Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                     2017-03-10

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang detaljplan för Södra Gunsta, etapp 2, dnr PBN 2016-3135. Samråd.

När det gäller bostadsbyggande inom kommunen har Föreningen Vårda Uppsala (FVU) sedan ett tjugotal år förordat en utbyggnad av kransorterna, samt önskvärdheten av att Uppsala vid utbyggnaden av omgivande landsbygd i första hand prioriterar tätorter med goda kollektivtrafiklägen, detta för att minska trycket på själva staden och genom karaktärs- och livsmiljöomvandlande förtätningar av det slag som numera pågår riskera att ruinera dess grundläggande värden. FVU lägger vidare stor vikt vid det sätt på vilket en utbyggnad av kransorterna sker. Givet är att tillkommande bebyggelse måste gestaltas med respekt för platsen ifråga och inte minst dess specifika natur- och kulturvärden samt att inte värdefull och – med tanke på framtiden – omistlig jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse på det oreflekterade sätt som hittills skett i ett flertal orter.

I den föreliggande planen för Gunsta avses dock utbyggnaden ske på skogsmark. Viktigt är även i sådant fall att gå varligt fram och att måna om de befintliga värden som ger området dess karaktär och identitet. Planen medför som den f n ser ut ingrepp som går ut över ursprungsvärden i natur- och kulturmiljön. Fornlämningar tas inte tillvara, ett viktigt biotopskyddsområde exploateras och ett Natura 2000-område berörs. Alternativ till dessa ingrepp måste enligt FVU:s mening utredas, i första hand att avstå från en utbyggnad som påverkar just platser som de nämnda. Positivt vore alltså om större hänsyn kunde tas till dessa viktiga kvaliteter. Den negativa påverkan är inom detta avsnitt av Gunsta-planen inte helt genomgripande, men planläggningen av delområdet i fråga kan med sin väg- och kvartersstruktur och med koppling till resterande delar inverka menligt på ovan påtalade värden inom dessa områden.

I övrigt kan vad gäller förhållningssättet i planen, själva grundsynen, sägas att den uttrycker den en vilja och en ambition som FVU finner lovvärd och som vi inte sett i tidigare planarbeten. Det gäller både syfte och gestaltningsfrågor. Byggherre är –­ värt att notera – Småa hus, ett företag med rötter i Stockholms stads småstugebyrå och huvudaktör från 1920-talet i utbyggnaden av de kommunala trädgårdsstadsområdena med sammanhållen gestaltning av plan och bebyggelse. Förslaget utgår i fråga om syfte och gestaltningsprinciper från egenskaper man tillskriver den traditionella svenska småstaden och förespråkar när det gäller begrepp och kvalitetsangivelser variation och differentiering inom en sammanhållen ram samt en rimlig anpassning till landskapsrummet. Området tillförs också kompletterande grönska, parkmark och gatuplanteringar, och ramar anges för det byggda gällande typhus och byggnadsskick samt vad beträffar gatunätet olika funktionsgrad, riktningsverkan och inramning, allt noga angivet för att garantera måttfullhet med formuleringar och illustrationer som inte framstår som jargong. Detta är ”Trädgårdsstaden rediviva” med ”torget” som intim samlande plats, markerad av en mer sammanhållen bebyggelse som exempelvis Ålsten, Höglandet eller Nockeby i 20/30-talens Västerort.

Förslaget kan ses stå i positiv kontrast till nyliga låghusexploateringar: ”grannbyn” mot Bärby på andra sidan Almungevägen med utställda styckebyggda kataloghus. Eller Lindbacken, villa- enklaven vid Jälla. Sedan är ju givet, trots påpekande om allt annat, att ”bosättningen” i hög grad bygger på bilism. Just här kan det därför vara rimligt att framhålla möjligheten med fortsatt samhällsutveckling i stråket mot Almunge/Knutby genom utbyggnad av Lännabanan, anpassad också för modern spårtrafik, som då kunde ge uppsalabor allmänt bättre tillgång till natur- och friluftsliv (liksom en återskapad mälar(ring)linje ner till Ekoln och Skarholmen).

FVU ser planskrivningen som en nyordning för ortsförnyelse och som kan få stå som mall för fortsatt planläggning av områden i krans- och tillväxtsorter. I dokumentets samhällsbyggnadsvision s 8 framhålls vikten med ”att formulera en övergripande vision (…) som kan fungera som vägledning för detaljplaner och utbyggnadsprojekt.” En omsorgsplan. Detta var också förhållningssättet för arbetet med Stockholms stads trädgårdsstäder, där politiker och tjänstemän arbetade på en gemensam värdegrund – och som kunde stå som förebild för byggandet av framtidens Uppsala.

Avslutningsvis, en läsanvisning. En manual för skapande av en god stad och bostad, en manual för stadsbyggnadskonst: Osvald Almqvist, ”Byggnadsplaner för bostadsområden. Några allmänna synpunkter”, s. 185-277, i Praktiska och hygieniska bostäder. Betänkande och förslag (…) för utredning av frågan om bostadssociala minimifordringar (…), (Stockholm 1921).

Sammanfattning

• Planförslaget tar inte i full utsträckning hänsyn till de värden som finns på platsen.

• FVU delar inte inställningen att en miljöbedömning enligt miljöbalken 6:11 – 18 inte skulle krävas.

Tvärtom förestår en betydande miljöpåverkan om förslaget genomförs fullt ut.

• Med avseende på ovan anförda synpunkter vad gäller natur- och kulturvärden anser FVU att planen

behöver utredas vidare och justeras.

• Principiellt anser FVU som ovan framgått att planen har många kvaliteter vad gäller upplägg,

struktur och gestaltningsprinciper och att den skulle kunna bli förebildlig i den fortsatta planeringen av Uppsalas

kransorter.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg ordf.                     Carl Erik Bergold     Ulla Björkman     PO Sporrong,    styrelseledamöter

Till Kommunstyrelsen i Uppsala kommun                                                                                                                             2017-03-03

ang   Södra staden, fördjupad översiktsplan. Utställning. Dnr KSN 2012.0452

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av handlingarna och har följande synpunkter.

Södra staden med sin natur, sina verksamheter och sin bebyggelse erbjuder utomordentliga möjligheter till ett stadsbyggande långt utöver det vanliga.

Vid samrådet i september 2015 gjorde FVU en grundlig genomgång av förslaget i en omfattande skrivelse som innehöll kritik på många avgörande punkter. Sedan dess har planens innehåll föregripits i form av antagna detaljplaneförslag och påbörjade byggen. I såväl Rosendal som Bäcklösa är kritik av planen meningslös av nedan följande anledningar.

Ett av våra huvudargument i utformningen av Södra staden har varit att bevara Dag Hammarskjölds väg, som en landsväg genom skog eller jordbrukslandskap, ett historiskt förankrat sätt att närma sig Uppsala söderifrån. Med fokus på silhuetten som annonserar staden. Men Dag Hammarskölds väg som stadsgata är nu befäst i och med det pågående uppförandet av Bäcklösakvarteren. Ser man på kartan i slutet på del A, visar de vita delarna av utredningsområdena att stadsgatemotivet på sikt är tänkt att förverkligas längs hela vägen söder om Hammarby kyrkogård med undantag av två små genomsläpp av grönstråk.

Positivt är att man inte kunnat ge sig på Kronparken annat än i planerna för Ulleråker. Här har FVU tidigare, i samråd om FÖP och detaljplanerna, betonat vikten av att en betryggande remsa av Kronparksträden bevaras mot Dag Hammarskjölds väg, för att upplevelsen av att färdas genom skog skall bestå. Ett förslag som tagits upp i planerna, men där den föreslagna skogsremsan är alldeles för smal och inte medger bevarande av särskilt många träd. Här kan ännu bearbetningar göras av planerna för att bibehålla upplevelsen att färdas genom Kronparkens gammelskog.

I kapitlet Utgångspunkter och prioriteringar, sid 18, anförs: ”Närheten till stadens centrala delar och universiteten, natursköna miljöer och intressanta kulturhistoriska bebyggelsemiljöer är några utmärkande drag för området…..Stora delar av Södra staden omfattas av riksintresse för kulturmiljö”. I avsnittet Prioriteringar och principer under rubriken ”Värdesätta och utveckla det unika”, sid 28, anförs: ”I området finns idag miljöer med mycket höga värden […] En stor utmaning blir att utveckla en intressant stadsbygd och ge plats åt ett expanderande näringsliv i samklang med värdefull natur och historiska bebyggelsemiljöer”. Vackra ord, men detaljplanerna, speciellt för Ulleråker, visar väldigt lite av tillskapandet av denna intressanta stadsbygd i samklang med natur- och kulturförutsättningarna. I stället har man satsat på ett stenstadsmotiv, en kraftig överexploatering av marken i jakt på rekordmånga bostäder och möjligheten att räkna hem en dålig markaffär. Upplägget med kvarterstadsstruktur som visas omintetgör möjligheterna att tillvarata natur- och kulturmiljökvaliteterna.

