Uppsala expanderar kraftigt. Många av våra nya invånare är barn, och därför är trycket på barnomsorgen högt. Trots detta är omhändertagandet ofta väldigt gott. Det finns många duktiga medarbetare på Uppsalas förskolor. Det som där­emot inte alltid är så bra är den fysiska miljö som barnen vistas i större delen av sin vakna tid.

I dagsläget finns det drygt 190 förskolor i Uppsala. Ytterst få av dessa har ett arkitektoniskt värde.

Trots det har nyligen Svartbäckens förskola ritad 1947 av Gunnar Leche rivits. Det var en gedigen tegelbyggnad i två våningar där proportionerna, materialen och omsorgen för detaljer skapade en tilltalande helhet. Nu riskerar dessutom Uppsalas enda byggnad ritad av Bruno Mathsson, Rackarungens förskola på Rackarberget, att rivas i och med Uppsalahems planer att förtäta området.

Byggnaden uppfördes 1954 som daghem och har en mycket ändamålsenlig arkitektur som barn och personal trivs i. Om huset bara underhålls kan det utan problem fungera i många år till.

Bruno Mathsson är i dag främst känd som möbelformgivare, men ritade också cirka hundra byggnader. Mathsson var innovativ och vågade utveckla nya byggsystem, bland annat tog han patent på ett isolerglas – Brunopane. Med hjälp av isolerglasen kunde han uppföra energisnåla hus med stora glasade väggar. Tanken var att släppa in ljus och skapa en närhet till den omgivande miljön. Han var även tidig med att bygga med betongplatta direkt på marken och att använda sig av golvvärme.

Detta är byggnads­detaljer som i dag är vanliga, men Bruno Mathsson var en pionjär, varför Rackarungen är särskilt arkitekturhistoriskt intressant.

De äldre förskolor som har arkitektoniska kvaliteter verkar således inte kommunen värdesätta. Hur är det då med de nya förskolor som byggs? Under senare år har det uppförts sexton nya förskolor som alla bygger på samma gråa barackmodul.

De flesta barackerna har en våning och platt tak. Några är i två våningar och ett fåtal har sadeltak. Gemensamt för dem alla är att de är oerhört trista och att de inte har något som helst arkitektoniskt värde. Som en parentes kan nämnas att en av dessa baracker ironiskt nog heter förskolan Arkitekten!

Men var är arkitekterna – vem har i dag visionerna för att skapa bättre miljöer för våra barn?

Även om tanken är att barackerna fyller ett tillfälligt behov behöver de väl inte vara så fula?

Temporära lösningar riskerar dessutom ofta att bli permanenta. Baracker verkar kanske vara ett billigt sätt att snabbt lösa behovet av fler förskoleplatser, men kortsiktiga lösningar tenderar ofta att bli dyra i längden. Med tanke på Uppsalas starka expansion lär knappast behovet av förskoleplatser minska i framtiden varför denna kortsiktiga lösning endast innebär merkostnader.

År 2011 uppfördes förskolan Paletten i Midsommarkransen i Stockholm. Den gula och lekfullt rundade byggnaden som är ritad av Tham och Widegård är ett gott exempel på att man faktiskt kan bygga förskolor som inte behöver vara kommunalgråa klossar.

Varför satsar inte kommunen på en god arkitektur där våra barn kan få en stimulerande och kreativ tillvaro?

Miljön vi vistas i är viktig och påverkar både barn och vuxna. De flesta vuxna skulle inte acceptera att deras arbetsplats år ut och år in var inhyst i en barack. Varför ska barnen dra det kortaste strået – var finns visionerna för våra barns miljö?

Vår önskan är att kommunen ska ta vara på de byggnader som har en god och ändamålsenlig arkitektur. Med ett kontinuerligt underhåll kan de stå i flera hundra år. Bra arkitektur tål att användas och utvecklas utifrån dagens krav på luft, ljud och energi. Och bygg nya spännande och välfungerande förskolor. Det som byggs i dag är morgondagens kulturarv!

Anna Micro Vikstrand, arkitekturhistoriker

Hedvig Mårdh, doktorand, Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet