2025-01-07

Till Mark- och miljödomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed kommunfullmäktiges beslut 2024-12-12 att anta rubricerad detaljplan med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

FVU anhåller samtidigt om anstånd till 2025-01-31 för att utveckla föreningens talan och få en rimlig tid att förankra densamma i föreningens styrelse. Kungörelsen om antagandet av detaljplanen kom FVU till del först dagarna före jul, varför det på grund av helgerna inte har varit möjligt att samla styrelsen innan den angivna överklagandetidens utgång,

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för vårt yrkande i sak

FVU har tidigare utvecklat föreningens synpunkter och argument i samband med samråd och granskning enligt 5 kap. 11 respektive 18 §§ PBL (yttrandet från granskningen bifogas, daterat 2024-08-30). Vad föreningen där har framfört ligger till grund för vårt överklagande. Huvudargumentet sammanfattas i föreningens granskningsyttrande enligt följande:

Kommunens omfattande utredningsskyldighet enligt miljöbalken, när man planerar för ny industrimark/bostäder på jordbruksmark, är att undersöka om ”detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.”

FVU menar att denna prövning inte har genomförts eller presenterats under planprocessen. Detta förhållande strider mot 3 kap. 4 § MB. Kommunen har därmed inte visat att exploateringen för industrimark, även om den är ett väsentligt samhällsintresse, inte kan genomföras någon annanstans. Förslaget till detaljplan avstyrks därmed.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-12-27

Uppsala kommun, plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerad detaljplan som varit utsänt för samråd. FVU ser det som positivt att Vänge ges ett tillskott av ny bebyggelse då det är en ort som har potential att utvecklas som serviceort och på sikt få förbättrade pendlingsmöjligheter via Dalabanan. FVU vill dock peka på behovet av en grundläggande analys av ortens utvecklingsmöjligheter och av ett förslag till en lämplig utbyggnadsordning där även andra boendeformer än villor och grupphus ingår. Idag saknas bostadsrätter och hyresrätter, vilket även framgår av planbeskrivningen.

Den nu aktuella detaljplanen är exploatörsdriven, där exploatören svarar för i stort sett allt underlag i form av utredningar och illustrationer. Det ställer stora krav på att kommunen granskar innehållet i dessa utredningar och även bedömer och säkrar kvaliteten i dessa handlingar och de slutsatser som där redovisas. Den planbeskrivning som nu har tagits fram är i delar vag och oprecis och ger inte bilden av att kommunen fullt ut har prövat det underlag som exploatören har presenterat. I det följande kommenteras några exempel på iakttagelser som FVU gjort vid en genomläsning.

Redan inledningsvis blir texten missvisande när det skrivs att ”en detaljplan berättar vad som får byggas inom ett område och hur mark och vatten ska användas”. En detaljplan uppgift är inte att berätta, den upprättas för att reglera användningen mark och vatten samt bebyggelsens omfattning och utformning. (FVU:s kursiveringar)

I planbeskrivningen skrivs att ”Arkitektvägen är en mindre gata som inte bjuder in till höga hastigheter, men är i sin utformning inte optimal för att hantera flöden av barn som går till och från sina skolverksamheter.” Trots denna slutsats redovisas inte några överväganden avseende behov av åtgärder för att trygga barnens skolväg från det nu aktuella planområdet.

I planbeskrivningen anges ett parkeringsbehov som baseras på en snittstorlek per villa om 122 kvadratmeter bostadsarea medan detaljplanen (plankartan) medger en byggrätt om 225 kvadratmeter byggnadsarea per fastighet. Angiven nockhöjd medger tvåvåningshus, varför den faktiska storleken per villa kan komma att bli väsentligt större än 112 kvadratmeter.

I planbeskrivningen anges att grundvattenuppträngning har noterats vid 1,8 meter under markytan. Vidare sägs att höga grundvattennivåer, och i synnerhet potentiellt artesiskt grundvatten kan medföra svårigheter och hårdare reningskrav för dagvattenhantering och utsläpp. Trots detta finns inga förslag på åtgärder och inte heller något ställningstagande för att förhindra anläggande av källare.

Vad gäller risk för översvämningar skrivs att ”eventuellt kan trummors kapacitet behöva ses över för att säkerställa avledningen av vattnet.” Avledningen av dagvattnet är alltså inte säkerställt. En detaljplan ska klara ut vad som gäller och vilka åtgärder som krävs för att den tillkommande bebyggelsen inte ska orsaka problem vare sig inom densamma eller för omgivningen.

FVU noterar även ett antal oklarheter vad gäller huvudmannaskap i denna del av Vänge. Detaljplanen väster om planområdet är en byggnadsplan, dvs med enskilt huvudmannaskap, Detaljplanen söder och öster om området har kommunalt huvudmannaskap, vilket innebär att Vagnsbyvägen i denna del är en kommunal gata. I det nu aktuella planförslaget redovisas ingen allmän platsmark alls utan tillfartsvägarna till de planerade bostäderna säkerställs i planen som sk prickmark. En gemensamhetsanläggning avses bildas för att svara för drift och underhåll.

Samtidigt anges i planbeskrivningen att driften för majoriteten av vägarna i tätorten Vänge sköts genom vägförening och att även den nu aktuella detaljplanen kommer innebära drift och underhåll i privat regi. Det går inte att utläsa om Vänge vägförening kommer att svara för den nya gemensamhetsanläggningens åtaganden eller om de som bosätter sig i området kommer att vara beroende av tre olika huvudmän för vägarnas drift och underhåll.

Ytterligare oklarheter torde uppstå om de fyra fastigheter (Vangsby 3:1-4), som är belägna i direkt anslutning till den nu planerade bebyggelsen, lämnas utanför den nu aktuella planen. För att lösa de inbördes sambanden och de gemensamma åtaganden som kan uppkomma mellan den planerade bebyggelsen och dessa fyra fastigheter, så bör även de senare tas med i detaljplanen.

FVU noterar att av underlagshandlingarna framgår att exploatörer och beställare av dessa handlingar är Vagnsby Utveckling AB, V Property Holding AB, samt Mustafa Malla (planintressenterna), vilket enligt 4 kap. 33 § 6 PBL ska framgå av planbeskrivningen. Nu skrivs endast att handlingarna är beställda av exploatören utan att redovisa vilka dessa är.

Syftet med nyss nämnda paragraf är, enligt förarbetena till lagen (prop 2020/2021:131), att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. Där framhållas att: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.” (sid 57).

Vidare framhålls i nyss nämnda förarbeten vikten av att ”…kommunen i egenskap av planmyndighet kan säkerställa att de åtgärder som vidtas och de bedömningar som görs är sakliga och opartiska, så att objektiviteten inte kan ifrågasättas för det fall en plan grundar sig i huvudsak på underlag som har upprättats av planintressenten själv.”

I det nu föreliggande planärendet har allt väsentligt underlagsmaterial tagits fram av planintressenterna varför det är av särskild vikt att kommunens redovisning är korrekt, att planbeskrivningen är precis och att de avvägningar som kommunen gjort baserat på planintressenternas underlag tydligt framgår.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-12-10

Till Mark- och miljööverdomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed mark- och miljödomstolens vid Nacka Tingsrätt dom 2024-11-20 i mål nr P 2263–24 i den del den innebar att FVU:s överklaganden avslogs och yrkar att mark- och miljööverdomstolen meddelar prövningstillstånd samt upphäver plan- och byggnadsnämndens beslut att anta den i målet nu aktuella detaljplanen.

Hur riksintresset för Uppsala stad säkerställs är en huvudfråga i FVU:s arbete. För att vårt överklagande ska kunna slutligt beredas och beslutas i föreningens styrelse med den noggrannhet och eftertänksamhet som frågan kräver begär vi förlängd tid till den 15 januari 2025 med att kunna inkomma med en eventuell komplettering och utveckling av vår här nedan framförda talan.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och som vid senaste årsskiftet hade 169 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom föreningen utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för våra yrkanden

Det är FVU:s uppfattning att mark- och miljödomstolens beslut är felaktigt. Prövningstillstånd bör dessutom meddelas då det behövs vägledning för rättstillämpningen vad avser 4 kap 33 § 6 PBL och 5 kap. 27 § PBL.

