Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                      2013-08-12

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner för planskilda järnvägskorsningar vid S:t Olofsgatan och S:t Persgatan, Uppsala kommun. Dnr 2012-020105, resp. 2013-001156. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade detaljplaner utsända för granskning t o m 12 aug 2013 och ber att få anföra följande.

FVU:s synpunkter

Föreningen ställer sig positiv till syftet att förbättra framkomligheten inom stadskärnan och förbättra kopplingen mellan stadshalvorna och till ytterstadsdelar. Positiv är också avsikten att skapa utrymme för framtida kollektivtrafik (även spårbunden) samt för gång- och cykeltrafik.

Ingreppen kommer att ske i en offentlig miljö med stora kulturvärden. FVU framhöll vid samrådet (2011-07-04) vikten av att utformningen av passagerna anpassas till stadsrummet med en gestaltning som minimerar intrycket av visuell barriär i gatuperspektivet och där broavgränsning, anslutningar och tunnelrum blir utförda med all tänkbar arkitektonisk omsorg, där material, ljussättning och vegetation har stor betydelse.

Till grund för planeringen har legat en särskild utredning, en miljökonsekvensbeskrivning med analys av ingreppens påverkan på kulturmiljön med dess historiska och stadsbildsmässiga värden. Det är ett omfattande studium med bred historieteckning, som bakgrund för en noggrann beskrivning av nuläget.

Miljökonsekvensbeskrivningen ingår i planhandlingarna, kondenserad till en sida, ”Stadsbild och kulturmiljö” ( i planen för S:t Olofsgatan utan rubrik i innehållsförteckning).  Synpunkter i utredningen återkommer i övrigt som underlag för formuleringar i planhandlingen. Ambitionsnivån vad gäller stadsbilds- och kulturmiljöfrågor har en inriktning och hänsynsgrad som FVU finner lovvärd och som svarar mot det förhållningssätt som föreningen lyfter fram i sitt samrådsyttrande; dvs det är väsentligt att detaljplanernas syfte inte bara är att lösa en trafikteknisk fråga utan också att finna en god anpassning till stadsbilden samt att skapa förutsättningar för ett minskat bilberoende.

FVU vill dock än en gång framhålla vikten av att gestaltningen genomförs enligt ambitionerna.  Av planhandlingarna framgår att kommunen avser att ta fram gestaltningsprogram inför genomförandet. FVU anser dock att gestaltningsprogrammet borde ha tagits fram redan nu och bifogats detaljplanerna. Programmet borde, för att garantera kvalitet vid genomförandet, ha kopplats till plankartan genom en särskild planbestämmelse. FVU vill vidare framhålla vikten av att programmet tar fasta på att skapa en god samordning av konstruktion, arkitektur och konstnärlig gestaltning genom att erforderliga kompetenser knyts till projektet i tidigt skede av projekteringen, eventuellt genom ett tävlingsförfarande. Arbetet kunde kanske då också breddas och leda till en översyn av övriga underfarter i centrala staden: Centralpassagen, vid Skolgatan, Vaksalagatan och Strandbodkilen, alla offentliga rum med stort gemensamt symbolvärde.

S:t Olofsgatan är till skillnad från S:t Persgatan avsedd för genomfart av biltrafik. Förutsättningarna för att bygga planskildhet är också avsevärt mera gynnsamma för S:t Olofsgatan jämfört med S:t Persgatan. Det finns betydligt mera utrymme för en tunnel vid S:t Olofsgatan och för erforderliga ytor för angöring.

S:t Persgatan är däremot smal. Även om det här bara är fråga om en tunnel för gång- och cykeltrafik under järnvägen jämte en enkelriktad gata i nerfarten till tunneln är utrymmet knappt för att tillgodose erforderliga ytor för den angöring som krävs för omgivande bebyggelse, främst för Frälsningsarméns verksamhet. Tunnelnerfarten leder också till svårbemästrade transport- och uppställningsproblem för övriga fastigheter, där fordonstrafik måste ta en sträcka av Järnvägspromenaden i anspråk med alla olägenheter som då uppstår. Underfarten skapar här en ny trafikrisk. Nivåförhållandena innebär också, trots att tunnelhöjden är betydligt lägre jämfört med S:t Olofsgatan, att järnvägen höjs 80 cm och dessutom får en konstruktionshöjd på 1,5 m vilket medför en dramatisk förändring av gatuperspektivet, i synnerhet som gatan har en så begränsad bredd.

FVU vill därför föreslå att ett alternativ utreds för S:t Persgatan med bibehållen plankorsning. Av planhandlingarna att döma har ett sådant alternativ ej utretts närmare. Anläggningskostnaderna skulle minska drastiskt. Inte minst viktigt är, i denna vitala punkt i staden, att möjlighet härigenom finns att bevara och utveckla rumskänslan som präglade stadens renässansplan med dess stadsmässighet, både monumental och intim. S:t Persgatan förbinder med sin siktlinje gammalt och nytt. Från järnvägskorsningen anar man åt ena hållet bron mot domen och i motsatt riktning skönjer man 1960-talets låghusstad på Kvarngärdet. Med den förtätning som nu sker i staden, i många fall med brutna siktlinjer som följd, bör en obruten siktlinje i S:t Persgatans sträckning med tiden uppfattas som alltmer attraktiv. S:t Persgatan med bibehållen ”gammaldags” och småstadsmässig karaktär skulle fullborda Uppsalas historiska flöde, som här fortfarande löper obrutet, ut från Valvgatan och S:t Eriks gränd. S:t Persgatan skulle komma att framstå som ett inbjudande och angeläget stråk att följa – en led som kan bidra till sammanhang, som kan utveckla och föra samman alla slags attraktioner i staden.

Tågens rörelse har alltid varit en lockelse i staden. Här vid S:t Per-övergången, ger tågen vid passage en fläkt från yttervärlden och under tiden med nedfällda bommar en välgörande paus och rast i vandringen genom staden. De långa bomfällningstiderna jämte ökad tågtrafik anförs som skäl för att bygga planskildheten med syftet att uppnå ökad trafiksäkerhet. En plankorsning skulle dock kunna utformas mer trafiksäker jämfört med dagens utformning. Med en utveckling av tekniken borde bomfällningstiderna kunna kortas.

En ytterligare aspekt kan nämnas. Av en artikel i SvD 2012-07-10 framgår att enligt en färsk analys från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) på grundval av ett EU-direktiv 2007, finns det 18 tätorter i Sverige med en betydande risk för översvämningar, bl.a. Uppsala. Underfarterna kan således översvämmas och vid trafikolyckor helt blockeras. En bibehållen plankorsning vid S:t Persgatan skulle då kunna fungera som ”nödpassage” i krislägen för gång- och cykeltrafik och låga fordon. Om båda de planerade planskildheterna genomförs skulle, t ex vid översvämning, endast Vimpelgatan i yttre Kungsängen återstå som alternativ för en obehindrad övergång.

Sammanfattning

FVU inser att en planskildhet för S:t Olofsgatan är nödvändig och ställer sig positiv till detta projekt. Ombyggnaden kommer att ske inom ett område som har rimligt utrymme för angöring, lossning mm. Gatan är också här gestaltad med den ”boulevard-bredd” som föreskrevs i 1880 års storstadsmässiga rutnätsplan.

FVU vill däremot starkt förorda att ett alternativ utreds som innebär att S:t Persgatan bibehålls med sin övergång i nuvarande markläge och att planen omarbetas med anpassning därefter. Gatan anknyter till 1643 års finmaskiga gatunät och ger inte utrymme för lösningen med trafiktunnel. Kulturhistoriska hänsyn och stadsbildskvaliteter är motiv till att i just denna sträckning bibehålla ursprungskaraktären i renässansens stadsplan. En bevarad plankorsning i centralt läge har också stor betydelse vid t ex översvämning som omöjliggör passage i nedsänkta lägen. Dessutom innebär en sådan lösning lägre anläggningskostnad. Säkerheten bör kunna ökas och med förbättrad teknik bör de långa bomfällningstiderna kunna kortas.

