2025-04-14

Till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt
mmd.nacka@dom.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har av domstolen beretts möjlighet att yttra sig över en till domstolen inkommen skrivelse från Uppsala kommun, daterad 2025-03-20 (aktbil. 114). I denna skrivelse kommenterar och bemöter kommunen vad FVU tidigare har framfört i föreningens överklagande, daterat 2024-07-12, och vid sammanträde i målet 2025-02-11.

FVU konstaterar att kommunen i sin skrivelse inte för fram något nytt som påverkar föreningens tidigare bedömningar i ärendet. FVU yrkar därför fortsatt att mark- och miljödomstolen upphäver Uppsala kommunfullmäktiges beslut 2024-06-17 att anta rubricerad detaljplan.

I FVU:s överklagande 2024-07-12 och vid sammanträdet 2025-02-11 framförde föreningen grunderna för yrkandet under fem huvudrubriker. Dessa torde var för sig eller åtminstone tillsammans vara tillräckliga för att upphäva beslutet om antagande.

1. Den valda platsen för depån är olämplig (2 kap. PBL, 2 kap. 6 § och 3 kap. 1 § MB).
2. Spårvägsanläggningarna medför en betydande negativ påverkan på omgivningen (2 kap. 6 § 1 PBL, 3 kap. 6 § MB).
3. Ett antagandebeslut kan inte föregripa prövningen av spårvägsbron (2 kap. 2 och 5 §§ PBL, 3 kap. 6 § MB).
4. Planhandlingarnas redovisningar uppfyller inte lagens krav (4 kap. 33 § 6 PBL, 6 kap. 11 § 2 MB).
5. Det har inte visats att den valda lokaliseringen är den mest lämpade (2 kap. 6 och 7 §§ MB)
   

FVU konstaterar att Uppsala kommun valt att inte bemöta eller på annat sätt kommentera punkterna 1, 2 och 4 ovan. Däremot bemöter kommunen vad FVU framfört under punkterna 3 och 5. Kommunens bemötande är uppdelat på två delavsnitt:

1. Beslutet att anta detaljplanen föregriper inte tillståndsprövningen av bron över Fyrisån
2. Kraven på specifik miljöbedömning i miljökonsekvensbeskrivningen

I det följande bemöter FVU de synpunkter och argument som kommunen anfört under ovan nämnda avsnitt. Föreningen vidhåller att ett antagandebeslut inte kan föregripa prövningen av spårvägsbron samt att kommunen inte har visat att den valda lokaliseringen är den mest lämpade.

1. Ett antagandebeslut avseende en spårvagnsdepå i föreslaget läge kan inte föregripa prövningen av en spårvägsbro genom Årike Fyris.

Kommunen anför i sitt yttrande att beslutet att anta detaljplanen inte föregriper tillståndsprövningen av bron över Fyrisån. Det är FVU:s uppfattning att kommunen här tappar bort sig i sitt bemötande av vad vi framfört i vårt överklagande och vid sammanträdet. Kommunens ombud fastnar i ett resonemang kring vad som bör gälla vid en prövning av den sökta vattenverksamheten (anläggande av spårvägsbro) relativt den överklagade detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, som innefattar det geografiska område där tillstånd för vattenverksamhet sökts. FVU menar att detta är frågor som får prövas i aktuellt mål (M 4072–24) och vid prövningen av överklagandet av detaljplanen (P 1566–25).

Kommunen redovisar själv i planbeskrivningen (s. 26) att ”spårvagnsdepån är beroende av spårvägen för att genomföras, likväl som att spårvägen inte kan fungera utan depån.” Vad som är väsentligt i nu aktuellt mål, vilket FVU har framfört tidigare, är att en detaljplan för en spårvagnsdepå i redovisat läge inte kan antas innan kommunen har visat att en spårvägsförbindelse kan komma till stånd genom Årike Fyris. Om så inte har visats uppfylls inte kraven i 2 kap. 5 § första stycket 3 mom. plan- och bygglagen, där det framgår att vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna trafik etcetera. En spårvagnsdepå på den nu aktuella platsen förutsätter att en spårvägsförbindelse kommer till stånd genom Årike Fyris. I annat fall är den antagna detaljplanen obsolet. Planbestämmelsen som anges avseende markanvändningen är angiven till spårvagnsdepå, varför någon alternativ användning inte torde kunna medges.

Kommunen noterar i sin skrivelse att ”föreningen i den vattenrättsliga prövningen av bron över Fyrisån, mål nr M 4072–25 [sic; rätteligen 24] … angett att detaljplanen måste först antas och därefter kan kommunens ansökan om tillstånd prövas och meddelas.” FVU finner det anmärkningsvärt att kommunen inte kan göra skillnad på de olika förutsättningar som gäller för detaljplanerna och besluten i de olika målen.