Sammanfattningsvis är det FVU:s uppfattning att:

• Detaljplanen innebär en förvanskning av en kulturhistoriskt värdefull miljö, vilken riskerar att medföra en praxis som innebär en påtaglig skada på riksintresset Uppsala stad (kumulativa effekter).
• Planhandlingarna är inte upprättade i enlighet med intentionerna i PBL.
• En detaljplan som berör ett riksintresse som det för Uppsala stad måste anses omfattas av kravet i 5 kap. 27 § PBL att en detaljplan ska antas av kommunfullmäktige.

Detaljplanen innebär en förvanskning av en kulturhistoriskt värdefull miljö, vilken riskerar att medföra en praxis som innebär en påtaglig skada på riksintresset Uppsala stad (kumulativa effekter).

Föreningen vidhåller att riksintresset (Uppsala stad C 40 A) och de kulturhistoriska värdena inte i tillräcklig grad har beaktats i planen och att prövningen av den nu aktuella detaljplanen inte kan ses isolerat från eventuellt kommande exploateringar inom riksintresseområdet. Accepteras den nu framlagda planen kan det sätta en praxis som kan leda till att riksintresset skadas och måste omprövas. Att så kan komma att ske framgår av rapporten Uppsala stad C 40 A Riksintresse för kulturmiljövården, Fördjupat kunskapsunderlag. Länsstyrelsen 2014. Där beskrivs historiken bakom avgränsningen av riksintresset, bland annat vilka områden som utgått och varför (s. 13):

De områden som utgick 2002 var sådana som präglades av ett stort tillskott av ny byggnation och förändringar i en sådan omfattning att den ursprungliga kulturhistoriska karaktären förändrats. De områden som utgick var mindre partier vid Eriksberg, Rickomberga och vid nordvästra delen av Tuna backar. De är bebyggelseområden där sentida inslag bidragit till att deras ursprungliga karaktär och särprägel förändrats avsevärt och därför inte längre är av riksintresse. Dessa bedömningar har vid fältbesiktning visat sig vara välgrundade och gäller fortfarande.

För att värdet av det nuvarande riksintresset ska vara intakt över tiden är det därför av högsta vikt att bevaka och särskilt pröva varje tillägg eller förändring där de kulturhistoriska värdena reduceras eller förvanskas. Den nu aktuella planen är av sådan karaktär där en byggnad av högt kulturhistoriskt värde, uppfört som en solitär (fritt liggande byggnad) utformad i en lågmäld efterkrigsarkitektur, sammanbyggs med ett nutida tillägg med ett medvetet dominerande uttryck.

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun antog 2024-02-15 den nu aktuella detaljplanen för del av kvarteret Trudhem. Detaljplanens syfte anges vara att möjliggöra nya byggrätter samtidigt som de höga kultur- och arkitekturhistoriska värdena som finns inom planområdet värnas. Det är FVU:s mening att detta syfte inte är möjligt att uppnå såsom det framlagda förslaget har utformats.

Kommunen stöder sitt ställningstagande på bland annat en av Upplandsmuseet framtagen byggnadsminnesutredning enligt vilken det kulturhistoriska värdet för tingshusets södra flygel har minskat eftersom den tidigare är ombyggd. Det handlar om att man på tingshusets östra sida, mot Storgatan, har skapat en entré för handikappade, vilket tidigare saknats, och att man därvid även varit tvungen att sätta igen ett fönster. Det är enligt FVU:s uppfattning orimligt att hävda att dessa begränsade och med arkitektonisk skicklighet genomförda åtgärder har berövat byggnaden så mycket av dess ursprungliga kulturhistoriska värde att en byggnadsminnes-förklaring inte längre skulle kunna vara aktuell. Ingen som inte känner till de faktiska förhållandena skulle reagera på att åtgärderna är tillkomna i efterhand.

Under planarbetet har, genom exploatörens försorg, även en antikvarisk konsekvens-beskrivning tagits fram enligt vilken tingshusets södra gavel dels endast utgör en begränsad del av tingshuset som helhet, dels har liten exponering ut mot omgivningen. Konsekvensbeskrivningens samlade bedömning är därför att de tillkommande byggrätterna inte medför någon förvanskning av tingshuset som helhet. 

FVU vill framhålla att byggnaden till sin form och karaktär är en solitär, som med omgivande tomt av öppen parkkaraktär under många år har spelat viktig roll i staden. Att bygga ihop denna solitär med angränsande delar av kvarteret innebär dels att man på ett påtagligt sätt ändrar byggnadens karaktär, dels att man frångår arkitektens idé om ett fritt liggande hus på platsen. Sakligheten och opartiskheten i konsekvensbeskrivningen kan och bör därför enligt FVU:s mening ifrågasättas.

Samtidigt som byggnadsminnesutredningen hävdar att den tillskapade handikappentrén och det igensatta fönstret har berövat tingshuset så mycket av dess ursprungliga värde att en byggnadsminnesförklaring inte längre är aktuell, menar alltså den antikvariska konsekvensbeskrivningen att det går bra att bygga ett femvåningshus på tomten och att motbygga en gavel utan att det medför någon förvanskning av tingshuset och att det därför inte heller skulle ha någon negativ påverkan på riksintresset Uppsala stad, en uppfattning som delas av kommunen.

Kommunen framhåller vidare att tingshusets flyglar inte har samma värde som tingssalen med dess höjd och utskjutande utformning och att man därför kan bygga bort gaveln på tingshusets södra flygel genom att medge en ny byggrätt mot Storgatan placerad mellan gaveln och grannfastighetens gårdshus. Även om flyglarna har ett lägre skyddsvärde än tingssalen så betyder inte det att de saknar skyddsvärde. Att olika delar av en byggnad har olika skyddsvärde är för övrigt inte ovanligt. Som exempel kan nämnas Uppsala slott där rikssalen har ett högre skyddsvärde än längan mellan tornen. Att tingshusets båda flyglar finns kvar i så gott som oförändrat skick ökar däremot tingssalens skyddsvärde liksom tingssalen i sin tur ökar flyglarnas värde. De olika delarna ger tillsammans tingshuset ett mycket högt skyddsvärde.

Enligt kommunen möjliggör detaljplanen tillskapandet av en ny årsring i kvarteret. Vems eller vilkas önskemål därom man därmed skulle tillmötesgå framgår inte. FVU ser inget behov av en ny årsring i kvarteret, särskilt inte som den skulle komma att inverka negativt på denna byggnads kultur- och arkitekturhistoriska värde.

Vidare anser kommunen att detaljplanens två byggrätter ger möjlighet att uppföra två hus av hög arkitektonisk kvalitet. Vad vi vet är att de ska tillkomma på en fastighet som redan rymmer en byggnad av oomtvistligt hög arkitektonisk kvalitet och att det är denna byggnad, tingshuset, som kommer att förlora på detaljplanens genomförande.

Även länsstyrelsen har yttrat sig i målet, första gången 2022-09-09. Länsstyrelsen skrev då följande:

Med ett genomförande av det aktuella planförslaget konstaterar länsstyrelsen att den före detta tingsrätten förlorar så mycket av sitt kulturhistoriska värde att en byggnadsminnes-förklaring inte längre kan bli aktuell.

Efter att mark- och miljödomstolen 2023-06-21 upphävt den tidigare detaljplanen har länsstyrelsen inga synpunkter på den nya, nu aktuella planen, trots att denna i fråga om hanteringen av de kulturhistoriska värdena kan sägas vara identisk med den föregående. Varför länsstyrelsen har frångått sin tidigare bedömning är svårt att förstå och förklaras inte.

FVU anser att kommunen inte på ett trovärdigt sätt har lyckats argumentera för att tingshusets värde inte kommer att lida skada om detaljplanen genomförs. Inte minst kommer en betydande del av utsikten inifrån tingshusets uppglasade trapphus att försvinna, den utsikt som vänder sig in mot de centrala delarna av Uppsala. Här kommer en stor del av utsikten mot Österplan och järnvägen i framtiden att skymmas av ett femvåningshus.

