Föreningen Vårda Uppsala

Till                                                                                                                                       2011-04-20

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun, 753 75 Uppsala

Byggnadsnämnden i Uppsala kommun, 753 75 Uppsala

Stadsbyggnadsdirektör Bengt Andrén, Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

Länsarkitekt Eva Bergdahl, Länsstyrelsen i Uppsala län, 751 86 Uppsala

ang. Östra Sala backe, Uppsala kommun – Planprogram och inbjudan till markanvisning. Dnr 2003-20007.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har erfarit att ett nytt planprogram upprättats för Östra Sala backe, ett program som dock ej sänts ut på remiss. FVU har tagit del av programhandlingarna och ber att trots uteblivet remissförfarande få anföra nedanstående synpunkter.

Allmänt

FVU anser att Östra Sala backe är ett lämpligt område för bebyggelse, att det är positivt att även arbetsplatser kan komma till i denna relativt renodlade bostadsstadsdel samt att exploateringen innebär att ytterligare underlag skapas för kollektivtrafik och närservice. Det är utmärkt att Fyrislundsgatan som barriär avses överbryggas genom att omvandlas till en lugn stadsgata. Det är också en stor fördel att Källparken och Årstaparken samtidigt avses upprustas.

Programmet innehåller således många bra förslag men inger också farhågor när det gäller kvaliteten i det nya området. Programmet beskriver i ymniga ordalag allt som avses uppnås men synes helt sakna underlag i form av noggranna analyser.

Exploateringsgraden har mer än tredubblats jämfört med tidigare programförslag (se vidare nedan). Detta beskrivs i positivt laddade termer som “värdetät”, “stadsmässig” och “bättre läker ihop stadsdelarna”. Det tidigare programförslaget avsåg en bebyggelse väl anpassad till den befintliga i volym och skala. Det nu aktuella förslaget redovisar en tänkt bebyggelse som kraftigt avviker från omgivande bebyggelse. Trots denna mer än tredubbla exploateringsgrad har kommunen inte bedömt att något nytt samrådsförfarande är nödvändigt eftersom “programmet är internt förankrat inom kommunen mellan de kommunala förvaltningarna och i olika politiska beredningar”.

När program upprättas ska kommunen enligt PBL samråda bl a med sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget (kap 5, 20 §). Att ha samråd om ett program och sedan gå vidare med ett i så väsentliga avseenden ändrat program utan nytt samråd kan inte anses vara förenligt med lagens krav på en demokratisk process och speglar en oacceptabel nonchalans gentemot invånarna, framförallt i den berörda stadsdelen. FVU menar därför att det är synnerligen anmärkningsvärt att ett nytt samråd ej genomförts.

Exploateringsgrad

Exploateringsgraden i nu aktuellt planprogram har höjts 3,5 ggr (ca 200000 m2 BTA i stället för ca 58000 m2 BTA väster om Fyrislundsgatan) jämfört med planprogrammet 2008. I broschyren ”Stadsutveckling Östra Sala backe” anges för etapp I ett möjligt genomsnittligt nettoexploateringstal på ca 2,3, för enstaka kvarter upp mot 2,8-2,9. Detta innebär en betydligt högre exploatering än omgivande äldre områden och jämfört med den traditionella stenstaden. Med en så hög exploatering kommer det nya bebyggelsestråket att få karaktär av åtskiljande mur i stället för “att länka samman omkringliggande områden till en sammanhållen stadsbygd” som det står i programhandlingarna.

Den föreslagna nettoexploateringsgraden är betydligt högre än för Kungsängens nya kvarter (ca 1,9). Av detaljplanehandlingarna för dessa kvarter framgår att gårdar och gaturum nästan helt kommer att ligga i skugga utom möjligen mitt i sommaren. Med den ännu högre exploateringsgraden som föreslås i Östra Sala backe kommer det att bli omöjligt att uppfylla inriktningen “goda solförhållanden på gårdar och uteplatser ska eftersträvas”.

Äldre bostadsområden i Uppsala, inte minst Leches områden, är utomordentliga exempel på en lagom avvägd exploateringsgrad som medger rik grönska och därmed ger områdena utomordentliga kvaliteter. Detta är ett av Uppsalas viktiga varumärken som bör värnas. Det borde vara självklart att bygga vidare på denna fina tradition för att bibehålla stadens attraktivitet för framtiden.

Siktlinjer

Det är utmärkt att kravet på fria siktlinjer tas upp i programmet. Dessa stråk måste ha ordentlig bredd för att fungera väl som siktstråk. Ett mycket angeläget siktstråk som saknas är från Vaksalagatan mot Vaksala kyrka. Det är en enastående anblick av kyrkan som idag öppnar sig vid färd mot nordost på Vaksalagatan. Enligt programmet föreslås ett område för verksamheter som helt skulle täppa igen detta stråk. Detta siktstråk måste hållas öppet med generös bredd, och de två yttersta kvarteren mot Vaksalagatan, planerade på privat respektive kommunägd mark bör av denna anledning utgå.

Det skulle också behövas flera siktstråk genom det nya bebyggelseområdet i strategiska lägen för att uppnå den önskvärda visuella kopplingen mellan Sala backe och Årsta. Det i programmet redovisade stråket från Brantingsgatan via Källparken mot Vaksala kyrka måste få ordentlig bredd för att full effekt ska uppnås. Längre söderut behövs flera breda siktstråk för att binda ihop dels Källparken och Årstaparken, dels bostadsområdena Sala Backe och Årsta. Varför inte upprepa ”snedparksmotivet” som redovisas i programmet söder om Årsta centrum i flera siktstråk?

