Uppsala kommun:                                                                                                  2015-01-19

Kommunstyrelsen

Plan- och byggnadsnämnden

Kulturnämnden

För kännedom:

Rosendals Fastigheter AB: Henrik Svanqvist, Gorgen Abrami och Annika Stjerna

Lindbacken Fastighets HB: Bo Falk

Ingvar Blomster

Boländerna – genomtänkt stadsutveckling eller oplanerad tillväxt?

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av Program för Boländerna och det nyligen presenterade förslaget för ”Trade center”. I den del av Boländerna, som ligger i direkt anslutning till stadskärnan och Resecentrum, finns det en god potential för fortsatt utveckling till en attraktiv och levande del av innerstaden. Med anledning härav ber FVU att få framföra följande.

FVU konstaterar att programmet och anvisningarna i planbeskeden för kvarteren i nordvästra delen av området i stor utsträckning saknar nödvändiga översiktliga riktlinjer för strukturen, markanvändningen och den arkitektoniska utformningen i form av en tydlig framtidsbild. Dessa frågor kan inte överlämnas till de enskilda byggherrarna – det är kommunens uppgift att svara för helheten, inte byggherrarnas.

FVU vill därför påtala att en förutsättning för att resultatet ska bli en attraktiv stadsmiljö av hög kvalitet är att kommunen som underlag för byggherrarnas olika projekt först anger direktiv för helheten – dvs formulerar och i en demokratisk process förankrar en långsiktigt hållbar framtidsbild – lämpligen i form av en fördjupning av översiktsplanen.

FVU utvecklar synpunkterna i det följande.

Program för Boländerna

Ett program för Boländerna godkändes 2014-05-26 av kommunfullmäktige. Boländerna är ett komplext utvecklingsområde som innehåller stora kvarter och en blandning av verksamheter, varav många sannolikt kommer att bestå för framtiden. Här finns byggnader från olika epoker, många av hög arkitektonisk kvalitet. Här finns vissa etablerade stråk för kommunikation.

I programmet redovisas alternativ markanvändning i prioritetsordning för storkvarteren. Vissa gator utpekas som handelsstråk och några kompletteringar av gatunätet skisseras. Det anges att inslaget av parker är sparsamt samt att handelsområdet saknar platser av offentlig karaktär. Vidare anges att gång- och cykelvägnätet måste utvecklas ytterligare genom kompletteringar där länkar saknas samt att det gäller att bussar kan trafikera området på ett för kunder och handel lämpligt sätt. Programmet innehåller dock få förslag i dessa avseenden. När det gäller utformningen av nybebyggelsen förekommer riktlinjer endast för vissa delar av området. Dessa riktlinjer är dessutom av synnerligen allmän (och självklar) karaktär t ex ”god gestaltning” och ”stora krav på utformning”. När det gäller kulturhistoriskt värdefulla byggnader och kvarter i västra delen anges endast att dessa ”bör uppmärksammas vid ombyggnader och detaljplaneläggning inom berörda kvarter”. Riktlinjer anges för gatusektioner för Stålgatan, Rapsgatan, Tycho Hedéns väg och Kungsängsleden, men inte för den nu aktuella delen mellan Säbygatan och järnvägen och inte heller för övriga befintliga och tillkommande gator.

FVU:s kommentar:

Programmet, som borde fungera som ett styrdokument för utbyggnaden, utgör snarare en förteckning över olösta frågor än ett program för fortsatt stadsutveckling. Av planbeskeden för ”Trade center” m fl kvarter framgår också att kommunen förväntar sig att exploatörerna ska svara för att lösa dessa frågor genom att deras planområden ska infogas i en mer övergripande strukturstudie för närområdet.

Den fortsatta omvandlingen av strukturen till större finmaskighet och till en fungerande stadsmiljö med kvarter, gårdar, offentliga platser och byggnader för kultur och möten, parker, gång- och cykelstråk och linjesträckningar för kollektivtrafik överlämnas således till exploatörerna för att lösas bit för bit. Detta innebär att kommunen frånhänder sig sin roll att ta ansvar för helheten. Byggherrarna har emellertid inte den nödvändiga överblicken och därmed ingen möjlighet att svara för att stadsdelen utvecklas till en sammanhållen helhet och det är inte heller deras uppgift. Kommunen gör ett stort misstag om man tror att det hittills framtagna programmet för stadsdelen och en steg-för-stegutveckling utformad av olika byggherrar ska kunna utgöra underlag för en lyckosam utveckling av stadsdelen.

Inte minst under tider av snabb expansion är det nödvändigt att kommunen uppfyller sin roll att ta ansvar för stadens utveckling så att denna leder till en god stadsmiljö på lång sikt. Kommunen måste därför formulera framtidsbilder för utvecklingsområdena som ger tydliga besked till de enskilda exploatörerna om inriktningen, lämpligen i form av en fördjupning av översiktsplanen.

Förslag till bebyggelse i de nordvästra kvarteren

Nyligen presenterades i lokalpressen ”Trade center”, förslag till bebyggelse för bostäder, kontor, handel mm i den nordvästra delen av Boländerna. Kvarteret ligger endast 300 m från Resecentrum. Av plan- och byggnadsnämndens planbesked för detta och angränsande kvarter framgår att detaljplanerna ska upprättas av byggherrarna och sedan underställas plan- och byggnadsnämnden för prövning (s.k. byggherreplaner). Av planbeskeden framgår vidare bl a att hushöjden kan uppgå till tolv, i vissa fall femton våningar samt att bebyggelsens ska utformas med stor omsorg och ges en utformning som motsvarar dess framträdande läge och storlek.

FVU:s kommentar

Förslaget ”Trade center” innehåller fyra egensinnigt formade byggnader i upp till tolv våningar och för angränsande kvarter föreslås en kompakt bebyggelse i tolv våningar. Föreslagen bebyggelse visar inget som helst samspel med bebyggelsekaraktären i Boländerna eller med bebyggelsen överhuvudtaget i omgivande delar av stadskärnan och staden. Vad är det för en vision som ligger bakom serien av planerade byggnader från Resecentrum och söderut – hotellet, ”Juvelen”, ”Trade center”? Resultatet blir snarare en skulpturutställning än en genomtänkt stadsbild med harmoniska gaturum som samspelar väl med skala och struktur i den övriga innerstaden. Hur kan plan- och byggnadsnämnden föreslå tolv- till femtonvåningshus och anse att dessa hushöjder är en naturlig fortsättning på innerstadens kvartersbebyggelse i sex till sju våningar?

I förslagen finns dock intressanta idéer med lokaler för kultur, samhälls- och kommersiell service, torg och parkmark. Dessa idéer bör tas upp i den fortsatta planeringen och då i den skala den nuvarande bebyggelsen längs Stationsgatan håller, d v s sex till sju våningar.

Sammanfattning

Projekten i nordvästra delen av Boländerna, med byggherreplaner av detta slag, bekräftar farhågorna för en steg- för stegutveckling utan en genomtänkt framtidsbild. Nyligen har de kulturhistoriskt värdefulla lokstallarna från början av 1900-talet i kv Ställverket rivits trots översiktsplanens anmaning om hänsyn till industrihistoriska värden. Dessa exempel belyser kraftlösheten i programmet för Boländerna och illustrerar behovet av planering på områdesnivå.

Därför bör en fördjupning av översiktsplanen upprättas för Boländerna. Detta är nödvändigt för att summan av de enskilda projekten ska bli en stadsbyggnadsmässig helhet och inte en slumpmässig summa av olika delar. Planen bör visa markanvändning, arkitektonisk karaktär (skala, täthet, utformning i övrigt) för bebyggelsen, hur kulturarvet tillvaratas, stråk för kommunikation, knutpunkter, offentliga platser och byggnader för kultur och möten, parker och utformning av den offentliga miljön mm. Planeringsprocessen bör omfatta en förutsättningslös analys och avvägning mellan olika intressen och leda till en väl förankrad framtidsbild som underlag för senare beslut om de enskilda projekten. Detta är en nödvändig förutsättning för att Boländerna ska kunna få en tydlig och sammanhållen karaktär och bli ett attraktivt och långsiktigt hållbart tillägg till innerstaden som kompletterar och stärker Uppsalas egenart.

Vi avslutar med ett tänkvärt citat:

Upplevelser av helheter i staden ger en känsla av harmoni. Varje förändring av stadsbilden skall därför anpassas till omgivningens särprägel så att upplevelsen av helhet vidmakthålls eller ökar. (Sederholm & Gyllensten: ”Stadsvärden – En sammanställning av självklarheter”, 1996.)

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Sten Åke Bylund                PO Sporrong

Ordförande                         1:e vice ordförande             2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Länsstyrelsen i Uppsala län                                                                                              2015-01-16

Överklagande

Beslut som överklagas

Plan- och byggnadsnämndens i Uppsala kommun beslut att anta detaljplan för kv Bredablick, del av, Uppsala kommun, 2014-12-11, § 527, ärende PLA 2012-020195.

Klagande

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, är en ideell och partipolitiskt obunden förening vars mål är att verka för en god och långsiktigt hållbar stadsmiljö i Uppsala, dess kransorter och landsbygd samt att bevara Uppsalas särprägel. Föreningen bildades 1961 och har idag drygt 200 medlemmar. Föreningen har genom Mark- och miljödomstolens dom 2012-12-07 i mål nr P 6473.12 godtagits som behörig miljöorganisation enligt 13 kap. 12§ PBL. I det nu aktuella planärendet hävdar FVU, vilket framgår närmare av detta överklagande, att ett genomförande skulle medföra en sådan betydande miljöpåverkan som avses i 13 kap. 12§ PBL.