Länsstyrelsen skrev i det fördjupade kunskapsunderlag som nämns ovan:

Det är angeläget att byggnaderna inom riksintresseområdet kan fortsätta att brukas med beaktande av deras särart och kulturhistoriska värde. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer bidrar till upplevelsen och förståelsen av stadens utveckling.

FVU vill i detta sammanhang även framföra följande: Tingshuset är beläget i Uppsalas östra innerstad belägen öster om järnvägen, en stadsdel som, till skillnad från staden väster om järnvägen och särskilt väster om ån, har ytterst få offentliga märkesbyggnader av dignitet. Inte minst av den anledningen samt för att tingshuset har få motsvarigheter i landet i övrigt anser FVU att plan- och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen ska upphävas.

Planhandlingarna är inte upprättade i enlighet med intentionerna i PBL.

Under senare år har det blivit vanligt att planintressenter bidrar med omfattande underlagsmaterial när detaljplaner upprättas och även medverkar genom att upprätta förslag till planhandlingar, så kallade exploatörs- eller byggherredrivna planer. Dessa begrepp saknas i PBL och det saknades tidigare även stöd i lagen för denna typ av medverkan.

Lagen om privat initiativrätt infördes den 1 augusti 2021. Då infördes i propositionen (prop. 2020/21:131) begreppet planintressent och genom de ändringar som gjordes i PBL medges att enskilda planintressenter ska kunna underlätta och påskynda detaljplaneprocesserna genom att ta fram det planeringsunderlag som behövs (5 kap. 8 § PBL). Innan denna bestämmelse infördes saknades lagstöd för att en planintressent skulle kunna tillhandahålla det planeringsunderlag som behövs. Trots detta har den nu aktuella planen ursprungligen upprättats på detta sätt. Delar av underlagsmaterialet togs fram redan 2019 medan andra delar har tillkommit först sedan lagen infördes. Det finns dock, vad vi kan finna, ännu inget rättsfall som tar ställning tills att en planintressent ska kunna ta fram allt planeringsunderlag i så speciella fall som det nu aktuella.

I doktrinen har det påpekats att kommunen bör svara för sådant planeringsunderlag som handlar om en detaljplans kärnfrågor och som kräver många bedömningar eller på annat sätt avsevärt påverkar en planintressents intressen (se exempelvis Sven Boberg, JP Infonet). Som skäl har angivits att om detta underlag kommer från en planintressent kan kommunens oberoende och saklighet sättas i fråga. I det nu föreliggande fallet har tydligtvis allt underlagsmaterial tagits fram av planintressentens konsulter. Vi menar att det inte går att utesluta att det kan ha medfört brister i saklighet och/eller opartiskhet. Se i sammanhanget det som ovan har anförts om sakligheten och opartiskheten i den antikvariska konsekvensbeskrivningen.

Ett första förslag till detaljplan för del av kvarteret Trudhem, antogs av plan- och byggnadsnämnden 2022-12-11. Efter överklaganden upphävde mark- och miljödomstolen genom dom 2023-06-21 densamma (mål nr P 9024–22). Plan- och byggnadsnämnden valde då att upprätta ett nytt förslag som antogs av nämnden 2024-02-15. Det är FVU:s mening att detta nya förslag som nu överklagas bör prövas mot kraven i 4 kap. 33 § 6 PBL.

När den privata initiativrätten infördes ställdes kravet på att en planbeskrivning ska redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det (4 kap 33 § 6 PBL). Detta lagkrav har, enligt förarbetena till lagen, införts för att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. I prop. 2020/21:131 (s. 57) uttalas: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.”

Genom en övergångsbestämmelse gäller de äldre bestämmelserna i 4 kap. 33 § PBL för ärenden om detaljplaner som har påbörjats före den 1 augusti 2021 och mål och ärenden som avser överklagande och överprövning av sådana detaljplaner till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort. I föreliggande fall påbörjades ett första planförslag före lagens i ikraftträdande, varför denna undantagsbestämmelse skulle kunna åberopas som stöd för att inte redovisa vem som står bakom det framlagda underlaget. Genom att denna första plan upphävdes genom mark- och miljödomstolens dom (mål nr P 9024–22) och saken inte fördes vidare till mark- och miljööverdomstolen får det då aktuella målet anses vara avslutat. Det innebär att övergångsbestämmelsen inte kan åberopas avseende det nu aktuella målet (mål P 2263–24).

I förteckningen i planbeskrivningen (s. 6) listas detaljplanehandlingarna samt ett antal utredningar som betecknas som övriga handlingar. Beställare av underlagsmaterialet torde genomgående vara FL Invest Holding AB eller Rohan Ekonomisk Förening, vilket i så fall enligt PBL 4 kap 33 § 6 PBL ska framgå av beskrivningen (se prop. 2020/21:131, s. 58, där skälen för redovisningsskyldigheten också utvecklas). Det bör även redovisas på vems uppdrag Johan Celsing arkitektkontor har upprättat de i beskrivningen angivna handlingarna.

Det är FVU:s mening att plan- och byggnadsnämnden har brustit i sin redovisning av vem som står bakom det underlagsmaterial som den aktuella detaljplanen bygger på. Den transparens som PBL ställer krav på har därmed inte uppfyllts.

En detaljplan som berör ett riksintresse som det för Uppsala stad måste anses omfattas av kravet i 5 kap. 27 § PBL att en detaljplan ska antas av kommunfullmäktige.

FVU överklagade plan- och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen då densamma, enligt föreningens mening, genom dess betydelse för riksintresset för Uppsala stad och de dokumenterade kulturhistoriska värdena borde ha prövats av kommunfullmäktige enligt 5 kap. 27 § PBL.

Mark- och miljödomstolen (domen s. 14 f.) citerar förarbetena till den aktuella lagtexten: 

Av förarbetena framgår att uttrycket plan som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt omfattar sådana planförslag som ska handläggas enligt det förfarande som regleras i 5 kap. 7 § (utökat planförfarande), dvs. planförslag som inte är förenliga med översiktsplanen eller länsstyrelsens granskningsyttrande över denna, är av betydande intresse för allmänheten eller i övrigt av stor betydelse, eller kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (se prop. 2016/17:151 s. 96).

Vidare skriver domstolen (domen s. 15):

Med uttrycket “betydande intresse för allmänheten” avses planförslag som kan antas angå en större krets människor som inte redan kommer att underrättas om planförslaget i egenskap av sakägare eller boende i eller i anslutning till planområdet. Det kan t.ex. gälla områden som används av allmänheten för rekreation, vissa betydelsefulla kulturmiljöer och ärenden där strandskydd ifrågasätts.

Därefter gör domstolen bedömningen att planens karaktär och omfattning inte är av sådan principiell beskaffenhet eller större vikt att den av den anledningen skulle ha antagits av kommunfullmäktige.

Det är FVU:s mening att denna slutsats är felaktig. Planområdet ingår i ett större område som klassats som riksintresse (Uppsala stad C40 A). Ett riksintresse är per definition ett begrepp som avser ett område, en plats eller ett enstaka objekt som bör skyddas och som anses viktigt ur en nationell synvinkel. En fråga som är av nationellt intresse, likt riksintresset Uppsala stad C40 A, får då anses vara en fråga som omfattas av förarbetenas skrivning ”av betydande intresse för allmänheten eller i övrigt av stor betydelse”. Speciellt gäller detta för ett riksintresse som det nu aktuella, där läsbarheten av den historiska utvecklingen är ett grundläggande motiv för dess tillkomst. Denna läsbarhet är till för såväl uppsalabor som besökare. Frågan berör därför en långt större krets av människor än kretsen av sakägare eller boende som finns i eller i anslutning till planområdet.

