2025-03-18

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka

Ang. ansökan om tillstånd till vattenverksamhet för bortledande av grundvatten till samt uppförande av anläggning i vattenområde m.m. vid Fyrisån i Uppsala kommun

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har beretts möjlighet att ta del av ett yttrande från Uppsala kommun, daterat 2025-02-14, i vilket kommunen bemöter inkomna yttranden över den ansökan om vattenverksamhet som kommunen ingav till domstolen 2024-05-08.

FVU avgav 2024-09-27 ett yttrande över ovan nämnda ansökan. I yttrandet avstyrkte föreningen att tillstånd enligt miljöbalken meddelas för den sökta vattenverksamheten. Vi utvecklade våra grunder för avstyrkan under sex huvudrubriker. Uppsala kommun har i sina kommentarer till yttrandet valt att besvara/kommentera dessa punkter i tur och ordning. Vi väljer därför att i det följande likaledes följa denna ordning för de bemötanden och klarlägganden som vi önskar att domstolen lägger till grund för den fortsatta prövningen

• Tillstånd kan inte meddelas då det saknas lagakraftvunnen detaljplan.

Uppsala kommun menar att tillstånd för den nu sökta vattenverksamheten kan ges utan att det finns en lagakraftvunnen detaljplan. Alternativ att om området hade varit planlagt och den gällande detaljplanen inte medgav här sökt vattenverksamhet men att den kommande detaljplanen skulle medge sökt vattenverksamhet hade rättslig prövning och meddelande av tillstånd kunnat ske även i det fallet. I sådant fall hade mark- och miljödomstolen kunnat bestämma ett villkor om att tillståndsdomen inte skulle få tas i anspråk förrän den nya detaljplanen vunnit laga kraft.

FVU vill återigen framhålla att det sökta tillståndet avser en verksamhet som ingår som en väsentlig del i anläggande av spårväg, vilket upprepade gånger framgår av själva ansökningshandlingen, daterad 2024-05-08. Det är FVU:s mening att vad som sägs lag (1995:1649) om byggande av järnväg är entydigt. För att anlägga spårväg krävs antingen en lagakraftvunnen järnvägsplan eller en lagakraftvunnen detaljplan. Uppsala kommun har valt bort en prövning genom en järnvägsplan och prövar i stället lokaliseringen, lämpligheten och utformningen av en spårväg genom att upprätta en detaljplan (kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D). Denna plan är antagen men överklagad och har alltså ännu inte vunnit laga kraft.

Miljöbalken och plan- och bygglagen gäller parallellt. Enligt 2 kap. 6 § miljöbalken får inte tillstånd ges i strid med detaljplan. Uppsala kommun menar att det är möjligt för domstolen att ange ett villkor om att en tillståndsdom inte skulle få tas i anspråk förrän den nya detaljplanen vunnit laga kraft. Det är FVU:s mening att domstolen inte kan utgå från att en kommande detaljplan kommer att vinna laga kraft, eller om en sådan gör det, att densamma då i alla delar ger stöd för vad den aktuella ansökan innehåller och omfattar. Den slutliga prövningen av det nu sökta tillståndet ska därför avvakta en lagakraftvunnen detaljplan.

•  Länsstyrelsens uttalande i dispensärendet kan inte anföras som stöd för att hävda att byggandet av bron går före andra intressen.

Uppsala kommun menar att man har åberopat egna utredningar till stöd för att kraven i miljöbalken är uppfyllda och att det således finns rättsliga förutsättningar för mark- och miljödomstolen att meddela sökt tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken och dispens enligt vattenskydds-föreskrifterna. Av länsstyrelsen redovisad bedömd betydelse av spårvägen ingår i prövningskraven vad gäller bland annat biotopskydd och strandskydd. Sådan bedömning medför ingen lindring vad gäller andra relevanta prövningskrav i övriga prövningar.

FVU kan inte finna att det i ansökan finns någon hänvisning till några av kommunen utförda utredningar avseende allmänintresset. Det som finns (s. 45) är hänvisningar till fyrspårsavtalet och till länsstyrelsens beslut i ett dispensärende (biotopskydd). Länsstyrelsen hänvisar i sin tur sitt beslut till fyrspåravtalet (Uppsalapaketet).

Det är fortsatt FVU:s mening att ett avtal inte kan föregripa eller slå undan någon del av de prövningar som ska ske enligt miljöbalken och plan- och bygglagen. Först vid en prövning enligt dessa lagar vägs de allmänna intressena sinsemellan och de allmänna intressena mot de enskilda intressen som kan finnas i det aktuella området. Såväl kommunen som länsstyrelsen har föregripit utfallet av dessa prövningar.

• Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden

Uppsala kommun framför i sitt yttrande att man anser att det föreligger rättsliga förutsättningar för meddelande av tillstånd från landskapsbildskyddet och noterar att länsstyrelsen tillstyrker att sådant tillstånd meddelas. Kommunen anser även att det föreligger rättsliga förutsättningar för meddelande av strandskyddsdispens.

Enligt kommunens redovisning är länsstyrelsens bedömning att de anpassningarna som vidtagits och de skyddsåtgärder som beskrivs i miljökonsekvensbeskrivningen tillräckliga för att säkerställa att bron inte anses innebära en sådan påverkan på landskapsbilden att det finns skäl att neka tillstånd från landskapsbildskyddet. FVU finner att detta är ett ytterst anmärkningsvärt ställningstagande, då det i förordnandet av landskapsbildskyddet så tydligt redovisas vilka åtgärder som skulle innebära att landskapsbilden förvanskas; anläggande eller väsentlig ombyggnad av vägar och broar, dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar, schaktning och annan mekanisk markbearbetning utöver normal brukning. Nu är det fråga om alla dessa åtgärder och detta samtidigt.

I praktiken skulle länsstyrelsens ställningstagande, om det bekräftas av domstolen, innebära att förordnandet är en nullitet.

• Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla

Uppsala kommun framför att vad gäller avgränsning i miljökonsekvensbeskrivningen så framför FVU oberättigad kritik. I miljökonsekvensbeskrivningen förklaras att och varför miljöbedömningar sker i förhållande till redovisade intressen och varför andra intressen inte bedöms just i den här prövningen. Det innebär inte att sistnämnda intressen lämnas obeaktade eftersom de prövas och bedöms i detaljplaneprövningen.

FVU noterar att av kommunens ansökan framgår att den verksamhet för vilken tillstånd söks kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Det innebär att kommunen måste göra en specifik miljöbedömning enligt 6 kap. 20 § 2. MB och redovisa slutsatserna och förslag på åtgärder i en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med 6 kap. 35 § MB.

Vare sig i själva ansökan eller i den till ansökan hörande miljökonsekvensbeskrivningen redovisas omfattningen av den betydande miljöpåverkan. Det görs däremot i andra sammanhang avseende spårvagnsprojektet där den övergripande anges beröra miljöaspekterna vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och naturmiljö.

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningen i en specifik miljöbedömning finns i 6 kap. 35 § MB. Enligt denna paragraf ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla:

4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser,

I 6 kap. 37 § MB föreskrivs att de uppgifter som ska finnas med i miljökonsekvens-beskrivningen enligt 35 § … ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som

2. behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. Lag (2017:955).

Det är FVU:s mening att ett tillstånd för den sökta verksamheten kommer att få långtgående påverkan och konsekvenser på miljön inte bara under anläggningstiden utan även under kommande driftskede. För att kunna göra en samlad bedömning av konsekvenserna av de sökta åtgärderna måste den specifika miljöbedömningen ge en samlad bild av spårvägsprojektets påverkan på miljön i sin helhet. Det inbegriper även påverkan på kulturmiljö, friluftsliv och naturreservat från såväl anläggnings- som driftskedet. Denna prövning kan inte avgränsas bort och lämnas åt den strategiska bedömningen i ett pågående planärende. Även frågan om artskydd kräver en närmare analys och beskrivning, inte minst avseende rödlistade fågelarter.

Vi vill här särskilt uppmärksamma frågan om vibrationer och dessas långsiktiga effekter, vilken vi har beskrivit utförligare i föreningens överklagande av detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D (FVU 2025-02-27).

Brostöden för den nu planerade spårvägsbron ska grundläggas via pålning genom lerskikten invid Fyrisån. Det rör sig, enligt planhandlingarna, om 48 pålar per brostöd, mångdubbelt fler per brofäste. FVU menar att Uppsala kommun vare sig i sin tillståndsansökan eller i detaljplanearbetet har visat eller garanterat att det i anslutning till de planerade brostöden inte kommer att läcka avsevärda mängder grundvatten. Vi är oroade över att det, med den konstruktion som föreslås, finns en uppenbar risk för såväl momentant läckage av grundvatten vid anläggandet som ett, under driftskedet, kontinuerligt pågående läckage genom de idag skyddande lerskikten. Riksintresset Uppsalaåsens dricksvatten kan för framtiden inte tillåtas att ha ett sådant ständigt läckage av grundvatten till Fyrisån.