Men Ulleråker är ännu i stöpsleven. FVU vill se den nuvarande bebyggelsen i Ulleråker som en modell för den fortsatta utbyggnaden. Med sin blandning av äldre återanvända byggnader och ny modern och tidsenlig bebyggelse, samlade runt en park med stora äldre träd, uppfyller den planens mål i citaten ovan. Som Uppsalabor måste vi överväga att sänka exploateringen i nuvarande planer, och försäkra oss om att det som byggs här och nu kommer att fungera som en god livsmiljö hundra år framåt. Även om det sker till priset av att vi måste täcka upp den dåliga markaffären med skattemedel. En av planens främsta prioriteringar är ju ”Att utveckla de goda liven”. I stället för ett rutnät av slutna kvarter skulle en friare gruppering av bebyggelsen jämte en måttligare exploatering möjliggöra ett långt bättre tillvaratagande av de unika förutsättningarna.

Planerna för marken mellan åsen och ån redovisas inte närmare. Viktigt här är att ett stråk lika brett som Norra sjukhuset (Uppsala hospital) lämnas fritt från bebyggelse ända ner mot Fyrisån, för att ge plats för en park- och trädgårdsanläggning i samma anda som den ursprungliga. En bred parkzon skapas längs hela åsträckningen nedanför Ulleråker, där bredden avgörs av befintlig vegetation.

När det gäller Södra staden är det i all synnerhet nödvändigt för kommunens styrande att lyssna till de  varningar som framförts från sakkunnigt håll gällande risken att fördärva grundvattnet och därmed orsaka en närmast omätlig skada för staden.

Den föreslagna sträckningen av kollektivtrafikstråket genom Ulleråker bör justeras så att det följer dagens sträckning längs den befintliga bebyggelsen för att sedan ansluta till nuvarande sträckning i Ulls väg. Det östra alternativet väljs och stråket bör sedan fortsätta söderut genom Sunnersta i Åkervägen, den tidigare spårvagnens banvall. En sådan sträckning möjliggör att den nya bebyggelsen i Ulleråker kan dras in ytterligare från Dag Hammarskjölds väg. Vad som också talar för en lösning av detta slag är att Ultunas hela struktur är uppbyggd utifrån det nuvarande kollektivstråkets läge.

En bro över Fyris i det visade läget kan inte anläggas utan att orsaka irreparabel skada på Årike Fyris, ett riksintresse med planer på världsarv som en del av Linnéminnena. Genom att nyttja de alternativa nuvarande transportvägarna Kungsängsleden och Flottsundsbron förlorar en bilist som kör 60km/tim endast tre minuter på sin väg mot en framtida station i Bergsbrunna. Återöppnande av Vindbron löser förbindelsen för gående och cyklister och gör även en cykelbro vid Ultuna helt onödig.

I planen aviseras en komplettering med bebyggelse i den norra delen av Polacksbacken. FVU är helt emot detta och anser att nuvarande bebyggelse, Läkemedelsverket m fl, skall utgöra gräns mot det gamla exercisfältet som är av stort kulturhistoriskt intresse, något som tidigare respekterats.

I Miljökonsekvensbeskrivningen får vi stort stöd i vår kritiska syn på planens negativa inverkan på kultur- och naturvärdena.

Sammanfattningsvis känns det besvärande att inte fritt kunna tänka nytt i bedömningen av den fördjupade översiktsplanen för Södra staden. Planen är redan uppbunden i väsentliga delar genom antagna planer och påbörjad och färdigställd bebyggelse – i sina huvuddrag är den redan bestämd.

Utställningen blir därigenom en symbolhandling, ett medborgarinflytande som endast är skenbart.

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, ordförande

Carl  Erik Bergold, styrelseledamot

PO Sporrong, 2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                            2017-02-02

plan-byggnadsnämnden@uppsala.se

ang planprogram 2016 för Eriksberg och Ekebydalen, dnr PBN 2015-000015.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avger följande yttrande över samrådshandlingen beträffande Eriksberg och Ekebydalen.

FVU vill hänvisa till sina tidigare yttranden till Plan- och byggnadsnämnden över detaljplaneförslag (Dnr 2012/ 21122-1) rörande Norby 31:74 (2012-06-10) och över Uppsalahems utställningsförslag angående förnyelse av Eriksberg (2014 – 06 – 02). Yttrandena bifogas liksom FVU:s alternativa förslag om satsning på kransorterna.

Planprogrammet leder till en avsevärd förtätning och utbyggnad av stadsdelen Eriksberg. Den ledande kommunala planeringsprincipen just nu innebär att staden ska växa inåt genom förtätning. Någon närmare analys av förtätningens effekter för natur- och kulturvärden i berörda områden eller för de människor som berörs görs knappast. Frågan har dock många aspekter, både miljö- och kulturmiljömässiga såväl som sociala och eventuellt fortsatt planarbete måste gå mycket djupare i dessa frågor. Det saknas i såväl forskning som praktik belägg för att förtätning leder till minskad bilanvändning eller ökar förutsättningarna för en mer hållbar stadsmiljö.

FVU vill framhålla, att det finns andra och bättre sätt att få plats med mer folk i Uppsala kommun utan att bygga sönder själva staden utan respekt för kvaliteten i stadens årsringar och det handlar om att satsa på kransorterna.  Restiderna med Upptåget slår innerstadstrafiken med Uppsalabuss många gånger om i snabbhet! Det tar inte längre tid att ta sig till kommungränsen med Upptåget än det tar att åka buss från stadens ytterområden in till centrum. Föreningen är övertygad om att det kommer att löna sig att värna stadens särart och den långsiktiga livskvaliteten i närmiljö och grannskap. Den rådande trenden i USA tycks således just nu vara att barnfamiljer snarare börjat söka sig ut från de allt trängre och otrivsammare storstäderna.

Vad närmare gäller samrådshandlingen är följande att säga. FVU har tidigare betonat att en stadsförnyelse bör ske utifrån platsens karaktär. I Eriksberg är det landskapet, med naturmarkens topografi och växtlighet, som är det viktigaste huvuddraget, en landskapsarkitektur. Eriksberg ligger idag med en medveten och tydlig avgränsning från omgivningarna, inlemmat i landskapet. Det är först när man kommer in i området som man ska urskilja bebyggelsen. Eventuell ny bebyggelse mot Ekebydalen eller Håga måste gestaltas så att den underordnas landskapsrummet.

Här bör också framhållas Le Corbusiers version av ”hus i park” som en ledstjärna för hur bebyggelsen i Eriksberg gestaltats och fortsatt kan gestaltas. Kommunfullmäktige har tidigare (nov. 1988) klassat området som skyddsvärd miljö i kulturmiljöklassningen.

Numera talas istället mer om ”stadsmässighet” och ”stadsläkning”. Tankeledande begrepp, som indikerar att någon brist föreligger som behöver åtgärdas medan det konkret är fråga om att göra ingrepp och förändra ett etablerat och välfungerande områdes hela karaktär och att snarare än att ”läka” göra det sårbart. Mindre gårdar, inklämda och mörka, läker inte staden utan försämrar livsmiljön, inte minst för barnen, en bra stad för barn är en bra stad för vuxna.

Särskilt bekymmersamt är förändringen av karaktären ”hus i park” och minskandet av respektavstånden till naturreservaten Stadsskogen och Hågadalen Nåsten och dessutom bristen på analys av vad det betyder för de redan boende i ett etablerat bostadsområde att det blir föremål för en så gigantisk tillbyggnad som den föreslagna.

Förslagen omfattar också nya genomfartsgator genom området, vilket dels ytterligare förstärker förändringen från ”hus i park”- modellen, som bygger på utifrånmatning av trafik till bostadsområdet men ej genomfartstrafik, dels ger många andra generellt negativa, för att inte säga farliga, effekter av ökad trafik.

Norbyvägen utgör både en gräns och en passage. En gång lagd som landsväg ut mot glesbygden fungerar vägen nu som huvudtrafikled med växande bilism och lägen för stomlinjer i kollektivtrafiken. Nu sägs att vägen ska bli en stadsgata, inramad med ny bebyggelse men trafikmängden skulle här förstöra alla kvaliteter i ett sådant boende. Här måste förbli en frizon, med naturmark som filter mot omgivningen så att stråket bibehålls som ”landsväg”, dragen genom det ursprungliga skogslandskapet.

Redan perioden då byggnadsarbetena sker kommer att vara besvärlig och dessutom långvarig, varför risken finns att många eriksbergsbor kan finna för gott att avflytta. Stadsdelen kommer då från en social synpunkt att tvingas ”börja om” med allt vad det innebär av barnsjukdomar som i värsta fall innebär sociala problem av den typ vi idag ser i yngre bostadsområden än Eriksberg, t.ex. Stenhagen och Gottsunda. På 1960-talet, när västra Eriksberg var nybyggt och alla som bodde där var nyinflyttade samtidigt, förekom mycket oro och bråk i området. Så småningom har området ”satt sig” men läget i vissa delar av området är ändå skört och det skulle vara ett misslyckande för kommunen att utsätta de boende för en ny, liknande kris.

FVU har tidigare uttalat sig starkt kritiskt till detaljplaneförslaget för Norby 31:74 mellan Blodstensvägen och Norbyvägen av framförallt naturvårdsskäl (se bif.). Kritiken kvarstår och förstärks genom att nu ett ännu större område föreslås bli utbyggt. Det är ett historiskt misstag att inte värna naturvärdena och att inte lämna respektavstånd till de redan naturskyddade områdena. Det rör sig här om områden med högt naturvärde och känslig natur och ökat slitage blir ofrånkomligen konsekvensen. Förslaget saknar helt perspektiv på dessa frågor.

Det är ett faktum, att i närnaturen runt städerna ofta finns högre naturvärden än på den egentliga lands-bygden eftersom de stadsnära naturområdena inte utsatts för rationellt skogs- och jordbruk t.ex. Detta i sig utgör ett starkt naturvårdsargument mot att exploatera stadsnära grönområden.

Vad gäller den föreslagna bebyggelsen runt Blodstenen saknas också ett kulturmiljöperspektiv. Bebyggelsen kommer allt närmre det gamla soldattorpet och beteshagarna intill, som innehåller runristningar, också här är den ökade slitagerisken en starkt negativ faktor.Ekebydalen avses sparas, vilket är positivt, men den tilltänkta bebyggelsen i Hammarparken kan hota de viktigaste av Ekebydalens naturvärden. T ex räcker det inte att, som idag, anordna ”övergångsställen” för grodarter som omfattas av EU:s habitatdirektiv, det gäller att spara deras vinterbostäder i Hammarparken också!

Förtätningen innebär totalt sett en avsevärd förlust av bevuxen mark, särskilt träd, och därmed en negativ påverkan på boendemiljö och naturmiljö men dessutom på klimatet som sådant. Särskilt vill FVU alltså framhålla, att miljöeffekterna av förlusten av träd och ökningen av trafiken kräver mycket mer ingående analyser. Vad särskilt gäller Hågaån är det angeläget, att den inte utsätts för ytterligare belastningsrisker.

En viss förtätning av bostadsbebyggelsen genom att frigöra parkeringsytorna torde vara möjlig och en närmare analys av behovet av skolbyggnader kan frigöra vissa ytor. Viktigt för balansen är också att blanda upplåtelseformerna

FVU beklagar ansatsen som sådan – att utifrån ett planeringsbegrepp på modet, den s.k. stadsläkningen, klämma in så mycket hus som möjligt inom redan bebyggda och relativt välfungerande stadsdelar, kosta vad det kosta vill ifråga om negativa effekter för miljö, naturmiljö och boende, istället för att seriöst överväga alternativa möjligheter att åstadkomma fler bostäder inom kommunen genom att satsa på hela kommunen.

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, ordförande Ulla Björkman, styrelseledamot

BILAGOR



Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2012-06-17
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norby 31:74, mellan Blodstensvägen och Norbyvägen, Uppsala kommun. Dnr 2012/21122-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande samrådssynpunkter på rubricerade planförslag.

Bakgrund
Av förslaget framgår sammanfattningsvis följande. Detaljplanen för Norby 31:74 syftar till att möjliggöra fyra punkthus i max 8 våningar och ett lamellhus i 5 våningar med sammanlagt 140 lägenheter. Enligt fastighetsnämndens anvisningar ska minst 30% av lägenheterna vara hyresrätter och resterande bostadsrätter.

Området är idag inte bebyggt. Det utgörs av skogsmark med bl.a. många stora, gamla tallar (180 – 200 år) varav minst ett femtontal träd hyser rödlistade eller sällsynta arter som tallticka. Totalt har sex sällsynta eller rödlistade arter svamp och skalbaggar hittats vid den bedömning av ekologiska värden som föranstaltats av byggherren i planärendet. Det framgår vidare, att återväxten av grova tallar inte är så god och att naturtypen generellt minskar i staden i och med kommande exploateringar och förtätningar. Inventerarna anser det negativt från naturvårdssynpunkt om de gamla träden tas bort, den negativa konsekvensen är beroende på hur mycket av naturmarken och träden som sparas, bedömningen är dock att habitatnätverket för barrskogslevande arter ändå bör kunna fungera och att exploateringen inte innebär ett hot på nationell nivå mot arterna, men att det i det långa loppet bör diskuteras hur återväxten av grova tallar bör klaras i Uppsala. Inventerarna påpekar också, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper för Uppsala län.

Planförfattarna beskriver området som en alternativ grön koppling mellan Hågadalen och Stadsskogen och nämner att det används för närrekreation för kringliggande bostadsområden (hyreshus som förvaltas av Uppsalahem). Enligt förslaget bidrar planen till att fysiskt knyta ihop bebyggelsen i området. Det anförs att de gamla träden kommer att sparas där det är möjligt, men man tar fasta på att habitatnätverken skulle kunna fungera ändå.

Plan- och byggnadsnämnden har beslutat att planen inte riskerar att leda till betydande miljöpåverkan enligt 6 kap. 11§ miljöbalken (MB) och att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs. Länsstyrelsen i Uppsala län delar bedömningen.

Yttrande
FVU avstyrker förslaget. Närströvområdet, som planområdet utgör, behövs idag och än mer i framtiden om andra aviserade projekt om ytterligare förtätning av Eriksberg kommer till utförande. Under alla förhållanden är utredningen i ärendet otillräcklig för ett exploateringsbeslut. FVU delar alltså inte bedömningen att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs.

Tvärtom framstår det för FVU som mycket angeläget med en fullständig MKB, inte minst mot bakgrund av inventerarnas uppgifter om den krympande tillgången på gamla tallar i Uppsalaområdet med tanke på deras betydelse som biotop för andra arter. Exploatörens egna experter framhåller de negativa konsekvenserna från naturvårdssynpunkt och oron för framtiden, även om de landar i att exploateringen inte innebär något hot på nationell nivå mot de hotade arterna. Inventerarna påpekar dock, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper när det gäller Uppsala kommun. FVU anser att Uppsala kommun bör eftersträva en god ”kommunal nivå” vad gäller arterna och inte tillåta att läget först blir ännu sämre. En ytterligare och mer fullständig belysning i form av en MKB behövs i ärendet. Miljöpåverkan av tilltänkt bebyggelse innebär alltså direkt förstörelse av viktig natur, stora, gamla tallar, viktiga att slå vakt om i sig och även för deras betydelse för rödlistade arter, särskilt som viss osäkerhet råder om habitatnätverken. Härtill kommer att verkan av det ökade trycket på omgivande naturreservat inte utretts.

En MKB bör också omfatta faunan i stort. Kommunen anser att sambandet mellan Stadsskogen och Hågadalen vad gäller möjligheten för de vilda djuren att röra sig däremellan är tillräckligt tillgodosett genom passagen över Norbyvägen bortom Kvickstensvägen. Många iakttagelser vittnar dock om hur bl.a. rådjur, räv och grävling korsar Norbyvägen vid det tilltänkta exploateringsområdet. Också förekomsten av fladdermöss behöver utredas. Så också frågan om kopplingen mellan naturreservaten.

Sammantaget anser FVU att kriterierna för en MKB enligt 6 kap. 11§ MB är uppfyllda, alltså att planens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, och att en bedömning enligt kriterierna i 4§ förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar jämte kriterierna i förordningens bil 4 måste leda till samma resultat.

Enligt FVU:s mening behöver planärendet inte minst ses i perspektiv av de boendes behov av närrekreationsområden. Planen har ambitionen att binda samman de bostadsområden som idag flankerar skogspartiet i fråga. Till följd av planförslaget kommer emellertid kontakten mellan existerande bostadsområden snarare att försämras. Det talas i ledande formuleringar om hur ”isolerat” Blodstensvägen ligger i skogen (s. 2). I verkligheten är området beläget ett stenkast från Norbyvägen och inom det tilltänkta bebyggelseområdet vittnar de många tvärgående stigarna om att kontakten mellan bostadsområdena upprätthålls av de boende idag genom att de helt enkelt går genom skogen. För särskilt skolbarn och äldre fyller området väl behovet av s.k. närrekreationsområde och den kontakt med naturen, som forskningen, särskilt inom SLU, numera anser vara av stor betydelse för hälsan och välbefinnandet. Forskning har också visat att det bör vara korta avstånd mellan bostad och park för att man ska besöka den ofta. (Se Lisberg Jensen, Ebba, Gå ut min själ. Forskningsöversikt om hälsoeffekter av utevistelser i närnatur, Statens folkhälsoinstitut, R 2008:10. Se även flera studier av prof. Patrik Grahn, SLU, om utemiljöns betydelse för barn och gamla, debattinlägg av prof. Per G Berg mfl, SLU, i UNT 13 mars 2012, intervju med läkaren och forskaren vid Alnarp Matilda Annerstedt, UNT 16 april 2012).

Enligt PBL 2010 förstärktes kravet på närbelägna grönytor vid planering av bostäder. (2 kap 7§: ”Vid planläggning […] ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns […] parker och andra grönområden”).

Kommunen borde alltså ta till sig forskningens senaste rön när det gäller naturens betydelse för folkhälsan istället för att, som det kan synas efter flera planförslag på senare tid, ensidigt eftersträva vad som ibland kallas tätning av ”stadsväven”, en politisk figur, som också hotar den klassiska bilden av Uppsala som en kulturstad i natur. De gröna stråken, möjligheten att från själva centrum genom parker och grönområden ta sig ut på landsbygden framstår som unikt för en så pass stor stad som Uppsala ändå är och som ett värdefullt arv att förvalta. Dagens planeringspolitik syftar dock mer till fler och högre hus, evenemangscentra och köpcentra, men många röster talar, liksom FVU, också för att slå vakt om stadens karaktär (t.ex. debattinlägg av Alexander Ståhle, UNT 9 juni 2012).

Det är viktigt att lyssna också till vad Uppsalaborna själva anser. När Uppsalahem nyligen kallade till informationsmöte om stadsdelen Eriksbergs framtid, framgick det, att också Uppsalahem skulle vilja bygga ytterligare bostäder i området, siffran 1500 nämndes. Det talades varmt från arrangörens sida för det positiva med ökad stadskaraktär, mer krogar, butiker etc. Till sin uppenbara förvåning fick arrangören dock i samband med de grupparbeten som förekom erfara att samtliga grupper som högsta prioritet hade att istället värna om grönområdena i området.

Uppsalahems utbyggnadsplaner ökar enligt FVU:s mening påtagligt vikten av att inte genomföra den utbyggnad som nu aktuellt samråd avser. En ytterligare förtätning av redan bebyggda områden ökar behovet av närströvområden. Det går inte att hänvisa till att det finns förhållandevis gott om natur längre bort, d.v.s. i Hågadalen och Stadsskogen, när det gäller grupper som barn och gamla samt andra med begränsad rörelseförmåga.

Eriksberg är ett område som flera exploatörer intresserar sig för. I det läget framstår det som direkt felaktigt att ”ta en bit i taget” genom successiv planering, kommunen behöver göra en samlad analys.
Överhuvudtaget borde kommunen ta bättre ansvar, inte bara för de tänkta Uppsalabor som man planerar för, utan också för dem som nu lever och verkar i Uppsala. Ett träd utanför fönstret kan vara vad som håller en gammal människa vid liv.

Sammanfattning
• FVU anser att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB krävs både med hänsyn till de höga naturvärdena med rödlistade och sällsynta arter och med hänsyn till de vilda djurens rörelsemönster samt även för att klarlägga kopplingen mellan naturreservaten.
• Det tänkta exploateringsområdet, som idag nyttjas flitigt som närgrönområde för de befintliga bostäderna, bör lämnas obebyggt och kommer att behövas än mer om Uppsalahems utbyggnadsplaner kommer till stånd. Den stora betydelsen för hälsa och välbefinnande av närgrönytor framhålls alltmer i forskningen. Kravet på närgrönytor har också förstärkts i PBL.
• Ett av Uppsalas särdrag är de gröna stråken och generösa grönytor inne i bostadsområdena. För att tillvarata detta särdrag krävs en helhetssyn på stadsdelarnas utveckling när det gäller avvägning mellan exploatering och bevarande av grönområden. Att inte i planeringen ta till vara detta särdrag innebär att en av stadens väsentliga och av befolkningen uppskattade kvaliteter successivt försvinner.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker FVU förslaget i första hand. Om avsikten att bygga ändå kvarstår hemställs om MKB enlighet ovan som underlag för förslag till eventuell exploatering.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund Ulla Björkman Bengt Jonsell PO Sporrong
Ordförande Styrelseledamot Styrelseledamot Styrelseledamot

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Föreningen Vårda Uppsala

Styrelsen för Uppsalahem, info@uppsalahem.se 2014-06-02

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun, plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Ang förnyelse av Eriksberg, Uppsala kommun.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av utställningen med förslag till förnyelse av Eriksberg och vill framföra följande synpunkter.

FVU:s synpunkter

FVU ser positivt på utvecklingsarbetet, med program med alternativa förslag presenterade i tidigt skede, under fortlöpande samråd med områdets innevånare. Det är dock anmärkningsvärt att kommunen ej synes delta, varken vad gäller direktiv för planarbetet eller i medborgardialogen.  Det är ju kommunen som har ansvaret för helhetssynen i stadsbyggnaden dvs att projekten svarar mot kommunens mål och anpassas till platsens förutsättningar. Det därför angeläget att kommunen aktivt deltar i detta tidiga skede av planarbetet – det är nu som dialogen med berörda kan bli konstruktiv och meningsfull när ännu inga låsningar skett vad gäller innehåll och utformning i projektet.

Motiv och ledord i programmet har hög ambitionsnivå och visionens önskelista är omfattande. Att förverkliga denna vision blir en grannlaga uppgift. På den begränsade yta det är fråga om har dock resultatet blivit en provkarta på tidens stadsbyggnadstrender och en drastisk förändring av områdets karaktär. Här verkar det vara invånarna, med sin känsla för och kunskap om platsen, som står för det goda omdömet.

Programskrivningen blir ibland motsägelsefull. ”Klimatsmart & hållbart” och ”Den gröna identiteten”, ska paras med ”Liv och mötesplatser” och ”Kopplingar och stråk”; de förra med kvaliteter knutna till platsens läge och nuvarande karaktär, de senare med egenskaper som hör hemma i en ny slags innerstad. Resultatet kan sammanfattas av visionens femte rubrik, ”Variation”.  Denna inriktning svarar inte mot platsens innehåll och tydliga förutsättningar.

Stadsförnyelse bör ske utifrån platsens karaktär. I Eriksberg är landskapet, med naturmarkens topografi och växtlighet, ett viktigt huvuddrag. Ett annat viktigt huvuddrag är arkitekt Stig Anckers skivhus, som även om de har stor volym, ligger väl inpassade i terrängen och är ett gott exempel på Le Corbusiers vision av ”Hus i park”, en vision som fick stort genomslag i 1950-talets svenska bostadsbyggande. En viktig utgångspunkt för planeringen måste vara att dessa byggnader även efter kompletteringen utgör ett ledmotiv i stadsdelen. FVU vill här också påminna om att förnyelseområdet utgör ”skyddsvärd miljö” ( inom område 21) i den klassning av kulturmiljöer kommunfullmäktige antog november 1988.

En annan viktig utgångspunkt för planeringen är närheten till Stadsskogen och Hågadalen Nåsten, naturreservat med särskilt värdefulla delområden med högt naturvärde och känslig natur nära reservatsgränsen. Med hänsyn till vikten av att inte öka slitaget i dessa värdefulla naturpartier med sällsynta arter och känslig torrbacksflora bör respektavståndet mellan reservatsgränsen och bebyggelsen inte minskas jämfört med dagens förhållanden.

Några exempel på brist på förståelse av platsens karaktär i de presenterade förslagen:

Illustrationerna i några av förslagen återger stadsrum som kunde höra hemma på ”nya” Södermalm i Stockholm, i nygamla Jakriborg, eller vid en kanalgata i Amsterdam. Marken centralt inom området, mellan skivhusen och kring Marmorvägen, föreslås brutalt förändras med nytt gatunät samt kvarter och hus med stor variation i volym och arkitektoniskt uttryck utan samspel med omgivningen. Den naturliga tallskogen försvinner och ersätts med gatuplantering bestående av lövträd.

I de flesta förslagen ersätts 50-talets utifrånmatning av kvartersstadens gatunät i rutnät inklusive överfart över Norbyvägen. Ett gatunät av modell kvartersstad blir i detta läge svårhanterligt med den funktion Norbyvägen har som stomtrafikled inom staden. De nya tvärförbindelserna genom området medför ökad biltrafik som påverkar bostadskvaliteterna negativt, särskilt i kv. Täljstenen.