Med stöd av det nyss anförda är det FVU:s uppfattning att detaljplanen borde ha handlagts med ett utökat förfarande och ärendet förts till kommunfullmäktige för prövning. Plan- och byggnadsnämndens möten är slutna, dokumentation sker endast genom beslutsprotokoll med eventuella reservationer. Det är först genom en prövning i kommunfullmäktige som en godtagbar transparens erhålls och medborgarna kan ta del av de politiska överväganden som görs. Den aktuella planen borde därför ha prövats av kommunfullmäktige i enlighet med grundregeln i 5 kap. 27 § PBL.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande
Tomas Klang, styrelseledamot

2024-12-06

Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) välkomnar kommunens avsikt att höja exploateringstalen i Främre Boländerna och ge stadsdelen en högre grad av innerstadskaraktär med ett stort inslag av näringsliv. Vi tror dock att det kan bli svårt att göra området till en integrerad del av innerstaden på grund av den barriär som Strandbodgatan utgör i sitt nuvarande skick. Det hindrar ändå inte att området med sitt centrala läge och speciella innehåll kan bli en attraktiv och spännande stadsdel på sina egna villkor.

Vi noterar med tillfredsställelse den i planen uttalade ambitionen att områdets kulturhistoriskt intressanta bebyggelse så långt möjligt ska bevaras för framtiden. I planen beskrivs att Pianofabriken tillsammans med övrig bebyggelse längs Alsikegatan utgör stadsdelens karaktäristiska fasad mot centrala Uppsala. Det förtjänar att tas hänsyn till och bör tjäna som utgångspunkt när Kv. Gudur nu som första kvarter ska utvecklas i en mer stadsmässig riktning.

Till skillnad mot vad som står i planen anser FVU att Holmens bryggeri och Pianofabriken inte enbart får sitt värde av platsen och byggnadernas tidigare funktioner, utan även av deras arkitektoniska utformning. Trots senare tiders ändringar och tillägg utmärks båda av ett väl behärskat och välproportionerat formspråk med fina detaljer. Inte minst viktigt är också att de har få, om ens några, motsvarigheter i Uppsala i övrigt.

Tyvärr visar detaljplanens illustrationer en schematiskt utformad byggnadskoloss som på alla sätt bryter mot de två befintliga byggnadernas formspråk. Det gäller skala, material (om huset byggs i trä), takutformning, proportionen mellan mur och fönster och kanske även färg. Enligt FVU’s mening bör nockhöjden för hela kvarteret begränsas till 20 meter och nya byggnader förses med sadeltak. Kv. Gudur är inte platsen för stora åthävor, utan för anpassning och återhållsamhet. En ny, mer ”utstickande” arkitektur kan överraska längre in i området.

Vi tror att områdets trivsamhet och en arkitektur i mänsklig skala snarare än maxade exploateringstal kommer att avgöra områdets framtida attraktionskraft och popularitet.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker FVU nuvarande planförslag men vi är positiva till en modifierad ombyggnad med hus som är lägre och mer anpassade till omgivningen.

 Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Tomas Klang, styrelseledamot
Jonas Tengborn,styrelseledamo

2024-11-28

Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerad detaljplan som varit utsänt för granskning. FVU finner att förutsättningarna för detaljplanen i allt väsentligt är i överensstämmelse med vad som presenterats vid tidigare samråd och vid en första granskning avseende delsträcka A-C. De synpunkter och erinringar som föreningen tidigare har framfört kvarstår därför fortsatt (se våra yttranden daterade 2021-05-20 och 2023-08-10).

Enligt FVU:s mening baserar sig den nu framlagda detaljplanen, tillsammans med de tidigare framlagda detaljplanerna avseende spårväg/kapacitetsstark kollektivtrafik, på sådana antaganden som medför ogynnsamma och oförutsägbara konsekvenser för staden och kommunen i sin helhet. FVU avstyrker därför planerna för samtliga delsträckor i avvaktan på att kommunen gör ett omtag på planeringen av den södra och sydöstra staden, samt redovisar ett förslag till ett framtida sammanhängande kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som binder ihop hela staden, inte som nu enbart de södra och sydöstra delarna.

FVU ser med stor oro på att i den nu framlagda detaljplanen omvandlas såväl Gunnar Leches park som Bäverns gränd till renodlade trafikmiljöer dominerade av spårvägen med tillhörande anläggningar. I den till detaljplanen hörande beskrivningen framhålls:

Från centralstationen till Svandammen, går kollektivtrafikstråket genom täta stadskvarter och platser med stor betydelse för både stadslivet och Uppsalas kulturmiljö. Kollektivtrafiken ska bidra till att stärka denna del av innerstaden samtidigt som gestaltning och placering av anläggningar i stor utsträckning ska integreras på ett finkänsligt sätt i den befintliga miljön. (planbeskrivningen sid 14–15)

Vi kan inte se på vilket sätt det nu framlagda förslaget bidrar till att stärka denna del av innerstaden. Gunnar Leches park slås ut och Bäverns gränd kommer att utgöra en renodlad transportsträcka mellan en hållplats vid Sjukhusvägen/Munkgatan och ändhållplatsen vid Centralstationen. Dessutom kommer såväl kommande anläggningsarbeten som den tunga spårvägstrafiken med stor sannolikhet att medföra en negativ påverkan på den angränsande kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Bebyggelse-, gatu- och livsmiljöerna längs Bäverns gränd riskerar att skadas och även i övrigt påverkas negativt.

Avslutningsvis vill vi framföra att vi under hösten har noterat att arbetet med att anlägga spårväg har påbörjats, vilket framgått av reportage i UNT och de informationsbroschyrer som delats ut i hushållens brevlådor. Vi ställer oss frågande till att så har kunnat ske, då anläggande av spårväg förutsätter en lagakraftvunnen järnvägsplan alternativt detaljplan. För de sträckor som arbetet nu har påbörjats (Dag Hammarskjölds väg) eller snart kommer att påbörjas (Vårdsätravägen med flera vägar) föreligger ingen lagakraftvunnen plan.

Det torde vara plan- och byggnadsnämndens uppgift att tillse att även kommunen håller sig inom ramarna för gällande regelverk. Vårt påpekande här ovan ska ses som en anmälan av ett potentiellt regelbrott, varför vi snarast förväntar oss ett ställningstagande från plan- och byggnadsnämnden hur den ser på denna fråga.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 
Bo Aronsson,vice ordförande

2024-11-19

Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avstyrker rubricerat samrådsförslag i dess nuvarande utformning. Vår avstyrkan grundar sig i huvudsak på tre argument:

1. Förslaget innebär att i gällande detaljplan säkerställd parkmark tas i anspråk för bebyggelse. Parkmarken finns där av flera anledningar. Inom området finns ett antal cirka 250 år gamla tallar samt blåsippa och gullviva, vilka omfattas av fridlysningsbestämmelser i §9 artskyddsförordningen. Större delen av området är också redovisat som ett område där fornlämningar kan finnas.
   FVU menar att kommunen principiellt bör vara ytterst försiktig med att medge att parkmark får tas i anspråk för exploatering. För att detta ska kunna ske bör det vara fråga om ett väsentligt samhällsintresse. I södra Gunsta finns ett större utbyggnadsområde som under en betydande tid framöver kan tillgodose tätortens behov av småhus och andra typer av bostäder, varför villabebyggelse inte kan anses vara av sådant samhällsintresse att parkmark måste tas i anspråk.
2. Förslaget innebär, såsom det är utformat, ett betydande ingrepp i den kuperade terrängen. Den redovisade vägsträckningen är okänsligt dragen och medför såväl större slänter/stödmurar som bergsskärningar, vilket framgår av planhandlingarna. En försiktig komplettering av området torde vara möjlig utan dessa ingrepp. Den redovisade utformningen ger dessutom en dålig tillgänglighet till och inom området.
3. Den föreslagna villabebyggelsen är belägen i direkt anslutning till ett vägreservat för väg 282 och kommer att exponeras för vägtrafikbuller från denna väg. Enligt trafikbullerutredningen klaras riktvärdet avseende ljudnivå vid fasad enligt Trafikbullerförordningen. Dock ska noteras att nivåerna ligger nära de aktuella gränsvärdena och att riktvärdena vid uteplats inte uppfylls vid samtliga uteplatser utan åtgärder. Gunsta har andra utbyggnadsområden som kan erbjuda en bra utemiljö sett från bullersynpunkt varför det nu framlagda förslaget bör avvisas.

