2019-10-31

Till          
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade planhandlingar och får med anledning härav anföra följande:

Föreningen Vårda Uppsala vidhåller samtliga invändningar mot detaljplanen som anfördes i föreningens samrådsyttrande av den 30 augusti 2019.

Om dessa invändningar trots allt skulle lämnas utan avseende vill föreningen ändå göra följande påpekande. Som framhålls redan i samrådsyttrandet är det uppenbart att gården med husens föreslagna placering kommer att få extremt låga solvärden och därmed också ett ytterst ogynnsamt mikroklimat. Om man däremot låter bebyggelsen rotera 180 grader så att höghuset kommer i NV, femvåningshuset mot NO och trevåningshuset mot SO kommer gården att ligga öppen mot SV. Den skulle då få helt andra och bättre förutsättningar vad antalet soltimmar beträffar och därmed också bli en betydligt trivsammare och hälsosammare plats för de boende att vistas på.

För Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Sten Åke Bylund                            Tomas Klang

Ordförande                                     Styrelseledamot

                                                                                                                     2019-10-04

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Ang. detaljplan för del av kv. Assar. Granskning (6/9-4/10 2019) Dnr. PBN 2015- 002604

 Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av planhandlingarna och vill med anledning härav anföra följande:

Detaljplanen för kv. Assar tycks vara en del av ett pilotprojekt där Stadsbyggnadskontoret prövar möjligheterna till exploatering av innerstadsnära kvarter (samrådshandlingen s.16).

Planen som nu är till granskning är dock efter samrådet i princip oförändrad utan att invändningarna mot planförslaget bemöttes eller blev tillgodosedda. Hanteringen av kv. Assar ställer frågorna dels hur ”Arkitekturpolitiken” (bl.a. antagen Arkitekturpolicy) tillämpas samt dels hur kommunen i planprocessen hanterar samråd, dialog med och inflytande från medborgarna?

 Kv. Assar är en vital del av området Eriksdal, f.ö. ett av de 35 föreslagna skyddsvärda miljöerna i BN:s utredning (C E Bergold och PO Sporrong) från 1986. Området byggdes ut efter en plan från 1912, som tog sin utgångspunkt i Per Hallmans, trädgårdsstadens store planarkitekt, generalstadsplan 1910. Ett faktum som ytterligare förstärker områdets värde.

FVU anser att området Eriksdal idag har ett starkt och förhöjt kulturhistoriskt värde i första hand genom att de senaste ca 30 årens förändringar varit små. Andra trädgårdsstadsdelar av Uppsala som förverkligats utifrån Hallmans plan är Kåbo och delar av yttre Svartbäcken.

Assar är det kvarter som i sin helhet bebyggts i planens och tidens anda, och dessutom överlevt sina 100 år med obetydliga förändringar i form av nya fasadmaterial på två av byggnaderna. Något som på sikt kan rättas till. Så gott som alla kvarterets byggnader har ritats eller påverkats av stadsarkitekten Gunnar Leche – något som i Uppsala tillmäts stort arkitektoniskt värde.

 Vid FVU: s studium av samrådsredogörelsen finner vi att PBN i sin analys allvarligt felbedömt kv. Assars stadsbildsmässiga och kulturhistoriska värde. Detta trots att man haft kontorets egna och inte minst Upplandsmuseets kvalificerade dokumentation av bebyggelsens värden att tillgå.

De aktuella fastigheterna 21:3 och 21:4 har ingen fysisk kontakt med Börjegatans stråk, varför inga skäl finns för att i stadsbilden markera med högre hus och ökad exploatering. Byggnaderna redovisas i planen som lämpliga på platsen. Det är ingen rimlig avvägning mellan intressena stadsbild, kulturvärden, bostadsförsörjning, genomförbarhet och grannpåverkan. Bostadsytan blir nära fyra gånger så stor som den befintliga. I sektionsritningarna (sid 15 i planbeskrivningen) ser man tydligt hur de föreslagna byggnaderna helt bryter med den omgivande trädgårdsstadens (vars karaktär man säger sig vilja upprätthålla) skala. I begreppet stadsbild spelar skalan, d.v.s. byggnadernas storlek och framför allt höjd, en avgörande roll. Ändå framhåller man byggnadernas lämplighet på platsen. Man hänvisar också till att 3-våningshöjden finns i grannkvarteret Enar, en putsad byggnad uppförd på 1940-talet, som inte har någon anknytning till 1920-talets trädgårdsstad.

