Föreningen Vårda Uppsala 2024-07-12

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2024-06-17 att anta rubricerad detaljplan med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd  av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör  en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har  återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018  ref. 10.

Skäl för vårt yrkande

Ett oåterkalleligt ingrepp i och intill ett område av högsta kultur- och rikshistoriska värde.

Den i detaljplanen föreslagna spårvagnsdepån är en storskalig anläggning som är klassad som  miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen och Uppsala kommun är eniga i att den kan antas  medföra en betydande miljöpåverkan utifrån miljöaspekterna vattenkvalitet, kulturmiljö och  landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och naturmiljö (6 kap. 3 § MB).

Ett anläggande av den föreslagna spårvagnsdepån skulle innebära ett omfattande och  oåterkalleligt ingrepp inom och i den direkta i utkanten av ett område som har definierats ha högsta värde från såväl kultur- och naturmiljösynpunkt som landskapsbildsynpunkt, dessutom  ett kärnområde av största rikshistoriska betydelse.

Vi grundar vårt yrkande på följande övergripande argument, vilka var för sig torde vara  tillräckliga för att upphäva beslutet om antagande:

• Området är med sin topografi och sitt läge inom ett viktigt vattenskyddsområde direkt  olämpligt för miljöfarliga anläggningar som kräver stora, sammanhängande plana ytor  för sin funktion (2 kap. PBl, 2 kap. 6 § MB).

• En storskalig spårvägsdepå i det föreslagna läget kommer, tillsammans med den för  depån nödvändiga spårvägsbron, att påverka kulturmiljö, naturvärden och  landskapsbild (visuell landskapskaraktär) på ett ytterst negativt sätt (2 kap. 6 § 1 PBL,  3 kap. 6 § MB)

• Tillkomsten av spårvagnsdepån förutsätter en broförbindelse genom Årike Fyris. Ett  antagande av detaljplanen för depån kan därför inte ske isolerat utan måste grundas på en samlad bedömning för hela delområdet från Ultuna i väster till Gamla  Stockholmsvägen i öster (2 kap. 2 och 5 §§ PBL, 3 kap. 6 § MB).

• Planhandlingarnas redovisningar uppfyller inte lagens krav (4 kap. 33 § 6 PBL, 6 kap.  11 § 2 MB).

• Det har i detaljplanearbetet inte visats att den lokalisering som valts för  spårvagnsdepån är den mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov (2 kap. 2 § PBL). Inte heller har det visats att det utan orimliga kostnader skulle kunna  gå att hitta en bättre plats med mindre risk för olägenheter och negativ påverkan på  kulturmiljö och landskapsbild (2 kap. 6 och 7 §§ MB).

1. Den valda platsen för depån är olämplig 

Det för spårvagnsdepån valda läget ligger till en icke oväsentlig del inom ett riksintresse för  kulturmiljövården (Uppsala stad C 40). Området ingår dessutom i ett av kommunen utpekat  kulturmiljöområde (U 20). I områdets närhet finns naturreservatet Årike Fyris och ett större  område som omfattas av landskapsbildskydd enligt äldre lagstiftning (naturvårdslagen).

Det valda området ligger inom den yttre zonen av vattenskyddsområdet för Uppsala- och  Vattholmaåsarna. Känslighetsklassen för den del som berör planområdet har under  planarbetets gång ändrats från måttlig till hög. Rekommendationen för ett område med denna  klassning är ska man säkerställa att planering, ny exploatering, verksamhet eller åtgärder som  kan påverka de berörda grundvattenförekomsterna negativt i mesta möjliga mån ska undvikas.

En spårvagnsdepå kräver för sin funktion stora sammanhängande plana ytor. Det för  anläggningen valda läget är kraftigt kuperat. För det valda planområdet är höjdskillnaden  mellan högsta och lägsta punkten cirka 20 meter. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen  kommer en stor mängd massor (cirka 50 000 kubikmeter) att schaktas inom planområdet.

Betydande slänter och stödmurar måste tillskapas för att få till de plana ytor som anläggningen  kräver.

Det är uppenbart att den valda platsen inte lämpar sig för den typ av storskalig anläggning och  miljöfarlig verksamhet som en spårvägsdepå innebär.