Vare sig i den i rubricerat mål aktuella ansökan eller i detaljplanehandlingarna för delsträcka D redovisas de risker som på sikt kan uppstå i avsnittet genom Årike Fyris i samband med vibrationer från den kommande trafiken, tyngden av bron och spårvagnars påverkan genom bropelarna på de underliggande yt- och grundvattenlagren. Enligt ansökan om tillstånd för vattenverksamhet ska konsekvenserna från driftskedet av spårvägen beskrivas i den till detaljplanen hörande MKB:n. FVU konstaterar att det i densamma endast beskrivs frågan om vibrationer relativt människors hälsa samt vibrationernas påverkan på byggnader. Det saknas en analys av vilka effekter som på sikt kan uppstå av de vibrationer som orsakas av 144 spårvagnspassager per dygn över spårvagnsbron (antalet passager är hämtat från den till detaljplanen för delsträcka D hörande bullerutredningen). Erfarenheterna från Göteborg med den tidigare Göta älvbron och den nuvarande Hisingsbron visar att vibrationerna från spårvagnstrafik på stålbroar är betydande.

Frågan om eventuella risker och påverkan på grundvattentäkten Uppsalaåsen är av särskild betydelse eftersom Uppsala saknar en reservvattentäkt. Det innebär att värdet av Uppsalaåsens grundvatten och vattentäkt är extra högt. Vattentäkten har även angetts ha ett stort nationellt värde och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) rankar täkten som en av de tio viktigaste grundvattentäkterna i landet.

Det är inte enkelt att hitta uppgifter om exakt antal invånare som är beroende av dricksvattenförsörjningen från åsen. Men uppgifter kopplade till ett projekt benämnt Vatten 2050 redovisar att Uppsala kommun beräknas växa från 240 000 invånare till 325 000 invånare år 2050. För att säkra tillgången av dricksvatten till denna befolkning har man initierat det projekt som går under namnet Vatten 2050. Vidare framgår att vattnet från Uppsalaåsen används för att försörja Uppsala tätort, Gunsta, Länna, Lövstalöt, Bälinge, Björklinge, Läby och Skuttunge.

Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare mål bedömt att vattentäkter för ett stort antal människor där reservvattentäkt saknas ska skyddas (M 11540–14). Även om domstolen i det målet bedömde riskerna för vattentäkten som små så drog man slutsatsen att med hänsyn till vattentäktens stora betydelse för samhället (82 000 invånare) och då ingen reservvattentäkt fanns skulle en förorening få mycket stora negativa konsekvenser. På samma sätt skulle läckage i eller föroreningar av nu aktuell grundvattentäkt kunna få mycket stora negativa konsekvenser. FVU:s bedömning kvarstår; med hänsyn till de risker som redovisats i det nu aktuella målet bör försiktighetsprincipen tillämpas. De riskreducerande åtgärder som kommunen föreslår vid planerad pålning och spontning, visar inte att man i framtiden med säkerhet kan undvika ett kontinuerligt läckage av grundvatten från riksintresset Uppsalaåsens grundvattentäkt. Inte heller att inte föroreningar kan komma att ske. Den planerade bron över Fyrisån kan därför inte anses tillåtlig.

FVU konstaterar att frågan om kvicklera och stabilitet i området fortsatt inte är klarlagd. I planbeskrivningen i detaljplanen för delsträcka D sägs (s. 91): ”De stabilitetsberäkningar som har utförts i området för den nya bron visar att stabiliteten inom området är tillräckligt god för de befintliga förhållandena. Senast i projekteringsskedet behöver undersökningen av lerans egenskaper och utbredning fördjupas, liksom risken för vibrationer med anledning av eventuell förekomst av kvicklera. En kontroll av stabiliteten under byggskedet bör utföras samtidigt.” Inför ansökan om vattenverksamhet har alltså inte dessa frågor klarlagts. Det innebär att det inte går att med säkerhet avgöra om föreslagna konstruktioner och arbetssätt är godtagbara.

• Bron bidrar till att skada riksintresset för kulturmiljön på ett påtagligt sätt och äventyrar även möjligheterna att säkerställa området som världsarv.

Uppsala kommun hänvisar i denna fråga till den utredning i frågan som framgår i detaljplaneprövningen. Där har, enligt kommunens uppfattning, erforderliga kumulativa bedömningar gällande kulturmiljö gjorts på sådant sätt att bron över Fyrisån, bron över Hemslöjdsvägen och depån bedöms tillsammans. Kommunen menar att föreningens egen tolkning således inte är korrekt. Vidare framhåller kommunen att de kumulativa effekter som beskrivs i miljökonsekvens-beskrivningen i förevarande prövning är de som uppkommer i förbindelse med vattenverksamheten eller andra närliggande vattenverksamheter. För anläggandet av spårvagnsdepån krävs ingen vattenverksamhet, det finns inga andra planerade vattenverksamheter att ta hänsyn till i närområdet som skulle kunna leda till kumulativa effekter.

