Nätverksstad eller förtätning, folkomröstningen väcker frågan, skriver Per Hedfors.

Ska Uppsala fortsätta förtätas eller ska staden växa i kransorterna, frågar sig Per Hedfors.

Foto: Adam Wrafter

Debatt i UNT 2024-04-30 06:45

Per Hedfors, landskapsarkitekt (AgrD), Uppsala

Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Folkomröstningen väcker ödesfrågor. Hur ser en hållbar utveckling ut för boningarna på vårt begränsade jordklot? Inflyttningen till städer världen över är ett hot för överlevnad. Allt större kontinuum av bebyggelse leder till allt större ekologiska fotavtryck. Hur landar detta för oss i Uppsala? Fortsätt läsa →

Kriget i Ukraina med åtföljande energikris, lågkonjunktur, hög inflation och höjda räntor, är några av de faktorer som nu skapar stora osäkerheter inför framtiden. Det gäller inte minst för de många som står i begrepp att köpa en bostad och de som ska planera och bygga dem. För Uppsalas del tillkommer dessutom ett valresultat, som gör tillvaron ovanligt instabil, inte minst från stadsbyggnadssynpunkt.

Sedan 2017 finns det så kallade Uppsalapaketet, ett avtal mellan kommunen, staten och regionen innefattande bland annat två nya järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm. Avtalet är kopplat till volymmässigt stora åtaganden innefattande bostäder, arbetsplatser, samhällsservice och infrastruktur, åtaganden som ännu inte fullt ut har utretts och förankrats i en öppen, demokratisk process. Samtidigt som regionens företrädare nu trycker på för att skynda på de kommunala besluten, så finns det en politisk opposition och en folklig opinion som ifrågasätter hela eller delar av paketet.

För Uppsala kommun gäller åtagandet en omfattande, storskalig utbyggnad av den södra och sydöstra staden. Där ingår också, tillsammans med Region Uppsala, ett kostnadskrävande spårvägssystem som i sin tur kräver ett stort befolkningsunderlag. Såväl Riksrevisionen som Statskontoret har riktat allvarlig kritik mot den typ av avtal som Uppsalapaketet utgör. Statskontoret går så långt att de i sin utvärdering drar slutsatsen att staten i framtiden inte ska teckna denna typ av avtal. Uppsalapaketet vilar alltså på en ifrågasatt grund, vilket bidrar till att göra Uppsalas tillväxt osäker för alla parter. Sammantaget talar allt detta för att det nu är dags för ett rejält omtag i planeringen.

Samhällsplaneringens huvuduppgift är att åstadkomma goda förutsättningar för hållbara och attraktiva boende- och arbetsmiljöer, lättillgänglig kultur och natur, samt kollektivtrafik och trafiksystem som motsvarar de långsiktiga behoven. Lyckligtvis står Uppsala inför arbetet med att upprätta en ny kommunomfattande översiktsplan. Här skulle öppen och demokratisk process vara önskvärd, en bred förankrings- och planeringsprocess baserad på en gemensam omvärldsanalys och målbild. Bjud in företrädare för näringslivet, akademin, organisationer och föreningar att framföra sina idéer i öppna forum. Låt nationell och internationell expertis bidra med inspel om hur den goda staden kan utvecklas. En ambitiös och väl genomförd process med en uppföljande debatt skulle kunna bidra till att skapa samsyn och samtidigt stärka den lokala tilliten och demokratin, ja även näringslivsklimatet och den lokala trevnaden.

Den nya översiktsplanen behöver uppvisa en struktur som säkrar riksintressen, miljö- och hälsa, klimatanpassning, natur- och kulturmiljö, va- och grundvattenförsörjning med mera. De senaste årens byggande bör kritiskt granskas och erfarenheterna läggas till grund för de nya förslag som utarbetas. Översynen av utbyggnadsstrukturen bör inbegripa en omprövning av tidigare planering av den södra och sydöstra staden. I det arbetet bör även prövas vilka möjligheter som öppnas om hela eller delar av Uppsalapaketet frångås eller omförhandlas.

