FÖRENINGEN VÅRDA UPPSALA

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                              2016-07-04

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang dpl för Vattentornsparken, Ulleråker, PBN 2014 – 000508 samråd.

Planen föreslår, som inramning av parken, ca 400 lägenheter, ca 2000 m2 lokaler och en förskola.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har följt arbetet med Södra staden och har redan innan den egentliga planeringen påbörjades gjort egna studier, särskilt av Ulleråkersområdet. FVU har redovisat sin syn på bevarandeintressen och utvecklingsmöjligheter i en skrivelse till Uppsala kommun 2013-06-18 och har därefter avgivit yttranden över ett antal planförslag, särskilt bör här nämnas yttranden 2014-09-30 ang. Dag Hammarskjöldstråket och 2015-02-03, Södra staden samt 2015-09-14, planprogram för Ulleråker. Yttrandena bifogas.

Arbetet i kommunen går nu i rasande fart och det etablerade plansystemet med stegvis detaljering från översiktsplanenivå till detaljplanenivå åsidosätts systematiskt. Det första detaljplaneförslaget skickas således för samråd innan den fördjupade översiktsplanen för området som helhet är klar. Förvirringen blir inte mindre av att ny översiktsplan för hela kommunen samtidigt processas.

Vad gäller det nu aktuella detaljplaneförslaget deklarerar kommunen att man avser att spara detaljerna vad gäller bebyggelsens utformning till bygglovsfasen, vilket i och för sig är möjligt när kommunen äger marken. Men det förstärker intrycket av att planarbetet nu skenar utan fasta tyglar! Risken är stor för att det på grund av brådskan blir ett kvalitetsmässigt sämre underlag för den stora exploatering som föreslås tillkomma. Genom den nämnda plantekniska manövern kan också kretsen besvärsberättigade riskera att minskas (13 kap. 12§ PBL). Det noteras särskilt, att den känsliga frågan om hushöjdernas bestämmande och byggnadernas närmare utformning skjuts till bygglovfasen. Ett medvetet drag från kommunens sida som förstärker intrycket av att kommunmedlemmarnas synpunkter saknar relevans för kommunen. Det är desto mer beklagligt som den närmare gestaltningen av tillkommande bebyggelse är av mycket stor betydelse med tanke på områdets betydande bevarandevärden.

FVU avstyrker förslaget till detaljplan eftersom det inte svarar upp mot rimliga krav på säkerhet, miljöhänsyn och respekt för kulturvärdena på plats.

I det följande ges synpunkter på en del av de konkreta förslagen:

Kommunen är medveten om risken för betydande miljöpåverkan (MB 6:11). Trots det föreslås omfattande bebyggelse på randområdet närmast ås-kärnan, där det alltså finns ökad risk för skador på grundvattnet.

Risken för störning, pga infiltrationen av dagvatten på den mark som bebyggs, som hårdgörs och som förlorar vegetation, kan kommunen inte bortse ifrån, men man föreslår ändå byggnader på upp till 11 – 12 våningar. Frågan om det alls är lämpligt med så pass bokstavligen tung bebyggelse på ett så känsligt område ställs egentligen inte. Kostnaderna för skyddsåtgärderna i form av dammar mm kan förväntas bli betydande och än större blir förlusterna om det visar sig att de inte håller måttet.

Den vegetation som går förlorad genom exploateringen är gamla och viktiga bestånd av lärkträd och tall, som har stor betydelse för områdets karaktär och historia. Den föreslagna bebyggelsen sträcker sig på höjden högt över det gamla vattentornet, som ska ge området dess namn. Tornet sparas i och för sig som inslag i lekpark, men förvinner ändå visuellt bland de höga byggnaderna.

Vad gäller utformningen av bebyggelsen som sådan så är den alltså skissartad. Ambitionen att bygga för lokaler i markplan är positiv. Den här planen har tack vare parken hyggliga solvärden i sin södra del, däremot skuggas nuvarande bebyggelse i öst och sydöst av de nya höga byggnaderna, särskilt sommarkvällar. FVU har utförligt utvecklat sina tankar om gestaltningen av området i tidigare ingivna yttranden och vill här hänvisa till dessa.

Enligt FVU:s bedömning blir bebyggelsen under alla förhållanden för tät och för hög. Därutöver tillkommer på den negativa sidan den allvarliga förlusten av naturmiljö och den uppenbara risken för skador på grundvattnet och även på Fyrisåns vattenkvalitet, vilket är skäl nog för avstyrkan.

FVU vill dock ge ett par ytterligare synpunkter.

Bedömningen av biltrafikflödena känns mycket optimistisk. Alla nya bostäder och lokaler kommer att alstra trafik långt in i området – servicetrafik, varuleveranser, färdtjänst, hämtning och lämning, angöring efter större inköp etc. Kommunen hyser en närmast naiv tilltro till att den ökade trafik som uppkommer till följd av att 400 bostäder tillkommer lätt kan omdirigeras till huvudsakligen cykeltrafik, ja, man vill inte ens tillåta bilparkering för rörelsehindrade intill bostäderna! Den sålunda begränsade rörelsefriheten för den berörda kategorin, tillika för den allt större andelen äldre, som inte klarar av att cykla längre, tycks inte vara något som bekymrar kommunen nämnvärt, men den frågan har ett rättsligt diskrimineringsperspektiv, som måste belysas ytterligare i det fortsatta planarbetet. Hänsyn till personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga är inskriven i PBL:s detaljplaneregler.

Man bör enligt FVU:s mening också inventera möjligheten att bygga om befintliga byggnader.

Härvid är följande att ta hänsyn till. Uppsala behöver inte bara nya familjelägenheter i takt med en förväntad befolkningstillväxt. Studentboenden, asylboenden och liknande har det varit stor brist på länge och då handlar det snarare om enkelrum med gemensamma kök och diverse andra utrymmen, typ ”studentkorridor”. Även behovet av särskilda äldreboenden kommer att öka i takt med allt fler blir allt äldre. En kategori som ju också bidrar till att ”vanliga” bostäder lösgörs på den allmänna marknaden. Säkert kan en del av det befintliga bebyggelsebeståndet på Ulleråkersområdet lämpa sig för enkel och snabb ombyggnad för ovan nämnda ändamål. Som en bonus kan privatbiltrafiken förväntas bli mer begränsad i anslutning till dessa boendetyper än i familjebostadsområden.

Detaljplanens MKB bekräftar våra farhågor, och konstaterar stor negativ påverkan på såväl natur- som kulturmiljö samt bullervärden. Här konstateras också stor negativ påverkan på landskapsbilden genom att de höga byggnaderna bryter åsens silhuett – och därmed en grundregel i all tidigare planering.

