga huslådor runt staden, projekt som förrycker innerstadens skala och parker som bebyggs. Med en kraftfull utveckling av kransorterna möjliggörs en mera måttlig förtätning, varigenom Uppsalas höga stadsmiljövärden kan bevaras.

Vi vädjar till Uppsalas politiker – fokusera inte bara på antalet bostäder. Ta tillvara detta tillfälle, med dess behov av rejäla satsningar, att planera för en livskraftig mångkärnig region samtidigt som Uppsalas egenart bevaras.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund, ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                      2014-05-05

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norby 31:74, del av, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020122. Granskning. detaljplan för Norby 31:74, del av, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020122. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t o m 2014-05-12. FVU, som avgav samrådsyttrande 2012-06-17 rörande samma område, vill nu anföra följande.

FVU:s synpunkter

FVU avstyrker i första hand förslaget helt på tidigare anförda grunder. Granskningsförslaget innehåller få förändringar jämfört med samrådsförslaget. Inga av FVU anförda samrådssynpunkter synes ha fått gehör i det fortsatta planarbetet (Se samrådsyttrandet i bilaga fr.o.m. sid 2 i denna skrivelse). FVU finner därför för sin del inte anledning att ändra uppfattning i frågan om bebyggelse på ifrågavarande naturområde.

FVU vill nu ytterligare understryka behovet av en fullständig miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB om planförslaget processas vidare. FVU hänvisar också här till vad FVU tidigare anfört i frågan om rödlistade och sällsynta arter och med hänsyn till de vilda djurens rörelsemönster samt kopplingen mellan närliggande naturreservat.

Områdets kvaliteter från naturvårdssynpunkt liksom värdet som närströvområde förminskas inte av att hela Eriksberg inom kort står inför en betydande utbyggnad i Uppsalahems regi, snarare tvärtom. I planarbete kan det aldrig vara fråga om en enkel ”först till kvarn- princip” – en planering strimla för strimla rimmar illa med de grundläggande krav som ställs i 2 kap. PBL. Det krävs sålunda en bedömning av lämplig avvägning mellan bebyggelse och grönområden för området som helhet, utifrån bl.a. naturförutsättningar, som underlag för detaljplaneringen.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Ulla Björkman                    Bengt Jonsell                      PO Sporrong Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

BILAGA

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                               2012-06-17

Kontoret för samhällsutveckling

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norby 31:74, mellan Blodstensvägen och Norbyvägen,  Uppsala kommun. Dnr 2012/21122-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande samrådssynpunkter på rubricerade planförslag.

Bakgrund

Av förslaget framgår sammanfattningsvis följande. Detaljplanen för Norby 31:74 syftar till att möjliggöra fyra punkthus i max 8 våningar och ett lamellhus i 5 våningar med sammanlagt 140 lägenheter. Enligt fastighetsnämndens anvisningar ska minst 30% av lägenheterna vara hyresrätter och resterande bostadsrätter.

Området är idag inte bebyggt. Det utgörs av skogsmark med bl.a. många stora, gamla tallar (180 – 200 år) varav minst ett femtontal träd hyser rödlistade eller sällsynta arter som tallticka. Totalt har sex sällsynta eller rödlistade arter svamp och skalbaggar hittats vid den bedömning av ekologiska värden som föranstaltats av byggherren i planärendet. Det framgår vidare, att återväxten av grova tallar inte är så god och att naturtypen generellt minskar i staden i och med kommande exploateringar och förtätningar. Inventerarna anser det negativt från naturvårdssynpunkt om de gamla träden tas bort, den negativa konsekvensen är beroende på hur mycket av naturmarken och träden som sparas, bedömningen är dock att habitatnätverket för barrskogslevande arter ändå bör kunna fungera och att exploateringen inte innebär ett hot på nationell nivå mot arterna, men att det i det långa loppet bör diskuteras hur återväxten av grova tallar bör klaras i Uppsala. Inventerarna påpekar också, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper för Uppsala län.

Planförfattarna beskriver området som en alternativ grön koppling mellan Hågadalen och Stadsskogen och nämner att det används för närrekreation för kringliggande bostadsområden (hyreshus som förvaltas av Uppsalahem). Enligt förslaget bidrar planen till att fysiskt knyta ihop bebyggelsen i området. Det anförs att de gamla träden kommer att sparas där det är möjligt, men man tar fasta på att habitatnätverken skulle kunna fungera ändå.

Plan- och byggnadsnämnden har beslutat att planen inte riskerar att leda till betydande miljöpåverkan enligt 6 kap. 11§ miljöbalken (MB) och att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs. Länsstyrelsen i Uppsala län delar bedömningen.

Yttrande

FVU avstyrker förslaget. Närströvområdet, som planområdet utgör, behövs idag och än mer i framtiden om andra aviserade projekt om ytterligare förtätning av Eriksberg kommer till utförande. Under alla förhållanden är utredningen i ärendet otillräcklig för ett exploateringsbeslut. FVU delar alltså inte bedömningen att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs.

Tvärtom framstår det för FVU som mycket angeläget med en fullständig MKB, inte minst mot bakgrund av inventerarnas uppgifter om den krympande tillgången på gamla tallar i Uppsalaområdet med tanke på deras betydelse som biotop för andra arter. Exploatörens egna experter framhåller de negativa konsekvenserna från naturvårdssynpunkt och oron för framtiden, även om de landar i att exploateringen inte innebär något hot på nationell nivå mot de hotade arterna. Inventerarna påpekar dock, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper när det gäller Uppsala kommun. FVU anser att Uppsala kommun bör eftersträva en god ”kommunal nivå” vad gäller arterna och inte tillåta att läget först blir ännu sämre. En ytterligare och mer fullständig belysning i form av en MKB behövs i ärendet. Miljöpåverkan av tilltänkt bebyggelse innebär alltså direkt förstörelse av viktig natur, stora, gamla tallar, viktiga att slå vakt om i sig och även för deras betydelse för rödlistade arter, särskilt som viss osäkerhet råder om habitatnätverken. Härtill kommer att verkan av det ökade trycket på omgivande naturreservat inte utretts.

En MKB bör också omfatta faunan i stort. Kommunen anser att sambandet mellan Stadsskogen och Hågadalen vad gäller möjligheten för de vilda djuren att röra sig däremellan är tillräckligt tillgodosett genom passagen över Norbyvägen bortom Kvickstensvägen. Många iakttagelser vittnar dock om hur bl.a. rådjur, räv och grävling korsar Norbyvägen vid det tilltänkta exploateringsområdet. Också förekomsten av fladdermöss behöver utredas. Så också frågan om kopplingen mellan naturreservaten.

Sammantaget anser FVU att kriterierna för en MKB enligt 6 kap. 11§ MB är uppfyllda, alltså att planens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, och att en bedömning enligt kriterierna i 4§ förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar jämte kriterierna i förordningens bil 4 måste leda till samma resultat.