Yrkande

FVU yrkar att ovan nämnt beslut upphävs.

Motivering

Kvarteret Bredablick ingår i Uppsala stadskärna som är ett område av riksintresse för kulturmiljövården (K 40 A). Hela stadskärnan förklarades som särskilt värdefull bebyggelsemiljö vid kommunfullmäktiges beslut 1988 (U 20). I översiktsplan 2010 anges att ”Ett av stadens kännetecken är den begränsade höjden hos den historiska stadskärnans bebyggelse, som därmed utgör fond till stadens märkesbyggnader” (sid 74). I översiktsplanen anges vidare som riktlinjer för planläggning bl a att

• ”Inom den historiska stadskärnan ska byggnadshöjderna hållas nere och vid ny- och ombyggnad ska hänsyn tas till omgivningen” (sid 42).
• ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas” (sid 76).
• ”Bebyggelsekompletteringar ska utformas med hänsyn till stadens siluett och det omgivande slättlandskapet” (sid 76).

Kommentar:

FVU är positiv till en måttlig förtätning av bebyggelsen i kv Bredablick. FVU anser dock att tiovåningshuset ej kan accepteras. Detta punkthus blir en främmande och starkt avvikande byggnadskropp både med hänsyn till att skalan och siluetten bryts i den historiska stadskärnan och med hänsyn till närheten till det kulturhistoriskt unika Svartbäcksområdet med Linnéträdgården.

Planförslagets siktstudier är egendomligt valda, en är dock representativ och den visar hur den höga byggnaden förstör den vackra vyn av siluetten sedd från Vattholmavägen när man kommer från Gamla Uppsala. Vyn sedd från Linneträdgårdens entré saknas. En enkel skalenlig projektion visar att den idag lugna siluetten över Orangeriet, kommer att kraftigt förändras då 10-våningshusets fyra översta våningar sticker upp i fonden över dagens måttliga fyravåningsskala. Dessa förändringar av stadsbilden till följd av den höga hushöjden är oacceptabla. FVU anser därför att den höga hushöjden kommer att medföra påtaglig skada på riksintresset för den historiska stadskärnan.

FVU vill också påtala att detta projekt skulle, om det genomförs, innebära ett andra höghus i den historiska stadskärnan. År 2009 vann en detaljplan för del av kv Torget laga kraft. I planen medges ett åttavåningshus, som om det mot FVU:s förhoppning byggs, kommer att resa sig avsevärt över omgivningen och skymma siktlinjen mot domkyrkan sedd från Klostergatan. Påverkan på riksintresset om höghuset i kv Bredablick byggs bör bedömas även mot bakgrund av denna byggrätt med tanke på den kumulativa negativa effekt för stadsbilden som dessa avvikande hushöjder tillsammans skulle innebära för stadskärnan. I detta sammanhang bör också nämnas pågående planändring i grannkvarteret av Mikaelsparken där den föreslagna höga exploateringen skulle medföra en drastisk och oacceptabel förändring av den kulturhistoriskt värdefulla miljön med parken och kyrkan samt Kungsgatans idag luftiga och gröna infart till staden. Steg för steg urholkas stadskärnans enastående kulturhistoriska värden och därmed stadens egenart.

Riktlinjer för ärendehanteringen inom riksintresseområdet anges i översiktsplanen. Även om översiktsplanen inte är bindande i juridisk mening så är det lagens avsikt att planen ska vara vägledande för de kommunala besluten om markanvändningen. I detta fall bryter förslaget på ett avgörande sätt mot den inriktning som anges i översiktsplanen för att värna om riksintresset.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att en detaljplan med så påtaglig inverkan på riksintresset utarbetats i en sluten planprocess utan möjlighet till demokratisk påverkan. Plan- och byggnadsnämndens presidium har fungerat både som jury vid framtagandet av förslaget och som myndighetsföreträdare i planprocessen för det redan beslutade förslaget. Anmärkningsvärt är också att förslaget inte heller förts till kommunfullmäktige för prövning av beslutet om antagande, detta trots att förslaget mött stark kritik vid samråd och granskning och att politisk enighet alltså inte råder.

Enligt 3 kap 6§ MB ska ett riksintresse skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada riksintresset. Bestämmelsen ska enligt 2 kap 2§ PBL tillämpas i ärenden enligt PBL. FVU hävdar att detaljplanen strider mot 3 kap 6§ MB genom att den innebär åtgärder som bedöms medföra påtaglig skada på riksintresset.

Vidare hävdar FVU att översiktsplanens inriktning åsidosatts på ett sätt som strider mot 3 kap 2§ PBL

Av dessa skäl yrkar således FVU sammanfattningsvis att plan- och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen för kv Bredablick, del av, upphävs.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                                      Ulla Björkman

Ordförande                                                 Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Svea Hovrätt,   Rotel 0602,  Mark- och miljödomstolen                                                      2014-12-26

E-post: svea.avd6@dom.se

Mål nr. P 5840-14  060207

Ang. detaljplan för Sydöstra Fullerö i Uppsala kommun.Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har beretts tillfälle till yttrande över handlingar i ärendet Detaljplan för Sydöstra Fullerö och ber att få anföra följande kommentarer:

Yttrande från Riksantikvarieämbetet (RAÄ).

Kommentar: Yttrandet överensstämmer med FVU:s uppfattning.

Yttrande från Uppsala kommun.

Kommentar: Om det rödskrafferade området av detaljplanen upphävs enligt kommunens redovisning och medgivande, dvs frånsett tillfartsvägen och eventuellt även området för trafikantservice, bedömer FVU att risk för påtaglig skada på riksintresset ej föreligger.

Yttrande från Fullerö Park AB (FPAB)

Kommentar: Inledningsvis konstaterar FVU att de flesta aspekter som FPAB tar upp har tidigare behandlats i FVU:s  skrivelser med överklagande av kommunens, länsstyrelsens resp. mark- och miljödomstolens beslut. Här följer dock några tillägg.

FPAB hävdar att ”avsättande av ett riksintresseområde alltid innebär en avvägning mellan å ena sidan de intressen som uppbär riksintressen och å den andra samhälleliga intressen”.

Kommentar: Detta är en missuppfattning. Idén med riksintressen är just att värdet, i detta fall det kulturhistoriska värdet, är så högt att detta ska skyddas från påtaglig skada.

FPAB för en argumentation om att man inte bör låta riksintresset påverka användningen av angränsande områden, inte minst när det är fråga om riksintressen som omfattar stora ytor. FPAB utför i detta sammanhang en sifferexercis med yt- och avståndsberäkningar för att försöka bevisa att det inte är fråga om påtaglig skada på riksintresset.

Kommentar: Påverkan på riksintresset kan inte diskuteras i matematiska termer utan måste bedömas på andra grunder utifrån förutsättningarna i varje särskilt fall. Som FVU tidigare anfört, bl a i överklagandeskrivelsen till MMD (2014-01-26), skulle ett genomförande av projektet Sydöstra Fullerö medföra att en helhetsmiljö, vars värde till stor del ligger just i helheten – skärs av. Härigenom skulle upplevelsen av områdets enastående värden påverkas och förståelsen minska för hur kulturlandskapet förändrats alltsedan forntiden. Det framgår av RAÄ:s skrivelse att ämbetet delar denna uppfattning.

FPAB påstår ”att vad RAÄ anger om utblickar, siktlinjer och läsbarhet samt om tidsaspekten helt saknar relevans”.

Kommentar: Den stora volym anläggningen utgör kommer att exponeras mot landskapet, först utan trädridå och därefter med trädridå. Även när trädridån vuxit upp kommer den att uppfattas som ett onaturligt inslag i landskapet både till form, höjd och med hänsyn till att den består av endast ett växtslag, troligen gran. Både under den tid trädridån växer upp och när den vuxit upp blir den storskaliga anläggningen således att synnerligen störande och dominerande inslag i denna känsliga landskapsbild.

FPAB invänder mot argumentet att projektet skulle medföra ”kumulativa effekter” vad gäller påverkan på riksintresset.

Kommentar: Avgörandet huruvida påtaglig skada på riksintresset föreligger måste baseras på en helhetsbedömning och inte bara på bedömning av det aktuella projektet. Om tillåtligheten av projekt efter projekt bedöms enbart utifrån varje projekts egna förutsättningar är risken stor att riksintresset successivt helt förstörs. FVU konstaterar att också RAÄ anser att det genomförda vägbygget minskar utrymmet för ytterligare negativ påverkan på riksintresset.

I övrigt hänvisar FVU till sina tidigare skrivelser i ärendet.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Ulla Björkman

Ordförande                          Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala                                                                                         2014-11-10

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Flottsundsbron i Uppsala kommun.

Dnr PLA 2012-020239. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2014-11-17.

FVU:s synpunkter

FVU har tidigare yttrat sig till gatu- och samhällsmiljönämnden över Samrådsunderlag, ansökan om tillstånd vattenverksamhet för byggnation av ny bro över Fyrisån i Flottsund, Uppsala och Knivsta kommuner. Nedanstående yttrande överensstämmer i huvudsak med de synpunkter som framfördes i detta remissvar.

