Kvantitet olyckligt fokus för Uppsalas bostadsbyggande, skriver Sten Åke Bylund i Föreningen Vårda Uppsala.

Vi är mitt inne i slutskedet av ett brett upplagt öppet samråd kring planprogram för Ulleråkersområdet och en fördjupad översiktsplan för Södra staden i Uppsala. Målet är att bygga minst 8 000 lägenheter i Ulleråker och totalt 25 000 lägenheter i hela Södra staden där även Ultuna, Bäcklösa, Östra Malma och Rosendal ingår.

Uppsalas kommunledning lyfter fram Ulleråkersområdet som en nationell förebild för hållbar stadsutveckling. Enligt det ansvariga kommunalrådet Erik Pelling (S) ligger fokus på att utforma stadsdelen hållbart såväl ekologiskt och socialt som ekonomiskt.

Redan år 2014 klassades dock hela 34 delvis unika vårdbyggnader som rivningsobjekt i Ulleråkersområdet. Flera byggnader är i hög grad funktionsdugliga för framtiden och av högt arkitektoniskt, kultur- och medicinskhistoriskt värde. Fyra av dessa byggnader ska enligt beslut i juni i år påbörjas rivas. Plats bereds i Ulleråker för nya hus som är mellan 27 och 45 meter höga, från 8-9 till 12-13 våningar. Om planen fullföljs kan delar av området få en exploateringsgrad så tät att den tidigare förknippades med sanitära problem i bland annat Stockholm. Högre byggnader för bostäder har aldrig tidigare byggts i Uppsala.

Ulleråker är ett område med ovanligt höga natur- och kulturmiljövärden. Det har länge ansetts vara ett naturligt utbyggnadsområde. De kompletteringar med bostäder som gjordes kring en central parkmiljö redan under 1980- och 1990-talen betraktas redan som föredömliga exempel på nybebyggelse och bevarande. Det var dock först år 2014 som kommunen plötsligt förvärvade marken i Ulleråkersområdet av landstinget. Förvärvet föregicks av att Uppsala läns landsting år 2012 upprättade en strukturplan för området. Den innehöll förslag på en mycket långtgående omvandling och förtätning och av området. Resultatet kom utan formell planprövning att väsentligt öka markens värde. Något som också återspeglades i kommande köpeskilling. Med redan fattade rivningsbeslut samt med beslutet att göra köpeskillingen oberoende av kommande resultat av samrådsprocess och planarbete har kommunen på ett anmärkningsvärt sätt visat en bristande lyhördhet inför den lokala opinionen och den samlade lokala kunskapen. På detta sätt är det inte uteslutet att ekonomin i fortsättningen riskerar att bli överordnad alla andra hänsyn och hållbarhetsfaktorer i planeringen; att kommande byggnation i första hand måste klara av att bära bördan av den extraordinära köpeskillingen (enligt UNT 1,8 miljarder kronor).

Till detta kommer samrådshandlingens yvighet när det gäller redovisningen av att förverkliga föreslagna extraordinära investeringar till exempel ”att möjliggöra en framtida spårbunden trafik”. Begreppet spårvagn har i dag en mycket god klang i de flesta kretsar. Spårväg är dock ett trafiksystem som är bäst lämpat för tätbebyggda större städer och andra tättbefolkade områden. Från städer som på senare tid byggt spårväg talar man i varnande ordalag om höga kostnader. Anläggningskostnaden ligger på 300-500 miljoner kronor per kilometer spårvägslinje!

Med Ulleråkersområdets extraordinära markkostnad i botten kan målet att bygga 8000 lägenheter riskera att inte räcka särskilt långt. Detta trots att cirka hälften av antalet ligger inom det hållbaras gräns

Ulleråkersområdet ligger symboliskt i skärningspunkten mellan två universitet, båda med erkänt stor kunskap inom berörda fackområden. Flera forskare vid SLU, Uppsala universitet och SGU (UNT 20/8) lyfter nu bland annat fram hoten mot den livsviktiga dricksvattenförsörjningen vid en mer omfattande exploatering av Ulleråkersområdet. De anser att planförslagen kan äventyra vattenkvaliteten i åsen. Allra störst är riskerna där åsen passerar genom Ulleråker.

En annan forskare, Göran Bengtsson, ekologiprofessor emeritus, visade i sina två artiklar i UNT (6/7 och 31/7) att den förslagna och omfattande förtätningen av Ulleråker har väldigt litet dokumenterat vetenskapligt och erfarenhetsbaserat stöd. Ja frågan är, som Göran Bengtsson också framhåller är om programmet ens uppfyller Plan- och bygglagens intentioner när det gäller bland annat mark för lek och utevistelse. Nu slår kommunens förslag i flera hänseenden dessutom extra hårt mot områdets rika naturvärden.

Bostadsdebatt och planer i Uppsala har på senare så gott som enbart handlat om kvantitet. Vi minns Handelskammarens med flera organisationers opinionsbildning för fler bostäder, landshövdingens avsiktsdeklaration om byggande av 25 000 lägenheter i länet och Uppsalas följdbeslut att bygga 3 000 lägenheter per år under kommande femårsperiod. Det senare beslutet togs snabbt trots att Uppsala aldrig någonsin tidigare och enbart under något enstaka år byggt mer än cirka 2 000 lägenheter per år! Följdriktigt riktas just nu kommunens fokus mot all så kallad byggbar yta. Målmedvetet inventeras alla potentiella nya möjligheter till förtätning och nybyggnad av bostäder. Vart tog helhetsperspektivet vägen?

Framforcerat, kvantitativt och kostsamt nybyggande av bostäder har de flesta dåliga erfarenheter av. Det kan på kort sikt endast marginellt förbättra bostadssituationen i Uppsala. Bostadspolitiken måste stället våga breddas och inriktas mot fler och mer långsiktiga åtgärder. En välfungerande bostadsmarknad för alla grupper är grundläggande för Uppsalas fortsatta utveckling och tillväxt. Spoliera därför inte Ulleråkers och Uppsalas särart. Ompröva och bearbeta föreliggande program och planer ytterligare. Välj alltid kvalitet före kvantitet. Ta större hänsyn tas till unika tillgångar som till exempel värdefull natur- och kulturmiljö.

Uppsalas potential som attraktivt regioncentrum och som innovativ besöks-, kultur- och kunskapsstad måste kunna utnyttjas och utvecklas på ett bättre sätt. Satsa inte enbart på staden som utbyggnadsområde. Prioritera också omgivande ”landsbygdstadsdelar” – tätorter med kollektivtrafik i goda lokala och regionala lägen.

Sten Åke Bylund

1:e vice ordförande Föreningen Vårda Uppsala