Den lokala demokratin med dess tillit och förutsebarhet har alltid varit en av de största tillgångarna för våra kommuner. I det osäkra läge som vi befinner oss i just nu är förutsebarheten dock ytterst begränsad. Det gäller såväl lokalt som regionalt och nationellt. Då blir det desto viktigare att i största möjliga samförstånd söka en gemensam väg framåt. Visionerna och strategierna måste vara hållbara under mer än någon enstaka mandatperiod. Behovet av över tiden anpassningsbara planer som är brett politiskt och folkligt förankrade är uppenbart.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund Bo Aronsson

Insändare i UNT 23-01-20

Varför överklagas så många planer i Uppsala och varför uttrycker så många ett ogillande  med kommunens sätt att planera? Är vi uppsalabor mer kritiska än de som bor i andra  kommuner eller är det kommunens sätt att bedriva planeringen som brister? Misslyckas  våra förtroendevalda med att förklara vad som krävs för att möta befolkningstillväxten och  näringslivets behov eller är det förvaltningarna som inte är lyhörda för synpunkter från dem som berörs?

Inför valet i höstas samlade undertecknade föreningar ledande företrädare för samtliga  partier i kommunfullmäktige till en debatt om hur de vill stärka medborgarperspektivet i  stadsbyggandet. Samtliga närvarande politiker lovade att arbeta för att öka uppsalabornas  delaktighet och inflytande. Valet är avklarat, kommunstyrelse och nämnder är utsedda. Nu  är de upp till bevis. Vi vill veta hur de gjorda utfästelserna ska omsättas i konkret handling.

Vi har identifierat två huvudaktörer i det arbetet. Den första är kommunstyrelsen, som har  ett övergripande ansvar för dialogen med kommuninvånarna oavsett vilka frågor det  handlar om. En särskilt viktig roll har kommunstyrelsens mark- och exploateringsutskott,  som styr mycket av stadsbyggandet. Den andra är plan- och byggnadsnämnden, som i sin myndighetsutövning prövar lämpligheten i det som ska byggas enligt ett strikt regelverk,  plan- och bygglagen (PBL).

Mark- och exploateringsutskottet riskerar genom tidiga utfästelser och markanvisningar skapa låsningar för den efterföljande planeringen. Det kan lägga en förväntan på plan- och  byggnadsnämnden att leverera det som utlovats. Detta oavsett vilken kunskap som kommer fram under det fortsatta arbetet eller i kontakterna med berörda parter.

Enligt PBL ska kommunen samråda med sammanslutningar och enskilda som har ett  väsentligt intresse av det som planeras. Syftet är att få fram ett så bra beslutsunderlag som  möjligt och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Det senare är en förutsättning för att  planeringen ska uppfattas som demokratiskt legitim, att man genom kunskap och argument  har möjlighet att påverka ett planförslags omfattning och utformning.

I den bästa av världar är det så det går till. En genomgång av ett antal planärenden visar  dock att vi uppsalabor har svårt att få gehör för det vi framför, oavsett om det handlar om  natur- och kulturvärden, livsmiljö eller klimataspekter. Sydöstra staden, Seminarieparken,  Hammarparken i Eriksberg, kvarteret Bredablick i centrala staden, kvarteret Hindsgavel i  Ekeby; listan på detaljplaner där framförda erinringar inte har beaktats är lång. Fram växer  en bild av att vad enskilda och organisationer framför i planeringsskedet inte ges någon  betydelse. Plan- och byggnadsnämnden tycks betrakta PBL som pliktskyldig formalia, en  checklista där föreskrivna åtgärder ska prickas av, i stället för att se till lagens avsikt att ge  berörda parter en reell möjlighet till påverkan i syfte att skapa en långsiktigt hållbar  livsmiljö.

Stadens utveckling berör oss alla och den goda staden skapas genom delaktighet. Vi ska alla  kunna ta del av vad som händer, engagera oss i och påverka de förslag som läggs fram. Det  är därför angeläget att kommunstyrelsen tar på sig uppgiften att skapa fungerande  dialogformer för övergripande frågor såsom utvecklingen av den södra och sydöstra staden. Plan- och byggnadsnämnden måste å sin sida hävda sitt oberoende och inte låta sig styras genom tidiga beslut i kommunstyrelsen. Nämnden måste också utveckla sina och  förvaltningens arbetsformer så att PBL:s intentioner om insyn och påverkan blir en realitet.  Vi vill se en större lyhördhet och möjlighet att påverka planeringen under 2023 än vad som  varit fallet under 2022.

