Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                             2013-07-17

Kontoret för samhällsutveckling

753 75 Uppsala

Ang nybyggnadsplaner i Eriksdal. Om ingrepp i ”särskilt värdefullt område”: givna rivningslov i kv. Assar samt detaljplan under arbete i kv. Hemfrid

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade nybyggnadsplaner och ber att få anföra följande. Eriksdalsområdet på norra Luthagen växte fram under årtiondena kring sekelskiftet 1900 på mark som då låg utanför planlagt område, norr om plangränsen Ringgatan. Utbyggnad skedde på privat mark med mycket varierad bebyggelse, som utan planrestriktioner inte höll samma standard som i innerstaden: en arbetareförstad. En hyfsning med planreglering kom att ske redan på 1910-talet för en fortsatt utbyggnad av kvarter kring Norrlandsgatan. På 1940-talet upprättades en plan för omfattande ”sanering” av området, genomförd bara på enstaka tomter med tidens standard, 3-vånings lamellhus. I början av 1970-talet skedde sedan en genomgripande förändring med ny kvartersbebyggelse, nu med mer måttlig dimension, radhus och flerfamiljshus i 2,5 våningar. Förändringen gällde främst den äldsta delen, kvarteren från Ringgatan till och med Dalgatan. Öar av den äldre bebyggelsen kvarstod. Området närmast Salabanan och seminariet, jämte kvarteren kring Norrlandsgatan förblev intakta.

Den gamla förstaden har nu innerstadsläge med alla slags kvaliteter, där inte minst den kvarvarande äldre bebyggelsen med sin variation och bevarade tidsprägel, material, byggnadsdetaljer, gårds- och gatuplanteringar bidrar till trevnadsvärdet. I den inventering av ytterstaden som skedde på 1980-talet, med dokumentation och klassning av skyddsvärda miljöer, ingick där också Norra Eriksdal (som område 25). Skyddsklassning skedde genom fullmäktigebeslut 1988-11-07.

Skyddsområdet omfattar stadsavsnitten nämnda ovan. De byggdes ut efter en plan som togs 1912 och som utgick från detaljer i den stora stadsplan för Uppsala som Per Hallman upprättade 1910. Ett stadsavsnitt utformat som en ”trädgårdsstad”, då ett helt nytt inslag i stadsbilden. Jämte Kåbo och ”Nya Svartbäcken”, det enda som kom till utförande från Hallmans plan. I Eriksdal dock med mer stadsmässig karaktär, huvudsakligen flerfamiljshus: längs Norrlandsgatan bebyggelse med en särskild prägel, ”flerfamiljsvillor” med lägenheter 3-4 rok, inramade av en trädgårdsbård.

Området har fått sin värdestatus utifrån två kriterier; 1.  konstnärligt värdefull miljö: a. arkitektoniskt av stort intresse. b. stadsplanemässigt av mycket stort intresse. 2. social- och kulturhistoriskt värdefull miljö: av stort intresse.

Beslutet1988 om skyddsklassning gällde den geografiska avgränsningen. Däremot togs inga beslut om detaljer, ingen skrivning om vad som skulle beaktas och på vilket sätt. För Eriksdal, liksom för staden i stort, finns fortfarande ingen genomarbetad och fastställd skrivning av ”kvalitetsregler”. Uppsala kommun vet ännu inte hur den skall handskas med sin stadskultur.

I ett skede som nu, med stor inflyttning och tryck på bostadsmarknaden, söker både kommun och företagare utrymme för nyproduktion. Alla slags tomter kan komma ifråga. Ett begärligt alternativ är vad man uppfattar som ”restytor” inom innerstaden. Här ser man nu möjligheter i det tidiga 1900-talets områden, trädgårds- och parkstadsdelar, med sin lägre exploatering och ”omoderna” bostadsstandard.

I fallet Eriksdal är nu två byggnadsärenden på gång inom skyddsområdet kring Norrlandsgatan.

I kv. Assar, Jumkilsgatan 8 och 10 (Luthagen 21:3 och 21:4; rivningslov Dnr 2013-000179 resp. 2013-000180) och kv. Hemfrid, Norrlandsgatan 13 (Luthagen 9:1) föreligger förslag till rivning av befintlig bebyggelse, ersatt med radhus. Ärendena har, så vitt FVU vet, hanterats utan någon hänvisning till områdets skyddsklassning och utan hänsynstagande till kulturvärden, historia, arkitektoniska och stadsplanemässiga kvaliteter.

Kv. Assar, inom 1912 års planområde, utgör en sammanhängande 20-talsbebyggelse, tvåvånings små flerfamiljshus, hyres- och bostadsrättshus, med för tiden påkostade lägenheter, 3-4 rok, avsedd för mer bemedlade hushåll, där trädgårds- och gatugrönska bidragit med status. Kvarteret har fått sin prägel av stadsarkitekten Gunnar Leche, som ritat merparten av husen. Byggnaden Jumkilsgatan 10, Luthagen 21:4, (1924) är bevarad intakt med material och dekor, typisk för 20-talet. Den kan ses som en märkesbyggnad både för tiden och för arkitekten!

I kv Hemfrid, Norrlandsgatan 12, en tomt med garagelängor, insprängd i villabebyggelsen, skall även den bli plats för radhus.

Förnyelse inom området är möjlig, och i kv. Hemfrid fullt rimlig. Men den måste då ske utifrån noggrant uppställda villkor, med krav som utgår från och tar hänsyn till platsen. Med kvalitetsregler som skulle ha följt 1988 års skyddsklassning, kunde detta ha skett. När dessa nu saknas är det byggherren, inte kommunen, som har initiativet och ”övertaget” i byggnadsfrågan.

Klassningen av skyddsvärda miljöer gäller tillvaratagande av offentliga tillgångar i stadsbygden, byggnader och miljöer som skall ses som ett kulturarv, med stort symboliskt, men inte minst med ekonomiskt och praktiskt värde. Äldre bebyggelse är inte otidsenlig. Tvärtom stärker den stadens kvalitet med sin bevarade tidsprägel. Det är inte upp till enskilda byggherrar att ruinera etablerade gemensamma värden.

I båda fallen är de gamla fastigheterna resurser att återanvända. I Assar är Jumkilsgatan 10  (Luthagen 21:4) en klenod. Med rimlig upprustning vore den begärlig för brukare med mycket exklusiva anspråk, där inte minst bevarad tidsprägel bidrar till efterfrågan. Jumkilsgatan 8 (1924), nu inklädd med träpanel, kunde återställas till ursprungsskick. Ett alternativ kunde också vara tillägg med nya mindre byggnader (ändhus) mot brandgavlarna på grannfastigheten. Radhus dock, hör inte hemma på platsen!

Norrlandsgatan 12, kv. Hemfrid (Luthagen 9:1), garageanläggningen, är ett udda inslag i området, annars helt skymd av grönska från gatan. Byggnaden från förra sekelskiftet blev i omgångar, senast under 1920-talet, om- och tillbyggd av Gunnar Leche. Idag, trots bristen på underhåll, framstår den med kvaliteter i volym- och materialverkan. Till kvaliteterna hör också gårdsplanen med dekorativt lagd stensättning för ”infartsspår” till de skilda garagen. Byggnaden i vinkel är tänkt att rivas i sin helhet och ersättas med en länga radhus, lagd i tomtgränsen mot väster. Östra delen blir en garageplan, nu helt öppen mot gatan.

Nyexploateringen blir koncentrerad och intensiv. Längan med radhus är tänkt i två våningar och inredd vind, utbyggd med breda och höga kupor. Sammanlagt 7 lägenheter, 5 meter (!) breda och med 11 meters djup. En byggnadstyp som påminner om den engelska industristadens ”back-to-back-houses”. Längan går ut ända mot gatan och tar då i anspråk det som är trädgårdsplats i grannfastigheten (från omkring 1910), för övrigt förtjänstfullt restaurerad och återanvänd som små flerfamiljshus, också med bevarade detaljer i inredningen.