2. Spårvägsanläggningarna medför en betydande negativ påverkan på omgivningen

Av planhandlingarna framgår att en spårvagnsdepå i det valda läget kommer att få en negativ  påverkan på angränsande områden. Såväl kulturmiljöutredningen som miljökonsekvens beskrivningen är tydliga i dessa avseende. Av handlingarna framgår att depåns påverkan på  omgivningen inte kan ses isolerat. Även de så kallade kumulativa effekter som uppstår när  bland annat spårvägsbron genom Årike Fyris anläggs måste tas i beaktande. Efter att ha  inbegripit dessa kumulativa effekter sammanfattas de aktuella spårvägsprojektens samlade  påverkan som följer (kulturmiljöutredningen sid 36, se även MKB sid 49):

”Tillsammans innebär de olika åtgärderna att flera moderna, storskaliga element som  förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Spårvägen på bank och  broar genom landskapet bedöms ha störst negativ effekt för riksintresset. De har en  skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka  såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. Vid sidan av den visuella  påverkan på det öppna landskapet kommer boende och besökare i området även att  påverkas audiellt genom ökade bullernivåer.

Miljön innehar höga kulturhistoriska värden med koppling till Fyrisåns och  Uppsalaåsens betydelse för Uppsalas framväxt. Ultuna och Nåntuna representerar de  kronogods som var en förutsättning för stadens framväxt och för vilken odlingsmarken  är ett viktigt uttryck. De planerade åtgärderna bedöms reducera områdets historiska  läsbarhet och projekten bedöms sammantaget medföra måttliga negativa kumulativa  effekter för riksintresset.”

Det är svårt att förstå hur man i kulturmiljöutredningen på grundval av vad man skriver (vår  markering med fet stil) kan dra slutsatsen ”måttliga negativa kumulativa effekter”. Än  märkligare är den formulering som finns i miljökonsekvensbeskrivningen (MKB sid 49):

”Den sammantagna påverkan bedöms innebära måttliga negativa kumulativa effekter  för landskapet och kulturmiljön inklusive riksintresse för kulturmiljövård och  landskapsbildskydd då kulturmiljövärden bedöms fragmenteras eller skadas samt att  den historiska läsbarheten reduceras.”

Enlig utredningen kommer anläggningarna att har en skala och riktning som är främmande för  kulturlandskapet, som kommer att påverka såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära  håll och även påverkas audiellt genom ökade bullernivåer. Kulturmiljövärden kommer att  fragmenteras och områdets historiska läsbarhet reduceras. FVU kan inte annat än att dra  slutsatsen att de värden som Årike Fyris med omgivningar inrymmer på ett påtagligt sätt kommer att påverkas av en spårvägsanläggningarna och därför inte bör medges utifrån vad  som sägs i 2 kap. 6 § 1 PBL och 3 kap. 6 § MB.

Även en spårvagnsdepå i sig riskerar att medföra en betydande påverkan på omgivningen. I  detaljplanen görs försök att säkerställa att så inte ska bli fallet. En så storskalig anläggning får  dock en påverkan på hur landskapet läses och tolkas även om det skulle lyckas att till en del  dölja anläggningen bakom en trädridå. De stora slänterna och höga stödmurarna blir en  påtaglig del i närmiljön och påverkar tillsammans med intrycken från skalskydd,  spårvagnshallar etcetera både direkt och indirekt upplevelsen av landskapet i stort. Trots  ambitionen att mildra de negativa effekterna sägs i granskningsutlåtandet (sid 55):

” Det viktigaste vad det gäller depåns synlighet är att depån inte ska ha stor negativ påverkan på riksintresset för kulturmiljövården och landskapsbildskyddet som båda gäller mot ån i väster. Det hade kunnat varit bra om mer skog kunnat bevaras även  norr om depån för att också minska hur mycket den syns norrifrån. Då en depå kräver  en del utrymme för att kunna fylla sin funktion på ett bra sätt har det inte gått hålla sig  inom trädridån mot norr. Höjdbestämmelserna är dock lägst i norr just för att höga  byggnader där blir extra synliga. Det som kommer synas mest är slänter, stödmurar  och skalskydd, det vill säga murar, plank eller stängsel. Därför finns bestämmelser  som reglerar att murar och skalskydd måste utformas med hög arkitektonisk kvalitet,  och att slänterna ska ha växtlighet.”

Det råder alltså ingen tvekan om att spårvagnsdepån kommer att påverka upplevelsen av det  angränsande landskapet och därmed omgivningen i stort. De bestämmelser som införts i  planen kommer inte att garantera att de negativa effekterna kan undvikas. Möjligen medför de  att den negativa påverkan kan mildras något.

Samtliga de i avsnitt 1 och 2 ovan nämnda faktorerna talar emot att platsen lämpar sig för att  anlägga en spårvagnsdepå i det valda läget. Riskerna för en negativ påverkan på omgivningen  är uppenbara både från den storskaliga anläggningen i sig som från driften av densamma. I den  antagna detaljplanen har införts att antal bestämmelser för att försöka begränsa den negativa  påverkan. Utöver vad som kan styras i en detaljplan anges ett mycket stort antal åtgärder för  att anläggningen och dess drift ska anses acceptabel (i miljökonsekvensbeskrivningen  återkommer ordet åtgärd 128 gånger). Enligt miljökonsekvensbeskrivningen kommer också  villkor att sättas för den planerade verksamheten utifrån den dispens och de anmälningar som  krävs enligt miljöbalken. Förutsättningarna för anläggande av depån är alltså inte tillfullo  klarlagda genom detaljplaneläggningen.

3. Ett antagandebeslut kan inte föregripa prövningen av spårvägsbron

En spårvagnsdepå på den nu aktuella platsen förutsätter att en spårvägsförbindelse kommer till  stånd genom Årike Fyris. Beslutet att anta detaljplanen för spårvägsdepån är obsolet om inte  en detaljplan medges för en spårvägsbro över Fyrisån och samtidigt tillåtlighet ges till vattenverksamhet för bortledande av grundvatten till samt uppförande av anläggning i  vattenområde med mera.

Planarbete för spårvägsbron pågår och ansökan om tillstånd till ovan nämnda  vattenverksamhet har lämnats in till mark- och miljödomstolen. Utgången av dessa prövningar  är i dagsläget oviss. Det innebär att förutsättningarna för att anlägga en spårvagnsdepå på den  nu aktuella platsen endast i begränsad omfattning var klarlagda när rubricerad detaljplan förelades kommunfullmäktig för beslut om antagande.

Enligt 2 kap. 2 § PBL ska planläggning syfta till att mark- och vattenområden används för det  eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och  behov. Av 2 kap. 5 § 3 PBL framgår att vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk  lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna  trafik etcetera (våra kursiveringar).

I det nu aktuella fallet har kommunen genom detaljplanen inte visat att vare sig det valda läget eller behovet av en depå i denna del av kommunen är klarlagt. Inte heller att möjligheterna att  ordna den för depån avgörande spårvägstrafiken. Sammantaget innebär det att en detaljplan  för depån inte kan upprättas och antas isolerat utan måste utredas, utformas och beslutas som tidigast samtidigt som en detaljplan för en spårvägsförbindelse över Fyrisån.

4. Planhandlingarnas redovisningar uppfyller inte lagens krav

Den till detaljplanen hörande planbeskrivningen uppfyller inte kraven i 4 kap. 33 § 6 PBL. En  planbeskrivning ska redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket  underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det. Så har inte skett i de  planbeskrivningar som har presenterats i vare sig samråds- eller granskningsskedet. Så har inte  heller varit fallet i den antagandehandling som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut om antagande. Av de förteckningar som redovisas framgår endast de konsulter som svarat för  utredningarna, inte vem som har varit beställare av desamma.

Ovan nämnda lagkrav har, enligt förarbetena till lagen, införts för att öka transparensen i  planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. I propositionen  (prop. 2020/ 2021:131, sid 57) sägs att: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem  som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett  intresse i saken.”

I det nu aktuella fallet är Region Uppsala planintressent, dvs. den som har initierat planärendet  och som svarar för genomförandet av detaljplanen. Att Uppsala kommun, genom de avtal som  tecknats rörande fyrspår mm, har etablerat en samverkan med Region Uppsala för att  genomföra de åtaganden som däri finns inskrivna, innebär inte att Region Uppsala har någon särställning som exploatör eller planintressent relativt lagens krav.

Av granskningsutlåtandet (sid 53) framgår att det är exploatören Region Uppsala som svarat  för den lokaliseringsutredning som ligger bakom valet av den nu aktuella platsen. I  granskningsutlåtandet sägs:

”För att hitta en lämplig placering för spårvagnsdepån har under åren 2018 till 2020  flera alternativa lägen för en spårvagnsdepå utretts av Region Uppsala.”