Sten Åke Bylund, Föreningen Vårda Uppsala 

Maria Svenaeus Lundgren, Föreningen Rädda Eriksbergs skogar 

Marguerite Sjöström, Föreningen Sydöstra Uppsala 

Margareta Krabbe, Föreningen Malma by och ängar 

Ulrika Forshell, nätverket Värna Ulleråker, 

Thomas Back, Föreningen Seminarieparkens vänner 

Adam Wallin, Naturskyddsföreningen i Uppsala

UNT Debatt 23 augusti 2022 07:00

Sydöstra staden är ett av flera exempel på bristande medborgarinflytande, skriver representanter för sju föreningar.

Vi, föreningar och opinionsgrupper verksamma i Uppsala, har samstämt reagerat på hur medborgarinflytandet alltmer har kommit att åsidosättas i kommunens planering. Vi agerar nu därför tillsammans för att få till stånd en större respekt för medborgarperspektivet.

Våra föreningar har bildats för att stå upp för ett Uppsala där vi vill bo och verka, med attraktiva stads- och boendemiljöer, där natur- och kulturvärden respekteras och där våra efterkommandes välfärd, trivsel, behov av träd och grönska, skydd mot klimatförändringar med mera beaktas. Vi vill ha en välfungerande demokrati där viktiga beslut om förändring och utveckling är förankrade hos oss medborgare. Det förutsätter att planeringen baseras på en aktiv, öppen och lyhörd dialog.

Det sätt som planeringen bedrivs på idag lever inte upp till de förväntningar vi har på en respektfull plan- och beslutsprocess. Vi vill därför bidra till att denna process förbättras. Som ett första steg vill vi rikta följande budskap till alla dem som önskar bli valda till att företräda uppsalaborna under kommande mandatperiod:

1. Planeringen ska leva upp till lagarnas anda och krav

Den prövning som ska ske utifrån plan- och bygglagen, miljöbalken, EU-direktiv om artskydd och vattenkvalitet med mera måste respekteras. Avtal med stat, region, företag eller enskilda får inte innehålla utfästelser som föregriper denna prövning. Vi måste undvika situationer som den i sydöstra staden där varje invändning mot planerna slås undan med hänvisning till det så kallade fyrspårsavtalet.

2. Planeringen ska ske med öppenhet och ärlighet

Förutsättningarna för planerna måste redovisas tydligt så att de berörda inte upplever sig vilseförda. I detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik anges att det är en öppen fråga om trafikeringen kommer att ske med spårväg eller BRT (Bus Rapid Transit). Samtidigt är det sedan tidigare låst i avtal att den planerade Ultunalänken ska vara spårväg.

3. Planeringen ska bygga på saklig grund och relevant kunskap

Planeringen måste utgå från bästa möjliga kunskap om det område som den avser. Viktiga fakta måste redovisas och analyseras. I Hammarparken i Eriksberg har en första markundersökning påvisat gifter men detta har inte redovisats eller undersökts närmare. I sydöstra staden har ingen analys och värdering skett av de redovisade kulturmarkerna.

4. Planeringen ska involvera dem den berör

Det måste till en ökad delaktighet i planeringen. De som bor eller är verksamma i ett område ska ses som medaktörer i att utveckla det kvarter eller den stadsdel som planeringen berör. Det kräver en inbjudan i tidiga skeden, tydlig kommunikation samt redovisning av såväl förutsättningar som alternativförslag.

5. Planeringen ska ta hänsyn till de lokala perspektiven

Det är svårt att uppfatta dagens planprocesser som demokratiska på riktigt. Samråds- och granskningsyttranden visar hur framförda synpunkter i hög grad har negligerats. Det är ett stort antal Uppsalabor som har lämnat synpunkter och fått sitt engagemang besvarat med: ”ej tillgodosedda synpunkter”. Det skapar misstro, ilska och uppgivenhet.