Också här borde man se till en återanvändning av det befintliga. Garagelängan är bokstavligen en ekonomibyggnad, med resurser i stommaterial och rumsvolym. Gunnar Leches tillbyggnad är i sitt undanskymda läge utförd med stor omsorg om arkitektonisk verkan, som med sina detaljer är en ypperlig 20-talsarkitektur: besläktad faktiskt med det bästa hos Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Liksom i kv. Assar kunde dessa kvaliteter bibehållas och återanvändas vid en ombyggnad där de bidrar till ett mervärde som ingen ny byggnad skulle kunna tillföra. Här skulle man verkligen kunna tala om förädling och utveckling av befintliga kvaliteter. Längorna skulle kunna bevaras, helt heller delvis, där stomme, återskapad fasadverkan och tidstypiska detaljer skulle ge bostäder med unika kvaliteter. Helt rimligt vore att behålla och utgå från den västra längan, inklusive vinkeldelen. Man kunde pröva ett alternativ där den norra längan kortades en del, vidbyggd med en kortare huskropp vinklad längs granntomten i öster: en anläggning med flyglar, nu kring en bostadsgård, där den gamla stenläggningen också kunde få ha kvar lite plats. En sådan lösning, med lägenhetshus, har släktskap med den ursprungliga omgivande bebyggelsen med karaktär som angavs i 1912 års (Hallmans) plan. Radhus här, liksom i kv. Assar, skulle bryta av och särskilja sig från den skyddsvärda miljön på ett förödande sätt.

Sammanfattning

FVU vill rikta kritik mot den planering som äger rum i Eriksdal, klassat som ”särskilt värdefullt område”, där nu rivningslov beviljats och ytterligare rivningsplaner föreligger och som skett utan hänvisning och hänsyn tagna till kvaliteterna inom skyddsområdet. Plan- och byggnadsnämnden bör ompröva lov och plan på förestående rivning och istället verka för åtgärder som bidrar till att den skyddsvärda miljöns kvaliteter bibehålls och utvecklas. I det sammanhanget framhåller FVU vikten av att upprätta ett kommunalt handlingsprogram med ”kvalitetsregler” för att styra planeringen inom området.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                     PO Sporrong                           Carl Erik Bergold

Ordförande                               2:e vice ordförande                  Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden  i Uppsala kommun                                          2013-07-15

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Södra Gunsta, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020040.  Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2013-08-05. Planområdet ligger i Gunsta söder om Lennabanan. I området planeras ca 280 bostäder – flerbostadshus i 2 och 3 våningar, radhus, kedjehus samt i hela södra delen friliggande villor.

FVU:s synpunkter

Som FVU framfört i olika sammanhang är det synnerligen angeläget att satsa inte bara på utbyggnad i staden utan också på de mindre tätorterna, både för att minska trycket på alltför stark förtätning i Uppsala och för att de mindre orterna ska få förutsättningar för eget liv med tillgång till basservice, verksamheter och god kollektivtrafik. Det är därför, som FVU också anfört i samband med remissen av den fördjupade översiktsplanen för området, mycket positivt att Gunsta utvecklas till en större ort med tillräckligt befolkningsunderlag för att uppnå ett levande samhälle med god närservice och på sikt med kollektivtrafik via en ny spårväg från Uppsala österut mot Almunge.

Mot bakgrund av det stora behovet av bostäder i Uppsala och också behovet av ett stort befolkningsunderlag för att få till stånd önskvärd service i Gunsta ifrågasätter dock FVU den låga exploateringsgraden. Varför inte satsa på lite högre exploatering av modell småstad/tät trädgårdsstad? Framförallt gäller detta i den södra delen av planområdet där enbart friliggande villor på minst 800 kvm stora tomter föreslås. Stora villatomter, över 800 kvm, är inte alls ett kriterium för trädgårdsstaden, som det anges i planbeskrivningen. Tvärtom var en vanlig norm ungefär 400 kvm tomt, vilken yta ansågs tillräcklig för att en familj skulle klara att odla sitt årsbehov av potatis, grönsaker och frukt. Som planförslaget ser ut nu blir resultatet sannolikt den vanliga provkartan på marknadens typhus. Varför inte i stället bygga låga flerbostadshus, kedjehus och radhus även i denna del av planområdet, kanske med inslag av samprojekterade villor eller parhus på mindre tomter och härigenom öka exploateringen? En samordnad projektering ger också, jämfört med styckebyggande av villor, bättre förutsättningar för en god stadsmiljö med tydliga gatu- och gårdsrum och arkitektonisk samordning.