I de skrivelser från grannar och föreningar som presenteras i samrådsredogörelsen framförs andra och mer insiktsfulla analyser av förutsättningarna. Och som en följd av detta en kritik av detaljplaneförslagets ödeläggande ingrepp i kulturmiljön. Särskilt besvärande är den föreslagna rivningen av 21:4, en nyckelbyggnad i kvarteret, som har alla de egenskaper som efterfrågas i och värnas av kommunens Arkitekturpolicy. Se bilddokumentationen på nätet av hus och trädgård från 2013, som visar en vacker miljö i utmärkt skick. En rivning går tvärt emot kommunens omhuldade hållbarhetskrav.

 Förslag

Mot denna bakgrund föreslår Föreningen Vårda Uppsala att berörda byggnader i kv. Assar istället bevaras och återanvänds för boende. Byggnaden på 21:3 måste då återställas till det yttre. För att ändå medge ökad byggrätt kan de båda brandgavlarna på 21:2 motbyggas med 2 våningar.

För Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Sten Åke Bylund                             PO Sporrong                                   Carl Erik Bergold

Ordförande                                      Vice ordförande                              Styrelseledamot

Skrivelse angående rivningslov för rivning av restaurangbyggnad Blå Korset på Fjärdingen 32:1

Stadsbyggnadsförvaltningen Uppsala kommun
753 75 Uppsala

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har från medlemmar och anställda på akademiska sjukhuset uppmanats se på ärendet. Vi konstaterar, som dessa, att rivning av själva matsalen inte är förenad med den hållbarhet kommunen och regionen eftersträvar.

Matsalen och de konferenslokaler som är knutna till matsalen utnyttjar souterrängläget på ett spännande sätt och tar väl vara på läget med utsikt över Stadsträdgården, vilket resulterat i en ljus interiör med stor rymd och vackra för den tiden karaktäristiska material.

Exteriört en låg byggnad med fasad av ljus marmor, en angenäm paus i den i övrigt täta och höga byggnadsmassan på sjukhusområdet.

Vad restaurangen och sjukhuset behöver är ett modernt storkök med kapacitet att förse hela sjukhuset med lagad mat, varför köket måste rivas och ersättas med nytt.

Det är FVU:s förhoppning att man kan stanna vid att riva köksdelen, men bevara och återanvända matsalsbyggnaden, som enligt vår bedömning har stora arkitektoniska kvaliteter.

För Föreningen Vårda Uppsalas styrelse, enligt uppdrag

PO Sporrong, vice ordförande

po.sporrong@telia.com, tel. 0730-530982

Kvarteret Ångkvarnen 2019-10-02

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Kommunstyrelsen
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se
uppsala.kommun@uppsala.se

Detaljplan för Ångkvarnen (PBN 2016- 000384)

Med anledning av plan- och byggnadsnämndens remiss i rubricerade ärende får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Kvarteret Ångkvarnen, är med sitt läge, sin historia och sina byggnader ett strategiskt viktigt storkvarter i Uppsala stadskärna, i kommunen och i Uppsalaregionen. Här finns en potential för att tillsammans med omgivande kvarter skapa en miljö som kan mäta sig med delar av området på västra sidan om Fyrisån och bli en viktig del av hela Uppsalaregionen. Ångkvarnen inrymmer flera värdefulla element från Uppsala som industristad. Det är därför mycket positivt att planen fastslår att de byggnader som är högst värderade i den kulturhistoriska analysen och som är industristaden Uppsalas ansikte utåt bevaras, såsom som Tegelsilon, Kvarnbyggnaden, Jästfabriken, Skeppselevatorn samt Pumpstationen. Med hänsyn till kvarterets centrala läge är det också positivt att området med sitt innehåll ska kunna ges en hög arkitektonisk kvalitet samt med en variation av sammanbindande gator och torg bidra till att Uppsalas förhållandevis lilla stadskärna kan vidgas.