6. Planeringen ska företrädas av kommunens tjänstemän och politiker

Planeringen får inte ske genom ombud. I sydöstra staden har privata aktörer fått ansvar för dialogen med de boende. Det är ett felaktigt sätt att arbeta. Det är kommunen som har att upprätta detaljplaner och det är därmed dess företrädare i form av politiker och tjänstemän som ska ta emot och besvara allmänhetens frågor och synpunkter.

7. Ansvariga politiker ska vara tillgängliga för frågor och svar

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har under en längre tid försökt få svar på ett antal frågor avseende det så kallade fyrspårsavtalet. Frågorna har först formulerats i insändare i UNT. I brist på svar har de därefter i brev riktats direkt till kommunstyrelsen. Trots det och trots förvaltningslagens krav på att frågor ska besvaras skyndsamt så har ännu inga svar kommit FVU till del.

Det är vår förhoppning att de partier och politiker som vill ha väljarnas förtroende för den kommande mandatperioden kommer att ta till sig de sju punkter som vi har presenterat ovan. För att få en första indikation på att så är fallet har vi, i samverkan med Folkuniversitetet, bjudit in ledande företrädare för samtliga partier till en debattkväll den 24 augusti kl. 18.00 i Folkuniversitetets aula.

Sten Åke Bylund, Föreningen Vårda Uppsala
 Maria Svenaeus Lundgren, Föreningen Rädda Eriksbergs skogar
 Marguerite Sjöström, Föreningen Sydöstra Uppsala
 Hans Åberg, Föreningen Malma by och ängar
 Olle Terenius, nätverket Värna Ulleråker
 Thomas Back, Föreningen Seminarieparkens vänner
 Adam Wallin, Naturskyddsföreningen i Uppsala

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anser att kommunfullmäktige ska säga nej till och återremittera den fördjupade översiktsplanen för sydöstra staden. Skälen är att bebyggelsen är för omfattande, att den nya stationen bör flyttas söderut och låsningen av planen till fyrspårsavtalet.

Sydöstra staden är för tät. Planeringen har fastnat i den felaktiga föreställningen att tätt och högt byggande är den enda lösningen för en hållbar stad genom att ge underlag för spårväg. Planeringen bortser från att höga hus ger skugga och blåst samt att tät bebyggelse ofta leder till integrations- och hälsoproblem. En trivsam stadsmiljö behöver en mer småskalig och tryggare gatumiljö med öppna grönytor och platser. Det är inte enbart en gata med bostäder och mycket kollektivtrafik som skapar ett socialt liv, det är verksamheter, butiker, kaféer mm. Höga bostadshus med direktutgång till genomfartsgator bidrar inte heller till den trygga och trivsamma stadsmiljö som planeringen har som mål. Bebyggelsen vid Råbyleden är ett bland flera avskräckande exempel.

FVU har tidigare föreslagit att den nya stadsdelen istället bör byggas som ett traditionellt stationssamhälle kring en sydligare lokaliserad station. Där är nivåförhållandena mer gynnsamma och där kan stationen ges en koppling till verksamhetsområdet och trafikplatsen vid E4. Uppsalas planer påverkar även Knivstas planer för byggande till följd av fyrspårsavtalet. Om Knivsta och Uppsala ännu varit en kommun hade planerna sannolikt sett annorlunda ut. Ett omtag av hela planeringen med en mellankommunal samverkan vore därför högst rimligt.

Planens låsning till fyrspårsavtalet har minskat möjligheten till påverkan av planerna vid samråd. Plan- och bygglagen har utformats så att alla berörda ska garanteras möjligheter till inflytande över en plans innehåll och utformning. Skickligt genomförda samrådsprocesser, med lyhördhet för det som framförs, leder till ett bättre stadsbyggande och en större acceptans för det som byggs. Dessa möjligheter försvinner när alla synpunkter på planens omfattning, innehåll och lösningar avfärdas med hänvisning till fyrspårsavtalet. Då återstår endast att försöka påverka genom att överklaga, vilket är ett trubbigt instrument.

Tillsammans med osäkerheten kring den statliga finansieringen av fyrspårsavtalet borde bristen på demokratisk hantering vara skäl nog för en omprövning av den fördjupade översiktsplanen.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                     Mats Börjesson

Ordförande                            Styrelseledamot