FVU konstaterar vidare att miljökonsekvensbeskrivningen om kulturmiljön på ett utmärkt sätt beskriver de villkor inför förändringar som stadsrummet ställer med dess kulturhistoriska och gestaltningsmässiga kvaliteter.  Skrivningen med exempel och karaktäristik är lovvärd. FVU vill dock framhålla, att för att garantera kvalitet vid genomförandet bör de gestaltningsprogram som nämns i planhandlingarna tas fram redan nu och ingå som bilaga till detaljplanerna med koppling till planbestämmelse på plankartan. Det viktigaste syftet med programmet är att få till stånd en samordning av konstruktion, arkitektoniskt uttryck och konstnärlig utsmyckning. Detta bör lämpligen ske genom att erforderlig expertis i tidigt skede knyts till projektet, t ex genom ett tävlingsförfarande.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund, ordförande                     Carl Erik Bergold, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                             2013-07-17

Kontoret för samhällsutveckling

753 75 Uppsala

Ang nybyggnadsplaner i Eriksdal. Om ingrepp i ”särskilt värdefullt område”: givna rivningslov i kv. Assar samt detaljplan under arbete i kv. Hemfrid

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade nybyggnadsplaner och ber att få anföra följande. Eriksdalsområdet på norra Luthagen växte fram under årtiondena kring sekelskiftet 1900 på mark som då låg utanför planlagt område, norr om plangränsen Ringgatan. Utbyggnad skedde på privat mark med mycket varierad bebyggelse, som utan planrestriktioner inte höll samma standard som i innerstaden: en arbetareförstad. En hyfsning med planreglering kom att ske redan på 1910-talet för en fortsatt utbyggnad av kvarter kring Norrlandsgatan. På 1940-talet upprättades en plan för omfattande ”sanering” av området, genomförd bara på enstaka tomter med tidens standard, 3-vånings lamellhus. I början av 1970-talet skedde sedan en genomgripande förändring med ny kvartersbebyggelse, nu med mer måttlig dimension, radhus och flerfamiljshus i 2,5 våningar. Förändringen gällde främst den äldsta delen, kvarteren från Ringgatan till och med Dalgatan. Öar av den äldre bebyggelsen kvarstod. Området närmast Salabanan och seminariet, jämte kvarteren kring Norrlandsgatan förblev intakta.

Den gamla förstaden har nu innerstadsläge med alla slags kvaliteter, där inte minst den kvarvarande äldre bebyggelsen med sin variation och bevarade tidsprägel, material, byggnadsdetaljer, gårds- och gatuplanteringar bidrar till trevnadsvärdet. I den inventering av ytterstaden som skedde på 1980-talet, med dokumentation och klassning av skyddsvärda miljöer, ingick där också Norra Eriksdal (som område 25). Skyddsklassning skedde genom fullmäktigebeslut 1988-11-07.

Skyddsområdet omfattar stadsavsnitten nämnda ovan. De byggdes ut efter en plan som togs 1912 och som utgick från detaljer i den stora stadsplan för Uppsala som Per Hallman upprättade 1910. Ett stadsavsnitt utformat som en ”trädgårdsstad”, då ett helt nytt inslag i stadsbilden. Jämte Kåbo och ”Nya Svartbäcken”, det enda som kom till utförande från Hallmans plan. I Eriksdal dock med mer stadsmässig karaktär, huvudsakligen flerfamiljshus: längs Norrlandsgatan bebyggelse med en särskild prägel, ”flerfamiljsvillor” med lägenheter 3-4 rok, inramade av en trädgårdsbård.

Området har fått sin värdestatus utifrån två kriterier; 1.  konstnärligt värdefull miljö: a. arkitektoniskt av stort intresse. b. stadsplanemässigt av mycket stort intresse. 2. social- och kulturhistoriskt värdefull miljö: av stort intresse.

Beslutet1988 om skyddsklassning gällde den geografiska avgränsningen. Däremot togs inga beslut om detaljer, ingen skrivning om vad som skulle beaktas och på vilket sätt. För Eriksdal, liksom för staden i stort, finns fortfarande ingen genomarbetad och fastställd skrivning av ”kvalitetsregler”. Uppsala kommun vet ännu inte hur den skall handskas med sin stadskultur.

I ett skede som nu, med stor inflyttning och tryck på bostadsmarknaden, söker både kommun och företagare utrymme för nyproduktion. Alla slags tomter kan komma ifråga. Ett begärligt alternativ är vad man uppfattar som ”restytor” inom innerstaden. Här ser man nu möjligheter i det tidiga 1900-talets områden, trädgårds- och parkstadsdelar, med sin lägre exploatering och ”omoderna” bostadsstandard.

I fallet Eriksdal är nu två byggnadsärenden på gång inom skyddsområdet kring Norrlandsgatan.

I kv. Assar, Jumkilsgatan 8 och 10 (Luthagen 21:3 och 21:4; rivningslov Dnr 2013-000179 resp. 2013-000180) och kv. Hemfrid, Norrlandsgatan 13 (Luthagen 9:1) föreligger förslag till rivning av befintlig bebyggelse, ersatt med radhus. Ärendena har, så vitt FVU vet, hanterats utan någon hänvisning till områdets skyddsklassning och utan hänsynstagande till kulturvärden, historia, arkitektoniska och stadsplanemässiga kvaliteter.

Kv. Assar, inom 1912 års planområde, utgör en sammanhängande 20-talsbebyggelse, tvåvånings små flerfamiljshus, hyres- och bostadsrättshus, med för tiden påkostade lägenheter, 3-4 rok, avsedd för mer bemedlade hushåll, där trädgårds- och gatugrönska bidragit med status. Kvarteret har fått sin prägel av stadsarkitekten Gunnar Leche, som ritat merparten av husen. Byggnaden Jumkilsgatan 10, Luthagen 21:4, (1924) är bevarad intakt med material och dekor, typisk för 20-talet. Den kan ses som en märkesbyggnad både för tiden och för arkitekten!

I kv Hemfrid, Norrlandsgatan 12, en tomt med garagelängor, insprängd i villabebyggelsen, skall även den bli plats för radhus.

Förnyelse inom området är möjlig, och i kv. Hemfrid fullt rimlig. Men den måste då ske utifrån noggrant uppställda villkor, med krav som utgår från och tar hänsyn till platsen. Med kvalitetsregler som skulle ha följt 1988 års skyddsklassning, kunde detta ha skett. När dessa nu saknas är det byggherren, inte kommunen, som har initiativet och ”övertaget” i byggnadsfrågan.

Klassningen av skyddsvärda miljöer gäller tillvaratagande av offentliga tillgångar i stadsbygden, byggnader och miljöer som skall ses som ett kulturarv, med stort symboliskt, men inte minst med ekonomiskt och praktiskt värde. Äldre bebyggelse är inte otidsenlig. Tvärtom stärker den stadens kvalitet med sin bevarade tidsprägel. Det är inte upp till enskilda byggherrar att ruinera etablerade gemensamma värden.

I båda fallen är de gamla fastigheterna resurser att återanvända. I Assar är Jumkilsgatan 10  (Luthagen 21:4) en klenod. Med rimlig upprustning vore den begärlig för brukare med mycket exklusiva anspråk, där inte minst bevarad tidsprägel bidrar till efterfrågan. Jumkilsgatan 8 (1924), nu inklädd med träpanel, kunde återställas till ursprungsskick. Ett alternativ kunde också vara tillägg med nya mindre byggnader (ändhus) mot brandgavlarna på grannfastigheten. Radhus dock, hör inte hemma på platsen!

Norrlandsgatan 12, kv. Hemfrid (Luthagen 9:1), garageanläggningen, är ett udda inslag i området, annars helt skymd av grönska från gatan. Byggnaden från förra sekelskiftet blev i omgångar, senast under 1920-talet, om- och tillbyggd av Gunnar Leche. Idag, trots bristen på underhåll, framstår den med kvaliteter i volym- och materialverkan. Till kvaliteterna hör också gårdsplanen med dekorativt lagd stensättning för ”infartsspår” till de skilda garagen. Byggnaden i vinkel är tänkt att rivas i sin helhet och ersättas med en länga radhus, lagd i tomtgränsen mot väster. Östra delen blir en garageplan, nu helt öppen mot gatan.

Nyexploateringen blir koncentrerad och intensiv. Längan med radhus är tänkt i två våningar och inredd vind, utbyggd med breda och höga kupor. Sammanlagt 7 lägenheter, 5 meter (!) breda och med 11 meters djup. En byggnadstyp som påminner om den engelska industristadens ”back-to-back-houses”. Längan går ut ända mot gatan och tar då i anspråk det som är trädgårdsplats i grannfastigheten (från omkring 1910), för övrigt förtjänstfullt restaurerad och återanvänd som små flerfamiljshus, också med bevarade detaljer i inredningen.