I remissvaret ang. fördjupad översiktsplan för en ny förbindelse över Fyrisån vid Ultuna.

påtalade FVU att den övergripande trafiklösningen för södra Uppsala ännu ej är klarlagd. Utgångspunkten för den fördjupade översiktsplanen bör vara riksintresseområdets djupgående historiska dimensioner och dess enastående höga kultur-, natur- och rekreationsvärden och därmed bör utbyggnadsåtgärder som skadar dessa värden helt undvikas. Därför bör motorfordonstrafik hänvisas till Kungsängsleden och Flottsundsbron, dvs ingen ytterligare bro för fordonstrafik bör tillkomma mellan dess befintliga broar.

FVU framförde i detta sammanhang ett förslag att utveckla en slinga för motorfordonstrafik inkl. kollektivtrafik. En sådan slinga skulle exempelvis kunna dras på sträckan Resecentrum – Kungsängsleden – genom Ultuna – Dag Hammarskjölds väg till Flottsund – väg 255 – Resecentrum. Slinga för kollektivtrafik skulle med fördel kunna gå i båda riktningarna varigenom restiderna skulle kunna minimeras genom val av färdriktning beroende på resmålet.

I remissvaret ang. detaljplan för ny bro över Fyrisån vid Kungsängsesplanaden framförde FVU .

att frågan om en bro i Kungsängsesplanadens förlängning inte bör avgöras förrän en helhetslösning för de olika trafikslagen utretts och analyserats, bl.a. en breddning av Kungsängsleden och Kungsängsbron och en ombyggnad av Flottsundsbron. Inriktningen bör vara att bron vid Kungsängsesplanaden ska reserveras för kollektiv-, cykel- och gångtrafik.

För Dag Hammarskjöldsstråket utarbetas nu ett strukturprogram jämsides med ett planprogram för Ulleråker. I planarbetet ingår att klarlägga den överordnade strukturen för trafiken. Många planutredningar är således aktuella för den södra delen av Uppsala. I dessa utredningar kommer trafiklösningar att föreslås i avvägning mot andra planfaktorer. FVU anser i första hand att dessa övergripande utredningar bör avvaktas – sålunda att trafiklösningen för södra Uppsala bör vara klarlagd – innan Flottsundsbron byggs om.

Om man ändå beslutar om Flottsundsbrons utformning och genomförande innan det överordnade trafiknätet i sin helhet klarlagts bör det vara ett villkor att man inte omöjliggör en god framtida trafiklösning genom att Flottsundsbron får för låg kapacitet. Om ingen ytterligare bro tillkommer, som FVU förordar, kan det exempelvis komma att krävas ett separat körfält för stomlinje/spårfält på Flottsundsbron utöver körfält i vardera riktningen för bil resp. gång/cykel. Bron bör alltså utformas med en bredd som medger en god trafiklösning utan att ytterligare bro för fordonstrafik behöver byggas över Årike-Fyris.

Sammanfattning

• I första hand bör den framtida överordnade trafikstrukturen för södra Uppsala vara utredd före planering och genomförande av Flottsundsbrons ombyggnad.
• Om bron byggs dessförinnan bör den få en sådan bredd och utformning i övrigt att ingen god lösning på trafikstrukturen i södra Uppsala förhindras på grund av att den nya Flottsundsbron eventuellt får för låg kapacitet.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                   2014-11-10

753 75 Uppsala

Ang. detaljplan för kv. Broccolin, Årsta 85:1 i Uppsala kommun.

Dnr: PLA 2012-020095. Samråd

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande samrådssynpunkter över rubricerade förslag.

FVU:s synpunkter

FVU är positiv till en förtätning av Årsta då området skulle tjäna på att få en mer blandad bebyggelse. Föreningen ställer sig dock negativ till de föreslagna hushöjderna. Höga hus för med sig flera negativa konsekvenser som i detta fall skulle kunna bli mycket kännbara.

För det första är det större risk för skadegörelse i höga hus än i låga. Den informella sociala kontrollen minskar ju fler människor som bor i en och samma trappuppgång. I hus över sex-sju våningar känner inte de boende längre igen alla som bor i trappuppgången och de vet därför inte om den person de släpper in i trapphuset har där att göra eller inte. Detta leder ofta till ökad skadegörelse. Detta är en aspekt som är extra viktig att beakta i ett ytterstadsområde såsom Årsta.

För det andra drar höga hus ner vindar vilket skapar ett otrivsamt mikroklimat. De föreslagna punkthusen ligger också så pass tätt att de kommer att öka vindens styrka ytterligare. De föreslagna åtgärderna med utbyggd sockelvåning och skärmtak kommer inte att kunna förhindra detta i tillräckligt hög grad. Husen planeras dessutom att byggas i utkanten av staden i nära anslutning till Uppsalaslätten. Detta innebär att det redan från början är ett vindutsatt läge. FVU ställer sig frågade till om de boende på de övre våningarna överhuvudtaget kommer att kunna ha glädje av sina balkonger på grund av de starka vindar som Uppsalaslätten genererar.

För det tredje kommer de tre punkthusen att synas på mycket långt håll. Uppsala hade fram till slutet av 1900-talet en mycket sammanhållen siluett med domkyrkan och slottet som givna dominanter. Därefter har höghus i ökande takt planerats och uppförts varav de tre föreslagna höghusen i Årsta är ett exempel. Smygande i detaljplan efter detaljplan förändras stadens klassiska konturlinje genom nya höga hus. I översiktsplanen anges emellertid att ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas”. Var finns det politiska beslutet att frångå denna för stadens identitet så viktiga riktlinje?

Sammanfattning

FVU är positiv till förtätningen som sådan men anser att hushöjden ska sänkas för att

• skapa förutsättningar för en säker och trivsam miljö
• få ett gott lokalklimat runt husen och på balkongerna
• värna om Uppsalas klassiska siluett

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan,

Kristina Berglund              Anna Micro Vikstrand

Ordförande                         Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Kulturkontoret i Uppsala kommun  (kulturkontoret@uppsala.se)                                             2014-10-13

Plan- och byggnadsnämnden f.k (plan-byggnadsnamnden@uppsala.se)

Kontoret för samhällsutveckling, f.k. (kontoret.samhallsutveckling@uppsala.se)

Remissvar kulturmiljöprogram, dnr KTN 2010-0736.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till kulturmiljöprogram utsänt för samråd t o m 2014-10-15.

I missivbrevet anges att ”programmet ska ge en översiktlig kunskap om kulturmiljövärden i stadsdelar, tätorter och på landsbygden. Det ska vara riktgivande vid ärendehantering och vägledande när kommunala aktörer utvecklar kulturhistoriska miljöer och värden”. I remissvaret önskar kulturkontoret svar på framförallt följande frågor:

• Är det någon aspekt som saknas i programmet?
• Bidrar programmets övergripande utgångspunkter, geografiska fördjupningar och strategiska utvecklingslinjer till att utveckla synen på kulturmiljön?
• När det digitala underlaget ska uppdateras och nya underlag utvecklas är det något som ni vill ge förtur?

FVU:s synpunkter

Det är positivt att ett kulturmiljöprogram arbetas fram för Uppsala kommun som underlag för fortsatt utveckling i staden, tätorterna och landsbygden. Det är värdefullt att i ett program samla den kunskap och information om kulturmiljöer som finns dokumenterad på många olika håll. Den allmänna syn på kulturmiljöfrågor som redovisas i programmet delas till fullo av FVU.

Vi tror dock tyvärr inte att detta program i nämnvärd omfattning kommer att påverka hanteringen av kulturmiljövårdens intressen i positiv riktning. Trots en stor och mycket engagerad insats av kulturkontoret och dess projektledare synes alldeles för få resurser ha avsatts för att ta fram programmet. Vi frågar oss också varför en så viktig part som kontoret för samhällsutveckling inte deltagit i arbetet, det kommunala kontor som mest kommer att använda programmet? Vi frågar oss vidare varför det inte funnits en brett sammansatt politisk ledningsgrupp?  Om programmet ska få avsedd effekt, att medverka till att kulturmiljövårdens intressen tillvaratas i högre grad än tidigare i den kommunala ärendehanteringen, är det viktigt att dess användare är delaktiga i processen att arbeta fram programmet. Nu är det stor risk att programmet inte får förväntad verkan. Vi utvecklar våra ståndpunkter i det följande.

Programmets syfte

Programmet avses användas i ärendehanteringen och vänder sig till kommunala aktörer. I övrigt avses programmet vara ”kunskapsspridande gällande byggd miljö i allmänhet och kulturvärden i synnerhet” och ”tillgängligt för medborgarna”.

Programmet är emellertid alldeles för allmänt hållet för att kunna motsvara syftet att vara vägledande för kommunala aktörer. Vilken ytterligare ledning ger detta program för ärendehanteringen utöver gällande lagar och riktlinjer i översiktsplan 2010? Det räcker inte med allmänna uttalanden om att bevara kulturhistoriska värden och hänvisning till lagregler om att inte förvanska kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, det krävs en konkretisering. Programmet måste därför fördjupas och tydliga riktlinjer måste formuleras om man vill uppnå syftet att få till stånd ett större hänsynstagande till kulturmiljöns värden.