Till sist en reflexion kring stadsmiljövisionen, som den beskrivs i de bilder som visas i planen och i media. Höga, påkostade och uppseendeväckande byggnader, med karaktär av kontors- och affärsbyggnader, kring rymliga stadsrum, med uppvuxna träd och med ett vimmel av stadsbor i aktiv ålder, flanerande eller fyllande de överallt förekommande uteserveringarna.

En för Uppsala helt ny miljö, där man får gå till Stockholms Sergels torg och Klarabergsgatan, eller kanske rentav till större städer på kontinenten, för att finna en motsvarighet. Miljonstadens centrala delar alltså. Också 2050, då Ulleråker står komplett, är det endast en förort i ett Uppsala med mellan 300- och 350 000 invånare. Kommer banker, butiker och restauranger att finnas här? Bibliotek, lokaler för kultur? Vilka människor fyller lunchrestaurangernas uteserveringar – här jobbar ju inga. Hur verklig kommer den vackra visionen att bli?

FVU anser alltså avslutningsvis att en mer genomtänkt helhetsbild av det framtida Ulleråkersområdet bör avvaktas innan ny, fläckvis bebyggelse beslutas.

Sammanfattning

Det är anmärkningsvärt

• att för den planerade bebyggelsen som sådan och för stadsbilden så viktiga faktorer som hushöjdernas bestämmande och byggnadernas närmare utformning skjuts till bygglovfasen.

• att detaljplaneförslaget skickas ut för samråd innan den fördjupade översiktsplanen för hela området är klar.

• att risken för skada på grundvattnet nonchaleras.

• att inte mer hänsyn tas till gamla bestånd av lärkträd och tall av stor betydelse för områdets karaktär och historia. Sådana mervärden kan inte återskapas.

• att planförfattarna så hänsynslöst och i strid med gällande regler förbiser handikappades och äldres behov av att kunna förflytta sig.

• att den illustrerade stadsmiljövisionen inte känns realistisk.

FVU avstyrker sålunda det aktuella förslaget till detaljplan för Vattentornsparken i Ulleråker eftersom det inte svarar upp mot rimliga krav på säkerhet, miljöhänsyn och respekt för natur- och kulturvärdena på plats, samt att det bygger på en vision som inte är trovärdig.

Uppsala dag som ovan

PO Sporrong, tf ordförande                                           Ulla Björkman, styrelseledamot

Till

Plan och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                       2016- 06-29

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang kv Arne Tiselius, detaljplan för del av,  dnr 2013-1707. Granskning

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av handlingarna och vill anföra följande.

Då vi inte finner att några uppenbara förändringar gjorts i förhållande till den plan som var ute på samråd, upprepar vi våra välgrundade förslag till förbättringar genom att bilägga vårt svar på samrådet (av den 2016-01-11) och hänvisar till detta.

Uppsala dag som ovan

PO Sporrong, tf ordf

Bilaga, se nästa sida.

_____________________________________________________________________________________

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                        2016-01-11

753 75  Uppsala

Ang. detaljplan för del av kvarteret Arne Tiselius, Dnr. 2013-1707. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m  2016-01-12 och vill anföra följande.

Planen omfattar ett område med varierad topografi och en inramning av bebyggelse med t skiftande karaktär vilket även borde vara utgångspunkt för hur nytillskotten skall hanteras. Det vore dock en fördel om byggnaderna i form färg och skala anpassas till byggnaderna söder om planområdet.

Planen anger bostadslängor i 4-6 våningar kring en gård upphöjd över ett garageplan. En kompakt anläggning som knappast kan sägas samspela med omgivningen. Sluttningsläget borde hanteras på ett sätt som bättre utgår från topografin och balanserar skalorna i omgivningen.

I planbeskrivningen framhålls (s.4) en lösning med gestaltning som bidrar till att ”en boendemiljö skapas med goda ljud och ljusförhållanden.” Solstudierna (s 21) visar, tvärtom, hur den kringbyggda gården blir skuggad till och med sommartid, byggnadshöjden borde därför sänkas till 5

våningar.  Det vore en fördel om den södra och östra längan byggdes samman för att minska bullret från Luthagsleden.

Förslaget anger varierade hushöjder, men borde då bättre anpassas till topografi och hänsyn ljusförhållanden. Nu föreslås en sexvåningslänga som en skärm i söderläge, höjden borde sänkas till 4-5 våningar i likhet med nuvarande byggnad i söder där tre hopfogade huskroppar, förskjutna i höjdled tar upp nivåskillnaden längs gatan på ett lyckat sätt. Detta skulle ge bättre ljusförhållande på gården. Den västra längan skulle med fördel kunna vridas något parallellt med Gösta Wahlströms väg medan den norra längan kunde läggas närmare Otto Myrbergs väg mot nordost, vilket skulle ge ett större gårdsrum.

Infarterna till garagen under gården borde flyttas mot Otto Myrbergs väg vilket skulle minska trafiken i området.

Uppsala dag som ovan

Olof Antell, ordförande                                                           Carl Erik Bergold, styrelseledamot

Till

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                             2016-06-29

753 75 Uppsala

Ang. detaljplan för Norra Kapellgärdet, Uppsala kommun, dnr:2014-000155. Samråd

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m. 2016-07-01 och vill anföra följande.

Om ansatsen

Uppsala växer och nu tas en sista del av Kapellgärdet i anspråk. Det sker i enlighet med intentionerna i ÖP med strävan att utveckla innerstaden genom förtätning av angränsande områden. Kapellgärdet skall framstå som ett tydligt stadstillägg, anlagt med motiv hämtade från Stockholms innerstad, rutnätskvarter med byggnader i gatuliv omslutande en ”storgård”. Exploateringen har varit hög med bebyggelse uppdragen till 6-7(8) våningar mot öster invid Vattholmavägen. I västläge, mot lokalgatan och allmänt i kvarteren närmast järnvägen, dock med lägre skala, 4-5 våningar.

Det aktuella planförslaget vill bygga vidare på och förstärka det stadsmässiga hos området.   Stadsdelen saknar dock det som eftersträvas i stadsvisionen, en omfattande allmän och privat service med lokaler integrerade i kvarteren. I slutetappen, i området som ligger i skylt- och pendlarläge, ger man därför utrymme åt verksamheter i gatuplanen mot trafikstråken, med ”bokaler” istället för lägenheter. En satsning man vill se ge både ett ekonomiskt och visuellt tillskott åt området. Utrymme för förskolor och vårdboende är andra, tidigare försummade tillägg.