FVU menar att kommunens syn på kumulativa effekter är för snäv och till delar motsägelsefull. Även om ansökan avser tillstånd för vattenverksamhet måste konsekvenserna av de åtgärder som vidtas vid en sådan verksamhet (anläggningsarbete) bedömas med de övriga effekter som uppstår när spårvägsanläggningen genomförs i sin helhet. De negativa effekterna på riksintressena från anläggningsarbetena kan inte ses isolerat från de långsiktiga negativa effekterna när anläggningen är färdigställd och i drift. Den sökta verksamheten är endast en del av ett betydligt större projekt som innebär ett oåterkalleligt ingrepp i Ultuna och Årike Fyris, ett område med känslig natur och av högsta kultur- och rikshistoriska värde.

De slutsatser som dras i den kulturmiljöbedömning som kommunen hänvisar till är för snäva och för spårvägsprojektet snarast att betrakta som tendentiösa. Det ska jämföras med att av planbeskrivningen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, framgår att utformningen av de föreslagna dagvattendammarna intill Hemslöjdsvägen ”är avgörande för att de inte ska innebära påtaglig skada på kulturmiljön” (s. 67). Då ska dessa dammar dessutom ses tillsammans med den föreslagna dagvattendammen intill depån något högre upp i området. På samma sätt framgår av nyss nämnda planbeskrivning att för spårvägsbron och -rampen i passagen av Hemslöjdsvägen gäller att ”planteringar är … nödvändiga för att undvika påtaglig skada på kulturmiljön” (s. 154).

Att dagvattendammarna och anläggningen vid passagen av Hemslöjdsvägen var för sig riskerar att påtagligt skada riksintresset indikerar, på ett tydligt sätt, att den samlade effekten av spårvägsbron, ramperna, de nyss nämnda anläggningarna tillsammans med de åtta meter höga stödmurarna för depån kommer att medföra en påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljö, en skada som inte låter sig läkas av planteringar. (FVU:s överklagande av detaljplanerna för spårvagnsdepån respektive delsträcka D bifogas föreliggande yttrande)

• En stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte belysts.

Uppsala kommun menar att det i miljökonsekvensbeskrivningen tillhörande tillståndsansökan finns de miljöaspekter som är kopplade till just vattenverksamheten beskrivna. Andra aspekter finns beskrivna i miljökonsekvensbeskrivningen som ingår i detaljplaneprövningen avseende detaljplan för delsträcka D. I den konsekvensbeskrivningen finns även en bilaga, där samtliga utredda alternativ ingår. I bilagan framgår även varför alternativen förkastats och varför ytterligare utredningar har genomförts. Konsekvenser kopplade till alternativa lokaliseringar, påverkan på klimat och brons inverkan på naturmiljö hanteras även i detaljplanen, vilken omfattas av 6 kap. 3 § miljöbalken. Påstådda brister i förevarande prövning föreligger således inte.

FVU vill peka på det faktum att när ansökan om vattenverksamhet gjordes 2024-05-08 fanns ingen antagen detaljplan för det område som berörs av ansökan. Det fanns därvid ingen strategisk miljöbedömning redovisad som styrkte det läge inom vilket den ansökta verksamheten är avsedd. Den specifika miljöbedömningen som åtföljde ansökan om vattenverksamhet är därvid för begränsad till sin omfattning och innehåll. I avsnitt 1 ovan har vi också utvecklat grunderna varför inte en prövning av vattenverksamheten kan fullföljas förrän en lagakraftvunnen detaljplan föreligger.

FVU har i överklagandet av detaljplanen för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, utvecklat föreningens syn på vad som bör gälla avseende prövningen av spårvägsprojektet i de delar som berör Ultuna, Årike Fyris och norra Lunsen.

Vid en strategisk miljöbedömning ska, enligt 6 kap. 11 § 2. MB, en miljökonsekvens-beskrivning (MKB) innehålla en ”identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”. I grunden handlar det nu aktuella spårvägsprojektet om vilken transportinfrastruktur som behövs för att Uppsala ska kunna fortsätta utvecklas på ett gynnsamt sätt under beaktande av alla de starka allmänna intressen som ryms inom Uppsala stad och i dess närhet. Det innebär att kraven på och omfattningen av en MKB måste anses vara högre och mer omfattande än för en detaljplan avseende ett till omfattning och innehåll mer begränsat projekt. För att kunna göra en rättvisande bedömning torde det i föreliggande fall krävas en analys av alternativa stadsstrukturer och dessas samlade effekter på miljön.

