Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                               2013-03-06

Kontoret för samhällsutveckling

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Bäcklösa, Valsätra, Uppsala kommun. Dnr 2012/20086-1 (PLA 9/20037-1). Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2013-03-08 och vill avge synpunkter enligt följande.

Sammanfattning

FVU anser att utformningen av den tilltänka bebyggelsen som sådan uppvisar många positiva aspekter – måttlig hushöjd, karaktär av trädgårdsstad, blandning av hustyper m fl kvaliteter, som FVU förordat i många sammanhang när det gäller nya bostadsområden.

Tyvärr kan FVU ändå inte tillstyrka förslaget, vilket helt beror på lokaliseringen. En mer begränsad bebyggelse som tar större hänsyn till områdets skyddskvaliteter, kan vara tänkbar, men först efter en bättre utredning av natur- och kulturmiljöaspekterna.

FVU förordar bestämt, att Bäcklösa tillsammans med områden i närheten som kännetecknas av pågående bebyggelse och planer för bebyggelse, såsom Valsätra, Rosendal och Ulleråker – Ultuna, görs till föremål för en fördjupning av översiktsplan innan ytterligare detaljplaner läggs fram. Inte minst för att kunna bedöma kultur- och naturvärden samt andra miljöfaktorer som klimat- och vattenskyddsskäl sedda i ett helhetsperspektiv behövs en planering på områdesnivå.

Utveckling av FVU:s ståndpunkt

Planområdet avser c:a 600 bostäder i form av radhus, parhus, kedjehus samt flerfamiljshus, 1 – 4 våningar, inom ett område i Bäcklösa, väster om Dag Hammarskjölds väg, som avgränsas av en björkallé i norr, Dag Hammarskjölds väg i öster, Natura 2000-objektet Bäcklösa i väster och Vipängsvägen i söder.

Bäcklösaområdet innehåller mycket känslig och värdefull natur- och kulturmiljö, inte bara inom Natura 2000- objekten utan också den Genetiska trädgården, som är en unik park och samtidigt en genbank av stor betydelse för den biologiska mångfalden. Trots föreslagna skyddsåtgärder bedömer FVU att det blir svårt att skydda natur- och kulturvärdena tillräckligt om området bebyggs i enlighet med förlaget. Det handlar både om skaderisker under byggnadsfasen liksom mer långsiktiga risker för slitage och andra skador.

I väster gränsar området man önskar bebygga direkt mot Natura 2000 område. Här måste särskilda föreskrifter gälla under byggnadstiden och speciell hänsyn tas i en framtid så att inte marken nära bebyggelsen tas i anspråk för ändamål som sammanhänger med bygget/respektive boendet. Bäst vore ett betydligt större respektavstånd mellan de känsliga områdena och eventuell tillkommande bebyggelse.

Förslaget avser ett område som kännetecknas av sina många och mycket gamla träd som skapar en viktig livsmiljö för många arter svampar, skalbaggar, fåglar m fl arter varav en del sällsynta och rödlistade. Det är dock mångfalden som sådan, den ekologiska miljön, som kännetecknar området och som gör det angeläget, att området inte bryts upp. Noteras bör även att, trots de försiktighetsmått som föreslås, det blir svårt att inte förstöra trädens rotsystem, vilket innebär att avsikten att bevara en del av träden ändå kan gå om intet. De gamla ekarna, den viktigaste livsmiljön för otaliga organismer, är vid god vigör och måste alla kunna bli kvar. Även de som en gång ”lagades” med betong syns livskraftiga och är kanske de för den biologiska mångfalden väsentligaste.

Det norra partiet av området utgjordes av den Genetiska trädgård som 1937 anlades av Professor Göte Turesson, banbrytande och internationellt känd forskare som myntat det nu gängse begreppet ”ekotyp”. Av hans försöks- och demonstrationsodlingar finns ännu en del i behåll, främst björkallén utmed Dag Hammarskjölds Väg och fortsättningen mot väster i rät vinkel från denna. Allén är visserligen förnyad sedan Turessons tid men efter samma princip. Speciellt måste framhållas att den huslänga som planeras omedelbart väster om en stor del av björkallén är oacceptabel med hänsyn till närheten till allén, som kräver ett fritt omgivande rum.

Det är från vetenskapshistorisk synpunkt av största vikt att allt växtmaterial med anknytning till Turesson noga inventeras före eventuell exploatering. Det måste i möjligaste mån bevaras. Det finns planer och listor som dokumenterar det som en gång fanns och i viss utsträckning ännu finns kvar.

Efter Turessons tid har i delar av Genetiska trädgården planterats en ganska rikhaltig samling buskar och träd för undervisningen vid SLU. Dessa jämte i denna del kvarvarande Turessonmaterial (bl.a. äppelträd) bör kunna infogas i den park som i planen är förlagd just dit.

MKB:n i ärendet framstår som otillräcklig i flera avseenden, bl a eftersom helhetsbedömningar av de skyddsvärda miljöerna inte gjorts. Det är anmärkningsvärt att den inte alls noterar de historiska och botaniska kvaliteterna i de ännu påtagliga resterna av trädgården. Förverkligas planen som den nu föreligger spolieras ett av Uppsalas viktiga vetenskapliga minnen.

En annan aspekt av den tilltänkta bebyggelsen är att områdena med natur- och kulturvärden riskeras att ”privatiseras” på så sätt att både de boende och den intresserade allmänheten kan uppleva, att områdena utgör del av bostadsområdet och därmed inte utan vidare tillgängliga för studiebesök.

Förslag

FVU noterar att bebyggelseaktiviteten sedan en tid är hög och ökande i södra delarna av staden. SLU gör stora utbyggnader öster om Dag Hammarskjölds väg. Ulleråkersområdet är aktuellt för ytterligare bebyggelse, möjligen i stor skala. Det pågår utbyggnad i Valsätraområdet och Rosendal.