Enligt FVU:s mening behöver planärendet inte minst ses i perspektiv av de boendes behov av närrekreationsområden. Planen har ambitionen att binda samman de bostadsområden som idag flankerar skogspartiet i fråga. Till följd av planförslaget kommer emellertid kontakten mellan existerande bostadsområden snarare att försämras. Det talas i ledande formuleringar om hur ”isolerat” Blodstensvägen ligger i skogen (s. 2).  I verkligheten är området beläget ett stenkast från Norbyvägen och inom det tilltänkta bebyggelseområdet vittnar de många tvärgående stigarna om att kontakten mellan bostadsområdena upprätthålls av de boende idag genom att de helt enkelt går genom skogen. För särskilt skolbarn och äldre fyller området väl behovet av s.k. närrekreationsområde och den kontakt med naturen, som forskningen, särskilt inom SLU, numera anser vara av stor betydelse för hälsan och välbefinnandet. Forskning har också visat att det bör vara korta avstånd mellan bostad och park för att man ska besöka den ofta. (Se Lisberg Jensen, Ebba, Gå ut min själ. Forskningsöversikt om hälsoeffekter av utevistelser i närnatur, Statens folkhälsoinstitut, R 2008:10. Se även flera studier av prof. Patrik Grahn, SLU, om utemiljöns betydelse för barn och gamla, debattinlägg av prof. Per G Berg mfl, SLU, i UNT 13 mars 2012, intervju med läkaren och forskaren vid Alnarp Matilda Annerstedt, UNT 16 april 2012).

Enligt PBL 2010 förstärktes kravet på närbelägna grönytor vid planering av bostäder. (2 kap 7§: ”Vid planläggning  […] ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns […] parker och andra grönområden”).

Kommunen borde alltså ta till sig forskningens senaste rön när det gäller naturens betydelse för  folkhälsan istället för att, som det kan synas efter flera planförslag på senare tid, ensidigt eftersträva vad som ibland kallas tätning av ”stadsväven”, en politisk figur, som också hotar den klassiska bilden av Uppsala som en kulturstad i natur. De gröna stråken, möjligheten att från själva centrum genom parker och grönområden ta sig ut på landsbygden framstår som unikt för en så pass stor stad som Uppsala ändå är och som ett värdefullt arv att förvalta. Dagens planeringspolitik syftar dock mer till fler och högre hus, evenemangscentra och köpcentra, men många röster talar, liksom FVU, också för att slå vakt om stadens karaktär (t.ex. debattinlägg av Alexander Ståhle, UNT 9 juni 2012).

Det är viktigt att lyssna också till vad Uppsalaborna själva anser. När Uppsalahem nyligen kallade till informationsmöte om stadsdelen Eriksbergs framtid, framgick det, att också Uppsalahem skulle vilja bygga ytterligare bostäder i området, siffran 1500 nämndes. Det talades varmt från arrangörens sida för det positiva med ökad stadskaraktär, mer krogar, butiker etc. Till sin uppenbara förvåning fick arrangören dock i samband med de grupparbeten som förekom erfara att samtliga grupper som högsta prioritet hade att istället värna om grönområdena i området.

Uppsalahems utbyggnadsplaner ökar enligt FVU:s mening påtagligt vikten av att inte genomföra den utbyggnad som nu aktuellt samråd avser. En ytterligare förtätning av redan bebyggda områden ökar behovet av närströvområden. Det går inte att hänvisa till att det finns förhållandevis gott om natur längre bort, d.v.s. i Hågadalen och Stadsskogen, när det gäller grupper som barn och gamla samt andra med begränsad rörelseförmåga.

Eriksberg är ett område som flera exploatörer intresserar sig för. I det läget framstår det som direkt felaktigt att ”ta en bit i taget” genom successiv planering, kommunen behöver göra en samlad analys.

Överhuvudtaget borde kommunen ta bättre ansvar, inte bara för de tänkta Uppsalabor som man planerar för, utan också för dem som nu lever och verkar i Uppsala. Ett träd utanför fönstret kan vara vad som håller en gammal människa vid liv.

Sammanfattning

• FVU anser att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB krävs både med hänsyn till de höga naturvärdena med rödlistade och sällsynta arter och med hänsyn till de vilda djurens rörelsemönster samt även för att klarlägga kopplingen mellan naturreservaten.
• Det tänkta exploateringsområdet, som idag nyttjas flitigt som närgrönområde för de befintliga bostäderna, bör lämnas obebyggt och kommer att behövas än mer om Uppsalahems utbyggnadsplaner kommer till stånd. Den stora betydelsen för hälsa och välbefinnande av närgrönytor framhålls alltmer i forskningen. Kravet på närgrönytor har också förstärkts i PBL.
• Ett av Uppsalas särdrag är de gröna stråken och generösa grönytor inne i bostadsområdena. För att tillvarata detta särdrag krävs en helhetssyn på stadsdelarnas utveckling när det gäller avvägning mellan exploatering och bevarande av grönområden. Att inte i planeringen ta till vara detta särdrag innebär att en av stadens väsentliga och av befolkningen uppskattade kvaliteter successivt försvinner.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker FVU förslaget i första hand. Om avsikten att bygga ändå kvarstår hemställs om MKB enlighet ovan som underlag för förslag till eventuell exploatering.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                    Ulla Björkman                      Bengt Jonsell                  PO Sporrong

Ordförande                             Styrelseledamot                     Styrelseledamot              Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                       2014-05-05

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Näckvägen i  Björklinge, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020174.  Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade planförslag utsänt för samråd till 2014-05-22 och ber att få framföra följande synpunkter.

FVU:s synpunkter

Med hänsyn till det centrala läget i Björklinge avstyrks gles villabebyggelse. Det är angeläget att utveckla kransorterna till levande samhällen bl a genom att öka underlaget för service och kollektivtrafik. En expansion av kransorterna medför också minskat tryck på en alltför stark förtätning i staden. En högre exploatering bör därför väljas t ex i form av rad- eller kedjehus.

Planområdet ligger cirka 500 m sydost om Björklinges centrum och busslinje på gamla E4, dvs inom bekvämt promenadavstånd, 5-10 min, från dagligvarubutik och kollektivtrafik. I planen föreslås tomter för friliggande villor, i likhet med merparten av bebyggelsen på orten. Detta goda läge bör utnyttjas bättre genom en betydligt högre exploatering än den som föreslås.

Som FVU har påpekat i andra planärenden är det svårt att förstå att den mest ytkrävande av alla bostadsformer, ett eget hus på en stor tomt, föreslås i centrala lägen i kransorterna samtidigt som ambitionen i staden å andra sidan är en så kraftig förtätning att väsentliga stadsbyggnadskvaliteter åsidosätts. Dessutom bör man sträva efter en blandning av olika boendeformer, inte bara villor.

Trädgårdsstaden är en utomordentlig förebild för kransorternas utveckling. Trädgårdsstaden kännetecknas av en väl ordnad rumslighet,  måttlig skala, blandning av hustyper, blandning av bostäder och verksamheter, egna små trädgårdar samt tydliga gaturum inramade med grönska. En relativt hög täthet  kan uppnås samtidigt som resultatet blir en attraktiv stadsmiljö. Forskning visar att trädgårdsstaden är en mycket uppskattad stadstyp vilket inte minst framgår av de höga försäljningspriserna i både äldre och yngre trädgårdsstäder. Så varför inte inspireras av denna stadstyp och i detta läge i stället bygga kedjehus eller radhus och därmed fördubbla eller t o m tredubbla exploateringen?

Riktlinjer för husens utformning saknas i planförslaget. Erkänt attraktiva stadsmiljöer kännetecknas ofta av en helhetsverkan som uppnås genom en sammanhållen färgsättning,  gemensamma materialval och ordnad grönska i gaturummen. FVU föreslår därför att detaljplanen förses med vissa bestämmelser angående gestaltningen av byggnader och gaturum i syfte att få till stånd en behärskad variation inom en samordnande ram. Alternativt bör planen förses med ett gestaltningsprogram.

Enligt PBL 4 kap, 16 § får kommunen i detaljplan bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk. Vissa gemensamma riktlinjer för att uppnå en god helhetsverkan kan således inte anses strida mot 4 kap. 32§ där det anges att detaljplanen inte får vara mera detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte, vilket av kontoret i vissa planärenden har framförts som skäl att inte ange riktlinjer för utformningen. Kommunen har tvärtom ett stort ansvar för stadsmiljöns kvalitet, bl a genom detaljplanernas utformning, och bör därför använda sig av möjligheten till viss reglering.

Sammanfattning

FVU föreslår att exploateringsgraden ökas med hänsyn till det centrala läget i orten. Radhus eller kedjehus skulle innebära en välbehövlig variation av bostadstyper i Björklinge, som idag helt domineras av friliggande villor. Vidare bör planen förses med bestämmelser eller kvalitetsprogram för att uppnå en god helhetsverkan i stadsmiljön.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                        2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner utsända för granskning i Uppsala kommun:

Husbyborg 1:82 m fl. Dnr 2012/20136-1.

Kv Heimdal, del av. Dnr 2012-020074.

Bruno Liljeforsgatan. Dnr 2012-020209.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplaner, utsända för granskning. Eftersom FVU vill framföra gemensamma principiella synpunkter på utformningen av planförslagen redovisas synpunkterna för de tre ärendena i samma yttrande.

FVU:s synpunkter på de tre planförslagen

FVU hävdar sammanfattningsvis att i alla tre planförslagen råder stora brister vad gäller omsorg om arkitektur och stadsbild och att förslagen bör bearbetas enligt de synpunkter FVU framfört vid samråden.

Husbyborg

FVU anförde vid samrådet bl.a. att planförslaget borde förses med vissa planbestämmelser när det gäller byggnadernas utformning för att uppnå en hög arkitektonisk kvalitet och en sammanhållen stadsbild.

Dessa synpunkter bemöts överhuvudtaget inte i samrådsredogörelsen.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att kontoret tydligen inte anser att det krävs någon form av styrning för att uppnå en sammanhållen stadsbild i verksamhetsområden, dessutom områden som ligger i anslutning till stadens infarter. Ska stadens avgränsning mot slätten successivt bli en yttre ring av utbredda verksamhetsområden utan arkitektonisk kvalitet? Stadens expansion handlar inte bara om att bevara den historiska stadskärnan den handlar också om att skapa nya attraktiva miljöer, att låta den befintliga stadens kvaliteter bli en utgångspunkt för utformningen av nya områden för att bevara Uppsalas identitet.

Kv Heimdal

FVU anförde vid samrådet bl.a. att de föreslagna tillbyggnaderna till f.d. Hästens skofabrik skulle rasera byggnadens höga kulturhistoriska värde samt att bostadshusens utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; d.v.s. den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadens arkitektur anpassas till den f.d. skofabriken.

Länsstyrelsen anförde liknande synpunkter, dels att planen inte tillräckligt tydligt visar hur riksintresset – siktlinjen längs Svartbäcksgatan in mot Uppsala domkyrka – påverkas och säkerställs och dels att de föreslagna tillbyggnaderna av f.d. Hästens skofabrik negativt kan påverka byggnadens särpräglade arkitektoniska utformning.

Dessa synpunkter bemöts i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret bedömer att eftersom man under infarten till Uppsala ser ”både domkyrkan och Uppsala slott vid sidan av gatan, i ett monumentalt perspektiv som dock bara uppfattas glimtvis” och eftersom domkyrkan, från Torbjörns torg, skyms ”ur många synvinklar redan av förhållandevis låga hus på Svartbäcksgatans västra sida” så bedöms fyra till sex våningar i kv Heimdal vara förenliga med siktsektorn mot domkyrkan. När det gäller f.d. Hästens skofabrik anförs att byggnaden ”under hela det senaste århundradet byggts om och till, varpå tillbyggnader senast rivits. Detta innebär att byggnaden har en dynamisk karaktär, där fasaden klarar olika typer av förändringar”.

Med andra ord avfärdas synpunkterna med att eftersom siktlinjen mot domkyrkan redan skyms på många platser kan man gott fortsätta på den inslagna vägen. Och eftersom f.d. Hästens byggnad byggts om (en prisbelönad restauration år 1994 av arkitekten Niels Torp) så är det fritt fram för nya förändringar utan känsla för husets höga arkitektoniska värde.

Bruno Liljeforsgatan

FVU anförde sammanfattningsvis vid samrådet bl.a. att ambitionerna vad gäller bebyggelsens gestaltning bör preciseras i ett gestaltningsprogram utifrån platsens landskapskvalitet på basis av en rumsanalys (områdets förutsättningar vad gäller angränsande bebyggelse och landskapets innehåll). De föreslagna punkthusen på 16 våningar bryter sig på alla sätt ur planen och svarar emot en inlånad storstadsvision – på denna jord- och landskapsnära plats finns inget som helst stadsbyggnadsmässigt motiv för så höga hus. Husen bör därför sänkas till ca 7-8 våningar. Även länsstyrelsen noterar i sitt yttrande att denna hushöjd är ovanlig i Uppsala och att förhållandet till stadens klassiska siluett bör belysas.

Dessa synpunkter bemöts sammanfattningsvis i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret

bedömer att ”de höga husen markerar Gränby som stadsdel och skapar en identitet. En utveckling av stadsdelen på detta sätt bedöms kunna tillföra sociala, ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga värden. Bebyggelsen ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet”. Vidare anför kontoret att byggnaderna inte kommer att påverka Uppsalas klassiska siluett. Övriga av FVU framförda synpunkter avseende bebyggelsens utformning, placering, gångstråk mm bemöts överhuvudtaget inte  i samrådsredogörelsen.

