050421
Till Fritids- och naturkontoret, Uppsala kommun

ang planerade träbryggor i ån mellan S:t Olofsgatan och Kvarnfallet

Med hjälp av träbryggor i stategiska lägen har staden funnit ett medel att göra åstranden tillgänglig på ett nytt sätt. Positivt, särskilt nedanför Fjellstedtska skolan, där åstranden tidigare varit privat. Även de enstaka bryggorna längs Svartbäcksgatan utgör ett tilltalande tillskott.
Men när bryggor i ån nu dyker upp nedanför Gotlands nation, där en av Uppsalas små parkpärlor finns, där den naturliga åstranden på ena sidan fram till nu bröt av av mot de stensatta kajerna på den andra sidan och där vattenspegeln alltid varir tillgänglig – då måste man säga stopp och fråga sig varför? Kunde det inte räcka med den uppsnyggning som parken fått? Och strandvegetationen – vassen, näckrosorna – kommer den tillbaka? Den utgjorde ett stort estetiskt värde på denna plats. Ryktet går därtill om träbryggor också mittemot, längs hela Åkanten-serveringen. Dessa åtgärder känns som att helt i onödan sabotera den kanske vackraste delen av Uppsalas årum: vattenspegeln som avgränsas av den strama stenkajen på västra sidan, och som speglar det klassiska Uppsala med domen, kyrkostaden och Akademikvarnen.
Om man nödvändigtvis skall kunna promenera längs ån också på västra sidan, får väl Åkanten-serveringen maka åt sig och bereda plats på kajen. Men framme vid kvarnen är det ju ändå stopp, så det framstår som en onödig åtgärd.

Bakom kommunens ambition att försköna staden genom att alltmer ta årummet i anspråk ligger givetvis en välmenande tanke. Årummet är både bokstavligen och bildligt ett viktigt vattenhål i staden, och den nyupprustade Gotlandsparken kommer förvisso att vara till stor glädje för såväl stadens invånare som besökande. Men här finns ett problem som Föreningen Vårda Uppsala vill lyfta fram och som det kan finnas skäl att återkomma till i annat sammanhang: själva gestaltningen av det offentliga rummet. Fyrisån med sina stränder är i sin helhet en del av detta rum. På senare tid har emellertid gränsen mellan det offentliga och det privata rent allmänt tenderat att bli alltmer otydlig. Föreningen anser, att gestaltningen av det aktuella stycket av årummet, beläget som det är i själva hjärtat av staden, bör ske med största varsamhet och helst inte förändras alls.

Hittills har utsikten från S:t Olofsbron mot kvarnen och Kvarnfallet varit något man stannat till för att beskåda och njuta av. Förstör den inte!

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan

Anna Nilsén, vice ordf PO Sporrong, 2:e vice ordf Elina Antell, sekreterare