Från natur- och kulturmiljösynpunkt men också av andra miljö- samt klimatskäl framstår det som angeläget med ett mer samlat grepp om denna utveckling, än som hittills visats, genom inventering, analys och planering på områdesnivå. FVU anser att risken annars är stor att värden går förlorade som ej kan återskapas och därtill att nya hot mot miljön och vattenkvaliten kan bli följden. Områdesnivån är också lämplig för att diskutera fördelning av olika hustyper och arkitektonisk karaktär i de olika delområdena.

Därför föreslår FVU, att en fördjupning av översiktsplan för denna del av staden tas fram och förankras i en bred demokratisk process innan fler punktvisa detaljplaneförslag lanseras. Med ett sådant underlag bör efterföljande detaljplaneprocesser kunna genomföras snabbt och enkelt.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Ulla Björkman                    Bengt Jonsell

Ordförande                         Styrelseledamot                  Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Mark- och miljödomstolen                                                                                         2013-02-25

Box 1104

131 26 Nacka strand

Överklagande

Beslut som överklagas

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar Länsstyrelsens i Uppsala län beslut 2013-02-11, nr 403-3491-12 och 403-7887-12 (bilaga 1) att avslå föreningens överklagande 2012-05-22 (bilaga 2) av Kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut 2012-04-23, § 110, att anta detaljplan för Kv. Seminariet, Uppsala kommun.

Yrkande

FVU, som tidigare överklagat Kommunfullmäktiges i Uppsala kommun nyss nämnda beslut, yrkar nu att Mark- och miljödomstolen med ändring av Länsstyrelsens avslagsbeslut upphäver kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplan för Kv. Seminariet.

FVU föreslår syn på stället i detta ärende.

Grunder

FVU åberopar sina till Länsstyrelsen anförda grunder för överklagandet (bil. 2) och påstår således dels att den överklagade detaljplanen innebär påtaglig skada på det område av riksintresse för kulturmiljövården som Kv. Seminariet utgör, dels att i detaljplaneärendet ej redovisats att detaljplanen avvikit från gällande översiktsplan ifråga om parkprogrammet för stadsdelen.

FVU vill utveckla sin talan enligt följande.

Kulturmiljö av riksintresse

FVU hänvisar till bilaga 2 och de skäl som där anförs för att ett genomförande av förslaget till detaljplan för Kv. Seminariet skulle medföra påtaglig skada på riksintresset. Sammanfattningsvis anför FVU följande:

”Det är helheten i kulturmiljön, de högklassiga byggnaderna, deras lägen i parkmiljön, sambandet mellan parkens olika delar och känslan av rymd genom parkens storlek som konstituerar det höga kulturhistoriska värdet. Därför bör Kv. Seminariet bevaras och skyddas i sin helhet.”

I Länsstyrelsens nu överklagade beslut hänvisas till Länsstyrelsens tidigare beslut 2012-12-04, nr 404-2750-12 (bilaga 3) som avser överprövning enligt 12 kap. 1§ plan- och bygglagen (ÄPBL 1987:10) av kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplan för Kv. Seminariet och innebär att antagandebeslutet inte upphävs. Som motivering för detta beslut anförs avslutningsvis bl.a. ”att detaljplanen orsakar skada på centrala element i seminarieanläggningen och att den helhet som byggnader, park, trädgård och idrottsplats idag utgör går förlorad. Länsstyrelsen bedömer att detaljplanen förorsakar skada på riksintresset Uppsala stad, C 40 A, men att skadan – om än med viss tvekan – inte kan anses vara påtaglig på riksintresseområdet i sin helhet.” Länsstyrelsen meddelar i det nu överklagade beslutet 2013-02-11 att det inte finns anledning att göra annan bedömning på grund av överklagandena av kommunfullmäktiges beslut.

FVU:s kommentar:

De utlåtanden som finns i ärendet och som avgivits av Upplandsmuseet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och även Länsstyrelsens egna experter talar i alla avseenden emot Länsstyrelsens bedömning att det ej föreligger påtaglig skada på riksintresset (bilaga 3). Dessa utlåtanden är samstämmiga och beskriver den påtagliga skada som genomförandet av detaljplanen skulle medföra på riksintresset. Alla tre instanserna påtalar just vikten av att bevara helheten i miljön. SLU anför bl.a. ”att anläggningen är i princip oförändrad vilket gör den unik i sitt slag i landet”. Dessutom bör nämnas att SLU har bedömt miljön vara av byggnadsminnesklass och att ansökan om byggnadsminnesförklaring föreligger (av bl.a. FVU). Länsstyrelsens beslut är således helt motstridigt de fakta som framförts i ärendet av sakkunnig i överprövningsärendet och det bör noteras, att ansvariga tjänstemän hos Länsstyrelsen – länsarkitekten, länsantikvarien och en planhandläggare – anfört avvikande mening.

Mot bakgrund av ovanstående anser FVU att detaljplanens genomförande skulle medföra påtaglig skada på riksintresset och att planen sålunda strider mot 2 kap. 2§, ÄPBL samt 3 kap. 6§, MB.

Beredningen av detaljplaneärendet och behovet av stadsdelspark

FVU hänvisar till bilaga 2 och de skäl som där anförs för att bevara Kv. Seminariet som stadsdelspark, nämligen sammanfattningsvis följande:

”I denna stadsdel saknas en stadsdelspark. Detta behov förstärks av den förtätning som sker i stadsdelen genom att nya bostadskvarter uppförs. Dessutom föreslås i Översiktsplan 2010 att Kv. Seminariet utnyttjas som stadsdelspark. Det finns inga alternativa ytor för detta ändamål i stadsdelen. Därför bör Kv. Seminariet i sin helhet bevaras som stadsdelspark.”

