2017-05-17
Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnämnden@uppsala.se

Ang detaljplan för del av kvarteret Plantan, Uppsala kommun. Dnr. PBN 2015-002019

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade ärende och vill anföra följande.
FVU ser positivt på detaljplanen och den illustrerade arkitektoniska lösningen för fastigheten. De nedbrutna volymerna och variationen i fasadmaterial kan leda till en positiv förbättring av stadsmiljön. Särskilt tilltalande är glasfasaden mot Dragarbrunnstorg. Det är dock väldigt viktigt att de övriga stora ytorna utan fönster ges en tilltalande detaljering och finish.
Idag finns en upphöjd gård en våning upp med vissa planteringar. Den kommer enligt förslaget att minskas i storlek. Det ger enligt FVU två problem. För det första kommer ytan med varierande växtlighet att minskas. Växtligheten på den upphöjda gården kommer enligt handlingarna delvis att ersättas av en terrass med vegetation och att tak ska utformas med en täckning av sedum eller motsvarande. Vegetation i innerstaden är av stor vikt inte minst för insekter och fåglar. FVU anser därför att det ska anges i planen att vegetationstäckt yta inte får minskas. För det andra befarar vi att fasaderna mot student- och forskarhotellet i vinkelbyggnaden kan bli mycket trista. Enligt handlingarna kommer mellanrummet mellan biografen och hotellet endast bli 6,5–8 m vilket innebär att det enda man kan se från forskarhotellet är det nya husets fasad. FVU anser därför att krav måste ställas på att fasaden även åt detta håll får ett omsorgsfullt utförande.
Planområdet ligger nära Uppsala centralstation och har god tillgång till kollektivtrafik och relativt god anslutning med separata cykelvägar vilket är positivt. FVU anser däremot att befintliga cykelparkeringsplatser på Dragarbrunnsgatan och Klostergatan är otillräckliga utifrån det ökade behov som biografen kommer att generera, varför detta är en aspekt som borde tas med i planarbetet.

Uppsala dag som ovan

Anna Micro Vikstrand, ordf. Mats Börjesson , styrelseledamot

Till Högsta förvaltningsdomstolen                                                                               Uppsala 2017-04-03

hogstaforvaltningsdomstolen@dom.se

angående överklagande av Kammarrättens i Stockholm dom i mål 2417-16 angående tillstånd enligt kulturmiljölagen (1988:950)

Kammarrätten i Stockholm (avdelning 2) upphävde den 11 januari 2017 genom rubricerade dom avgöranden från Länsstyrelsen i Uppsala län och Förvaltningsrätten i Uppsala avseende tillstånd enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950). Det hade sökts av Uppsalahem AB för bebyggelse inom planområdet Mikaelskyrkan med omgivande park i Uppsala kommun. Kammarrätten återförvisade målet till Länsstyrelsen i Uppsala län för ny prövning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed Kammarrättens dom och yrkar att Förvaltningsrättens dom fastställs. FVU hemställer att prövningstillstånd meddelas på grund av synnerliga skäl eftersom saken är av principiell betydelse. Frågan handlar om tolkningen av begreppet kyrkotomt enligt 4 kap Kulturmiljölagen.

FVU åberopar talerätt med stöd av EU-rätten, närmast Rådets direktiv 85/337/EEG om

allmänhetens deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet samt rådets direktiv 2001/35/EG om genomförande av förpliktelserna enligt Århuskonventionen om bl.a. allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor. Föreningens talerätt har tidigare bedömts av Mark- och miljödomstolen, Nacka tingsrätt, den 7 december 2012 i mål P 6473-12. FVU:s stadgar har bifogats den begäran om prövningstillstånd som föregått denna skrivelse.

Begreppet kyrkotomt enligt förarbete, lag och handbok, lagstiftarens intentioner/ avsikter
Begreppet kyrkobyggnad och kyrkotomt definieras i 4 kap 2 § KML. En kyrkotomt definieras som ett område kring en kyrkobyggnad som hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats.

Förarbetena till lagen (prop. 87/88:104, s58) föreslog att den statliga tillsynen skulle gälla bl a  sådana områden kring skyddsvärda kyrkor som tillsammans med kyrkobyggnaden bildar en värdefull miljö utan att området utgör begravningsplats. Man exemplifierar med en park utan gravplatser (a. prop. s 96). Begreppet utvecklas ytterligare i Riksantikvarieämbetets handbok för 4 kap KML (2014-12-18).

Lagstiftarens syfte med lagen måste anses vara att införa statlig tillsyn och tillståndsplikt för en samlad miljö runt en kyrkobyggnad som haft funktion i samspel med kyrkobyggnaden. Enskilda fastighetsgränser ska inte spela roll i tolkningen av kyrkomiljö som kan anses vara kyrkotomt. I de fall kyrkotomten inte sammanfaller med fastighetsgränser måste man utgå från kyrkobyggnadens funktionella och miljömässiga sammanhang för att precisera vilket område som avses vara kyrkotomt.

FVU anser med stöd av ovanstående att begreppet kyrkotomt är tillämpbart på hela parkanläggningen inom detaljplaneområdet.

Kulturhistorisk bedömning av tomten och kyrkan – utvecklingshistoria
Mikaelsparken och kyrkans kulturhistoriska utveckling finns utredd bland annat i Uppsalahem AB:s rapport Kulturmiljöanalys Mikaelsplan daterad 2014-04-15.

Mikaelsplan och Mikaelskyrkan är en del av det enligt Miljöbalken utpekade riksintresseområdet för kulturmiljövården: UPPSALA STAD, C 40 A.
FVU ifrågasätter Uppsalahems påstående att Mikaelskyrkan saknar koppling till riksintressetemat ”Domkyrkostaden”. Kyrkan har visserligen uppförts och finansierats privat men kopplingarna till Domkyrkoorganisationen har alltid varit en faktor i dess historia, vilket med önskvärd tydlighet framgår bl a i boken Kyrkorna i Uppsala (1992), ss 180–83 samt där anförda källor. Uppsalahems ovannämnda påstående förefaller vara en partsinlaga.

I rapporten anges att kyrkan, ursprungligen ett kapell, uppfördes för de mindre bemedlade innevånarna i stadsdelen Svartbäcken norr om kyrkan. Kyrkan och parken uppfördes i ett sammanhang. Fotografier och äldre stadsplaner redovisade i nämnda rapport visar att kyrkan och huvuddelen av den nuvarande parkens träd och slingrande grusgångar som ännu är kvar anlades samtidigt och med inbördes koppling till varandra. Under 1900-talet har växtligheten kompletterats med fler träd och buskar utan att ha inordnats i den ursprungliga utformningen av parken. Växtlighetens har också tilltagit i storlek och omfång över tid.

Parternas ställningstaganden

Länsstyrelsen och kammarrätten bedömer båda att kyrkan och parken uppförts i ett sammanhang.

Kammarrättens dom och grunderna för den

Kammarrätten hävdar att den vegetation som finns runt kyrkan idag inte ger stöd för att hela parken ska anses vara kopplad till kyrkobyggnadens funktion och miljö.

Enligt Kammarrättens uppfattning utgör den avgränsning som gjordes 1974 då kyrkan fick en egen tomt en naturlig avgränsning av kyrkotomten. Man anser dock att även den allé som sträcker sig från kyrkan mot sydsydväst ut över grannfastigheten ska ingå i begreppet kyrkotomt. Detta med stöd av 4 kap 2 § KML eftersom kammarrätten anser att allén hör samma med kyrkobyggnadens funktion och miljö.

FVU anför följande:

Kammarrätten bortser från angivelserna i förarbetena till lagtexten som säger att kyrkotomt t ex är park utan gravplatser runt en kyrkobyggnad. Rätten bortser även från riksantikvarieämbetets handbok som säger att det ska finnas ett funktionellt samband mellan kyrkobyggnaden och kyrkotomten. Sambandet i Mikaelskyrkans fall är att kyrka och park uppfördes samtidigt vilket framkommer bland annat i nämnda historiska utredning.

Kammarrättens tolkning av kyrkotomtens geografiska utbredning är givet ovanstående för snäv. Rättens

tolkning utan närmare motivering är att nuvarande parkvegetation inte kan vara en del av den ursprungliga parkanläggningen. FVU finner efter att ha tagit del av nämnda utredning att huvuddelen av växtligheten och gångsystemet tillkommit i samband med att parken och kyrkan anlades. Det som hänt är endast att träden har blivit större under de 120 år som gått. Det är visserligen belagt att viss annan växtlighet tillkommit under 1900-talet, växtlighet som i vissa fall inte inordnats strukturerat i den befintliga parkanläggningen men som placerats inom den ursprungliga parkanläggningen. Men det är inte rimligt att tillmäta vegeta-tionens tillväxt över tid så stor tyngd att det påverkar tolkningen av kyrkotomtens ursprungliga utbredning. Synsättet styrks av arkivuppgifter från 10 april 1888 där huvudmannen för kyrkans uppförande, Mikaelsfonden, i ett svar till byggnadsnämnden uttalar farhågor om att de uppväxande träden med tiden skulle göra kapellet ”mindre bemärkt”, varmed troligen menades mindre synligt från gatan. Något som visserligen numera är fallet vad beträffar aspekten från NNV och det nytillkomna polishuset på andra sidan Luthagsleden, vilket påverkat Kammarrättens bedömning. Detta är för övrigt en mindre viktig aspekt eftersom ledens nedgräv-ning börjar här och inga promenadstråk påverkas. Från övriga aspekter erbjuder kyrkan en angenäm anblick bland den fortfarande inte särskilt skymmande parkmiljön. Om växtligheten så småningom skulle tätna för mycket kan den glesas ur. Det måste beaktas att träden då de planterades på 1800-talet rimligen var tänkta att växa upp.

FVU:s uppfattning är att kammarrätten dragit en felaktig slutsats kring vegetationens tillväxt och tillhörighet.

Kammarrätten gör dessutom avsteg från sin egen bedömningsgrund om att 1974-års avstyckning ska utgöra kyrkotomt genom att utpeka tillfartsallén på grannfastigheten som tillhörande kyrkotomten. Bedömning som kammarrätten gör att enbart allén i sydsydväst på den anslutande fastigheten är en del av kyrkotomten pga dess betydelse för upplevelsen av kyrkan är allt för snäv.

Yrkande.
FVU yrkar med stöd av ovan anförda synpunkter att hela parkområdet ska betraktas som kyrkotomt jämlikt 4 kap KML. Vidare yrkas att Kammarrättens dom upphävs och att Förvaltningsrättens dom fastställs.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg, ordförande

Patrick Björklund, styrelseledamot

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                2017-03-24

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang detaljplan för del av Rackarberget i Uppsala kommun. Dnr: PBN 2015-001530. Samråd

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande synpunkter på rubricerade förslag.

Rackarberget är ett ytterst välplanerat och kulturhistoriskt värdefullt område. Det är därför mycket glädjande att se att kommunen och arkitektkontoret A-sidan har gjort ett så omsorgsfullt och väl utfört förslag till förtätning. De föreslagna nybyggnaderna kommer att fungera väl i omgivningen utifrån föreslagen placering och genom val av hustyper, material och dimensioner. Det är även positivt att förskolebaracken rivs och att den centrala parkytan utökas. Detta kommer göra att visionen om ”hus i park” blir ännu tydligare.

FVU vill dock påtala två saker. Det är mycket positivt att Bruno Mathsons dagispaviljong bevaras och får skyddsbestämmelser, men det är också av yttersta vikt att byggnaden även i fortsättningen inrymmer en förskola. Därför önskar FVU att möjligheten att använda lokalen för centrumändamål stryks ur detaljplanen.

Den andra saken vi vill lyfta är att det ur ett stadsmiljöperspektiv är mycket beklagligt att den låga affärslängan förslås att rivas till förmån för ett högre hus. De låga affärslängorna är ett viktigt visuellt inslag i bostadsområden uppförda under efterkrigstiden. De skapar tillsammans med de högre omgivande bostadshusen en välbehövlig variation i stadsrummet. Alltför många låga byggnader har under de senaste årens förtätningsiver rivits i Uppsala varför det är extra viktigt att denna affärslänga får vara kvar.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg, ordförande                                                 Anna Micro Vikstrand, styrelseledamot

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                     2017-03-10

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang detaljplan för Södra Gunsta, etapp 2, dnr PBN 2016-3135. Samråd.

När det gäller bostadsbyggande inom kommunen har Föreningen Vårda Uppsala (FVU) sedan ett tjugotal år förordat en utbyggnad av kransorterna, samt önskvärdheten av att Uppsala vid utbyggnaden av omgivande landsbygd i första hand prioriterar tätorter med goda kollektivtrafiklägen, detta för att minska trycket på själva staden och genom karaktärs- och livsmiljöomvandlande förtätningar av det slag som numera pågår riskera att ruinera dess grundläggande värden. FVU lägger vidare stor vikt vid det sätt på vilket en utbyggnad av kransorterna sker. Givet är att tillkommande bebyggelse måste gestaltas med respekt för platsen ifråga och inte minst dess specifika natur- och kulturvärden samt att inte värdefull och – med tanke på framtiden – omistlig jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse på det oreflekterade sätt som hittills skett i ett flertal orter.

I den föreliggande planen för Gunsta avses dock utbyggnaden ske på skogsmark. Viktigt är även i sådant fall att gå varligt fram och att måna om de befintliga värden som ger området dess karaktär och identitet. Planen medför som den f n ser ut ingrepp som går ut över ursprungsvärden i natur- och kulturmiljön. Fornlämningar tas inte tillvara, ett viktigt biotopskyddsområde exploateras och ett Natura 2000-område berörs. Alternativ till dessa ingrepp måste enligt FVU:s mening utredas, i första hand att avstå från en utbyggnad som påverkar just platser som de nämnda. Positivt vore alltså om större hänsyn kunde tas till dessa viktiga kvaliteter. Den negativa påverkan är inom detta avsnitt av Gunsta-planen inte helt genomgripande, men planläggningen av delområdet i fråga kan med sin väg- och kvartersstruktur och med koppling till resterande delar inverka menligt på ovan påtalade värden inom dessa områden.

I övrigt kan vad gäller förhållningssättet i planen, själva grundsynen, sägas att den uttrycker den en vilja och en ambition som FVU finner lovvärd och som vi inte sett i tidigare planarbeten. Det gäller både syfte och gestaltningsfrågor. Byggherre är –­ värt att notera – Småa hus, ett företag med rötter i Stockholms stads småstugebyrå och huvudaktör från 1920-talet i utbyggnaden av de kommunala trädgårdsstadsområdena med sammanhållen gestaltning av plan och bebyggelse. Förslaget utgår i fråga om syfte och gestaltningsprinciper från egenskaper man tillskriver den traditionella svenska småstaden och förespråkar när det gäller begrepp och kvalitetsangivelser variation och differentiering inom en sammanhållen ram samt en rimlig anpassning till landskapsrummet. Området tillförs också kompletterande grönska, parkmark och gatuplanteringar, och ramar anges för det byggda gällande typhus och byggnadsskick samt vad beträffar gatunätet olika funktionsgrad, riktningsverkan och inramning, allt noga angivet för att garantera måttfullhet med formuleringar och illustrationer som inte framstår som jargong. Detta är ”Trädgårdsstaden rediviva” med ”torget” som intim samlande plats, markerad av en mer sammanhållen bebyggelse som exempelvis Ålsten, Höglandet eller Nockeby i 20/30-talens Västerort.

Förslaget kan ses stå i positiv kontrast till nyliga låghusexploateringar: ”grannbyn” mot Bärby på andra sidan Almungevägen med utställda styckebyggda kataloghus. Eller Lindbacken, villa- enklaven vid Jälla. Sedan är ju givet, trots påpekande om allt annat, att ”bosättningen” i hög grad bygger på bilism. Just här kan det därför vara rimligt att framhålla möjligheten med fortsatt samhällsutveckling i stråket mot Almunge/Knutby genom utbyggnad av Lännabanan, anpassad också för modern spårtrafik, som då kunde ge uppsalabor allmänt bättre tillgång till natur- och friluftsliv (liksom en återskapad mälar(ring)linje ner till Ekoln och Skarholmen).

FVU ser planskrivningen som en nyordning för ortsförnyelse och som kan få stå som mall för fortsatt planläggning av områden i krans- och tillväxtsorter. I dokumentets samhällsbyggnadsvision s 8 framhålls vikten med ”att formulera en övergripande vision (…) som kan fungera som vägledning för detaljplaner och utbyggnadsprojekt.” En omsorgsplan. Detta var också förhållningssättet för arbetet med Stockholms stads trädgårdsstäder, där politiker och tjänstemän arbetade på en gemensam värdegrund – och som kunde stå som förebild för byggandet av framtidens Uppsala.

Avslutningsvis, en läsanvisning. En manual för skapande av en god stad och bostad, en manual för stadsbyggnadskonst: Osvald Almqvist, ”Byggnadsplaner för bostadsområden. Några allmänna synpunkter”, s. 185-277, i Praktiska och hygieniska bostäder. Betänkande och förslag (…) för utredning av frågan om bostadssociala minimifordringar (…), (Stockholm 1921).

Sammanfattning

• Planförslaget tar inte i full utsträckning hänsyn till de värden som finns på platsen.

• FVU delar inte inställningen att en miljöbedömning enligt miljöbalken 6:11 – 18 inte skulle krävas.

Tvärtom förestår en betydande miljöpåverkan om förslaget genomförs fullt ut.

• Med avseende på ovan anförda synpunkter vad gäller natur- och kulturvärden anser FVU att planen

behöver utredas vidare och justeras.

• Principiellt anser FVU som ovan framgått att planen har många kvaliteter vad gäller upplägg,

struktur och gestaltningsprinciper och att den skulle kunna bli förebildlig i den fortsatta planeringen av Uppsalas

kransorter.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg ordf.                     Carl Erik Bergold     Ulla Björkman     PO Sporrong,    styrelseledamöter

Till Kommunstyrelsen i Uppsala kommun                                                                                                                             2017-03-03

ang   Södra staden, fördjupad översiktsplan. Utställning. Dnr KSN 2012.0452

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av handlingarna och har följande synpunkter.

Södra staden med sin natur, sina verksamheter och sin bebyggelse erbjuder utomordentliga möjligheter till ett stadsbyggande långt utöver det vanliga.

Vid samrådet i september 2015 gjorde FVU en grundlig genomgång av förslaget i en omfattande skrivelse som innehöll kritik på många avgörande punkter. Sedan dess har planens innehåll föregripits i form av antagna detaljplaneförslag och påbörjade byggen. I såväl Rosendal som Bäcklösa är kritik av planen meningslös av nedan följande anledningar.

Ett av våra huvudargument i utformningen av Södra staden har varit att bevara Dag Hammarskjölds väg, som en landsväg genom skog eller jordbrukslandskap, ett historiskt förankrat sätt att närma sig Uppsala söderifrån. Med fokus på silhuetten som annonserar staden. Men Dag Hammarskölds väg som stadsgata är nu befäst i och med det pågående uppförandet av Bäcklösakvarteren. Ser man på kartan i slutet på del A, visar de vita delarna av utredningsområdena att stadsgatemotivet på sikt är tänkt att förverkligas längs hela vägen söder om Hammarby kyrkogård med undantag av två små genomsläpp av grönstråk.

Positivt är att man inte kunnat ge sig på Kronparken annat än i planerna för Ulleråker. Här har FVU tidigare, i samråd om FÖP och detaljplanerna, betonat vikten av att en betryggande remsa av Kronparksträden bevaras mot Dag Hammarskjölds väg, för att upplevelsen av att färdas genom skog skall bestå. Ett förslag som tagits upp i planerna, men där den föreslagna skogsremsan är alldeles för smal och inte medger bevarande av särskilt många träd. Här kan ännu bearbetningar göras av planerna för att bibehålla upplevelsen att färdas genom Kronparkens gammelskog.

I kapitlet Utgångspunkter och prioriteringar, sid 18, anförs: ”Närheten till stadens centrala delar och universiteten, natursköna miljöer och intressanta kulturhistoriska bebyggelsemiljöer är några utmärkande drag för området…..Stora delar av Södra staden omfattas av riksintresse för kulturmiljö”. I avsnittet Prioriteringar och principer under rubriken ”Värdesätta och utveckla det unika”, sid 28, anförs: ”I området finns idag miljöer med mycket höga värden […] En stor utmaning blir att utveckla en intressant stadsbygd och ge plats åt ett expanderande näringsliv i samklang med värdefull natur och historiska bebyggelsemiljöer”. Vackra ord, men detaljplanerna, speciellt för Ulleråker, visar väldigt lite av tillskapandet av denna intressanta stadsbygd i samklang med natur- och kulturförutsättningarna. I stället har man satsat på ett stenstadsmotiv, en kraftig överexploatering av marken i jakt på rekordmånga bostäder och möjligheten att räkna hem en dålig markaffär. Upplägget med kvarterstadsstruktur som visas omintetgör möjligheterna att tillvarata natur- och kulturmiljökvaliteterna.

Men Ulleråker är ännu i stöpsleven. FVU vill se den nuvarande bebyggelsen i Ulleråker som en modell för den fortsatta utbyggnaden. Med sin blandning av äldre återanvända byggnader och ny modern och tidsenlig bebyggelse, samlade runt en park med stora äldre träd, uppfyller den planens mål i citaten ovan. Som Uppsalabor måste vi överväga att sänka exploateringen i nuvarande planer, och försäkra oss om att det som byggs här och nu kommer att fungera som en god livsmiljö hundra år framåt. Även om det sker till priset av att vi måste täcka upp den dåliga markaffären med skattemedel. En av planens främsta prioriteringar är ju ”Att utveckla de goda liven”. I stället för ett rutnät av slutna kvarter skulle en friare gruppering av bebyggelsen jämte en måttligare exploatering möjliggöra ett långt bättre tillvaratagande av de unika förutsättningarna.