Också här borde man se till en återanvändning av det befintliga. Garagelängan är bokstavligen en ekonomibyggnad, med resurser i stommaterial och rumsvolym. Gunnar Leches tillbyggnad är i sitt undanskymda läge utförd med stor omsorg om arkitektonisk verkan, som med sina detaljer är en ypperlig 20-talsarkitektur: besläktad faktiskt med det bästa hos Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Liksom i kv. Assar kunde dessa kvaliteter bibehållas och återanvändas vid en ombyggnad där de bidrar till ett mervärde som ingen ny byggnad skulle kunna tillföra. Här skulle man verkligen kunna tala om förädling och utveckling av befintliga kvaliteter. Längorna skulle kunna bevaras, helt heller delvis, där stomme, återskapad fasadverkan och tidstypiska detaljer skulle ge bostäder med unika kvaliteter. Helt rimligt vore att behålla och utgå från den västra längan, inklusive vinkeldelen. Man kunde pröva ett alternativ där den norra längan kortades en del, vidbyggd med en kortare huskropp vinklad längs granntomten i öster: en anläggning med flyglar, nu kring en bostadsgård, där den gamla stenläggningen också kunde få ha kvar lite plats. En sådan lösning, med lägenhetshus, har släktskap med den ursprungliga omgivande bebyggelsen med karaktär som angavs i 1912 års (Hallmans) plan. Radhus här, liksom i kv. Assar, skulle bryta av och särskilja sig från den skyddsvärda miljön på ett förödande sätt.

Sammanfattning

FVU vill rikta kritik mot den planering som äger rum i Eriksdal, klassat som ”särskilt värdefullt område”, där nu rivningslov beviljats och ytterligare rivningsplaner föreligger och som skett utan hänvisning och hänsyn tagna till kvaliteterna inom skyddsområdet. Plan- och byggnadsnämnden bör ompröva lov och plan på förestående rivning och istället verka för åtgärder som bidrar till att den skyddsvärda miljöns kvaliteter bibehålls och utvecklas. I det sammanhanget framhåller FVU vikten av att upprätta ett kommunalt handlingsprogram med ”kvalitetsregler” för att styra planeringen inom området.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                     PO Sporrong                           Carl Erik Bergold

Ordförande                               2:e vice ordförande                  Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden  i Uppsala kommun                                          2013-07-15

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Södra Gunsta, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020040.  Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2013-08-05. Planområdet ligger i Gunsta söder om Lennabanan. I området planeras ca 280 bostäder – flerbostadshus i 2 och 3 våningar, radhus, kedjehus samt i hela södra delen friliggande villor.

FVU:s synpunkter

Som FVU framfört i olika sammanhang är det synnerligen angeläget att satsa inte bara på utbyggnad i staden utan också på de mindre tätorterna, både för att minska trycket på alltför stark förtätning i Uppsala och för att de mindre orterna ska få förutsättningar för eget liv med tillgång till basservice, verksamheter och god kollektivtrafik. Det är därför, som FVU också anfört i samband med remissen av den fördjupade översiktsplanen för området, mycket positivt att Gunsta utvecklas till en större ort med tillräckligt befolkningsunderlag för att uppnå ett levande samhälle med god närservice och på sikt med kollektivtrafik via en ny spårväg från Uppsala österut mot Almunge.

Mot bakgrund av det stora behovet av bostäder i Uppsala och också behovet av ett stort befolkningsunderlag för att få till stånd önskvärd service i Gunsta ifrågasätter dock FVU den låga exploateringsgraden. Varför inte satsa på lite högre exploatering av modell småstad/tät trädgårdsstad? Framförallt gäller detta i den södra delen av planområdet där enbart friliggande villor på minst 800 kvm stora tomter föreslås. Stora villatomter, över 800 kvm, är inte alls ett kriterium för trädgårdsstaden, som det anges i planbeskrivningen. Tvärtom var en vanlig norm ungefär 400 kvm tomt, vilken yta ansågs tillräcklig för att en familj skulle klara att odla sitt årsbehov av potatis, grönsaker och frukt. Som planförslaget ser ut nu blir resultatet sannolikt den vanliga provkartan på marknadens typhus. Varför inte i stället bygga låga flerbostadshus, kedjehus och radhus även i denna del av planområdet, kanske med inslag av samprojekterade villor eller parhus på mindre tomter och härigenom öka exploateringen? En samordnad projektering ger också, jämfört med styckebyggande av villor, bättre förutsättningar för en god stadsmiljö med tydliga gatu- och gårdsrum och arkitektonisk samordning.

I planförslaget anges bestämmelser för husens placering i förhållande till gatan och för hushöjder. I villaområdet anges dock endast minsta avstånd till tomtgräns vilket innebär att placeringen i övrigt är fri inom återstående tomtyta. Därutöver saknas helt bestämmelser angående områdets arkitektoniska gestaltning – det finns inte ens en text om detta i planbeskrivningen. Varför inte inspireras av den genomtänkta gestaltningen i de äldre trädgårdsstäderna varav flera goda exempel finns i Uppsala? Varför inte inspireras av nya föredömliga och attraktiva miljöer som t ex Norby i Uppsala, och Tullinge trädgårdsstad i Botkyrka kommun?

FVU föreslår därför en grundlig bearbetning av planförslaget med en noggrann projektering av den nya bebyggelsen med genomtänkta ”rum” mellan husen, med grönytor och mötesplatser, med samordning av material på tak och fasader, samordnad färgsättning och väl utformade gaturum avgränsade av träd och gemensamma buskplanteringar. FVU föreslår således att exploateringsgraden ökas samt att planen på ett mycket tydligare sätt anger ambitionsnivån för stadsmiljöns kvalitet. Gunsta har, med sitt goda läge i förhållande till Uppsala och med sina natursköna omgivningar, utomordentliga möjligheter att bli en mycket attraktiv kransort. Låt detta område, med en stadsmiljö av hög kvalitet, bli en föredömlig och inspirerande start på kransortens fortsatta utbyggnad!

Sammanfattning

• Det är synnerligen positivt att jämsides med stadens utbyggnad också satsa på att kransorterna utvecklas, både för att minska trycket på staden och för att skapa förutsättningar för eget stadsliv i dessa orter. Villkoret för att få levande orter är ett befolkningsunderlag som ger tillräckligt underlag för ett lokalcentrum med närservice och andra verksamheter samt för en god kollektivtrafik, i detta fall en framtida spårbunden förbindelse. FVU anser därför att i denna centrala del av Gunsta är en betydligt högre exploateringsgrad motiverad av dessa skäl, framförallt gäller detta den södra hälften av planområdet där de föreslagna stora villatomterna för styckebyggande bör ersättas med tätare bebyggelse.

• För att få till stånd en god stadsmiljö med hög kvalitet bör detaljplanen förses med bestämmelser angående gestaltningen, alternativt i form av ett bifogat gestaltningsprogram, som garanti för arkitektonisk samordning, väl utformade gaturum, mötesplatser och väl planerad grönska.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till                                                                                                                                                    2013-07-10

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

753  75 Uppsala

Ang. förslag till detaljplan för Sydöstra Fullerö, Uppsala kommun. Dnr2012/20019. Granskning 2.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utställt för granskning (2) t o m 2013-07-18. Föreningen avstyrker projektet med kraft och ber att få anföra nedanstående synpunkter, i huvudsak överensstämmande med de synpunkter FVU anfört tidigare i planprocessen, dock med vissa kompletteringar.

Kulturmiljön och jordbrukslandskapet

Riksintresseområdet ”Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar” (K 30) är enligt motivtexten ”centralbygd av stor betydelse för rikets historia med kontinuitet sedan bronsåldern och med monumentalt och traditionsbärande rikspolitiskt centrum under forn- och medeltid …”. I den aktuella delen av området är dalgången bred med åkermark på de upptorkade lerslätterna som i forntid var en havsfjärd och här finns många, ofta fornlämningsrika betesbackar. Utmed dalgången möter vi Uppsala högar, Gamla Uppsala medeltidskyrka, båtgravfältet vid Valsgärde, naturreservatet och gravfältet Fullerö backar, bronsåldersmiljön vid Fjuckby, Vattholmaåsen med Husby och Ekeby gravfälten, Vattholma bruk, Lena medeltida kyrka, Salsta slott och Salsta fornborg. Denna unika kulturmiljö, med fornlämningar minst 3000 år tillbaka, ingår i en öppen odlingsbygd med inslag av hag- och ängsbackar och knyts härigenom samman till en väl sammanhållen helhet. Denna miljö är ett internationellt känt kulturarv.

Den nödvändiga E4-utbyggnaden innebar ett avsevärt ingrepp i denna värdefulla kultur- och landsbygd, även om stor omsorg lades ner på en så god anpassning som möjligt till det omgivande kulturlandskapet. Projektet Sydöstra Fullerö innebär ytterligare ett svårt ingrepp, denna gång dock inte alls motiverat av tunga skäl med hänsyn till samhällsutvecklingen. En storskalig anläggning etableras på ett höjdparti och kommer att exponeras i detta vackra till stor del opåverkade jordbrukslandskap intill område av riksintresse för kulturminnesvården (K 30) och delvis ingående i kulturmiljön enligt den kommunala avgränsningen (U 21). Det är ofrånkomligt att denna exploatering, så småningom omgiven på flera sidor av en minst 20 m hög trädplantering (”städsegrön”, främst gran och tall) och med ett uppstickande taklandskap, kommer att innebära en oacceptabel påverkan på det omgivande landskapet, en påverkan som förstärks genom den kumulativa effekt som blir följden av det genomförda E4-bygget.

Även om inte själva riksintressezonen för kulturmiljövård kring Fyrisån, enligt den schematiska begränsningslinjen, direkt berörs breder exploateringen ändå ut sig i landskapet och kommer att bilda ett storskaligt inslag i landskapsbilden och en abrupt avgränsning mot åmiljön. Den planerade exploateringen av det inledningsvis beskrivna kulturområdets närmiljö kommer att bli ett helt främmande inslag som bryter och minskar den öppna vidsträckta landskapsvyn och kommer härigenom att uppfattas som chockerande brutal. En helhetsmiljö, vars värde till stor del just ligger i helheten, skärs av. Anläggningarna kommer därför att påtagligt störa upplevelsen av kulturmiljön och minska förståelsen för hur landskapet förändrats alltsedan forntiden. Dessutom kommer denna stora investering med all sannolikhet att så småningom generera nya exploateringsbehov, behov som kan vara svåra att avstyra med hänsyn till redan gjorda investeringar, med ytterligare kumulativ effekt och därmed ännu mera skada på riksintresset som följd. Steg för steg urlakas innehållet i det kulturhistoriskt unika landskapsrummet.

Här bör tilläggas att riksintresseavgränsningen troligen skulle göras mycket vidare, om den gjordes idag, mot bakgrund av den nya kunskap om förhistorisk tid som erhållits genom utgrävningarna för E4 och pågående utgrävningar för Ostkustbanan i Gamla Uppsala. Denna påtagliga negativa inverkan på den unika kulturmiljön berörs knapphändigt och utan djupare analys i planhandlingen där det sägs att ”förslaget innebär en påverkan på landskapsbilden som bedömts bli måttligt negativ. Förslaget bedöms dock inte innebära påtaglig skada på riksintresset. Den visuella påverkan har minskat betydligt i och med införda åtgärder i detaljplanen”.

I stället för att utnyttja den unika kulturhistoriska miljön som en resurs innebär projektet en drastisk minskning av dess värde och brist på förståelse för vilken potential kulturmiljön har för att förstå vår historia och som katalysator för den regionala utvecklingen. Förslaget strider emot den övergripande inriktning för kulturmiljön som anges i Översiktsplan 2010: “Att vårda och bruka det lokala kulturarvet och göra det synligt” samt “att upprätthålla och varsamt utveckla den lokala historiska kulturmiljön och göra den tillgänglig” (s 77).

Här vill FVU också hänvisa till Riksantikvarieämbetets PM utgiven 2012-11-08, ”Riksintressen för kulturmiljövården – Roller och ansvar”. I denna PM anges bl a: ”Riksintressena är ett planeringsverktyg och lagregleringen förutsätter ett väl utvecklat system för kunskapsförsörjning. Ett säkerställande av områdenas kulturhistoriska värden måste bygga på en insikt och medvetenhet om betydelsen av dessa värden hos olika berörda aktörer. Säkerställandet bör i första hand ske genom att kulturvärdet nyttjas som en resurs vid olika typer av bruk och förändringar av den fysiska miljön och som regional utvecklingsfaktor [FVU:s kursivering].”

Länsstyrelsen avgav 2011-11-25 yttrande vid utställning (1) och anför att detaljplaneförslaget tillgodoser riksintresset K30. En förutsättning för att undvika påtaglig skada är dock enligt länsstyrelsen att den visuellt skyddande vegetationsbarriären om minst 22 meter kommer till stånd. Länsantikvarien anför skiljaktig mening, se nedan.

FVU anser att i detta riksintresse spelar hela den omgivande landskapsbilden en avgörande roll för förståelsen av de olika tidsskedena i den historiska utvecklingen. Detta innebär att den schematiskt angivna gränsen inte kan anses som en definitiv gräns för intresseområdets utbredning. Denna aspekt har ej analyserats på ett tillfredsställande sätt i planprocessen. FVU ställer här frågan i vilken utsträckning länsstyrelsen samrått med Riksantikvarieämbetet? Här vill FVU ånyo hänvisa till ovan nämnda PM av Riksantikvarieämbetet: ”I många fall låter den riksintressanta aspekten sig inte entydigt fångas i en kartredovisning. Det är Länsstyrelsens ansvar att närmare tolka och precisera innebörden av värdetexterna och se till att kartredovisningar så långt möjligt ger stöd för de utpekade värdena. Det är en fortgående process som hänger samman med den kommunala planeringen. Även åtgärder utanför riksintresseområden kan medföra påverkan på riksintresset och bör beaktas. […] Länsstyrelsen har det regionala ansvaret men förutsätts föra en dialog med Riksantikvarieämbetet. [FVU:s kursivering].”

FVU konstaterar att länsstyrelsen genom sitt beslut negligerat den expertbedömning som gjorts av nuvarande och en fd länsantikvarie som båda gör bedömningen att projektet innebär påtaglig skada på riksintresset. Länsantikvarien Agneta Åkerlund anför skiljaktig mening mot ovan nämnda beslut av länsstyrelsen 2011-11-25. Hon anför bl a

”För förståelsen av områdets lämningar och den historia de berättar utgör landskapsbilden med dess kontrast av öppet landskap med slingrande åar och åsryggar omgivet av sluten skogsmark inte bara en viktig bakgrund utan också en direkt förutsättning för områdets utveckling. Därför är det viktigt att bilden av landskapets dominerande markslag, öppet – slutet, består. […]. Trots ambitionerna i detaljplanen att begränsa höjder på byggnader och möjliggöra skyddsplantering bedömer jag att punkten är nådd då den sammantagna påverkan blir för stor och negativ och att en utbyggnad av Fullerömotet i enlighet med detaljplanen inte är förenlig med värdena i kulturlandskapet utan innebär påtaglig skada på kulturmiljövårdens intressen.”

FVU vill också hänvisa till en artikel i UNT 2011-07-27 av fd länsantikvarien Karl Johan Eklund. Han skriver bl a ”Även om Fullerö Park planeras ligga strax utanför den schablonmässigt dragna gränsen för riksintresset kommer anläggningen att dominera landskapsrummet och därmed riksintresset i denna del så till den grad att karaktären och därmed värdet kommer att skadas. Efter att ha arbetat med riksintressena i många år tar jag mig friheten att påstå att riksintresset kommer att utsättas för vad som i lagtexten (MB 3 kap 6§) benämns ’påtaglig skada’.”

En aspekt är också att projektet Sydöstra Fullerö medför att en stor del av ett större sammanhängande innehållsrikt fornlämningsområde RAÄ 602:1 (60000 – 70000 m²) måste grävas ut vilket innebär en mycket omfattande arkeologisk insats. Kostnaden härför kommer sannolikt att bli mycket hög. Stora utgrävningar pågår nu för Ostkustbanan. Till skillnad mot E4- och Ostkustbaneprojekten kan projektet Sydöstra Fullerö inte anses vara ett samhällsintresse som motiverar ytterligare stora utgrävningar av fornlämningsmiljöer. Ett förhållande som också bör beaktas är att det kan vara ett värde i att ett så pass viktigt fornlämningsområde lämnas ifred med tanke på att framtida undersökningsmetoder kan förväntas ytterligare förbättras och förhoppningsvis bli effektivare och därmed mer informationsgivande än de som för närvarande står till buds.