Planbeskrivningen saknar dock ett mycket viktigt helhetsperspektiv med sin huvudbetoning på byggandet av 900 nya bostäder, tre förskolor och verksamheter, även om här också ryms ett mindre kulturstråk. Den liknar i sin form och till sitt innehåll snarast beskrivningen av en ny bostadsstadsdel. Kv. Ångkvarnen var ju jämte kv. Hugin ett av tre huvudalternativ i den tidigare utredningen om ett nytt konstmuseum. Även Hamnplan fördes av många fram som ett attraktivt lokaliseringsalternativ. Först i februari år 2020 när plansamrådsperioden är över kan dock enligt planbeskrivningen frågan om lokaliseringen av ett nytt konstmuseum bli aktuell. Ur såväl ekonomisk som miljömässig synpunkt är det olyckligt. Lokaliseringsfrågan för det nya konstmuseet borde lämpligen ha varit löst innan föreliggande plansamråd inleddes. Risken är därför stor att Uppsala för framtiden går miste om en attraktiv lokalisering för ett eventuellt nytt konstmuseum.

Sedan 1980-talet har kommunen genomfört en mycket uppskattad upprustning av å-rummet. Vid Kungsängsesplanaden kommer därför snart en ny bro som avlasta Östra Ågatan och Islandsbron. Med det inledda planarbetet för de centrala å-kvarteren kv. Hugin och Ångkvarnen, öppnas härmed nya möjligheter att för framtiden öka stadskärnans attraktivitet såväl lokalt som regionalt och nationellt. Det gäller såväl till innehåll som till skapandet av nya offentliga rum och aktiviteter. Det senare är särskilt viktigt för denna del av stadskärnan som redan domineras av bostäder.

För att skapa liv och rörelse, ”stadsliv”, krävs erfarenhetsmässigt långsiktigt medvetna, väl genomarbetade och samordnade satsningar för dess besöksmässiga och kulturella innehåll. Annars är risken stor att södra å-stråket i stadskärnan för framtiden permanentas som ytterligare ett bostadsområde.

Uppsala har redan fördelen av att vara en nationellt och internationellt välkänd kultur- och kunskapsstad. En stad som dessutom är lättillgänglig från hela Stockholmsområdet samt från hela landet genom närheten till Arlanda.

Med målsättningen att skapa ett kulturstråk och en attraktiv sammanbindande förbindelse stadskärnan tas i planförslaget ett viktigt första steg. Men det räcker inte. Kvarteren måste vara öppna, attraktiva och lättillgängliga för alla för såväl kulturinstitutioner som arbetsplatser inom besöksnäringen. Nytillskottet bör därför inte begränsas till ett eventuellt framtida konstmuseum med konsthall. Ska attraktiviteten långsiktigt säkras måste kommunen genom kommunstyrelsen skapa och ta vara på alla möjligheter till en samlokalisering av flera, gärna självständiga, kulturinstitutioner, -aktiviteter med hotell, restauranger, kaféer mm. Varför inte planera för ett kluster av kulturinstitutioner med tillgång till flera hörsalar, utställnings- och möteslokaler?

Upplandsmuseet lider t.ex. idag brist på utrymmen. Kv. Ångkvarnen skulle inom området kunna inrymma ett stadsmuseum knutet till Upplandsmuseet samt ett industriminnesmuseum kopplat till det som nu saknas, en verksamhet med inriktning på industri- och arbetarstaden Uppsala. I samband med utredningen av ett nytt konstmuseum väcktes också frågan om möjligheterna till samlokalisering med Fredens hus, båda idag inrymda i Slottet. Ett läge som av de flesta upplevs alltför otillgängligt, anonymt och med lokaler som är långtifrån ändamålsenliga. Och varför inte ett Dansens Hus samt ett Litteraturens Hus i området?

FVU instämmer med slutsatsen i den senaste förstudien för konstverksamheten i Uppsala att en regional samverkan måste vara mer strategisk och mer målinriktad än den varit hittills om nytillskott och samlokalisering av museer ska kunna till stånd. Det är både naturligt och självklart att en region värnar om och utvecklar sitt regionala centrum. Om inte Uppsalas museer till sitt innehåll och sin utformning har hög relevans på den regionala nivån blir tilltron på den nationella nivån självklart lidande.

Till sin struktur karaktäriseras planförslaget vidare av relativt små kvarter och smala passager med delvis höga hushöjder. FVU noterar de ständigt allt högre byggrätterna i den senaste tidens detaljplaner.  I Ångkvarnen borde industrikvarterens tegelbyggnad ha fått dominera stadsrummet. Bostadshusen mot norr och öster bör lämpligen begränsas till att ha högst 6 våningar och mot väster 4-5 våningar. Detta för att ge möjligheter till solljus i lägenheter och på gårdar men också en viktig, högst rimlig hänsyn till omgivande kvarter.