Riktlinjer och rekommendationer

De riktlinjer som anges i kulturmiljöprogrammet är dels de allmänt hållna riktlinjer som ingår i Översiktsplan 2010, dels ”Rekommendationer och riktlinjer” för de olika miljöerna i de geografiska fördjupningarna, även dessa allmänt hållna, och dels ”Tänk på…” – anvisningarna som huvudsakligen består av gällande lagregler. Programmet innehåller således egentligen inte fler riktlinjer än dem som kommunala aktörer förhoppningsvis redan bör känna till. Ett kulturmiljöprogram bör emellertid förtydliga hur kulturmiljövärdena ska beaktas och tillvaratas i olika miljöer, dvs innebära en fördjupning och precisering av lagregler och allmänna riktlinjer.

Översiktsplanens riktlinjer innehåller en avvägning mot andra intressen. Dessutom ska översiktsplanen aktualitetsprövas vart fjärde år, vilket kan innebära en ny eller ändrad översiktsplan lika ofta vilket gör att dessa riktlinjer snabbt kan bli inaktuella. Ett kulturmiljöprogram bör därför inte utgå från riktlinjer i översiktsplanen. Programmet bör innehålla fördjupade riktlinjer enbart utifrån kulturmiljöns intressen och utifrån de förutsättningar som gäller i varje miljö. Dessa riktlinjer bör också gälla långsiktigt oberoende av översiktsplanens formuleringar som kan ändras efter varje aktualitetsprövning. Det är således inte översiktsplanens riktlinjer som ska vara styrande för kulturmiljöprogrammet. Det bör vara tvärtom;  kulturmiljöprogrammets fördjupade riktlinjer enbart sedda utifrån sektorintresset kulturmiljön bör i stället vara utgångspunkt för den löpande översiktsplaneringen.

FVU anser vidare att kulturmiljöprogrammet också måste innehålla avsnitt särskilt utformade för att nå enskilda fastighetsägare. En stor andel byggnadsåtgärder är bygglovbefriade, än mer än tidigare genom de ändringar av plan- och bygglagen som nu beslutats av riksdagen. Programmet är emellertid otillräckligt som stöd och inspiration för privata husägare. Viljan är nog stor hos många fastighetsägare att värna om sina hus men i ren okunskap väljs ofta fel åtgärder, och inte minst för stora och för omfattande åtgärder som raserar det kulturhistoriska värdet. Det krävs konkreta anvisningar. Programmet föreslås därför kompletteras med tydliga riktlinjer och råd för olika typer av byggnader och miljöer vad gäller utformning av tak, fasad, fönster, val av material, målning mm. Riktlinjerna bör finnas på nätet i form av lätt nedladdningsbara informationsblad. Ett utmärkt exempel på sådan information är kulturmiljöprogrammet i Lomma kommun som innehåller broschyrer som riktar sig till fastighetsägare och enskilda husägare som planerar att förändra sina hus.

Struktur, läsbarhet

I programmet blandas diskussion och ställningstagande samt viktiga och mindre viktiga frågor om vart annat. Det gör det svårt att extrahera relevant text för olika typer av ärenden ur de långa textavsnitten. Programmet skulle därför vinna på att struktureras om. Ett sätt att öka läsbarheten skulle vara att varje kapitel avslutas med korta sammanfattningar. Ibland saknar dessutom kartorna sammanhang med den intilliggande texten. Genom den otydliga strukturen förstår vi inte hur hänvisningar ska kunna ske till programmet i ärendehanteringen. Hur ska handläggare, politiker och medborgare som söker stöd i programmet kunna finna lämplig text att hänvisa till?

Programmet är också svårtnavigerat därför att samma frågor ibland återkommer i olika avsnitt. Målfrågor förekommer i kap 1, ”Vision Uppsala 2030”, i kap 2.3 ”Förutsättningar för kulturmiljöarbetet”, i kap 5.1 ”Allmänt intresse” och i kap 7 ”Genomförande och uppföljning”. Ett annat exempel är att i avsnittet 3.5 ”Kulturmiljöhänsyn i lagstiftning” beskrivs olika former av lagskydd. Kapitel 5 ”Allmänna intressen och riksintressen” innehåller en beskrivning av olika typer av lagskyddade områden och objekt med delvis men inte helt samma ingresstext som finns i avsnitt 3.5 varför man måste läsa de båda avsnitten parallellt för att få all information i frågan.

Beskrivningar av tätorts- och landsbygdsmiljöer

Det är utmärkt att beskriva den historiska bakgrunden område för område. Beskrivningarna av de olika tätorts- och landsbygdsmiljöerna är dock alldeles för knapphändiga och saknar överblick. Beskrivningarna är inriktade på den enskilda byggnaden eller anläggningen, skild från sitt sammanhang.

En av kvaliteterna i Uppsalas stadsbygd är den sammanhållna karaktären präglad av värderingar från olika tidsepoker – en struktur formad av byggnaderna, hur dessa avgränsar gatu- och gårdsrum, öppna platser och parkrum och en arkitektur med detaljer som skapar sammanhang och helhet. I programmet saknas en analys av dessa stadsmiljöer, en analys som klargör de motiv som präglat utformningen av stadsrum och bebyggelse. En sådan analys bör resultera i riktlinjer som anger hur framtida förändringar kan ske så att värdet i dessa stadsmiljöer består. Sådana tydliga riktlinjer har nu blivit än viktigare genom de hittills beslutade ändringarna av plan- och bygglagen som innebär att fler åtgärder än tidigare är bygglovsbefriade.

Motsvarande kan anföras för landsbygdsmiljöerna där det bör anges riktlinjer utifrån analys av landskapsrum och bebyggelsemiljöer om var och hur kompletteringar av bebyggelse kan ske och var detta bör undvikas, om viktiga drag som bör eftersträvas i husens utformning för att uppnå ett gott samspel mellan gammalt och nytt i de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna och hur värdefull bebyggelse ska underhållas för att karaktären inte ska förvanskas.

Om alla lagregler och allmänna riktlinjer samlades på ett ställe i handlingen i stället för att upprepas för varje miljö skulle utrymme skapas för betydligt fylligare beskrivningar och analyser utan att kulturmiljöprogrammets omfång behöver öka.

Dessa stadsdels/områdesbeskrivningar med analys och riktlinjer skulle, liksom ovan föreslagna riktlinjer för olika byggnader riktade till fastighetsägare, kunna finnas tillgängliga områdesvis på nätet i form av lätt nedladdningsbara informationsblad.

FVU har inte möjlighet och tillräcklig lokalkunskap för att kunna kontrollera alla fakta i beskrivningarna av de olika miljöerna eller gå igenom vad som saknas. Ett exempel må dock nämnas, nämligen Tensta socken. Här finns fel vilket är illavarslande. Är det lika många felaktigheter i de andra beskrivningarna? Har det inte skett någon faktagranskning? Vidare verkar urvalet av de byggnader och miljöer som nämns för respektive område slumpmässigt – många ytterligare element i miljöerna borde beskrivas för att ge en heltäckande bild. Hur har urvalet skett?

Exemplet Tensta socken, beskrivning sid 223.  Några synpunkter /kommentarer:

Prästgården  anges vara från 1700-talet.

Kommentar: Detta är inte korrekt. Nuvarande byggnad är en kopia som uppfördes efter det att prästgården brann ner 1976. Varför inte i detta sammanhang också nämna den välbevarade tiondeboden intill prästgården, bevarad från 1700-talet och troligen med medeltida källare.

En bild av en målning i Tensta kyrka visas i handlingen med texten: ”Kyrkan byggdes till under första delen av 1400-talet och dekorerades invändigt med målningar av Johannes Rosenrod”.

Kommentar: Denna text är både missvisande och felaktig. Att kyrkan byggdes till leder tanken fel. Tillbyggnaden bestod av ett vapenhus. Det som är viktigare att nämna är att tegelvalv slogs på 1400-talet, valv som sedan jämte väggar målades av Rosenrod.  Bilden svarar inte mot texten eftersom målningen på bilden är från 1500-talet från vapenhuset och utförd av en okänd mästare och således inte av Johannes Rosenrod vars målningar är från 1430-talet (Koret målat 1437 enligt inskrift).

En kulturhistoriskt värdefull kornettbostad anges ligga söder om kyrkan.

Kommentar: Av denna beskrivning förstår man inte var bostaden ligger. Byggnaden ligger ca 500 m sydväst om kyrkan och har namnet Travenberg. Dessutom har det kulturhistoriska värdet minskat genom senare förändringar av huvudbyggnadens exteriör. Flygeln består dock av en relativt oförvanskad parstuga. Men varför nämns inte också t ex den betydligt mera välbevarade parstugan som nu är hembygdsmuseum och ligger i kyrkomiljön eller den välbevarade framkammarstugan på den f.d. länsmansgården som ligger intill vägen som söderifrån leder till Tensta kyrka?

En stenvalvsbro i Järsta nämns.

Kommentar: Det är fråga om en stenvalvsbro med två valv över Vendelån. Man borde också nämna andra stenvalvsbroar i socknen från samma tid i första hand den kanske ännu mer intressanta stenvalvsbron  med tre valv i Tensta kyrkomiljö.

Fornlämningsmiljöerna omnämns knapphändigt.