I fråga om mål nr M 4072–24 handlar det om en ansökan om tillstånd för vattenverksamhet (byggande av spårvägsbro). För att bygga spårväg krävs enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg antingen en lagakraftvunnen järnvägsplan eller en dito detaljplan. Uppsala kommun har valt att inte upprätta någon järnvägsplan utan arbetar i stället med att upprätta en detaljplan för den aktuella delsträckan av spårvägen (delsträcka D). Först när en lagakraftvunnen detaljplan föreligger kan byggandet av spårvägen ske.

I 11 kap. 9 § miljöbalken stadgas att tillstånd krävs för vattenverksamhet. Ett sådant tillstånd har också sökts av Uppsala kommun. Enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken får ett tillstånd eller en dispens inte ges i strid med en detaljplan enligt plan- och bygglagen.

Det krävs alltså en lagakraftvunnen detaljplan för att medge byggande av spårvägsbron. Vid en tillståndsprövning enligt miljöbalken ska prövas om den ansökta åtgärden strider mot en detaljplan. Då en lagakraftvunnen detaljplan ännu inte föreligger kan den slutliga prövningen av den i ansökan angivna vattenverksamheten inte ske och därmed inte heller tillstånd meddelas.

Kommunen menar dock att mark- och miljödomstolen kan bestämma ett villkor att tillståndsdomen inte ska få tas i anspråk förrän en detaljplan vunnit laga kraft. De förutsättningar för att meddela ett villkorat tillstånd som det varit tal om i förarbeten till äldre, upphävd lagstiftning föreligger inte här (jfr prop. 1981/82:130 s. 96 f.). Att med analog tillämpning av sådana uttalanden åsidosätta det undantagslösa och tydliga kravet lagfäst i 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken, framstår som en minst sagt skakig rättslig grund för att ge ett villkorat tillstånd till en så komplex åtgärd som det är fråga om här. Den slutliga prövningen av det sökta tillståndet ska därför avvakta en lagakraftvunnen detaljplan. 

2  Det har inte visats att den valda lokaliseringen är den mest lämpade. Inte heller i andra delar lever miljökonsekvensbeskrivningen upp till lagens krav.

Kommunen framhåller att FVU vid sammanträdet 2025-02-11 redovisade sin bedömning att miljökonsekvensbeskrivningen inte svarar mot kraven i 6 kap. 35 § p. 1 miljöbalken och tillhörande 17 § p. 1 och 2 miljöbedömningsförordningen (2017:966). Vidare att kommunen anser att påståendet inte är korrekt. Kommunen anser att miljökonsekvensbeskrivningen svarar mot de krav som följer av nämnda bestämmelser. FVU vill med anledning härav framföra följande.

Planförslaget för en ny spårvagnsdepå i Uppsala har bedömts medföra en betydande miljöpåverkan avseende miljöaspekterna vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller, klimatpåverkan samt naturmiljö. Detta innebär enligt 6 kap. 3 § första stycket miljöbalken att en strategisk miljöbedömning ska genomföras och att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas. Miljökonsekvensbeskrivningen ska utformas i enlighet med 6 kap. 11, 12 och 16 §§ miljöbalken.

När en detaljplan bedöms innebära risk för betydande miljöpåverkan och omfattar något av det som räknas upp i 4 kap. 34 § andra stycket plan- och bygglagen (däribland spårväg)  innebär det att miljökonsekvensbeskrivningen också ska innehålla vissa delar av en specifik miljöbedömning enligt 6 kap. 35, 36, 37 och 43 §§ i miljöbalken. Detta utöver vad som krävs avseende den strategiska miljöbedömningen enligt ovan.

FVU har i föreningens överklagande, daterat 2024-07-12, och vid sammanträdet 2025-02-11 framhållit tre grundläggande brister avseende kommunens redovisning av miljöbedömningarna. Den första bristen avser att nya förutsättningar tillkommit sedan lokaliseringsutredningen gjordes i den strategiska miljöbedömningen, den andra avser kommunens bristfälliga redovisning av utvärderingen av i lokaliseringsutredningen studerade alternativ och den tredje avser att ingen alternativ lösning av spårvägsdepån har redovisats i den strategiska miljöbedömningen.

Av miljökonsekvensbeskrivningen (s. 14) framgår att när valet av lokalisering gjordes utgick det från ett beslutsunderlag som tagits fram baserat på en tidigare avgränsning för planområdet och de underlag som fanns tillgängliga i det skedet. Sedan platsen valdes har värderingen av känslighetsklassen för påverkan på grundvattnet ändrats från måttlig till hög. Vidare har planområdet utökats över jordbruksmarken i den öppna dalgången. De förutsättningar som låg till grund för beslutet av lokalisering har alltså väsentligt ändrats sedan beslutet om lokalisering togs.

Beträffande bristerna i redovisningen av den strategiska miljöbedömningen anförde FVU i överklagandet, daterat 2024-07-12, följande:

Vid en strategisk miljöbedömning ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Enligt 6 kap. 11 § p. 2 ska en sådan innehålla ”en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”.