I planförslaget anges bestämmelser för husens placering i förhållande till gatan och för hushöjder. I villaområdet anges dock endast minsta avstånd till tomtgräns vilket innebär att placeringen i övrigt är fri inom återstående tomtyta. Därutöver saknas helt bestämmelser angående områdets arkitektoniska gestaltning – det finns inte ens en text om detta i planbeskrivningen. Varför inte inspireras av den genomtänkta gestaltningen i de äldre trädgårdsstäderna varav flera goda exempel finns i Uppsala? Varför inte inspireras av nya föredömliga och attraktiva miljöer som t ex Norby i Uppsala, och Tullinge trädgårdsstad i Botkyrka kommun?

FVU föreslår därför en grundlig bearbetning av planförslaget med en noggrann projektering av den nya bebyggelsen med genomtänkta ”rum” mellan husen, med grönytor och mötesplatser, med samordning av material på tak och fasader, samordnad färgsättning och väl utformade gaturum avgränsade av träd och gemensamma buskplanteringar. FVU föreslår således att exploateringsgraden ökas samt att planen på ett mycket tydligare sätt anger ambitionsnivån för stadsmiljöns kvalitet. Gunsta har, med sitt goda läge i förhållande till Uppsala och med sina natursköna omgivningar, utomordentliga möjligheter att bli en mycket attraktiv kransort. Låt detta område, med en stadsmiljö av hög kvalitet, bli en föredömlig och inspirerande start på kransortens fortsatta utbyggnad!

Sammanfattning

• Det är synnerligen positivt att jämsides med stadens utbyggnad också satsa på att kransorterna utvecklas, både för att minska trycket på staden och för att skapa förutsättningar för eget stadsliv i dessa orter. Villkoret för att få levande orter är ett befolkningsunderlag som ger tillräckligt underlag för ett lokalcentrum med närservice och andra verksamheter samt för en god kollektivtrafik, i detta fall en framtida spårbunden förbindelse. FVU anser därför att i denna centrala del av Gunsta är en betydligt högre exploateringsgrad motiverad av dessa skäl, framförallt gäller detta den södra hälften av planområdet där de föreslagna stora villatomterna för styckebyggande bör ersättas med tätare bebyggelse.

• För att få till stånd en god stadsmiljö med hög kvalitet bör detaljplanen förses med bestämmelser angående gestaltningen, alternativt i form av ett bifogat gestaltningsprogram, som garanti för arkitektonisk samordning, väl utformade gaturum, mötesplatser och väl planerad grönska.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till                                                                                                                                                    2013-07-10

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

753  75 Uppsala

Ang. förslag till detaljplan för Sydöstra Fullerö, Uppsala kommun. Dnr2012/20019. Granskning 2.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utställt för granskning (2) t o m 2013-07-18. Föreningen avstyrker projektet med kraft och ber att få anföra nedanstående synpunkter, i huvudsak överensstämmande med de synpunkter FVU anfört tidigare i planprocessen, dock med vissa kompletteringar.

Kulturmiljön och jordbrukslandskapet

Riksintresseområdet ”Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar” (K 30) är enligt motivtexten ”centralbygd av stor betydelse för rikets historia med kontinuitet sedan bronsåldern och med monumentalt och traditionsbärande rikspolitiskt centrum under forn- och medeltid …”. I den aktuella delen av området är dalgången bred med åkermark på de upptorkade lerslätterna som i forntid var en havsfjärd och här finns många, ofta fornlämningsrika betesbackar. Utmed dalgången möter vi Uppsala högar, Gamla Uppsala medeltidskyrka, båtgravfältet vid Valsgärde, naturreservatet och gravfältet Fullerö backar, bronsåldersmiljön vid Fjuckby, Vattholmaåsen med Husby och Ekeby gravfälten, Vattholma bruk, Lena medeltida kyrka, Salsta slott och Salsta fornborg. Denna unika kulturmiljö, med fornlämningar minst 3000 år tillbaka, ingår i en öppen odlingsbygd med inslag av hag- och ängsbackar och knyts härigenom samman till en väl sammanhållen helhet. Denna miljö är ett internationellt känt kulturarv.