Kommentar: Borde inte det stora gravfältet  Gödåker med hundratalet fornlämningar från äldre järnålder nämnas? Borde inte de nio bevarade runstenarna omnämnas? Och varför nämns inte det sensationella fynd från bronsåldern som gjordes vid utgrävningarna för E4 då en stor bronsåldersboplats påträffades på Ryssgärdet väster om Onslunda. Maja Hagerman ställer frågan i sin bok om utgrävningarna om detta rentav kan vara en av de äldsta slättboplatserna i dalgången genom centrala Uppland.

Områdesbestämmelser

För vissa kyrkomiljöer – Almunge, Bladåker, Faringe, Knutby, Rasbokil, Tensta m fl? – gäller områdesbestämmelser. I dessa planhandlingar finns utmärkta beskrivningar av respektive miljö, dess historia och viktiga ställningstaganden för att bevara karaktären i miljöerna. Områdesbestämmelserna omnämns med endast en mening i texterna för de berörda miljöerna. Dessa beskrivningar bör lyftas fram mycket tydligare i programmet, förslagsvis med en länk till respektive planhandling i kulturmiljöprogrammets digitala version.

Rivningsärenden

I programmet anges i kapitel 7 att ”rivningsärenden i Uppsala prövas inte av kulturnämnden innan plan- och byggnadsnämnden tar beslut”. Det är anmärkningsvärt att man tydligen inte tar tillvara den kompetens som finns på kulturnämnden/kulturkontoret i så viktiga frågor som ställningstagande till eventuell rivning av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Givetvis bör kulturnämnden/kulturkontoret liksom Upplandsmuseet alltid vara remissinstanser i rivningsärenden. Flera rivningsärenden under senare år har upprört många medborgare t ex lokstallarna i Boländerna, Leches hus i Luthagen (Norrlandsgatan 13) och de båda äldre husen från 1700-tal resp. tidigt 1800-tal i Odinslund. All tillgänglig kunskap bör sålunda tas tillvara i dessa känsliga ärenden som rör byggnader och miljöer som berättar om stadens historia.

De gröna rummen

Det gröna Uppsala är en del av stadens egenart. De botaniska trädgårdarna är kända även internationellt. Det finns också många andra trädgårdar, parker och planteringar av högt kulturhistoriskt värde, inte bara inom riksintresseområdena. Kulturmiljöprogrammet bör därför kompletteras med ett särskilt avsnitt med inventering och kunskapsunderlag om de gröna rummen. Väl planerad stadsgrönska i fint samspel med bebyggelsen utgör en karaktäristisk del i många av de stadsdelar som vuxit fram under 1900-talet i form av trädgårdsstad, funktionalismens öppna gröna gårdar och följande decenniers grannskapsplanering (hus i park). Ett utmärkt underlag för en beskrivning och analys av de gröna rummen är Bengt Jonsells artikel ”Grönyta mer än stadslunga – kulturella och botaniska aspekter på det gröna Uppsala” publicerad i Anna Nilsén (red): ”Att bygga för 2000-talet – exemplet Uppsala”, utgiven av FVU, 2011.

FVU föreslår att kulturmiljöprogrammet kompletteras med ett särskilt avsnitt om de gröna rummen med dess höga kulturhistoriska värden.

Ytterligare inventeringar och analyser av kulturmiljöer

Som anförs i kap 7 ”Genomförande och uppföljning” krävs en uppföljning och komplettering av tidigare gjorda inventeringar. Detta är en mycket omfattande uppgift. Som underlag för den av kommunfullmäktige november 1988 antagna klassificeringen av särskilt värdefulla bebyggelsemiljöer finns dock redan detaljerade beskrivningar av dessa miljöer med ett omfattande faktaunderlag med områdeshistorik och bebyggelseinventeringar.

Ett förslag skulle kunna vara att engagera hembygdsföreningarna att genomföra kompletterande inventeringar förslagsvis under Upplandsmuseets ledning och härvid tillhandahålla noggranna instruktioner till föreningarna om hur detta arbete ska genomföras för att uppnå ett enhetligt resultat.

Vid komplettering med ny bebyggelse i kulturhistoriskt värdefulla miljöer bör dels kulturhistoriskt värdefull bebyggelse bevaras och dels ny bebyggelse samspela väl med äldre bebyggelse för att uppnå en god helhetskaraktär, vilket inte hindrar en utformning med vår tids formspråk. Det bör därför i kulturmiljöprogrammet anges en regel inför all planering och andra förändringar i den byggda miljön att förändringar alltid föregås av uppdatering av inventeringar och analys av hur kulturhistoriska värden bör tillvaras. Dessutom bör detaljplanerna förses med gestaltningsprogram med vissa riktlinjer för att garantera en god helhetsverkan i miljöer med både äldre och ny bebyggelse.

Några påpekanden som rör lagstiftning mm

Sid 14: I texten anges att Länsstyrelsen kontrollerar att kulturmiljölagen följs. Det bör även anges att Länsstyrelsen kontrollerar att miljöbalken följs, bl a avseende riksintressen.

Sid 14: I texten anges att kommunerna enligt miljöbalken ska tillgodose riksintressena i sina översiktsplaner. Detta gäller emellertid inte bara översiktsplanering. Det bör anges att kommunerna i all planläggning, såväl översikts- som detaljplanering, samt i ärenden om bygglov och förhandsbesked ska tillämpa bestämmelserna enligt 3 och 4 kap miljöbalken.

Sid 16: På kartan över kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är kv Seminariet inte på något sätt utpekat trots att kvarterets höga kulturvärde fastslagits genom att Mark- och miljööverdomstolen har upphävt en ny detaljplan med hänvisning till påtaglig skada på riksintresset.

Sid 26: Rubriken är ”Kulturmiljölagen” och på första raden står det ”kulturminneslagen”. Lagen omnämns på många ställen i handlingen ibland som kulturminneslagen och ibland som kulturmiljölagen vilket är förvirrande. Eftersom namnet på lagen nu ändrats till kulturmiljölagen bör detta namn användas genomgående.

Sid 289: I texten anges att innan plan- och bygglagen trädde i kraft 1987 gällde byggnadslagen från 1947. Här bör anges att även byggnadsstadgan från 1959 gällde. Plan- och bygglagen 1987 ersatte således både 1947 års byggnadslag och 1959 års byggnadsstadga.

Sammanfattning

• Programmet borde ha arbetats fram i samarbete med nämnder/kontor som kommer att använda programmet i den löpande ärendehanteringen, framförallt plan- och byggnadsnämnden och kontoret för samhällsutveckling.

• Det är utmärkt att samla kunskapsunderlag om kulturmiljövården i ett program. FVU anser dock att programmet är alldeles för allmänt hållet för att kunna fungera som stöd och vägledning i ärendehanteringen. För att kulturmiljöprogrammet ska bidra till en större respekt för kulturhistoriska värden bör det därför innehålla betydligt mera tydliga riktlinjer sedda enbart utifrån kulturmiljöns värden. Avvägningar mot andra intressen sker senare i planeringen och i bygglovhanteringen. Kulturmiljöprogrammet bör utgöra underlag för översiktsplanen, inte tvärtom.

• Programmet bör kompletteras med tydlig information till enskilda fastighetsägare i form av konkreta riktlinjer för olika byggnadstyper och miljöer, gärna i form av informationsblad som riktar sig till olika ägarkategorier.

• Det är svårt att navigera i programmet. Strukturen, bör ses över, kartorna bör tydligare kopplas till texterna, viktiga slutsatser bör markeras och information i olika typer av frågor bör samlas på en plats för att programmet ska bli tydligare och mera användarvänligt för den löpande ärendehanteringen.

• Det är värdefullt att sammanfatta den historiska utvecklingen och kulturvärden i de olika områdena. Dessa beskrivningar bör dock vara betydligt djupare och mera omfattande.  Analyser bör genomföras och med utgångspunkt från dessa bör riktlinjer formuleras för respektive miljö utifrån dess unika egenskaper och karaktärsdrag. Vidare bör faktakontroll ske. Felaktigheter och utelämnanden av den art som förekommer i beskrivningen av Tensta socken minskar tilltron till hela kulturmiljöprogrammet. Områdesbeskrivningarna kan gärna utformas som informationsblad som kan hämtas på nätet.

• FVU föreslår att länk till handlingen för områdesbestämmelserna läggs in under respektive kyrkomiljö i den digitala versionen av kulturmiljöprogrammet; dessa handlingar innehåller utmärkta beskrivningar av respektive områdes historia.

• FVU vill med kraft framhålla vikten av att rivningsansökningar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller byggnader som ingår i kulturhistoriskt värdefulla miljöer remitteras för yttrande till sakkunniga, både till kulturnämnden/kulturkontoret och till Upplandsmuseet.

• Kulturmiljöprogrammet föreslås kompletteras med ett särskilt avsnitt om de gröna rummen i Uppsala, en viktig del av stadens kulturarv.

• Det är en angelägen uppgift att uppdatera och komplettera inventeringarna av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. I detta arbete skulle förslagsvis hembygdföreningarna kunna engageras att arbeta utifrån en enhetlig metod under ledning av Upplandsmuseet. I kulturmiljöprogrammet bör anges att vid allt planarbete och vid förändringar i byggda miljöer bör det vara regel att ta fram underlag genom att uppdatera inventeringar och göra en analys av hur kulturmiljövärdena kan tillvaratas. Vid detaljplanering för kompletteringar med ny bebyggelse bör det alltid upprättas ett gestaltningsprogram för att garantera ett gott samspel mellan äldre och ny bebyggelse.