Av Länsstyrelsens beslut att avslå överklagandena av antagandebeslutet framgår att kungörelsen och planbeskrivningen ej innehåller uppgift respektive redovisning av det faktum att förslaget till detaljplan avviker från översiktsplanen (ÖP 2010); där anges att det i stadsdelen ska finnas en sammanhängande park om minst 5 ha. Länsstyrelsen prövar därför i sitt beslut frågan om detaljplanen avviker från översiktsplanen och, om så är fallet, om detta är en grund för upphävande av beslutet om antagande. Länsstyrelsen anser dock inte att så är fallet och anför som motivering bl.a. att riktlinjen i översiktsplanen ”rimligen inte kan uppfattas på så sätt att varje framtida enskilt beslut om detaljplaner inom området som inte innehåller en park om 5 ha avviker från riktlinjen i översiktsplanen. Översiktsplanens intentioner ska i stället förverkligas på sikt genom den sammantagna effekten av flera detaljplaner”.

FVU:s kommentar:

FVU vill påtala att riktlinjen i översiktsplanen naturligtvis inte kan tolkas så att det ska finnas en park på 5 ha i varje detaljplan som fastställs i stadsdelen. Däremot ska det finnas en stadsdelspark i stadsdelen. Seminarieparken är det enda återstående område där det är möjligt att få till stånd en sammanhängande park av en storlek som kan anses motsvara en stadsdelspark. Ett genomförande av detaljplanen skulle innebära att denna möjlighet går till spillo. Förslaget till detaljplan avviker därmed från gällande översiktsplan utan att detta redovisats i planärendet, vilket skulle ske enligt ÄPBL, något som också påpekats av föredragande länsassessor i en avvikande mening, och strider dessutom mot det i plan- och bygglagen numera förstärkta kravet att vid planläggning tillgodose behovet av parker och grönområden inom eller i nära anslutning till sammanhållen bebyggelse.

Mot bakgrund av ovanstående anser FVU att förslaget till detaljplan vad gäller behov av parker strider mot 2 kap 7§ punkt 3, ÄPBL samt vad gäller förfarandet mot 5 kap. 24§ första stycket samt 26§ andra stycket ÄPBL.

FVU yrkar alltså sammanfattningsvis att beslutet att anta detaljplan för Kv.Seminariet upphävs.

För Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Kristina Berglund                                      Ulla Björkman

Ordförande                                               Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                               2013-02-22

Kontoret för samhällsutveckling

753 75 Uppsala

Ang. detaljplan för Östra Sala backe, etapp I, Uppsala kommun.

Dnr 2012/20208-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd/granskning t.o.m. 2013-03-06. Planförslaget innehåller 1600 bostäder i 3-8-våningshus samt 7000 m² lokalyta.

FVU:s synpunkter

FVU har i tidigare yttrande, daterat 2011-04-20, över programmet framfört att Östra Sala backe är ett lämpligt område för bebyggelse, att det är positivt att även arbetsplatser kan komma till i denna relativt renodlade bostadsstadsdel samt att exploateringen innebär att ytterligare underlag skapas för kollektivtrafik och närservice. Det är utmärkt att Fyrislundsgatan som barriär avses överbryggas genom att omvandlas till en lugn stadsgata. Det är också en stor fördel att Källparken och Årstaparken samtidigt avses upprustas.

Det finns goda ambitioner enligt samrådshandlingen. Avsikten är att tillskapa ett område med tydliga kvarter och gaturum, olika hustyper, olika upplåtelseformer och inslag av verksamheter som handel och övrig service, hantverk m.m. FVU konstaterar med tillfredsställelse att en grönytefaktor för urban grönska och dagvattenhantering tagits fram för området, något som FVU föreslog i ovan nämnda yttrande. Avsikten är att faktorn ska uppgå till minst 0,50 i området.

FVU anser dock, som också framförts till kommunen i ovan nämnda yttrande, att exploateringen är för hög. Den revidering av programmet som genomfördes 2011 innebar bl.a. att exploateringsgraden mer än tredubblades jämfört med ett tidigare program för området upprättat 2008. Den höga exploateringen innebär en stark avvikelse från de omkringliggande områdena, Sala backe och Årsta, vilket innebär att det nya bebyggelsestråket kan komma att uppfattas som en åtskiljande mur i stället för att ”läka ihop stadsdelarna” som det beskrivs i planhandlingen. Skillnaden i skala, vad gäller hushöjder och gårdarnas storlek, mellan det nya området och de befintliga områdena på ömse sidor framgår tydligt av illustrationen på sid 12 i planhandlingen. Det är dock positivt att bebyggelsen utmed västra gränsen håller en låg skala i främst tre våningar.

En bättre samstämmighet med angränsande äldre bostadsområden skulle uppnås om hushöjderna sänks utmed Fyrislundsgatan till max 5-6 våningar och mot de nya tvärgatorna till max 4 våningar. Därutöver bör de nya tvärgatorna breddas för att ge bättre genomsikt. FVU anser således att inriktningen i planförslaget är utmärkt och borde, med en något minskad exploateringsgrad, ge förutsättningar för en mycket god stadsmiljö.

På sid 9 i planhandlingen anges att ”arkitekturen ska vara av hög kvalitet och bebyggelsen tydligt varierad i höjd, skala, form, material och uttryck”. En sådan variation underlättas av det faktum att de olika projekten i planområdet kommer att genomföras av åtta olika byggherrar och lika många arkitekter. Dessa förutsättningar kan leda till en blandning av olika uttryck utan något som helst samspel. Detta framgår också tydligt av fasadelevationerna på sid 18 i planhandlingen.

Visst är det angeläget att få till stånd en variation i stadsbilden, men lika viktigt är det att det finns något eller några sammanhållande element som binder ihop husen till en arkitektonisk helhet. Om bara variation eftersträvas kan intrycket bli kaotiskt.

I detta sammanhang kan Hammarby sjöstad i Stockholm nämnas. Även i detta område var det många olika byggherrar som stod för projekten. Från stadens sida skedde dock under hela processen en styrning av utformningen i de olika projekten för att få till stånd både variation och samordning. Detta lyckades så väl att en del av området fick Kasper Sahlinpriset år 2005.

Sammanfattning

Östra Sala backe är ett mycket intressant stadsbyggnadsprojekt med goda ambitioner. FVU anser dock att exploateringsgraden bör minskas genom att sänka hushöjderna någon våning och bredda tvärstråken för att få till stånd en större luftighet och genomsikt i den nya bebyggelsen. FVU anser också att det är nödvändigt att säkerställa att bebyggelsen inte bara blir varierad utan också sammanhållen för att ge en god helhetsverkan.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande                        

Föreningen Vårda Uppsala

2013-02-18

Till

Plan- och byggnadsnämnden, KSU, Kulturnämnden, Kommunstyrelsen i Uppsala kommun

753 75 Uppsala

Länsstyrelsen i Uppsala län, Samhällsutvecklingsenheten och Kulturmiljöenheten

751 86 Uppsala

Riksantikvarieämbetet

Box 5405

114 84 Stockholm

Ang detaljplan för kv Plantskolan, Uppsala kommun. Dnr 2010/20070-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m. 2013-03-11. Planområdet begränsas i norr av Norbyvägen och i öster av Dag Hammarskjölds väg. Planförslaget innehåller två nya byggnader, en större förvaltningsbyggnad och en mindre institutionsbyggnad för Universitetet.

FVU:s synpunkter

Det är positivt att Blåsenhusområdet byggs ut och att gaturummen i det aktuella kvarteret förstärks genom nya byggnader, men den lösning som föreslås är oacceptabel eftersom den inte motsvarar de krav på utformningen som måste ställas på denna plats.

Planområdet ingår i område av riksintresse där just domkyrko- och universitetsmiljöerna samt Slottet omnämns som särskilt värdefulla i riksintressebeskrivningen. Platsen utgör den kanske allra mest identitetsskapande miljön i Uppsala med Slottet från 1500-talet, Botaniska trädgården från 1600- och 1700-talen och Carolina Rediviva från 1800-talet. Botaniska trädgården är dessutom påtänkt att eventuellt ingå i ett blivande världsarv.

Området från Universitetshuset och Domkyrkan till Slottet och den tidigare slottsträdgården med Linneanum har sedan länge självklart ansetts som en av de historiskt mest förtätade i vårt land, skrev Anders Åman och Ola Ehn redan 1964 i den epokgörande utredningen Stadsbildens framtid. Framstående arkitekter har format och underhållit denna miljö i 700 år. I Stadsmiljörådets Tyckt om hus från 2002, som redovisar arkitekturårets folkvalda ”alla tiders hus”, finns Uppsalas alla nominerade byggnader just i detta område. Området med sina byggnader är alltså kärnan i det historiska och nutida Uppsala – högst värderat av både experter och allmänhet.

Dessa förhållanden ställer mycket höga krav på en omsorgsfull anpassning till omgivningen. Detta utesluter inte att byggnaden får ett modernt formspråk, men den får inte bryta det arkitektoniska sammanhanget och harmonin i den kulturhistoriskt synnerligen värdefulla miljön.

Den föreslagna nya förvaltningsbyggnaden är emellertid anspråksfull och dominerande i den känsliga miljön och visar en påfallande brist på känsla för de oersättliga kulturhistoriska värdena på platsen. Byggnaden ligger nära både Slottet och Carolina Rediviva och kommer med sin stora volym att påtagligt störa de båda märkesbyggnaderna som i fråga om den visuella dominansen bör ha företräde framför den planerade förvaltningsbyggnaden. Denna kommer också genom det korta avståndet till Botaniska trädgården att bilda en väl abrupt avgränsning mot denna.

Ovannämnda omständigheter måste anses innebära en påtaglig skada på riksintresset.

I planbeskrivningen anges att planen ska säkerställa ”en markanvändning och bebyggelse som är förenlig med de kulturhistoriska värdena i området och med riksintresset för kulturmiljövården Uppsala stad”. Även planbestämmelserna innehåller hänsynskrav. Planillustrationerna visar emellertid en byggnad som utgör en brutal kontrast mot omgivningen och som inte i något avseende svarar mot den angivna inriktningen för projektet.

Det är tyvärr en vanlig missuppfattning att en byggnad måste ha en utstickande utformning för att uttrycka vår tid. Det råder emellertid inget motsatsförhållande mellan en noggrann anpassning till en historisk omgivning som denna och en tidsenlig, god och spännande arkitektur. Viktiga aspekter är att byggnaden inte visuellt konkurrerar med omkringliggande byggnader utan att den nya byggnaden infogas varsamt utan att dominera. Men i detta fall saknar utformningen i viktiga avseenden – höjd, skala och arkitektoniskt uttryck – all ambition att försöka uppnå något som helst samspel med omkringliggande märkesbyggnader och närmiljön i övrigt. Från Pedagogikum och angränsande del av Blåsenhusområdet, t.ex. avskärmas sikten mot Slottet såvitt man kan bedöma helt av den väldiga volymen, vilket är en synnerligen olycklig konsekvens av förslaget.