Avslutningsvis vill vi påminna om att FVU återkommande har påpekat att en planbeskrivning ska redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det (4 kap 33 § 6 mom. PBL). FVU noterar att även i detnu aktuella samrådsförslaget saknas en redovisning av vem som svarar för de på sidan 5 redovisade utredningarna. Av planbeskrivningen ska här framgå att det är planintressenten, dvs. fastighetsägaren Axel Bodén som är beställare.

Lagkravet i 4 kap. 33 § 6 mom. har enligt förarbetena till lagen (prop. 2020/2021:131) införts för att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. Där framhålls att: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.” (sid 57). Vidare framhålls i dessa förarbeten vikten av att ”… kommunen i egenskap av planmyndighet kan säkerställa att de åtgärder som vidtas och de bedömningar som görs är sakliga och opartiska, så att objektiviteten inte kan ifrågasättas för det fall en plan grundar sig i huvudsak på underlag som har upprättats av planintressenten själv.”

I det nu föreliggande planärendet har allt underlagsmaterial tagits fram av planintressenten varför det är av särskild vikt att kommunens redovisning är korrekt och att de avvägningar som gjorts tydligt framgår.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande

Bo Aronsson, vice ordförande

2024-10-31

Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har, efter att tagit del av planhandlingarna med tillhörande samrådsredogörelse och de kompletterande utredningar som gjorts inför granskningen, stärkts i övertygelsen om att Malma ängar bör bevaras i sin helhet. Detta då planen medför en stor negativ påverkan på områdets samlade naturvärden och leder till en märkbar minskning av livsmiljöer för de arter som är knutna till öppna gräsmarker. FVU avstyrker därför fortsatt den föreslagna exploateringen.

Som FVU tidigare har framfört råder det inte något tvivel om att Malma ängar har ett mycket högt naturvärde. Det bekräftas av såväl den omfattande miljökonsekvensbeskrivningen som naturmiljöutredningen. Enligt naturmiljöutredningen, daterad 2024-05-22, bedöms planförslaget medföra stor negativ påverkan på områdets samlade naturvärden samt stor till mycket stor negativ påverkan på enskilda naturvärdesobjekt med högt och högsta naturvärde (klass 2 och klass 1).

Det föreslagna bebyggelseområdet har under planarbetets gång minskats men trots det kommer den ekologiska funktionen i landskapsobjektet att märkbart försämras. Den sammantagna påverkan på områdets naturvärden, där samtliga naturvärdesobjekt, artförekomster och samband inom landskapsobjektet beaktas kommer, enligt vad som framgår av till planen hörande handlingar, att medföra stora negativa konsekvenser.

I samband med samrådet framförde FVU kritik mot att planbeskrivningen inte uppfyllde lagens krav. Enligt PBL ska planbeskrivningen redovisa planeringsförutsättningarna, planens syfte och de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser (4 kap. 33 § 1, 2 och 4 PBL).

Planbeskrivningen har kompletterats inför granskningen men vi kan inte finna att det i planbeskrivningen redovisas de överväganden som gjorts mellan exploateringsintressena å ena sidan och de samlade bevarandeintressena (naturvärdena) å den andra.

Vid samrådet påpekade FVU att planbeskrivningen också ska redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det (4 kap 33 § 6 mom. PBL). Stadsbyggnadsförvaltningen har bemött detta i samrådsredogörelsen där man skriver:

Stadsbyggnadsförvaltningen bedömer att underlaget har presenterats på ett juridiskt korrekt sätt enligt 6 kap § 33 PBL, då det framgår om ett visst underlag tagits fram av en enskild, vilket underlag som detta berör, samt vem som tagit fram underlaget.

Förutom en felaktig referens till PBL och ett felaktigt påstående om lagenligheten, så noterar vi att även i den till granskningen nu hörande planbeskrivningen saknas redovisning av vem som svarar för de på sidan 6 redovisade utredningarna. Av planbeskrivningen ska här framgå att det är planintressenten, dvs. Besqab som är beställare.

Lagkravet i 4 kap. 33 § 6 mom. har enligt förarbetena till lagen (prop 2020/2021:131) införts för att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger. Där framhållas att: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.” (sid 57). Vidare framhålls i dessa förarbeten vikten av att ”…kommunen i egenskap av planmyndighet kan säkerställa att de åtgärder som vidtas och de bedömningar som görs är sakliga och opartiska, så att objektiviteten inte kan ifrågasättas för det fall en plan grundar sig i huvudsak på underlag som har upprättats av planintressenten själv.”

I det nu föreliggande planärendet har allt väsentligt underlagsmaterial tagits fram av planintressenten varför det är av särskild vikt att kommunens redovisning är korrekt och att de avvägningar som gjorts tydligt framgår.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande

2024-10-31

Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade planer som varit utsända för granskning. FVU finner att planerna i allt väsentligt är i överensstämmelse med de som presenterats vid tidigare samråd (delsträcka D) respektive samråd och granskning (delsträcka C). Det innebär att de synpunkter och erinringar som föreningen har framfört i tidigare skeden fortsatt kvarstår (se vår förteckning över yttranden nedan). FVU avstyrker därför fortsatt de nu aktuella planerna.

FVU har under 2024 dels överklagat detaljplanen för spårvagnsdepå (2024-07-12), dels avstyrkt tillstånd enligt miljöbalken för vattenverksamhet (bro över Fyrisån, 2024-09-27). Vad vi där har framfört gäller i relevanta delar även den nu aktuella detaljplanen för delsträcka D. Överklagandet respektive yttrandet biläggs därför och vi förutsätter att vad vi där har framfört även noteras och bemöts i prövningen av detaljplanen för delsträcka D.

FVU har tidigare yttrat sig över planerna avseende kapacitetsstark kollektivtrafik vid samråd (2021-05-20), angående den fördjupad översiktsplanen för sydöstra staden (2021-03-23) och rörande Gottsunda stadsstråk (2018-06-04 och 2022-09-19). Därefter har FVU avgett att samlat yttrande (2023-08-10) avseende delsträcka A-C, delsträcka D, samt spårvagnsdepån.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande 
Bo Aronsson, vice ordförande

2024-10-31

Till Mark- och miljödomstolen

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har av domstolen beretts möjlighet att yttra sig med anledning av en till domstolen inkommen skrivelse från Uppsala kommun, daterad 2024-09-26. FVU vill med anledning härav framföra följande:

FVU överklagade plan- och byggnadsnämndens beslut 2022-11-24 (PBN 2017 000074) att anta en detaljplan för del av kvarteret Trudhem med yrkande att mark- och miljödomstolen skulle upphäva beslutet. Domstolen prövade aldrig de argument som föreningen framförde men upphävde detaljplanen då det enligt domstolen fanns oklarheter i planbestämmelserna relativt den i planen föreslagna sammanbyggnaden av ett nytt bostadshus med den före detta tingshusbyggnaden.

Härefter har plan- och byggnadsnämnden 2024-02-15 antagit ett bearbetat planförslag till detaljplan, den plan som målet nu avser. De grunder som FVU överklagade den ursprungligen antagna detaljplanen på kvarstår dock. Föreningen yrkar därför att domstolen i första hand upphäver plan- och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen då de kulturhistoriska värdena och riksintresset inte har beaktats i tillräcklig grad, i andra hand för att detaljplanen, med hänsyn till prövningen av riksintresset och eventuella kumulativa effekter, måste anses vara av principiell betydelse, varför den enligt 5 kap. 27 § plan- och bygglagen skulle ha prövats av kommunfullmäktige. Våra argument finns redovisade i vårt tidigare överklagande, daterat 2022-12-19 (bifogas).