Grundfrågan i den nu aktuella detaljplanen för spårvägens delsträcka D, med de stora värden som framför allt Ultuna och Årike Fyris innefattar och de många och betydande risker som en spårvagnsanläggning innebär, är om en sådan anläggning över huvud taget kan medges. För att förstå och kunna redovisa konsekvenserna av ett sådant ställningstagande måste den nu presenterade spårvagnssträckningen ställas mot alternativ där stadsutvecklingen i stället baseras på andra utgångspunkter än de som nu varit för handen. Någon sådan analys har inte redovisats inför den nu aktuella ansökan, i detaljplanen för delsträcka D, inte heller i de översiktsplanearbeten som föregått den mer detaljerade planeringen.

De redovisningar som ges i plan- respektive miljökonsekvensbeskrivningen för delsträcka D är endast alternativ i delfrågor såsom broläge över Fyrisån och passage förbi Stordammen. De större och avgörande frågorna för Uppsalas framtida utveckling med hänsyn till natur- och kulturvärden, vattenförsörjning, biotop- och artskydd mm har därmed inte fått en fullödig belysning. Vad som sägs i 6 kap. 11 § 2 mom. MB om geografisk räckvidd måste, enligt FVU:s mening, ses som att redovisningen av alternativ måste omfatta ett större sammanhang än vad som har presenterats i de aktuella planhandlingarna.

Vid tillståndsprövningen av en vattenverksamhet ska en specifik miljöbedömning göras och en MKB upprättas i enlighet med kraven i6 kap. 35 §. Där framgår att miljökonsekvens-beskrivningen ska innehålla

1. uppgifter om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, utformning, omfattning och andra egenskaper som kan ha betydelse för miljöbedömningen,
2. uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden, …

FVU pekade i yttrandet daterat 2024-09-27, på de uppenbara bristerna i den redovisning som gjorts relativt moment 1 och 2 i nyss nämnda paragraf. Vår bedömning relativt redovisningarna i de ursprungliga och nu kompletterade ansökningshandlingarna kvarstår. 

I ansökan redovisas summariskt ett antal alternativa brolägen över Fyrisån. Redovisningen ger i första hand en kortfattad historieskrivning över hur arbetet har bedrivits och det saknas en samlad utvärdering av de studerade alternativen. Den sökande har inte visat att det nu valda läget för bron är det mest lämpade. Det saknas beskrivningar av alternativ utformning och alternativ teknik/konstruktion för den i ansökan redovisade bron. Vidare ges en ytterst summarisk beskrivning av det man kallar för ett nollalternativ. Den slutsats man redovisar är att biltrafiken förväntas komma att öka. Sammantaget är det alltså en ytterst bristfällig redovisning gentemot kraven i ovan nämnda lagrum.

Miljökonsekvenserna för spårvägsprojektet i det i föreliggande fall berörda avsnittet av delsträcka D kan inte anses vara tillfyllest belysta och beskrivna (den strategiska miljöbedömningen). Inte heller miljökonsekvenserna för den verksamhet som ansökan avser kan anses vara belysta på det sätt som miljöbalken föreskriver (den specifika miljöbedömningen). Det stärker slutsatsen att kommunen i sin planering och sin ansökan inte har visat att förutsättningar föreligger för att medge den sökta verksamheten.

 

Avslutningsvis vill vi framhålla att de synpunkter och förslag som FVU har framfört i de skrivelser som bifogas detta yttrande (se nedan) i samband med avgränsningssamråd och avseende överklaganden av detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, Uppsala kommun, KSN-2024-03069 och detaljplan för Uppsala spårvagnsdepå, KSN-2024-01568, ska ses som en integrerad del av föreliggande yttrande till mark- och miljödomstolen i nu aktuellt ärende.

 

För Föreningen Vårda Uppsala

 

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande 
Gunnar Norén, styrelseledamot

Bilagor:

• Angående avgränsningssamråd enligt miljöbalken avseende arbete i vattenområde m.m. för anläggande av bro över Fyrisån och Hemslöjdsvägen, 2024-01-29
• Överklagande av detaljplan för kapacitetsstark kollektivtrafik, delsträcka D, KSN-2024-03069, 2025-02-27
• Överklagande av detaljplan för Uppsala spårvagnsdepå, KSN-2024-01568, 2024-07-12