Planerna för marken mellan åsen och ån redovisas inte närmare. Viktigt här är att ett stråk lika brett som Norra sjukhuset (Uppsala hospital) lämnas fritt från bebyggelse ända ner mot Fyrisån, för att ge plats för en park- och trädgårdsanläggning i samma anda som den ursprungliga. En bred parkzon skapas längs hela åsträckningen nedanför Ulleråker, där bredden avgörs av befintlig vegetation.

När det gäller Södra staden är det i all synnerhet nödvändigt för kommunens styrande att lyssna till de  varningar som framförts från sakkunnigt håll gällande risken att fördärva grundvattnet och därmed orsaka en närmast omätlig skada för staden.

Den föreslagna sträckningen av kollektivtrafikstråket genom Ulleråker bör justeras så att det följer dagens sträckning längs den befintliga bebyggelsen för att sedan ansluta till nuvarande sträckning i Ulls väg. Det östra alternativet väljs och stråket bör sedan fortsätta söderut genom Sunnersta i Åkervägen, den tidigare spårvagnens banvall. En sådan sträckning möjliggör att den nya bebyggelsen i Ulleråker kan dras in ytterligare från Dag Hammarskjölds väg. Vad som också talar för en lösning av detta slag är att Ultunas hela struktur är uppbyggd utifrån det nuvarande kollektivstråkets läge.

En bro över Fyris i det visade läget kan inte anläggas utan att orsaka irreparabel skada på Årike Fyris, ett riksintresse med planer på världsarv som en del av Linnéminnena. Genom att nyttja de alternativa nuvarande transportvägarna Kungsängsleden och Flottsundsbron förlorar en bilist som kör 60km/tim endast tre minuter på sin väg mot en framtida station i Bergsbrunna. Återöppnande av Vindbron löser förbindelsen för gående och cyklister och gör även en cykelbro vid Ultuna helt onödig.

I planen aviseras en komplettering med bebyggelse i den norra delen av Polacksbacken. FVU är helt emot detta och anser att nuvarande bebyggelse, Läkemedelsverket m fl, skall utgöra gräns mot det gamla exercisfältet som är av stort kulturhistoriskt intresse, något som tidigare respekterats.

I Miljökonsekvensbeskrivningen får vi stort stöd i vår kritiska syn på planens negativa inverkan på kultur- och naturvärdena.

Sammanfattningsvis känns det besvärande att inte fritt kunna tänka nytt i bedömningen av den fördjupade översiktsplanen för Södra staden. Planen är redan uppbunden i väsentliga delar genom antagna planer och påbörjad och färdigställd bebyggelse – i sina huvuddrag är den redan bestämd.

Utställningen blir därigenom en symbolhandling, ett medborgarinflytande som endast är skenbart.

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, ordförande

Carl  Erik Bergold, styrelseledamot

PO Sporrong, 2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                            2017-02-02

plan-byggnadsnämnden@uppsala.se

ang planprogram 2016 för Eriksberg och Ekebydalen, dnr PBN 2015-000015.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avger följande yttrande över samrådshandlingen beträffande Eriksberg och Ekebydalen.

FVU vill hänvisa till sina tidigare yttranden till Plan- och byggnadsnämnden över detaljplaneförslag (Dnr 2012/ 21122-1) rörande Norby 31:74 (2012-06-10) och över Uppsalahems utställningsförslag angående förnyelse av Eriksberg (2014 – 06 – 02). Yttrandena bifogas liksom FVU:s alternativa förslag om satsning på kransorterna.

Planprogrammet leder till en avsevärd förtätning och utbyggnad av stadsdelen Eriksberg. Den ledande kommunala planeringsprincipen just nu innebär att staden ska växa inåt genom förtätning. Någon närmare analys av förtätningens effekter för natur- och kulturvärden i berörda områden eller för de människor som berörs görs knappast. Frågan har dock många aspekter, både miljö- och kulturmiljömässiga såväl som sociala och eventuellt fortsatt planarbete måste gå mycket djupare i dessa frågor. Det saknas i såväl forskning som praktik belägg för att förtätning leder till minskad bilanvändning eller ökar förutsättningarna för en mer hållbar stadsmiljö.

FVU vill framhålla, att det finns andra och bättre sätt att få plats med mer folk i Uppsala kommun utan att bygga sönder själva staden utan respekt för kvaliteten i stadens årsringar och det handlar om att satsa på kransorterna.  Restiderna med Upptåget slår innerstadstrafiken med Uppsalabuss många gånger om i snabbhet! Det tar inte längre tid att ta sig till kommungränsen med Upptåget än det tar att åka buss från stadens ytterområden in till centrum. Föreningen är övertygad om att det kommer att löna sig att värna stadens särart och den långsiktiga livskvaliteten i närmiljö och grannskap. Den rådande trenden i USA tycks således just nu vara att barnfamiljer snarare börjat söka sig ut från de allt trängre och otrivsammare storstäderna.

Vad närmare gäller samrådshandlingen är följande att säga. FVU har tidigare betonat att en stadsförnyelse bör ske utifrån platsens karaktär. I Eriksberg är det landskapet, med naturmarkens topografi och växtlighet, som är det viktigaste huvuddraget, en landskapsarkitektur. Eriksberg ligger idag med en medveten och tydlig avgränsning från omgivningarna, inlemmat i landskapet. Det är först när man kommer in i området som man ska urskilja bebyggelsen. Eventuell ny bebyggelse mot Ekebydalen eller Håga måste gestaltas så att den underordnas landskapsrummet.

Här bör också framhållas Le Corbusiers version av ”hus i park” som en ledstjärna för hur bebyggelsen i Eriksberg gestaltats och fortsatt kan gestaltas. Kommunfullmäktige har tidigare (nov. 1988) klassat området som skyddsvärd miljö i kulturmiljöklassningen.

Numera talas istället mer om ”stadsmässighet” och ”stadsläkning”. Tankeledande begrepp, som indikerar att någon brist föreligger som behöver åtgärdas medan det konkret är fråga om att göra ingrepp och förändra ett etablerat och välfungerande områdes hela karaktär och att snarare än att ”läka” göra det sårbart. Mindre gårdar, inklämda och mörka, läker inte staden utan försämrar livsmiljön, inte minst för barnen, en bra stad för barn är en bra stad för vuxna.

Särskilt bekymmersamt är förändringen av karaktären ”hus i park” och minskandet av respektavstånden till naturreservaten Stadsskogen och Hågadalen Nåsten och dessutom bristen på analys av vad det betyder för de redan boende i ett etablerat bostadsområde att det blir föremål för en så gigantisk tillbyggnad som den föreslagna.

Förslagen omfattar också nya genomfartsgator genom området, vilket dels ytterligare förstärker förändringen från ”hus i park”- modellen, som bygger på utifrånmatning av trafik till bostadsområdet men ej genomfartstrafik, dels ger många andra generellt negativa, för att inte säga farliga, effekter av ökad trafik.

Norbyvägen utgör både en gräns och en passage. En gång lagd som landsväg ut mot glesbygden fungerar vägen nu som huvudtrafikled med växande bilism och lägen för stomlinjer i kollektivtrafiken. Nu sägs att vägen ska bli en stadsgata, inramad med ny bebyggelse men trafikmängden skulle här förstöra alla kvaliteter i ett sådant boende. Här måste förbli en frizon, med naturmark som filter mot omgivningen så att stråket bibehålls som ”landsväg”, dragen genom det ursprungliga skogslandskapet.

Redan perioden då byggnadsarbetena sker kommer att vara besvärlig och dessutom långvarig, varför risken finns att många eriksbergsbor kan finna för gott att avflytta. Stadsdelen kommer då från en social synpunkt att tvingas ”börja om” med allt vad det innebär av barnsjukdomar som i värsta fall innebär sociala problem av den typ vi idag ser i yngre bostadsområden än Eriksberg, t.ex. Stenhagen och Gottsunda. På 1960-talet, när västra Eriksberg var nybyggt och alla som bodde där var nyinflyttade samtidigt, förekom mycket oro och bråk i området. Så småningom har området ”satt sig” men läget i vissa delar av området är ändå skört och det skulle vara ett misslyckande för kommunen att utsätta de boende för en ny, liknande kris.

FVU har tidigare uttalat sig starkt kritiskt till detaljplaneförslaget för Norby 31:74 mellan Blodstensvägen och Norbyvägen av framförallt naturvårdsskäl (se bif.). Kritiken kvarstår och förstärks genom att nu ett ännu större område föreslås bli utbyggt. Det är ett historiskt misstag att inte värna naturvärdena och att inte lämna respektavstånd till de redan naturskyddade områdena. Det rör sig här om områden med högt naturvärde och känslig natur och ökat slitage blir ofrånkomligen konsekvensen. Förslaget saknar helt perspektiv på dessa frågor.

Det är ett faktum, att i närnaturen runt städerna ofta finns högre naturvärden än på den egentliga lands-bygden eftersom de stadsnära naturområdena inte utsatts för rationellt skogs- och jordbruk t.ex. Detta i sig utgör ett starkt naturvårdsargument mot att exploatera stadsnära grönområden.

Vad gäller den föreslagna bebyggelsen runt Blodstenen saknas också ett kulturmiljöperspektiv. Bebyggelsen kommer allt närmre det gamla soldattorpet och beteshagarna intill, som innehåller runristningar, också här är den ökade slitagerisken en starkt negativ faktor.Ekebydalen avses sparas, vilket är positivt, men den tilltänkta bebyggelsen i Hammarparken kan hota de viktigaste av Ekebydalens naturvärden. T ex räcker det inte att, som idag, anordna ”övergångsställen” för grodarter som omfattas av EU:s habitatdirektiv, det gäller att spara deras vinterbostäder i Hammarparken också!

Förtätningen innebär totalt sett en avsevärd förlust av bevuxen mark, särskilt träd, och därmed en negativ påverkan på boendemiljö och naturmiljö men dessutom på klimatet som sådant. Särskilt vill FVU alltså framhålla, att miljöeffekterna av förlusten av träd och ökningen av trafiken kräver mycket mer ingående analyser. Vad särskilt gäller Hågaån är det angeläget, att den inte utsätts för ytterligare belastningsrisker.

En viss förtätning av bostadsbebyggelsen genom att frigöra parkeringsytorna torde vara möjlig och en närmare analys av behovet av skolbyggnader kan frigöra vissa ytor. Viktigt för balansen är också att blanda upplåtelseformerna

FVU beklagar ansatsen som sådan – att utifrån ett planeringsbegrepp på modet, den s.k. stadsläkningen, klämma in så mycket hus som möjligt inom redan bebyggda och relativt välfungerande stadsdelar, kosta vad det kosta vill ifråga om negativa effekter för miljö, naturmiljö och boende, istället för att seriöst överväga alternativa möjligheter att åstadkomma fler bostäder inom kommunen genom att satsa på hela kommunen.

Uppsala dag som ovan,

Mats Wahlberg, ordförande Ulla Björkman, styrelseledamot

BILAGOR



Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2012-06-17
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norby 31:74, mellan Blodstensvägen och Norbyvägen, Uppsala kommun. Dnr 2012/21122-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande samrådssynpunkter på rubricerade planförslag.

Bakgrund
Av förslaget framgår sammanfattningsvis följande. Detaljplanen för Norby 31:74 syftar till att möjliggöra fyra punkthus i max 8 våningar och ett lamellhus i 5 våningar med sammanlagt 140 lägenheter. Enligt fastighetsnämndens anvisningar ska minst 30% av lägenheterna vara hyresrätter och resterande bostadsrätter.

Området är idag inte bebyggt. Det utgörs av skogsmark med bl.a. många stora, gamla tallar (180 – 200 år) varav minst ett femtontal träd hyser rödlistade eller sällsynta arter som tallticka. Totalt har sex sällsynta eller rödlistade arter svamp och skalbaggar hittats vid den bedömning av ekologiska värden som föranstaltats av byggherren i planärendet. Det framgår vidare, att återväxten av grova tallar inte är så god och att naturtypen generellt minskar i staden i och med kommande exploateringar och förtätningar. Inventerarna anser det negativt från naturvårdssynpunkt om de gamla träden tas bort, den negativa konsekvensen är beroende på hur mycket av naturmarken och träden som sparas, bedömningen är dock att habitatnätverket för barrskogslevande arter ändå bör kunna fungera och att exploateringen inte innebär ett hot på nationell nivå mot arterna, men att det i det långa loppet bör diskuteras hur återväxten av grova tallar bör klaras i Uppsala. Inventerarna påpekar också, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper för Uppsala län.

Planförfattarna beskriver området som en alternativ grön koppling mellan Hågadalen och Stadsskogen och nämner att det används för närrekreation för kringliggande bostadsområden (hyreshus som förvaltas av Uppsalahem). Enligt förslaget bidrar planen till att fysiskt knyta ihop bebyggelsen i området. Det anförs att de gamla träden kommer att sparas där det är möjligt, men man tar fasta på att habitatnätverken skulle kunna fungera ändå.

Plan- och byggnadsnämnden har beslutat att planen inte riskerar att leda till betydande miljöpåverkan enligt 6 kap. 11§ miljöbalken (MB) och att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs. Länsstyrelsen i Uppsala län delar bedömningen.

Yttrande
FVU avstyrker förslaget. Närströvområdet, som planområdet utgör, behövs idag och än mer i framtiden om andra aviserade projekt om ytterligare förtätning av Eriksberg kommer till utförande. Under alla förhållanden är utredningen i ärendet otillräcklig för ett exploateringsbeslut. FVU delar alltså inte bedömningen att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs.

Tvärtom framstår det för FVU som mycket angeläget med en fullständig MKB, inte minst mot bakgrund av inventerarnas uppgifter om den krympande tillgången på gamla tallar i Uppsalaområdet med tanke på deras betydelse som biotop för andra arter. Exploatörens egna experter framhåller de negativa konsekvenserna från naturvårdssynpunkt och oron för framtiden, även om de landar i att exploateringen inte innebär något hot på nationell nivå mot de hotade arterna. Inventerarna påpekar dock, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper när det gäller Uppsala kommun. FVU anser att Uppsala kommun bör eftersträva en god ”kommunal nivå” vad gäller arterna och inte tillåta att läget först blir ännu sämre. En ytterligare och mer fullständig belysning i form av en MKB behövs i ärendet. Miljöpåverkan av tilltänkt bebyggelse innebär alltså direkt förstörelse av viktig natur, stora, gamla tallar, viktiga att slå vakt om i sig och även för deras betydelse för rödlistade arter, särskilt som viss osäkerhet råder om habitatnätverken. Härtill kommer att verkan av det ökade trycket på omgivande naturreservat inte utretts.

En MKB bör också omfatta faunan i stort. Kommunen anser att sambandet mellan Stadsskogen och Hågadalen vad gäller möjligheten för de vilda djuren att röra sig däremellan är tillräckligt tillgodosett genom passagen över Norbyvägen bortom Kvickstensvägen. Många iakttagelser vittnar dock om hur bl.a. rådjur, räv och grävling korsar Norbyvägen vid det tilltänkta exploateringsområdet. Också förekomsten av fladdermöss behöver utredas. Så också frågan om kopplingen mellan naturreservaten.

Sammantaget anser FVU att kriterierna för en MKB enligt 6 kap. 11§ MB är uppfyllda, alltså att planens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, och att en bedömning enligt kriterierna i 4§ förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar jämte kriterierna i förordningens bil 4 måste leda till samma resultat.

Enligt FVU:s mening behöver planärendet inte minst ses i perspektiv av de boendes behov av närrekreationsområden. Planen har ambitionen att binda samman de bostadsområden som idag flankerar skogspartiet i fråga. Till följd av planförslaget kommer emellertid kontakten mellan existerande bostadsområden snarare att försämras. Det talas i ledande formuleringar om hur ”isolerat” Blodstensvägen ligger i skogen (s. 2). I verkligheten är området beläget ett stenkast från Norbyvägen och inom det tilltänkta bebyggelseområdet vittnar de många tvärgående stigarna om att kontakten mellan bostadsområdena upprätthålls av de boende idag genom att de helt enkelt går genom skogen. För särskilt skolbarn och äldre fyller området väl behovet av s.k. närrekreationsområde och den kontakt med naturen, som forskningen, särskilt inom SLU, numera anser vara av stor betydelse för hälsan och välbefinnandet. Forskning har också visat att det bör vara korta avstånd mellan bostad och park för att man ska besöka den ofta. (Se Lisberg Jensen, Ebba, Gå ut min själ. Forskningsöversikt om hälsoeffekter av utevistelser i närnatur, Statens folkhälsoinstitut, R 2008:10. Se även flera studier av prof. Patrik Grahn, SLU, om utemiljöns betydelse för barn och gamla, debattinlägg av prof. Per G Berg mfl, SLU, i UNT 13 mars 2012, intervju med läkaren och forskaren vid Alnarp Matilda Annerstedt, UNT 16 april 2012).

Enligt PBL 2010 förstärktes kravet på närbelägna grönytor vid planering av bostäder. (2 kap 7§: ”Vid planläggning […] ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns […] parker och andra grönområden”).

Kommunen borde alltså ta till sig forskningens senaste rön när det gäller naturens betydelse för folkhälsan istället för att, som det kan synas efter flera planförslag på senare tid, ensidigt eftersträva vad som ibland kallas tätning av ”stadsväven”, en politisk figur, som också hotar den klassiska bilden av Uppsala som en kulturstad i natur. De gröna stråken, möjligheten att från själva centrum genom parker och grönområden ta sig ut på landsbygden framstår som unikt för en så pass stor stad som Uppsala ändå är och som ett värdefullt arv att förvalta. Dagens planeringspolitik syftar dock mer till fler och högre hus, evenemangscentra och köpcentra, men många röster talar, liksom FVU, också för att slå vakt om stadens karaktär (t.ex. debattinlägg av Alexander Ståhle, UNT 9 juni 2012).

Det är viktigt att lyssna också till vad Uppsalaborna själva anser. När Uppsalahem nyligen kallade till informationsmöte om stadsdelen Eriksbergs framtid, framgick det, att också Uppsalahem skulle vilja bygga ytterligare bostäder i området, siffran 1500 nämndes. Det talades varmt från arrangörens sida för det positiva med ökad stadskaraktär, mer krogar, butiker etc. Till sin uppenbara förvåning fick arrangören dock i samband med de grupparbeten som förekom erfara att samtliga grupper som högsta prioritet hade att istället värna om grönområdena i området.

Uppsalahems utbyggnadsplaner ökar enligt FVU:s mening påtagligt vikten av att inte genomföra den utbyggnad som nu aktuellt samråd avser. En ytterligare förtätning av redan bebyggda områden ökar behovet av närströvområden. Det går inte att hänvisa till att det finns förhållandevis gott om natur längre bort, d.v.s. i Hågadalen och Stadsskogen, när det gäller grupper som barn och gamla samt andra med begränsad rörelseförmåga.

Eriksberg är ett område som flera exploatörer intresserar sig för. I det läget framstår det som direkt felaktigt att ”ta en bit i taget” genom successiv planering, kommunen behöver göra en samlad analys.
Överhuvudtaget borde kommunen ta bättre ansvar, inte bara för de tänkta Uppsalabor som man planerar för, utan också för dem som nu lever och verkar i Uppsala. Ett träd utanför fönstret kan vara vad som håller en gammal människa vid liv.

Sammanfattning
• FVU anser att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB krävs både med hänsyn till de höga naturvärdena med rödlistade och sällsynta arter och med hänsyn till de vilda djurens rörelsemönster samt även för att klarlägga kopplingen mellan naturreservaten.
• Det tänkta exploateringsområdet, som idag nyttjas flitigt som närgrönområde för de befintliga bostäderna, bör lämnas obebyggt och kommer att behövas än mer om Uppsalahems utbyggnadsplaner kommer till stånd. Den stora betydelsen för hälsa och välbefinnande av närgrönytor framhålls alltmer i forskningen. Kravet på närgrönytor har också förstärkts i PBL.
• Ett av Uppsalas särdrag är de gröna stråken och generösa grönytor inne i bostadsområdena. För att tillvarata detta särdrag krävs en helhetssyn på stadsdelarnas utveckling när det gäller avvägning mellan exploatering och bevarande av grönområden. Att inte i planeringen ta till vara detta särdrag innebär att en av stadens väsentliga och av befolkningen uppskattade kvaliteter successivt försvinner.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker FVU förslaget i första hand. Om avsikten att bygga ändå kvarstår hemställs om MKB enlighet ovan som underlag för förslag till eventuell exploatering.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund Ulla Björkman Bengt Jonsell PO Sporrong
Ordförande Styrelseledamot Styrelseledamot Styrelseledamot

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Föreningen Vårda Uppsala

Styrelsen för Uppsalahem, info@uppsalahem.se 2014-06-02

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun, plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Ang förnyelse av Eriksberg, Uppsala kommun.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av utställningen med förslag till förnyelse av Eriksberg och vill framföra följande synpunkter.