Vidare sägs att:

”En förutsättning var också att Region Uppsala skulle få rådighet över fastigheten.  Sammanlagt har 14 depålokaliseringar utretts under arbetets gång. Efter genomförda  utredningar mellan 2018 och 2020 återstod tre alternativ: Bäcklösa, planområdet och  Gökarbotippen, det vill säga deponiområdet söder om det nu aktuella planområdet.  Sammanfattningsvis bedömdes planområdet vara det område med minst risker och  osäkerheter, och flest identifierade fördelar enligt samtliga utvärderingskriterier.  Baserat på det togs beslutet att lokalisera spårvagnsdepån där.”

Det är FVU:s uppfattning att i en fråga som får så långsiktiga konsekvenser för  markanvändningen och kommunens utveckling som i det nu aktuella fallet så borde  lokaliseringsstudien ha utförts av kommunen. När för ett planärende grundläggande och avgörande utredningar kommer från en planintressent kan kommunens oberoende och saklighet sättas i fråga.

5. Det har inte visats att den valda lokaliseringen är den mest lämpade

Inledningsvis redovisade vi att länsstyrelsen och Uppsala kommun har varit eniga i att  spårvagnsdepån kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån en rad aspekter (6 kap.  3 § MB). Av planbeskrivningen (sid 47) framgår att en undersökning av betydande  miljöpåverkan enligt 6 kap. 6§ MB, daterad 2022-02-22, har upprättats. Dock framgår inte när  och i vilken instans som det särskilda beslut som anges i 6 kap. 7 § MB har tagits.

Vid en strategisk miljöbedömning ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Enligt 6 kap.  11 § 2 MB ska en sådan innehålla:

”en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till  planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd”

Det är FVU:s mening att kommunfullmäktiges antagandebeslut grundades på ett underlag som  uppvisar uppenbara brister. Det har inte presenterats en sammanställd lokaliseringsutredning som lever upp till kraven i nyss nämnda paragraf vare sig vid samråd, granskning eller inför  antagandebeslutet. Kommunfullmäktiges ledamöter har på basis av planhandlingarna eller de  övriga handlingar som har bifogats ärendet inte haft möjlighet att bedöma om den valda  lokaliseringen är den enda möjliga eller mest lämpade.

I planbeskrivningen (sid 51) sägs helt kortfattat att ”depåns placering har utretts i en  lokaliseringsutredning”. I den till detaljplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen (sid 12)  ges enbart en redovisning av de olika utredningsstegen inför att tre alternativa lägen så  småningom valdes ut. För dessa tre alternativ redovisas endast översiktligt varför två valts bort  och det tredje valts. Denna summariska redovisning kan inte anses leva upp till kraven i 6 kap.  11 § 2 miljöbalken.

Det är dessutom noterbart att förutsättningarna för ett beslut om lokalisering har ändrats sedan valet av plats gjordes. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen (sid 14) så redovisade känslighetskartan avseende grundvattnet vid tiden för framtagandet av beslutsunderlaget känslighetsklassen ”måttlig känslighet” men den har senare uppgraderats till ”hög känslighet”. Under processens gång har dessutom planområdet utökats och ianspråktar nu en större del av  skogsmarken och en del av jordbruksmarken / hagmarken för en planerad dagvattendamm. De  förutsättningar som gällde vid valet av lokalisering är alltså inte längre giltiga.

En spårvagnsdepå är en storskalig anläggning som ingår i en likaledes storskalig struktur där verksamheten ska bedrivas i många år framöver. Det är FVU:s slutsats att det av de  presenterade planhandlingarna inte går att dra slutsatsen att den valda platsen är den mest  lämpade med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov (2 kap. 2 § PBL).

FVU menar vidare att kommunen, med det bristfälliga underlag avseende prövningen av  lokaliseringen som har presenterats i ärendet, inte har visat att det utan orimliga kostnader  skulle kunna gå att hitta en bättre plats med mindre risk för olägenheter och negativ påverkan  på kulturmiljö och landskapsbild. Den valda lokaliseringen torde därför inte vara tillåtlig  enligt 2 kap. 6 och 7 §§ MB.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande