Uppsalatidningen 2014-02-06
Öppenhet och dialog stärker Uppsala som livsmiljö
Uppsala är sedan länge en attraktiv stad att bo och arbeta i. Bostadsefterfrågan är större än tillgången. Planarbetet i Uppsala intensifieras. Nya markområden förvärvas och tas successivt i anspråk för ny bebyggelse, hushöjderna växer. Enligt fattade beslut kommer planer för minst 3000 nya lägenheter per år att tas fram de närmaste fem åren. Det är siffror som aldrig någonsin tidigare uppnåtts i Uppsala!
Inte sällan påpekas som ett av hindren för ett snabbt bostadsbyggande i Uppsala och i landet vara den allt för långa och omständliga planprocessen. En av regeringen utsedd utredare har därför föreslagit radikala ändringar av plan- och bygglagen för att förkorta tiden mellan projektstart och till dess spaden sätts i jorden. Förenklingar föreslås såväl i formella samråd som i planernas innehåll. Många åtgärder föreslås befriade från bygglov m.m. Visst kan det vara klokt att ta vara på naturliga förenklingar och förbättringar av processen. Men många av dessa utredningsförslag innebär klara försämringar när det t.ex. gäller påverkan och möjligheten att slå vakt om en god natur- och kulturmiljö. Det är förslag till åtgärder som av många tongivande personer inklusive av Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har ifrågasatts mycket kraftfullt. De flesta inser nämligen att öppenhet och fördjupade samråd har stora fördelar De bidrar till den nödvändiga demokratiska lokala förankringen, de leder till färre överklaganden. De kan i själva verket snabba på processen.
Kommunens egna revisorer påpekade helt nyligen stora brister i stadsbyggnadsprocessen när det gäller Plan- och byggnadsnämndens arbete. Det handlar om grundläggande förtroendefrågor i kontakten mellan kommunen och allmänheten samt om den otydliga rågången mellan politiker och tjänstemän i planarbetet. Man kan när det gäller den senare frågan tycka att det skulle finnas mycket goda skäl för tydliga klarlägganden men kommunledningen har här valt att inte utreda frågan vidare eller att rätta till påpekade missförhållanden! Till detta kommer visat ointresse i kommunens planarbete för bevarandet av Uppsalas särart/identitet när det gäller kulturhistoriskt intressanta miljöer och värdefulla byggnader som t.ex. helt nyligen Åhlenshuset vid Stora Torget, utvecklingen av kv. Seminariet, beslutet om rivningen av Leches värdefulla hus vid Ljumkilsgatan i Luthagen, höghusprojekten i stadskärnan m.fl. Många kontroversiella planbeslut förs inte ens upp till kommunfullmäktiges offentliga granskning utan avgörs i Plan- och byggnadsnämndens slutna rum.
Valåret 2014 har just inletts. Det sker i ljuset av ett sjunkande valdeltagande vid de senaste valen och en utveckling under många år med allt färre och färre medlemmar i de politiska partierna. Det kräver från kommunens sida en särskild eftertanke och omsorg. I tidningen Dagens samhälle nr 41 (Från Sveriges Kommuners och Landsting) kunde man nyligen läsa att mer än hälften av befolkningen vill delta i medborgardialoger men bara 10 % anser att de har blivit inbjudna. I en undersökning kunde man i samma artikel konstatera att nästan hälften av dem som blivit inbjudna till någon form av medborgardialog har deltagit och av dessa kände sig 75 % lyssnade på. Närmare 80 % av de som fått inbjudan till en medborgardialog vill bli inbjudna igen om under förutsättning att den är lustfylld och rolig att delta i; d.v.s. om man får något tillbaka när man deltar. Återkopplingen till deltagarna är alltså grundläggande. att ord följs av motsvarande handling spelar en avgörande roll för tilliten.
Jag är medveten om att flera försök har gjorts genom åren i Uppsala för att förbättra samverkan mellan kommunen och allmänheten inom olika områden t.ex. i arbetet med kommunens översiktsplan i form av medborgarpaneler. Men det räcker inte. Varje dag samverkar i Uppsala många parter i samtal om stadens och kommunens byggande samt dess kvaliteter. Jag är övertygad om att såväl kvaliteten som kvantiteten i stadsbyggandet kan förbättras. Men det förutsätter att nuvarande misstro mot samrådsprocesserna i planarbetet kan undanröjas och att samspelet mellan kommunen, allmänheten, fastighetsägare och byggintressen underlättas.
Uppsala kan väl förena tillväxt med hållbarhet och kvalitet, innovationskraft med öppenhet och mångfald, bevarad natur- och kulturhistorisk identitet med karaktärsfull, spännande ny arkitektur o.s.v. Det kräver kompetens och samverkan. Få städer är bättre lämpade än kunskapsstaden Uppsala för en fördjupad dialog inom samhällsbyggnadsområdet. Ett brett politiskt initiativ till en sådan dialog vore välkommet.
Sten Åke Bylund
1.e vice ordförande
Föreningen Vårda Uppsala