Föreningen Vårda Uppsala
Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2013-07-17
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala
Ang nybyggnadsplaner i Eriksdal. Om ingrepp i ”särskilt värdefullt område”: givna rivningslov i kv. Assar samt detaljplan under arbete i kv. Hemfrid
Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade nybyggnadsplaner och ber att få anföra följande. Eriksdalsområdet på norra Luthagen växte fram under årtiondena kring sekelskiftet 1900 på mark som då låg utanför planlagt område, norr om plangränsen Ringgatan. Utbyggnad skedde på privat mark med mycket varierad bebyggelse, som utan planrestriktioner inte höll samma standard som i innerstaden: en arbetareförstad. En hyfsning med planreglering kom att ske redan på 1910-talet för en fortsatt utbyggnad av kvarter kring Norrlandsgatan. På 1940-talet upprättades en plan för omfattande ”sanering” av området, genomförd bara på enstaka tomter med tidens standard, 3-vånings lamellhus. I början av 1970-talet skedde sedan en genomgripande förändring med ny kvartersbebyggelse, nu med mer måttlig dimension, radhus och flerfamiljshus i 2,5 våningar. Förändringen gällde främst den äldsta delen, kvarteren från Ringgatan till och med Dalgatan. Öar av den äldre bebyggelsen kvarstod. Området närmast Salabanan och seminariet, jämte kvarteren kring Norrlandsgatan förblev intakta.
Den gamla förstaden har nu innerstadsläge med alla slags kvaliteter, där inte minst den kvarvarande äldre bebyggelsen med sin variation och bevarade tidsprägel, material, byggnadsdetaljer, gårds- och gatuplanteringar bidrar till trevnadsvärdet. I den inventering av ytterstaden som skedde på 1980-talet, med dokumentation och klassning av skyddsvärda miljöer, ingick där också Norra Eriksdal (som område 25). Skyddsklassning skedde genom fullmäktigebeslut 1988-11-07.
Skyddsområdet omfattar stadsavsnitten nämnda ovan. De byggdes ut efter en plan som togs 1912 och som utgick från detaljer i den stora stadsplan för Uppsala som Per Hallman upprättade 1910. Ett stadsavsnitt utformat som en ”trädgårdsstad”, då ett helt nytt inslag i stadsbilden. Jämte Kåbo och ”Nya Svartbäcken”, det enda som kom till utförande från Hallmans plan. I Eriksdal dock med mer stadsmässig karaktär, huvudsakligen flerfamiljshus: längs Norrlandsgatan bebyggelse med en särskild prägel, ”flerfamiljsvillor” med lägenheter 3-4 rok, inramade av en trädgårdsbård.
Området har fått sin värdestatus utifrån två kriterier; 1. konstnärligt värdefull miljö: a. arkitektoniskt av stort intresse. b. stadsplanemässigt av mycket stort intresse. 2. social- och kulturhistoriskt värdefull miljö: av stort intresse.
Beslutet1988 om skyddsklassning gällde den geografiska avgränsningen. Däremot togs inga beslut om detaljer, ingen skrivning om vad som skulle beaktas och på vilket sätt. För Eriksdal, liksom för staden i stort, finns fortfarande ingen genomarbetad och fastställd skrivning av ”kvalitetsregler”. Uppsala kommun vet ännu inte hur den skall handskas med sin stadskultur.
I ett skede som nu, med stor inflyttning och tryck på bostadsmarknaden, söker både kommun och företagare utrymme för nyproduktion. Alla slags tomter kan komma ifråga. Ett begärligt alternativ är vad man uppfattar som ”restytor” inom innerstaden. Här ser man nu möjligheter i det tidiga 1900-talets områden, trädgårds- och parkstadsdelar, med sin lägre exploatering och ”omoderna” bostadsstandard.
I fallet Eriksdal är nu två byggnadsärenden på gång inom skyddsområdet kring Norrlandsgatan.
I kv. Assar, Jumkilsgatan 8 och 10 (Luthagen 21:3 och 21:4; rivningslov Dnr 2013-000179 resp. 2013-000180) och kv. Hemfrid, Norrlandsgatan 13 (Luthagen 9:1) föreligger förslag till rivning av befintlig bebyggelse, ersatt med radhus. Ärendena har, så vitt FVU vet, hanterats utan någon hänvisning till områdets skyddsklassning och utan hänsynstagande till kulturvärden, historia, arkitektoniska och stadsplanemässiga kvaliteter.
Kv. Assar, inom 1912 års planområde, utgör en sammanhängande 20-talsbebyggelse, tvåvånings små flerfamiljshus, hyres- och bostadsrättshus, med för tiden påkostade lägenheter, 3-4 rok, avsedd för mer bemedlade hushåll, där trädgårds- och gatugrönska bidragit med status. Kvarteret har fått sin prägel av stadsarkitekten Gunnar Leche, som ritat merparten av husen. Byggnaden Jumkilsgatan 10, Luthagen 21:4, (1924) är bevarad intakt med material och dekor, typisk för 20-talet. Den kan ses som en märkesbyggnad både för tiden och för arkitekten!
