Föreningen Vårda Uppsala
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2013-08-12
753 75 Uppsala
Ang detaljplaner för planskilda järnvägskorsningar vid S:t Olofsgatan och S:t Persgatan, Uppsala kommun. Dnr 2012-020105, resp. 2013-001156. Granskning.
Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade detaljplaner utsända för granskning t o m 12 aug 2013 och ber att få anföra följande.
FVU:s synpunkter
Föreningen ställer sig positiv till syftet att förbättra framkomligheten inom stadskärnan och förbättra kopplingen mellan stadshalvorna och till ytterstadsdelar. Positiv är också avsikten att skapa utrymme för framtida kollektivtrafik (även spårbunden) samt för gång- och cykeltrafik.
Ingreppen kommer att ske i en offentlig miljö med stora kulturvärden. FVU framhöll vid samrådet (2011-07-04) vikten av att utformningen av passagerna anpassas till stadsrummet med en gestaltning som minimerar intrycket av visuell barriär i gatuperspektivet och där broavgränsning, anslutningar och tunnelrum blir utförda med all tänkbar arkitektonisk omsorg, där material, ljussättning och vegetation har stor betydelse.
Till grund för planeringen har legat en särskild utredning, en miljökonsekvensbeskrivning med analys av ingreppens påverkan på kulturmiljön med dess historiska och stadsbildsmässiga värden. Det är ett omfattande studium med bred historieteckning, som bakgrund för en noggrann beskrivning av nuläget.
Miljökonsekvensbeskrivningen ingår i planhandlingarna, kondenserad till en sida, ”Stadsbild och kulturmiljö” ( i planen för S:t Olofsgatan utan rubrik i innehållsförteckning). Synpunkter i utredningen återkommer i övrigt som underlag för formuleringar i planhandlingen. Ambitionsnivån vad gäller stadsbilds- och kulturmiljöfrågor har en inriktning och hänsynsgrad som FVU finner lovvärd och som svarar mot det förhållningssätt som föreningen lyfter fram i sitt samrådsyttrande; dvs det är väsentligt att detaljplanernas syfte inte bara är att lösa en trafikteknisk fråga utan också att finna en god anpassning till stadsbilden samt att skapa förutsättningar för ett minskat bilberoende.
FVU vill dock än en gång framhålla vikten av att gestaltningen genomförs enligt ambitionerna. Av planhandlingarna framgår att kommunen avser att ta fram gestaltningsprogram inför genomförandet. FVU anser dock att gestaltningsprogrammet borde ha tagits fram redan nu och bifogats detaljplanerna. Programmet borde, för att garantera kvalitet vid genomförandet, ha kopplats till plankartan genom en särskild planbestämmelse. FVU vill vidare framhålla vikten av att programmet tar fasta på att skapa en god samordning av konstruktion, arkitektur och konstnärlig gestaltning genom att erforderliga kompetenser knyts till projektet i tidigt skede av projekteringen, eventuellt genom ett tävlingsförfarande. Arbetet kunde kanske då också breddas och leda till en översyn av övriga underfarter i centrala staden: Centralpassagen, vid Skolgatan, Vaksalagatan och Strandbodkilen, alla offentliga rum med stort gemensamt symbolvärde.
S:t Olofsgatan är till skillnad från S:t Persgatan avsedd för genomfart av biltrafik. Förutsättningarna för att bygga planskildhet är också avsevärt mera gynnsamma för S:t Olofsgatan jämfört med S:t Persgatan. Det finns betydligt mera utrymme för en tunnel vid S:t Olofsgatan och för erforderliga ytor för angöring.
S:t Persgatan är däremot smal. Även om det här bara är fråga om en tunnel för gång- och cykeltrafik under järnvägen jämte en enkelriktad gata i nerfarten till tunneln är utrymmet knappt för att tillgodose erforderliga ytor för den angöring som krävs för omgivande bebyggelse, främst för Frälsningsarméns verksamhet. Tunnelnerfarten leder också till svårbemästrade transport- och uppställningsproblem för övriga fastigheter, där fordonstrafik måste ta en sträcka av Järnvägspromenaden i anspråk med alla olägenheter som då uppstår. Underfarten skapar här en ny trafikrisk. Nivåförhållandena innebär också, trots att tunnelhöjden är betydligt lägre jämfört med S:t Olofsgatan, att järnvägen höjs 80 cm och dessutom får en konstruktionshöjd på 1,5 m vilket medför en dramatisk förändring av gatuperspektivet, i synnerhet som gatan har en så begränsad bredd.