FVU:s synpunkter

FVU ser positivt på utvecklingsarbetet, med program med alternativa förslag presenterade i tidigt skede, under fortlöpande samråd med områdets innevånare. Det är dock anmärkningsvärt att kommunen ej synes delta, varken vad gäller direktiv för planarbetet eller i medborgardialogen.  Det är ju kommunen som har ansvaret för helhetssynen i stadsbyggnaden dvs att projekten svarar mot kommunens mål och anpassas till platsens förutsättningar. Det därför angeläget att kommunen aktivt deltar i detta tidiga skede av planarbetet – det är nu som dialogen med berörda kan bli konstruktiv och meningsfull när ännu inga låsningar skett vad gäller innehåll och utformning i projektet.

Motiv och ledord i programmet har hög ambitionsnivå och visionens önskelista är omfattande. Att förverkliga denna vision blir en grannlaga uppgift. På den begränsade yta det är fråga om har dock resultatet blivit en provkarta på tidens stadsbyggnadstrender och en drastisk förändring av områdets karaktär. Här verkar det vara invånarna, med sin känsla för och kunskap om platsen, som står för det goda omdömet.

Programskrivningen blir ibland motsägelsefull. ”Klimatsmart & hållbart” och ”Den gröna identiteten”, ska paras med ”Liv och mötesplatser” och ”Kopplingar och stråk”; de förra med kvaliteter knutna till platsens läge och nuvarande karaktär, de senare med egenskaper som hör hemma i en ny slags innerstad. Resultatet kan sammanfattas av visionens femte rubrik, ”Variation”.  Denna inriktning svarar inte mot platsens innehåll och tydliga förutsättningar.

Stadsförnyelse bör ske utifrån platsens karaktär. I Eriksberg är landskapet, med naturmarkens topografi och växtlighet, ett viktigt huvuddrag. Ett annat viktigt huvuddrag är arkitekt Stig Anckers skivhus, som även om de har stor volym, ligger väl inpassade i terrängen och är ett gott exempel på Le Corbusiers vision av ”Hus i park”, en vision som fick stort genomslag i 1950-talets svenska bostadsbyggande. En viktig utgångspunkt för planeringen måste vara att dessa byggnader även efter kompletteringen utgör ett ledmotiv i stadsdelen. FVU vill här också påminna om att förnyelseområdet utgör ”skyddsvärd miljö” ( inom område 21) i den klassning av kulturmiljöer kommunfullmäktige antog november 1988.

En annan viktig utgångspunkt för planeringen är närheten till Stadsskogen och Hågadalen Nåsten, naturreservat med särskilt värdefulla delområden med högt naturvärde och känslig natur nära reservatsgränsen. Med hänsyn till vikten av att inte öka slitaget i dessa värdefulla naturpartier med sällsynta arter och känslig torrbacksflora bör respektavståndet mellan reservatsgränsen och bebyggelsen inte minskas jämfört med dagens förhållanden.

Några exempel på brist på förståelse av platsens karaktär i de presenterade förslagen:

Illustrationerna i några av förslagen återger stadsrum som kunde höra hemma på ”nya” Södermalm i Stockholm, i nygamla Jakriborg, eller vid en kanalgata i Amsterdam. Marken centralt inom området, mellan skivhusen och kring Marmorvägen, föreslås brutalt förändras med nytt gatunät samt kvarter och hus med stor variation i volym och arkitektoniskt uttryck utan samspel med omgivningen. Den naturliga tallskogen försvinner och ersätts med gatuplantering bestående av lövträd.

I de flesta förslagen ersätts 50-talets utifrånmatning av kvartersstadens gatunät i rutnät inklusive överfart över Norbyvägen. Ett gatunät av modell kvartersstad blir i detta läge svårhanterligt med den funktion Norbyvägen har som stomtrafikled inom staden. De nya tvärförbindelserna genom området medför ökad biltrafik som påverkar bostadskvaliteterna negativt, särskilt i kv. Täljstenen.

Strävan efter ”stadsmässighet” strider mot områdets gröna karaktär. Förtätning föreslås längs Norbyvägen; söder om rondellen på ömse sidor om vägen förekommer i de flesta förslagen bebyggelse som förvandlar ”landsväg” till ”stadsgata”, Denna lösning är olämplig – det nära läget intill stomtrafikleden är ej ett bra läge för bostäder.  Resultatet blir tät stad i stället för grön stad.

På östra sidan av Norbyvägen mot kv. Täljstenen föreslås förtätning med huskroppar, i något fall lagda tätt vilket ger intryck av ”bakgård” i skogsranden. Hur miljön med naturmark och bebyggelse i kv. Täljstenen hanteras är av betydelse för hela stadsområdet. Den befintliga bebyggelsen, gör visst intrång i Stadsskogen, och är väl inpassad i skogsmarken. Arkitekt Stig Ancker, som hanterade både plan- och byggnadsfrågan, kompenserade ingreppet med material och färg anpassade till naturomgivningen, Viktig är den breda bården utmed vägen med natur, som ett bevarat bryn av Stadsskogen. Ingrepp här skulle gå stick i stäv med den strävan till naturhänsyn som framhålls i visionsmålet ”Den gröna identiteten”. (FVU vill i sammanhanget hänvisa till skrivningen till Uppsalahems styrelse från Täljstenens plangrupp 2014-05-08).

Korsningen mellan Granitvägen och Norbyvägen saknar förutsättningar att bli ett attraktivt offentligt rum. De offentliga rummen, för service, möten och samvaro, har i förslagen fått varierat innehåll och skiftande läge. Av dessa framstår rondelläget vid korsvägarna Norbyvägen/Granitvägen olämpligt för en utpräglat publik verksamhet. Platsen kommer att präglas av biltrafik till följd av krav på biltransporter och uppställning av bilar och kommer därför inte att bli attraktiv. Det föreslagna läget vid Västertorg däremot, utvecklat med verksamheter, både kommersiella och kulturella, i stråk kopplat till skolområdet och med bekväm anknytning både till bostadsbebyggelse och till friluftsområden, framstår som ett intressant förslag.

FVU anser att förnyelse av området bör ske med noggrann anpassning till naturen – till terräng och vegetation – samt till angränsande bebyggelse. Vilka lägen bör väljas för ny bebyggelse?

FVU föreslår i första hand området vid rondellhörnet, på platsen för bensinstationen, med en byggnad som markerar entrén till området. Väster om kv Blodstenen, skulle en möjlighet vara måttfulla punkthus väl inpassade i skogskanten, liknande byggnaderna på Askrikegatan på Gärdet i Stockholm i en elegant 40-tals-funktionalism.

Möjlighet finns, att på nuvarande parkeringsytor utmed Granitvägen bygga bostadshus som längor som stärker gatans betydelse som stråk genom stadsdelen med riktning mot ”centrum” – Västertorg. Med ”bokaler” förlagda i gatuplanet förstärks gatans funktion som stråk. Även inne i kvarteren kan parkeringsytorna användas för bebyggelse i måttfull skala och med gott arkitektoniskt samspel med befintlig bebyggelse. Bilparkeringen bör i första hand ordnas i källargarage. Parkeringshus är svåra att utforma och infoga på ett bra sätt i bostadsmiljön.

Nyréns förslag visar mer insikt om och förståelse för platsens karaktär och förutsättningar jämfört med övriga förslag. Det tar fasta på existerande bebyggelse, med tillägg på platser där de kompletterande byggnaderna bidrar till att skapa tydliga rum, gårdar och rörelseriktningar inom området. Även Tengboms förslag visar en viss vilja till anpassning till den befintliga miljön.

