Konstmuseet – alltför länge förbisett

Vilka verksamheter ska man fylla “kulturkvarteret” Ångkvarnen med, nu när läget inte är aktuellt för nya konstmuseet? Den frågan ställer Sten Åke Bylund, ordförande för föreningen Vårda Uppsala, i sin debattartikel.

Om några veckor kan kommunstyrelsen komma att bestämma sig för om Uppsala konstmuseum ska ligga kvar på sin mindre väl valda plats uppe i Slottet eller flytta till Kaniken. Därmed sätter man också punkt för en 25-årig långbänk som borde ha fått ett avgörande för länge sedan. Efter sig lämnar man en historia av alltför låga kulturella ambitioner, ett dåligt och ofullständigt utredningsarbete och en politisk uppvisning i konsten att marginalisera och negligera en stor opinion.

Parallellt, och märkligt nog osynkroniserat med handläggningen av ärendet med konstmuseet, har kommunen låtit ta fram nya detaljplaner för kv. Hugin och kv. Ångkvarnen. Den uttalade ambitionen är att med hjälp av nya bostäder och verksamheter skapa ”stadsliv” i området och att knyta ihop de nya bostadskvarteren i södra Kungsängen med innerstaden. Bägge planerna är i skrivande stund ute på granskning efter att tidigare ha varit ute på samråd.

Föreningen Vårda Uppsala konstaterar med förvåning att kommunen inte har samordnat dessa processer med varandra. Både kv. Hugin och kv. Ångkvarnen var föreslagna som tänkbara lägen för ett framtida konstmuseum och borde givetvis ha varit grundligt utredda och granskade innan man arbetade fram detaljplaner för dessa kvarter.

Den befintliga stadskärnan har ända sedan 1980-talet ansetts vara alltför liten för det snabbt växande Uppsala. Ett konstmuseum i något av dessa båda kvarter skulle ha passat perfekt in i kommunens ambitioner såväl när det gäller att utvidga stadskärnan som att uppgradera å-rummet. I stället är nu risken stor att man i detta centrala läge håller på att skapa ett näst intill ensidigt bostadsområde, ett andra Luthagen.

Frågan är nu därför hur man ska kunna vidga stadskärnan och knyta ihop södra Kungsängen med innerstaden när man nu har spelat bort ett av de kulturella och stadsbyggnadsmässiga ess man hade i form av konstmuseet? Och med vilka verksamheter tänker man sig att fylla de stora tegelbyggnaderna och tomterna i det strategiskt belägna ”kulturkvarteret” Ångkvarnen? Vi är många som här saknar en långsiktig och hållbar stadsbyggnadsstrategi.

Vad säger våra politiska partier, näringslivet, berörda föreningar och organisationer?

Svaren brådskar!

 

Ang. detaljplan för kv. Hugin, Uppsala kommun (dnr 000-2017-003640)

2021-01-11

Till  Kommunstyrelsen i Uppsala kommun kommunledningskontoret@uppsala.se
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun plan-byggnadsnamnden@uppsala.se
Kulturnämnden, Uppsala kommun kulturnamnden@uppsala.se

Med anledning av samrådet ang. rubricerade detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Föreningen Vårda Uppsala har stor förståelse för att det behöver byggas många nya bostäder i Uppsala. Men när vi tar del av detaljplanen för kv. Hugin ställer vi frågan: Står föreslagna omfattande rivningar i överensstämmelse med kommunens hållbarhetsstrategi och övriga målsättningar i aktuell översiktsplan? Nej! Här föreslås större delen av ett i ett centralt kvarter, huvudsakligen kontorslokaler, i stadskärnan rivas för att ersättas med bostäder! Och detta i en del av stadskärnan som redan domineras av bostäder! Därmed hotas en av stadens finaste arbetsplatser och en av stadens vackraste torgmiljöer; Kungsängstorg. Tillsammans med f d Riksbanken, numera Auktionskammarens hus, spelar bebyggelsen i kv. Hugin en avgörande roll för torgmiljön, som också utmärker sig för sina väl valda, högklassiga och mycket uppskattade skulpturer. En oas för alla besökare!

Gävleborgs länsstyrelse har i detta ärende övertagit ansvaret från Uppsala länsstyrelse. Kulturmiljö-avdelningen vid Gävle länsstyrelse anser härvid att det finns tveksamheter i den antikvariska förundersökningen som kommunen beställt av White arkitekter och påtalar motsägelser och oklarheter i dess resonemang och slutsatser. Detta stöds av att Upplandsmuséet i sin bedömning kommer till den motsatta slutsatsen att rivning inte är motiverad på grund av bebyggelsens stora kulturhistoriska och arkitektoniska värde, en uppfattning FVU delar. I remissvaret från länsstyrelsen i Gävle anges som huvudskäl till rivning att det kan ske eftersom framlagd plan återställer det ursprungliga rutnätet i området vilket också betonas av stadsbyggnadsförvaltningen i samrådsredogörelse och planbeskrivning – trots att det är helt felaktigt. Kungsängsgatan har alltid gått i rak sträckning mot Tullhuset vid Strandbodgatan. Den sneda avslutningen som planen föreslår har alltså ingen historisk förankring.

Som huvudskäl för rivning anförs också det bristande sambandet mellan Kungsängen och den nya stadsdelen söder om Strandbodgatan, tidigare kallad Industristaden. En planering som gjordes vid en tid när ingen förutsåg det nuvarande behovet bostäder och därmed förlängningen av stadskärnan söderut. Problemet med den bristande kontakten mellan stadskärnan och industristaden kan enkelt lösas genom en mindre öppning i Kungsängsgatans genomfart i kvarteret samt när UL:s bussanläggning och Dragarbrunnsgatan förs vidare söderut och då tillsammans med Kungsgatan och Östra Ågatan ger ett fullt tillfredsställande samband.

Planförslaget föreskriver att här kommer att byggas minst 300-400 nya bostäder, förskola och ytor för kontor, handel och verksamheter till formen av djupa, trånga och mörka bostadsschakt i stället för dagens arbetsplatser. Vi riskerar att få ytterligare alltför täta innerstadsgårdar utan tillräckligt solljus och hälsobringande vistelse och lekutrymmen. Inte minst pågående pandemi har visat att detta inte är en långsiktigt hållbar stads- och välfärdspolitik för Uppsala. Detaljplanen rymmer redan flera smärre förtätningsmöjligheter utan att den lokala miljökvaliteten och helheten går förlorad.

Befintliga byggnader mot Östra Ågatan är ett prov på högklassig arkitektur från 1970-talet, och tillhör tillsammans med Nyréns Pharmaciabyggnader det bästa från den tiden i Uppsala. Till det yttre en spänstig modernism med slanka och avskilda byggnadskroppar, kopplade med glasade gångar, som lämnar markplanet fritt för passager i parkmiljö. Exklusiva arbetsplatser med god kontakt med den gröna utemiljön. Arkitekter var Carlbring och Englund, och ett tecken på anläggningens kvalitet var att den presenterades i tidskriften Arkitektur, där ett urval av landets främsta byggnader lyfts fram. En sann märkesbyggnad alltså, som borde stå högt på listan över moderna anläggningar att vårda!

Föreningen Vårda Uppsala uppmanar alla goda krafter att motsätta sig planerade rivningar i kv. Hugin av såväl hållbarhetsskäl, stadsmiljöskäl som av arkitektoniska skäl! Vi måste vårda Kungsängstorg, en av våra få vackra och funktionella moderna platser i Uppsala.

Föreningen Vårda Uppsala finner vidare kommunens totala ointresse för att i planen bereda plats för ett nytt konstmuseum som mycket anmärkningsvärt. Detta utan offentlig prövning av expertutredningens förslag. Det är helt möjligt att inom ramen för befintlig byggrätt samt med bibehållande av de befintliga kontorsbyggnaderna ge plats för ett konstmuseum i bästa å-läge.

FVU finner sammanfattningsvis att den antikvariska förundersökningen ska göras om, och att planen ska dras tillbaka i avvaktan på detta samt innan en offentlig prövning gjorts i enlighet med expertutredningen.

För föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Sten Åke Bylund                                                            PO Sporrong

Ordförande                                                                     Vice ordförande

Ang. detaljplan för kv. Trudhem 21:4 Dnr. PBN 2017- 000074

  2020-12-21

TillPlan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av planhandlingarna och får med anledning härav anföra följande:

Genom att utnyttja en byggrätt som det saknas naturligt utrymme för vill detaljplanen försöka knyta ihop två intill varandra liggande fastigheter som bebyggelsemässigt tillhör inte bara skilda tidsepoker utan dessutom skilda arkitektoniska världar. Den ena, Trudhem 25:1, med ett stilarkitektoniskt bostadspalats från slutet av 1800-talet fast inordnat och förankrat i rutnätsstaden, den andra, Trudhem 25:4, med en mindre friliggande offentlig byggnad från mitten av 1900-talet som tycks ha hamnat just här av en tillfällighet.

De båda blindgavlarna som Trudhem 25:1 vänder mot tingshustomten vittnar om att man en gång tänkte sig en helt annan fortsättning på kvarteret vidare upp mot S:t Olofsgatan än den som sedan blivit av. Tyvärr, måste sägas, eftersom det uppkomna mötet mellan fastigheterna präglas i viss mån av disharmoni och obalans. Särskilt inger det abrupta avslutet på husraden längs Österplan ett intryck av storslagna intentioner som aldrig kommit till stånd.

Om å ena sidan tingshusets anpassning till platsen kan ifrågasättas har å andra sidan huset i sig uppenbara arkitektoniska kvaliteter. Dessa beskrivs också föredömligt i detaljplanen. En byggnadsminnesförklaring har diskuterats vilket byggnaden väl förtjänar. Med sin omsorgsfullt utarbetade tegelarkitektur, smidesdetaljer och koppartak utgör byggnaden ett fint exempel på vad 1950-talets svenska arkitekter kunde åstadkomma i sina bästa stunder. Den är dessutom unik för Uppsala.

En nybyggnation av den omfattning som föreslås i detaljplanen riskerar att påtagligt förminska tingshusets byggnadsmässiga värde som fastighetens huvudbyggnad, tidigare representerande staten. Tänkt som en friliggande solitär fritt synlig från alla håll skulle det till inte oväsentlig del komma att skymmas från Österplan och i viss mån ge intryck av att ligga på en bakgård. Likaså känns den tänkta sammanbyggnaden med granntomtens friliggande flygel mot Storgatan respektlös i överkant. Den bör därför utgå.

För att få till en mjukare övergång mellan fastigheterna skulle dock FVU kunna tänka sig en mindre tillbyggnad i full höjd mot gaveln på huset Österplan 13 och som bygger ut ca sju meter in på tingshustomten. Väl gestaltat skulle ett sådant tillägg kunna tillföra platsen arkitektoniska värden samtidigt som intrånget på tingshuset och dess gård skulle bli högst begränsat jämfört med detaljplanens förslag.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                    PO Sporrong                           Tomas Klang

Ordförande                             Vice ordförande                      Styrelseledamot

Nystart krävs för konstmuseet

Den som följt turerna kring konstmuseifrågan i Uppsala har sedan länge upphört att förvånas.

En av kommunen beställd extern utredning dömde ut den nuvarande verksamheten i slottet, läget och lokalerna, som direkt olämpliga och angav ett par möjliga alternativ nere i stadskärnan. Strax beställdes en ny utredning som raskt återställde ordningen och förordade att museet blev där det var, påhejad av en slottsarkitekt som talar i egen sak och en alltmer desperat personal, ett uppsminkat slott är bättre än inget alls trots att grundproblemen kvarstår.

På sluttampen har ytterligare ett förslag dykt upp, en ombyggnad av industri- och biograflokalerna i kvarteret Kaniken, vars olämplighet som konstmuseum redan framgått av inlägg i UNT av Christian Chambert.

Handläggningen av konstmuseifrågan uppvisar alla brister vad beträffar kunskap och kompetens. Det enda rimliga är nu att båda de föreliggande alternativen förpassas till den kommunala papperskorg där de hör hemma. Kommunstyrelsen bör därefter, som i fallet Musikens hus/UKK, börja om på nytt med målsättningen att ge Uppsala ett modernt nybyggt ändamålsenligt konstmuseum, värdigt en kulturstad.

Lars Lambert, Uppsala, Richard Stensman, Uppsala

Replik:”Konstmuseet ska inte vara dragkrok för slottet”

Roland Edwardsson tycker att konstmuseet ska ligga kvar i slottet för att förse detta med besökare. Det är en tanke som vi som kämpar för ett nytt konstmuseum försökt att värja oss emot i alla år, skriver Tomas Klang.

Konstmuseets primära uppgift är att på ett lättillgängligt sätt förse medborgarna med konst, inte att ligga så svårtillgängligt till som möjligt för att agera dragkrok till slottet.
Vi har i flera år försökt att tala om att man bör inrätta ett historiskt museum i slottet, som på ett intressant sätt kan berätta Uppsalas och framför allt slottets historia men det har varit som att tala för döva öron. Uppsalas politiker och tjänstemän, tillsammans med Statens Fastighetsverk, verkar närmast patologiskt besatta av tanken på ett konstmuseum i slottet.
Om man nu inte tror att slottet kan dra tillräckligt med besökare på egen hand, varför då inte flytta upp en verklig dragkrok som stadsbiblioteket dit istället? Då kunde boklånarna få sig en stärkande promenad vilket skulle gagna folkhälsan. Om man nu inte råkar vara hjärtsjuk, förstås! Men då kan man ju, som Roland Edwardsson skriver, tillsammans med dem som har rullstol eller rullator ta bussen istället.

Tomas Klang

 

Överklagande av Uppsala kommuns beslut angående detaljplan för Börjetull 2017- 000287

Till Mark- och miljödomstolen
För kännedom till
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har som ideell förening enligt 16 kap 13§ miljöbalken talerätt enligt 13 kap 12§ PBL.

Föreningen har i yttranden vid samråd och granskning ställt sig positiv till huvuddragen i rubricerad. detaljplan: ambitionen att skapa eller förstärka stadsnoden som etablerats vid Mimmi Ekholms plats, de nya bostäderna som tillsammans med Galdermas industribyggnader bildar en eftersträvansvärd blandstad, ansatsen till kvarterspark i den östra delen med kopplingar till grönstråk längs Librobäcken och Fyrisån och de nya gång- och cykelbroarna.

Men FVU har också påtalat allvarliga brister i planförslaget utifrån de kvalitetskrav som ställs på den planerade och byggda miljön i kommunens beslutade arkitekturpolicy, Arkitektur i Uppsala. Krav som man säger sig ha utgått ifrån och beaktat vid arbetet med planen.

I utlåtande granskning 2 framförs kritik mot 11-våningshuset. Även Länsstyrelsen har visat betänkligheter. Kritik framförs också mot de alltför små förskolegårdarna, bl. a. från kommunens Miljö- och hälsoskyddsnämnd. Då planen antogs i kommunfullmäktige reserverade sig 19 personer också mot detta. Slutligen påtalas det bristande solljuset på dess trånga gårdar, särskilt i kvarteren längs Fyrisvallsgatan, samt problematiken med att de boende här måste ta de miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av saneringen av en tidigare deponi.

Skäl för överklagande

Obalans i planens delar ger stora skillnader i livsmiljöns kvaliteter.
Planen är inte genomarbetad utan har stora brister ur ett medborgerligt rättviseperspektiv. Kvarteren i områdena 1 och 7, mellan Fyrisvallsgatan, Börjegatan, Seminariegatan och Vallongatan, är missgynnade, då de saknar de kvaliteter, i form av parkkontakt och öppenhet mot grönytor som samtliga andra kvarter har, där en godsida vetter mot park eller parkstråk. Bebyggelsen centralt i område 1 och 7 blir en regelrätt ”bakgårdsmiljö”, och gårdarna här ligger längst ifrån parker och parkstråk. De omges dessutom av de hårdast trafikerade gatorna.

Jämför här med en av Arkitekturpolicyns portalparagrafer som avslutas: ”Den byggda miljön skall utformas utifrån väl definierade arkitektoniska visioner”.

FVU anser att först om det instängda kvarteret, enligt bild 1, helt eller delvis görs om till kvarterspark, som då via fastigheten 9:2,”Skeppet”, bildar en sammanhängande stor kvarterspark, uppfylls kravet på konsekvens i visionen och därmed den kvalitet Arkitekturpolicyn avser. Den säger vidare: ”Att förtäta och bygga urbant samtidigt som gröna värden tillgodoses ska inte ses som en motsättning utan som en möjlighet och utmaning”.

I Stadsbyggnadsförvaltningens bemötande sägs att en stadsnod skall ha hög koncentration av bebyggelse men det får ju inte motivera en tätare och mörkare och därmed sämre boende- och vistelsemiljö. Lika tveksamt är det att saneringen av deponin skall kräva en högre exploateringsgrad med sämre boendemiljö som följd.

Byggnadshöjder, sammanhang, skala. God livsmiljö, dagsljus, solljus.
Hänsyn tas inte till platsen. Bebyggelsen längs Fyrisvallsgatan är till övervägande del 4 – 5 våningar, de nya byggnaderna mot denna gata bör ha samma höjd.  Dels för att skapa ett harmoniskt gaturum men också och framför allt för att ge ökat dagsljus och solljus åt bakomliggande gårdar. Särskilt då i hörnet Börjegatan där de högsta husen ligger mot söder.  Mot norr och industribyggnaderna kan 6 – 7 våningshusen vara motiverade. När det gäller de för god livsmiljö och integration så viktiga bostadsgårdarna saknar vi dem i uppräkningen i Arkitekturpolicyns andra portalparagraf: ”Byggnader, gator, parker och torg ses i sitt sammanhang och utformas med ett tydligt förhållningssätt till den mänskliga skalan”. Som en följd därav läggs intresset i planen på gatubild före gårdsrum. Solstudierna som visar på klara brister och mörka gårdar avfärdas med att Boverket inte ställer krav på mängden solljus. Uppsala måste i så fall ställa sina egna krav för att leva upp till Arkitekturpolicyn, sid 25: ”I Uppsala skall goda, trygga och attraktiva miljöer skapas. Bostäder som har stora boendekvaliteter med ljusa gårdar och utblickar.(…). Möjlighet till sol och ljus till bostäder, gårdar och vistelsemiljöer är mycket viktigt för vår livskvalitet och i det växande Uppsala blir det ännu viktigare”.

Hushöjden mot Fyrisvalls- och Börjegatorna motiveras också som skydd mot buller från de starkt trafikerade gatorna. Ett femvåningshus dämpar bullret lika effektivt som ett sexvånings. I en snar framtid kan bullerproblemet vara borta medan behovet av ljus och sol består. I dag gör man solstudier mellan vår- och höstdagjämningarna. Med hänsyn till den pågående klimatförändringen sträcks utevistelsetiden ut till att omfatta mars och oktober med ännu flackare solinfall och därför blir sol- och dagsljusförhållandena på gårdarna än viktigare.

11-våningshuset, hänsyn till Uppsalas silhuett och identitet. Skala.
I hörnet Fyrisvallsgatan– Seminariegatan visar planen en accentbyggnad i 11 våningar. FVU har i sina tidigare skrivelser varit starkt kritisk till denna med hänsyn till Uppsalas silhuett och identitet, vilket också betonas i Arkitekturpolicyn. 11-våningshuset stör bilden av domkyrkan från en av de siktlinjer man värnar i planeringen, vilket också länsstyrelsen påtalat. FVU anser på goda grunder att den efterfrågade accenteffekten nås med en byggnad i 8 våningar, i ett stadsrum där all annan bebyggelse har höjden 4 – 5 våningar. Särskilt om hushöjden i planen justeras till 5 våningar mot Fyrisvallsgatan, se bild 2.

Arkitekturpolicyn slår fast, sid 19:” Höga hus ska kunna motiveras utifrån ett verkligt behov och en analys av vad de kan tillföra till stadsmiljön och stadssilhuetten och endast projekt av särskilt hög arkitektonisk kvalitet och som reellt tillför nya och stora värden skall kunna prövas i centrala Uppsala”.

FVU finner att ingen av dessa förutsättningar gäller här eftersom den avsedda effekten kan uppnås med en lägre byggnad som inte står i konflikt med stadens silhuett.

Föreningen Vårda Uppsala anser sammanfattningsvis och med beaktande av vad som ovan anförts, att detaljplanen för Börjetull planen på grund av sina stora brister ska dras tillbaka, att den ska omarbetas samt bättre anpassas till staden och platsen och till vad som i övrigt läggs fast i kommunens Arkitekturpolicy.

 För föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Sten Åke Bylund                      PO Sporrong                   Carl Erik Bergold

Ordförande                               Vice ordförande              Styrelseledamot

Årsmöte

Föreningen Vårda Uppsala

Kallelse och dagordning för årsmötet 2020

Bästa föreningsmedlemmar,
Föreningens styrelse har i det rådande läget med Coronapandemin varit tvungen att hitta en alternativ lösning för föreningens årsmöte. Vi kan inte träffas fysiskt och många har
svårigheter med möten på nätet. Inom föreningen finns inga meningsskiljaktigheter eller
konflikter som motiverar ett formellt årsmöte. Det enda som behövs är ett godkännande av
årets bokslut och några nyval.
Vi föreslår därför att detta är en kallelse till ett förenklat årsmöte via mail samt bifogar förslag till beslut.
Om ni har synpunkter på detta förfarande och förslagen till beslut skall dessa lämnas till
sten.ake.bylund@gmail.se senast 2020-11-02.
Om inga förslag till ändringar kommer in före detta datum godkänns nedanstående som
kallelse och beslut vid årsmötet. Inkommer förslag till ändringar behandlas dessa separat.
Föreningens styrelse vill återigen påminna dem som ännu inte betalat sin medlemsavgift för 2020 att göra det till plusgiro 3 67 00-3. Avgiften är 150 kr per år, för ytterligare familjemedlem är avgiften 50 kr.

Dagordning:

Årsmötet öppnas

  1. Val av mötesordförande och protokollförare
  2.  Val av justeringspersoner.
  3.  Fastställande av dagordningen
  4.  Fråga om årsmötet blivit vederbörligen och i laga ordning sammankallat.
  5.  Styrelsens verksamhetsberättelse, resultat- och balansräkning
  6.  Revisorernas berättelse.
  7.  Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen.
  8.  Val av ordförande i föreningen tillika styrelsens ordförande.
  9. Val av ledamöter i styrelsen.
  10.  Val av två revisorer och två revisorssuppleanter.
  11.  Utseende av valberedning.
  12. Fastställande av årsavgiften.
  13.  Behandling av inkomna motioner.
  14.  Behandling av styrelsens förslag.
  15. Övriga ärenden.
    Årsmötet avslutas

Dagordning
Beslutsförslag
Verksamhetsberättelse fVU
Resultat- och balansräkning
Valberedningens förslag till inval inför ÅM 2020

REVISIONSBERÄTTELSE FVU 2020

Vårt Uppsala – tätt eller rätt bebyggt?

Ett monorailsystem skulle kunna koppla ihop stadskärnan med utbyggda kransområden, skriver Ulf Johansson Werre. (Bilden från Seattle i USA). Foto: TED S. WARREN/TT

En mycket varsam förtätning bör kompletteras med en utbyggnad av kransområden, skriver Ulf Johansson Werre.

Uppsala 12 oktober 2020 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En viktig debatt om hur vi vill ha vårt Uppsala har pågått en längre tid. Debattörer från Uppsalas befolkning är genomgående kritiska mot att område efter område ska förtätas. Man får tyvärr känslan att beslutsfattarna antar att det är de direkt drabbade, boende i förtätningsförslagens närområden, som i vanlig ordning protesterar – något man givetvis räknar med och att den minoriteten får ge sig så småningom. Om så är fallet tror jag att det är en felaktig bild av opinionen. Vi Uppsalabor njuter av de syner och den miljö som olika stadsdelar erbjuder och värderar dessa miljöer som dynamiska delar av vår kärlek till staden.Olika klassiska maktutövande tekniker lyser igenom när nya förändringar ska till:Man lägger ett medvetet storvulet förslag på en massiv utbyggnad som orsakar högljudda protester varefter man ”reviderar” förslaget till ett något mer begränsat. Resultatet hoppas man bli en accepterad nivå som ändå var tänkt från början.

Man iklär sig kritikernas argument och framstår som en härförare för ljus, parker, välplanerade gator utan trängsel, varsamma förändringar etc varpå man i alla fall återgår till den kritiserade ursprungsplanen.

Sedan har vi argumentet att så många vill flytta till Uppsala och att det är positivt med en stad som växer. De som vill flytta hit kanske just har blivit förtjusta i hur staden ser ut för närvarande och inte kommer att uppskatta hur höghus efter höghus smälls upp i den emotsedda miljön. Det är ett svårlöst dilemma med det positiva att en stad växer och det negativa med problemen att värna om oss som redan bor i Uppsala och hur våra val av boendekvalitet borde tas hänsyn till.

Skönmålning av en framtida trafiksituation är också farlig och kan visa sig katastrofal då infrastrukturen visar sig undermålig för den framtida verkligheten. Alternativet spårvagn kommer att försvåra flytet i trafiken ytterligare på redan smala gator.

Sammantaget anser jag att vill man skapa en modern, fungerande stad där många bor med bibehållande av attraktionskraft, viktiga värden och miljöer bör en mycket varsam förtätning kompletteras med en utbyggnad av kransområden där fler småhuslösningar kan givas. Personligen skulle jag vilja se ett monorailsystem som ovanför markplan snabbt kopplar ihop kransområden med city. Dyrt, javisst, men billigare på sikt än vantrivsel och förfulad stad.

Ulf Johansson Werre, musikartist, hedersdoktor i medicin

Uppsala är värt ett sjujäkla konstmuseum

Uppsala är känt för sin Kulturnatt men nu får det inte handla om att vi säger god natt till kulturen, skriver Hans Persson, som vill se ett nytt konstmuseum.
FOTO: STAFFAN CLAESSON

Konsten behöver ta plats i Uppsala och Uppsala behöver ta plats i konstvärlden, skriver Hans Persson.

Kulturdebatt

21 september skriver Ulf Segerlund och Staffan Karlsson från Metod arkitekter om det konstmuseum Uppsala behöver. Det är lätt att instämma i att konstmuseet bör få en central och lättillgänglig placering. De beskriver sin vision om hur Kaniken kan omvandlas till attraktiva lokaler. En rad omständigheter gör dock att Kaniken inte är en optimal lösning.
Huset i sig förmedlar en borgliknande stramhet som förmedlar en känsla av att det som ryms innanför dess mörka tegelväggar ska hållas avskilt från invånarna.
Huset lämpar sig inte för ett konstmuseum som ska stå för ”rymd och öppenhet”, som Segerlund och Karlsson framhåller som viktiga värden. Ett konstmuseum ska erbjuda goda ljusinsläpp och möjligheter att exponera konst utåt.
Gaturummet och årummet utanför Kaniken möjliggör inte att verksamheten expanderar utanför huset och blir en del av stadsmiljön. Det gör verksamheten inåtvänd och sluten. En innergård på taket innebär att både servering och konsten där saknar naturlig kontakt med livet utanför. Ett konstmuseum ska tala om att det finns och locka till kontakt och utforskning.
Christian Chambert har 6 september belyst svårigheter med Kaniken som plats för ett konstmuseum. Dessa invändningar kvarstår även efter Segerlunds och Karlssons kommentarer.
Segerlund och Karlsson pekar på möjligheterna att förlägga delar av konstmuseets verksamhet till Stadsträdgården. Det är en god tanke, men Kaniken ligger inte precis i direkt anslutning till Stadsträdgården. Däremot skulle ett konstmuseum på Hamnplan göra en sådan samverkan naturlig. En placering där uppfyller krav på lättillgänglighet, öppenhet, synlighet och interaktion med andra attraktioner. Det är svårt att förstå varför en sådan optimal placering inte på allvar beaktats i debatten.
Hamnplan och närliggande områden är redan attraktiva för en lång rad aktiviteter, något som ett konstmuseum skulle dra nytta av och stärka.
Ett konstmuseum i en ny byggnad innebär att krav som kan ställas på en sådan institution kan tillgodoses utan att trängas in med skohorn. Utställningslokaler kan utformas optimalt för de många typer av användning det handlar om på ett konstmuseum.
Ett konstmuseum bör vara en byggnad som i sig själv är ett konstverk med höga estetiska kvaliteter, en ambition som Kaniken har begränsningar att leva upp till. Om Uppsala vill placera sig högt på Sveriges karta över spännande konstupplevelser bör detta var en del av upplägget. En arkitekttävling skulle ge en god bild av hur den potential som finns kan tillvaratas och inspirera till nytänkande vad gäller konsten i Uppsala. Höga kostnader anförs ofta som ett skäl att inte bygga nytt. Nu hör vi så gott som dagligen hur billigt det är att låna för investeringar. Uppsala bör ta vara på denna möjlighet att investera i konst och kultur.
Uppsala är värt ett konstmuseum som tillgodoser många olika och högt siktande ambitioner. Konsten behöver ta plats i Uppsala och Uppsala behöver ta plats i konstvärlden. För att anspela på ett idag gångbart uttryck: Uppsala är värt ett sjujäkla konstmuseum!
Om vi ska leva upp till den gamla devisen ”Uppsala är bäst” så behöver vi lägga manken till. Till och med lilla Lund har en egen byggnad för kulturen. Uppsala ska absolut inte vara sämre. Uppsala är känt för sin Kulturnatt men nu får det inte handla om att vi säger god natt till kulturen. Vi är värda så mycket bättre!
Hans Persson,
kulturgeograf

Vill inte Uppsala bli europeisk kulturhuvudstad?