Kontoret har uppenbarligen inte förstått poängen med de synpunkter som framförts av FVU. Frågan handlar inte bara om vissa siktvinklar. Uppsalas siluett är ovanligt entydig och ovanligt läsbar från många håll. Slottet och domkyrkan är stadens ovedersägliga monumentala höjdpunkt och enligt Översiktsplan 2010 gäller att ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas”. Bruno Liljeforsgatan är för övrigt inte det enda projekt där mycket höga hus föreslås/diskuteras. Med många nya ”identitetsskapande” höjdpunkter kommer så småningom stadens självklara tyngdpunkt i mental skugga och förlora i symbolvärde. Dessutom vill FVU påtala att höghus inte ger sociala mervärden, tvärtom. Det är stadslivet i attraktiva stadsrum som ger sociala mervärden.

Sammanfattning

FVU konstaterar att stadens karaktär successivt förändras utan estetisk och arkitektonisk ambition. Frimärksplan efter frimärksplan läggs fram utan en samlande idé om helheten. För att uppnå en attraktiv stadsmiljö krävs kvalitet, skönhet och trivsamhet. Som FVU tidigare har framfört, är det hög tid att staden nu i en demokratisk process tar fram ett arkitekturprogram med riktlinjer som innebär en garanti för att Uppsalas identitet bevaras och förstärks i fortsatt stadsbyggnad.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund         Carl Erik Bergold         Sten Åke Bylund         Kristina Dahlberg

Ordförande                    Styrelseledamot           1:e vice ordförande      Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                        2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner utsända för granskning i Uppsala kommun:

Husbyborg 1:82 m fl. Dnr 2012/20136-1.

Kv Heimdal, del av. Dnr 2012-020074.

Bruno Liljeforsgatan. Dnr 2012-020209.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplaner, utsända för granskning. Eftersom FVU vill framföra gemensamma principiella synpunkter på utformningen av planförslagen redovisas synpunkterna för de tre ärendena i samma yttrande.

FVU:s synpunkter på de tre planförslagen

FVU hävdar sammanfattningsvis att i alla tre planförslagen råder stora brister vad gäller omsorg om arkitektur och stadsbild och att förslagen bör bearbetas enligt de synpunkter FVU framfört vid samråden.

Husbyborg

FVU anförde vid samrådet bl.a. att planförslaget borde förses med vissa planbestämmelser när det gäller byggnadernas utformning för att uppnå en hög arkitektonisk kvalitet och en sammanhållen stadsbild.

Dessa synpunkter bemöts överhuvudtaget inte i samrådsredogörelsen.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att kontoret tydligen inte anser att det krävs någon form av styrning för att uppnå en sammanhållen stadsbild i verksamhetsområden, dessutom områden som ligger i anslutning till stadens infarter. Ska stadens avgränsning mot slätten successivt bli en yttre ring av utbredda verksamhetsområden utan arkitektonisk kvalitet? Stadens expansion handlar inte bara om att bevara den historiska stadskärnan den handlar också om att skapa nya attraktiva miljöer, att låta den befintliga stadens kvaliteter bli en utgångspunkt för utformningen av nya områden för att bevara Uppsalas identitet.

Kv Heimdal

FVU anförde vid samrådet bl.a. att de föreslagna tillbyggnaderna till f.d. Hästens skofabrik skulle rasera byggnadens höga kulturhistoriska värde samt att bostadshusens utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; d.v.s. den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadens arkitektur anpassas till den f.d. skofabriken.

Länsstyrelsen anförde liknande synpunkter, dels att planen inte tillräckligt tydligt visar hur riksintresset – siktlinjen längs Svartbäcksgatan in mot Uppsala domkyrka – påverkas och säkerställs och dels att de föreslagna tillbyggnaderna av f.d. Hästens skofabrik negativt kan påverka byggnadens särpräglade arkitektoniska utformning.

Dessa synpunkter bemöts i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret bedömer att eftersom man under infarten till Uppsala ser ”både domkyrkan och Uppsala slott vid sidan av gatan, i ett monumentalt perspektiv som dock bara uppfattas glimtvis” och eftersom domkyrkan, från Torbjörns torg, skyms ”ur många synvinklar redan av förhållandevis låga hus på Svartbäcksgatans västra sida” så bedöms fyra till sex våningar i kv Heimdal vara förenliga med siktsektorn mot domkyrkan. När det gäller f.d. Hästens skofabrik anförs att byggnaden ”under hela det senaste århundradet byggts om och till, varpå tillbyggnader senast rivits. Detta innebär att byggnaden har en dynamisk karaktär, där fasaden klarar olika typer av förändringar”.

Med andra ord avfärdas synpunkterna med att eftersom siktlinjen mot domkyrkan redan skyms på många platser kan man gott fortsätta på den inslagna vägen. Och eftersom f.d. Hästens byggnad byggts om (en prisbelönad restauration år 1994 av arkitekten Niels Torp) så är det fritt fram för nya förändringar utan känsla för husets höga arkitektoniska värde.

Bruno Liljeforsgatan

FVU anförde sammanfattningsvis vid samrådet bl.a. att ambitionerna vad gäller bebyggelsens gestaltning bör preciseras i ett gestaltningsprogram utifrån platsens landskapskvalitet på basis av en rumsanalys (områdets förutsättningar vad gäller angränsande bebyggelse och landskapets innehåll). De föreslagna punkthusen på 16 våningar bryter sig på alla sätt ur planen och svarar emot en inlånad storstadsvision – på denna jord- och landskapsnära plats finns inget som helst stadsbyggnadsmässigt motiv för så höga hus. Husen bör därför sänkas till ca 7-8 våningar. Även länsstyrelsen noterar i sitt yttrande att denna hushöjd är ovanlig i Uppsala och att förhållandet till stadens klassiska siluett bör belysas.

Dessa synpunkter bemöts sammanfattningsvis i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret

bedömer att ”de höga husen markerar Gränby som stadsdel och skapar en identitet. En utveckling av stadsdelen på detta sätt bedöms kunna tillföra sociala, ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga värden. Bebyggelsen ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet”. Vidare anför kontoret att byggnaderna inte kommer att påverka Uppsalas klassiska siluett. Övriga av FVU framförda synpunkter avseende bebyggelsens utformning, placering, gångstråk mm bemöts överhuvudtaget inte  i samrådsredogörelsen.

Kontoret har uppenbarligen inte förstått poängen med de synpunkter som framförts av FVU. Frågan handlar inte bara om vissa siktvinklar. Uppsalas siluett är ovanligt entydig och ovanligt läsbar från många håll. Slottet och domkyrkan är stadens ovedersägliga monumentala höjdpunkt och enligt Översiktsplan 2010 gäller att ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas”. Bruno Liljeforsgatan är för övrigt inte det enda projekt där mycket höga hus föreslås/diskuteras. Med många nya ”identitetsskapande” höjdpunkter kommer så småningom stadens självklara tyngdpunkt i mental skugga och förlora i symbolvärde. Dessutom vill FVU påtala att höghus inte ger sociala mervärden, tvärtom. Det är stadslivet i attraktiva stadsrum som ger sociala mervärden.