Ska ett attraktivt och lättillgängligt kulturstråk- strövstråk tillskapas i södra å-rummet krävs att det ges tillräckligt med utrymme samt att Ångkvarnen och omgivande kvarter får en översiktligt mer sammanhållen utformning. Detta mot bakgrund av att i kvarterets närhet finns såväl Resecentrum, Akademiska sjukhuset, Stadsträdgården och Studenternas samt flera universitetsinstitutioner. En långsiktigt uthållig stadsstruktur förutsätter goda ekonomiska levnadsvillkor, hållbara transporter, allmänt lättillgängliga, ljusa och trygga offentliga rum med omsorgsfull estetisk utformning, bostadsgårdar som underlättar sociala kontakter, gröna ytor, vegetation samt tillgång till kultur och kulturmiljöer. Med Ångkvarnen och närmast omgivande kvarter finns en stor potential att för framtidens Uppsalabor och besökare tillskapa möjligheter att kombinera boende, arbete och tillfällig vistelse med besök på stimulerande och intressanta kulturinstitutioner, kafé- och restaurangbesök, shopping mm.

Uppsala dag som ovan

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                  PO Sporrong                        Tomas Klang

Ordförande.                            Vice ordförande                     Styrelseledamot   

2019-08-30
Föreningen Vårda Uppsala

Till
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Till

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                         

Ang. detaljplan för del av kvarteret Kvarnen

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan och vill med anledning härav avge följande yttrande:

Det gäller främst förfarandet hur man hävdat motiv med och i planen. Det är rimligt att se platsen som vital inom ramen för gällande ÖP med strategi att utveckla och förstärka stadslivet. Det gäller särskilt i ett innerstadsnära läge som tidigare också haft en centrumfunktion, nu här kompletterad med bostäder. Grundläggande är förhållningssättet till platsen: med förnyelse som är tillskott, och om den är utförd och gestaltad i samklang med omgivningen, till befintliga värden och kommunens arkitekturpolitik- arkitekturpolicy. Detta finns också belyst i en kulturhistorisk utredning, bifogad i planen.

Utredningen framhåller särskilt ”låghusstaden”, det grundläggande motivet i 1950-talets grannskapsområden, som etablerades här ute på Kvarngärdet. Utarbetat med finstilt skärpa av Stig Ancker: en sparsmakad estetik; byggnadsdetaljer med standardiserade mått satta att ge lugn variation åt fasader utförda med få, enkla, väl hanterade material. Centrum, lagt i det park och institutionsstråk som både skilde och förenade inom stadsdelen, avvek inte i skala men framträdde genom låg skarpskuren tyngd, balanserad av omgivande planteringar.

Utredningen påvisar förändringen som skedde med tillägget av ”Kvarntornen”. Tornen kunde ses som en rimlig accent och gjorde ingen åverkan på stadssiluetten i infartslägen. Dock bröt de mot principen om sikt in mot staden inom grannskapets parkstråk. Med tillägg som nu föreslås i planförslaget ser utredningen att området förvanskas. Ett tredje torn skapar ett avvikande höghuskluster och får området att framstå som en egen, helt ny stadsdel! Ett tillägg som med skala, volym och materialverkan bryter mot omgivningen.

I plandokumentet refereras till synpunkter i den kulturhistoriska utredningen som dock avfärdas? Skrivningarna i planhandlingen om ”kvalitet” i stadsbild och stadsmiljö framstår därmed bara som fernissa. Kulturutredningen tog fasta på Stig Anckers affärsbyggnad. En byggnad av stor betydelse genom sin arkitektoniska kvalitet (en svensk Mies van der Rohe-byggnad) och på sin plats en samlande symbol för det nya grannskapet på Norra Kvarngärdet, en 60-talets låghusstad. I den nya planen är denna byggnad klassad oanvändbar! Huskroppen ligger nu indragen från gatulinjen med förgårdsmark som tillåter en dubbel trädsättning som mjuk gräns för området längs Torkelsgatan. I planförslaget föreslås istället en byggnad framdragen till kvartersgränsen som med borttagen trädrad ger plats för gc-trafik.