Miljökonsekvenser av ökad biltrafik

I planbeskrivningen anges att den begränsande faktorn för utbyggnaden av Fullerö Park är trafikkapaciteten i befintlig trafikplats samt att kollektivresorna till Fullerö Park bedöms utgöra en mycket liten del av det totala transportarbetet. Trafikplatsen kommer att byggas om till ungefär dubbel kapacitet, dvs kapaciteten höjs till ca 24000 fordon/vardagsmedeldygn. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen innebär denna ökning av trafiken att koldioxidutsläppen för Uppsala kommun ökar med 3,6 % helt i strid med kommunens klimatmål (ökningen anges vara 2,3 % jämfört med nollalternativet enligt samma källa). Av Uppsala kommuns hållbarhetsbokslut 2011 framgår att utsläppen av växthusgaser i stället för att minska visar en tendens att öka varför åtgärder för att minska utsläppen, speciellt från trafiken, kommer att vara en av de större uppgifterna framöver.

I planhandlingen anges att det är en ambition att genom klimatkompensationsåtgärder minska klimatpåverkan. Å andra sidan konstateras att kommunen saknar möjlighet att i exploateringsavtalet ställa krav på sådana bindande åtgärder, då exploateringen kommer att ske på privat mark. FVU konstaterar således att projektet leder i rakt motsatt riktning jämfört med angivna mål att minska utsläpp av växthusgaser.

Handelsetablering

I Storvreta finns ett väl utformat ortscentrum med bra basservice i anslutning till järnvägsstationen. Detta centrum innehåller en stor livsmedelsbutik, apotek, en restaurang, småbutiker, skola och bibliotek och fungerar som en mötesplats i orten. I ortens södra del finns ytterligare en livsmedelsbutik. Dessutom finns Handelsknuten med viss sällanköpshandel. Efter etableringen av Sydöstra Fullerö handelscentrum (6000 m² dagligvaruhandel och 27000  m² sällanköpshandel) kommer den befintliga servicestrukturen i Storvreta att försvagas eller helt slås ut, även om kransorten expanderar enligt fördjupningen av översiktsplanen för orten. Det är dagligvaruhandeln som är motorn för samhällets mötesplatser. Slås denna handel ut dör platsens funktion som lokalt centrum. Storvreta riskerar att bli ett sovsamhälle i skuggan av ett storskaligt externcentrum. Söder om Fullerö ligger Gränby centrum som nu expanderar. Om planerna för Sydöstra Fullerö förverkligas skulle ännu ett stort bilorienterat handelscentrum etableras endast ca 5 km norr därom.  Dessutom tillkommer ytterligare ett bilorienterat handelscentrum i Danmarks-Kumla, (11000  m² dagligvaruhandel och 19000 m² sällanköpshandel). Även i Östra Fyrislund planeras handel. Utslagningen av butiker i lokala centra i staden och i kransorterna är redan märkbar, en utveckling som sannolikt accelererar om alla dessa nya handelscentra kommer till stånd.

Denna utveckling strider mot inriktningen i ÖP 2010 där det vad gäller tillgång på närservice anges: ”Flera mindre tätorter bör fortsättningsvis kunna erbjuda basservice …Det gäller … Storvreta …Särskilt fokus ligger på befintliga och potentiella stationsområden längs Ostkustbanan” (s 28). ”För invånare som lever sitt dagliga liv huvudsakligen utanför staden är tillgång till dagligvarubutik i bostadens närhet särskilt viktig. Butikerna har även roll som mötesplats och informationscentral för vad som pågår i bygden/orten”(s 73). Planerna på etablering av externcentrum efter externcentrum utmed E4 inom Uppsala kommun kommer troligen också att påverka handeln i angränsande kommuner på ett negativt sätt. Enligt en utredning 2009 av Handelns Utredningsinstitut, HUI, har framförallt sällanköpshandeln i andra mindre kommuner i Uppland påverkats på ett negativt sätt av stora etableringar i Uppsala kommun.

Sammanfattning

• Även om projektet Sydöstra Fullerö inte direkt ingår i den schablonmässigt angivna gränsen för riksintresseområdet K30 kommer exploateringen genom sin stora skala i plan och höjd att innebära ett oacceptabelt ingrepp i kulturmiljön och i landskapsbilden och därmed medföra påtaglig skada på riksintresset. Det redan genomförda, och till skillnad mot Fullerö Park nödvändiga E4-projektet, innebär att ett genomförande av detaljplanen skulle medföra en kumulativ effekt som förstärker en redan skedd skada. Det är anmärkningsvärt att sakkunniga expertutlåtanden negligeras i denna process och att ansvariga myndigheter inte inser och förstår att vårda den potential för turism och regional utveckling som finns i detta unika kulturarv med dess rika innehåll.

Om avgränsningen av riksintresset gjordes idag skulle troligen ett mycket större område avgränsas med hänsyn till den nya kunskap som erhållits genom utgrävningarna för E4 samt för Ostkustbanan i Gamla Uppsala.

• Projektet Sydöstra Fullerö innebär en kraftigt ökad biltrafik och därmed ökade utsläpp, en utveckling som går i helt motsatt riktning jämfört med kommunens mål – ”Uppsala är på väg mot klimatneutralitet”. Det är dessutom osannolikt att på frivillig grund få till stånd någon form av klimatkompensation som ger en märkbar effekt.

• Handeln är en viktig motor för stadsliv. Det är därför nödvändigt att kommunen i planeringen stödjer en utveckling av levande lokala centra, i goda kollektivtrafiklägen, som erbjuder god närservice och trivsamma mötesplatser för kommuninvånarna. Etableringen av ett handelscentrum i Sydöstra Fullerö går i helt motsatt riktning, främst när det gäller effekten för Storvreta. Här kommer möjligheterna att vidmakthålla lokal service, framförallt dagligvarubutiker, att kraftigt försämras troligen med nedläggningar som följd. Detta innebär i sin tur att lokala mötesplatser tappar liv och att hushåll utan bil får svårare att klara sitt dagliga liv.

• Förslaget till detaljplan för Sydöstra Fullerö strider i flera avseenden mot den inriktning som anges i Översiktsplan 2010 – när det gäller bevarande av kulturmiljön, när det gäller tillgodoseende av närservice och lokal mötesplats i Storvreta samt när det gäller målet att minska trafikens utsläpp. Även om översiktsplanen inte är bindande i juridisk mening så är det lagens avsikt att planen ska vara vägledande för de kommunala besluten. I detta fall bryter förslaget till detaljplan mot tre viktiga grundläggande principer för en god stadsbyggnad enligt översiktsplanen.

Avslutande kommentar

Det sammanhängande kultur- och fornminnesstråket från Uppsala via Gamla Uppsala-Fullerö och vidare norrut mot Vendel och bruksmiljöerna skulle rätt hanterat från kommunalt håll, dvs med varsamhet och respekt i förhållande till befintliga kulturvärden och förståelse för områdets potential samt med utnyttjande av de stora kunskaper som finns tillgängliga lokalt vid museer och universitet, kunna bli en turistattraktion av internationell klass. Men förutsättningen för detta är att kommersiella krafter inte tillåts förstöra områdets unicitet och genuina kvaliteter.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                    2013-06-19

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för kv. Heimdal, del av, Uppsala kommun. Dnr 2012/20074-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2013-06-24. Planen vill ge möjlighet att skapa lokaler för kontor och centrumverksamhet inom fastigheten Svartbäcken 51:3. I planen säger man sig värna om den befintliga kulturhistoriska miljön, vad gäller gestaltning och materialval. Samtidigt föreslås en omfattande exploatering, 2300 bruttoarea. Man vill utveckla Hästens skofabrik och låta Svartbäcksgatan fortsätta norrut som ett stadsstråk.

FVU:s synpunkter

Hästens skofabrik uppfördes 1912 i nationalromantisk stil med trappgavlar. 1994 byggdes den om enligt ritningar av arkitekten Niels Torp. Byggnaden fick pris för en förtjänstfull restauration och dess miljövärde värderas högt. I Uppsalas stadsplan, som kom till under drottning Kristinas regeringstid, lades monumentala infartsvägar ut, där den som reste mot Uppsala från olika håll fick Domkyrkan och ibland Slottet i blickfånget. Alltsedan dess har man i Svartbäcksgatans förlängning haft den fantastiska riktpunkt rakt i bilden framåt som Domkyrkan utgör.