Sammanfattning

FVU konstaterar att stadens karaktär successivt förändras utan estetisk och arkitektonisk ambition. Frimärksplan efter frimärksplan läggs fram utan en samlande idé om helheten. För att uppnå en attraktiv stadsmiljö krävs kvalitet, skönhet och trivsamhet. Som FVU tidigare har framfört, är det hög tid att staden nu i en demokratisk process tar fram ett arkitekturprogram med riktlinjer som innebär en garanti för att Uppsalas identitet bevaras och förstärks i fortsatt stadsbyggnad.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund         Carl Erik Bergold         Sten Åke Bylund         Kristina Dahlberg

Ordförande                    Styrelseledamot           1:e vice ordförande      Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                        2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner utsända för granskning i Uppsala kommun:

Husbyborg 1:82 m fl. Dnr 2012/20136-1.

Kv Heimdal, del av. Dnr 2012-020074.

Bruno Liljeforsgatan. Dnr 2012-020209.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplaner, utsända för granskning. Eftersom FVU vill framföra gemensamma principiella synpunkter på utformningen av planförslagen redovisas synpunkterna för de tre ärendena i samma yttrande.

FVU:s synpunkter på de tre planförslagen

FVU hävdar sammanfattningsvis att i alla tre planförslagen råder stora brister vad gäller omsorg om arkitektur och stadsbild och att förslagen bör bearbetas enligt de synpunkter FVU framfört vid samråden.

Husbyborg

FVU anförde vid samrådet bl.a. att planförslaget borde förses med vissa planbestämmelser när det gäller byggnadernas utformning för att uppnå en hög arkitektonisk kvalitet och en sammanhållen stadsbild.

Dessa synpunkter bemöts överhuvudtaget inte i samrådsredogörelsen.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att kontoret tydligen inte anser att det krävs någon form av styrning för att uppnå en sammanhållen stadsbild i verksamhetsområden, dessutom områden som ligger i anslutning till stadens infarter. Ska stadens avgränsning mot slätten successivt bli en yttre ring av utbredda verksamhetsområden utan arkitektonisk kvalitet? Stadens expansion handlar inte bara om att bevara den historiska stadskärnan den handlar också om att skapa nya attraktiva miljöer, att låta den befintliga stadens kvaliteter bli en utgångspunkt för utformningen av nya områden för att bevara Uppsalas identitet.

Kv Heimdal

FVU anförde vid samrådet bl.a. att de föreslagna tillbyggnaderna till f.d. Hästens skofabrik skulle rasera byggnadens höga kulturhistoriska värde samt att bostadshusens utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; d.v.s. den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadens arkitektur anpassas till den f.d. skofabriken.

Länsstyrelsen anförde liknande synpunkter, dels att planen inte tillräckligt tydligt visar hur riksintresset – siktlinjen längs Svartbäcksgatan in mot Uppsala domkyrka – påverkas och säkerställs och dels att de föreslagna tillbyggnaderna av f.d. Hästens skofabrik negativt kan påverka byggnadens särpräglade arkitektoniska utformning.

Dessa synpunkter bemöts i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret bedömer att eftersom man under infarten till Uppsala ser ”både domkyrkan och Uppsala slott vid sidan av gatan, i ett monumentalt perspektiv som dock bara uppfattas glimtvis” och eftersom domkyrkan, från Torbjörns torg, skyms ”ur många synvinklar redan av förhållandevis låga hus på Svartbäcksgatans västra sida” så bedöms fyra till sex våningar i kv Heimdal vara förenliga med siktsektorn mot domkyrkan. När det gäller f.d. Hästens skofabrik anförs att byggnaden ”under hela det senaste århundradet byggts om och till, varpå tillbyggnader senast rivits. Detta innebär att byggnaden har en dynamisk karaktär, där fasaden klarar olika typer av förändringar”.

Med andra ord avfärdas synpunkterna med att eftersom siktlinjen mot domkyrkan redan skyms på många platser kan man gott fortsätta på den inslagna vägen. Och eftersom f.d. Hästens byggnad byggts om (en prisbelönad restauration år 1994 av arkitekten Niels Torp) så är det fritt fram för nya förändringar utan känsla för husets höga arkitektoniska värde.

Bruno Liljeforsgatan

FVU anförde sammanfattningsvis vid samrådet bl.a. att ambitionerna vad gäller bebyggelsens gestaltning bör preciseras i ett gestaltningsprogram utifrån platsens landskapskvalitet på basis av en rumsanalys (områdets förutsättningar vad gäller angränsande bebyggelse och landskapets innehåll). De föreslagna punkthusen på 16 våningar bryter sig på alla sätt ur planen och svarar emot en inlånad storstadsvision – på denna jord- och landskapsnära plats finns inget som helst stadsbyggnadsmässigt motiv för så höga hus. Husen bör därför sänkas till ca 7-8 våningar. Även länsstyrelsen noterar i sitt yttrande att denna hushöjd är ovanlig i Uppsala och att förhållandet till stadens klassiska siluett bör belysas.

Dessa synpunkter bemöts sammanfattningsvis i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret

bedömer att ”de höga husen markerar Gränby som stadsdel och skapar en identitet. En utveckling av stadsdelen på detta sätt bedöms kunna tillföra sociala, ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga värden. Bebyggelsen ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet”. Vidare anför kontoret att byggnaderna inte kommer att påverka Uppsalas klassiska siluett. Övriga av FVU framförda synpunkter avseende bebyggelsens utformning, placering, gångstråk mm bemöts överhuvudtaget inte  i samrådsredogörelsen.

Kontoret har uppenbarligen inte förstått poängen med de synpunkter som framförts av FVU. Frågan handlar inte bara om vissa siktvinklar. Uppsalas siluett är ovanligt entydig och ovanligt läsbar från många håll. Slottet och domkyrkan är stadens ovedersägliga monumentala höjdpunkt och enligt Översiktsplan 2010 gäller att ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas”. Bruno Liljeforsgatan är för övrigt inte det enda projekt där mycket höga hus föreslås/diskuteras. Med många nya ”identitetsskapande” höjdpunkter kommer så småningom stadens självklara tyngdpunkt i mental skugga och förlora i symbolvärde. Dessutom vill FVU påtala att höghus inte ger sociala mervärden, tvärtom. Det är stadslivet i attraktiva stadsrum som ger sociala mervärden.