Här finns en uttalad ambition att skapa ”stadskvalitet”, med, som framhålls i planen, ”en innerstadskaraktär med många besöksfunktioner och väl utformade offentliga rum”, liksom ”livfulla gator med variation och inslag av platsbildningar som inbjuder till aktivitet” (plandok. s.5). Trafiklederna framställs som boulevarder anlagda med förgårdar och planteringar. Inom området får lokalgata, gång- och cykelstråk, en ”grön koppling”, tillsammans ett ”finmaskigt gatunät som är tillgängligt och orienterbart” (plandok. s. 6). I utbyggnaden skall (som ÖP föreskriver) visas ”hänsyn till platsens karaktär och tillföras kvaliteter för närmiljön så att väsentliga värden för stadens grönstruktur bibehålls eller stärks”(plandok. s.5). I allt en lovvärd ansats.

Om utförandet

FVU finner principiellt utbyggnaden av Kapellgärdet rimlig liksom, i detta centrumnära läge, omvandlingen av funktion, från område med kontor och småindustri till bostadskvarter. Målen, som de framstår med ovan angivna positiva förtecken, följer goda principer.

Dock. Vid närmare läsning av planen infinner sig en rad frågor. Beskrivningen svarar inte mot vad som visas i den aktuella detaljplanen.

Övergripande anges att det nya ska ansluta till och tillika utveckla kvaliteten på platsen

(se ovan). Det strategiska läget nära innerstad och centrala stråk har gett motiv till en tätare byggnadsstruktur. Området är tills nu en ”företagspark”, med låga kontorshus med gårdar och lummig inramning och mot trafiklederna åtskilda med högvuxna bestånd lövträd, till viss del också impediment mark. Utbyggnadsområdet har begränsningar genom störningar från järnväg och trafikleder. Att göra området stadsmässigt framstår som en utmaning. Det kan ske på bara ett sätt, formulerat i planen: ”Här ska utvecklingen gå mot att marken utnyttjas mer intensivt och effektivt” (plandok s.11).

På mark som i tidigare etapper givit utrymme för två kvarter med ”storgårdar” föreslås nu avsatt fyra kvartersbildningar avskilda med lokalgata och gårdspassage.

Gränsläget vid breda gaturum har man sett motivera hög bebyggelse.  Mot huvudstråken i norr och öster, 7-8 våningar, i övrigt 6 och på en mindre del 5. Mängden bostäder (600 lgh) har inneburit att bebyggelsens trängts samman och även dragits ut över randzoner med parkmark. Trots problem med buller och avgaser på trafiklederna ligger bebyggelsen nu framdragen näst intill gata. Det norra kvarteret tornar upp sig vid gatukorset med resning som Stockholms Birkastan.

Planeringsuppgiften har varit att ge en liten areal maximalt utnyttjande. I planen diskuteras detta som ett problem man lyckats lösa gestaltningsmässigt. Här framhålls hanteringen av byggnadshöjd med variationer som skall ge arkitektonisk kvalitet och anpassning till omgivningen: ”Byggnaderna inom planområdet hålls något lägre i väst (6 våningar), dels för att få in så mycket solinstrålning på gårdarna som möjligt och dels för att mötet med den låga bebyggelsen väster om järnvägen skall bli mjukare”! ”Miljön på kvarterens insida (mot GC-stråk och lokalgata)ges en lägre mänsklig skala, jämfört med den som avtecknar sig mot huvudstråken” (plandok. s. 15).

En vacker bild tecknas. Men planen visar på gårdsmått i södra kvarteren om ca 30×30 m, i norra områdesdelen och mellan gårdshusen ner till ca 15 m. Kapellgärdets tidigare gårdar är betydligt rymligare – mellan ca 40 – 60 m längs och tvärs. Med den uppdrivna höjden mot söder och väster (6 våningar på garagesockel = ungefär 20 m) och trånga gårdsrum, visar solstudien att kvartersgårdarna ligger mörka mellan höst- och vårdagjämning. Dock framhålls att om än gårdarna är mörka kommer byggnadernas fasader till stor del vara solbelysta (med all slags förbehåll för ett ”rätta” läge). Till midsommar, i alla fall, ”bedöms gårdarna få tillräckligt mycket solinstrålning”! (Plandok.s.27) Lägenheter mot lokalgator, om än i söderläge, är i lägre våningsplan i princip helt mörka vintertid.

På trånga gårdar skall sedan mycket rymmas. Egna uterum kompletterar lägenheterna, större eller mindre balkonger, altaner i bottenvåning. De gemensamma ytorna blir sparsamma, styrda av passager och där en stor del av gårdsrummet i kvarteren är avdelat för förskolan.

I planen finns motiv som beskrivs med positiv laddning, med tänkta upplevelser av boulevardvimmel och gårdslugn i hägn av grönska. Kvantitet skall paras med kvalitet! Men man har svårt att se hur den positiva beskrivningen svarar mot planfakta. T ex vad gäller grönska. I planen anges att ett fåtal träd måste fällas eller flyttas. Med angiven utbredning av kvarteren kommer dock i stort bara alléraderna på kommunens förgårdsmark att kvarstå. Vad gäller arkitektonisk kvalitet, egenskaperna i gatu- och gårdsrum, präglas den av en formalism som kunde ingå i Lindhagens stockholmsplaner (1880-tal), eller det postmoderna Berlin (IBA 1980-tal). I planen finns inte utlovad hänsyn till platsen. Förvisso talas om upplevelser i ögonhöjd men annars är omsorgen riktad mot taklandskapet med indragningar och skiftningar som skall ge husmuren en angenäm profil: en satsning bokstavligen över de boendes huvud. Plan- och fasadverkan är tänkta att fungera på avstånd. Istället, på gatu- och gårdsnivå, överskuggar de högresta fasaderna bara de boendes kringsyn. Det som är tänkt som attraktiv genväg centralt genom kvarteren blir med de mått planen anger, en hålväg över bakgårdar – på botten i en ravin.

Formalismen i planen går ut över boendekvaliteten. Storgårdskvarteret i sin traditionella form, som i Hallmans stockholmsplaner från 1910- och 20-tal, var bokstavligen en parkplan med en gårdsplantering omgärdad av huslängor med maximalt 3-5 våningars höjd och med sättning som tog hänsyn till platsens topografi för att ge variation och god ljusföring över gården. Goda exempel finns från motsvarande tid också i Malmö. Storgården i dansk variant (1920-50-talets Köpenhamn) har dimensioner där kvarterssidor på 180×75 meter medger 10 m breda 5-våningshus, men som då aldrig ställer gården i slagskugga. Storgården har ett ”inbyggt” problem med längor sammanbyggda i vinkel. I dagens tjockhus får lägenheterna i vinkeln planlösningar med svårbemästrade ytor och mindre bra ljusinfall. Med den exploatering som föreskrivs här på Kapellgärdet går gårdstypens kvaliteter förlorad: med för höga hus kring minimala gårdsrum, med tät sättning av lägenheter, som i de många vinkellägena får undermåligt ljusinfall, och med uterum och balkonger lagda i konstant skugga. I hörnlägen, med det täta beståndet bostäder, finns knappt respektavstånd mellan lägenheternas balkonger, liggande som holkar fria för insyn.