Den nödvändiga E4-utbyggnaden innebar ett avsevärt ingrepp i denna värdefulla kultur- och landsbygd, även om stor omsorg lades ner på en så god anpassning som möjligt till det omgivande kulturlandskapet. Projektet Sydöstra Fullerö innebär ytterligare ett svårt ingrepp, denna gång dock inte alls motiverat av tunga skäl med hänsyn till samhällsutvecklingen. En storskalig anläggning etableras på ett höjdparti och kommer att exponeras i detta vackra till stor del opåverkade jordbrukslandskap intill område av riksintresse för kulturminnesvården (K 30) och delvis ingående i kulturmiljön enligt den kommunala avgränsningen (U 21). Det är ofrånkomligt att denna exploatering, så småningom omgiven på flera sidor av en minst 20 m hög trädplantering (”städsegrön”, främst gran och tall) och med ett uppstickande taklandskap, kommer att innebära en oacceptabel påverkan på det omgivande landskapet, en påverkan som förstärks genom den kumulativa effekt som blir följden av det genomförda E4-bygget.

Även om inte själva riksintressezonen för kulturmiljövård kring Fyrisån, enligt den schematiska begränsningslinjen, direkt berörs breder exploateringen ändå ut sig i landskapet och kommer att bilda ett storskaligt inslag i landskapsbilden och en abrupt avgränsning mot åmiljön. Den planerade exploateringen av det inledningsvis beskrivna kulturområdets närmiljö kommer att bli ett helt främmande inslag som bryter och minskar den öppna vidsträckta landskapsvyn och kommer härigenom att uppfattas som chockerande brutal. En helhetsmiljö, vars värde till stor del just ligger i helheten, skärs av. Anläggningarna kommer därför att påtagligt störa upplevelsen av kulturmiljön och minska förståelsen för hur landskapet förändrats alltsedan forntiden. Dessutom kommer denna stora investering med all sannolikhet att så småningom generera nya exploateringsbehov, behov som kan vara svåra att avstyra med hänsyn till redan gjorda investeringar, med ytterligare kumulativ effekt och därmed ännu mera skada på riksintresset som följd. Steg för steg urlakas innehållet i det kulturhistoriskt unika landskapsrummet.

Här bör tilläggas att riksintresseavgränsningen troligen skulle göras mycket vidare, om den gjordes idag, mot bakgrund av den nya kunskap om förhistorisk tid som erhållits genom utgrävningarna för E4 och pågående utgrävningar för Ostkustbanan i Gamla Uppsala. Denna påtagliga negativa inverkan på den unika kulturmiljön berörs knapphändigt och utan djupare analys i planhandlingen där det sägs att ”förslaget innebär en påverkan på landskapsbilden som bedömts bli måttligt negativ. Förslaget bedöms dock inte innebära påtaglig skada på riksintresset. Den visuella påverkan har minskat betydligt i och med införda åtgärder i detaljplanen”.

I stället för att utnyttja den unika kulturhistoriska miljön som en resurs innebär projektet en drastisk minskning av dess värde och brist på förståelse för vilken potential kulturmiljön har för att förstå vår historia och som katalysator för den regionala utvecklingen. Förslaget strider emot den övergripande inriktning för kulturmiljön som anges i Översiktsplan 2010: “Att vårda och bruka det lokala kulturarvet och göra det synligt” samt “att upprätthålla och varsamt utveckla den lokala historiska kulturmiljön och göra den tillgänglig” (s 77).