Gestaltning

De befintliga områdena på ömse sidor om det nya stråket har olika karaktär både som helhet och i olika delar. Detta bör vara en viktig utgångspunkt för val av gestaltning av olika kvarter. Det är nödvändigt att inte bara se helheten i nordsydlig riktning utan också i östvästlig riktning, dvs att den nya bebyggelsen samspelar väl med den befintliga bebyggelsen på ömse sidor i olika avsnitt.

Det anges i programmet att det finns stadsbyggnadsmässiga motiv till att pröva inslag av högre bebyggelse. FVU anser att det är positivt med varierande hushöjder men att “högre bebyggelse” bör definieras. Med tanke på dels samspelet med befintlig bebyggelse och dels ett av Uppsalas viktigaste varumärken, nämligen den klassiska uppsalasiluetten, bör det handla om måttligt höga hus, dvs upp till högst 7 våningar. Detta bör enligt FVUs mening framgå tydligare av programmet.

Det talas mycket i programmet om behovet av variation vilket naturligtvis är positivt. Men lika viktigt som det är med variation är det också att det finns element som samspelar så att resultatet verkligen blir en sammanhållen helhet både när det gäller det nya området i sig och i förhållande till äldre angränsande områden.

Blandstaden

Det anges i programmet att “bebyggelsen ska så långt möjligt utformas med lokaler i bottenvåningarna och kontor blandat med bostäder i strategiska och för bostäder svårlokaliserade lägen” och att “det finns en ambition att skapa fler arbetsplatser i området”. Det är dock väl känt att det finns en osäkerhet när det gäller etableringstakten och byggföretagen föredrar därför ofta renodlade bostadshus med säker avsättning från början. Om kommunen menar allvar med att försöka få till stånd blandstaden krävs betydligt fastare direktiv och villkor än som framgår av programmet.

Kommunen förutsätter att tillämpning av Boverkets avstegsfall för buller blir aktuell för bostäder utmed Fyrislundsgatan. Detta innebär att en relativt stor andel av de nya bostäderna ej kommer att få önskvärd standard vad gäller frihet från buller enligt riksdagens beslutade riktlinjer. Denna olägenhet skulle kunna minskas eller helt elimineras med en stor andel byggnader för verksamheter utmed Fyrislundsgatan samt  olika typer av åtgärder för att se till att hastigheten på Fyrislundsgatan verkligen kommer att ligga på en låg nivå.

En kommentar i sammanhanget är att om det nu enligt planerna renodlade verksamhetsområdet Fyrislund i stället hade fått utvecklas till blandstad med inslag av bostäder, som FVU föreslagit, för övrigt enligt intentionen i översiktsplan 2010, skulle verksamheter i stället kunnat förläggas utmed Fyrislundsgatan. Ett sådant helhetsperspektiv på stadens utbyggnad möjliggör betydligt högre kvalitet än när man bara ser till ett projekt i taget.

Parkeringslösning

Som norm för parkering anges 1 plats/lgh + 0,1 pl/lgh för besökande + erforderlig parkering för verksamheter (visst dubbelutnyttjande med boendeparkering torde vara möjligt). Bilparkeringen ska enligt programmet förläggas i underjordiska garage, frånsett besöksparkering som ska lösas genom kantstensparkering. Detta innebär att om underjordiska garage utförs i ett plan erfordras en yta som motsvarar minst hälften av kvartersmarken. Hur rimmar detta med inriktningen att “gårdarna ska utformas för att uppnå bra mikroklimat, god och hållbar öppen dagvattenhantering och med beaktande av den urbana biologiska mångfalden”. Det torde vara en närmast omöjlig uppgift att åstadkomma detta när gårdarna till största delen utgörs av betongbjälklag ovanpå garage. Det anges i programmet att en övergripande dagvattenstudie ska tas fram; borde inte denna analys ha gjorts innan programmet togs fram för att ligga till grund för detta?

Varför ensidigt låsa sig vid underjordiska garage som är en mycket dyr lösning och som härigenom medverkar till att driva upp exploateringsgraden. Varför inte i stället pröva ett alternativ med väl utformade parkeringshus i kombination med en välordnad kantstensparkering? En fördel med en sådan lösning, förutom lägre kostnader, är att lokalt omhändertagande av dagvatten underlättas genom att de stora ytorna med källargarage försvinner.

Parker

Stadsparkerna på ömse sidor om området är en stor tillgång. Det anges i programmet att härutöver ska “genom nyanläggning av parker och parkstråk tillgodoses den nya bebyggelsens behov av park- och rekreationsytor”. Denna vaga formulering torde inte räcka som garanti för att tillräckligt många grönytor kommer till stånd i närområdet. I detta sammanhang kan hänvisas till Boverkets rapport “Gröna områden i planeringen” (1999). I rapporten anges som riktlinjer för planeringen: närpark inom 50 m och lokalpark (0,3-0.6 ha) inom 200 m från bostaden. De ovan nämnda önskvärda siktstråken i östvästlig riktning skulle erbjuda utomordentliga möjligheter att ordna närbelägna kvartersparker för alla bostadskvarter i det nya bebyggelsestråket.

I programmet nämns att Källparken och Årstaparken ska upprustas och utvecklas som temaparker med tydlig profil och inriktning, som kulturpark respektive rörelsepark. FVU vill framhålla att en anledning till att dessa parker uppfattas som så storslagna är de stora obrutna gräsytorna. I all synnerhet gäller detta Källparken. Där borde upprustningen med fördel inskränka sig till att så långt möjligt återställa parken i ursprungligt skick. Med för många tillskott av olika temaanläggningar finns det risk att det storslagna intrycket plottras bort.

I programmet nämns att åkern vid Vaksala kyrka skulle kunna användas för koloniodling. FVU avstyrker bestämt detta förslag. Fältet har hittills utgjort en enhetligt odlad yta eller använts som betesmark och utgör ett vittnesbörd om den omkringliggande Uppsalaslätten. Åkerytan bildar förgrund för Vaksala kyrka och tillsammans med kyrkan en kulturmiljö av stort skönhetsvärde. Detta värde omnämns också i kommunens naturvårdsinventering för Vaksala socken 1995 där en del av bedömningen lyder: “De öppna betesmarkerna här är en viktigt del i kulturmiljön intill kyrkan. Den långa beteskontinuiteten har stor betydelse för artrikedomen”. Det bör också nämnas att norr om kyrkan, utanför programgränsen, finns ett område av högt botaniskt värde. Både fältet och området norr om kyrkan måste därför skyddas från exploatering, uppdelning i små enheter eller anläggningar. Denna kulturhistoriska lunga är av högt värde inte bara för stadsdelen utan för hela staden.

Grönskans betydelse för lokalklimatet

Grönytorna har också stor betydelse för klimatet i den urbana miljön. Framförallt träd men även annan grönska ger skugga och utjämnar temperaturvariationer, renar luften genom att binda partiklar, stabiliserar marken och motverkar erosion och binder stora mängder nederbörd. Det är därför även med hänsyn till stadens klimat nödvändigt att beakta behovet av grönytor.

Som ovan nämnts synes andelen hårdgjord yta bli hög. FVU vill därför rekommendera en analys med hjälp av den sk grönytefaktorn. Denna beräkningsmetod används för att se hur mycket man kan kompensera för ianspråktagen mark som hårdgjorts i samband med nybyggnad. Gröna ytor som kompenserar förlusten av genomsläpplig mark poängsätts. Detta kan ge en allmän indikation på till vilken grad man kompenserat förlust av yta. Syftet med grönfaktorn är att få exploatörer att minimera hårdgjorda ytor, öka mångfalden m.m. Exempel på gröna ytor som ger poäng är växtbäddar, gröna fasader, gröna tak, vattenytor i dammar och större träd eller buskar.

Handel

Gränby centrum kommer att fungera som stadsdelscentrum. Lokalcentra finns vid Brantingstorg och i Årsta. Det är uppenbart att Brantingstorg idag har för litet befolkningsunderlag för att en fullgod mix av närbutiker ska kunna upprätthållas. Det är viktigt att tillgodose en bra balans mellan dessa lokalcentra. Ett sätt att stödja Brantingstorg skulle kunna vara att se till att viktiga gång- och cykelstråk genom stadsbygden passerar Brantingstorg som härigenom blir lättillgängligt och attraktivt för inköp t ex på vägen hem från arbetet.

Det anges i programmet att andelen butikslokaler som är möjlig i skilda delar måste utredas ytterligare. En sådan analys borde ha legat till grund för programmet varvid även effekten av det planerade handelsområdet i Fullerö måste beaktas, ett projekt som FVU för övrigt anser ej bör komma till stånd med tanke på att lokal handel troligen kommer att slås ut bl a i Storvreta men kanske även i Brantingstorg och Årsta.

Processen

Den process som föreslås kan bli fruktbar – att successivt och i samverkan utveckla idéer om hållbarhet, gestaltning och andra kvalitetsfrågor. Men varför talas det bara allmänt om aktörer, konsulter och byggherregruppen? Varför nämns inte ens ordet arkitekt? En förutsättning för att resultatet ska bli en god stadsmiljö som uppfyller alla de kriterier som framgår av programmet är ju professionellt arkitektkunnande. Hur ser man till att tillräckligt många kompetenta arkitekter och landskapsarkitekter involveras i projektet?

Det nämns att kommunen ska arbeta med en sammanhållen projektledning i nära samarbete med marknadens aktörer. Marknadens aktörer ser främst till sina egna projekt. Därför är det nödvändigt att kommunen uppfyller sin roll att ta ett ansvar för helheten. Det är inte minst viktigt att denna ledning innefattar hög kompetens vad gäller stadsbild, arkitektur, arkitekturhistoria och landskap så att resultatet blir en väl sammanhållen helhet av hög kvalitet.

Sammanfattning

FVU anser att det är mycket positivt att det aktuella området bebyggs. Den valda höga exploateringsgraden innebär dock att alla de positiva kriterier som anges i programmet inte på långt när kommer att kunna uppfyllas. Det är anmärkningsvärt att programmet helt synes sakna noggranna analyser som underlag. Det är också anmärkningsvärt att kommunen avstått från ett nytt samråd när de grundläggande förutsättningarna ändrats så radikalt genom den kraftigt ökade exploateringsgraden. I detta stora projekt över lång tid kan inte nog betonas vilken viktig roll kommunen har att samordna och styra utformningen av det nya området så att resultatet blir en väl sammanhållen helhet både i sig och i förhållande till angränsande befintliga områden. Det är FVUs förhoppning att de synpunkter som framförs i detta yttrande beaktas i den fortsatta processen.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                               Kristina Berglund, styrelseledamot

Bengt Jonsell, styrelseledamot                                         Anna Nilsén, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Uppsala kommun                                                                                                                                             2011-03-23
Fritids- och naturnämnden
753 75 Uppsala

ang förslag till naturreservat för Årike Fyris, Uppsala kommun.Dnr FNN-2009-0218.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubr förslag, utsänt på remiss t o m 2011-03-31.

Det föreslagna naturreservatet Årike Fyris omfattar ett område av högsta dignitet, som kulturlandskap, ur natursynpunkt, historiskt och socialt är centralt för förståelsen av hur vår odlingsbygd formats under mer än 1000 år. Därtill kommer dess betydelse genom många framträdande forskare som verkat i område, främst Linné genom sina herbationer till Danmark (Herbatio danensis) och Lilje(konvalje)holmen (Herbatio ultunensis), men också andra från Olof Rudbeck d. ä. till Rutger Sernander och även senare.

Det måste hälsas med stor tillfredsställelse att man nu föreslår ett effektivt skydd för detta stora och varierade område. Det finns ändå anledning till betänksamhet på vissa punkter, såväl vad gäller vissa förhållanden inom reservatet som gränsdragning (där FVU förordar huvudalternativet) och närliggande verksamhet.  FVU tar upp detta i ett antal punkter.

Inom Åriket

Proportionen mellan åker och betesmark bör inte förändras till förmån för åker. Det är betet som av ålder har tradition inom området och som gestaltat dess nuvarande prägel. Betesmarkerna är förutsättningen för en stor del av den bevarandevärda floran liksom för det djurliv som särskilt kännetecknar området, såväl vad gäller fåglar och insekter som andra terrestra grupper. Förslagen om omställning till  bete, och då ogödslat, vid Nåntuna och söder om Sävjaån bör snarast förverkligas och om möjligt följas av fler. Slåtter förekommer nu bara inom Kungsängsreservatet (som kommer att förbli sin egen enhet inom Åriket) och måste fortsätta där. Det vore önskvärt men kanske orealistiskt att den kunde bedrivas på fler ytor. Strävan att öppna en del täckdiken bör uppmuntras.

Idag utgör åarna i Åriket besvärande hinder för framkomsten – reservatet kommer inte att ”hänga ihop”. Man föreslår en gångförbindelse över Sävjaån nära dess mynning, vilket är angeläget och förmodligen är ganska lätt ordnat. Betydligt svårare men än angelägnare är en förbindelse för gång och cykel mellan västra och östra sidan av Fyrisån. Sedan 1980-talet har Vindbron permanent stått öppen för båttrafiken. Just där skulle en förbindelse över ån vara särskilt önskvärd. Detta påtalas i förslaget men det diskuteras inte hur den skulle kunna utformas, vilket med hänsyn till båttrafiken inte är alldeles enkelt. För övrigt är Vindbrons underhåll nu gravt eftersatt.

I ÖP 2010 föreslås en ny vägförbindelse med bro över Fyrisån i området mellan Ultuna och Bergsbrunna med anslutning till väg 255 vid Nåntuna i väster och till ett läge för framtida tågstation på stambanan. En förlängning av vägen med koppling till E4 vid södra delen av Danmarks gärde anges som en möjlighet. Varje bro för motortrafik inom Åriket förtar påtagligt intrycket av det homogena landskapet, såväl estetiskt som genom buller och föroreningar. FVU anser att en sådan bro i det längsta måste undvikas och att man hellre borde öka trafikkapaciteten vid Flottsundsbron. FVU kan dock tänka sig en förbindelse över ån i Åriket förutsatt att den att den inte hindrar någon del av båttrafiken mellan Uppsala och Mälaren samt att den reserveras för kollektivtrafik och cykel med anslutning till cykelvägarna längs ån. Den måste i så fall förläggas till området söder om Ultuna med skonsammast möjliga dragning  till vägnätet i Nåntuna och väg 255.

Ultunaområdet

Väster och nordväst om Ultuna källa sträcker sig reservatet helt intill institutionsbebyggelsen vid SLU. Detta fält är nu fyllt av stora jordhögar och fyllnadsmassor och bör knappast ingå i reservatet med mindre än att det återställs.

Arter i området

Som bilaga till förslaget ligger en lista över arter som inte får inplanteras i området. Den grundar sig på av Linné iakttagna arter. Man vill förhindra att genetiskt främmande material inkorsas i de förmodat linneanska populationerna, en ambition som kan vara svår att uppnå på grund av okontrollerad fröspridning med fåglar, trafik, jordbruksredskap m.m.  Fixeringen vid det linneanska har medfört att ett annat floraelement inte beaktats, nämligen havsstrandsrelikterna (dock nämns vissa sandbackarrs ev. relikt trift, Armeria maritima) Ännu på Wahlenbergs tid (tidigt 1800-tal) levde åtskilliga arter kvar sedan Mälarens havsviksstadium. Idag återstår veterligt bara två, svartkavle (Alopecurus arundinaceus) och toppfrossört (Scutellaria hastifolia). Bland annat av historiska skäl är det särskilt viktigt att deras populationer skyddas genom adekvata skötselåtgärder. Ingen av dem nämns i listan över särskilt skyddsvärda arter. Där saknas också fyrisvidet  (Salix x mollissima = S. triandra x viminalis), en hybrid, som har sina största och mest kända förekomster längs Fyrisån mellan staden och Flottsund. Det är av vikt att den beaktas och inte blir offer för ev. röjningar längs åstränderna. Bland viktiga småbiotoper finns en hel del åskullar med mer eller mindre öppen sand och grus, vilka hyser en speciell fauna och flora, bland annat sanddraba (Draba nemorosa) och backsippa (Pulsatilla vulgaris). Det är särskilt viktigt med ett välavvägt skötselprogram för dessa biotoper, bland annat uppehållande av en del sand/grusblottor. En mycket påtaglig förändring sedan Linnés tid innebär etableringen av jättegröe (Glyceria maxima) längs de flesta stränderna, utplanterad vid Ultuna omkring 1850, vilken förkväver det mesta av annan våtmarksvegetation. Det vore värdefullt om jättegröen kunde avlägsnas från några platser i hopp om att den mångskiftande tidigare våtmarksväxtligheten skall återvända.

Årikets omgivningar

Kungsängens gård, Hovstallängen

I ÖP 2010 har kommunen föreslagit att en bussdepå skulle förläggas till Kungsängens gård, samt att Hovstallängen söder därom skulle exploateras som industriområde. FVU  motsatte sig dessa planer, vilket bidrog till att förslaget om exploateringen av Hovstallängen verkar att ha tagits tillbaka. Denna hade varit förödande för landskapsvyn från Åriket. Det är FVU:s uppfattning att hela området väster om järnvägen/väg 255 bör vikas för jordbruket och institutioner och företag anknutna till detta. I Boländerna och Fyrislund finns plats för allt detta som är väsensfrämmande för Åriket och dess närhet.

FVU föreslog i samrådsyttrandet över ÖP att andra lägen för bussdepå bör prövas eftersom depån skulle komma att ligga omedelbart intill Kungsängsreservatet och nu även ”Årike Fyris” och utgöra ett mycket störande inslag i landskapet, utsätta reservatet för buller och föroreningar samt leda till att tillfarten dit både med cykel och bil som nu går genom Lilla Ultuna gård måste läggas om. FVU anser att även det förminskade verksamhetsområdet mellan järnvägen och Kungsängsleden bör utgå med hänsyn till landskapsbilden /stadens möte med slätten. I det nu aktuella planförslaget för Östra Fyrislund planeras för en bussdepå för regiontrafik och på sikt även stadstrafik. Om ytterligare en bussdepå krävs, och dessutom på längre sikt en spårvagnsdepå, vill FVU ånyo med kraft framhålla att annat läge än vid Årike Fyris bör sökas av skäl som ovan anges.  Ett reservat av den dignitet som Årike Fyris utgör kräver respektavstånd till främmande och störande former av verksamhet.

Gränsen mot norr

Norra gränsen för ”Årike Fyris” har nu dragits c:a 300 m söder om Kungsängsbron. FVU anser att det varit naturligt att låta denna bro utgöra en klar gräns mellan urban exploatering och det agrara landskapet. ÖP 2010 har tänkt sig en omfattande båtuppläggningsplats samt polerdammar söder om bron på östra sidan. .FVU påtalar  på nytt att området söder om Kungsängsleden bör hållas fritt från ytterligare anläggningar. Varför inte behålla båtuppläggningsplatsen i nuvarande läge som ett trevligt och miljömässigt berikande inslag i stadsdelen Kungsängen?  I alla händelser måste de nuvarande cykelvägarna öster och väster om ån söderut från Kungsängsbron säkerställas för framtiden.

Gränsen mot Ulleråker

I nordligaste delen går förslagets västgräns vid åstranden. Endast något längre västerut höjer sig en slänt mot Ulleråkersområdet. Omedelbart ovanför slänten ligger den för de flesta okända Ulleråkersparken med bl.a. många värdefulla träd, till stor del planterade i slutet av 1800-talet. Från parken skulle man ha en anslående vy ut över Kungsängen om busksnåren i slänten avlägsnades. Helst skulle parken inlemmas i “Årike Fyris”. Det skulle tillföra reservatet ännu en dimension och säkerställa att parkområdet inte exploaterades för andra ändamål. Därtill kommer att Linnéstigen mot Lilje(konvalje)holmen sannolikt från åsen vek av ner mot ån genom vad som idag är parkområdet. Denna stig är nu inte markerad men borde bli det. Initiativ i den riktningen lär ha tagits.

Sammanfattning

Med de reservationer som här anförts vill FVU med glädje tillstyrka tillkomsten av naturreservatet Årike Fyris.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan

PO Sporrong, ordförande                                                                               Bengt Jonsell, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                 2011-03-16

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang detaljplan för Bälinge-Nyvla 11:3. Dnr 2005/20105-1. Programsamråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubricerade programförslag till detaljplan, utsänt för programsamråd t o m 2011-04-18. Planområdet ligger i norra delen av Bälinge samhälle. Programmets syfte är att pröva en utbyggnad av Bälinge norrut i sex bebyggelsegrupper med småhus. Enligt illustrationsskiss  och text i beskrivningen avses bebyggelsen bestå av friliggande villor.

Föreningens synpunkter

Det är mycket positivt att förstärka kransorterna, i detta fall Bälinge, med ytterligare bebyggelse vilket ger ökat underlag för service och minskar trycket på exploatering i Uppsala. Det är också positivt att i ett tidigt skede ge tillfälle till en prövning av projektet genom programsamråd.

Bälinge har många kvaliteter förutom närheten till Uppsala. Bebyggelsen är låg och relativt samlad. Lokalgatorna i den äldre delen kantas ofta av häckar, ibland även av träd. Gång- och cykelvägnätet är väl utvecklat i stora delar av orten. Bussförbindelsen till Uppsala har god turtäthet och orten har viss service bl a en dagligvarubutik, ett utbud som bör kunna öka med större befolkning. Härigenom skulle Bälinge få ökad attraktionskraft för bosättning och etablering men även som lokalt centrum för den omgivande landsbygden.

Bälinge och det närbelägna Lövstalöt har idag ca 3000 invånare. Enligt översiktsplanen beräknas invånareantalet kunna öka till över 4000 invånare år 2030 genom fortsatt utbyggnad i schematiskt angivna utvecklingszoner, bl a i den nu aktuella zonen norr om Bälinge. Det finns dock ingen fördjupning av översiktsplanen som närmare visar hur dessa båda samhällen skall kunna utvecklas på ett positivt sätt. I stället läggs glesa villaområden ut på åkermarken, det ena efter det andra, på de tänkta ytorna för expansion. I dessa områden har otillräcklig samordning av husens placering och utformning lett till att husen på ett ostrukturerat sätt synes flyta ut i jordbrukslandskapet. Den centrala delen i Bälinge består av en trist köplada på en stor asfaltyta samt en källsorteringsanläggning, ett område som vittnar om total avsaknad av ambition att förbättra stadsmiljön.

Om utvecklingen fortsätter på samma sätt kan man ana att år 2030 är samtliga expansionsytor ianspråktagna av gles villabebyggelse och det centrala området är fortfarande lika torftigt utan ytterligare service beroende på bl a bristande befolkningsunderlag. Var återfinns Vision Uppsala 2030 i Översiktsplan 2010 i denna oengagerade planering som består av en detaljplan i taget enligt minsta motståndets lag?

Om den målsättning för en positiv utveckling av de små tätorterna som beskrivs på sid 27-28 i Översiktsplan 2010 skall kunna uppfyllas krävs i stället en planering utifrån en helhetssyn med syftet att åstadkomma en attraktiv och långsiktigt hållbar stadsmiljö. Det krävs en fördjupning av översiktsplanen på grundval av en ortsanalys och med målet att successivt utveckla en allt bättre stadsmiljö med följande inriktning:

1.   Analysera vilken fördelning av olika hustyper som är önskvärd. Planera för en blandning av flerbostadshus, radhus, parhus, kedjehus och villor. Det bör finnas bostäder för alla typer av hushåll, inte bara villor för barnfamiljer. Med även andra hustyper än gles villabebyggelse kan befolkningen på samma yta öka betydligt jämfört med den i översiktsplanen prognostiserade.

2.   Skapa planberedskap även för arbetsplatser, varför inte pröva intresset för en företagsby?

3.   Utveckla ortscentrum till en attraktiv mötesplats för orten och omlandet. Komplettera med bebyggelse – helst flerbostadshus eller grupphus –  planteringar, varierande markbehandling, ordnad parkering, belysning, genomtänkt skyltning m.m. Givetvis måste sådana kompletteringar ske med stor respekt för miljön kring kyrkan med dess mur och angränsande äldre byggnader.

4.   Studera behov av parkrum i och mellan bebyggelsegrupperna samt behov av kompletteringar av väg-, gång- och cykelvägnät. Bygg om Skuttungevägen till ett grönskande gaturum för långsam trafik i dess avsnitt genom samhället.

5.   Studera mötet mellan bebyggelseområdena och det omgivande jordbrukslandskapet. Det är  viktigt att söka stöd i befintliga terrängelement och det krävs en medveten placering och utformning av husen samt avgränsning av tomtmarken för att få en tydlig gräns som känns naturlig mellan bebyggelse och åkermark.

6.   Upprätta ett gestaltningsprogram med principer för utformning av bebyggelse och gaturum. Gatusektioner bör alltid upprättas med redovisning av häckar, eventuella träd och belysning. Varför inte plantera björkar i likhet med Kyrkstigen även utmed andra gator – ett blivande signum för Bälinge?

Kort sagt, låt den traditionella trädgårdsstadens principer inspirera planeringen!

Sammanfattning

FVU rekommenderar att en fördjupning av översiktsplanen för Bälinge och Lövstalöt upprättas och att programmet för Bälinge-Nyvla först därefter och på grundval av fördjupningen tas upp på nytt.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                                   Kristina Berglund, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                      2011-02-02

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang. detaljplan för Migo, Kvarntorget. Dnr 2006/20011-1. Samråd.

Med anledning av remiss av rubr. förslag till detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Planens syfte att komplettera Kvarntorget med bostäder, butiker, vandrarhem, hotell och kontor är vällovligt. Kvarntorget fyller idag en helt annan funktion än när det byggdes på 1960-talet. Den gamla detaljplanen för Kvarngärdet som f.ö. gjordes av arkitektfirman Ancker-Gate-Lindegren är från 1960. Modellen var en trafikseparerad plan med stadsdelscentrum och kom att bli en förebild för flera miljonprogramområden i de NÖ stadsdelarna. Om torget i framtiden skall leva vidare på ett framgångsrikt sätt måste en komplettering, ombyggnad och nybyggnad ske av såväl torgplatsen som av befintliga byggnader. För att resultatet skall bli ett attraktivt stadsrum krävs en omsorgsfull projektering. Det gäller särskilt placeringen och höjden av tillkommande nya hus.

Ny bebyggelse bör i princip alltid utformas väl med vår tids formspråk. Samtidigt bör ev. ny kompletterande bebyggelse alltid anpassas till platsens förutsättningar för att på detta sätt bilda en arkitektonisk helhet med den äldre stadsmiljön. Några av de grundläggande förutsättningarna från tidigare planering finns i de s.k. siktlinjerna från stadens infartsvägar, och offentliga rum mot Slottet, Domkyrkan och Carolina Rediviva. De bör alltid bevaras och försvaras.

I planförslaget redovisas förtjänstfullt resultaten av en studie av siktlinjerna från olika håll, dock utan att redovisa alla konsekvenser. De höga tillkommande husen vill på samma sätt som man ofta gjorde på 1960-talet markera stadsdelens centrum. Avsikten är tydlig när det gäller att annonsera och stärka identiteten för Kvarngärdet. I det här fallet har man i förslaget valt två elvavåningshus. De är därmed t.o.m. något högre än karaktärsbyggnaden för Uppsala Konsert & Kongress (UKK). Och detta i en omgivning vars skala och höjd är högst på tre-fyra våningar. Kvarntorget är funktionellt en del av innerstaden beläget precis på gränsen till densamma. Stadsbyggnadskontoret slår samtidigt fast att byggnader inom 1600-talets rutnätsplan inte bör vara högre än den omgivande bebyggelsen på fem-sex våningar. När det gäller frågan om bevarande av siktlinjerna mot Slottet, Domkyrkan och Carolina Rediviva måste dock konstateras att de planerade husen med föreslagen placering och höjd, skymmer siktlinjerna från Råbyvägen och Gränbyområdets och Kvarngärdets gång- och cykelvägnät in mot Kvarntorget och centrum.

FVU  delar uppfattningen att ett centrumhus i ett 1960-talsområde kan avvika något i höjd och utformning i övrigt från omgivande bebyggelse. Det måste dock starkt ifrågasättas hur en så väsentlig avvikelse som 11 våningar, högre än stadskärnans nya karaktärshus UKK, kan föreslås i en omgivning där byggnaderna har en höjd på högst 4 våningar. Likaså måste dessa höga hus starkt ifrågasättas på Kvarngärdet som är ett av Sveriges första ”tätt- lågt”-områden med en byggnadshöjd på endast två våningar.

FVU anser att det är mycket positivt att Kvarntorget kompletteras och blir en attraktiv mötesplats för denna del av staden. FVU vill dock föreslå att påbyggnaden begränsas så att hushöjden blir totalt sex våningar. Dessa hus skulle kraftfullt hävda sig mot tvåvåningsbebyggelsen och ändå innebära att siluetten bevaras. Sex våningar med indragen sjunde är ju också den nya skala som etablerats i yttre Kungsängen och på Kapellgärdet. Eftersom husen med sitt läge dessutom skymmer siktlinjerna från det övergripande väg- gång- och cykelvägnätet i området in mot centrum måste också en justering göras av planförslaget så att detta inte längre är fallet. Utsikten in mot domkyrkan och slottet är en betydelsefull och medvetet planerad kvalitet som angår hela de nordöstra stadsdelarna och som inte får förfuskas.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                                                                   Sten Åke Bylund

Ordförande                                                                                      Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                  2011-02-02

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang. detaljplan för Migo, Kvarntorget. Dnr 2006/20011-1. Samråd.

Med anledning av remiss av rubr. förslag till detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Planens syfte att komplettera Kvarntorget med bostäder, butiker, vandrarhem, hotell och kontor är vällovligt. Kvarntorget fyller idag en helt annan funktion än när det byggdes på 1960-talet. Den gamla detaljplanen för Kvarngärdet som f.ö. gjordes av arkitektfirman Ancker-Gate-Lindegren är från 1960. Modellen var en trafikseparerad plan med stadsdelscentrum och kom att bli en förebild för flera miljonprogramområden i de NÖ stadsdelarna. Om torget i framtiden skall leva vidare på ett framgångsrikt sätt måste en komplettering, ombyggnad och nybyggnad ske av såväl torgplatsen som av befintliga byggnader. För att resultatet skall bli ett attraktivt stadsrum krävs en omsorgsfull projektering. Det gäller särskilt placeringen och höjden av tillkommande nya hus.

Ny bebyggelse bör i princip alltid utformas väl med vår tids formspråk. Samtidigt bör ev. ny kompletterande bebyggelse alltid anpassas till platsens förutsättningar för att på detta sätt bilda en arkitektonisk helhet med den äldre stadsmiljön. Några av de grundläggande förutsättningarna från tidigare planering finns i de s.k. siktlinjerna från stadens infartsvägar, och offentliga rum mot Slottet, Domkyrkan och Carolina Rediviva. De bör alltid bevaras och försvaras.