Mot denna bakgrund föreslår FVU att planen omarbetas och anpassas till intentionerna i kommunens arkitekturpolitik och arkitekturpolicy. Utgå istället från och återanvänd Anckers byggnad. Affärspaviljongens funktion är inte överspelad. Inte heller dess arkitektoniska uttryck som man borde se som en märkes- och kvalitetsvara, i sig en skylt för affärsrörelse. Återställ byggnadens yttre kvalitet och låt den bilda stomme, bli en plattform för en påbyggnad. Anckers byggnad medger tillägg i volymer som är mycket mer återhållsamma och satta i annan ordning än den planförslaget anger. Den föreslagna huskroppen på elva våningar sägs berika och förstärka karaktären hos området som ”nytt” centrum. Istället konkurrerar den och oroar i stadsbilden: inte längre som ett centrum utan som en ny stadsdel, av typen isolerad höghusstad. Byggnadsvolymerna skymmer särskilt inom området med högsta huset satt i söderläge. Kvartersgården, om än upphöjd, blir helt beskuggad. Med mindre volymer grupperade kring gårdsplatån och lagda öppet mot väster, utan kropp mot Torkelsgatan, skapas långt bättre solljusmöjligheter som ger högre bostadskvalitet och där gatufasaden har kvar sin grundkaraktär från Anckers byggnad.

Här kan också vara på sin plats att referera till ”Kvarntornen”. På sin plats tar de ändå lite fasta på ursprunget. Här finns en sockel, en grundvåning med karaktär från det gamla ”(A)Migo”, pendangen till Anckers affärsbyggnad. Tornen har också de lite drag av Anckers byggnad, med materialverkan och med en gestaltning som man kan associera till förebilder för 50-talets modernism. Ja, med sättning som Mies van der Rohes ikoniska höghus i Chicago, ”Lake Shore Drive”.

Slutsatser: Utgå i stället från platsen. Syna, säkra och förstärk dess kvaliteter. Kvarngärdet är ett skyddsvärt område. Stig Anckers byggnad är en viktig del av planidén med ett bilfritt grönstråk ända från Gränbyhöjden ned till Torkelsgatan. I stråket finns tydliga centrumfunktioner, skola barnomsorg, kyrka mm. Innehållet följer principen som gällde all planering i den östra stadshalvan under den sena halvan av 1900-talet. Bostadskvarter grupperade kring parker och parkstråk i sluttningslägen med utblick mot åsbyggnader och med en fond som gav trivsamhet och kvalitet åt vardagen, med såväl kulturhistoriska som andra omistliga värden. I dagens alltmer forcerade, ja närmast panikartade, bostadsbyggande är värden som dessa tyvärr inte längre lika respekterade. Med Kvarntornen släpptes bostäder in i stråket, dessutom i hela 11 våningar. Det saboterade effektivt den hittills väl respekterade principen om Domkyrkans fondverkan. Att i detta läge tillskapa förutsättningar för ytterligare ett 11-våningshus och utan de fasadkvaliteter som Kvarntornen trots allt besitter strider såväl mot kompetens som god erfarenhet.

Enligt FVU saknas i planförslaget såväl motiv som professionella och andra övertygande skäl för nyttjandet av marken för den föreslagna nya 11-våningsbyggnaden, dess roll i stadsbilden, dess relation till omgivningen samt  till Kvarntornen. Det är rimligt att sådana finns särskilt för en byggnad som gör sig jämbördig med UKK genom såväl sin höjd som genom sin centrala placering i staden.

För samhället som helhet är det alltmer viktigt att stadsbyggandet bygger på övergripande, väl genomtänkta och djupt förankrade idéer som identitet, trygghet, trivsel- och integrationsvärden. Trots fortsatt hög bostadsefterfrågan bör ny bostadsbebyggelse inte tillåtas ske på alla tillgängliga ”friytor”. Det kan härmed riskera att förstöra befintliga stadsstrukturer, stadskvaliteter och bevarandevärden istället för att samverka med och förstärka dem i enlighet med bl.a. kommunens olika hållbarhetsmål, beslutad arkitekturpolicy m.fl. Det är i så fall ett handlande i strid mot såväl bättre vetande som mot tidigare fattade beslut.

