Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                            2011-06-26

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang detaljplan för Migo, Kvarntorget. Dnr 2006/20011-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av ovanstående detaljplan utställd t o m 2011-06-30.Med anledning av utställning av rubricerade förslag till detaljplan får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Planens syfte att komplettera Kvarntorget med bostäder, butiker, vandrarhem, hotell och kontor är vällovligt. Kvarntorgets roll och funktionella läge har förändrats sedan det byggdes på 1960-talet. Ancker-Gate-Lindegrens förslag som låg till grund för gällande detaljplan blev något av en förebild för flera miljonprogramområden i de nord-östra stadsdelarna.

FVU står fast vid synpunkten att ny bebyggelse i princip alltid utformas väl med vår tids formspråk. Samtidigt bör ny kompletterande bebyggelse alltid anpassas till platsens förutsättningar för att på detta sätt bilda en arkitektonisk helhet i sin del av den äldre stadsmiljön. Föreningen utgår från att de grundläggande förutsättningarna från tidigare planering ligger fast i form av de s.k. siktlinjerna från stadens infartsvägar, och offentliga rum mot Slottet, Domkyrkan och Carolina Rediviva. De bör alltid bevaras och försvaras.

I det här fallet har man i förslaget valt formen av en tidigare förortskaraktär i form i två elvavåningshus. Det är hus som är högre än karaktärsbyggnaden i den östra delen av innerstaden, Uppsala Konsert & Kongress (UKK)- i en omgivning vars skala och höjd är högst på tre-fyra våningar. Byggnaderna ligger formellt utanför riksintresset Uppsala stad men riskerar utan närmare ställningstagande och förtydligande av detta intresse att skada detta. Kvarntorget har med tiden kommit att funktionellt ingå i Uppsalas innerstad och bör därför med översiktsplanens förebild och mål- den traditionella staden – kompletteras med hänsyn till denna förändring. Det innebär att en komplettering med hänsyn härtill bör ske med stor omsorg i såväl planering som detaljprojektering.

När det gäller frågan om bevarande av siktlinjerna mot Slottet, Domkyrkan och Carolina Rediviva vidhåller FVU att de planerade husen med föreslagen placering och höjd, skymmer siktlinjerna från Råbyvägen och Gränbyområdets och Kvarngärdets gång- och cykelvägnät in mot Kvarntorget och centrum. Föreningen har dock som antyds i samrådsredogörelsen aldrig betecknat Råbyvägen som en historisk infartsväg

FVU delar uppfattningen att ett centrumhus i ett 1960-talsområde kan avvika något i höjd och utformning i övrigt från omgivande bebyggelse. Det måste dock starkt ifrågasättas hur en så väsentlig avvikelse som 11 våningar kan förenas med bevarandet av Kvarngärdets tidstypiska 1960-talsstruktur i ett relativt centralt läge i staden. Det är i själva verket ett av Sveriges första ”tätt-lågt”-områden med en byggnadshöjd på endast två våningar.

FVU vill slutligen betona att det är mycket positivt att Kvarntorget kompletteras och blir en attraktiv mötesplats för denna del av staden. FVU stärks här av samrådsredogörelsens olika slutsatser beträffande föreslagen begränsning av nybyggnaden till hushöjder med sex våningar. Hus av denna höjd skulle fortfarande kraftfullt hävda sig mot tvåvåningsbebyggelsen men ändå innebära att siluetten bevaras. Sex våningar med indragen sjunde är som vi anförde i vårt första yttrande den nya skala som etablerats i yttre Kungsängen och på Kapellgärdet.

Eftersom de föreslagna husen med sitt läge dessutom skymmer siktlinjerna från det övergripande väg- gång- och cykelvägnätet i området in mot centrum måste också en justering göras av planförslaget så att detta inte längre blir fallet. Utsikten in mot domkyrkan och slottet är en betydelsefull och en medvetet planerad kvalitet som med självklarhet bör angå riksintresset Uppsala stad. En särprägel och en kvalitet som inte får förfuskas för framtiden.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong, ordförande                                                                                  Sten Åke Bylund, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Länsstyrelsen i Uppsala län,  Kulturmiljöenheten                                                                      2011-06-16

751 86 Uppsala

Ansökan om byggnadsminnesförklaring av kv Seminariet i Uppsala, dess byggnader och parkanläggning. Fastighetsbeteckning Luthagen 13:1 och 13:2.