En möjlighet att minska förvaltningsbyggnadens påfallande inslag i stadsbilden, både gentemot Slottet och Botaniska trädgården, skulle kunna vara att dra tillbaka byggnaden mot tomtens sydvästra hörn och samtidigt sänka byggnaden med en våning. Området som frigörs nära Dag Hammarskjölds väg och Norbyvägen skulle kunna planteras som en vacker förgård till förvaltningsbyggnaden. Ett ännu bättre alternativ skulle dock vara en helt annan lokalisering i en mindre känslig omgivning.

I en artikel i UNT den 23 januari 2011 sade sig Akademiska Hus vilja uppföra en byggnad som tillförde stadsbilden något samtidigt som den skulle visa respekt för den klassiska miljön. Enligt samma artikel framgick att man ville ha en öppen diskussion med allmänheten under processen. Denna diskussion har i stor utsträckning uteblivit förutom den hårda kritik som framförts av olika parter i många artiklar i UNT hösten 2012 till följd av ett tidningsreportage om projektet. Av planhandlingen framgår att förslaget successivt utmejslats i dialog mellan Universitet och Akademiska Hus. Nu vid samrådet synes projektets huvuddrag vara fastlagda – samma pretentiösa okänsliga förslag till ny byggnad som tidigare har presenterats. Uppsala kommun å sin sida visar genom att föra fram föreliggande planförslag att vilja/förmåga saknas att lyssna och ta del av många sakkunniga synpunkter som framförts på projektet i syfte att säkerställa denna oersättliga miljö för framtiden. Var kommer den öppna diskussionen med allmänheten in i denna process?

Sammanfattning

Förslaget till ny förvaltningsbyggnad är oacceptabelt med nuvarande utformning. Att genomföra projektet skulle påtagligt skada den synnerligen värdefulla miljön av riksintresse, en betydelsefull del av stadens identitet och attraktion. Om detta läge för den nya byggnaden väljs krävs en kraftig omarbetning varvid den självklara utgångspunkten för projekteringen måste vara att finna en till den unika miljön väl anpassad utformning, en byggnad med lågmäld och saklig arkitektur, som väl utformad ändå skulle kunna bli den märkesbyggnad från vår tid som Universitetet eftersträvar. En möjlighet skulle kunna vara att dra tillbaka byggnaden mot tomtens sydvästra hörn och samtidigt sänka byggnaden med en våning. Med tanke på byggnadens stora volym skulle dock en ännu bättre lösning vara att finna en annan lokalisering av universitetsbyggnaderna.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                                      PO Sporrong

Ordförande                                               Vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden, KSU   samt   Äldrenämnden                                                2013-02-17

Uppsala kommun, 753 75 Uppsala

Ang. detaljplan för Kristinastigen inom Sävja – Bergsbrunna, Uppsala kommun. Dnr 2012/20134-1. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t.o.m. 2013-02-18.

FVU:s synpunkter

FVU tillstyrker planförslaget vad gäller avsikten att lägga fast nuvarande användning av området för skola, förskola och bollplan liksom att skapa möjligheter att bygga ut befintliga barnomsorgslokaler. Det är vidare positivt att planförslaget innehåller flerbostadshus som ger ett mer varierat utbud av hustyper/bostäder, eftersom planområdet idag domineras av småhusbebyggelse. Närheten till värdefulla strövområden gör också platsen väl lämpad för bostäder.

Föreningen är väl medveten om det alltmer ökande behovet av senior- och andra äldrebostäder. Vid samrådsremissen påpekade FVU dock att det föreslagna läget för ett seniorboende vid Kristinastigen är mindre lämpligt med hänsyn till att det kan bli svårt att klara sig själv när orken sviker. Ett självständigt liv är en viktig utgångspunkt i Socialtjänstlagen, Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om stöd och service till funktionshindrade. Avgörande förutsättningar för kvarboende är god tillgänglighet samt tillgång till närservice och till naturliga mötesplatser där den enskilde kan fungera i sitt sammanhang och enligt kommunens antagna program “leva ett så självständigt liv som möjligt och bo som andra”. Detta innebär att kommunen, bl.a. i den fysiska planeringen, ska se till att ge goda förutsättningar för äldre att kunna bo kvar i sin vanliga miljö så länge som möjligt. Dessa förutsättningar saknas vid Kristinastigen.

Gångavstånden – ”rollatoravstånden” – från Kristinastigen till den befintliga dagligvarubutiken i Sävja samt till den välbesökta mötesplatsen, Sävja gård och Sävja kyrka, är idag för de allra flesta äldre, särskilt i otjänligt väder, för långa för att fungera för den dagliga livsföringen. Situationen har den senaste tiden dessutom förvärrats av att postkontoret flyttats från närmaste ICA-butik till Coop-Forum i Boländerna, en dryg halvmil därifrån. Även om de boende som flyttar in i seniorbostäderna är vitala från början ökar behovet så småningom av bistånd av olika slag – hemtjänst, färdtjänst m.m. – för att kunna klara den dagliga livsföringen. Det föreslagna läget för seniorbostäder underlättar således inte för de äldre att länge klara sig själva och leva ett självständigt liv i området. Projektet följer inte kommunens beslutade egna riktlinjer.

I sammanhanget bör nämnas att sedan 1992 finns i södra delen av Sävjaområdet 100 seniorbostäder i Brf. Skogsblomman som byggdes i direkt anslutning till ett näraliggande kvarter planlagt för service, inkl. närservice. Servicekvarteret kom dock aldrig att genomföras. I stället användes marken för ytterligare ett äldreboende. Om projektet vid Kristinastigen genomförs skulle resultatet bli tre äldreboenden i området med långa gångavstånd till närservice och även till stadsdelens naturliga mötesplatser. Dessa brister leder både till sämre livskvalitet för de äldre och till högre kostnader för samhället.