I föreliggande plan har vyn mot Domkyrkan delvis blockerats av en jättelik, lådliknande volym i 4-6 våningar. Denna byggnad är för hög, har enligt illustrationen i planhandlingen en till Hästens skofabrik dåligt anpassad arkitektur och är dessutom förlagd i ett läge som innebär att vyn mot domkyrkan delvis skyms. Man kan också ställa frågan om ett garage är lämpligt i detta läge så nära Fyrisån.

Hästens skofabrik tänker man sig kompletterad med stora byggnadsvolymer, dels mot Fyrisstranden och dels i vinkeln mot söder. Från detta håll skulle dessutom sikten mot skofabriken skymmas av den planerade längan utmed Svartbäcksgatan. De föreslagna tillbyggnaderna är synnerligen dåligt anpassade till den kulturhistoriskt värdefulla byggnaden och skulle helt rasera dess arkitektoniska värde.

Det kan sägas att Polishuset mittemot ju är en ganska hög byggnad, och att tomten i dag verkar kal och obrukad söder om fd Hästens skofabrik. Men Polishuset inkräktar inte på vyn i infartsvägen, och det hör mera samman med husen vid Kungsgatan och Råbyvägen. Det borde gå att på ett vackert sätt komplettera fd Hästens skofabrik med ett par byggnader, ett hus som följer Fyrisstranden och en länga utmed Svartbäcksgatan, denna länga då betydligt lägre än den föreslagna och placerad längre in på tomten så att sikten mot Domkyrkan behålls från infartsvägen. Träden längs gatan kan då bevaras och tillsammans med en nyplantering utmed ån ge en inramning till dessa nya husvolymer. Då har man verkligen fått ett stadsstråk av klass i detta parti av Svartbäcksgatan! Förstör inte oersättliga värden med denna megalomani!

Sammanfattning

• I motsats till vad som sägs i planhandlingen visar planförslaget ringa hänsyn till platsens kulturhistoriska värden.
• En utgångspunkt för planläggningen måste vara stor hänsyn till fd Hästens skofabrik med dess höga arkitektoniska värde. De föreslagna stora tillbyggnaderna är oacceptabla och skulle rasera detta värde.
• Bostadshusens läge, utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; dvs den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadernas arkitektur måste anpassas väl till fd skofabriken.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                                     Kristina Dahlberg

Ordförande                                               Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala                                                                                  2013-06-18

Till

Landstingsstyrelsen i Uppsala läns landsting

Box 602

751 25 Uppsala

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun

753 75 Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

753 75 Uppsala

Ang utveckling av stadsdelen Ulleråker, Uppsala kommun.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av artikeln ”Tusentals nya bostäder i Ulleråker” i UNT 2012-10-03. Det är positivt att landstinget låtit ta fram en strukturplan/programskiss för hela stadsdelen Ulleråkerområdet. Skissen är dock ytterst schematisk och tar i ringa grad hänsyn till Ulleråkerområdets rika natur- och kulturvärden. Därmed utnyttjas inte områdets stora potential för att få till stånd en synnerligen attraktiv stadsmiljö.

Det framgår inte av artikeln vilket underlagsmaterial som tagits fram för skissen. Inte heller framgår det hur kommunen avser att fortsättningsvis bedriva planeringen. FVU ber att på detta tidiga stadium i planeringsprocessen få anföra följande:

FVU:s synpunkter

Naturmiljö

Inom t ex ”Ulls park” och ”Kronparken” finns stora synnerligen vackra trädbestånd av främst ståtliga, mer än 300-åriga, välvuxna tallar. Dessa bestånd sammanhängde före Kungsängsledens genombrott med det betydligt större tallbeståndet norr om denna led. Allt det nämnda utgjorde den av Gustav III år 1773 fredade ”skogsparck” (vårt lands äldsta naturreservat), som dock genom tiderna delvis huggits. Allt som nu återstår måste bevaras intakt, utan insprängd bebyggelse, vägdragningar etc.  Inom ”Sandvik strand” och ”Sandvikskällan” finns också mycket vackra trädbestånd och enskilda träd av många olika arter. I ”Sandvik strand” är området i slänten ner mot Fyrisån numera igenvuxet men här har bl a funnits en fruktträdgård, numera med reducerat bestånd av gamla träd. Det finns flera fina små parkanläggningar. Inom vissa delar av området erbjuds vackra vyer mot skogsbestånd som med sin kontur bidrar till en vacker rumsbildning. Olika nivåer inom planområdet ger spännande förutsättningar att ta tillvara vid placeringen av kommande nybebyggelse. Skissens schematiska utformning visar att i stort sett ingen hänsyn tagits till de stora värden som finns i området i form av natur/park eftersom bebyggelse redovisas över stora mycket värdefulla naturpartier.

Dessa rika naturvärden innebär att en noggrann inventering av områdets natur är nödvändig som underlag för planeringen. Att ta tillvara dessa naturförutsättningar genom att spara värdefulla trädbestånd och enskilda träd, att utnyttja rumsskapande skogspartier, att utnyttja nivåskillnader för att få intressanta grupperingar av husvolymerna samt att tillvarata äldre parkanläggningar som t ex fruktträdgården bör vara självklara utgångspunkter för ett fortsatt gott planarbete.

Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Inom Ulleråkerområdet finns också stora kulturvärden bl a i form av väl utformade byggnader från olika tidsepoker. Många av byggnaderna torde ha högt kulturhistoriskt värde. Dessa byggnader är väl inpassade i terrängen enligt principen ”hus i park”, på flera ställen med fina parkanläggningar som övergår i naturmark. De nya bostadshusen från senare decennier är väl anpassade i skala och utformning till områdets karaktär och ger en färdriktning för fortsatt bebyggelseplanering.

Endast ett fåtal av de äldre byggnaderna är emellertid redovisade som bevarade byggnader på landstingets skiss. De flesta av dessa byggnader synes i alla fall exteriört vara i gott stånd och borde med viss ombyggnad kunna användas för bostäder och verksamheter, det sistnämnda inte minst viktigt för skapandet av en varierad och levande miljö. En noggrann bebyggelseinventering bör därför ske som underlag för fortsatt planering. Det är angeläget att de värdefulla byggnaderna bevaras i den framtida stadsmiljön både för att bidra till en levande stadsbild och för att berätta om områdets historia, gärna på det föredömliga sätt som gjorts kring Lindparken.

Stråk och respektavstånd, några exempel

Stråket ner mot Fyrisån från den magnifika 1800-taletsbyggnaden, f.d. Uppsala hospital (”Norra Sjukhuset”), med angränsande park (Ulleråkersparken) öster därom nedåt mot ån, anges på skissen som en ”historisk axel att ta vara på”. För att uppfylla denna ambition bör dock stråket vara betydligt bredare än som redovisas. Detta gäller både den gröna korridoren mot väster och stråket mot öster ned mot ån. Det senare stråket bör vara minst 3-4 gånger så brett jämfört med skissen och det öppna sambandet som en gång rådde mellan byggnaden och ån bör återställas. Med slänten mot öster och området mot ån där nedanför väl utformade skapas en magnifik utsikt mot Fyrisån, Föret, Kungsängen och slättlandskapet mot Danmarks kyrka. Så skulle också den imponerande sjukhusbyggnaden komma till sin rätt sedd från ån.

Ulleråkersparken är en speciellt värdefull tillgång i området med en stor mängd intressanta träd, spatiöst planterade och därigenom utvecklade till välvuxna exemplar. Parken måste för framtiden skötas och utvecklas med stor kompetens, under beaktande att den också är ett historiskt minne över den banbrytande Gustaf Kjellbergs insatser inom psykiatrin vid 1800-talets slut.

I skissen redovisas en onyanserad avgränsning av grönstråket utmed Fyrisån. Det attraktiva och väl utnyttjade gång-, löpnings- och cykelstråket bör få en ordentligt tilltagen respektzon mot kommande bebyggelse, både med hänsyn till behovet av en rofylld miljö kring stråket i sig och med hänsyn till avgränsningen av årummet. Stråket kan ha varierande bredd och värdefulla angränsande naturpartier bör inkluderas i stråket. Tillräckligt stora områden bör bevaras för att medge ”orörd” natur med vild flora och djurliv.