Sammanfattning

FVU konstaterar att stadens karaktär successivt förändras utan estetisk och arkitektonisk ambition. Frimärksplan efter frimärksplan läggs fram utan en samlande idé om helheten. För att uppnå en attraktiv stadsmiljö krävs kvalitet, skönhet och trivsamhet. Som FVU tidigare har framfört, är det hög tid att staden nu i en demokratisk process tar fram ett arkitekturprogram med riktlinjer som innebär en garanti för att Uppsalas identitet bevaras och förstärks i fortsatt stadsbyggnad.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund         Carl Erik Bergold         Sten Åke Bylund         Kristina Dahlberg

Ordförande                    Styrelseledamot           1:e vice ordförande      Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                      2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Ny bro över Fyrisån, vid Kungsängsesplanaden, Uppsala kommun. Dnr 2012-020082. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m.2014-04-14.

FVU:s synpunkter

FVU tillstyrker en bro vid Kungsängsesplanaden för kollektiv-, gång- och cykeltrafik. FVU avstyrker däremot biltrafik på denna bro.

Förslaget till detaljplan har till syfte att lösa dagens trängsel- och miljöproblem vid Östra Ågatan och Islandsbron genom att en ny kombinerad bro för biltrafik, gång- och cykeltrafik samt spårtrafik uppförs i höjd med Kungsängsesplanaden. Den nya bron ska också bidra till att binda ihop den östra och västra sidan om ån. Tanken är vidare att Kungsängsesplanaden så småningom ska omformas till stadsgata med verksamheter i bottenvåningarna och stomlinjetrafik.

Det förslag som enligt planhandlingen uppfyller programkraven illustreras av en klaffbro med en lutande pylon. För att klara trafikkapaciteten på västra sidan om ån föreslås som konsekvens en ombyggnad av Ulleråkersvägen och dess anslutning till Sjukhusvägen som även signalregleras. Eftersom Sjukhusvägen går genom det inre vattenskyddsområdet kommer det att krävas omfattande tätningåtgärder och komplettering med avkörningsskydd mm längs med Sjukhusvägen.

Förslaget till bro och vägförändringar företas inom ett område som är värdefullt från kulturmiljösynpunkt. Påverkan på stadsbild och kulturmiljö anses kompenseras av att trafiken väntas minska i Årummet invid Stadsträdgården och på Islandsbron.

Den illustrerade bron har stora estetiska förtjänster och en tydlig landmärkeskaraktär och förefaller väl anpassad till sin närmiljö. Till de påtagliga nackdelarna hör dock den ytvattenpåverkan som anläggandet av stöd och landfästen medför samt den risk det innebär att den berörda sträckan av Ulleråkersvägen ligger inom inre vattenskyddsområdet, vilket kräver extraordinära åtgärder som kanske i framtiden dessutom visar sig otillräckliga. Till nackdelarna hör också förutom ingreppen och kostnaderna för följdåtgärder bl.a. att en del träd måste fällas/flyttas samt att nuvarande bana för bangolf måste flyttas till annan plats.

I yttrandet över fördjupad översiktsplan för förbindelse över Fyrisån (Årike-Fyris) framhöll FVU:

En utgångspunkt för fortsatt planering i hela staden bör vara att genom krafttag vända trenden med ökad biltrafik och i stället utveckla attraktiva alternativ för andra färdsätt med inspiration av många goda exempel världen över och i överensstämmelse med kommunens klimatmål.

FVU föreslog att biltrafik hänvisas till Kungsängsleden och Flottsundsbron för att skydda riksintresseområdets djupgående historiska dimensioner och dess enastående höga kultur-, natur- och rekreationsvärden. Vidare skisserade FVU en tänkbar slinga för buss eller spårväg som korsar Fyrisån på Kungsängsleden och Flottsundsbron, och som går på sträckan Resecentrum – Kungsängsleden – genom Ultuna – Dag Hammarskjölds väg till Flottsund – väg 255 – Resecentrum.

Mot denna bakgrund är det olämpligt att bryta ut projektet bro vid Kungsängsesplanaden utan att framtida lösningar för bil- och kollektivtrafiknät i staden bedömts i sin helhet. Kungsängsledens funktion berörs överhuvudtaget inte i planförslaget. Den lösning som bör prövas är en kapacitetshöjning genom breddning av Kungsängsleden och Kungsängsbron samt en ombyggnad av Flottsundsbron. Med en sådan förstärkning av trafikkapaciteten bör biltrafik kunna undvikas på bron vid Kungsängsesplanaden och bron bör kunna reserveras för kollektiv-, cykel- och gångtrafik. En förstärkt kapacitet på Kungsängsleden – Dag Hammarskjölds väg bör innebära att trafikflödena utifrån kan bättre tas om hand varigenom det centrala gatunätet kan avlastas, bl.a. Sjukhusvägen.

Sammanfattning

FVU anser att

• Frågan om en bro i Kungsängsesplanadens förlängning bör inte avgöras förrän en helhetslösning för de olika trafikslagen utretts och analyserats, bl.a. en breddning av Kungsängsleden och Kungsängsbron och en ombyggnad av Flottsundsbron. Inriktningen bör vara att bron vid Kungsängsesplanaden ska reserveras för kollektiv-, cykel- och gångtrafik
• Utgångspunkten för trafiklösningarna bör vara att i möjligaste mån befria den inre delen av stadskärnan från biltrafik samt att Åstråket, såsom fastslås i den aktuella översiktplanen, i första hand reserveras för rekreativa och andra offentliga ändamål med attraktiva mötesplatser. En bilbro enligt förslaget för att underlätta framkomligheten kan, som erfarenheten visar, snarare än förväntad avlastning leda till ökande trafikmängder i stadskärnan.
• Läget inom det inre vattenskyddsområdet kräver en noggrann projektering för att säkerställa en hållbar lösning som inte medför skador i framtiden.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                                                          Sten Åke Bylund

Ordförande                                                                    1.e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                               2014-03-21

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norra Bäcklösa, Uppsala kommun. Dnr PBN 2014-000032. Granskning..

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avger följande granskningsyttrande över rubricerade planförslag.

FVU:s synpunkter

Förslaget avstyrks. Exploateringen blir för alltför hård av ett område med höga och känsliga natur- och kulturvärden och det bakomliggande utredningsmaterialet är otillräckligt, inte minst eftersom allt tyder på att ett ännu större näraliggande område inom kort kommer att exploateras. FVU hävdar därför ånyo med kraft att en fördjupad översiktsplan bör upprättas för området Valsätra – Rosendal och Ulleråker – Ultuna innan detaljplaner antas för Bäcklösaområdet.

I huvudsak anför vi samma grunder för vårt ställningstagande som tidigare anförts i ärendena Dpl Bäcklösa, samråd, 2012/20086 – 1 (PLA 9/20037-1) och Dpl Norra Bäcklösa, granskning, PBN 2014-000032. Våra samrådsståndpunkter har dock redovisats på ett missvisande sätt i samrådsredogörelsen.