FVU anser därför att lokalisering av senior/äldreboenden måste ske utifrån en helhetssyn på kommundelarnas planering för att tillgodose behovet av god kollektivtrafik, tillgång till närservice, mötesplatser och parker. I det aktuella ärendet föreslår FVU att seniorboendet utgår ur planen och att en ny placering i stället prövas i närheten av områdets centrum, nära befintlig ICA-butik också nära Sävja Gård. Ett seniorboende i detta läge kan med en god arkitektonisk utformning bidra till att ge Linnés Sävja och mötesplatsen Sävja kyrka samt delar av Linnés historiska landskap ett tillskott som kan förstärka områdets roll som mötesplats.

Som FVU påpekade vid samrådet är dessutom den föreslagna nya bebyggelsen alltför dominant i förhållande till den angränsande befintliga småskaliga villabebyggelsen. Det gäller särskilt placeringen av fyravåningshusen. Byggnadsvolymerna bör därför, om de används för vanliga bostäder, minskas och placeras på ett sätt som innebär en bättre anpassning till omgivningen.

Sammanfattning

FVU har ingen erinran mot planläggning för skola, förskola, bollplan och anser att det är positivt att andra bostadstyper än småhus tillförs området. Däremot föreslås seniorbostäderna utgå ur planen; ett läge närmare befintlig dagligvarubutik samt mötesplatsen Sävja gård och Sävja kyrka bör i stället väljas för att möjliggöra ett längre kvarboende i vanlig bostad för de äldre i överensstämmelse med lagstiftning och kommunens antagna program för äldreboende. Flerbostadshusen bör också anpassas bättre i skala till omkringliggande småhusbebyggelse.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                                                          Sten Åke Bylund

Ordförande                                                                    Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                2013-02-07

Kontoret för samhällsutveckling

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för del av kv Gudmund, Luthagen. Uppsala kommun.

Dnr 2012/20158-1. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan utsänt för granskning t.o.m. 2013-02-07.

FVU:s synpunkter

Sedan samrådsremissen har mindre justeringar gjorts. Våningshöjden mot Ringgatan har minskats från 6 till 5 våningar. Byggnaderna har dragits tillbaka ett par meter från angränsande fastigheter, vilket kan möjliggöra bevarandet av några stora träd. Detta kräver dock speciella åtgärder under byggtiden.

Dessa åtgärder går i rätt riktning men sammantaget innebär detta ändå att man inte lever upp till de i planhandlingen uttalade målen – att projektet ska anpassas till och förstärka den omgivande stadsdelens egenart samt att nya byggnader bör anpassas till den omgivande stadsstrukturen med hänsyn till att kvarteret gränsar till Bortre Luthagen och Eriksdal, två områden som i ÖP är klassade som skyddsvärda miljöer.

Som FVU anförde vid samrådet är följande drag typiska i denna stadsstruktur:

Våningshöjden i denna del av Luthagen är 3 våningar, ibland med inredd vind, i undantagsfall 4 våningar. Kvarteren saknar gårdshus, de olika fastigheterna bildar ett rymligt gemensamt gårdsrum i kvarteret även om fastigheterna är avgränsade med hägn vilket ger ljus och luft och goda förhållanden för utevistelse och lek. Byggnaderna är smäckra, ofta friliggande, lamellhus. Eriksdalsområdet på andra sidan Ringgatan har en småskalig varierad bebyggelse i 1 – 2 våningar, de äldre delarna ungefär 100 år gamla. FVU anförde vidare att den i planen föreslagna bebyggelsen bryter mot allt detta. Såväl i höjd som i bredd avviker den starkt från sin omgivning inte bara mot gatan utan också genom de trånga gårdarna, varför fastigheten känns kraftigt överexploaterad.

De i granskningshandlingen på sid 6 och 7 redovisade fasaderna visar också detta med all önskvärd tydlighet. Dessutom motiveras förslaget på sid 6 med en helt felaktig analys av Luthagen, jämför vår analys ovan. Det är också helt missvisande att motivera de föreslagna byggnadernas höjd genom att relatera dem till den avlägsna bebyggelsen på andra sidan järnvägen.

FVU föreslår därför att de föreslagna sexvåningshusen sänks till 5 våningar samt att fyravåningshus förläggs mot Ringgatan och Tegnergatan. Vidare föreslås att fyravåningsbyggnaden på gården tas bort eller ersätts av en envåningsbyggnad, t ex för ett daghem. Med dessa förändringar skulle en anpassning i höjd och skala ske till omgivande stadsstruktur som skulle svara mot de angivna målen.

Sammanfattning

Vid förtätning är det väsentligt att den nya bebyggelsen utformas i samspel med angränsande  stadsstruktur för att bevara helhetskaraktären. Förslaget till ny bebyggelse i kv Gudmund är dock synnerligen illa anpassat till omgivningen till följd av för hög exploatering. Hushöjderna bör därför sänkas på det sätt som ovan föreslås och gårdshuset bör tas bort och eventuellt ersättas av ett envåningshus.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund                                     PO Sporrong

Ordförande                                               Vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Gatu- och Samhällsmiljönämnden 2013-01-27
753 75 Uppsala

Ang Förslag till riktlinjer för Uppsala stadsmiljö. Dnr GSN-2012-0194. Remiss.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till riktlinjer för Uppsala stadsmiljö utsänt på remiss t o m 2013-02-01. Riktlinjerna ska enligt missivskrivelsen bidra till att stadskärnans identitet bevaras, förstärks och utvecklas till en levande och attraktiv miljö. Riktlinjerna omfattar den offentliga miljön och ska ge vägledning för alla aktörer i stadskärnan.