Här vill FVU också hänvisa till Riksantikvarieämbetets PM utgiven 2012-11-08, ”Riksintressen för kulturmiljövården – Roller och ansvar”. I denna PM anges bl a: ”Riksintressena är ett planeringsverktyg och lagregleringen förutsätter ett väl utvecklat system för kunskapsförsörjning. Ett säkerställande av områdenas kulturhistoriska värden måste bygga på en insikt och medvetenhet om betydelsen av dessa värden hos olika berörda aktörer. Säkerställandet bör i första hand ske genom att kulturvärdet nyttjas som en resurs vid olika typer av bruk och förändringar av den fysiska miljön och som regional utvecklingsfaktor [FVU:s kursivering].”

Länsstyrelsen avgav 2011-11-25 yttrande vid utställning (1) och anför att detaljplaneförslaget tillgodoser riksintresset K30. En förutsättning för att undvika påtaglig skada är dock enligt länsstyrelsen att den visuellt skyddande vegetationsbarriären om minst 22 meter kommer till stånd. Länsantikvarien anför skiljaktig mening, se nedan.

FVU anser att i detta riksintresse spelar hela den omgivande landskapsbilden en avgörande roll för förståelsen av de olika tidsskedena i den historiska utvecklingen. Detta innebär att den schematiskt angivna gränsen inte kan anses som en definitiv gräns för intresseområdets utbredning. Denna aspekt har ej analyserats på ett tillfredsställande sätt i planprocessen. FVU ställer här frågan i vilken utsträckning länsstyrelsen samrått med Riksantikvarieämbetet? Här vill FVU ånyo hänvisa till ovan nämnda PM av Riksantikvarieämbetet: ”I många fall låter den riksintressanta aspekten sig inte entydigt fångas i en kartredovisning. Det är Länsstyrelsens ansvar att närmare tolka och precisera innebörden av värdetexterna och se till att kartredovisningar så långt möjligt ger stöd för de utpekade värdena. Det är en fortgående process som hänger samman med den kommunala planeringen. Även åtgärder utanför riksintresseområden kan medföra påverkan på riksintresset och bör beaktas. […] Länsstyrelsen har det regionala ansvaret men förutsätts föra en dialog med Riksantikvarieämbetet. [FVU:s kursivering].”

FVU konstaterar att länsstyrelsen genom sitt beslut negligerat den expertbedömning som gjorts av nuvarande och en fd länsantikvarie som båda gör bedömningen att projektet innebär påtaglig skada på riksintresset. Länsantikvarien Agneta Åkerlund anför skiljaktig mening mot ovan nämnda beslut av länsstyrelsen 2011-11-25. Hon anför bl a

”För förståelsen av områdets lämningar och den historia de berättar utgör landskapsbilden med dess kontrast av öppet landskap med slingrande åar och åsryggar omgivet av sluten skogsmark inte bara en viktig bakgrund utan också en direkt förutsättning för områdets utveckling. Därför är det viktigt att bilden av landskapets dominerande markslag, öppet – slutet, består. […]. Trots ambitionerna i detaljplanen att begränsa höjder på byggnader och möjliggöra skyddsplantering bedömer jag att punkten är nådd då den sammantagna påverkan blir för stor och negativ och att en utbyggnad av Fullerömotet i enlighet med detaljplanen inte är förenlig med värdena i kulturlandskapet utan innebär påtaglig skada på kulturmiljövårdens intressen.”

FVU vill också hänvisa till en artikel i UNT 2011-07-27 av fd länsantikvarien Karl Johan Eklund. Han skriver bl a ”Även om Fullerö Park planeras ligga strax utanför den schablonmässigt dragna gränsen för riksintresset kommer anläggningen att dominera landskapsrummet och därmed riksintresset i denna del så till den grad att karaktären och därmed värdet kommer att skadas. Efter att ha arbetat med riksintressena i många år tar jag mig friheten att påstå att riksintresset kommer att utsättas för vad som i lagtexten (MB 3 kap 6§) benämns ’påtaglig skada’.”