Frimärksplanering i stället för överblick är tyvärr en relevant beskrivning av planprocessen för Bäcklösa. Hanteringsordningen, att splittra samrådsförslaget i två granskningsförslag borde ha framgått av granskningsförslaget för Bäcklösa, som var lätt att uppfatta så, att området runt Genetikcentrum inte längre var aktuellt att planlägga. Eftersom planförslaget för Bäcklösa innehåller lika många bostäder som samrådsförslaget för hela området inklusive delen med Genetiska trädgården, uppfattades förslaget så att all planerad bebyggelse samlats i den södra delen. Med hänsyn till den stora förändring som skett av planinnehållet borde ett nytt samråd ha genomförts utifrån de ändrade förutsättningarna.

Som FVU tidigare framfört bör hela området Valsätra- Rosendal och Ulleråker- Ultuna, som kännetecknas av ett högt bebyggelsetryck, göras till föremål för en fördjupad översiktsplan för att noga utreda förutsättningarna för ytterligare bebyggelse och klarlägga vilka delar av området som ej bör bebyggas som underlag för detaljplaneringen. Denna synpunkt har framförts även av länsstyrelsen. Den valda hanteringen, att splittra upp granskningsskedet på två planer försvårar dessutom ytterligare den nödvändiga överblicken.

Det nämns i förslaget, att ett program för Dag Hammarskjöldsstråket har påbörjats men att det nu aktuella planförslaget avser ett avgränsat område med begränsat antal frågor att utreda varför detaljplanen bör gå före programarbetet; delarna framför helheten alltså. FVU anser att resonemanget inte bara är ologiskt, det låser också handlingsutrymmet för framtiden. Genom en hård exploatering närmast de dokumenterat känsliga områdena öppnas för en ännu hårdare exploatering i angränsande områden, medan ett helhetsgrepp skulle kunna ge möjligheter att spara mer av de viktigaste områdena från natur och kultursynpunkt utan att förlora i möjlighet att bygga nya bostäder. Det valda sättet att driva processen spelar bort möjligheten till en konstruktiv dialog med alla berörda.

Natur- och kulturvärden åsidosätts genom att inte utredas på ett noggrant sätt inför detaljplaneringen. Trots alla erinringar och all oro beträffande dessa värden som framförts av olika remissinstanser, inte minst av FVU, kan bara konstateras att planunderlaget är detsamma som tidigare. Några fördjupade studier med anledning av remissynpunkterna synes inte ha utförts, dock förutskickas en fornlämningsutredning och några fynd av rödlistade arter från den tidigare upprättade MKB:n lyfts nu uttryckligen fram i texten.

Av planförslaget framgår att den unika björkallén avses sparas. FVU vill dock varna för att den tilltänkta bebyggelsen/byggarbetet intill allén kan innebära att rötter skadas och att höga hushöjder också inverkar menligt på de värden man säger sig vilja bevara.

En skötselplan för den Genetiska trädgården, som avses bli park, sägs ha tillkommit. FVU vill ändå framhålla, att åtgärderna ter sig otillräckliga. Slitaget kan bli betydande av den Genetiska trädgården i dess nya funktion som kommunal park och därmed som närrekreationsområde för den tilltänka bostadsbebyggelsen och vi vidhåller i sak vad vi anfört i våra två tidigare yttranden (bifogas).  Området utgör idag en unik park och samtidigt en genbank av stor betydelse för den biologiska mångfalden, inte minst för de sällsynta och rödlistade arter som där förekommer. Det är mångfalden som sådan, den ekologiska miljön, som kännetecknar området. Värden kan gå förlorade som ej kan återskapas. Vi understryker frånvaron av helhetsbedömningar av de skyddsvärda områdena i MKB:n.

Höga hus i stället för trädgårdsstad kännetecknar granskningsförslagen jämfört med samrådsförslaget. Den exploatering som nu föreslås för hela Bäcklösaområdet (Bäcklösa och Norra Bäcklösa) innehåller sammanlagt dubbelt så många bostäder som i samrådsförslaget. Därtill föreslås nu högre hushöjder, vilket påtagligt förändrar områdets karaktär och försämrar dess anpassning till omgivningen.

I samrådsförslaget redovisades en ambition att skapa en bebyggelse av trädgårdsstadskaraktär med måttliga hushöjder. FVU såg positivt på detta förslag till bebyggelse eftersom denna stadstyp är erkänt uppskattad enligt forskningen och skulle passa väl in i denna del av staden. Den nu föreslagna ändrade inriktningen med högre hushöjder, i både Norra Bäcklösa och Bäcklösa, innebär en helt annan stadsmiljö med bristande anpassning till omgivningen. Den föreslagna bebyggelsen knyter mer an till höghusbebyggelsen i Gottsunda än till villabebyggelsen i det mer närbelägna Sunnersta. Denna bristande anpassning understryker ytterligare behovet av ett helhetsgrepp i planeringen över ett större område i en fördjupad översiktsplan på grundval av en ortsanalys innan bebyggelse påbörjas.

Sammanfattning

Planförslaget avstyrks av följande skäl

• Planprocessen bör inledas med framtagande av en fördjupad översiktsplan för stadsdelen för att en helhetsbedömning ska kunna göras av bebyggelseområden, bebyggelsekaraktär, exploateringsgrad, trafiksystem samt bevarande/grönområden.
• Fördjupade studier bör göras av områden med natur- och kulturvärden som underlag för fortsatt planering. Det bör noga klarläggas att den unika björkallén inte tar skada.
• Områdets bebyggelsekaraktär bör anpassas väl till omgivningen för att uppnå ett behagligt sammanhang i stadsmiljön. Även med stadstypen trädgårdsstad kan en hög exploateringsgrad uppnås.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Ulla Björkman

Ordförande                          Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                    2014-03-16

Kulturnämnden

Kommunstyrelsen

753 75 Uppsala

Kopia till Upplandsmuseet

Ang. rivning av f.d.lokstallarna, Boländerna, i Uppsala kommun.

Det har kommit till Föreningen Vårda Uppsalas kännedom att rivningslov beviljats för de äldre lokstallarna i Boländerna, Säbygatan 27, samt att bygglov beviljats för en ny industribyggnad på platsen.

Dessa beslut har fattats trots att det av planprogrammet för Boländerna (2010, rev.2011) framgår att bl.a. de f.d. lokstallarna är av kulturhistoriskt intresse samt att ”dessa byggnader och miljöer bör uppmärksammas vid ombyggnader och detaljplanering inom berörda kvarter”. Av Översiktsplan 2010 framgår vidare att ett av de övergripande målen för kommunen är ”att upprätthålla och varsamt utveckla den lokala historiska kulturmiljön och göra den tillgänglig”. Denna inriktning stöds av PBL 9 kap, 34§, p 2 där det anges att rivningslov ej ska ges för byggnader som bör bevaras på grund av byggnadens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.