På Kapellgärdet vill man se ett mer integrerat boende, med förskoleplatser och vårdboende. Om än inte uttalat i planen framstår en särskild ambition att bygga familjebostäder. Hur får då barnen plats? Komplement med områdes- och stadsdelspark finns endast i angränsande äldre kvarter och nås endast via korsning av omgivande trafikleder. Här bli nu inga gårdar med utrymme. Barn får sin fixerade plats instängslad vid förskolan och som dessutom krymper övrigas användning av gården. Och detta i lägen som har solinfall bara under sommarferien. Kanske ger familjebostaden gott rum och med öppen planlösning, men den kan aldrig ersätta barnens behov av utevistelse.

En alternativ planering krävs!

En inledande deklaration i ÖP 2016 anger att Uppsala är (skall vara) en föregångare i ansvarsfull samhällsutveckling; socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar. Uppsala skall stå som exempel på hög stadskultur. Det byggda skall på alla sätt bli ett tillskott i staden, med innehåll och utförande som ger mervärde – en (ny) platskvalitet. På Kapellgärdet kan detta knappast bli gällande. Med positiva förtecken beskrivs en gestaltning som istället förgriper sig på platsen. Språket är förledande med vändningar man möter i mäklarannonser och här framstår som närmast cyniskt. Det förväntade vinstvärdet är kopplat, inte till samhällsnyttan, utan till företagsekonomi, och har lett till iögonfallande hög exploatering.

I diskussionen ovan angående utförande har FVU anfört synpunkter på egenskaper som inverkar negativt på bondemiljön: ett omfattande bostadsbestånd på begränsad yta, inpressad i en byggnadsvolym med hög exploatering. Massiva hus kring trånga ”onaturliga” gårdar.

En gynnsam fastighetsekonomi kanske, men som inte ger mervärde åt den enskilda lägenheten.

Kapellgärdet ligger inte på en av Stockholms malmar utan utgör ”mellanrum” i Uppsala stad, hittills präglat av måttfullhet. Motivet med stenstadskvarter är förledande genom bilden av hur det fungerar i storstaden, där det är sin egen värld med all slags verksamheter integrerade och med plats i en stadsdelsgemenskap. I Uppsala råder helt andra förutsättningar. ”Stenstaden” blir här bara en kuliss.

Kapellgärdet kan inte få framstå som mönster för det kommande stadsbyggandet.

FVU vill se en betydande omarbetning av planen och då med en utvecklad omsorg om bostadens kvalitet, lägenheter och uterum. Utgå från områdets areal i sitt läge. Om gårdsmotivet skall behållas låt det bli centralt i området. Området med sin mer ojämna kontur lagd mot bullerzoner skulle kunna hanteras på ett friare sätt än i den tidigare utbyggnaden. Frångå det stereotypa kvartersblocket med fixerad byggnadshöjd, variera i stället höjdsättningen med större uppdrag i nordost, 6 våningar, och med markerat lägre höjd i sydväst, 4 våningar, för ljusföringen in över gårdarna. I bullerzonen mot järnvägen kan bebyggelsen med fördel hållas låg, indragen bakom parkmark, bort från järnvägen. Här kunde då också vara läge med lokaler för förskola och vårdbostäder. En lägre exploatering skulle medföra mindre krav på bilplatser och därmed reducera mängden garage under gård och gator. Delar av gårdsmiljön kan då planteras med stora träd, som på sikt kan mäta sig med byggnadernas skala och skapa en verklig grön miljö, inte bara gräs och buskar.

Att alla kapellgärdets arbetsplatser nu försvinner är en stor nackdel för stadslivet. De föreslagna lokalerna i gatuplan blir ett positivt inslag, men delar av byggnaderna kunde också disponeras för t ex kontor.

Ge förutsättningar för att utveckla bostadslösningar med variabel inriktning och användning.

T ex bostäder i etage, avdelbara i höjd eller i planläge, med möjlighet för uthyrning. En flexibel användning som tidigare tillämpats i Uppsala, både i hyres- och bostadsrättsföreningshus. Ett sätt att lösa ensamboendes bostadsfråga, inbegripet studentens.

Sammanfattning

FVU delar kommunens uppfattning att det behöver byggas fler bostäder och att Kapellgärdet är lämpligt att omvandla och bebygga. Föreningen delar i allt väsentligt också föreslagna mål och principer för byggandet. FVU finner dock att planen inte förverkligar angivna mål, att hänsyn inte tas till platsens karaktär och läge, och att bostadsmiljöns kvalitet därmed blir lidande. Följande skäl gör att planen trots bostadsbrist måste omarbetas:

Vad som borde vara två kvarter har formats till fyra. Respektavstånden mellan husen minskas härmed från de gängse på 30-60 meter ända ned till 15-20 m. Alltför hög exploatering och höga hushöjder gör gårdarna trånga, mörka och ogästvänliga under större delen av året. Till särskilt men för barn och äldre. Grönytor tas i anspråk för bebyggelse. Större park- och grönytor finns endast i omgivande äldre kvarter. Kvarteren är på tre sidor bullerstörda av omgivande trafikleder och järnväg. Trots det läggs bostadshusen långt fram i gatulivet, vilket riskerar att skapa ett växande framtida buller- och avgasproblem. De i visionen utlovade gemensamma ytorna för spontana möten, samverkan och livsviktig integration saknas.

Detta är sammantaget allvarligt för Uppsalas aktuella befolkningssituation, stadens rykte och invånarnas livskvalitet.

Uppsala dag som ovan

PO Sporrong, tf ordf.              Carl-Erik Bergold                  Sten Åke Bylund, förste v ordf.

Till

Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                              2016-05-06

plan-byggnadsnamnden at uppsala.se

Kopia f k till Vasakronan

Ang. planprogram för kv Hugin. Samråd. Dnr. PBN 2014-000244

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av planprogrammet och har följande synpunkter.

Föreningen är allvarligt oroad över den brist på varsamhet och känsla för den utomordentligt goda stadsmiljö, som Hamnesplanaden och Kungsängstorg i dag utgör, som Plan- och Byggnadsnämnden visar genom att lägga fram detta program. Den föreslagna rivningen av en av stadens finaste kontors- och lab-arbetsplatser vore en katastrof för miljön kring Kungsängstorg, en av stadens vackraste platser där bebyggelsen i kv Hugin tillsammans med f d Riksbankshuset spelar en avgörande roll. Torgmiljön utmärker sig också för sina högklassiga, välvalda och av stadsborna mycket uppskattade skulpturer.