Uppsala dag som ovan

För Föreningen Vårda Uppsala

Föreningen Vårda Uppsala 2019-07-22

Mark- och miljööverdomstolen

Överklagande med begäran om prövningstillstånd av Mark- och miljödomstolens domar 2019-07-04 i målen P 4085-18 och P 4095-18 avseende detaljplaner för fastigheten Kronåsen 1:25 i Uppsala kommun rörande kv Vinghästen mfl (fd Centrala Ulleråker) respektive kv Sagan mfl (fd Vattentornsparken)
Föreningen Vårda Uppsala (FVU, stadgar bifogas liksom senaste årsmötesprotokoll) har godtagits som part i målet av Mark- och miljödomstolen och åberopar talerätt enligt 13 kap. 12§ Plan- och bygglagen (PBL, 2010:900).
FVU vill härmed överklaga de rubricerade domarna och yrkar att planbesluten ifråga upphävs.
Grunden för överklagandet är densamma som FVU anfört i sitt överklagande 2018-06-10 till Mark- och miljödomstolen av detaljplanebesluten som fattats av Kommunfullmäktige i Uppsala kommun 2018-05-28, §§ 104 och 105, Dnr KSN-2016-1556 och KSN-2016-1256.
FVU tar således främst fasta på grundvattenskyddet och ifrågasätter om och hur kommunen beaktat förbudet i art. 4 i EU:s ramvattendirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG), som innehåller regler mot att försämra statusen i grundvattnet, kvalitativt och kvantitativt. EU-domstolen har i den s.k. Weserdomen (C-461/13) förklarat att art. 4 har effekt i enskilda fall och inte enbart innebär en målsättning. FVU har i överklagandet framhållit att riskerna för grundvattenskyddet under den förväntade byggfasen inte särskilt uppmärksammats av kommunen, som fokuserat på grundvatteneffekterna av den planerade bebyggelsen när denna väl är färdigställd. Exploateringsfasen kan dock förväntas bli både långvarig och hektisk och enligt FVU:s mening kan riskerna för olyckor under den perioden bli särskilt stora.
Länsstyrelsen i Uppsala län har i beslut 2018-09-14 (404-4160-2018) prövat detaljplanerna ifråga enligt 11 kap.10§ PBL och beslutat att inte upphäva dessa men har betonat, att grundvattenförekomsten redan idag har otillfredsställande status och är utsatt för risker till följd av exploatering varför länsstyrelsen framhåller vikten av fortsatt arbete med att förbättra statusen och minska riskerna för försämring.
Avvikande mening till Länsstyrelsens beslut har anmälts av vattenhandläggaren Annika Lindblad, som anser att detaljplanerna bör upphävas eftersom de inte är förenliga med 5 kap. miljöbalken och inte heller med EU:s ramvattendirektiv.
Det finns enligt FVU:s mening anledning att lyfte fram den avvikande meningen och särskilt uppmärksamma, att Lindblad påpekar brister i underlaget i olika avseenden och även anför att detaljplanerna innebär risk för människors hälsa eftersom MKN för grundvatten inte kan tillgodoses. Lindblad påtalar att riskanalysen i ärendet är otillräcklig därigenom att den fokuserar på risken för dricksvattnets otjänlighet medan frågan i planärendet bör vara om icke-försämringskravet uppfylls. Hon betonar även den särskilda risk som det innebär att det över tid kommer att bli svårt att förmedla säkerhetskraven till enskilda bostadsrättsföreningar mfl fastighetsägare i området.
Mark- och miljödomstolen har bedömt att kommunen handlagt ärendet formellt riktigt och hållit sig inom handlingsutrymmet för detaljplaneläggning.
FVU vill däremot lyfta fram vad Lindblad anfört i sak i Länsstyrelseärendet och vidhåller på tidigare anförda grunder yrkandet att de aktuella planbesluten upphävs.
För Föreningen Vårda Uppsala (FVU)

Sten Åke Bylund
Ordförande

2019-07-04

Plan- och byggnadsnämnden

Med anledning av föreliggande remiss får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Föreningen Vårda Uppsala(FVU) ser med stor tillfredsställelse på att en av fastigheterna inom Svartbäckens bevarandeområde, Dragarbrunn 6:2, nu planeras få en genomgripande upprustning och restaurering, ökad tillgänglighet samt plats för nya bostäder. Fastigheten ingår dessutom i riksintressområdet för kulturmiljövården, C 40 A Uppsala stad, varför kommunen har ett särskilt ansvar gentemot riket i övrigt att vårda och ta hand om de fastigheter och byggnader som där ingår. 