FVU:s synpunkter
Det har kommit till FVU:s kännedom att olika typer av program/riktlinjer – parkprogram, cykelplan, parkeringspolicy samt dessa riktlinjer för Uppsala stadsmiljö – nu utarbetas. Det är utmärkt att på detta sätt se till helheten i de offentliga rummen för att åstadkomma en attraktiv och väl fungerande stadsmiljö. Inför fortsatt bearbetning vill FVU framföra följande synpunkter och förslag:

Varför inte ett stadsmiljöprogram?
Riktlinjerna avser främst möbleringen av gaturummet och svarar i ringa grad mot det angivna målet enligt missivskrivelsen. Begreppet stadsmiljö omfattar betydligt mer än möblering av gaturummet. Ett fullständigt program för hantering av stadsmiljön brukar baseras på en utförlig beskrivning av stadens identitet och de unika dragen i olika distrikt och innehålla analys och förhållningssätt till stadens kulturarv, beskrivning av arkitekturen från olika perioder, gestaltningsprinciper i grova drag för nybebyggelse, utformning av stadens entréer, planering av parker och övrig grönska i staden, detaljhandels- och torghandelspolicy, belysning, tillgänglighet mm (Se t ex Lunds stadsmiljöprogram ”Värna och vinna staden”).

Ett sådant genomarbetat stadsmiljöprogram skulle kunna utgöra ett bra underlag för kommande detaljplanering i stadens olika delar. Härigenom skulle troligen planprocesserna kunna förkortas avsevärt vilket skulle innebära god beredskap och snabbare genomförande när olika projekt aktualiseras. FVU föreslår därför att uppdraget till kontoret för samhällsutveckling utvidgas till att upprätta ett mera fullständigt stadsmiljöprogram.

Varför begränsas dokumentet till stadskärnan och hur definieras denna?
Programmet avser främst stadskärnan med den avgränsning som redovisas i ÖP 2010. Ett viktigt stadsrum som hamnen saknas exempelvis och befinner sig faktiskt inom den gamla stadskärnan. FVU konstaterar liksom tidigare att utkantsområdena och kransorterna ofta är bortglömda när det gäller uttalade ambitioner för stadsmiljön, konstnärlig utsmyckning, planteringar mm. FVU vill därför föreslå att programmet utökas inte bara innehållsmässigt utan också geografiskt till att omfatta all befintlig och planerad tätortsbebyggelse i kommunen.

Hur kommer olika dokument för stadsmiljön att kopplas till varandra?
Ett kulturmiljöprogram är under utarbetande. Hur sker samordningen med detta program? I förslaget till riktlinjer sker hänvisningar till belysnings- och skyltprogram, trädhandbok, anvisningar för evenemang och uteserveringar samt föreskrifter om allmänna försäljningsplatser. Det lär även finnas äldre program för stadsmiljön bl a ett kvalitetsprogram från 2001 för stadskärnan. I förslaget till riktlinjer berörs stadens grönska ytterst summariskt. Här vill FVU hänvisa till Bengt Jonsells artikel ”Grönyta mer än stadslunga – kulturella och botaniska aspekter på Uppsala” i boken ”Att planera för 2000.talet – exemplet Uppsala” (sid 117-148) utgiven av FVU 2011.

Det är väsentligt att alla dokument som rör stadsmiljön kopplas till varandra på ett tydligt sätt. Annars finns det en stor risk att de inte får avsedd effekt i det praktiska handlandet.

Hur ska dokumentet benämnas?
Dokumentet benämns ”Riktlinjer för Uppsala stadsmiljö” och omnämns dessutom på sid 5 som ”Stadsmiljöprogram”. Denna rubricering svarar, som ovan nämnts, inte mot innehållet och är missvisande. En mera adekvat titel på dokumentet i nuvarande omfattning skulle exempelvis kunna vara ”Riktlinjer för möblering av de offentliga rummen i Uppsalas stadskärna”.

Till vem riktar sig dokumentet?
Riktlinjerna är delvis i huvudsak interna för kontorets verksamhet vad gäller utformning av stadens golv och gaturummets möblering med soffor, papperskorgar, planteringsurnor, cykelställ mm. Andra avsnitt riktar sig i första hand till olika aktörer – butiks-, kafé- och restaurangägare samt ansvariga för evenemang, torghandel m fl – med riktlinjer, uppgifter om vilka tillstånd som krävs och hänvisningar till andra dokument.

En samlad information till dessa marknadens aktörer är utmärkt. Ett förslag, för att göra denna information mera tydlig och lättillgänglig, skulle kunna vara att bryta ut den utåtriktade informationen och sammanställa tillstånds- och byggregler, principer för skyltar mm, i en broschyr. Med en generös spridning av en sådan broschyr skulle säkert många problem kunna undvikas, som uppstår till följd av åtgärder som sker på grund av okunskap.

Många olika parter bör kunna bidra med goda idéer
Av förordet framgår att riktlinjerna har tagits fram i samråd med en referensgrupp bestående av olika kommunala företrädare samt av privata aktörer genom Uppsala Handelsförening och Uppsala City. Det finns många parter utanför denna krets som säkert skulle kunna bidra med kunskap i processen t ex polisen. Föreningen Vårda Uppsala bidrar gärna med synpunkter och förslag i det fortsatta arbetet.

Sammanfattande kommentar
Att bevara, stärka och utveckla städernas unika kvaliteter har blivit en allt viktigare framgångsfaktor i konkurrensen mellan stadsregionerna. I första hand föreslås därför att uppdraget utökas till att gälla ett betydligt mera omfattande program för stadsmiljön, både för hela staden och för kransorterna. Om uppdraget ej utökas och riktlinjerna bearbetas vidare i nuvarande omfattning bör de få en mera adekvat rubricering, förslagsvis ”Riktlinjer för möblering av de offentliga rummen i Uppsalas stadskärna”, varvid information avsedd för dem som vill etablera butiker mm med fördel skulle kunna sammanställas i en lättillgänglig broschyr.