Kaarina Kaikkonens utställning ”From the Bottom of my Heart” på Uppsala Konstmuseum 2018. Debattören Sten Åke Bylund vill se ett nytt konstmuseum i södra staden.
FOTO: PÄR FREDIN

Kulturlivet och de offentliga rummen har fått en allt viktigare roll i många europeiska städer. För invånarnas livskvalitet och integration samt för näringslivet. Och inte minst för städernas identitet.
Årummet i Uppsala har utvecklats till ett av stadens mest värdefulla offentliga rum. Det har nyligen försetts med soldäck, planteringar, konstverk och belysning. Uppsala tar nu nästa steg mot målet att väva ihop stadskärnan med södra stadens kommande stora stadsdelar och Årike Fyris.
Mellan Islandsbron och Vindbron skapas Södra Åstråket, för vardagsrekreation under alla årstider. Ett naturligt nästa steg vore att göra årummet än rikare genom att i södra stadskärnan uppföra ett nationellt Konstmuseum för samtida konst, gärna kombinerat med andra kulturinstitutioner, restauranger och kaféer.
Utvecklingen av årummet startade i politisk enighet 1980 med syfte att säkra en lättillgänglig och levande stads- och kulturmiljö i centrala Uppsala. Vi var i inledningen till det så kallade K-samhället, som byggdes upp på en grundval av kunskaper, kreativa resurser, kommunikationssystem, konst och annat kapital. Uppsala ansågs ha goda förutsättningar att bli en av Sveriges mest framgångsrika och snabbväxande städer. Under decennierna härefter fick Uppsala ett nytt stadsbibliotek och ett konserthus.
En anmärkningsvärd avvikelse från denna utveckling skedde 1995 när Konstmuseet utan föregående remiss flyttades från Fyristorg till Slottet. Det kom att påverka besöksantalet mycket negativt. Troligen är det flera hundra tusen Uppsalabor och andra potentiella besökare som under 25 år aldrig eller endast vid något enstaka tillfälle besökt konstmuseet. Det är inte acceptabelt! I UNT har vi kunnat läsa kritiska debattartiklar om Slottets många brister inte minst när det gäller tillgänglighet, utan större respons. 2010 och 2018 gjordes förstudier/ utredningar för att finna alternativ till Slottet. Utredningen år 2018 rekommenderade att museet skulle lämna Slottet och flytta ner till kvarteren Hugin och Ångkvarnen. Trots utredningens stöd i beslutad översiktsplan, i Innerstadsstrategi samt i arbetet med nya kulturstrategier utreddes dessa alternativ inte vidare. Istället beslutade kommunen utan jämförelsekalkyler i maj 2020 att konstmuseet år 2028 antingen ska vara kvar på Slottet eller inhysas i det icke utredda alternativet Kaniken. Båda alternativen kan ha stora brister när det gäller utrymme för klimatskyddad och säker in- och utlastning. Under tiden pågår ett aktivt planarbete i kvarteret Hugin och Ångkvarnen i sydöstra stadskärnan för i huvudsak nya bostäder. Snart är alternativen till annat kvartersinnehåll troligen borta!
Ett nytt Konstmuseum för samtida konst med internationella ambitioner i södra årummet skulle stärka Uppsalas attraktivitet. Att externt hyra lokaler för långsiktig egen verksamhet är erfarenhetsmässigt det minst hållbara alternativet. Uppsala kommun bör därför omedelbart besluta att i sydöstra årummet starta plan- och markförvärvsprocessen för att i egen regi bygga ett nytt, fristående konstmuseum till år 2028. Alla möjligheter till samlokalisering i denna del i form av fristående kulturkluster som Fredens Hus, Industrihistoriskt museum med flera bör tas till vara. Under nästa sekel kan Uppsala härmed komma att mäta sig med de främsta av Europas stadskärnor samt år 2029 utses till europeisk kulturhuvudstad.
Föreningen Vårda Uppsala, Sten Åke Bylund, ordförande