Föreningen noterar att trots föreliggande q-märkning av fastigheten Dragarbrunn 6:2 föreslås förändringar i de olika husens utseende. Inte desto mindre noterar vi med glädje det varsamma anslaget inför de åtgärder som planeras.

FVU ifrågasätter dock starkt argumenten för att riva hus C, d.v.s. huset mot Östra Ågatan. Det är ett q-märkt hus i en del av stadskärnan som har omfattande kulturlager och som vid kommande nybyggnad säkert kräver utgrävning- analys till en sannolikt mycket stor kostnad. Det förutsätter i sig mycket starka argument om en rivning med kommande bostadstillskott ska beviljas. Att huset idag har en vanprydande inklädnad, en förändrad rumsindelning och att bärande väggar har rivits är på intet sätt omständigheter som i sig gör att huset kan och bör rivas innan alternativa lösningar prövats. Det får i varje fall inte innebära lägre krav på bevarande av berörda fastigheter inom det av kommunfullmäktige 1980 beslutade bevarandeområdet inom vilka bl.a. Svartbäcksområdet, Öfre Slottsgatuområdet och det centrala å-rummet ingår.

Föreningen Vårda Uppsala anser sammanfattningsvis att vi bör vara mycket rädda om det lilla bestånd av äldre byggnader som vi idag har kvar efter 60-talets rivningsvåg. Mot bakgrund av vad som framförts ovan om q-märkning, bevarandeområde och område för riksintresset anser föreningen därför att även mycket stora ansträngningar vore motiverade för att återställa och bevara huset för framtiden.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                                           Tomas Klang 

Ordförande                                                     Styrelseledamot     

Till

Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2019-05-13

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Förslag till detaljplan för Hammarparken, 2015- 001418

Styrelsen för Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avger följande yttrande över rubricerade förslag:

Om stadsdelen Eriksberg sägs ofta att den kännetecknas av en planeringsprincip som brukar kallas ”hus i park”. Och visst kan man få det intrycket när man närmar sig stadsdelen. Följer man således Eriksbergsvägen från Eriksbergskyrkan mot sydväst, bort mot Hågaån, har man snart Ekebydalen på sin högra sida med dess lantliga odlingslotter och beteshagar och på den vänstra sidan har man till att börja med en viss bebyggelse i sluttningen ner mot vägen. Bebyggelsen gör dock snart halt högst uppe i sluttningen, som får en trädridå ner mot vägen.

Stannar man till vid odlingslotterna i Ekebydalen och tittar upp mot Eriksberg är det inte givet att man genast uppfattar att där finns en ganska stor stadsdel. Man skymtar en del bebyggelse, ”hus i park”, men det närmast lantliga intrycket är här starkt. Förekomsten av vilda djur, som grodorna som trivs i Hammarparken när de vilar på vintern, bekräftar intrycket. Ytterligare bebyggelse ner mot Eriksbergsvägen i enlighet med förslaget kommer att starkt prägla området i mer urban riktning.

FVU ser värdet av att behålla det aktuella området obebyggt och låta den för Uppsala närmast klassiska planeringsprincipen ”de gröna fingrarna” fortsätta att prägla denna del av staden. Inte minst för att bibehålla en gradvis övergång till naturreservatet Hågadalen – Nåsten.

Detaljplaneförslaget har uppfattat de tidigare nämnda grodornas signalvärde och vill ge intryck av att dessa nog skulle kunna skyddas även fortsatt. Det bör då framhållas, att EU:s art- och habitatdirektiv inte är enbart vägledande utan innebär en skyldighet att faktiskt skydda vissa arter varför den frågan enligt FVU: s mening måste utredas ytterligare innan planbeslut fattas.  Även förekomsten av ganska gammal tallskog, som är ovanlig i landskapet, gör området värt att bevara som det är. Granbarksgnagaren och skarotandade barkborren talar också för att det rör sig om högre skogsvärden i området.

En annan aspekt på förslaget är att frågan om trafikbelastningen behöver analyseras ytterligare. Det torde vara uppenbart att biltrafiken ökat kraftigt på Granitvägen på senare år och att en ytterligare ökning innebär både stora säkerhetsrisker och negativa miljöeffekter.