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande

2024-09-27 

Till Mark- och miljödomstolen i Nacka 

Avstyrkande 

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avstyrker att tillstånd enligt miljöbalken meddelas för den  nu aktuella vattenverksamheten. Som grund för vårt avstyrkande anför vi sex huvudargument  som vi utvecklar vidare i det följande: 

1. Tillstånd kan inte meddelas då det saknas lagakraftvunnen detaljplan. 2. Länsstyrelsens uttalande i dispensärendet kan inte anföras som stöd för att hävda att  byggandet av bron går före andra intressen. 
2. Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med syftena bakom skydden. 
3. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt  tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla. 
4. Bron bidrar till att skada riksintresset för kulturmiljön på ett påtagligt sätt och  äventyrar även möjligheterna att säkerställa området som världsarv. 
5. En stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte  belysts.  

Det är FVU:s mening att vart och ett av dessa huvudargument är skäl nog för att inte medge  det sökta tillståndet.

Skälen för vårt avstyrkande 

1. Tillstånd kan inte meddelas då det saknas lagakraftvunnen detaljplan. 

Byggandet av spåranläggning för järnvägstrafik regleras i lagen (1995:1649) om byggande av  järnväg. Där ställs krav på att byggandet måste baseras på en lagakraftvunnen järnvägsplan. Enligt vad som sägs i 1 kap. 1 § 2 st. samma lag, ska vad som föreskrivs om järnväg tillämpas  också på tunnelbana och spårväg. Vidare sägs att om en tunnelbana eller en spårväg byggs  med stöd av en detaljplan enligt plan- och bygglagen (PBL 2010:900) behöver dock  bestämmelserna i den aktuella lagen inte tillämpas. Uppsala kommun har valt att inte upprätta  någon järnvägsplan utan arbetar i stället med att upprätta en detaljplan för den nu aktuella  delsträckan av spårvägen (benämnd delsträcka D). Först när en lagakraftvunnen detaljplan  föreligger kan byggandet av spårvägen ske. 

I 11 kap. 9 § miljöbalken (MB) sägs att tillstånd krävs för vattenverksamhet. Ett sådant  tillstånd har nu sökts av Uppsala kommun. Enligt 2 kap. 6 § 3 stycket MB får ett tillstånd eller  en dispens inte ges i strid med en detaljplan enligt plan- och bygglagen. 

I det nu aktuella fallet krävs alltså en lagakraftvunnen detaljplan för att påbörja bygget av  spårvägen och spårvägsbron. Vid tillståndsprövning enligt miljöbalken ska prövas om den  ansökta åtgärden är i enlighet med detaljplanen eller strider mot densamma. Då en  lagakraftvunnen detaljplan inte föreligger kan den slutliga prövningen av den i ansökan  angivna vattenverksamheten inte ske och därmed inte heller tillstånd meddelas. 

2. Länsstyrelsens uttalande i dispensärendet kan inte anföras som stöd för att hävda att  byggandet av bron går före andra intressen 

Spårvägsbron och därmed också den vattenverksamhet som den nu aktuella ansökan avser,  berör ett område som omfattas av strandskydd och landskapsbildskydd. För att kunna lämna  tillstånd för åtgärder som strider mot dessa skydd måste det visas att det allmänintresse som  föranleder ingrepp i miljön är större än det allmänintresse som de aktuella förordnandena  avser att skydda (7 kap. 18c § 1 st. 5 och 6 mom. MB). I kommunens ansökan skrivs (s. 44): 

Mot det allmänna intresset att inte påverka landskapsbilden står det allmänna intresset av  att anlägga spårvägen inklusive bron över Fyrisån och bron över Hemslöjdsvägen för att  uppfylla fyrspårsavtalet. (vår kursivering) 

Vidare framhålls i ansökan att länsstyrelsen redan har tagit ställning till brons och spårvägens  betydelse genom ett beslut om biotopskyddsdispens, ett beslut som vunnit laga kraft.  Kommunen åberopar länsstyrelsens skrivning inför detta beslut för att för egen del kunna  hävda intresset av bron framför andra intressen (s. 44): 

Enligt ansökan utgör spårvägen ett nödvändigt infrastrukturprojekt för uppfyllande av  Uppsalas översiktsplan och Uppsalapaketet, med bland annat sammanlänkande av stadens lokala centrum, nya järnvägsstation och 30 000 nya bostäder. Länsstyrelsen  bedömer att detta utgör ett starkt och långsiktigt allmänt intresse. (vår kursivering) 

Både kommunen och länsstyrelsen hänvisar alltså till det så kallade fyrspårsavtalet och  gällande översiktsplan. Länsstyrelsen gör det i sitt beslut om att meddela dispens i fråga om  biotopskyddet för alléträd med mera. Kommunen använder i sin tur länsstyrelsens skrivning i  detta beslut som argument för att det nu sökta tillståndet ska meddelas. 

Det är FVU:s uppfattning att varken översiktsplanen eller fyrspårsavtalet kan anses utgöra  tillräckligt stöd för att meddela tillstånd i det nu aktuella ärendet. En översiktsplan anger  kommunens syn på vad som är en från allmän synpunkt lämplig och önskvärd utveckling men  planen är inte bindande och saknar rättsverkan. Den närmare prövningen i sakfrågor görs först  i samband med detaljplaneläggning enligt plan- och bygglagen eller prövningar enligt annan  lagstiftning. 

Det ska noteras att den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra stadsdelarna, som även den  anger ett reservat för en spårvägsbro, är överklagad till högsta instans. Utfallet av det målet  kan komma att påverka den fortsatta prövningen av detaljplanen för den nu aktuella  delsträckan av spårvägen. 

Inte heller det faktum att det finns ett avtal tecknat mellan staten, regionen och kommunen kan  åberopas som stöd för att avvägningen av intressen skulle vara gjord. En prövning enligt plan och bygglagen, miljöbalken eller lagen om byggande av järnväg kan inte förhandlas bort.  Fyrspårsavtalet är därför endast att betrakta som ett intentionsavtal. Statskontoret  uppmärksammade den frågan i den utvärdering, ”Förhandlingsuppdrag som metod för att lösa  stora samhällsutmaningar” (rapport 2022:10, daterad juni 2022), som kontoret gjorde på  uppdrag av regeringen. En av de viktiga slutsatserna var (s. 19): 

Ordinarie planeringsprocesser är utformade för att säkerställa värden som demokratisk  öppenhet, inflytande och avvägningar mellan motstående intressen. Men det finns ingen  lagreglerad process som säkerställer dessa värden under förhandlingars gång. (vår  kursivering) 

Vidare framförde Statskontoret (s. 95): 

Förhandlingarna aktualiserar också frågor om respekten för olika värden som ordinarie  processer och regelverk syftar till att säkerställa. (vår kursivering) 

Man kan dra slutsatsen att Statskontoret gav regeringen en bakläxa över det sätt på vilket  fyrspårsavtalet förhandlats och tecknats. I en sammanfattande rekommendation uttalades  (s. 22): 

Statskontoret föreslår … att regeringen inför en eventuell kommande förhandling överväger att förstärka kopplingen mellan förhandlingarna och de ordinarie  planeringsprocesserna. (vår kursivering)

Det är återhållsamma ord men en allvarlig och grundläggande kritik mot det sätt på vilket fyrspårsavtalet förhandlats fram. Desto starkare skäl att nu när intresseavvägningarna ska  göras, genomföra dessa med största noggrannhet utifrån gällande regelverk. 