Sammanfattning

• De flesta av de presenterade förslagen visar en alldeles för hård exploatering, som inte tar hänsyn till den befintliga miljöns karaktär med dess hus i park och närhet till natur och behovet av att vidmakthålla respektavstånd till naturreservatet. Främst Nyréns förslag, men även Tengboms förslag, uppvisar till skillnad mot övriga förslag en mer anpassad gestaltning i samspel med befintlig bebyggelse och områdeskaraktär.
• Några viktiga utgångspunkter för fortsatt projektering bör vara varsamhet med områdets tydliga 50-talskaraktär, ”hus i park” – bl a att arkitekt Stig Anckers skivhus fortfarande kommer att utgöra ett ledmotiv i stadsbilden, att gatunätets utifrånmatning inte ändras till genomfartstrafik av modell ”rutnätsstad” samt att ”skogskänslan” bevaras.
• Västertorg bör ha förutsättningar att utvecklas till en attraktiv mötesplats för området, däremot avstyrks området vid korsningen Granitvägen/Norbyvägen som offentlig mötesplats med hänsyn platsens bilorientering.
• Kv Täljstenens naturmark mot Norbyvägen bör bevaras obebyggd.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                 Carl Erik Bergold             PO  Sporrong

Ordförande                           Styrelseledamot                2:e vice ordförande

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                          2017-01-11
plan-byggnadsnämnden@uppsala.se

ang detaljplan för Norra Kapellgärdet, dnr PBN 2014–000155.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning
t o m  2017-01-12 och vill anföra följande synpunkter.

Planen för samråd
FVU framförde i samrådet att ingen invändning fanns mot planens inriktning att, i det centrumnära läget,
utveckla arbetsplatsområdet genom tillskott och förtätning med bostadsbyggelse, kopplat till lokaler för
allmän och privat service, så som skett tidigare i stadsdelen. Planens princip och mål var helt rimliga, men
FVU konstaterade att de inte kom till uttryck i utförandet. I en utförlig skrivning anförde FVU bl a att
tomtytan som i tidigare utbyggnad av området gett rum åt två kvarter här skulle rymma fyra (gårdskluster)
samt att tät sättning med högre hus (6–8 vån mot tidigare 4–7) kring trängre gårdar skulle göra gårdarna
mörka och ogästvänliga under större delen av året – till men särskilt för barn och äldre. Vi fann vidare att
grönytorna minimerats, att kvarteren är utdragna mot trafikleder och skiljs från dessa bara med smala
förgårdsband samt att planvisionen med utrymmen för möten och spontan samvaro lyser med sin frånvaro,
medan trängseln av lägenheter i svårhanterliga vinkellägen däremot ger oönskad närhet och insyn i de
boendes privatliv. På intet sätt svarade utförandet mot de grundläggande principerna om
”stadskvalitet” som hävdas i ÖP och även i detaljplanens målbeskrivning.

Planen för granskning
I planen har skett minimala justeringar. Planen svarar därmed med sin hårda exploatering inte mot rimliga
krav på bostadskvalitet. Ett företagsmässigt markutnyttjande har fått företräde. I planbeskrivningen (s.11),
under rubriken Samlad bedömning av betydande miljöpåverkan, vill dock planförfattarna se att detta
bidrar till ”en utveckling av stadsbilden i positiv riktning”. Ja, det är ”bilden” av staden som betonas.
Förtätningen beskrivs med positiva förtecken och uttryck som ”stadsmässighet”, detta efter förebild i
Stockholms stenstad, utan hemortsrätt i en stad som Uppsala. Den täta kvartersstaden är lagd som en
schablon över en begränsad yta och framstår i sitt läge som en enklav i brutal kontrast mot omgivningen.
Betoningen ligger på fasadverkan som skall skapa en uppfattning av ”storstadsstråk” med Vattholmavägen
som en ”Sveaväg” och fonden mot Gamla Uppsalagatan högrest som Birkastaden. Detta resulterar om
planen förverkligas i en mur som skymmer innerstadssiluetten och reser sig hotfullt mot Svartbäckens
småhus likt kulisser som effektivt döljer baksidan med lägenheter i trångmål med få kvaliteter utanför
bostadsytan.

FVU efterlyste i samrådet bättre betingelser för utomhusvistelse, platser för alla åldrar. Vid samrådet pekade
Utbildningsnämnden i sitt yttrande på bristerna som gällde ytor och lokaler för förskolornarna, som
bokstavligen kommit i skymundan vid planeringen. Kulturnämnden konstaterade att här inte fanns några
fritidslokaler för barn och ungdom. Grönskan som man vill se som Uppsalas särskilda kvalitetsstämpel,
får här minimal plats.

FVU ser förslaget som gestaltat utan inlevelse, utan känsla för platsen och eller för Uppsala som stad.
Detta är en plan utförd av utomstående på byggherrars uppdrag, präglad av en formalism ägnad att höja
fastighetsvärdet.

FVU föreslog vid samrådet en omarbetning av planen, utvecklad som ett ”storgårdskvarter
(begreppet förkommer också i planbeskrivningen) med långt friare sättning av byggnadskropparna, med
skevning eller indragning från trafikzonerna och med större variation av höjdkonturen, högst mot nordost
och sedan med fallande linjer mot söder och i väst, för att tillvara stadssiluett och solverkan, kort sagt en
landskapsarkitektur som också med gårdsgrönska kunde bidra till bostadskvaliteten. Här kunde också
konsekvent i bottenplanen (praktiskt särskilt mot bullerzoner) inredas lokaler, arbetsplatser med utrymme
för olika verksamheter, allt detta som bidrag till en bättre differentiering av området med koppling också
till områdets ursprungliga funktion.

FVU finner sålunda fortfarande att planen inte fyller de mått på kvalitet som föreskrivs i ÖP. Härtill kan vi
nu också anföra och hänvisa till skrivningar i Förslag till Arkitektur i Uppsala – Arkitekturpolicy för
Uppsala Kommun (2016-11-25) att gälla från 2017-01-30, där följande kan läsas:

Arkitektur i Uppsala skall kännetecknas av hög kvalitet och väl genomtänkt förhållningssätt. (…) Byggnader,
gator parker och torg ses i sitt sammanhang och utformas med ett tydligt förhållningssätt till den
mänskliga skalan (ur Inledning s 1).

För att Uppsala ska växa till en levande, hållbar och vacker stad för alla behövs en samlad vilja och
ambitionsnivå för arkitektur och gestaltningsfrågor.  (…) Med ledorden eftertanke, omsorg och
förtroende bygger Arkitektur i Uppsala en starkare bas för att gemensamt utveckla och höja nivån på den
byggda miljön (ur Syfte s 1).

Arkitektur i Uppsala ska användas vid samtliga stadsbyggnadsprojekt av samtliga berörda aktörer.
(…) Den anger också Uppsala kommuns vilja och ambition med hur Uppsala framgent ska utformas och
gestaltas med hög kvalitet (ur Omfattning s 1).

Något för Plan- och Byggnadsnämnden i egenskap av offentligt ansvarig för stadsbyggnadskvalitet att
begrunda vid sitt sammanträde om detta planärende.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg, ordf.             Carl Erik Bergold             Sten Åke Bylund             PO Sporrong