Strävan efter ”stadsmässighet” strider mot områdets gröna karaktär. Förtätning föreslås längs Norbyvägen; söder om rondellen på ömse sidor om vägen förekommer i de flesta förslagen bebyggelse som förvandlar ”landsväg” till ”stadsgata”, Denna lösning är olämplig – det nära läget intill stomtrafikleden är ej ett bra läge för bostäder.  Resultatet blir tät stad i stället för grön stad.

På östra sidan av Norbyvägen mot kv. Täljstenen föreslås förtätning med huskroppar, i något fall lagda tätt vilket ger intryck av ”bakgård” i skogsranden. Hur miljön med naturmark och bebyggelse i kv. Täljstenen hanteras är av betydelse för hela stadsområdet. Den befintliga bebyggelsen, gör visst intrång i Stadsskogen, och är väl inpassad i skogsmarken. Arkitekt Stig Ancker, som hanterade både plan- och byggnadsfrågan, kompenserade ingreppet med material och färg anpassade till naturomgivningen, Viktig är den breda bården utmed vägen med natur, som ett bevarat bryn av Stadsskogen. Ingrepp här skulle gå stick i stäv med den strävan till naturhänsyn som framhålls i visionsmålet ”Den gröna identiteten”. (FVU vill i sammanhanget hänvisa till skrivningen till Uppsalahems styrelse från Täljstenens plangrupp 2014-05-08).

Korsningen mellan Granitvägen och Norbyvägen saknar förutsättningar att bli ett attraktivt offentligt rum. De offentliga rummen, för service, möten och samvaro, har i förslagen fått varierat innehåll och skiftande läge. Av dessa framstår rondelläget vid korsvägarna Norbyvägen/Granitvägen olämpligt för en utpräglat publik verksamhet. Platsen kommer att präglas av biltrafik till följd av krav på biltransporter och uppställning av bilar och kommer därför inte att bli attraktiv. Det föreslagna läget vid Västertorg däremot, utvecklat med verksamheter, både kommersiella och kulturella, i stråk kopplat till skolområdet och med bekväm anknytning både till bostadsbebyggelse och till friluftsområden, framstår som ett intressant förslag.

FVU anser att förnyelse av området bör ske med noggrann anpassning till naturen – till terräng och vegetation – samt till angränsande bebyggelse. Vilka lägen bör väljas för ny bebyggelse?

FVU föreslår i första hand området vid rondellhörnet, på platsen för bensinstationen, med en byggnad som markerar entrén till området. Väster om kv Blodstenen, skulle en möjlighet vara måttfulla punkthus väl inpassade i skogskanten, liknande byggnaderna på Askrikegatan på Gärdet i Stockholm i en elegant 40-tals-funktionalism.

Möjlighet finns, att på nuvarande parkeringsytor utmed Granitvägen bygga bostadshus som längor som stärker gatans betydelse som stråk genom stadsdelen med riktning mot ”centrum” – Västertorg. Med ”bokaler” förlagda i gatuplanet förstärks gatans funktion som stråk. Även inne i kvarteren kan parkeringsytorna användas för bebyggelse i måttfull skala och med gott arkitektoniskt samspel med befintlig bebyggelse. Bilparkeringen bör i första hand ordnas i källargarage. Parkeringshus är svåra att utforma och infoga på ett bra sätt i bostadsmiljön.

Nyréns förslag visar mer insikt om och förståelse för platsens karaktär och förutsättningar jämfört med övriga förslag. Det tar fasta på existerande bebyggelse, med tillägg på platser där de kompletterande byggnaderna bidrar till att skapa tydliga rum, gårdar och rörelseriktningar inom området. Även Tengboms förslag visar en viss vilja till anpassning till den befintliga miljön.

Sammanfattning

• De flesta av de presenterade förslagen visar en alldeles för hård exploatering, som inte tar hänsyn till den befintliga miljöns karaktär med dess hus i park och närhet till natur och behovet av att vidmakthålla respektavstånd till naturreservatet. Främst Nyréns förslag, men även Tengboms förslag, uppvisar till skillnad mot övriga förslag en mer anpassad gestaltning i samspel med befintlig bebyggelse och områdeskaraktär.
• Några viktiga utgångspunkter för fortsatt projektering bör vara varsamhet med områdets tydliga 50-talskaraktär, ”hus i park” – bl a att arkitekt Stig Anckers skivhus fortfarande kommer att utgöra ett ledmotiv i stadsbilden, att gatunätets utifrånmatning inte ändras till genomfartstrafik av modell ”rutnätsstad” samt att ”skogskänslan” bevaras.
• Västertorg bör ha förutsättningar att utvecklas till en attraktiv mötesplats för området, däremot avstyrks området vid korsningen Granitvägen/Norbyvägen som offentlig mötesplats med hänsyn platsens bilorientering.
• Kv Täljstenens naturmark mot Norbyvägen bör bevaras obebyggd.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                 Carl Erik Bergold             PO  Sporrong

Ordförande                           Styrelseledamot                2:e vice ordförande

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                          2017-01-11
plan-byggnadsnämnden@uppsala.se

ang detaljplan för Norra Kapellgärdet, dnr PBN 2014–000155.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning
t o m  2017-01-12 och vill anföra följande synpunkter.

Planen för samråd
FVU framförde i samrådet att ingen invändning fanns mot planens inriktning att, i det centrumnära läget,
utveckla arbetsplatsområdet genom tillskott och förtätning med bostadsbyggelse, kopplat till lokaler för
allmän och privat service, så som skett tidigare i stadsdelen. Planens princip och mål var helt rimliga, men
FVU konstaterade att de inte kom till uttryck i utförandet. I en utförlig skrivning anförde FVU bl a att
tomtytan som i tidigare utbyggnad av området gett rum åt två kvarter här skulle rymma fyra (gårdskluster)
samt att tät sättning med högre hus (6–8 vån mot tidigare 4–7) kring trängre gårdar skulle göra gårdarna
mörka och ogästvänliga under större delen av året – till men särskilt för barn och äldre. Vi fann vidare att
grönytorna minimerats, att kvarteren är utdragna mot trafikleder och skiljs från dessa bara med smala
förgårdsband samt att planvisionen med utrymmen för möten och spontan samvaro lyser med sin frånvaro,
medan trängseln av lägenheter i svårhanterliga vinkellägen däremot ger oönskad närhet och insyn i de
boendes privatliv. På intet sätt svarade utförandet mot de grundläggande principerna om
”stadskvalitet” som hävdas i ÖP och även i detaljplanens målbeskrivning.

Planen för granskning
I planen har skett minimala justeringar. Planen svarar därmed med sin hårda exploatering inte mot rimliga
krav på bostadskvalitet. Ett företagsmässigt markutnyttjande har fått företräde. I planbeskrivningen (s.11),
under rubriken Samlad bedömning av betydande miljöpåverkan, vill dock planförfattarna se att detta
bidrar till ”en utveckling av stadsbilden i positiv riktning”. Ja, det är ”bilden” av staden som betonas.
Förtätningen beskrivs med positiva förtecken och uttryck som ”stadsmässighet”, detta efter förebild i
Stockholms stenstad, utan hemortsrätt i en stad som Uppsala. Den täta kvartersstaden är lagd som en
schablon över en begränsad yta och framstår i sitt läge som en enklav i brutal kontrast mot omgivningen.
Betoningen ligger på fasadverkan som skall skapa en uppfattning av ”storstadsstråk” med Vattholmavägen
som en ”Sveaväg” och fonden mot Gamla Uppsalagatan högrest som Birkastaden. Detta resulterar om
planen förverkligas i en mur som skymmer innerstadssiluetten och reser sig hotfullt mot Svartbäckens
småhus likt kulisser som effektivt döljer baksidan med lägenheter i trångmål med få kvaliteter utanför
bostadsytan.

FVU efterlyste i samrådet bättre betingelser för utomhusvistelse, platser för alla åldrar. Vid samrådet pekade
Utbildningsnämnden i sitt yttrande på bristerna som gällde ytor och lokaler för förskolornarna, som
bokstavligen kommit i skymundan vid planeringen. Kulturnämnden konstaterade att här inte fanns några
fritidslokaler för barn och ungdom. Grönskan som man vill se som Uppsalas särskilda kvalitetsstämpel,
får här minimal plats.

FVU ser förslaget som gestaltat utan inlevelse, utan känsla för platsen och eller för Uppsala som stad.
Detta är en plan utförd av utomstående på byggherrars uppdrag, präglad av en formalism ägnad att höja
fastighetsvärdet.