I kv Hemfrid, Norrlandsgatan 12, en tomt med garagelängor, insprängd i villabebyggelsen, skall även den bli plats för radhus.
Förnyelse inom området är möjlig, och i kv. Hemfrid fullt rimlig. Men den måste då ske utifrån noggrant uppställda villkor, med krav som utgår från och tar hänsyn till platsen. Med kvalitetsregler som skulle ha följt 1988 års skyddsklassning, kunde detta ha skett. När dessa nu saknas är det byggherren, inte kommunen, som har initiativet och ”övertaget” i byggnadsfrågan.
Klassningen av skyddsvärda miljöer gäller tillvaratagande av offentliga tillgångar i stadsbygden, byggnader och miljöer som skall ses som ett kulturarv, med stort symboliskt, men inte minst med ekonomiskt och praktiskt värde. Äldre bebyggelse är inte otidsenlig. Tvärtom stärker den stadens kvalitet med sin bevarade tidsprägel. Det är inte upp till enskilda byggherrar att ruinera etablerade gemensamma värden.
I båda fallen är de gamla fastigheterna resurser att återanvända. I Assar är Jumkilsgatan 10 (Luthagen 21:4) en klenod. Med rimlig upprustning vore den begärlig för brukare med mycket exklusiva anspråk, där inte minst bevarad tidsprägel bidrar till efterfrågan. Jumkilsgatan 8 (1924), nu inklädd med träpanel, kunde återställas till ursprungsskick. Ett alternativ kunde också vara tillägg med nya mindre byggnader (ändhus) mot brandgavlarna på grannfastigheten. Radhus dock, hör inte hemma på platsen!
Norrlandsgatan 12, kv. Hemfrid (Luthagen 9:1), garageanläggningen, är ett udda inslag i området, annars helt skymd av grönska från gatan. Byggnaden från förra sekelskiftet blev i omgångar, senast under 1920-talet, om- och tillbyggd av Gunnar Leche. Idag, trots bristen på underhåll, framstår den med kvaliteter i volym- och materialverkan. Till kvaliteterna hör också gårdsplanen med dekorativt lagd stensättning för ”infartsspår” till de skilda garagen. Byggnaden i vinkel är tänkt att rivas i sin helhet och ersättas med en länga radhus, lagd i tomtgränsen mot väster. Östra delen blir en garageplan, nu helt öppen mot gatan.
Nyexploateringen blir koncentrerad och intensiv. Längan med radhus är tänkt i två våningar och inredd vind, utbyggd med breda och höga kupor. Sammanlagt 7 lägenheter, 5 meter (!) breda och med 11 meters djup. En byggnadstyp som påminner om den engelska industristadens ”back-to-back-houses”. Längan går ut ända mot gatan och tar då i anspråk det som är trädgårdsplats i grannfastigheten (från omkring 1910), för övrigt förtjänstfullt restaurerad och återanvänd som små flerfamiljshus, också med bevarade detaljer i inredningen.
Också här borde man se till en återanvändning av det befintliga. Garagelängan är bokstavligen en ekonomibyggnad, med resurser i stommaterial och rumsvolym. Gunnar Leches tillbyggnad är i sitt undanskymda läge utförd med stor omsorg om arkitektonisk verkan, som med sina detaljer är en ypperlig 20-talsarkitektur: besläktad faktiskt med det bästa hos Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Liksom i kv. Assar kunde dessa kvaliteter bibehållas och återanvändas vid en ombyggnad där de bidrar till ett mervärde som ingen ny byggnad skulle kunna tillföra. Här skulle man verkligen kunna tala om förädling och utveckling av befintliga kvaliteter. Längorna skulle kunna bevaras, helt heller delvis, där stomme, återskapad fasadverkan och tidstypiska detaljer skulle ge bostäder med unika kvaliteter. Helt rimligt vore att behålla och utgå från den västra längan, inklusive vinkeldelen. Man kunde pröva ett alternativ där den norra längan kortades en del, vidbyggd med en kortare huskropp vinklad längs granntomten i öster: en anläggning med flyglar, nu kring en bostadsgård, där den gamla stenläggningen också kunde få ha kvar lite plats. En sådan lösning, med lägenhetshus, har släktskap med den ursprungliga omgivande bebyggelsen med karaktär som angavs i 1912 års (Hallmans) plan. Radhus här, liksom i kv. Assar, skulle bryta av och särskilja sig från den skyddsvärda miljön på ett förödande sätt.
Sammanfattning
FVU vill rikta kritik mot den planering som äger rum i Eriksdal, klassat som ”särskilt värdefullt område”, där nu rivningslov beviljats och ytterligare rivningsplaner föreligger och som skett utan hänvisning och hänsyn tagna till kvaliteterna inom skyddsområdet. Plan- och byggnadsnämnden bör ompröva lov och plan på förestående rivning och istället verka för åtgärder som bidrar till att den skyddsvärda miljöns kvaliteter bibehålls och utvecklas. I det sammanhanget framhåller FVU vikten av att upprätta ett kommunalt handlingsprogram med ”kvalitetsregler” för att styra planeringen inom området.
För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan
Kristina Berglund PO Sporrong Carl Erik Bergold
Ordförande 2:e vice ordförande Styrelseledamot