Föreningen Vårda Uppsala ber härmed att få ansöka om byggnadsminnesförklaring av byggnaden för Folkskollärarseminarium, byggnaderna för rektorsbostad och trädgårds- och vaktmästarbostad och de till den senare hörande ursprungliga båda uthusen samt hela parkanläggningen, alltsammans utgörande en oupplöslig helhet. Se bifogad trädgårdsplan och övriga bilagor. Ansökan omfattar inte seminariebyggnadens tillbyggnad från 1993.

Vi åberopar högt kulturhistoriskt och arkitektoniskt värde. Exteriört är byggnaderna praktiskt taget oförändrade och väl underhållna. Interiört återställdes seminariebyggnaden pietetsfullt i samband med tillbyggnaden 1991-93, se bilaga 1 om detta. Efter det att institutionen för lärarutbildning flyttat ut har huvudbyggnaden lyckligtvis funnit återanvändning som skola. Ca 500 elever i musikklasser finns i huset sedan ett år tillbaka. Detta har medfört mycket små ingrepp, dessutom har den äldre byggnaden i princip åter avskilts från tillbyggnaden. Arkivhandlingar finns som gör det möjligt att spåra förändringar som gjorts och vid behov återställa ändrade delar till ursprungligt skick.

I samband med Byggnadsstyrelsens avveckling på 1990-talet listades de statliga byggnader, som ansågs värda status av byggnadsminne. Utredningen gjordes på Riksantikvarieämbetet av Mats Bergman. Seminariet fanns med på denna lista. Byggnaderna har alltså redan tidigare av staten befunnits värda en byggnadsminnesförklaring. Redan 1964, i utredningen Stadsbildens framtid, författad av Ola Ehn och Anders Åman finns Seminariet nämnt som bevarandeobjekt.

Beskrivning och motivering

Seminariet uppfördes 1914-17 i Enhagen, ett utomplansområde (av stadsarkitekten Gunnar Leche kallat slamvall) med blandad bebyggelse i en och två våningar, i dag i stort sett bevarad. Seminariet blev ett landmärke i stadsdelen, en roll som den borde få behålla. Arkitekt var Axel Lindegren (1860-1933), välkänd i sin tid med många offentliga uppdrag, särskilt i Stockholm, upphovsman också till KFUM-borgen (1911). Vad gäller Seminariet svarade han också i tidens anda för möbler och inredning. Seminariet invigdes den 29 mars 1917. UNT uppmärksammade händelsen utförligt dagen därpå och markerade därmed dess betydelse för staden.

Seminariet är en högklassig exponent i Uppsala för nationalromantiken, och dess monumentala tegelarkitektur har ingen motsvarighet i staden. Huvudbyggnaden är i stil och material en motsvarighet till Erik Lallerstedts Tekniska Högskola och Ragnar Östbergs Östra Real i Stockholm. De höga taken för tankarna till medeltida förebilder som Wiks slott och Glimmingehus. De stora fönstrens finmaskiga spröjsverk skapar en enhetlig detaljskala, i mått jämförbar med tegelstenens och tegelpannans. Huvudbyggnaden har tre höga våningar och flyglarna två. En hög granitsockel skapar en användbar källarvåning med gott dagsljus. Både murverk och stenarbete bjuder på en rikedom av detaljer som ger fasaden ett intressant skuggspel. Rektorsbostaden och övriga byggnader – av samme arkitekt – representerar nationalromantikens småskaliga träarkitektur och utgör verkliga höjdpunkter i svensk träbyggnadskonst. Huvudbyggnaden har två entréer med entréhallar i fornsvensk anda. Den innehåller en mångfald rymliga och ljusa klassrum längs dagsljusbelysta korridorer, något som i hög grad bidrar till dess användbarhet.. Därtill finns en gymnastiksal i två våningar och en mindre badanläggning med bassäng och bastu. Höjdpunkten är aulan i två våningar med scen och orgelläktare, allt bevarat i ursprungligt skick. Vid ombyggnaden (1991-93) gjordes hela seminariekomplexet handikappanpassat. Samtidigt återställdes interiören till närmast ursprungligt skick. Sålunda är Seminariet idag en komplett och fullvärdig skolbyggnad – därtill med arkitekturhistoriska kvalitéer.

Hela trädgårds- och idrottsanläggningen anlades i omedelbar anslutning till färdigställandet av byggnaderna. Den har en lång artlista, 106 noggrant utvalda buskar och träd gör den botaniskt intressant på samma sätt som Vasaparken eller Universitetsparken. Den anlades för att ge växtkännedom, men kanske framför allt odlingskunskaper åt seminariets studerande, kunskaper som de som färdiga lärare skulle föra ut till sina elever tillsammans med de teoretiska. 1917 låg anläggningen i stadens utkant helt öppen för vinterns nordostvindar, därav det skyddande skogsbältet med stort inslag av barrträd mot nordost. Det blev också en park med stora skönhetsvärden, en park med charm som man omedelbart faller för vid en rundvandring, detta trots att de omfattande odlingsytorna sedan länge ligger i träda. På Oscar blads flygfoto från 1950 kan vi i detalj se parken i full funktion. Byggnadsminnet måste i vår tid även omfatta parken.

Redan 1964 antogs Venedigdokumentet av den 2:a internationella kongressen för arkitekter och tekniker inom kulturminnesvården. Det dröjde sedan till 1990 innan Riksantikvarieämbetet lät översätta det till svenska. De som ansvarade för detta var var Hans Matell och Börje Blomé, båda för övrigt med anknytning till Uppsala. 1982 kompletterades Venedigdokumentet med Florens-deklarationen som då antogs av ICOMOS, som också utarbetat den tillsammans med IFLA, landskapsarkitekternas internationella organisation, till vilken svenska LAR också är knuten.

Deklarationen slår fast att en historisk park eller trädgård har samma värde och skall ha samma skydd som en byggnad och därmed klassas som ett historiskt minnesmärke. Den svenska kulturminneslagen, 3 kap § 1-2 likställer på samma sätt park och trädgård med byggnad när det gäller klassning, skydd och vård. I Utblick landskap 1992, nr 3, skriver landskapsarkitekten Kjell Lundquist i sin artikel ”Till parkens försvar”: Detta förhållande ger därför en möjlighet till ett kraftfullt agerande för skydd, vård och utveckling av det kulturarv som våra historiska trädgårdsanläggningar utgör. Med Florensdeklarationen och KML har såväl de antikvariska myndigheterna som den svenska landskapsarkitektkåren ett både vasst och ändamålsenligt redskap i sin hand. Dessutom har regeringen helt nyligen beslutat anta den europeiska landskapskonventionen.

Folkskollärarseminariet med sina trädgårds- och idrottsanläggningar ger idag en unik bild av ett bildningsideal och en undervisningsmiljö som den såg ut för nära hundra år sedan. Miljön är välbevarad och dess ursprungliga form och innehåll går att rekonstruera i en framtid, bl a med två dokument som biläggs: den ursprungliga trädgårdsplanen med växtförteckning (bilaga 2) och Oscar Blads flygbild från 1950 (bilaga 3), då undervisningsträdgården ännu var i full funktion. Att schakta bort större delen av parken för underjordiska garage vore att för alltid utplåna den.

I en ny funktion som stadsdelspark känns inte en rekonstruktion aktuell annat än i en representativ mindre del, som kanske delvis skulle kunna brukas som skolträdgård. Nödvändiga gångvägar bör följa ursprungliga gångar i läge och form, träden bevaras och vårdas. I väntan på framtiden ligger parkens hemligheter tryggt under gräset.

Det är svårt att jämföra och värdera viktiga händelser. Men beslutet att satsa på bildning åt alla för snart 100 år sedan genom att inrätta ett folkskollärarseminarium med så ambitiösa mål var onekligen en viktig händelse som skulle få stor betydelse för Sveriges snabba utveckling ur fattigdom och obildning till Folkhem och dagens välfärdsstat. En händelse lika viktig och värd att bevara spåren av för Uppsala och Sverige som Linneminnena och Universitetet.

Föreningen Vårda Uppsala anser, att byggnaderna och parken tillsammans utgör en synnerligen märklig miljö och att de tillsammans förstärker värdet. Därför måste antikvarisk expertis liksom park- och trädgårdshistorisk sådan granska byggnader och park från ovan beskrivna utgångspunkter i samband med behandlingen av detta ärende. Som byggnad är Seminariet i uppsalasammanhang unik; som miljö är Seminarebyggnaderna med park och trädgård ett historiskt dokument som angår hela Sverige. Vi hemställer att miljön som helhet byggnadsminnesförklaras.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                                                                Bengt Jonsell

Arkitekt SAR/MSA,  ordförande                                                 Professor Bergianus emeritus, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun, Stadsbyggnadskontoret                                                2011-06-22

753 75 Uppsala

ang dpl  för kv Haubitsen och kv Fältläkaren. Dnr 2009/20031-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av ovanstående detaljplan utställd t o m 2011-06-23. Planen beskriver förslag till att ta mark i anspråk för bostäder som idag är avsedd för allmänt ändamål. Planens genomförande förutsätter att arkitektonisk värdefull bebyggelse rivs längs Döbelnsgatan och att outnyttjade byggrätter upplåts för ändamålet längs med Dag Hammarskjölds väg.