FVU föreslog vid samrådet en omarbetning av planen, utvecklad som ett ”storgårdskvarter
(begreppet förkommer också i planbeskrivningen) med långt friare sättning av byggnadskropparna, med
skevning eller indragning från trafikzonerna och med större variation av höjdkonturen, högst mot nordost
och sedan med fallande linjer mot söder och i väst, för att tillvara stadssiluett och solverkan, kort sagt en
landskapsarkitektur som också med gårdsgrönska kunde bidra till bostadskvaliteten. Här kunde också
konsekvent i bottenplanen (praktiskt särskilt mot bullerzoner) inredas lokaler, arbetsplatser med utrymme
för olika verksamheter, allt detta som bidrag till en bättre differentiering av området med koppling också
till områdets ursprungliga funktion.

FVU finner sålunda fortfarande att planen inte fyller de mått på kvalitet som föreskrivs i ÖP. Härtill kan vi
nu också anföra och hänvisa till skrivningar i Förslag till Arkitektur i Uppsala – Arkitekturpolicy för
Uppsala Kommun (2016-11-25) att gälla från 2017-01-30, där följande kan läsas:

Arkitektur i Uppsala skall kännetecknas av hög kvalitet och väl genomtänkt förhållningssätt. (…) Byggnader,
gator parker och torg ses i sitt sammanhang och utformas med ett tydligt förhållningssätt till den
mänskliga skalan (ur Inledning s 1).

För att Uppsala ska växa till en levande, hållbar och vacker stad för alla behövs en samlad vilja och
ambitionsnivå för arkitektur och gestaltningsfrågor.  (…) Med ledorden eftertanke, omsorg och
förtroende bygger Arkitektur i Uppsala en starkare bas för att gemensamt utveckla och höja nivån på den
byggda miljön (ur Syfte s 1).

Arkitektur i Uppsala ska användas vid samtliga stadsbyggnadsprojekt av samtliga berörda aktörer.
(…) Den anger också Uppsala kommuns vilja och ambition med hur Uppsala framgent ska utformas och
gestaltas med hög kvalitet (ur Omfattning s 1).

Något för Plan- och Byggnadsnämnden i egenskap av offentligt ansvarig för stadsbyggnadskvalitet att
begrunda vid sitt sammanträde om detta planärende.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg, ordf.             Carl Erik Bergold             Sten Åke Bylund             PO Sporrong

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                2016-12-14
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang dpl för nytt kyllager på del av Boländerna 13:2, dnr PBN 2015-003178. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala finner att ovannämnda plan för kyllager i Boländerna nu gått vidare till granskning
utan att den förändring av färgsättningen som föreningen föreslog beaktats annat än negativt. Ledsamt nog
sägs i samrådsredogörelsen att föreningen skulle ha föreslagit en kall grå färg för kylcisternen, detta trots
att man på samma sida kan läsa att föreningen föreslog något avsevärt mer inspirerat.

I samrådsredogörelsen sägs vidare att föreningen missförstått den i planen angivna färgsättningen av
kyllagret, av oss uppfattad som blank och orangeröd, men att materialet i själva verket ”varken är orange
eller blankt”. Vad gäller både det påtalade blänket och färgverkan ter sig helhetsbilderna i så fall
missvisande, och det är dessa som har betydelse vid bedömningen av samspelet av färg och form inom
kvarteret. Vad färgen beträffar spelar det mindre roll för oss vad vi kallar den. Det vi anmärkte på var att den
planerade färgen på kyllagret enligt bilderna tar upp och fördunklar den på brännugnen. Detaljbilden av plåten
som nu hänvisas till (dpl s 10) ligger i skugga och ger inte någon uppfattning alls om hur materialet
kommer att te sig i dagsljus.

Både planförfattarna och föreningen anser att brännugnen spelar en viktig roll i upplevelsen av kvarteret.
Det 36 m höga kyllagret framstår i helhetsbilderna med sin mäktiga volym och sin mer mättade färgvariant
som en övermäktig konkurrent till ugnen. Om man inte kan lita på koloriten i dessa viktiga bilder, vad är
det då för mening med dem? Kanske visar de trots allt rostfärgen i belysning?

Enligt samrådstexten skall som påpekats den stora cylindern utföras i ett material som är ”dovt och matt
rostfärgat och kan mörkna ytterligare med tiden”. Kan den beskrivningen tillämpas på de publicerade helhets-
bilderna? Om man skall tro att detaljbilden på plåten verkligen visar färgen korrekt – är materialet redan
från början rätt mörkt. En byggnad stor som kyllagret i en mycket mättad färg vilken det vara må, rost
eller annan, kommer att dominera både på långt och nära håll, oavsett om ytan mönstrats på ett eller annat
sätt, och den skulle, om den får matt rostfärg, inte minst från skuggsidan te sig väldig och tämligen dyster.

Föreningen fann alltså vid samrådet att förslaget till färgsättning av kylcisternen, trots de goda intentionerna,
var olycklig och snarare skulle framhäva cisternen på bekostnad av brännugnen som den i planen tänktes
samspela med. Vi föreslog därför, och gör så fortfarande, en uppbrytning av den stora formen genom att ta
fasta på cylindern som sådan, låta helheten få ljust grå färg – varm, förstås, och den får gärna vara matt –
och pigga upp den med tvärgående band i brännugnens färgton, blanka och mer mättade till färgen, citat
som skulle kommunicera med ugnen. Men man kan också, om konstruktionen medger det, tänka sig en lek
med spirala band, eller band i mer än en glad färg mot den ljusgrå bakgrunden, eller kanske någon annan
variation på samma idé. En ljus grundfärg skulle enligt föreningens uppfattning minska upplevelsen av
tyngd hos den stora volymen. Med en färgsättning åt det beskrivna hållet skulle kyllagret få ett eget,
originellt uttryck och kanske bli ett glatt inslag i stadsbilden till glädje för passerande.

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, tf ordförande  Anna Nilsén, styrelseledmot

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                               2016-12-05
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

angående dpl för del av kv Fjalar, PBN 2012 – 20221. Samråd.

Planområdet är beläget i hörnet av Fjalars gränd och Sidenvävargatan och sträcker sig till större delen mot
järnvägen. En delvis avriven och glest bebyggd del av centrala staden. Planen föreslår en ny kontorsbyggnad i
6 våningar med centrumverksamheter i bottenvåningen. Byggnadens höjd blir 26 m, med ytterligare 5 m
indragen byggrätt på taket. I höjd svarar det mot ett 8 vån bostadshus, högre än de senaste årens 6-7 vån
bebyggelse i stadsdelen.

Positivt är att den södra delen av fastigheten avsätts som ”grön” förgårdsmark, bl a med möjlig uteservering.
Positiv är också artikuleringen i volym av byggnaden, med anpassning i höjd till f d industribyggnaden i
norr, där ”Peppar Peppar” ligger, och till gårdsmiljöerna i sydväst som hör till bostadshusen längs
Kungsgatan. Mycket viktigt att denna artikulering behålls och utvecklas i det fortsatta arbetet.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anser att byggnaden skulle kunna vara något lägre – bostadshusen i
kvarteret är ju 4 respektive 5 våningar höga. Det illustrerade fasadmaterialet känns tråkigt, men är ju i
ropet. Det gör inte den intressanta volymen rättvisa.

Den gröna, synbart obebyggda delen, blir dock underbyggd, vilket innebär att två större träd måste
avverkas, samtidigt som man i beskrivningen anser det viktigt att något/några större träd krävs för att
betona grönstråket ner mot Fyrisån. Här kunde man punktvis undanta källare för att bevara de värdefulla
stora träden.

Vad som framför allt stör och bryter av grönstråket är att den breda rampen, som utgör garagenedfart,
förlagts hit. FVU anser att den skall flyttas till och samordnas med inlastningsytorna i den norra delen av
tomten, vilket vore en avsevärd förbättring.

Sammanfattningsvis:

• Något för högt.
• Spara de stora träden!
• Flytta garagerampen!

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, ordf    PO Sporrong, styrelseledamot

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                            2016-11-14

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang. detaljplan för Studenternas IP, Dnr: PLA 2012-020161. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerat förslag till detaljplan utsänt för samråd t o m  2016-11-14 och vill avge följande synpunkter:

Nyordningen av Studenternas är på alla sätt av centralt intresse för Uppsala stad. Anläggningen med sin funktion och inramning har ett högsta kultur- och symbolvärde. En plats tillgänglig för alla i staden, länge präglad av sociala skrankor och revir som skilde akademiker, borgerskap och arbetare. Platsen betydelse framhålls också i de övergripande handlingsprogrammen för stadsförnyelsen av centrumområdet: Innerstadsstrategin och Södra Åstråket.