Ytterligare ett exempel där särskild varsamhet krävs i planeringen är miljön kring kyrkogården. Det krävs ett respektavstånd mellan densamma och bostadsbebyggelsen. Detta skulle kunna tillgodoses på ett utmärkt sätt genom att spara det vackra tallbeståndet omedelbart söder om kyrkogården.

Fortsatt planarbete

I skissen redovisas kvarteren mycket schematiskt, egentligen inte mer detaljerat än på översiktsplanenivå. Slentrianmässig anges ”bebyggelse med öppen gårdsstruktur” i samtliga bebyggelseenklaver. Med den på skissen angivna alternativa skalan 1:2500 är det möjligt och synnerligen önskvärt med en mycket högre grad av precisering i form av en fördjupning av översiktsplanen. Härvid krävs till att börja med en noggrann analys av hur avvägningen bör ske mellan exploatering och bevarande med hänsyn till att området ingår i kulturmiljö av riksintresse, att strandskydd råder 100 m utmed Fyrisån samt att Fyrisåns dalgång har skydd för landskapsbilden (enligt den tidigare NVL).

Bebyggelsens utformning bör redovisas i grova drag i varje kvarter med huvudsaklig gruppering, hustyper, hushöjder jämte principer för gestaltning varvid utgångspunkten bör vara en god anpassning i skala och utformning till befintlig bebyggelse och till landskapets anvisningar. Med de olika naturkaraktärer som olika delområden uppvisar skulle det kunna vara naturligt med flerbostadshus i kvarteren i de västra delarna av området och kanske en lägre trädgårdsstad ner mot ån. Olika alternativ bör utarbetas för struktur, täthet och gestaltning med beskrivning av  miljökonsekvenser som underlag för dialog med medborgarna. Det skulle således krävas en mycket mera detaljerad redovisning som ger möjlighet att diskutera och bedöma aspekter som är avgörande för stadsmiljöns kvalitet i den framtida stadsdelen. En sådan mera noggrann planering på områdesnivå är också nödvändig för att kunna bedöma hur många bostäder som kan rymmas i området samtidigt som natur- och kulturvärden tas tillvara.

Ulleråkerområdet bör också sättas in i sitt sammanhang med angränsande områden i alla väderstreck. Hur anknyts området när det gäller vägar, kollektivtrafik och grönstråk till befintliga och framtida nya bebyggelseområden? Hur ordnas service som skolor, förskolor och äldreomsorg? En planering av detta slag bör ske inom ramen för den kommande översynen av översiktsplanens ram och bör föreligga som underlag för planeringen i Ulleråker.

Avslutande kommentar

Fördjupning av översiktsplan på grundval av noggranna inventeringar och analyser av områdets förutsättningar är en lämplig nivå för att få överblick och en bra dialog med alla berörda om stadsutvecklingen. Områdesnivån är till skillnad från översiktsplanen och detaljplanen inte obligatorisk enligt PBL men mycket angelägen eftersom gapet mellan den schematiska kommuntäckande översiktsplanen och detaljplanen på kvartersnivå är alldeles för stort. Om planering på områdesnivå uteblir leder detta gap till att olösta strategiska frågor för hela stadsdelen eller orten ofta kommer upp till debatt först på detaljplanenivå, frågor som tidigare borde ha analyserats, diskuterats och beslutats som underlag för kommande detaljplanering. När det redan finns ett planerat byggprojekt som underlag för detaljplanen, i sina huvuddrag överenskommet mellan kommun och byggherre, är det för sent att ens göra smärre omprövningar av markanvändningen. Detaljplanprocessens syfte blir då enbart att tillgodose de formella lagkraven där kommunens agerande främst präglas av försvar och kommuninvånarnas av ilska över att inte kunna göra sin röst hörd.

Mot bakgrund av ovanstående finns det många skäl att lägga tonvikten i planeringen på områdesnivå; en sådan planering ger överblick, tydliggör samband och ger möjlighet att redovisa olika alternativ med miljökonsekvenser. Härigenom skapas goda förutsättningar för en bra demokratisk process på rätt nivå och därefter kan detaljplaneprocesserna ske snabbt eftersom strategiska frågor avhandlats på en högre plannivå. Som FVU ser det vore en planeringsprocess i Ulleråker enligt ovan att varmt anbefalla.

Sammanfattning

• En noggrann inventering av området, dess natur- och kulturvärden, befintlig bebyggelse mm,

är en nödvändig förutsättning för ett gott planeringsresultat som tar hänsyn till Ulleråkerområdets unika värden.

• Värden som särskilt bör tas tillvara är partierna med gammal tallskog, vackra solitärträd,  parkanläggningar, andra värdefulla naturpartier och befintlig bevaransvärd bebyggelse från olika epoker. Den väst-östliga axeln med f.d. hospitalet i mitten bör vara mycket bredare och avgränsas med utgångspunkt från det breda stråk det en gång var före igenväxningen i den östra delen. Ett annat viktigt delområde är strandzonen utmed Fyrisån som bör få erforderlig bredd för att bevara karaktären av ett lugnt rekreationsstråk med stora naturpartier samt för att bilda en ”grön” avgränsning av årummet.

• Fortsatt planering bör ske genom en fördjupning av översiktsplanen vilken bör omfatta riktlinjer för hur bebyggelsekvarter, gator, torg, gång- och cykelvägar samt parker och grönstråk ska organiseras rent fysiskt gärna i olika alternativ och med redovisning av miljökonsekvenser. Även hustyper, hushöjder och arkitektonisk karaktär bör preciseras i planen. Härigenom blir den ett utmärkt underlag för att i en bred demokratisk process diskutera den blivande stadsmiljön som helhet i Ulleråker.

• Planeringen av Ulleråkerområdet måste också sättas in i sitt översiktliga sammanhang vad gäller bl a infrastruktur, service mm. Pågående planering/utveckling i närliggande områden som Rosendal, Bäcklösa, Gottsunda och Valsätra accentuerar detta behov. Denna planering bör ingå i den kommande översynen av översiktsplanen för Uppsala och ligga till grund för fortsatt planering av Ulleråker.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Bengt Jonsell

Ordförande                         Styrelseledamot

OM CAROLINAPARKEN

Vi har tagit chansen att svara på kommunens enkät om hur vi vill ha Carolinaparken. Den fina bilden som vi skickade med av hur den slås med häst och slåttermaskin går inte att lägga in här. Men ni kan se den i FVU:s senaste bok Att planera för 2000-talet – exemplet Uppsala. På s 122 ses en karakteristisk vy över den centrala allén som ligger i axel med Carolinabibliotekets absid i Stora salen, och på s 123 finns slåtterbilden överst.

SÅ  HÄR  SKREV  VI:

Föreningen Vårda Uppsala

Till

carolinaparken@uppsala.se                                                                                           2013-06-12

Svar på enkäten: ”Hur vill du att Carolinaparken ska se ut?”

Föreningen Vårda Uppsala ber att få anföra följande:

Carolinaparken tillhör Sveriges första planerade offentliga parker och har sin tillkomsthistoria under 1800-talets första decennier. Trots att parken genom århundradena har genomgått viss förändring har den huvudsakligen behållit sin ursprungliga tanke och karaktär. Den utgör därmed en central del av Uppsalas och Sveriges unika kulturav rörande landskapsplanering och parkanläggningar. Det är därför av yttersta vikt att parken genomgår mycket få och varsamma förändringar.

Parken anlades i två byggnadsskeden på mark mellan kyrkogården och Botaniska trädgården. Den anlades på vad som då var stadens ytterområden och skapar tillsammans med Börjeparken, Observatorieparken, kyrkogården och Botaniska trädgården en krans av gröna rum som omgärdar den gamla staden. Den är därmed också en viktig del av innerstadens gröna lungor och en del i synliggörandet av stadens historiska utbyggnad. Carolinaparken gavs redan från början en sammanhållen enhetlig karaktär där fokus för besökaren var parkens växter. Genom att promenera i parkens växtlighet skulle man främja stadsinvånarnas hälsa och ge plats för rekreation. För att hålla koncentrationen på växtligheten och mötet med parkens grönska uppfördes inte heller några byggnader i parken. Parken har huvudsakligen fått behålla sin karaktär och det har sedan tillkomsten endast tillkommit en byst över Karl XIV Johan som på ett förtjänstfullt sätt knyter samman universitetets byggnader på ömse sidor om parken, ett minnesmärke över Folke Bernadotte och en mindre lekpark. Den sistnämnda skulpturen skulle behöva ett högre postament för att komma till sin rätt. I övrigt håller parken en för Uppsala unik ängskaraktär med en rik lövskog som står i kontrast till Botaniska trädgårdens slottsliknande parkplanering. Denna ängskaraktär är ett resultat av att växtytorna mejas enligt gammal tradition med häst och slåttermaskin.