Mellan Gnejsvägen och Eriksbergsvägen går Granitvägen i en vid båge som gör att sikten är skymd större delen av sträckan. Tempot är ofta uppdraget på denna sträcka och här har skett en olyckor. Befintliga bostadshusen ligger nära gatan och den tilltänkta bebyggelsen kommer att både bidra till trafikökning och att besväras av störningar från trafiken.

Även Ekebydalsvägen mellan Eriksberg och Flogsta är hårt belastad av trafik idag, också tung trafik, och köerna är ofta långa vid den lilla en-filsbron, som utgör överfart över det vattenflöde som rinner från fågeldammarna i Ekebydalen till Hågaån. Det innebär ytterligare onödiga utsläpp av avgaser och andra störningar av trafiken.

FVU anser att det är beklagligt att helhetsperspektivet på bebyggelse i Eriksberg nu tycks ha tappats bort helt efter vissa tidigare ansatser till att bedöma hela stadsdelen. Istället kommer separata detaljplaner, den ena efter den andra, avseende känsliga områden som nu Hammarparken och tidigare södra Kalkstenen/Blodstenen. Enligt FVU: s uppfattning behövs nu först och främst en fördjupad översiktsplan för stadsdelen som helhet innan man eventuellt går vidare till detaljplanenivån.

Med hänvisning till dessa synpunkter avstyrker FVU att föreliggande detaljplaneförslag genomförs.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till
Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2019-05-02
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Yttrande över förslag avseende detaljplan för Luthagen 13:1, kv. Seminariet

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har under åtskilliga år följt kommunens planarbete avseende Seminariet och har hela tiden betonat värdet av att behålla området oförändrat.
Seminariet har bedömts utgöra s.k. riksintresseområde för kulturmiljövården. Den klassificeringen har också vunnit stöd i Mark- och miljödomstolen, mål P 8800-13, som upphävde ett tidigare planförslag för på grund av risken för påtaglig skada på riksintresset.
Länsstyrelsen i Uppsala län har i yttrande 2018-11-22 (402-6696-2018) över det nu aktuella förslaget bedömt att ny bebyggelse inom fastighetens norra del kan riskera att påtagligt skada kulturmiljövärdet inom riksintresseområdet.
Länsstyrelsen framhåller behovet av noggrannare volym- eller siktstudier bl.a. för tydligare redovisning av vilken påverkan den planerade byggnationen får på det monumentala i seminarieanläggningen och dess näromgivning och yttrat att kommunen måste arbeta vidare på vyerna mot Seminarieanläggningen och närmiljön. Riksintresset bör tolkas så att den monumentala byggnaden befäster sin plats på fastigheten genom sin volymmässiga relation till den ursprungliga skolgården, fotbollsplanen och skolträdgården. Läplanteringen mot nordost är likaså ett viktigt rumsbildande element, som inramning av anläggningen. För riksintresset är byggnaderna och den omgivande trädgården ett odelbart helt.
Länsstyrelsen påminner vidare om att planområdet ligger inom ett område som beräknas få en översvämning med högsta beräknade flöde vid en eventuell översvämning av Fyrisån och att kommunen också måste beakta åtgärder som kan leda till möjliga förbättringar när det gäller uppfyllandet av miljökvalitetsnormer.
FVU för sin del har i tidigare ärende (ansökan om byggnadsminnesförklaring av kv. Seminariet 2011-06-06) lyft fram bl.a. trädgårds- och idrottsanläggningens betydelse. Den anlades för att ge odlingskunskaper åt seminariets studerande, kunskaper att föra vidare till de elever som de blivande lärarna skulle komma att få. 106 noggrant utvalda buskar och träd gör trädgårdsanläggningen intressant på samma sätt som Vasaparken eller Universitetsparken. En av många poänger med att behålla området oförändrat är just att visa vilken stor betydelse som tillmättes odling, lek och idrott i tidigare skolsystem. De enskilda plantorna bidrar till att skolträdgårdens anläggningar i sin helhet utgör en naturlig pendang till huskropparna. Byggnaderna och parken tillsammans utgör därför ett viktigt historiskt dokument som måste bevaras enligt FVU:s uppfattning. Riksintresseklassningen bekräftar riktigheten i bedömningen.
FVU står alltså fast vid sitt tidigare ställningstagande att Seminarieområdet bör bevaras intakt och avstyrker planförslaget.
För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund PO Sporrong Ulla Björkman Per Hedfors
Ordförande vice ordförande ledamot ledamot