3. Ingreppen i områden med strand- och landskapsbildskydd står i uppenbar strid med  syftena bakom skydden. 

Den föreslagna spårvägsbron skär i en båge igenom ett område som omfattas av såväl  strandskydd som landskapsbildskydd. Båda dessa skydd syftar till att säkerställa att sådana  åtgärder i miljön som kan skada naturvärden och/eller innebära ingrepp i landskapsbilden inte  kommer till stånd. I länsstyrelsens beslut om landskapsbildskydd från 1970 framgår att  följande åtgärder inte får vidtas utan tillstånd: 

• anläggande eller väsentlig ombyggnad av vägar och broar 
• dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar 
• schaktning och annan mekanisk markbearbetning utöver normal brukning 

Den nu aktuella ansökan om tillstånd för vattenverksamhet visar att det är uppenbart att den  planerade spårvägsbron och de arbeten som ska göras vid dess anläggande strider mot  samtliga intentioner i de båda förordnandena. I ansökan anges översiktligt följande åtgärder: 

• anläggande av bron över Fyrisån, bron över Hemslöjdsvägen, spårvägssträcka,  likriktarstation och tillfälliga arbetsvägar 
• ombyggnad av Hemslöjdsvägen 
• dragning av luftledningar och uppförande av belysningsstolpar 
• schaktning 

I ansökan kommenteras dessa omfattande ingrepp kortfattat: 

Påverkan på landskapsbilden av de två broarna med tillhörande anläggningar har  minskats så gott det går, … (vår kursivering) 

Detta måste rimligen förstås så, att det inte går att få till en bättre lösning utifrån de givna  förutsättningarna. Skrivningen ”så gott det går” indikerar att den sökande är medveten om att  spårvägsbron innebär ett omfattande ingrepp i den idag skyddade miljön och att det trots  ansträngningarna att minska påverkan på omgivningen kvarstår betydande sådan. 

Även utanför de områden som omfattas av strand- respektive landskapsbildskydd leder  projektet till ingrepp. Hela talldungen som utgör ett rektorsminne från SLU avverkas, liksom  den nordligaste delen av åsbarrskogen Tyskbacken. Den senare utgör en markant visuell  västlig gräns i landskapet. 

FVU:s mening är att de betydande ingrepp som en spårvägsbro skulle innebära i det värdefulla  strandnära området och genom den från ett flertal utgångspunkter högt värderade dalgången inte ska få göras. En spårvägsbro är ett långsiktigt och oåterkalleligt ingrepp i den  miljö som förordnandena om strand- respektive landskapsbildskydd är till för att skydda. Att  påverkan på miljön enligt den sökande har minskats ”så gott det går” är långt ifrån tillräckligt. Strand- respektive landskapsbildskyddet ska därför hävdas fullt ut. 

4. Den långa raden av uppräknade risker är sammantagna oacceptabla. En strikt  tillämpning av försiktighetsprincipen måste gälla. 

I den ansökningshandlingarna tillhörande miljökonsekvensbeskrivningen (Forsen AB 2024- 05-06, s. 17 och 18) räknas miljöriskerna med det nu aktuella projektet upp. Utöver den  påverkan på strand- respektive landskapsbildskyddet som vi kommenterat ovan räknas hela  tolv risker för negativ påverkan på miljön upp. Noterbart är också att den sökande i sin  ansökan valt att ”avgränsa bort” viktiga miljöaspekter såsom riksintressena för kulturmiljön  respektive friluftslivet, liksom även påverkan på naturreservatet Årike Fyris. Det är enligt  FVU:s mening felaktigt att göra en sådan avgränsning då spårvägsbron har en betydande  påverkan på dessa intressen i såväl bygg- som driftskedet. 

Redan det stora antalet uppräknade risker visar det olämpliga och utmanande i att välja en  spårvägssträckning i det i ansökan redovisade läget. Det är ytterst osannolikt att ett så  komplext projekt som en spårvägsbro med 850 meters längd skulle kunna genomföras utan att  en eller flera incidenter uppstår. Detta i en miljö där varje incident skulle kunna innebära en  betydande miljöpåverkan. 

Särskilt allvarliga skulle sådana incidenter vara som direkt eller indirekt kan drabba  grundvattentäkten Uppsalaåsen, vilken är klassad som riksintresse för  dricksvattenförsörjningen. Hela det av spårvägsbron berörda området är även förklarat som ett  vattenskyddsområde (03FS1990). Det planerade västra brofästet tangerar  vattenskyddsområdets inre zon. Brons sträckning väster om Fyrisån ligger helt inom ett  område som har klassningen extrem/hög känslighet (ansökan s. 9). För ett område med denna  klassning gäller, enligt kommunens riktlinjer för markanvändning inom Uppsala- och  Vattholmaåsarnas tillrinningsområde ur grundvattensynpunkt, att ”planering, ny exploatering,  verksamhet eller åtgärder som kan påverka de berörda grundvattenförekomsterna negativt i  mesta möjliga mån ska undvikas” (vår kursivering). För att kunna bygga bron krävs dispens  från de föreskrifter som gäller för vattenskyddsområdet. 

Följande exempel från ansökningshandlingarna visar hur lätt misstag kan ske. I handlingarna  redovisas hur de olika brostöden ska anläggas. Schaktning ska ske till olika djup, pålar ska  borras eller slås, spontning ska ske. Varje brostöd kräver en unik utformning vilket framgår av  figur 3 i den till ansökan hörande bilaga 5. Varje schakt, slagning och borrning innebär en risk  för att skada det lerskikt som skyddar grundvattentäkten och på så sätt öppna upp flödesvägar.  Noterbart är att det redan i den nämnda bilagan finns olika uppgifter om vad som ska gälla vid  genomförandet. Enligt figur 3 på sidan 21 är det medgivna schaktdjupet 0 meter, medan det i  den mer detaljerade beskrivningen på sidan 23 anges att cirka 2 meter av det ursprungliga  lerlagret på cirka 4,6 meter blir kvar efter schaktning. Det medgivna schaktdjupet skulle i så  fall vara 2,6 meter. Om sådana fel kan förekomma i ansökningshandlingarna, vilka fel kan då uppstå i samband med ett eventuellt bygge där vi sannolikt kan komma att få se ett antal olika  underentreprenörer verka sida vid sida? 

Redan idag finns problem orsakade av tidigare brokonstruktioner. Cirka 3,5 km norr om den  planerade spårvägsbron går Kungsängsleden på en bro över Fyrisån. Denna bro byggdes för  mer än 30 år sedan. Enligt uppgifter från Uppsala Vatten blir det, på västra sidan av ån,  genomslag av grundvatten på och i anslutning till den gång- och cykelväg som passerar under  bron. Grundvatten från Uppsalaåsen tränger upp i anslutning till brostöden där pålning använts  för grundläggning av bropelare. Det kan röra sig om tusentals liter grundvatten per dygn,  vatten som skulle behövas för Uppsalas befolkning. 

Brostöden för den nu planerade spårvägsbron ska på samma sätt grundläggas via pålning  genom lerskikten invid Fyrisån. FVU menar att Uppsala kommun i sin tillståndsansökan för  spårvägsbron inte har visat eller garanterat att det i anslutning till de planerade brostöden inte kommer att läcka avsevärda mängder grundvatten. Vi är oroade över att det, med den  konstruktion som föreslås, finns en uppenbar risk för ett läckage av grundvatten genom de  idag skyddande lerskikten, vilket skulle vara oacceptabelt. 

I ansökningshandlingarna redovisas inte de risker som på sikt kan uppstå i samband med  vibrationer från den kommande trafiken, tyngden av bron och spårvagnars påverkan genom  bropelarna på de underliggande yt- och grundvattenlagren. Enligt ansökan så beskrivs  konsekvenserna från driftskedet i stället i en till den kommande detaljplanen hörande MKB.  FVU kan inte se det rimliga i att prövningen av byggskedet separeras från ett kommande  driftskede, åtminstone inte innan det senare har analyserats och prövats i laga ordning genom  upprättande av en detaljplan med tillhörande handlingar (se vidare under avsnitt 1 ovan). 

I förarbetena till miljöbalken uttalar regeringen att gemensamt för alla definitioner av begreppet ”försiktighetsprincipen” torde vara att syftet är att förebygga inte bara säkert  förutsebara utan också möjliga skador och olägenheter (prop. 1997/98:45 del 1, s. 209 f.). Då  den nu aktuella ansökan avser ett projekt som kan medföra ett mycket stort antal möjliga  skador och olägenheter bör försiktighetsprincipen tillämpas på så sätt att tillstånd för projektet  inte meddelas. 