En rivning är inte på något sätt hållbar och strider mot alla vackra ord i översiktsplan och andra kommunens åtaganden, inte minst principen om en blandstad, eftersom man här anar att det skall byggas bostäder.

Byggnaderna är ett prov på högklassig arkitektur från 1970-talet, och tillhör tillsammans med Nyréns Pharmaciabyggnader det bästa från den tiden i Uppsala. Arkitekter var Carlbring och Englund, och ett tecken på dess kvalitet var att anläggningen presenterades i tidskriften Arkitektur, där byggnader i Uppsala då mycket sällan presenterades. En sann märkesbyggnad alltså, som borde stå högt på listan över moderna anläggningar att vårda!

Även staten, som ägare till fastigheten, sviker sina vackra löften i arkitekturprogrammet från Arkitekturåret genom att driva på rivningen.

Vi emotsätter oss rivning av hållbarhetsskäl, av stadsmiljöskäl och av arkitektoniska skäl!

Föreningen Vårda Uppsala sätter sitt hopp till att Plan- och Byggnadsnämnden i stället ger stadsbyggnadsförvaltningens planerare i uppdrag att bevara miljön kring Kungsängstorg. Och med betydligt mindre ingrepp åstadkomma det önskade sambandet med staden söder om kv Hugin. Och samtidigt ge ekonomi åt projektet genom att utnyttja gällande byggrätter mot Strandbodgatan.

Uppsala dag som ovan

PO Sporrong, tf ordf.

Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                            2016-05-02

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Ang detaljplan för Linnéträdgården, servicebyggnad. Dnr PLA 2012-20173

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av ovannämnda planhandling avseende servicebyggnad i Linnéträdgården och ber att nedan få avge ett antal synpunkter.

Omfattning och användning av planerad byggenskap. Planläggningens avser samma område som tidigare ansökningar 2005 och 2012, dvs den nordvästra sidan av förgården från stora ingången sett, dvs mitt emot Linnémuseet t h om stora ingången. Byggnaderna avses innehålla en butik med informationsmaterial och biljettförsäljning, kafé samt toalett, detta för att som inledningsvis sägs i planen ”göra trädgården till en mer lättillgänglig och attraktiv kulturmiljö”. En mindre entré, i ansökan benämnd ”fäport”, avses öppnas från Svartbäcksgatan till denna serviceanläggning. Benämningen syftar på att nordvästra förgården var platsen för mangårdsbyggnadens (numera museet) nyttobyggnader som på sin tid hyste kor, hästar etc. Anläggningens historia är väl känd och behöver inte här beröras ytterligare. Dess värde betonas i planen. Den är byggnadsminne och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Men dess publikdragande karaktär missförstås. Linnéträdgården blir inte mer attraktiv av de åtgärder som föreslås.

Synpunkter

Tanken är alltså att besökarna inte som ursprungligen avsett skall närma sig trädgården och orangeriet från den magnifika järngrinden utan som numera ofta är fallet med liknande anläggningar ledas in genom en sidoport, köpa biljett och ev informationsmaterial etc. Endast stora grupper skall i fortsättningen få träda in genom den stora ingången för att från rätt håll få närma sig den storartade barockanläggningen innanför planket. Det är synd. Linnéträdgården har trots nedgångsperioder bevarat sin karaktär från Linnés tid. Framför den inträdande utbreder sig en symmetrisk, axial anläggning som med forskarmöda och praktisk omsorg restaurerats av experter på berörda områden och ännu kan visa upp någon planta från Linnés egen tid. Den som idag träder in bakom det höga planket möts tack vare dem som vårdat detta linnéminne av en sedan århundraden svunnen atmosfär. Det är inte meningen att man skall störas i denna upplevelse av nutida skapelser. Det är inte för att dricka kaffe och ha allmänt trevligt som man reser från när och fjärran för att besöka Linnéträdgården – i omgivningen finns flera kaféer och näringsställen som samarbetat med Linnéträdgården. De kommer för att uppleva den genuina atmosfären av Linnés bostad, hans trädgård och hans orangeri. Många besökare är experter. De kommer för anläggningens skull. Det är dessa värden som också föranlett tankarna på en kulturarvsförklaring. Föreliggande plan avses antas hösten 2016.

Mot denna bakgrund har det provisorium som de senaste åren varit platsen för de funktioner som ovan berörts fungerat alldeles utmärkt genom att vara diskret, tillbakadraget och nästan helt kamouflerat av omgivande lövverk. Det finns tendenser i det nya förslaget att tillmötesgå de protester som tidigare ansökningar mött. Men det räcker inte.

Föreningen Vårda Uppsala invänder bestämt mot

att en ny port tas upp norr om huvudingången av skäl som redan ovan anförts. Besökare bör passera in genom huvudingången. När det gäller ett byggnadsminne kan man förvänta sig visst omak av besökare och andra och därmed undvika onödiga ingrepp som t ex en ny port i det vackra planket.

Den nuvarande informationen kring huvudingången är splittrad i tre mycket förfulande lodräta vita fält plus en mindre anslagstavla t v och t h i två smärre anslagstavlor (s 9 i planen). All information åt gatan till bör samlas på en tavla t h om ingången. Nuvarande förhållande stör intrycket av planket. En ny större anslagstavla i hållbart, vackert men diskret material är önskvärd.

att grund grävs för den tilltänkta byggnaden. Området bedöms innehålla äldre kulturlager. I planen sägs att största möjliga hänsyn skall tas vid grundläggningen. Men FVU anser det lämpligare att byggnaden om den uppförs bör kunna flyttas om behov uppstår i framtiden.  Den nuvarande paviljongen är flyttbar.

att byggnadens tak sticker upp ovanför planket likt ett par hundöron – inte snyggt från gatan sett. Byggnaden består av två delar med en gård emellan som avses ligga under tak. Kanske borde kravet på att ha gemensamt tak över hela anläggningen slopas och de båda byggnadsleden täckas med varsitt flackt sadeltak, något som också mer skulle rimma med den tidigare ambitionen att de två nya husen skulle ansluta till äldre tiders bebyggelse (s 7 i planen). De nya byggnaderna behöver därför inte bli pastischer. Taknockarna skulle troligen sticka upp över planket men utan den egendomliga effekt som det planerade husets svängda tak skulle få.

att gårdsserveringen, om det verkligen blir en sådan, blir synlig från trädgården. Planförfattarna har i viss mån tänkt på detta och ritat in viss växtlighet och tänkt sig fasaden mot detta håll i samma gröna färg som planket, men mer behöver göras för att skymma serveringen med dess oundvikliga spring. Än värre är det med ljudet från en servering med skrammel, skratt och högljutt prat, kanske t o m musik, som allt kommer att störa den frid som hittills karakteriserat Linnéträdgården och hör ihop med den atmosfär av svunnen tid som ovan nämnts. FVU anser därför att det vore välbetänkt att avstå från att ha en egen servering och i stället utnyttja tjänster från kringliggande kaféer som tidigare skett. Serveringsdelen av projektet kan allvarligt hota möjligheten till en framtida världsarvsförklaring.

Föreningen Vårda Uppsala uppskattar visserligen det nya greppet med mer respekt för byggnadsminnet än tidigare, t ex att planket som omgärdar trädgården behålls och att fasader som syns ut mot trädgården planeras ha samma färg som planket samt att de nya byggnaderna indragits något i förhållande till gatan. Positiv är också den spaljering som är tänkt att dölja byggnaden åt museet till. Men vi har som ovan framgått fortfarande stora invändningar.

Uppsala dag som ovan

PO Sporrong,  tf ordförande

Anna Nilsén ,styrelseledamot

Skickat för kännedom till: Fastighetsverket, Riksantikvarieämbetet, samhällsavdelningen,

Svenska Linnésällskapet, Uppsala universitet/Uppsala linnéanska trädgårdar

Till

Länsstyrelsen i Uppsala län                                                                                         2016-04-24

Byggnadsnämnden i Uppsala kommun

ang. trädfällning i Seminarieparken.

Många träd har fällts i Seminarieparken under det senaste året. Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anser att dessa åtgärder inte skett under hänsynstagande till anläggningens bekräftat höga riksintressevärden utan tvärtom urholkat dessa och vill med denna skrivelse dels påkalla omedelbara åtgärder av kommunen så att de skyddsvärda kvaliteterna kan bevaras, dels påskynda handläggningen hos länsstyrelsen av FVU:s ansökan 2011-06-16 om byggnadsminnesförklaring av Kv Seminariet.

Riksintresset vad gäller Kv Seminariet avser kulturmiljövården (K 40 A Uppsala stad) och har prövats rättsligt genom domen 2014-03-24 av Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i mål P 8800-13 som avsåg Uppsala kommuns detaljplan 2012-04-23 för Kv Seminariet. MÖD fastställde i domen Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2013-09-09 i mål P 1483-13 att upphäva detaljplanen med hänvisning till risken för påtaglig skada på riksintresset.

Domstolarnas utslag innebär en bekräftelse på det höga kulturhistoriska värde som den väl bevarade miljön som helhet innebär genom att den är unik i sitt slag i landet med såväl byggnader som park- och trädgårdsanläggningar.

FVU har nu noterat följande ingrepp i Seminarieparkens trädbestånd:

Längs Prästgatan fälldes c:a 15 träd, huvudsakligen granar, i somras. Det innebär att den norra ursprungliga skyddsplanteringen på en lång sträcka utplånats. Redan tidigare hade nämligen ett stort antal träd avverkats på ömse sidor om infarten från Prästgatan. Detta berör ägaren till den avstyckade fastighet som rymmer Seminariebyggnaden.

Än allvarligare är den avverkning som utfördes i vintras norr och öster om Rektorsvillan. Två stora och friska lövträd, björk och alm, samt tre granar. Vidare inemot 20 träd i de östra och norra skyddsplanteringarna mot Fyrisvallsgatan och Prästgatan. Nästan uteslutande stora träd, bland dem många lövträd. Samtliga träd var, såvitt vi kan bedöma av stubbarnas skick, friska. Det rör sig knappast om någon form av underhåll, all sly är kvar. Efter avverkningen ser skyddsplanteringen mot Fyrisvallsgatan trasig och stökig ut. Detta berör fastighetsägaren, NCC.

De flesta av de fällda träden var alltså friska och tillhörde det ursprungliga trädbeståndet där art- och sortval skett med omsorg, därför också botaniskt intressanta. Mark- och miljödomstolarna har slagit fast att Seminarieområdet utgör en unik bevarad miljö i vårt land. Värdet har dock urholkats genom de ingrepp som här beskrivits och FVU anser att de fällda träden bör ersättas med förkultiverade c.a tjugo år gamla träd av samma slag.

FVU vill med denna skrivelse påkalla tillsynsåtgärder från Uppsala kommuns sida och beivrande av eventuella överträdelser av gällande bestämmelser. FVU anser att kommunen i avvaktan på mer bestående skyddsåtgärder genast bör föranstalta om krav på marklov enligt 9 kap. plan- och bygglagen (2010:900) för trädfällning m.m. inom området.

Vad som nu inträffat gör det än mer angeläget att ärendet hos Länsstyrelsen om byggnadsminnesförklaring påskyndas.

PO Sporrong, tf ordf.

Ulla Björkman, styrelseledamotstyrelseledamot

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                    2016-03-07

753 75 Uppsala

stadsbyggnadsforvaltningen@uppsala.se

Förslag till detaljplan för Storvreta centrum, Uppsala kommun.

Dnr: PLA 2012-20245. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade planförslag utsänt för samråd till 2016-03-09 och ber att få anföra följande.

Detaljplanen möjliggör komplettering av bebyggelsen i Storvreta centrum med flerbostadshus i olika höjder från tre våningar upp till fem våningar och med lokaler för verksamheter i bottenvåningarna. Husen kommer att rymma ett fyrtiotal lägenheter samt möjlighet till bostäder för äldreboende. Bebyggelsen föreslås förlagd så att det befintliga torget/grönytan söder om Ärentunavägen får en motsvarighet mitt emot norr om vägen varigenom ett stort centralt torg bildas.

FVU:s synpunkter

FVU har länge hävdat att en utveckling av kransorterna är angelägen. Härigenom öppnas möjligheter för bättre service och ett rikare lokalt liv och efterfrågan ökar att bo och arbeta på orterna. Samtidigt innebär en utbyggnad och förtätning av kransorterna att det hårda exploateringstrycket på Uppsala stad minskar. FVU välkomnar därför detta planförslag.

Storvretas centrum är idag trivsamt och väl utformat med bra basservice i utmärkt läge intill järnvägsstationen. Äldre invånare som inte orkar med sitt småhus får nu en chans att flytta till en mera lättskött bostad och får därmed möjlighet att bo kvar i sin hemort, ett önskemål som framförts till FVU av boende i Storvreta. Satsningen på ytterligare service ökar attraktiviteten av ortens centrum och gagnar också befintliga verksamheter. Därmed ökar förutsättningarna att detta för ortsborna närbelägna centrum med många bostäder inom gång- och cykelavstånd kan fortsätta att utvecklas. Satsningen är således glädjande av flera skäl.

En anpassning till omgivningens småskaliga karaktär eftersträvas i planförslaget vilket är utmärkt – den nya bebyggelsen föreslås uppbruten i mindre enheter och en planbestämmelse anges för att styra material och utformning för att uppnå ett gott samspel med omkringliggande bebyggelse.

FVU anser emellertid att hushöjden fem våningar, som föreslås dels för ett punkthus söder om Ärentunavägen och dels för högst 25 % av den nya bebyggelsen norr om Ärentunavägen skulle innebära en för stor kontrast till den låga omgivande bebyggelsen. FVU sympatiserar dock med ett ordentligt tillskott av lägenheter i detta centrala läge och föreslår därför en annan procentuell fördelning av hushöjderna för att samma exploatering ska kunna uppnås som den föreslagna. FVU föreslår att den maximala hushöjden sätts till fyra våningar men att den tillåtna andelen fyravåningshus ökas från angivna 45 % till en nivå som innebär att förlusten av en femte våning på en del av bebyggelsen kompenseras.

Trafikmängderna är stora i korsningen Ärentunavägen och Fullerövägen och hastigheten är ofta hög. För att fullfölja de goda förslagen att komplettera gång- och cykelvägarna i centrumområdet och bilda ett centralt torg bör stadsrum och stråk förstärkas med grönska m.m. för att skapa en attraktiv stadsmiljö som också tydligt visar att här är det låg hastighet som gäller på fotgängarnas villkor. FVU föreslår därför att en plan för utomhusmiljön utarbetas, utöver gatusektionerna, parallellt med fortsatt planarbete. I denna plan bör planteringar av träd och buskar, övriga planteringsytor, sittplatser, belysning, markbeläggning och fartbegränsande installationer redovisas.

Uppsala har många fina exempel på konstnärlig utsmyckning i offentliga miljöer medan konstverk, frånsett enstaka undantag, saknas i kransorterna. Det skulle vara ett utmärkt tillfälle att i samband med denna komplettering och utveckling av Storvreta Centrum också tillföra miljön ett konstverk på någon av torghalvorna.

Sammanfattning

• Planförslaget som medger flerbostadshus och förstärker Storvretas lokala centrum är förtjänstfullt och helt i överensstämmelse med den syn FVU har på vikten av att utveckla kransorterna till levande samhällen.
• Hushöjden bör sänkas till maximalt fyra våningar för att uppnå en bättre anpassning till omkringliggande betydligt lägre bebyggelse. Bebyggelseandelen med högst fyra våningar bör ökas i motsvarande grad så att den totalt avsedda bruttoarean inte minskas.
• En plan för utomhusmiljön, för det nya större torget och för stråken, bör utarbetas. I planen bör träd, buskar, planteringsytor, sittplatser, belysning, markbeläggning och fartbegränsande installationer redovisas.
• Det är ett utmärkt tillfälle att i samband med utvecklingen av Storvreta centrum också tillföra den offentliga centrummiljön ett konstverk.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                            Kristina Berglund

T.f. ordförande                                        Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till                                                                                                                           2016-02-26

Upplands linjetrafik UL

ang förslaget till nytt busslinjenät i Uppsala (Linjenät 2017 – Ett utvecklat linjenät för Uppsalas Stadsbussar dnr KTN2015-0020).

Synpunkter

Föreningen Vårda Uppsala har, så långt möjligt med det diffusa kartmaterial som varit tillgängligt på nätet och presenterats i dagstidningarna, tagit del av av förslaget till nytt busslinjenät i Uppsala. Vi har också beaktat de påpekanden som från resenärers sida kunnat läsas i UNT och UT. De nyligen timade informationsträffarna, där den sista var så sent som den 18 februari, låg alltför tätt inpå den 28 februari då synpunkter förväntades vara inkomna. En så viktig fråga får inte hastas igenom utan fordrar tid för eftertanke.

Vi anser alltså som första synpunkt att tiden för inkommande med synpunkter bör utsträckas med minst ett par veckor, så att alla berörda hinner komma till tals, samt att ett tydligare kartmaterial måste offentliggöras och bli tillgängligt för alla. Den enda förstoringsmöjlighet som medges för den lilla översiktskartan på nätet är för stor och inte användbar för den som inte kan dra upp den på en vägg. De flesta har kanske bara mobil eller powerbook att tillgå. Även de bör få möjlighet till överblick över linjerna. Än värre är det för dem som ännu inte är datoriserade. En papperskarta i lämplig storlek med hållplatserna utsatta bör snarast tryckas upp och finnas att hämta hos UL i Resecentrum och på andra ställen där biljetter säljs eller, än bättre, distribueras till hushållen.

På sistone har det blivit tydligt i trafiken, att kommunen satsar på stora bussar som ska rymma många passagerare och som kräver stort utrymme i gatumiljön, inte minst för att ta sig igenom de ibland i förhållande till stora fordon mycket små rondellerna. En annan viktig synpunkt på de ledade ”dubbelbussarna” är att de är alldeles för stora i förhållande till innerstadsgatorna, något som blev uppenbart under den långa tid som ombyggnaden av Drottninggatan tog och trafiken måste ta andra vägar. En bättre storleksvariation i fordonsflottan borde övervägas också av det skälet att det under perioderna av glestrafik räcker med mindre fordon, som drar mindre drivmedel.

Ledbussarna har blivit fler och fler och UL vill naturligtvis dels fylla bussarna, dels komma upp i fart vid körningen. Det är därför ingen överraskning, att det nya förslaget främst bygger på dessa förutsättningar och innehåller bl.a. utglesning av både bussleder och hållplatser. Från effektivitetssynpunkt och ekonomisk synpunkt, om man bara ser till busstrafiken som sådan, är det begripligt. Men det perspektiv som kommunen borde anlägga måste vara vidare än så och utgå från vad som är bra och önskvärt för kommunens invånare i alla åldrar i deras vardagliga resande och inte minst från vad som kan bidra till att minska biltrafiken.