Detaljplanen utgår från det förslag som valdes i den avgränsade arkitekttävlingen för området och som man såg bäst svara mot uppställt program. FVU kan konstatera att förslaget hanterar planfrågan på ett rimligt sätt. Planuppgiften fick bli att få arenan ”på plats”, då mycket en fråga om landskapsarkitektur, där årum, åsrygg och stadspark angav ramar. Men genom funktion och läge finns dessutom en relation till  och påverkan på andra delar av stadsområdet.

FVU vill här i korthet kommentera ”byggnadsvärdet” och utifrån det vidga och diskutera anläggningens betydelse för staden och det offentliga rummet.

Arenan

Arenaområdet med sina  snäva avgränsningar jämte sänkta kostnadsramar har lett till en mer måttfull lösning – i stället för en solitär en anläggning som utgår från omgivningen. Huvudläktaren kopplad till en höghusdel med  publika lokaler har fått plats mot väster men underordnad åsen och sjukhusområdet, där då  också  med en välgörande, mer mjuk fondverkan. Anläggningen med sin sammanhållning ger allmänt en bättre stadga åt årummet än idag.  Anläggningen skall präglas av ”höga arkitektoniska kvaliteter”. som det brukar framhållas i alla nya planer. Upprepat som ett mantra och därmed innehållslöst. Men förslaget med illustrationer och i modell, som nu åter tagits till heder, har ett gott uttryck. Här finns anslag av nygammal modernism från  epoker som präglat 1900-talets  svenska arkitekturhistoria. Den höga byggnadsdelen med fönsterband och mjuk konturteckning har exempelvis drag av Gunnar Asplunds byggnader på Stockholms-utställningen 1930, en mjukradikal funkis. Paviljongen på entrétorget mot Stadsparken, på pelare och med lanternintak, kunde ha stått på Parapeten i Helsingborg, 1955, på H55-utställningen: en nyfunkis, lite stramare men samtidigt mer varierad än 30-talets pionjärstil.

Förslaget är inte utvecklat i detalj. Vad man skulle vilja se vore en studie av hur avgränsningarna av lågläktarna kunde utformas. Takkonturen framstår som onödigt stereotyp, lagd runt om som en tavellist. Varför inte hellre varierad som en mjuk dynamisk båglinje som kunde ge mervärde också åt läktarrummet. Inramningen av lågläktarna är också viktig. Mot årum och stadspark faller det sig naturligt med en varm textur i fråga om material och färgverkan, med lugn som komplement till accenterna i höghus och paviljongbyggnad. Ytorna kring arenan med torg och angöringar borde på motsvarande sätt bilda en behaglig övergång från park och åstråk.

Arenan i den gestalt som föreslås ger möjlighet att utveckla stadsrummet, hela Uppsala, i en positiv riktning. Den bekräftar betydelsen av det äldsta gemensamma rekreationsområdet: Stadsträdgården med Flusterpromenaden mot Kap. Förslaget till verksamheter med vårdcentral och skollokaler (varför inte ett idrottsgymnasium här?) har koppling till aktiviteterna vid Svandammen, i Svettis och Bollhuset. Tennishallen är en ikon, en av få bevarade anläggningar i renlärig ”idrottsfunkis.

”Torget” med utrymme för all slags tilldragelser i och kring paviljonger, kan ses som en resurs som tillsammans med Stadsträdgård  och Promenad kunde bli en ”Folkets Park”: en institution som  aldrig haft plats i Uppsala! Här är nu ett centralt bästa läge.

Arenan och det offentliga rummet

Vägen till och från arenan är av lika stor vikt som platsen. I folkhemssverige låg anläggningarna på cykelavstånd  eller nära hållplats. Nu verkar vi börja se lokalfrågan på liknande sätt. Planen föreskriver ett begränsat utrymme för parkering, huvudsakligen för servicefordon. Evenemangsdags sker tillströmning utan bil. Nya Studenternas är lättillgänglig, centralt och med omgivningar som inbjuder till entré i gångfart. Evenemangsplatser behöver uppmarschvägar: stråk som bokstavligen är ”tillgångar”, som bidrar till en god stämning innan föreställningen.

Med arenan och vägarna till och från, kan och bör staden visa upp sig från sin bästa sida med satsning på omsorg om stadsrummet i alla detaljer. Besöket på Arenan kan vara det första mötet med Uppsala, där kvalitetkänslan kan ge ett bestående intryck. Från Resecentrum finns tre strategiska stråk: Bäverns gränd, som redan nu är en tillgång, Strandbodgatan och rutten Fjalarsgränd – Samariterhemmet – Hamnsesplanaden fram till Hamnspången. Området kring Kungsängstorg och hamnen, har en stor potential, där i 1800-talsplanen komplement med parken, Hamnesplanaden och torget gav resning och rening åt den dåtida industrimiljön och ännu utgör en stor tillgång som andningshål i den tätnande bostadsbebyggelsen. Det finns all anledning att bibehålla detta område och behandla det som en förlängning av arenaprojektet. Behåll alltså, utveckla och komplettera Livsmedelsverkets och f d Länsstyrelsens byggnader för offentligt bruk liksom platsen i hamnen invid Tullkammaren. Även om initiativet till hur Ångkvarn ska nyttjas nu ligger i privat hand, måste kommunen se till behov och möjligheter att använda fastigheten för publika ändamål. Byggnader med unika lokaler, rymliga och flexibla: kvarnen men också pumphuset. Här är platsen att tillföra kultur som utvecklar staden i stort – inte bara området – med upplevelser som berikar besöket på den nya arenan.

Nya Studenterna kan få fungera som riktmärke för hur idrottens hus skall formas för framtiden. Fyrishovs nya hallar skulle kunna platsa i Librobäck. I Gränby ser vi idrottsfältet anlagt med hangarer. Nu väntar vi på ett bästa rum för Bandyn.

Idrottsanläggningar skall vara det som ger stadens dess kvalitetsstämpel, utformade med sådan omsorg och med trevnadsvärden, där bortalagssupportern, trots att laget kammat noll, ser fram emot att komma åter.

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, tf ordförande                                       Carl Erik Bergold, styrelseledamot

Till                                                                                                                                                         2016-11-04

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang detaljplan för nytt kyllager på del av Boländerna 13:2, dnr PBN 2015-003178.

Syfte. Ett kyllagertorn avses uppföras i kv Brännugnen i anslutning till fjärrvärmeanläggningen i
Boländerna. Huvudman för projektet är Vattenfall AB Heat. Avsikten är att anläggningen skall leverera
fjärrkyla från en stor anläggning och kunna ersätta en mångfald lokala kylanläggningar, vilket enligt
planen skulle innebära en minskning av koldioxidutsläppen. Föreningen har inga invändningar mot detta
vällovliga syfte. Stallängsverket i Kungsängen invid Kungsängsleden nära reningsverket hade ett liknande
syfte men hade mindre dimensioner än den anläggning som nu planeras. Föreningen yttrade sig också vid
detta tillfälle, dock huvudsakligen med en anmärkning gällande färgen som hörsammades.

Placering. Det kyllager som planeras i kv Brännugnen har formen av en 36 meter hög cylinderformad
cistern och skall byggas i samma kvarter som fjärrvärmeanläggningen i det hörn som vetter mot den smala
grönyta som kallas Bolandsparken och det industrispår som löper längs Danmarksgatan och försörjer
kvarteret. Kylcisternen kommer sålunda att bli mest synligt från Danmarksgatan som också är den plats
där inblicken mot byggnaderna i kvarterets inre är som bäst. Det är också från detta håll som inverkan på
kvarterets arkitektur i övrigt blir mest påtaglig. Den stora cylindern döljer till stor del övriga byggnader,
framför allt brännugnen som utgör ett imponerande stycke industriarkitektur. Som föreningen förstår det
är placeringen i detta hörn av kvarteret för närvarande den enda möjliga och de funktionella aspekterna ter
sig i detta fall viktigare än de estetiska även om de så långt möjligt bör förenas.

Färgsättning. Kvarteret har genom åren byggts med påtaglig omsorg om den arkitektoniska utformningen
både vad gäller färg och form. I planen anges att cisternen skall få orangeröd färg och att den sålunda
kommer att harmoniera med brännugnen. Av de publicerade bilderna kan man dock döma att motsatsen
blir fallet. Den stora cisternens blankmålade, ilsket orangeröda segment slår fullständigt ut brännugnens
diskretare men ändå livande, matt orangeröda färgytor och får dess fasader att se bleka och slitna ut (s 2).
Cisternens planerade färg får den dessutom att se mer dominant ut än den är, vilket inte är önskvärt. Det
skulle inte hjälpa att göra cisternens färg matt. Det bästa vore som föreningen ser det att avstå från att göra
cisternen i någon heltäckande kulör utan hellre göra den matt ljusgrå med någon form av färgaccent i
blank färg. Kanske skulle det gå att med band i den starkt orangeröda färgen markera de tvärgående smala
linjer som bildas av de staplade cirkelrunda segmenten. De senare är dessutom olika höga, vilket skulle
motverka enformighet. En accent av detta slag skulle ge den önskade associationen till brännugnen utan
att konkurrera med den. Men man kan också tänka sig tvärgående band i varierande färger. Säkert finns
det också andra sätt att göra cylindern till ett trevligt och markant element i stadsbilden utan negativa
biverkningar för övriga byggnader i kvarteret.