En aspekt är också att projektet Sydöstra Fullerö medför att en stor del av ett större sammanhängande innehållsrikt fornlämningsområde RAÄ 602:1 (60000 – 70000 m²) måste grävas ut vilket innebär en mycket omfattande arkeologisk insats. Kostnaden härför kommer sannolikt att bli mycket hög. Stora utgrävningar pågår nu för Ostkustbanan. Till skillnad mot E4- och Ostkustbaneprojekten kan projektet Sydöstra Fullerö inte anses vara ett samhällsintresse som motiverar ytterligare stora utgrävningar av fornlämningsmiljöer. Ett förhållande som också bör beaktas är att det kan vara ett värde i att ett så pass viktigt fornlämningsområde lämnas ifred med tanke på att framtida undersökningsmetoder kan förväntas ytterligare förbättras och förhoppningsvis bli effektivare och därmed mer informationsgivande än de som för närvarande står till buds.

Miljökonsekvenser av ökad biltrafik

I planbeskrivningen anges att den begränsande faktorn för utbyggnaden av Fullerö Park är trafikkapaciteten i befintlig trafikplats samt att kollektivresorna till Fullerö Park bedöms utgöra en mycket liten del av det totala transportarbetet. Trafikplatsen kommer att byggas om till ungefär dubbel kapacitet, dvs kapaciteten höjs till ca 24000 fordon/vardagsmedeldygn. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen innebär denna ökning av trafiken att koldioxidutsläppen för Uppsala kommun ökar med 3,6 % helt i strid med kommunens klimatmål (ökningen anges vara 2,3 % jämfört med nollalternativet enligt samma källa). Av Uppsala kommuns hållbarhetsbokslut 2011 framgår att utsläppen av växthusgaser i stället för att minska visar en tendens att öka varför åtgärder för att minska utsläppen, speciellt från trafiken, kommer att vara en av de större uppgifterna framöver.

I planhandlingen anges att det är en ambition att genom klimatkompensationsåtgärder minska klimatpåverkan. Å andra sidan konstateras att kommunen saknar möjlighet att i exploateringsavtalet ställa krav på sådana bindande åtgärder, då exploateringen kommer att ske på privat mark. FVU konstaterar således att projektet leder i rakt motsatt riktning jämfört med angivna mål att minska utsläpp av växthusgaser.

Handelsetablering

I Storvreta finns ett väl utformat ortscentrum med bra basservice i anslutning till järnvägsstationen. Detta centrum innehåller en stor livsmedelsbutik, apotek, en restaurang, småbutiker, skola och bibliotek och fungerar som en mötesplats i orten. I ortens södra del finns ytterligare en livsmedelsbutik. Dessutom finns Handelsknuten med viss sällanköpshandel. Efter etableringen av Sydöstra Fullerö handelscentrum (6000 m² dagligvaruhandel och 27000  m² sällanköpshandel) kommer den befintliga servicestrukturen i Storvreta att försvagas eller helt slås ut, även om kransorten expanderar enligt fördjupningen av översiktsplanen för orten. Det är dagligvaruhandeln som är motorn för samhällets mötesplatser. Slås denna handel ut dör platsens funktion som lokalt centrum. Storvreta riskerar att bli ett sovsamhälle i skuggan av ett storskaligt externcentrum. Söder om Fullerö ligger Gränby centrum som nu expanderar. Om planerna för Sydöstra Fullerö förverkligas skulle ännu ett stort bilorienterat handelscentrum etableras endast ca 5 km norr därom.  Dessutom tillkommer ytterligare ett bilorienterat handelscentrum i Danmarks-Kumla, (11000  m² dagligvaruhandel och 19000 m² sällanköpshandel). Även i Östra Fyrislund planeras handel. Utslagningen av butiker i lokala centra i staden och i kransorterna är redan märkbar, en utveckling som sannolikt accelererar om alla dessa nya handelscentra kommer till stånd.