I planförslaget redovisas förtjänstfullt resultaten av en studie av siktlinjerna från olika håll, dock utan att redovisa alla konsekvenser. De höga tillkommande husen vill på samma sätt som man ofta gjorde på 1960-talet markera stadsdelens centrum. Avsikten är tydlig när det gäller att annonsera och stärka identiteten för Kvarngärdet. I det här fallet har man i förslaget valt två elvavåningshus. De är därmed t.o.m. något högre än karaktärsbyggnaden för Uppsala Konsert & Kongress (UKK). Och detta i en omgivning vars skala och höjd är högst på tre-fyra våningar. Kvarntorget är funktionellt en del av innerstaden beläget precis på gränsen till densamma. Stadsbyggnadskontoret slår samtidigt fast att byggnader inom 1600-talets rutnätsplan inte bör vara högre än den omgivande bebyggelsen på fem-sex våningar. När det gäller frågan om bevarande av siktlinjerna mot Slottet, Domkyrkan och Carolina Rediviva måste dock konstateras att de planerade husen med föreslagen placering och höjd, skymmer siktlinjerna från Råbyvägen och Gränbyområdets och Kvarngärdets gång- och cykelvägnät in mot Kvarntorget och centrum.

FVU  delar uppfattningen att ett centrumhus i ett 1960-talsområde kan avvika något i höjd och utformning i övrigt från omgivande bebyggelse. Det måste dock starkt ifrågasättas hur en så väsentlig avvikelse som 11 våningar, högre än stadskärnans nya karaktärshus UKK, kan föreslås i en omgivning där byggnaderna har en höjd på högst 4 våningar. Likaså måste dessa höga hus starkt ifrågasättas på Kvarngärdet som är ett av Sveriges första ”tätt- lågt”-områden med en byggnadshöjd på endast två våningar.

FVU anser att det är mycket positivt att Kvarntorget kompletteras och blir en attraktiv mötesplats för denna del av staden. FVU vill dock föreslå att påbyggnaden begränsas så att hushöjden blir totalt sex våningar. Dessa hus skulle kraftfullt hävda sig mot tvåvåningsbebyggelsen och ändå innebära att siluetten bevaras. Sex våningar med indragen sjunde är ju också den nya skala som etablerats i yttre Kungsängen och på Kapellgärdet. Eftersom husen med sitt läge dessutom skymmer siktlinjerna från det övergripande väg- gång- och cykelvägnätet i området in mot centrum måste också en justering göras av planförslaget så att detta inte längre är fallet. Utsikten in mot domkyrkan och slottet är en betydelsefull och medvetet planerad kvalitet som angår hela de nordöstra stadsdelarna och som inte får förfuskas.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                                                         Sten Åke Bylund

Ordförande                                                                           Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Uppsala universitet,  Akademiska Hus AB,  Byggnadsnämnden/stadsbyggnadskontoret                                                                   2011-02-17

i Uppsala kommun

samt till UNT för kännedom

ang. förutsättningar för nybyggnad för Uppsala universitet i korsningen Dag Hammarskjölds väg/Norbyvägen

Med anledning av UNT:s presentation den 23 januari 2011 av förestående detaljplanarbete för Uppsala universitets och markägarens Akademiska Hus AB räkning i korsningen Dag Hammarskjölds väg- Norbyvägen får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Det är bra att Uppsala universitet fullföljer sina gamla intentioner genom att ta i anspråk kv. Blåsenhus för universitetets olika ändamål. Positivt är också att Akademiska Hus vill uppföra ett hus som tillför något i stadsbilden samtidigt som det skall visa respekt för den klassiska miljön. Slutligen måste det välkomnas att Akademiska Hus enligt samma artikel säger sig vilja ha en öppen diskussion med allmänheten om förutsättningarna för förestående planarbete.

Området kring Slottet, Botaniska trädgården och Carolina Rediviva är på många sätt en del av Uppsalas egenart. Området ingår i en unik miljö av riksintresse där särskilt områdena väster om Fyrisån med domkyrko- och universitetsmiljön och slottet omnämns som särskilt betydelsefulla i riksintressebeskrivningen. Genom att komplettera kvarterets bebyggelse i det aktuella hörnet förstärks gaturummen för Dag Hammarskölds väg och Norbyvägen och jämte Carolina Rediviva kommer den nya byggnaden att bidra till inramningen av Botaniska trädgården.

Mot bakgrund av de höga kulturhistoriska värdena men också med hänsyn till den allmänna debatt som varit kring övrig genomförd och planerad bebyggelse i kv. Blåsenhus är det därför angeläget att kommande nybebyggelse omsorgsfullt anpassas till den känsliga miljön. Detta utesluter inte en tidsenlig och spännande arkitektur. Ett nytt hus för Uppsala universitets centraladministration som inte samverkar med Slottet och Botaniska trädgården och som är väsentligt högre än Carolina Rediviva kommer att bedömas som mycket främmande eftersom det kommer att bryta sig ur det arkitektoniska sammanhanget och dra uppmärksamheten från Uppsalas mest kända märkesbyggnader. Ett ytterligare skäl till att inte särskilt manifestera den nya byggnaden i stadsbilden är att det inte finns några garantier för att universitetsadministrationen kommer att vara kvar i byggnaden; Erfarenheten visar att Akademiska Hus’ administrationsbyggnader numera snabbt kan få nya och andra användare.

Föreningen Vårda Uppsala vädjar till Byggnadsnämnden att ta tillvara den visade öppenheten för påverkan. Det är vår förhoppning att utgångspunkten för det kommande detaljplaneförslaget blir att byggnadens höjd begränsas, att byggnadsvolymerna får en lämplig skala för att inte bli för dominerande samt att den arkitektoniska utformningen i övrigt anpassas väl till angränsande märkesbyggnader, allt med syftet att det nya huset kommer att smälta väl in i och stärka miljön som helhet.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                                                                   Sten Åke Bylund

Ordförande                                                                                     Styrelseledamot