Föreningen förordar sålunda att färgsättningen omstuderas men har i övrigt inga invändningar mot
projektet som så långt föreningen kan bedöma de tekniska aspekterna verkar både önskvärt och hållbart.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg, tf ordförande  Anna Nilsén, styrelseledamot

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                              2016-10-28
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang detaljplan för Linnéträdgården, servicebyggnad, dnr 2012-20173, granskning.

Föreningen Vårda Uppsala har genom åren med intresse och engagemang följt planerna på den tilltänkta
servicebyggnaden i Linnéträdgården och yttrade sig i ärendet 2005 och 2012 samt senast i maj 2016.
Planen har successivt förbättrats, och i maj kvarstod huvudsakligen viss oro beträffande den nya ingången,
grävandet av grund för byggnaden, intrycket av den nya byggnaden från Svartbäcksgatan samt för kafeets
eventuella synlighet inifrån trädgården. I den plan som nu sänts ut för granskning konstaterar föreningen
att de flesta av de anmärkningar som föreningen och andra i tidigare skeden framfört glädjande nog beaktats.
Vi skall nedan återkomma till ett par av dessa. Planen beräknas nu antas före utgången av 2016 och dess
genomförande  förutses kunna fullbordas inom fem år från det att den vunnit laga kraft.

Grundläggningen var en av de stötestenar föreningen tidigare såg, dels genom att de fornlämningar som
rimligen finns kan komma att beröras, dels för att en byggnad här, om behov i framtiden skulle uppstå, lätt
bör kunna flyttas. I föreliggande plan utlovas hänsyn till underliggande kulturlager. Tanken skymtar dock
att en eventuell ansökan om borttagande av fornlämning kan bli aktuell. Planen är inte tydlig vad gäller den
grund som avses. Det är ett starkt önskemål från föreningens sida att ingen grund grävs djupare än som precis
behövs för platta på mark, en typ av grund som bör räcka i detta fall.

Ett annat orosmoment var tidigare den extra ingång norr om den nuvarande som ansågs nödvändig av
praktiska skäl. Planen är inte tydlig gällande dess utformning, men fasadritningen mot Svartbäcksgatan ger
vid handen att den kommer att vara av samma utseende som planket och då porten är stängd bli närmast
osynlig på håll. Föreningen har försäkrat sig om att detta är rätt uppfattat. En sak av vikt i detta samman-
hang är att eventuell skyltning hålls så diskret som möjligt.

När det gäller själva byggnaden avses den utformas så lätt som möjligt med verkan av paviljong. Mot
Svartbäcksgatan kommer den nu, mot tidigare plan, att vara indragen i förhållande till planket och
gavlarnas ”hundöron” som förut på ett estetiskt störande sätt stack upp över planket blir därmed inte så
iögonfallande. De uppstickande partierna kommer dessutom att kläs med svartmålad plåt för att ytterligare
minska deras synlighet från gatan. Mot Linnémuseet kommer störande verkan av den bakomliggande
glasfasaden att till stor del motverkas av spaljeer med växter. Som föreningen ser det skulle det vara en
poäng att här, på den f d fägården, välja passande nyttoväxter med svensk tradition, t ex humle. Föreningen
skulle också gärna se att nödvändigt virke målas i en färg (grönt) och att spaljé och ingång inte får ramvirke i
svart som det ser ut på fasadritningen. Om en markering kan tillföra något vore det bättre att välja en något
mörkare ton i samma grönskala. Mot trädgården planeras en pergola till större delen dölja kaféverksam-
heten. Detta är den mest kritiska sidan, där intrycket av 1700-tal mest riskerar att störas och därmed
äventyra den världsarvsförklaring som finns i sikte. Föreningen hoppas här på maximal omsorg.

Föreningen finner att föreliggande plan visar stor förståelse för de enastående värden som Linnéträdgården
representerar och ser fram emot att fortsatt få följa de goda intentionernas verkställande.

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, tf ordförande             Anna Nilsén, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                           2016-10-19
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Ang detaljplan för kv Takryttaren, del av Norra Kapellgärdet, dnr PLA 2012-20232. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning
t o m 2016-10-19 och vill anföra följande.

FVU hade i sitt samrådsyttrande för kvartersplanen (2015-09-04) invändningar mot byggnadshöjden som stegrats upp till 6 våningar, och då på ett omotiverat sätt bröt mot omgivande tidigare uppförd bebyggelse. I byggnadsläget väster om Portalgatan har kvarteren allmänt mot gator i norr och öster  5 våningar, i vissa fall med sjätte indragen våning. Kvarterssidor mor söder och väster, i solläge, håller 4 våningar. FVU ville därför se enomarbetning av förslaget med sänkta våningshöjder anpassade till omgivningen.

I föreliggande förslag är byggnadshöjden oförändrad. I samrådet framkom allmänt kritik mot exploateringsgraden som man såg markant avvika från praxis inom området och med skuggverkan som försämrade trevnadsvärdet i bostadsmiljön. Också här: varför inte inte anpassa sig till omgivningen?

Ja, vilka motiv ha styrt planeringen? Kvartersstaden, här med ett tillägg på Norra Kapellgärdet kan alla vara överens om och som leder till ”en mer sammanhållen stadsbild”  (samrådshandlingen s. 5).
Men i fallet Takryttaren skär sig detta. Den traditionella kvartersstaden som man vill efterlikna, har gemensam nämnare genom sammanhållen byggnadshöjd och gatubredd. Den gäller hittills också här i stadsområdet. Kvarter med större volym öster om Portalgatan och lägre väster om gatan, med tanke på ljusförhållanden och siluettverkan mot Svartbäckens låghus. Takryttaren bryter ordningen och tar över mönster förbehållna  kvarteren i öster, som där står som skärm för området mot en bred  och intensiv trafikgata.

Planen för kv Takryttaren överensstämmer inte med de kvaliteter som är etablerade i området. Hur kan författare med hyggligt utvecklad plansyn påstå ”att våningsantalet som tillåts för bostadskvarteret överensstämmer i huvudsak med den skala som finns i omgivningen” (samrådshandlingen s. 6)? Om det inte är brist på kompetens så är det ojuste att inte visa på förutsättningarna som gäller för platsen och vad som inkräktar på densamma. Kvarteret kan rymma en gårdsbredd om ca 25 meter. Att trots den begränsade ytan ändå medge en sluten kringbyggnad i 6 våningar är förkastligt!  Skrivningen i samrådshandlingen (s 6) är försåtlig: ”För att skapa en god boendemiljö för boende i kvarteret är utgångspunkten att tillräcklig plats skapas för utevistelse och att gården delvis (!) ska komma att vara solbelyst”. Det innebär här mindre yta och fler kringboende än i övriga kvarter.

”Stadsbyggnadsförvaltningen bedömer att planförslaget ger förutsättningar att skapa en god bostadsmiljö för både tillkommande och befintlig bebyggelse” (samrådshandlingen s.6). Hur detta kan ske utifrån den plansyn som redovisas i Takryttaren har FVU svårt att förstå. Deklarationerna i ÖP 2016 ger annars goda utgångspunkter för satsning på kvalitet i planering och byggande och – som FVU hoppas – kommer till uttryck och bekräftas i ett kommande arkitekturprogram, dvs kvalitetsfrågor som FVU lyfte fram vid granskningen av senaste delplanen för Norra Kapellgärdet (20160629).

I kv Takryttaren gäller fortfarande en ytlig hantering av planfrågan där ramarna huvudsakligen sätts för att klara kvantitativa målsättningar i stället för att utgå från vad platsen maximalt kan ge av boendekvalitet, något som ju också plandokumentet inledningsvis principiellt tog upp. Planhandlingen får inte vara en skrivbordsprodukt, en administrativ formsak. Bristen på överensstämmelse mellan ord (vision) och handling är  frustrerande. Detta gäller också obenägenheten hos ansvariga att se planfrågan från brukarnas, medborgarnas perspektiv, vilket förhindrar en inkännande bästa lösning.

I kv. Takryttaren är den bästa lösningen enkel. Följ bara mönstret i övriga kvarter mot järnvägen. Byggnadskroppar mot nord och ost i 5–5 ½ våningar och 4 våningar mot söder och väster.

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, ordförande        Carl Erik Bergold, styrelseledamot