• FVU anser inte att programmet kan föras vidare i nuvarande form eller med smärre förändringar. Programmet bör helt omarbetas och kompletteras utifrån ovan nämnda synpunkter.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund               Carl Erik Bergold               Anna Micro Vikstrand

Ordförande                           Styrelseledamot                 Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                      2014-10-13

753 75 Uppsala

Ang. detaljplan för Rosendalsfältet i Uppsala kommun. Dnr: PLA 2012-020172. Samråd (enkelt förfarande).

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande samrådssynpunkter över rubricerade förslag.

Planförslaget avstyrks. Förslaget är alltför skissartat till innehåll, gestaltning och funktioner varför viktiga förutsättningar som underlag för detaljplanen saknas. De föreslagna ändringarna av den gällande planen är så omfattande att enkelt planförfarande inte bör tillämpas. De översiktliga planförutsättningarna är outredda i flera avseenden. Miljöfrågorna är otillräckligt belysta och analyserade varför det krävs en fullständig miljökonsekvensbeskrivning.

FVU:s synpunkter

Förutsättningar för enkelt planförfarande föreligger inte i detta planärende

Förslaget innebär ändring av detaljplanen för området på framställning av fastighetsägare. Den gällande detaljplanen har inte genomförts. Ändringen innebär en avsevärt större exploatering jämfört med gällande plan; hushöjderna närmast fördubblas från en måttlig skala på  3-5 våningar till 3- 9 våningar där merparten av bebyggelsen avses uppföras i 5-7 våningar. Även markanvändningen ändras genom förändring till väsentligen bostadsområde istället för huvudsakligen institutionsområde. Båda omständigheterna – kraftigt ökad exploatering och avsevärt ändrad markanvändning – talar för att detaljplanen bör upprättas och hanteras med normalt förfarande i stället för förenklat planförfarande.

De översiktliga planförutsättningarna bör klarläggas för detaljplanering.

Det enda stödet i översiktsplanen är att översiktsplanen anger att planen hör till ett stadsutvecklingsområde. Samtidigt påtalas i planbeskrivningen att ”nackdelen med ett stort planområde kan vara att detaljplanen blir alltför generell. En alltför generell plan kan ge ett byggt resultat som på förhand varit svårt att förutse och kalkylera efter.”  Varför inte dra den självklara slutsatsen av dessa förutsättningar, nämligen att det krävs en planering på stadsdels/områdesnivå för att klarlägga viktiga strukturfrågor som underlag för detaljplaneringen? Den schematiska översiktsplanen räcker inte till som underlag.

Enligt FVU:s uppfattning måste det nya planförslaget framförallt ses som en del av det stora förändringsarbete som presenterats för de södra delarna av staden med förslag i olika stadier gällande stora utbyggnader i vad som kallats Dag Hammarskjöldsstråket, således Bäcklösa, Ulleråker och Ultunaområdet. FVU har i flera sammanhang påtalat det olämpliga för att inte säga det orimliga i att låsa denna utveckling genom styckvisa planer för delområde efter delområde. Inte minst framstår detta som uppenbart genom att den nya Rosendalsplanen innefattar ett förslag för dragning av spårväg, som knappast kan bedömas isolerat. Trafikfrågorna är överhuvudtaget mycket knapphändigt behandlade och det sägs, att en trafikutredning kommer att ske längre fram i planarbetet. Att föra ut ett planförslag för samråd som innehåller så stora luckor i väsentliga avseenden som exempelvis trafiklösningar och deras sammanhang med den övergripande nätstrukturen är olämpligt och kan leda till olyckliga låsningar, både för detta område och angränsande områden, i det fortsatta planarbetet. Planområdet bör därför inkluderas i det planerade och pågående arbetet på översiktlig nivå för Dag Hammarskjöldsstråket och först efter denna planprocess föras fram som detaljplan.

Det krävs en fullständig miljökonsekvensbeskrivning.

I ärendet har företagits en miljöbedömning, s.k. Steg 1-behovsbedömning, för att utreda behovet av en fullskalig miljöbedömning innefattande miljökonsekvensbeskrivning. Samråd har skett med Länsstyrelsen i Uppsala län, som delar kommunens bedömning att den föreslagna detaljplanen inte kan antas medföra sådan betydande miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11§ miljöbalken.

Här framstår behovet av ett större perspektiv tydligt. Bland de miljöingrepp som en genomförd detaljplan för Rosendal skulle innebära märks särskilt förändring till torgmiljö med anknytning till spårväg av ett naturområde, som innehåller många stora, mycket gamla tallar. Några träd avses visserligen sparas för att ge ”platsspecifik karaktär som visar tallarnas hävd samtidigt som de synliggörs som en urban kvalitet”. Det omnämns i Steg-1 bedömningen, att tallbeståndet hör samman med den gamla tallskogen i Kronparken som har stort skogshistoriskt intresse samtidigt som den är viktig för många ovanliga arter, t.ex. den rödlistade reliktbocken och Upplands egen landskapsinsekt och ansvarsart, den likaså rödlistade cinnoberbaggen, som omfattas av Natura 2000-bestämmelserna. Dock kan man inte se mer seriösa bevarandeförslag än att låta några tallar stå kvar och möjligen gynnas av bättre solexponering. Någon utredning om negativa effekter för de hotade arterna eller tallpartiets betydelse i ett skogshistoriskt perspektiv synes inte har företagits, något som gör Länsstyrelsens kortfattade ställningstagande svårförståeligt. Enligt FVU:s mening visar detta behovet av en ordentlig MKB som också innefattar det bredare perspektivet av effekterna för de äldre tallbestånden inom ett större område. Till exempel bör här erinras om att kommunen nyligen antagit en detaljplan för ett område i Norby (31:74), på motsatt sida om Stadsskogen, där åtskilliga stora, gamla tallar kommer att avverkas till förmån för ny bostadsbebyggelse mellan Marmorvägen och Blodstenen.

Medan spårburen kollektivtrafik säkerligen kan innebära miljöfördelar jämfört med andra trafikslag finns det knappast någon anledning att offra andra miljövärden på dess altare, åtminstone inte utan att ha utrett möjligheten till alternativa dragningar av spåren.

Trafikfrågan är överhuvudtaget mycket knapphändigt behandlad i underlaget vilket i sig gör det svårt att förstå hur en miljöbedömning alls kan göras, än mindre en bedömning att någon ytterligare sådan inte behövs! FVU anser således av flera skäl att det krävs en fullständig miljökonsekvensbeskrivning.

En attraktiv stadsbild kräver både samspel och variation.

Bortsett från angivna högsta nockhöjder, olika inom varje kvarter, samt föreskrivna lägen vid gata regleras inte byggnadernas gestaltning. Det finns således ingen bestämmelse kring taklutning, material eller andra utformningsbestämmelser som styr arkitekturen. Den enda riktlinje för utformningen som anges i planhandlingen är att ”byggherrar bör använda den valmöjlighet planen medger på ett sätt som bidrar till områdets mångfald”.

Förr präglades varje epok av sin byggnadsstil, given av beprövade byggmetoder, lokala material och viss samsyn om det arkitektoniska uttrycket. Idag står alla möjligheter till buds och en gemensam bas för utformningen saknas i hög grad. Valfriheten är stor vad gäller material och konstruktion. Arkitekturinfluenser kommer från hela världen. Det finns således ingen tydligt definierad stil som ger ramar för skala och arkitektoniskt uttryck och därmed finns inte som förr en garanti för en viss samordning. Stadens ledning verkar för övrigt inte heller ha uppfattningen att ett gott samspel med omgivningen överhuvudtaget är eftersträvansvärt. Ambitionen tycks tvärtom ofta vara att arkitekturen ska sticka ut och vara sig själv nog, ungefär som ett konstverk på en utställning. Harmoniska stadsrum skapas dock inte utan ett gott arkitektoniskt samspel. För en god gestaltning av stadens rum krävs det således en gemensam nämnare som skapar sammanhang samtidigt som det finns en livgivande variation.

FVU anser sammanfattningsvis:

att förutsättningar för enkelt planförfarande inte föreligger,

att planområdets struktur bör hanteras inom ramen för översiktsplaneringen av stadens södra delar och att detaljplaneringen av Rosendalsområdet bör genomföras först när de översiktliga förutsättningarna klarlagts,

att fullständig miljökonsekvensbeskrivning bör företas,

att riktlinjerna för gestaltningen av ny bebyggelse bör innefatta regler både för ett harmoniskt samspel och livgivande variation

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Ulla Björkman

Ordförande                         Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala                                                                             2014-09-30

Uppsala kommun:

Kontoret för samhällsutveckling, att. Pernilla Hessling

Kommunstyrelsens kontor, att. Göran Carlén

Plan- och byggnadsnämnden

Kommunstyrelsen

PM ang. planering av Dag Hammarskjöldsstråket, Uppsala kommun.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, deltog 2014-04-28 i ett möte på kontoret för samhällsutveckling angående pågående programarbete för utvecklingen av Dag Hammarskjöldsstråket. FVU inbjöds vid mötet att återkomma med synpunkter på hur områdets grundläggande struktur skulle kunna utformas – ”gröna ryggar, stråk och skiften”.

FVU har tidigare översänt en PM ”Ang. utveckling av stadsdelen Ulleråker, Uppsala kommun” daterad 2013-06-18, till Uppsala läns landsting samt till kommunstyrelsen och plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun. FVU har också avgivit ett samrådsyttrande över förslag till detaljplan för Bäcklösa 2013-03-08. Skrivelserna biläggs detta yttrande.