Denna utveckling strider mot inriktningen i ÖP 2010 där det vad gäller tillgång på närservice anges: ”Flera mindre tätorter bör fortsättningsvis kunna erbjuda basservice …Det gäller … Storvreta …Särskilt fokus ligger på befintliga och potentiella stationsområden längs Ostkustbanan” (s 28). ”För invånare som lever sitt dagliga liv huvudsakligen utanför staden är tillgång till dagligvarubutik i bostadens närhet särskilt viktig. Butikerna har även roll som mötesplats och informationscentral för vad som pågår i bygden/orten”(s 73). Planerna på etablering av externcentrum efter externcentrum utmed E4 inom Uppsala kommun kommer troligen också att påverka handeln i angränsande kommuner på ett negativt sätt. Enligt en utredning 2009 av Handelns Utredningsinstitut, HUI, har framförallt sällanköpshandeln i andra mindre kommuner i Uppland påverkats på ett negativt sätt av stora etableringar i Uppsala kommun.

Sammanfattning

• Även om projektet Sydöstra Fullerö inte direkt ingår i den schablonmässigt angivna gränsen för riksintresseområdet K30 kommer exploateringen genom sin stora skala i plan och höjd att innebära ett oacceptabelt ingrepp i kulturmiljön och i landskapsbilden och därmed medföra påtaglig skada på riksintresset. Det redan genomförda, och till skillnad mot Fullerö Park nödvändiga E4-projektet, innebär att ett genomförande av detaljplanen skulle medföra en kumulativ effekt som förstärker en redan skedd skada. Det är anmärkningsvärt att sakkunniga expertutlåtanden negligeras i denna process och att ansvariga myndigheter inte inser och förstår att vårda den potential för turism och regional utveckling som finns i detta unika kulturarv med dess rika innehåll.

Om avgränsningen av riksintresset gjordes idag skulle troligen ett mycket större område avgränsas med hänsyn till den nya kunskap som erhållits genom utgrävningarna för E4 samt för Ostkustbanan i Gamla Uppsala.

• Projektet Sydöstra Fullerö innebär en kraftigt ökad biltrafik och därmed ökade utsläpp, en utveckling som går i helt motsatt riktning jämfört med kommunens mål – ”Uppsala är på väg mot klimatneutralitet”. Det är dessutom osannolikt att på frivillig grund få till stånd någon form av klimatkompensation som ger en märkbar effekt.

• Handeln är en viktig motor för stadsliv. Det är därför nödvändigt att kommunen i planeringen stödjer en utveckling av levande lokala centra, i goda kollektivtrafiklägen, som erbjuder god närservice och trivsamma mötesplatser för kommuninvånarna. Etableringen av ett handelscentrum i Sydöstra Fullerö går i helt motsatt riktning, främst när det gäller effekten för Storvreta. Här kommer möjligheterna att vidmakthålla lokal service, framförallt dagligvarubutiker, att kraftigt försämras troligen med nedläggningar som följd. Detta innebär i sin tur att lokala mötesplatser tappar liv och att hushåll utan bil får svårare att klara sitt dagliga liv.

• Förslaget till detaljplan för Sydöstra Fullerö strider i flera avseenden mot den inriktning som anges i Översiktsplan 2010 – när det gäller bevarande av kulturmiljön, när det gäller tillgodoseende av närservice och lokal mötesplats i Storvreta samt när det gäller målet att minska trafikens utsläpp. Även om översiktsplanen inte är bindande i juridisk mening så är det lagens avsikt att planen ska vara vägledande för de kommunala besluten. I detta fall bryter förslaget till detaljplan mot tre viktiga grundläggande principer för en god stadsbyggnad enligt översiktsplanen.

Avslutande kommentar

Det sammanhängande kultur- och fornminnesstråket från Uppsala via Gamla Uppsala-Fullerö och vidare norrut mot Vendel och bruksmiljöerna skulle rätt hanterat från kommunalt håll, dvs med varsamhet och respekt i förhållande till befintliga kulturvärden och förståelse för områdets potential samt med utnyttjande av de stora kunskaper som finns tillgängliga lokalt vid museer och universitet, kunna bli en turistattraktion av internationell klass. Men förutsättningen för detta är att kommersiella krafter inte tillåts förstöra områdets unicitet och genuina kvaliteter.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan

Kristina Berglund

Ordförande