5. Bron bidrar till att skada riksintresset för kulturmiljön på ett påtagligt sätt och äventyrar  även möjligheterna att säkerställa området som världsarv. 

Det för spårvägsbron valda läget ligger i sin helhet inom ett område som har definierats som  ett riksintresse för kulturmiljövården (Uppsala stad C 40). Detta område sammanfaller i stort  med ett av kommunen utpekat kulturmiljöområde (U 20). Området berörs även av ett  riksintresse för friluftslivet och ingår också i naturreservatet Årike Fyris (se även avsnitt 3  ovan). 

Det är FVU:s mening att ett anläggande av den föreslagna spårvägsbron skulle innebära ett omfattande och oåterkalleligt ingrepp inom de centrala delarna av ett område som har  definierats ha högsta värde från såväl kultur- och naturmiljösynpunkt som landskapsbildsynpunkt. Det berörda området ingår i ett kärnområde av största rikshistoriska  betydelse. Enligt den kulturmiljöutredning som har gjorts för det pågående detaljplanearbetet  kommer spårvägsbron att påverka kultur- och naturmiljö samt landskapsbild på ett ytterst  negativt sätt, vilket ska ställas mot vad som föreskrivs i 2 kap. 6 § 1 st. 1 mom. PBL och 3  kap. 6 § MB. 

Av handlingarna till det parallellt med spårvägsbron bedrivna planärendet för spårvagnsdepån  framgår att varken brons eller depåns påverkan på omgivningen kan ses isolerat. De så kallade  kumulativa effekter som uppstår måste tas i beaktande. I den kulturmiljöutredning som  upprättats sammanfattas dessa kumulativa effekter som följer (s. 36): 

Tillsammans innebär de olika åtgärderna att flera moderna, storskaliga element som  förändrar landskapsbilden och kulturmiljön tillförs området. Spårvägen på bank och  broar genom landskapet bedöms ha störst negativ effekt för riksintresset. De har en  skala och riktning som är främmande för kulturlandskapet och kommer att påverka  såväl de längre vyerna som upplevelsen på nära håll. Vid sidan av den visuella  påverkan på det öppna landskapet kommer boende och besökare i området även att  påverkas audiellt genom ökade bullernivåer. 

 

Miljön innehar höga kulturhistoriska värden med koppling till Fyrisåns och  Uppsalaåsens betydelse för Uppsalas framväxt. Ultuna och Nåntuna representerar de kronogods som var en förutsättning för stadens framväxt och för vilken odlingsmarken är ett viktigt uttryck. De planerade åtgärderna bedöms reducera områdets historiska  läsbarhet och projekten bedöms sammantaget medföra måttliga negativa kumulativa  effekter för riksintresset. (våra kursiveringar) 

Det är svårt att förstå hur man i kulturmiljöutredningen på grundval av de textavsnitt som vi  har kursiverat kan dra slutsatsen ”måttliga negativa kumulativa effekter”. Det verkar snarast  vara en ytterst medveten underdrift för att beskrivningarna av effekterna inte ska äventyra  projektets genomförande. 

Än märkligare är den formulering som finns i den till spårvagnsdepåärendet hörande  miljökonsekvensbeskrivningen (s. 49): 

Den sammantagna påverkan bedöms innebära måttliga negativa kumulativa effekter  för landskapet och kulturmiljön inklusive riksintresse för kulturmiljövård och  landskapsbildskydd då kulturmiljövärden bedöms fragmenteras eller skadas samt att  den historiska läsbarheten reduceras. (vår kursivering) 

Enligt kulturmiljöutredningen kommer anläggningarna att har en skala och riktning som är  främmande för kulturlandskapet, de kommer att påverka såväl de längre vyerna som  upplevelsen på nära håll och även påverka audiellt genom ökade bullernivåer. Vidare kommer  kulturmiljövärden att fragmenteras och områdets historiska läsbarhet reduceras. FVU kan inte  annat än att dra slutsatsen att de värden som Årike Fyris med omgivningar inrymmer på ett påtagligt sätt kommer att påverkas av en spårvägsanläggningarna vars uppförande därför inte  bör medges utifrån vad som sägs i 2 kap. 6 § 1 st. 1 mom. PBL och 3 kap. 6 § MB.

Även om det inte är avgörande för den nu aktuella tillståndsprövningen så bör det noteras att  Årike Fyris ingår som ett delområde i den av länsstyrelsen tillsammans med andra parter  upprättade ansökan om att ett antal av Linnéminnena i Uppsala ska bli en del av ett  internationellt världsarv, “The Rise of Systematic Biology”. Tillsammans bär de platser som  nominerats på ett kulturarv från den period under 1700-talet, då vetenskapen systematisk  biologi växte fram genom Carl von Linnés och hans internationella kollegors arbete.  Nomineringen lyfter fram och understryker de stora värden som Årike Fyris inrymmer. Det nu  aktuella spårvägsprojektet hotar såväl dessa värden som möjligheterna för att få till stånd det föreslagna världsarvet. 

6 En stadsutveckling utan ingrepp i den värdefulla miljö som Årike Fyris utgör har inte  belysts. 

Som framgår av vad vi har framfört ovan så är spårvägsbron en storskalig anläggning som  ingår i ett omfattande spårvägssystem med bland annat en större spårvagnsdepå planerad  omedelbart öster om den nu aktuella bron. Länsstyrelsen och Uppsala kommun är eniga i att  spårvagnsprojektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån aspekter som  vattenkvalitet, kulturmiljö och landskapsbild, buller och vibrationer, klimatpåverkan och  naturmiljö (6 kap. 3 § MB). Det innebär att en strategisk miljöbedömning ska göras och en miljökonsekvensbeskrivning upprättas. 

Enligt 6 kap. 11 § 2 mom. MB ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla en ”identifiering,  beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets  syfte och geografiska räckvidd”. 

I den nu framställda ansökan redovisas summariskt ett antal alternativa brolägen över Fyrisån.  Redovisningen ger i första hand en kortfattad historieskrivning över hur arbetet har bedrivits.  Det saknas en samlad utvärdering av de studerade alternativen. Den sökande har inte i  ansökningshandlingarna visat att det nu valda läget för bron är det mest lämpade. Vidare ges  en ytterst summarisk beskrivning av det man kallar nollalternativ. Den slutsats man redovisar  är att biltrafiken förväntas komma att öka. Sammantaget är det alltså en ytterst bristfällig  redovisning gentemot kraven i ovan nämnda lagrum. 

Frågan om en spårvägsbro eller inte har en betydande geografisk räckvidd. Det är FVU:s  uppfattning att en beskrivning av ett så kallat nollalternativ måste grundas på att  spårvagnsbron genom Årike Fyris inte kommer till stånd och belysa konsekvenserna av detta.  För att bli rättvisande måste denna beskrivning omfatta den alternativa planering som  kommunen då står inför och vilka åtgärder som avsaknaden av bron föranleder. 

FVU har i tidigare yttranden i samband med planeringen av de sydöstra stadsdelarna och vid  samråd kring detaljplanerna för kapacitetsstark kollektivtrafik framhållit att utbyggnaden öster  om Fyrisån bör omprövas beträffande omfattning och läge. Vidare att denna utbyggnad lämpligen bör ges tillgång till en kapacitetsstark kollektivtrafik till arbets- och  serviceområdena i Fyrislund och Boländerna, liksom till Gränby och centrala Uppsala. För att  fullt ut förstå konsekvenserna av att de dokumenterat stora värdena inom Årike Fyris skyddas och undantas från ingrepp måste ett sådant alternativ studeras och redovisas. FVU är övertygade om att ett sådant alternativ kan tillföra betydande värden för Uppsalas framtida  utveckling samtidigt som de i dag dokumenterat stora och unika värdena inom Årike Fyris  säkras för framtida generationer. Att som nu endast helt kort konstatera att om bron inte byggs  så ökar biltrafiken är direkt missvisande och ger bilden av att redovisningen i ansökan är  tendensiös. 

För Föreningen Vårda Uppsala 

Sten Åke Bylund , Ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande
Eric Bylander  styrelseledamot