Medlemmar i FVU:s styrelse har nu företagit en promenad i Ultunaområdet och anför följande (utöver vad som anförs i nämnda skrivelse om Ulleråker).

FVU:s synpunkter

Varför har inte kommunstyrelsen och dess kontor ansvaret för hela planeringen?

Det är positivt att staden tar ett helhetsgrepp på planeringen av områdena utmed Dag Hammarskjölds väg. Av de handlingar FVU fått ta del av framgår dock att planprogram för Ulleråker leds av plan- och byggnadsnämnden och strategiskt program för Dag Hammarskjöldsstråket leds av kommunstyrelsen.

Risken är stor att det kan uppstå styrningsproblem genom denna uppdelning på två politiska församlingar och två kontor och att frågor faller mellan stolarna. Projektet borde alltså i sin helhet ledas av i första hand kommunstyrelsen eftersom det handlar om översiktlig planering. En annan anmärkningsvärd omständighet är att detaljplanerna för Bäcklösa föregår denna planering av stadsdelen, dvs innan översiktliga riktlinjer för utbyggnaden fastlagts i en demokratisk process.

Ultunas markbehov är en avgörande förutsättning

Ultuna i Uppsala är landets största verksamhet för Sveriges Lantbruksuniversitet. Universitetets vision är ”ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper”. Av Ultunas utvecklingsplan framgår att huvudparten av de obebyggda fälten, som är i SLU:s ägo, anges som ytor för försöksodlingar mm. Samtidigt redovisar kommunen i programmet två strukturscenarier som båda visar en omfattande exploatering för bebyggelse på SLU:s mark.

Vi ställer frågan om det överhuvudtaget är möjligt att begränsa utrymmet för Ultuna utan att dess möjligheter att bedriva och utveckla verksamheten förhindras? Vissa delar av verksamheten är inte heller alltid så nyttiga att vistas nära för allmänheten, t ex brännugnarna för Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt.  Tänker man flytta de nödvändiga ytorna för försöksodlingar mm till andra områden? Vi läser i UNT 2014-09-03 att Uppsalahem köper 64000 m2 av SLU men hur ser överenskommelsen ut i övrigt mellan parterna – SLU, Akademiska hus, Akademiförvaltningen och kommunen?

Omfattningen av mark för Ultunas verksamhet är avgörande för huruvida Dag Hammarskjöldsstråket kan bebyggas och få karaktär av stad eller bli ett relativt öppet område med vissa mindre bebyggelseenklaver för bostäder utanför Ultuna campus. SLU:s behov av mark för framtiden är således en grundförutsättning för fortsatt planering.

En fråga är vad som händer med det nu utrymda mögelskadade djursjukhuset? Om huset inte går att rädda utan måste rivas skulle kanske en bostadsbebyggelse i form av en trädgårdsstad kunna förläggas till denna plats med hus i 2-3 våningar som därmed i skala ansluter till studentbostäderna intill.

Områdets höga kultur- och naturvärden bör styra planeringen

Både Ulleråker och Dag Hammarskjöldsstråket i övrigt innehåller många kultur- och naturmiljöer av högt värde.  Utanför Ulleråkerområdet, som innehåller många värdefulla miljöer som vi berör i ovan nämnt yttrande, kan som exempel nämnas Bäcklösaområdet med dess Natura 2000-objekt och den Genetiska trädgården som är en unik park och samtidigt en genbank av stor betydelse för den biologiska mångfalden, utblickar mot Årike Fyris som måste tas tillvara vid kommande exploatering i Ultuna, stadsrummet norr om Ultuna gård – Arrheniusplan, området i anslutning till Kronåsvägen med äldre institutionsbyggnader av hög arkitektonisk kvalitet och många fina exempel på villor från tidigt 1900-tal, Kunskapsparken, området med personalbostäder från 1940-tal, studentbostäderna på Gälbo – framförallt de äldre i södra delen, åsen mm. Naturpartierna i hela området är överlag mycket vackra och välskötta. Det finns påfallande många exempel på god arkitektur, både institutionsbyggnader och bostadshus. Områdets rika historia och höga miljövärden är en resurs som måste tas tillvara.

Mot bakgrund av områdets alla värden kan man fråga sig om ”tät bebyggelse” och ”centrala stadens förlängning söderut” som anges i det strategiska programmet är rätt ansats för utvecklingen av Dag Hammarskjöldstråket. Vi tror inte det. Denna inriktning låter slentrianmässig; Uppsala ska väl inte bli en enda sammanhängande tät rutnätsstad oavsett förutsättningarna? Varför inte i stället inspireras av planområdets många ovedersägliga kvaliteter och utveckla en struktur med generösa gröna stråk och bevarande av alla vackra skogsbryn som avgränsning av landskapsrummen samt med en varsam förtätning där så är möjligt som en mjuk övergång till omgivande landsbygd – en struktur i Linnés anda. Ny bebyggelse bör ha måttlig skala och samspela väl med befintlig bebyggelse. Högsta möjliga antal bostäder kan väl inte vara det enda målet i den fortsatta stadsbyggnaden?

Som FVU ständigt påpekar behöver inte all tillväxt ske i Uppsala. Det är av stor vikt för stadens framtida attraktivitet att stadens karaktär bevaras och inte byggs sönder. Det finns en mycket stor utvecklingspotential i kransorterna som bör tas tillvara. Med en kraftig utveckling av dessa orter skapas underlag för närservice och stadsliv. Forskning i Skåne har visat att en flerkärnig region minskar det totala resandet och motsvarar därför en mera långsiktigt hållbar struktur jämfört med en mera ensidig satsning på en regionkärna. En utveckling av kransorterna gynnar också landsbygden genom att levande noder skapas.

Stråk och noder/mötesplatser formar strukturen

Oavsett vilken täthet som väljs i Dag Hammarskjöldsstråket anser FVU att Dag Hammarskjölds väg bör behålla sin karaktär av trafikled i öppet landskap. Vägens sträckning kom till redan på 1600-talet och ännu 1960 var vägen en del av en riksväg, en av föregångarna till E4. Vägen har således varit och är ännu en viktig infart till Uppsala. Att utveckla vägen till någon form av stadsgata skulle strida både mot dess historia och dess nuvarande funktion.

Det viktigaste kommunikationsstråket för planområdet är förbindelsen från Polacksbacken genom Ulleråker, genom Ultuna via Ulls väg och vidare över gärdet in i Sunnersta på Åkerbyvägen. Detta stråk skulle kunna innehålla buss eller spårväg samt cykel- och gångvägar.  Det är mycket angeläget att utmed detta kommunikationsstråk utveckla mötesplatser med samhällelig och kommersiell service och andra verksamheter som drar till sig många människor. En särskilt intressant plats är korsningen Ulls väg/Ultuna allé. Det är angeläget att någon form av offentlig verksamhet kommer till inom Ultuna Campusområde som inte bara vänder sig till SLU utan till hela staden.

Sammanfattning

• Det är utmärkt att lägga fast en översiktlig struktur för Dag Hammarskjöldsstråket som underlag för kommande detaljplanering. Det är dock anmärkningsvärt att planeringen av Dag Hammarskjöldsstråket har delats upp på två politiska församlingar och två kontor med de risker detta innebär att frågor faller mellan stolarna. Eftersom det är fråga om översiktsplanering på områdesnivå borde projektet i stället i sin helhet ledas av kommunstyrelsen.
• Det är vidare anmärkningsvärt att detaljplanerna för Bäcklösa föregår denna planering av stadsdelen, dvs innan översiktliga riktlinjer för utbyggnaden fastlagts i en demokratisk process.
• Ultunas utvecklingsmöjligheter, landets största verksamhet för Sveriges Lantbruksuniversitet, måste värnas varför dess markbehov bör vara en grundförutsättning för planarbetet.
• Områdets höga kultur- och naturvärden är en resurs som måste vara en utgångspunkt för planeringen. Den täta staden är en felaktig ansats för Dag Hammarskjöldsstråket! I stället bör en struktur utvecklas med generösa gröna stråk, bevarande av alla vackra skogsbryn som avgränsning av landskapsrummen och med en varsam förtätning i måttlig skala där så är möjligt som en mjuk övergång till omgivande landsbygd – en struktur i Linnés anda. Kransorterna har en stor potential för förtätning och kan därför minska trycket på förtätning i Uppsala.
• Det viktigaste kommunikationsstråket inom planområdet är det nordsydliga stråket från Polacksbacken söderut till Sunnersta
• Dag Hammarskjölds väg bör behålla sin karaktär av trafikled i öppet landskap som infart till Uppsala..

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                Carl Erik Bergold                Ulla Björkman

Ordförande                         Styrelseledamot                   Styrelseledamot

Sten Åke Bylund                 Kristina Dahlberg                PO  Sporrong

1:e vice ordförande             Styrelseledamot                   2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Kommunfullmäktige                                                                                   2014-09-09

Kommunstyrelsen

Plan och byggnadsnämnden

Uppsala kommun

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för kv. Bredablick, del av, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-20195. Granskning. 25 nov

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avstyrkte i sitt  samrådsyttrande 2013-11-27 den höga hushöjden i kvarterets inre med hänsyn till att projektet ej är förenligt med den riktlinje i Översiktsplan 2010 som anger att byggnadshöjden ska hållas nere i den historiska stadskärnan samt att ett genomförande bedöms medföra påtaglig skada på riksintresset. Vidare anförde FVU att den extremt höga exploateringsgraden bör minskas kraftigt för att gårdarna ska få en högre kvalitet för vistelse samt för att nybygget inte ska medföra minskat solinfall och dagsljus i lägenheterna i de befintliga husen.