Det är FVU:s mening att kommunfullmäktiges antagandebeslut grundades på ett underlag som uppvisar uppenbara brister. Det har inte presenterats en sammanställd lokaliseringsutredning som lever upp till kraven i nyss nämnda paragraf vare sig vid samråd, granskning eller inför antagandebeslutet. Kommunfullmäktiges ledamöter har på basis av planhandlingarna eller de övriga handlingar som har bifogats ärendet inte haft möjlighet att bedöma om den valda lokaliseringen är den enda möjliga eller mest lämpade.

I planbeskrivningen (s. 51) sägs helt kortfattat att ”depåns placering har utretts i en lokaliseringsutredning”. I den till detaljplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen (s. 12) lämnas enbart en redovisning av de olika utredningsstegen inför att tre alternativa lägen så småningom valdes ut. För dessa tre alternativ redovisas endast översiktligt varför två valts bort och det tredje valts. Som skäl för att välja bort alternativen angavs risker för komplicerade tillståndsprocesser respektive osäkerheter kopplade till tillståndsprocess. Så viktiga frågor som möjligheterna till framtida utvecklingsmöjligheter, eventuell expansion och konsekvenser av en sådan finns inte redovisade. Den summariska redovisning som har presenterats lever inte upp till kraven i 6 kap. 11 § p. 2 miljöbalken.

För en specifik miljöbedömning gäller enligt 17 § miljöbedömningsförordningen att miljökonsekvensbeskrivningens innehåll enligt 6 kap. 35 § p. 2 miljöbalken ska avse uppgifter om:

1. möjliga alternativa utformningar och skälen för den valda utformningen med hänsyn till miljöeffekter,
2. möjliga alternativa platser och skälen för valet av plats med hänsyn till skillnader i miljöeffekterna mellan den valda platsen och alternativen, …

Kommunen gör i sin skrivelse gällande att den av FVU framförda kritiken i denna del är oberättigad och fel. För att stödja detta påstående anför kommunen att miljökonsekvensbeskrivningen innehåller både alternativa utformningar för hur platsen skulle kunna användas om den inte användes för en spårvagnsdepå, och alternativa utformningar av detaljplanen med utgångspunkt i användningen spårvagnsdepå.

FVU konstaterar att hänvisning till de båda (!) nollalternativ som redovisats inte motsvarar det krav som ställs i 6 kap. 35 § p. 2 miljöbalken. Där sägs att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden . Lagkravet är alltså att alternativa lösningar för spårvagnsdepån ska redovisas. Kommunen har inte levt upp till det kravet.

Kommunen hänvisar i denna del till de bearbetningar som gjorts under planarbetets gång avseende bland annat trädridåer, ljusstörningar och placering av en dagvattendamm. Dessa förändringar kan knappast ses som alternativa lösningar av spårvagnsdepån utan är mer att betrakta som smärre bearbetningar av ett från början fastlagt alternativ.

För att leva upp till lagens krav kunde ett alternativ med en mer hänsynsfull placering i terrängen ha redovisats. Vad skulle det innebära om depån flyttats närmare och kanske placerats helt intill Gamla Stockholmsvägen? Skulle det därigenom gå att få en bättre terränganpassning och undvika de höga murar och omfattande slänter som planen nu medför? Vore det möjligt att med en annan disposition av spåranläggningen och placering av depåbyggnader kunna undvika att gå ut på den öppna marken med en dagvattendamm och därigenom reducera risken för att en sådan medför negativa kumulativa effekter på riksintresset för kulturmiljön? Först vid en sådan alternativ redovisning går det att bedöma och värdera innebörden av den nu antagna detaljplanen på det sätt som krävs.

För en plan av aktuellt slag finns det anledning att ställa höga krav på både omfattningen av och detaljeringsgraden på redovisningen i planhandlingarna. I 6 kap. 12 § miljöbalken sägs förvisso att en miljökonsekvensbeskrivnings omfattning och detaljeringsgrad ska vara rimlig med hänsyn till bland annat:

• bedömningsmetoder och aktuell kunskap,
• planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad, ….

Den föreslagna depån ingår som en del i en mycket omfattande och storskalig spårvägsanläggning, en anläggning som, om den kommer till utförande, innebär ett oåterkalleligt ingrepp i eller i direkt närhet till den mycket känsliga och värdefulla miljö som Årike Fyris utgör. Detta faktum innebär att den nivå på omfattning och detaljeringsgrad som kan anses vara rimlig i föreliggande fall måste vara högre än i de allra flesta andra fall. Den redovisning som ges i den nu aktuella detaljplanen kan inte anses nå upp till en sådan nivå.

Enligt 6 kap. 16 § p. 3 miljöbalken ska det i ett beslut att anta en plan eller ett program som omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning eller i en särskild handling i anslutning till beslutet finnas en redovisning av skälen för att planen eller programmet har antagits i stället för de alternativ som övervägts. Med tanke på de brister som vi visat på avseende lokaliseringsutredningen och avsaknaden av alternativa lösningar kan inte detta lagkrav anses vara uppfyllt.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund  ordförande
Bo Aronsson vice ordförande
Eric Bylander styrelseledamot