FVU anser att det är synnerligen olyckligt att inte ta tillvara de f.d. lokstallarna som berättar om områdets historia och skulle bli ett intressant inslag i den framtida utvecklade stadsdelen. Byggnaderna skulle kunna få en god användning t.ex. för ateljéer för skapande verksamheter, som utställningslokaler eller som samlingslokaler för olika typer av verksamheter. Det är anmärkningsvärt att de kloka inriktningsmålen i programmet för Boländerna och i översiktsplanen inte synes spela någon roll för de efterföljande besluten. Tyvärr tvingas FVU gång på gång konstatera den bristande kopplingen mellan övergripande mål i planeringen och praktisk handling.

Uppsala dag som ovan

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                            2014-02-15

753 75 Uppsala

Ang. program för Södra åstråket, Uppsala kommun. Dnr 2012/020169. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till program, utsänt för samråd t o m 2014-02-15. FVU ber att få anföra följande.

FVU:s synpunkter

Programmet avser ett för rekreation och evenemang mycket viktigt avsnitt i staden. En fortsättning på det så framgångsrikt iordningställda centrala årummet och en länk ut till Årike Fyris.

FVU tillstyrker kommunens ambition att med det föreliggande programmet stärka områdets kvaliteter för just dessa ändamål, men vill också komma med kritiska synpunkter och frågor som inte utretts i programmet.

Bostäder på Hamnplan

FVU anser det olämpligt att med bostäder inkräkta på och privatisera det offentliga rum som åstråket utgör. Det bryter också helt mot stadsrummets struktur, där bostadshusen alltid har ågatorna mellan sig och kajen.

Årummet kom efter 1960- och 70-talens omfattande rivningar i stadskärnan att genom beslut i kommunfullmäktige 1980  befästas som ett kulturhistoriskt och miljömässigt värdefullt område för Uppsala. Det har härefter successivt upprustats och iordningställts till ett av stadens viktigaste och mest uppskattade offentliga rum. Förslaget till planprogram står på flera punkter i strid med denna utveckling som också befästs i flera av kommunens måldokument och i översiktsplanen.

I programmet hänvisas också till översiktsplanen som anger Fyrisån som en Uppsalakvalitet där årummet i hög grad har en ”social, rekreativ och identitetsskapande betydelse för staden”. Men här talar alltså programförslaget inte bara mot översiktsplanen utan också mot programmets egna syften t ex:

– ”Åstråket – ett centralt och mycket uppskattat offentligt, icke kommersiellt rum, tillgängligt för möten, upplevelser och vila” (sid 6)

– ”Kommunen skall använda sin mark och sina anläggningar för att attrahera och utveckla evenemang” (sid 6)

– ”Bebyggelsen på åns östra sida bygger vidare på den täta stadsstrukturen med tydlig gatustruktur och en tydlig stadsfront mot årummet”. (sid 14 under rubriken ”Stadsbyggnadsprinciper”)

FVU anser att det är helt fel att använda en mark som ingår i åstråket för privatisering; tomten bör sparas för rekreativa ändamål och kanske till en del för en offentlig verksamhet i enlighet med programmets syften som de citeras ovan. T ex har det i olika sammanhang föreslagits ett konstmuseum på platsen – en aktuell fråga i staden. Genom att inte ta upp detta förslag i programmet visar kommunen bristande lyhördhet gentemot en stark opinion och flera tongivande lokala föreningar som gärna ser att ett framtida konstmuseum lokaliseras vid Årummet.

En viktig aspekt är också att dispens från strandskydd krävs.

En ytterligare aspekt är att med hänsyn till den höga exploateringsgraden i Kungsängen, med små grönytor som följd, bör så stora friytor som möjligt sparas i anslutning till Åstråket. Denna synpunkt blir än viktigare ju mer staden växer; det anges ju för övrigt också i programmet ”att området ska betraktas som en del av en större stadsbygd. Programområdet utgör med andra ord en del av en växande stad och ska inte betraktas som stadens utkant.”

Bron i Kungsängsesplanadens förlängning

Här talar programmet om ett hållbart resande till Studenternas. Anmärkningsvärt är då att i trafikutredningen räknas biltätheten upp till år 2030 i proportion till befolkningsökningen – en sådan utveckling står ju i strid med kommunens långsiktiga mål om minskning av utsläpp och innebär knappast att planera för en hållbar trafiklösning. Iden med en kollektivtrafiklinje som trafikerar bron och går vidare upp till Ulleråkersområdet är bra. Om en bro ska finnas här bör den endast användas för kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik, vilket också möjliggör hållbart resande till Studenternas.

Två frågor är obesvarade i programmet vad gäller den föreslagna bron: hur klarar man färskvattenförsörjningen vid ett brobygge, vattendom krävs, och vad händer med de stora turbåtarna som idag med kajplatser ända inne vid Islandsbron ligger så tillgängligt och utgör ett så positivt inslag i stadsbilden?

Frågan om en eventuell breddning av Kungsängsleden och Kungsängsbron är en viktig förutsättning för många ställningstaganden när det gäller kommunikationer över åstråket i sin helhet och bör därför ingå och utredas i detta program

Flytten av båtvarvet till söder om Kungsängsleden

Även om det anvisade området i dag är stökigt ligger det inom Årike Fyris med landskapsbildsskydd enligt §19 i f.d. naturvårdslagen. I programmet nämns problem med in- och utfart till Kungsängsleden. Där anges också en för platsen främmande lösning med invallning och naturlika planteringar – programförfattarna upplever tydligen själva förläggningen hit som ett problem. Ett försök att hitta en alternativ plats i kontakt med Ekoln efterlyses. Södra åstråket måste ses i sitt sammanhang med Årike Fyris!

Området kring Svandammen, Flustret och Svettis

I denna så viktiga fråga saknas all information. Utvecklingen av området borde ha ingått i programmet.

Sammanfattning

FVU anser att

• åstråket i sin helhet bör reserveras för rekreativa och andra offentliga ändamål, inte minst mot bakgrund av fortsatt planerad stadsutveckling som kommer att medföra ett successivt ökat tryck på området
• frågan om ett eventuellt konstmuseum kan lokaliseras till stråket bör utredas i programmet
• en eventuell bro i Kungsängsesplanadens fortsättning bör reserveras för kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik i linje med kommunens mål att minska biltrafiken; konsekvenser för dricksvattensförsörjning och framkomlighet för turbåtarna bör beskrivas i programmet
• frågan om breddning av Kungsängsleden/Kungsängsbron bör ingå och utredas i programmet
• med hänsyn till intrånget i det värdefulla området Årike Fyris bör en alternativ förläggning sökas för båtuppläggningsplatsen
• utvecklingen av området kring Svandammen, Flustret och Svettis bör ingå i programmet
• programmet bör kompletteras/justeras i ovan nämnda avseenden och sändas ut på förnyat samråd

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund,   ordförande

Carl Erik Bergold, styrelseledamot

Sten Åke Bylund, 1:e vice ordförande   Bengt Jonsell, styrelseledamot

PO Sporrong,  2:e vice ordförande