FVU:s synpunkter

Förslaget har inte ändrats vare sig vad gäller den höga hushöjden eller den höga exploateringsgraden. Förslaget är därför oacceptabelt både med hänsyn till skada på riksintresset för stadskärnan och med hänsyn till den kraftiga försämring av boendemiljön som blir resultatet för befintliga bostäder i kvarteret. Förslaget avstyrks.

FVU är emellertid positiv till en måttlig förtätning av bebyggelsen i kv. Bredablick och till kommunens ambition att göra denna del av stadskärnan mer stadsmässig med bl.a. lokaler i bottenvåningen och nya bostäder. Det är vidare positivt att den nya bebyggelsen vid Kungsgatan anpassats till omgivande hushöjder vid denna gata. Planförslagets hantering visar dock enligt FVU på en anmärkningsvärt sluten planprocess som inte står i överensstämmelse med beslutad IVE eller uttalanden av samtliga berörda politiska partier beträffande vikten av ökad öppenhet och fördjupad dialog. Plan- och byggnadsnämnden har på ett uppseendeväckande sätt brustit i sitt ansvar när det gäller att värna stadsmiljöns kvalitet, både kulturmiljö- och boendemiljövärden

Kvarteret Bredablick ingår i Uppsala stadskärna som är ett område av riksintresse för kulturmiljövården (K 40 A). Hela stadskärnan förklarades som särskilt värdefull bebyggelsemiljö vid kommunfullmäktiges beslut 1988 (U 20). I översiktsplan 2010 anges att ”Ett av stadens kännetecken är den begränsade höjden hos den historiska stadskärnans bebyggelse, som därmed utgör fond till stadens märkesbyggnader” (sid 74). I översiktsplanen anges vidare som riktlinje för planläggning bl. a. att ”Inom den historiska stadskärnan ska byggnadshöjderna hållas nere och vid ny- och ombyggnad ska hänsyn tas till omgivningen” (sid. 42). Enligt FVU bör byggnadshöjden i projektet begränsas till högst fem till sex våningar.

Den medföljande bullerutredningen visar att de översta tre våningarna mot järnvägen är olämpliga för bostäder, då bullernivån är 56 dBA och mer både på fasaden mot järnvägen och mot delar av sidofasaderna. Någon lugn sida finns alltså inte.

Planförslagets siktstudier är egendomligt valda, en är dock representativ och den visar hur den höga byggnaden förstör den vackra vyn av silhuetten sedd från Vattholmavägen när man kommer från Gamla Uppsala. Vyn sedd från Linneträdgårdens entré saknas. En enkel skalenlig projektion visar att den idag lugna silhuetten över Orangeriet, med 4-våningshus, kommer att kraftigt förändras då 10-våningshusets fyra översta våningar sticker upp i fonden. Dessa förändringar av stadsbilden till följd av den höga hushöjden är oacceptabla.

Punkthuset blir en främmande och starkt avvikande byggnadskropp både med hänsyn till att skalan och siluetten bryts i den historiska stadskärnan och med hänsyn till närheten till det kulturhistoriskt unika Svartbäcksområdet med Linnéträdgården. I solstudierna redovisas skuggan från de stora träden lika tung som från den nya storskaliga byggnaden, vilket ger en osann bild av verkligheten. Slagskuggan från huset, även vid sommarsolståndet, innebär en drastisk försämring av gårdsmiljön, morgontid för boende norr  om och kvällstid för boende söder om huset. Den nya byggnaden skuggar också stora delar av de befintliga husens fasader och försämrar därför påtagligt boendemiljön även inomhus.

Sammanfattning

Det är anmärkningsvärt att plan- och byggnadsnämnden visar en sådan dövhet för alla de kritiska synpunkter som framförts under samrådet. Planförslaget är oacceptabelt i dess nuvarande utformning och bör omarbetas med en betydligt lägre exploateringsgrad och hushöjder som överensstämmer med omgivningen.  Om planförslaget ändå förs vidare till antagande i dess nuvarande utformning med dess djupt olyckliga konsekvenser bör det underställas kommunfullmäktiges prövning inför antagande.

Kristina Berglund                Sten Åke Bylund                 PO Sporrong

Ordförande                         1:e vice ordförande             2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                            2014-09-01
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Mikaelsplan, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012/20045.
Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för
granskning till 2014-09-02.

FVU:s synpunkter

Planförslaget avstyrks. Den höga exploateringen medför en drastisk och oacceptabel förändring
av den kulturhistoriskt värdefulla miljön med parken och kyrkan. Förslaget saknar alla
ambitioner att ta tillvara befintliga värden och nå en anpassning till den befintliga stadsmiljön. De
s k förändringarna sedan samrådet är så marginella att de i princip inte minskar nackdelarna i
planförslaget i något avseende.

Mikaelsparken med kyrkan och uppvuxna lövträd ingår i riksintresseområdet för staden (C 40 A)
och har ett högt värde för stadsmiljön i denna alltmer exploaterade del av staden, som park för
boende i omkringliggande bostadskvarter, som markör av en av de viktigaste infarterna till
stadskärnan och som en bevarad kulturmiljö från slutet av 1800-talet när denna del av staden var
ett utkantsområde. Dessa värden spolieras helt i planförslaget. De flesta av träden kommer att
behöva fällas. Den lilla återstoden av parkytan försvinner bakom stora hus och ett plank och blir
en gård av privat karaktär enkom för bostadskvarteret. Parken behövs i denna del av staden vilket
också svarar mot det sedan 2010 skärpta lagkravet i PBL – ”hänsyn ska tas till behovet av att det
inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns […] parker och
andra grönområden.”

Kyrkan uppfördes 1891 som Sveriges första stadsdelskyrka. Kyrkan byggdes som ett utmarks-
kapell där evangeliet skulle kunna predikas för de fattiga i stadens utkanter. Parken anlades
samtidigt med kyrkan. Kyrkan har alltså utöver sitt kulturhistoriska värde också en stor social-
historisk betydelse. Om planförslaget genomförs innebär detta att kyrkan förlorar hela sin
naturliga historiska omgivning och kommer att ligga där som en kvarglömd rest från en gången tid.

Inför planarbetet genomfördes en kulturmiljöanalys för området på uppdrag av Uppsala kommun
och Uppsalahem. I analysen anförs som förhållningssätt inför planarbetet bl a: ”I samband med
en utveckling av Mikaelsplan med ny bostadsbyggelse bör hänsyn tas till befintliga och historiska
värden på platsen för att förstärka de kvaliteter som platsen har och har haft” […] ”Mikaelsplan
bör återta sin plats som en grön park tillgänglig för stadens invånare.” FVU ställer frågan varför
analysen överhuvudtaget genomfördes eftersom ingen som helst hänsyn tagits till dess slutsatser i
planförslaget?

Man skulle också förlora den renande verkan på luften som parkens luftrum och den rika
grönskan ger. Exploateringen blir hög på ömse sidor om Kungsgatan vilket medför en radikal
minskning av det öppna stadsrum som idag består av Kungsgatan och Mikaelsparken. Kvarteren
ligger alldeles intill den alltmer trafikerade trevägskorsningen/trafiknoden där Kungsgatan möter
Luthagsesplanaden/Råbyvägen. Detta skulle innebära en kraftig försämring av luftkvalitén
genom sämre cirkulation av den avgasbemängda luften till nackdel både för befintliga och nya
bostäder samt för gatumiljön.

FVU skisserade vid samrådet en mindre omfattande bebyggelse – kontorshus i form av
trevånings slanka byggnader utmed järnvägen på ömse sidor om kyrkan och ett femvåningshus
mot Råbyvägen. Mot Skolgatan och Kungsgatan bör ingen bebyggelse uppföras utan parken med
dess mäktiga träd bör bevaras och direkt möta gaturummen. På detta sätt skulle Mikaelsparken
och kyrkan kunna bestå som ett relativt oförvanskat inslag i stadsbilden. FVU hävdar ånyo att
planförslaget bör omarbetas.

Sammanfattning
• Förslaget till detaljplan visar stor brist på respekt för kyrkans och parkens värde som
kulturarv och innebär därför påtaglig skada på riksintresset.
• Trots att Mikaelsparken ingår i stadens grönstruktur enligt ÖP 2010 kommer återstoden av
parken enligt planförslaget att få en så privat karaktär, bakom hus och plank, att dess värde
som grön lunga i stadens grönstruktur spolieras samtidigt som den skulle behövas än mer än
tidigare på grund av den förtätning som sker i parkens närområde.
• Planförslaget i kombination med övrig genomförd och planerad exploatering i denna del av
staden kommer att medföra en kraftig minskning av luftrummet vilket kommer att leda till
ökade föroreningshalter som följd av den omfattande trafiken vid infarten till stadskärnan.
• FVU förordar en total omarbetning av planförslaget med betydligt lägre exploateringsgrad.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund, ordförande                            PO Sporrong, 2:e vice ordförande