FVU:s synpunkter

FVU ser det som ytterst tveksamt att riva den befintliga byggnaden som är markerad som C i planen. Byggnaden är ritad av uppsalaarkitekten Sten Hummel-Gumaelius och besitter stora arkitektoniska kvaliteter där ett strängt modernistiskt formspråk kombinerats med få men väl genomtänkta detaljer som fönster- och balkongfälten. Resultatet är en arkitektur som uppvisar omsorgsfullhet i gestaltning och uttryck trots sitt mycket stränga och symmetriska formspråk.

Huset bildar tillsammans med övriga byggnader i kvarteret en arkitektonisk helhet Den rumsliga form och de kvaliteter som planutnyttjandet skapar tillhör i övrigt de främsta från samma tidsperiod i Uppsala. Idag är dock gårdsutrymmenas kvaliteter delvis förstörda genom bland annat parkeringar. Därtill skulle det behöva genomföras ett omfattande underhåll och stora förbättringar av områdets uterum.

Byggnadens underhåll är idag eftersatt och behöver omfattande upprustning. Detta är dock inte i sig en orsak att riva byggnaden

FVU finner den föreslagna byggnadsvolym som skulle ersätta hus C som alltför kompakt och omfattande vilket medför att en liten sluten innergård skapas omgiven av en sluten byggnadskropp som i flera partier är högre än den befintliga. Därmed har också en för området onödigt stor täthet föreslagits. Om en ny byggnad ska uppföras på området kan den med fördel följa det mönster som redan finns på platsen med sin vinklade plan som skapar relativt slutna gårdsutrymmen. Ett annat alternativ är också att skapa två byggnadskroppar som grupperas enligt ett liknade mönster som det befintliga.

Vidare bör höjden på undervisningshuset, markerat som byggnad A, och de närliggande bostadshusen följas så att det femvåningshus (byggnad B i planen) som föreslås sparas förblir en accent i kompositionen genom sin höjd och de strävbågar i bottenplan som så förtjänstfullt idag ger byggnaden en luftig resning i kvarterskompositionen.

Om rivningsalternativet genomförs förblir det dock av yttersta vikt att de kvarvarande byggnadernas yttre gestaltning förblir intakta. De har höga kulturhistoriska och arkitektoniska kvaliteter som även skulle förbli viktiga i en ny sammansättning av byggnader i kvarteret.

De byggnader som föreslås tillkomma längs med Dag Hammarskjölds väg (D och E i planen) skapar en relativt tät vägg där denna sida av DH:s väg uppvisar ett mera öppet institutionsfält. Att vägens andra sida utgörs av det tidigare regementets täta byggnadsväggar är inte här en orsak att bebygga båda sidor på ett likartat sätt. Regementsbyggnaderna utgör ett kulturhistorisk värdefullt inslag i stadsbilden som inte relaterar till ett tätt stadsrum utan företer de monumentala former som förväntades av den militära bebyggelsen, då belägen i stadens utkant. När Uppsala har växt har deras monumentala verkan förblivit genom den luftiga öppenhet som funnits på motstående sida av vägen.

FVU föreslår att dessa byggnader (D och E), om de byggs, minskas i volym och att avståndet dem emellan ökas. Det är också av stor vikt att en omsorgsfull gestaltning av fasaderna genomförs varvid både Hummel-Gumaelius undervisningshus (byggnad A), försvarshögskolan på samma sida vägen ritad av Gunnar Leche och regementsbyggnaderna på andra sidan Dag Hammarskjölds väg beaktas.

Sammanfattning

FVU framhåller värdet av den befintliga bebyggelsen på platsen och dess kvaliteter som en samlad arkitektonisk komposition.

FVU framhåller även att om byggnaden C rivs den ersättande byggnaden bör följa den planform och höjd som finns i dag. Ett alternativ kan också vara att uppföra två byggnader i samma höjd som dagens. De byggnader som är föreslagna längs med Dag Hammarskjölds väg bör, om de byggs, bli mindre. Därtill bör ett större mellanrum mellan dem skapas.

FVU framhåller också att en omsorgsfull gestaltning är av yttersta vikt för området, vidare att de byggnader som sparas bör få behålla sin idag mycket väl komponerade yttre utformning.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                                                  Henrik Widmark

Ordförande                                                                     Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                2011-06-10

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang detaljplan för Gottsunda och Ultuna, ny trafikförbindelse. Dnr 2009/20053-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av ovanstående detaljplan utställd t o m 2011-06-30. Planen beskriver en tänkt ny förbindelse mellan Gottsunda-Valsätra och Ultuna. En gen vägförbindelse, även för bilar, anses av många boende i området som både lämplig och önskvärd.

FVU:s synpunkter

FVU föreslog vid samrådet att även ett alternativ i ett läge söder om ravinen borde redovisas av två skäl. Dels skulle ett sådant läge innebära att det finaste området med dess växt- och djurliv – ock kanske också fler arkeologiska lämningar – sparas. Dels skulle vägen innebära ett mindre brutalt ingrepp i terrängen i det landskapsrum man säger sig värna.

FVU finner dock att detta alternativ ej visas i utställningen. I planhandlingarna avfärdas en dragning söder om bäckravinen som mer störande utan närmare studium. I sydsluttningen mot bäckravinen går en gång- och cykelväg. Den följer brynet med fornminnen och häckande fåglar. Utrymmet mot ravinen är litet, och rasrisk föreligger. Dras vägen söder om ravinen finns mera plats att jämna av sluttningen mot bäckravinen. I norrsluttningen i det södra  alternativet gör vägen mindre skada jämfört med läget norr om ravinen, och vägen kan sedan ansluta till den föreslagna allén. Närmast Gottsunda är underlaget fyllnadsmassor, mest sten.

Gula stigens passage under den nya vägen skulle få samma utförande som i det nordliga alternativet, men om den nya vägen görs smalare kan kostnaden för vägbron minskas. Den befintliga gång- och cykelvägen får i så fall ansluta nere vid Vattenverket.

Föreningen Vårda Uppsala anser att en alternativ dragning av förbindelseleden söder om bäckravinen skonar landskapet i den norra delen och lämnar skogsbrynet ifred.

Sammanfattning

FVU framhåller ånyo att även ett alternativ i ett läge söder om ravinen bör utredas före ställningstagande då detta läge synes vara betydligt mera skonsamt mot landskapet.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong, ordförande                                           Kristina Dahlberg, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                               2011-05-24

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang dpl för Östra Fyrislund del 2, dnr 2010/20011-1. Samråd.

Förslaget till detaljplan är utsänt för samråd t o m 2011-06-22. Planområdet ligger i sydöstra delen av Uppsala, strax norr om Uppsalas södra infart och väster om E4. Planförslaget innehåller kvarter för verksamheter på befintlig åkermark – industri, kontor, transport- och logistikföretag, biotechföretag samt partihandel (600000 m2 tomtyta), gatunät samt 13 nya byggrätter för villor i anslutning till ett tiotal befintliga bostadshus i byarna Nerkumla och Överkumla. Planområdet ligger runt den planerade bussdepån som också är under planläggning. Ett dagvattenstråk föreslås ledas genom området. Väster om planområdet ligger den f d Pharmaciaanläggningen.

FVU:s synpunkter

Fyrislundsområdet och Boländerna kommer tillsammans att utgöra ett vidsträckt område med nästan enbart verksamheter, ca 3 km i östvästlig riktning och ca 1 km i nordsydlig riktning. Dessa områden utgör dessutom första anblicken av Uppsala vid infart på Almungevägen från sydost från E4 eller söderifrån på gamla E4. Som FVU har framfört i remissyttranden över den första delplanen i Östra Fyrislund borde Fyrislund i stället ha planerats för funktionsblandning d v s som en del av “stadsväven” som avses “utgöra en blandning av bostäder, verksamheter och grönska” som inriktningen beskrivs i ÖP 2010. Man kan också ifrågasätta boendemiljön för det lilla bostadsområdet mitt i detta stora verksamhetsområde.

Området kommer att innehålla många olika byggnader som projekteras vart och ett för sig. För att få en god arkitektonisk samordning och ett samlat helhetsintryck krävs därför en styrning i detaljplanen. Den styrning som föreslås i planen är följande: Mot väg 282 och mot en ny huvudgata genom Fyrislundsområdet föreslås krav på att fasad som vetter mot dessa gator ska förläggas utmed byggrättslinjen för att få en tydlig avgränsning av väg/gaturummen. Ett sådant krav föreslås även för bebyggelse som ligger utmed E4. En bestämmelse med krav på husens riktning föreslås också. Den högsta tillåtna byggnadshöjden är huvudsakligen 11 m men även 15 m respektive 30 m förekommer som tillåten högsta höjd i två kvarter. Vidare föreslås en planbestämmelse för bebyggelse utmed E4 med lydelsen “Fasader mot E4 ska utformas med särskild omsorg”. Planen innehåller även regler för skyltning.

Dessa föreslagna planbestämmelser torde vara helt otillräckliga. Kraven på förläggning av fasaderna i byggrättslinjerna liksom riktningsbestämmelsen samt regler för skyltning är utmärkta. Den enda planbestämmelsen i övrigt utöver höjdbestämmelserna som rör husens utformning, den allmänt formulerade bestämmelsen om “särskild omsorg” för fasader mot E4, torde i praktiken vara verkningslös. För övrigt är det en generell regel enligt plan- och bygglagen att alla byggnader ska ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande. Och varför inte låta den högsta hushöjden 11 m gälla för hela planområdet? Kvarteret för vilket 30 m-höjden föreslås gälla ligger i västra delen av planområdet närmast f d Pharmacia. Låt Pharmaciakomplexet med sin väl utformade och prisade arkitektur få framträda i stadslandskapet utan denna höga om uppmärksamheten konkurrerande accent!

Planens brist på utformningsregler kommer med all sannolikhet att innebära att ytterligare ett stort område utvecklas med industribyggnader som inte samspelar arkitektoniskt, i likhet med Boländerna. Om man ska uppnå en god arkitektonisk helhetsverkan torde det krävas ett gestaltningsprogram som bifogas planen samt betydligt fler planbestämmelser som rör utformningen. Viktiga aspekter för att uppnå en samlad helhetsverkan är skala, utformning och material på taken samt färgsättning.

Det är utmärkt att väg- och gatusektioner ingår i planförslaget. Utmed vissa sträckor av väg 282 samt utmed huvudgata och lokalgator i verksamhetsområdet föreslås trädplanteringar. Det finns även krav på trädplantering utmed fastighetsgräns enligt en bestämmelse. Denna bestämmelse föreslås dock såvitt vi kan se på ett enda ställe på plankartan. En sådan planbestämmelse skulle kunna tillämpas mycket mer inom planområdet för att förstärka kvartersstrukturen och tillföra grönska.

Sammanfattning

Fyrislundsområdet borde ha förutsättningar att utvecklas till ett blandområde med både bostäder och arbetsplatser i stället för detta projekt med nästan enbart verksamheter i linje med 1960-talets funktionsdifferentiering. Hushöjden bör inte vara högre än 11 m någonstans i området. 30 m- höjden i ett kvarter bör tas bort ur planen; det finns inget stadsbyggnadsmotiv för denna höga höjd. Bestämmelserna avseende byggnadernas utformning bör kompletteras avsevärt för att en arkitektoniskt sammanhållen stadsbild ska erhållas. Krav på plantering utmed tomtgränsen bör införas på många fler platser än på den enda plats som nu föreslås.

Vi frågar oss liksom i många andra ärenden: Har alla vackra beskrivningar i ÖP 2010 av framtidens stadsmiljö i Uppsala ingen relevans i praktisk planering?

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                                           Kristina Berglund, vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                   2011-05-25

Stadsbyggnadskontoret, 753 75 Uppsala

ang fördjupad  översiktsplan för Storvreta, Uppsala kommun. Dnr 2006/20053-1. Utställning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har beretts tillfälle till yttrande över rubr förslag till fördjupning av översiktsplan utställd t o m 2001-07-05.

Storvreta bedöms kunna växa med 1600 bostäder fram till 2030 vilket innebär nära en fördubbling av befolkningen. Sydväst om Storvreta planeras ett storskaligt handels- och upplevelsecentrum Östra Fullerö (ca 33000 m2 by), utöver det redan planlagda handelsområdet i Västra Fullerö (ca 24000 m2 by). I kilen söderut mellan järnvägen och nya E4 finns intresse av att utveckla ett större verksamhetsområde för ytkrävande verksamheter. I en framtid kan ytterligare ett trafikmot, söder om det befintliga, komma till.

Planområdet följer i väster dalgången väster om Fyrisån, i öster går gränsen i Storskogen öster om idrottsplatsen och Vretalund, i norr innefattas Ekhagen / Adolfsberg och i söder sträcker sig området ner i kilen där järnvägen och E4 korsar varandra.

FVU:s synpunkter

Storvreta är idag ett trivsamt samhälle med mycket grönska, järnvägsstation och tillgång på viss närservice. Det finns en god potential för förtätning och expansion av kransorten och det är utmärkt att studera dessa utvecklingsmöjligheter i en fördjupning av översiktsplanen.

Men det är tyvärr inte omsorgen om Storvretas utveckling till en ännu mera välfungerande kransort som är den centrala frågan i planeringen. Den grundläggande förutsättningen för planarbetet är i stället planerna på de storskaliga områdena för handel, temapark och andra ytkrävande verksamheter som redovisas sydväst om kransorten – enligt politiska önskemål om att stärka Uppsala som ett regionalt och nationellt besökscentrum. Detta innebär att utvecklingen av Storvreta får anpassa sig därefter med negativa konsekvenser som följd.

Kulturlandskap

Varför ytterligare ett externcentrum med samma butikskedjor som vi möter överallt och endast ca fem km norr om Gränby? Varför en temapark just här? Även om exploateringen inte berör själva riksintressezonen för kulturmiljövård kring Fyrisån breder ändå exploateringen ut sig i det vackra angränsande landskapet och kommer att bilda en ny storskalig avgränsning mot åmiljön och fornminnesområdet. Det senare är internationellt känt som del av ett gemensamt europeiskt kulturarv från folkvandringstid, vendel- och vikingatid, dvs från 400-talet till mitten på 1000-talet, och integrerat i en forskardiskussion som sträcker sig långt utanför landets gränser. Den planerade exploateringen av detta kulturområdes närmiljö kommer att uppfattas som chockerande brutal och som en allvarlig brist på förståelse av områdets historiska betydelse och kulturella värde. De planerade anläggningarna kommer att påtagligt störa upplevelsen av denna kulturmiljö.

Förslaget förs fram trots att det strider mot inriktningen i ÖP 2010 där det står: “De stora öppna landskapsrummen runt staden ska bevaras öppna. Ingrepp som försvårar fortsatt hävd ska undvikas, liksom ny bebyggelse och andra anläggningar som saknar kopplingar till jordbruket. Bebyggelse / anläggningar som ändå tillkommer ska anpassas i skala och utformning för att ej påtagligt framträda” (sid 46).

I miljökonsekvensbeskrivningen som hör till utställningsförslaget påtalas att det är “svårt att se hur betydande miljöpåverkan på landskapbild och kulturmiljö ska kunna undvikas från handelsområdet i Östra Fullerö, med tanke på de stora volymerna och sannolikt även från skyltning och ljus”.

I riksintresseområdet K30, “Gamla Uppsala med Björklingeåns och Fyrisåns dalgångar”, och i anslutning till detta möter vi utmed Fyrisåns dalgång sådana unika miljöer som Uppsala högar, Gamla Uppsala medeltidskyrka, naturreservatet och gravfältet Fullerö backar, bronsåldersmiljön vid Fjuckby, Valsgärde gravfält, Vattholmaåsen med Husby och Ekeby gravfälten, Vattholma bruk, Lena medeltida kyrka, Salsta slott och Salsta fornborg. Varför inte i stället på ett diskret och respektfullt sätt marknadsföra och utveckla detta kulturstråk utmed Fyrisån som ett besöksmål vilket till skillnad mot ett handelscentrum som alla andra och ett artificiellt upplevelsecentrum innehåller attraktioner av högsta kulturhistoriska värde och som är unika i ett nationellt och internationellt perspektiv! Med ganska enkla medel som en informationsbroschyr med karta, böcker med fördjupningar, skyltning, genomgående cykelvägar, ordnad parkering och besöksplatser med information, skulle detta innehållsrika stråk kunna bli mer känt för allmänheten och dra till sig besökare och turister från när och fjärran. Ett besök på Museum Gustavianum med dess utställning av fynd från bl a Valsgärde kunde med fördel föregå visningar för turister i detta kulturområde (http://www.gustavianum.uu.se/node35).

Handel och närservice

I Storvreta finns i anslutning till järnvägsstationen ett ortscentrum med flerbostadshus, livsmedelsbutik, apotek m fl butiker, restaurang, skolor, bibliotek och vårdcentral. I södra delen av orten ligger ytterligare en livsmedelsbutik och dessutom finns Handelsknuten med försäljning av bilar, möbler och barnkläder, veterinär, hårfrisör, barnkläder, loppis mm. Till skillnad från flera av de andra kransorterna finns här således ett väl utformat ortscentrum och en bra basservice. Kommer överhuvudtaget något av den närservice som finns i Storvreta att klara konkurrensen från ett nytt stort handelscentrum intill E4? Det troliga är att den befintliga servicestrukturen i Storvreta kommer att slås ut efter etableringen av Östra Fullerö handelscentrum. Det konstateras också i planhandlingen att “Många näringsidkare inom kommersiell service på orten har svårigheter att överleva i ett längre perspektiv.”

Handeln koncentreras således ytterligare i stora enheter utmed vägarna vilket leder till ökad bilanvändning och utslagning av lokal handel. Hur rimmar denna planerade handelsetablering med inriktningen enligt ÖP 2010 där det står: “Vid lokalisering av bostadsbebyggelse ska beaktas påverkan på och tillgången till kommersiell service, särskilt dagligvaruhandeln” (sid 57). Denna planering i strid mot miljömålen noteras också i miljökonsekvensbeskrivningen där det står: “Planförslaget bedöms medföra betydande miljöpåverkan avseende klimatpåverkan samt stå i konflikt med av kommunen beslutade klimatmål liksom en långsiktigt hållbar utveckling. Bedömningen baseras framför allt på den ökade biltrafik som uppkommer till och från handelsområdet vid Fullerö.”

Funktionsseparering

Planförslaget är uppbyggt på det sätt som planer ritades på 1960-talet – bostäder för sig, arbetsplatser för sig, handel för sig – ett sätt att planera som kommunen tar avstånd från enligt översiktsplanen där den myllrande blandstaden anges som mål för den långsiktiga planeringen. I översiktsplan 2010 anges: “Vid detaljplanering i prioriterade tätorter ska möjligheter att undvika renodlade bostadsmiljöer beaktas” (sid 51). I Storvreta förutsätts dock utvecklingen av renodlade bostadsmiljöer fortsätta.

Det är också oroande att denna funktionsseparerade planering innebär att områdena kring E4 och dess trafikplatser tas i anspråk för nya noder på jungfrulig mark, nya bebyggelseagglomerationer utöver de sjutton kransorterna som idag har låg tillväxt. En fråga i sammanhanget är också vilken analys som ligger till grund för att det ena nya stora området efter det andra planläggs för ytkrävande verksamheter? Borde inte en kommun som Uppsala, som en del av regionen med influens från Stockholm, ha en stor potential för mer arbetsplatsintensiv verksamhet och planeringen sålunda inriktas härefter?

Varför inte satsa på ett antal större kransorter och utveckla dessa till levande samhällen med en blandning av bostäder, arbetsplatser och service i stället för att etablera nya noder som konkurrerar ut befintlig service och minskar potentialen för att utveckla blandstad i kransorterna. Denna bebyggelseutveckling utmed vägarna är ett USA-influerat mönster för utvecklingen av stadsbygden till skillnad från den europeiska staden där stad och ort tydligt möter det omgivande landskapet i stället för att successivt byggas ihop.

Kollektivtrafik

Enligt översiktsplan 2010 anges att det på sikt kan vara möjligt att etablera tågstopp även i södra delen av ett utbyggt Storvreta (sid 34) … inte att stationen ska flyttas som nu föreslås. Varför ska järnvägsstationen flyttas, en station som ligger helt rätt i anslutning till ortscentrum? Ett av skälen som anges för att järnvägsstationen måste flyttas är att nuvarande station ej sägs medge byte mellan olika trafikslag. Detta argument är svårt att förstå eftersom det finns en hel del mark som skulle kunna tas i anspråk både för vändning av bussar och cykel- och bilparkering – väster om järnvägen finns bl a planen framför den tomma butikslokalen norr om Ärentunavägen och ett stort skogsparti söder om stationen. Även på den östra sidan av järnvägen finns en hel del mark som skulle kunna tas i anspråk. Är alternativet att behålla stationen i nuvarande läge verkligen utrett? Även om FVU inte brukar göra samhällsekonomiska bedömningar är det en ofrånkomlig fråga om denna flyttning av stationen, och därmed med all sannolikhet även ortscentrum, är rimlig med hänsyn till den stora samhällskostnaden?

Sammanfattning

Än en gång tvingas FVU konstatera att de många kloka resonemangen i ÖP 2010 inte tillåts påverka den praktiska planeringen. Storvreta kommer, om denna fördjupning av översiktsplanen genomförs, med all sannolikhet att bli ett sovsamhälle i skuggan av ännu ett storskaligt externcentrum med samma utbud som vi möter överallt i Sverige. I stället för att lyfta fram den fantastiska tillgång som kulturstråket utmed Fyrisåns dalgång utgör kommer upplevelsen av det vackra landskapet att skadas av storskaliga anläggningar och jippoartade inslag som negativt påverkar upplevelsen av den historiska verkligheten i omedelbar närhet. Genomförandet av projektet, som medför kraftigt ökad biltrafik till nya bilorienterade anläggningar, är vidare ett steg rakt motsatt den i ÖP 2010 utstakade riktningen mot ett långsiktigt hållbart samhälle.

FVU vill kraftfullt rekommendera att kommunen avskriver planerna på ytterligare ett storskaligt externcentrum och i stället fortsätter att utveckla Storvreta till en attraktiv trädgårdsstad/blandstad med olika typer av bostäder, arbetsplatser gärna i form av företagsbyar samt bibehållen och utvecklad närservice. Härvid bör också den enastående resurs som kulturstråket utmed Fyrisån utgör tas tillvara för att utveckla besöksnäringen.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

PO Sporrong, ordförande                                                                    Kristina Berglund, vice ordförande