FVU vill därför föreslå att ett alternativ utreds för S:t Persgatan med bibehållen plankorsning. Av planhandlingarna att döma har ett sådant alternativ ej utretts närmare. Anläggningskostnaderna skulle minska drastiskt. Inte minst viktigt är, i denna vitala punkt i staden, att möjlighet härigenom finns att bevara och utveckla rumskänslan som präglade stadens renässansplan med dess stadsmässighet, både monumental och intim. S:t Persgatan förbinder med sin siktlinje gammalt och nytt. Från järnvägskorsningen anar man åt ena hållet bron mot domen och i motsatt riktning skönjer man 1960-talets låghusstad på Kvarngärdet. Med den förtätning som nu sker i staden, i många fall med brutna siktlinjer som följd, bör en obruten siktlinje i S:t Persgatans sträckning med tiden uppfattas som alltmer attraktiv. S:t Persgatan med bibehållen ”gammaldags” och småstadsmässig karaktär skulle fullborda Uppsalas historiska flöde, som här fortfarande löper obrutet, ut från Valvgatan och S:t Eriks gränd. S:t Persgatan skulle komma att framstå som ett inbjudande och angeläget stråk att följa – en led som kan bidra till sammanhang, som kan utveckla och föra samman alla slags attraktioner i staden.
Tågens rörelse har alltid varit en lockelse i staden. Här vid S:t Per-övergången, ger tågen vid passage en fläkt från yttervärlden och under tiden med nedfällda bommar en välgörande paus och rast i vandringen genom staden. De långa bomfällningstiderna jämte ökad tågtrafik anförs som skäl för att bygga planskildheten med syftet att uppnå ökad trafiksäkerhet. En plankorsning skulle dock kunna utformas mer trafiksäker jämfört med dagens utformning. Med en utveckling av tekniken borde bomfällningstiderna kunna kortas.
En ytterligare aspekt kan nämnas. Av en artikel i SvD 2012-07-10 framgår att enligt en färsk analys från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) på grundval av ett EU-direktiv 2007, finns det 18 tätorter i Sverige med en betydande risk för översvämningar, bl.a. Uppsala. Underfarterna kan således översvämmas och vid trafikolyckor helt blockeras. En bibehållen plankorsning vid S:t Persgatan skulle då kunna fungera som ”nödpassage” i krislägen för gång- och cykeltrafik och låga fordon. Om båda de planerade planskildheterna genomförs skulle, t ex vid översvämning, endast Vimpelgatan i yttre Kungsängen återstå som alternativ för en obehindrad övergång.
Sammanfattning
FVU inser att en planskildhet för S:t Olofsgatan är nödvändig och ställer sig positiv till detta projekt. Ombyggnaden kommer att ske inom ett område som har rimligt utrymme för angöring, lossning mm. Gatan är också här gestaltad med den ”boulevard-bredd” som föreskrevs i 1880 års storstadsmässiga rutnätsplan.
FVU vill däremot starkt förorda att ett alternativ utreds som innebär att S:t Persgatan bibehålls med sin övergång i nuvarande markläge och att planen omarbetas med anpassning därefter. Gatan anknyter till 1643 års finmaskiga gatunät och ger inte utrymme för lösningen med trafiktunnel. Kulturhistoriska hänsyn och stadsbildskvaliteter är motiv till att i just denna sträckning bibehålla ursprungskaraktären i renässansens stadsplan. En bevarad plankorsning i centralt läge har också stor betydelse vid t ex översvämning som omöjliggör passage i nedsänkta lägen. Dessutom innebär en sådan lösning lägre anläggningskostnad. Säkerheten bör kunna ökas och med förbättrad teknik bör de långa bomfällningstiderna kunna kortas.
FVU konstaterar vidare att miljökonsekvensbeskrivningen om kulturmiljön på ett utmärkt sätt beskriver de villkor inför förändringar som stadsrummet ställer med dess kulturhistoriska och gestaltningsmässiga kvaliteter. Skrivningen med exempel och karaktäristik är lovvärd. FVU vill dock framhålla, att för att garantera kvalitet vid genomförandet bör de gestaltningsprogram som nämns i planhandlingarna tas fram redan nu och ingå som bilaga till detaljplanerna med koppling till planbestämmelse på plankartan. Det viktigaste syftet med programmet är att få till stånd en samordning av konstruktion, arkitektoniskt uttryck och konstnärlig utsmyckning. Detta bör lämpligen ske genom att erforderlig expertis i tidigt skede knyts till projektet, t ex genom ett tävlingsförfarande.
För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan
Kristina Berglund, ordförande Carl Erik Bergold, styrelseledamot