För Föreningen Vårda Uppsala
dag som ovan,

Kristina Berglund,
Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2013-01-18
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang. detaljplan för Norra Kvarngärdet, Uppsala kommun.
Dnr 2012/20047-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m. 2013-01-18. Planförslaget gäller nybebyggelse utmed Råbyvägen, i söder på mark som idag är parkeringsytor, i norr på ett begränsat område, en friyta med funktion av park. Planen avser bostäder, ca 400 lgh, jämte ”torg” samt ca 4000 m² BTA för kontor, butiker och lokaler. I planen ingår också vägavsnitt med justering av förbindelser mellan huvudväg och omgivande lokalgator.

FVU:s synpunkter
Mot syfte och huvuddrag i planen finns inga invändningar. Planförslaget överensstämmer med strategin i ÖP, att förtäta områden längs huvudleder: att aktivera mark och omvandla trafikytor till ”stadsstråk” kopplade till innerstaden. Man vill här också återskapa karaktären hos den traditionella staden, med dess variation, blandning av verksamheter och tydliga gaturum – ett billandskap förvandlat till flanörstråk. Råbyvägens motorled skall översättas till storstadsboulevard med en välavvägd uppdelning av trafikslag med prioritet för kollektiv- och gc-stråk. Thunmansgatan i parallelläge, tidigare matargatan till den anslutande äldre låghusbebyggelsen, blir breddad med ökat utrymme för trottoar och kantstensparkering, i anslutning till raden med lokaler i nybebyggelsens bottenplan – en riktig ”stadsgata”. Mellan kvarteren går sedan stråk utformade som ”gränder”. Bilen är förd ut ur gatubilden till plats i källarplan och garagehus.

Kvalitetsaspekter på bebyggelse, gatu- och gårdsrum framhålls särskilt, liksom vikten av anpassning till anslutande låghusbebyggelse, med plan och byggnader som är bedömda att ha ett högt kulturhistoriskt värde.

Ambitionerna i planen är höga och väl formulerade i text. Överförda till planbilder är de svårare att tolka. Situations- och illustrationsplaner är inte entydiga. Det är svårt att avgöra om framställningen gäller en principiell eller en fastslagen nivå. Vad FVU skulle vilja se tydligare studerat, är gestaltningsfrågor som gäller bebyggelsens, kvartersblockens, volymer och konturer. Råbyvägen med sin bredd tillåter en högre bebyggelse. En hänsyn att ta är dock att den inte stör perspektivet in mot den klassiska Uppsalasilhuetten. Höjden 4-5 våningar är rimlig, lägre än kvartershöjden norr om leden.

Kvarteren är lagda längs leden som block, med sockelvåning från vilken reser sig huskroppar, gavlar på lameller, enkla eller parkopplade, i 3-4 våningar över sockelplanet. In mot låghusområdet tar kvarterssidan med sin volym en tung plats vid småstadsgatan. Byggnaderna med parställda kroppar är betecknade ”punkthus”, två lameller åtskilda av en smal glasad spalt, ett gemensamt trapphus, enligt planen med ca 22 meters bredd – ett ”tjockhus”! I dokumenten framgår inte dispositionen av våningsplanen. Om trapphuset är genomgående ger punkthuslösningen, med den riktning den har i planen, mycket ogynnsamma lägen för den östra huskroppen. Punkthus bör ha lägenheter lagda mot två ljusa väderstreck.

FVU skulle vilja se alternativ med friare sättning och artikulering av byggnadskropparna, som därmed bidrar till den eftersträvade variationen och som samtidigt kunde ge möjlighet till en differentiering med lägenheter av olika storlek. Ett motiv med lameller kunde utformas med byggnadskroppar snedställda, med läge sv-no, som tar vara på kvaliteter med eftermiddagssol liksom utsikt mot innerstaden. Ett punkthus med utpräglad form kunde få ge en accent åt varje kvarter, gärna med en våning ytterligare jämfört med planens förslag. En lösning som har sin motsvarighet i ”författarkvarteren” högre upp längs Råbyleden, utmed Bruno Liljeforsgatan (Stig Ancker 1965). FVU skulle också gärna se att byggnadshöjden trappas av mot Thunmansgatan, till tre och två våningar. Istället kunde sockeln mot Råbyvägen höjas till generellt två våningar.

Det centrala kvarteret med torgplats har i planen fått en livligare volymverkan. Här kan man ställa sig frågan om torgets läge. Kommer torget att exponeras mot norr, i ett klimat- och trafikmässigt utsatt läge, eller mot söder, med väderskydd och en mer intim inramning, då med god skylt- och vägledning från hållplatser vid ”Boulevarden”?

Sammanfattning
FVU är positiv till huvudtankarna i förslaget, att komplettera bebyggelsen med bostäder och verksamheter och att utveckla ett stadsstråk av hög kvalitet. Stadsbilden, och även möjligheterna att åstadkomma goda lägenhetslösningar, skulle dock vinna på att de parställda sammankopplade husen ersattes av smala lamellhus, kanske med ett en våning högre punkthus i varje kvarter. En snedställning av husen i sv-no skulle ge mera solbelysta gårdar jämfört med förslaget. Byggnadshöjden kan också med fördel trappas ner mot Thunmansgatan. FVU föreslår därför en bearbetning av planförslaget enligt dessa synpunkter.

Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund Carl Erik Bergold
Ordförande Styrelseledamot