Med den åldersstruktur som vi ser i den närmaste framtiden handlar det bl a om att få en allt större pensionärsgrupp (40-talisterna) att ta bussen i stället för bilen. Inte minst som det allra hälsosammaste alternativet, cykling, blir allt vanskligare för äldre i dagens trafikmiljö som främjar höghastighetscykling men utan att ha satsat på trafikregler för sådan. Pensionärerna, i alla fall de yngre i gruppen som ofta är någorlunda pigga, kan nog nicka bifall till UL:s uppmaningar att ta sig en promenad, men knappast i de situationer då de behöver förflytta sig längre sträckor, kanske med bagage, shoppingkassar mm. Då är klämmiga slogans om att gå 400 meter till och från hållplatsen inte något man är benägen att ställa upp på, utan då tar man hellre den egna bilen. Och de äldsta i pensionärsgruppen kommer i stället att behöva färdtjänst i än större omfattning. Inget av alternativen är önskvärt varken från miljösynpunkt eller samhällsekonomisk synpunkt.

Inte bara de äldre är en viktig målgrupp för busstrafiken utan också småbarnsfamiljerna, som numera allt oftare har, inte bara ett utan ett par tre småbarn att transportera till daghem, vårdcentral mm. Inte heller den gruppen gynnas av förslaget om glesare mellan hållplatserna.

När det gäller stadskärnan, inte minst väster om ån har det länge varit ett önskemål att en eller ett par mindre bussar (20/30 personer) nonstop och med täta hållplatser skulle trafikera mål som Upplandsmuseet, Slottet, Domkyrkan, Saluhallen, Universitetet m fl. En del av dessa mål kan nås endast med en – om man bär tungt eller är äldre eller handikappad – förhållandevis lång promenad. En sådan slinga kunde också underlätta för turister, som inte sällan har packningar att bära på. Vore det alltså inte läge precis nu för att lägga in en slinga i planen som trafikerar västra delen av centrala staden. Så länge konstmuseet blir kvar på slottet skulle en en sådan slinga vara av stor betydelse för museet. Den bör starta vid Resecentrum, gå över Stora Torget och nå västsidan av centrum via Nybron, sedan Fyris torg  –Upplandsmuseet – S:t Eriks torg med Saluhallen – Domkyrkan och Gustavianum – Universitetet via Sankt Larsgatan/Sankt Olofsgatan (ev 2 hållplatser, en vid Sankt Olofsgatan, en vid Ö Slottsgatan bakom Universitetet för att försörja universitetets båda ingångar)   – Carolina – Slottet – Nedre Slottsgatan – Flustret (närhet till Akademiska sjukhuset) – Islandsbron – Bäverns gränd – Resecentrum.

Det ser ut som om två linjer passerar Stora Torget. Det är bra. Det bör vara möjligt att ta sig dit med åtminstone ett par busslinjer. De nuvarande busskurerna är mycket eleganta och kandelabern utgör en attraktiv trafikdelare. Väntande resenärer befolkar torget, vilket är bra för ordningen. Också med tanke på bussarnas storlek är det bra att hållplatserna blir på torget och inte i något av de förhållandevis trånga gaturummen närmast torget, dvs Drottninggatan före Nybron eller Vaksalagatan före Kungsgatan.

För Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

PO Sporrong,                                           Ulla Björkman,                   Anna Nilsén,

tf ordförande                                            ledamot                               ledamot

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                    2016-02-24

753 75 Uppsala

Detaljplaneförslag för Norra Bäcklösa, Uppsala kommun, Dnr 2014-32. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avger följande granskningsyttrande över rubricerade planförslag.

Förslaget avstyrks på i huvudsak samma grunder som tidigare (se FVU:s bif. granskningsyttrande 20140321 och samrådsyttrande 20151027 ang. Norra Bäcklösa samt yttrande 20150906 om fördjupad översiktsplan).

I korthet är det alltså alltjämt FVU:s ståndpunkt att den tilltänkta exploateringen blir alltför hård av ett område med höga och känsliga natur- och kulturvärden och att det bakomliggande utredningsmaterialet är otillräckligt. Också mot bakgrund av det förväntade trycket mot närliggande områden finns mycket goda sakliga skäl att nu hejda framfarten. Även formella skäl talar för detta.

FVU har tidigare flera gånger (tidigare nämnda samrådsyttranden) framhållit behovet av en fördjupad översiktsplan för de södra delarna av staden innan detaljplaner för än det ena, än det andra delområdet fastställs. Vi kan dock konstatera, att medan en sådan fördjupad plan visserligen är under framtagande rullar de separata exploateringsplanerna för de skilda delområdena obehindrat på. Ett sådant förfarande riskerar respekten för systemet och regelverket och kommunen borde inse att det sprider misstro mot sättet att planera.

I planhandlingarna saknar vi en tydlig inriktning för den arkitektoniska utformningen. Planbestämmelserna anger endast att ”fasader mot allmän plats skall ges en utformning som skapar variation i gaturummet”. Stadsmiljön är framför allt rum – gaturum, gårdsrum. För att dessa rum skall uppfattas som harmoniska, intressanta och attraktiva, krävs inte bara variation, utan också ett livgivande samspel i arkitektoniskt uttryck, material och färg. Planhandlingarna bör kompletteras med sådana bestämmelser eller riktlinjer, gärna i form av ett gestaltningsprogram.

I sak vill FVU därutöver och utöver vad som i tidigare yttranden anförts nu särskilt understryka, att kommunen tar alltför lätt på det starka skydd som Natura 2000 områden åtnjuter.

Ett krav enligt EU-domstolens praxis är att det från vetenskaplig synpunkt ”inte föreligger några rimliga tvivel på att verksamheten inte kan ha en skadlig inverkan” på ett sådant Natura 2000- område (Waddenzee, C-127/02 punkt 55 och 59). Det ska alltså stå klart att verksamheten inte är skadlig. HD hade anledning att referera till denna dom i samband med ett känt mål om kalkbrytning på Gotland (Nordkalk AB:S ansökan om täkttillstånd på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun). HD uttalade (i frågan om prövningstillstånd), att prövningen av påverkan på Natura 2000-område ska vara allsidig och omfatta alla de effekter som den sökta verksamheten kan få på Natura 2000-området. Detta måste enligt HD innebära att en samlad bedömning ska göras som ska vara fullständig, exakt och slutlig (NJA 2013 s. 613).

FVU anser, att de löst grundande antagandena i fråga om riskerna för det Natura 2000-område som Bäcklösaplanen påverkar inte alls motsvarar de prövningskriterier som gäller enligt HD ifråga om kravet på en samlad bedömning som ska vara fullständig, exakt och slutlig och FVU anser att utredningen måste fördjupas på denna punkt liksom på flera andra punkter, som tidigare anförts.

Det förtjänar att påpekas, att granskningskartan för Norra Bäcklösa indikerar en i jämförelse med den tidigare samrådskartan något ökad exploateringsgrad genom högre tillåtna hushöjder på vissa ställen, t.ex. nära Natura 2000-området.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                               Ulla Björkman                            Kristina Berglund

T.f. ordförande                            Styrelseledamot                          Styrelseledamot