I Föreningen Vårda Uppsala är vi mycket måna om att parken får förbli i sitt nuvarande tillstånd då den såväl utgör en utmärkt och viktig rekreationsyta som att den utgör en mycket viktig del av Uppsalas natur- och kulturarv. Idag används parken under sommarhalvåret dagligen av de som är verksamma i Engelska parken – Humanistiskt centrum till luncher och även, när tillfälle ges, flyttas seminarier ut i parken. Likaså passerar det dagligen igenom ett stort antal människor som får tillfälle att möta parkens lugna rum. Lekparken utnyttjas flitigt av såväl av större dagisgrupper som av föräldrar med barn. Parken används även mycket för gymnastik och träning av bland annat Katedralskolan.

Carolinaparken bör behandlas ytterst varsamt och mycket få insatser bör göras. Växt- och odlingsförhållanden måste bibehållas som de är idag för att vi ska kunna bevara en av de mest unika parker vi har i Uppsala. Det finns dock ett fåtal utvecklings- och förbättringsområden som skulle stärka parkens redan höga kvaliteter.

• Ett behov som är tydligt är en översyn av belysningen. Speciellt under vinterhalvåret är parken relativt dåligt upplyst vilket skapar otrygghet. Därför vore en översyn av belysningsarmaturer och belysningsplatser av stor vikt. Föredömlig och tilltalande är den belysning som nyligen skapats på Gamla kyrkogården. Den skulle kunna stå som en förebild för delar av parken vid en översyn.
• Det har genom åren genom besökarnas bruk etablerats ett antal gångvägar och stigar genom parken mellan speciellt de olika kringliggande byggnaderna. Dessa gångar är tydliga tecken på att det är stor daglig rörelse genom parken. De uppkomna gångarna bör bevaras huvudsakligen som de är, men en översyn av markbeläggningen kan vara av värde då de under vintertid ofta förvandlas till isgator och under våren blir till blöta lergångar. Vid en översyn av dessa är det av vikt att de behåller sin enkla karaktär, om än det kan vara värt att se över en möjlig belysning för de centrala nya stråken mellan Campus Engelska parken och Carolina samt de gångar som leder från ”Nya Chemicum” och parkens utgång mot kyrkogården.
• För att stödja bruket av lekparken är det också viktigt att se över de lekredskap som finns samt att rusta upp miljön i lekparksområdet. Utformning av utrustning och anläggningar bör anpassas väl till parkens karaktär.

För Föreningen Vårda Uppsala,

dag som ovan,

Kristina Berglund, ordförande                  Henrik Widmark, styrelseledamot

Slåtter i Carolinaparken. Foto: Bengt Jonsell

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                       2013-05-05

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Rickomberga 21:5, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020140. Granskning

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t o m 2013-05-06.

FVU:s synpunkter

FVU, som förra året anfört skäl mot enkelt planförfarande ifråga om Rickomberga 21:5, hälsar med tillfredsställelse, att planförfarandet nu ändrats till normalt. I sak har dock knappast några ändringar skett ifråga om planinnehållet jämfört med samrådsförslaget.

Planområdet ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljö, vilket kortfattat redovisas i förslaget. Området innehåller fasta fornlämningar och ingår i en bytomt från 1300-talet, platsen har också en historia från 1880-talet som institutionsområde med bl.a. en q-märkt byggnad, rektorsvillan.

Rektorsvillan är belägen i mycket nära anslutning till nu aktuell nybebyggelse. Av den miljöbedömning (daterad 2012-03-01) som utgjort underlag för planförslaget (daterat 2012-05-03) framgår, att det gröna stråket mellan Polhemsparken och Myrbergsparken, där rektorsvillan är belägen, bedöms från landskapsbildsynpunkt värd att bevara. I planförslaget anges att byggrätterna för de nya husen placerats så att ett grönstråk hålls obebyggt runt rektorsvillan. Det är uppenbart, även om det inte uttryckligen sägs, att det grönstråk som var värt att bevara enligt miljöbedömningen har krympt i planförslaget, även om det inte avses bli helt igenbyggt.

FVU anser att det är viktigt att grönstråket bevaras och att eventuell tillkommande bebyggelse justeras i enlighet därmed.  Förslaget innebär dock tvärtom att tilltänkta huskroppar A och B ställs som ett par grindstolpar mot villan, en stel uppställning som inte alls svarar mot landskapsbilden och de befintliga husens placering i mjuk gruppering – trots att hus A tydligt hör till gruppen 1-3 och hus B till 4-5 – en harmonisk rumsform spolieras. Inte heller huskropparnas volymer samverkar med de befintliga. De nya husen bör utformas efter samma princip som de tidigare med triangel- eller Y-formad bas som bättre samspelar med befintlig bebyggelse och ger bättre förutsättningar för hänsyn till topografi och vegetation. Möjligen kan hus C som kompensation göras något större. Där är områdets lägsta nivå och ett något högre hus skymmer inte omgivningen eller bryter fondblicken in mot staden. För att skydda landskapskvaliteter bör också övervägas att i större utsträckning använda redan ianspråktagen mark, som parkeringsytor, för tillkommande bebyggelse.

FVU anser, att ytterligare utredning behövs också i andra avseenden.

Vad planförslaget inte utreder är de skyddsintressen som finns i närområdet till planområdet. Här finns också andra värden att respektera, bl a sådana som har anknytning till Otto Myrberg och den prägel han satte på bebyggelsen och trädgårdsodlingen i området. Den gamla Linnéstigen har i och för sig fått namnet Otto Myrbergs väg i modern tid, och det må vara välförtjänt för den botaniskt intresserade Myrberg. Av stort naturvärde är vidare obebyggda delar av Otto Myrbergs egen tomt med en för sitt sammanhang unik rest av alsumpskog, i synnerligen känsligt läge alldeles intill Otto Myrbergs väg, mycket nära den tilltänkta bebyggelsen.

Effekten av ytterligare bebyggelse med åtföljande tryck och slitage på närområdet har alltså inte utretts alls. Planförfattarnas argument är i korthet, att eftersom områdets skyddsintressen redan till stor del förstörts av tidigare på 1990-tale uppförd bebyggelse, så spelar ett tillskott ingen roll. Lika gärna kunde enligt FVU:s mening hävdas, att det mot bakgrund av de stora ingreppen tidigare är särskilt viktigt att bevara vad som finns kvar av skyddsvärda intressen inom och även i nära anslutning till planområdet.

Sammanfattning

• Det befintliga grönstråket, vars värde framhålls i miljöbedömningen, bör i större utsträckning bevaras utan intrång av bebyggelse och anläggningar.

• Placeringen av tillkommande bebyggelse bör bättre anpassas både till rektorsvillan och till de mjuka formerna på de befintliga husgrupperna på ömse sidor om rektorsvillan.

• Utformningen av de nya husvolymerna bör bättre anpassas till de befintliga för att uppnå ett harmoniskt samspel i stadsbilden.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                                              Ulla Björkman

Ordförande                                                          Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

2013-03-11

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
Kontoret för samhällsutveckling
753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Mikaelsplan, Uppsala kommun.
Dnr 2012/20045-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för
samråd t o m 2013-03-11. Syftet med planläggningen är att skapa ca 180 nya bostäder samt ytor
för förskola och andra verksamheter. Detta sker genom att 5-6-våningshus i två stora U-former
fångar in parken och kyrkan i en kniptångsrörelse. 14 av ett 40-tal stora lövträd blir kvar, de
flesta i en grupp framför kyrkan.

FVU:s synpunkter

I en tidigare skrivelse har FVU avrått från bebyggelse i parken. Skälen är flera.
En kraftig exploatering med nya bostäder i de närmaste kvarteren Örtagården, Brandstationen och
Ambulansen sker nu i form av 5-och 6-våningshus och aktuella planer finns för nybebyggelse,
delvis i 7 våningar, på parkeringsplatsen mitt emot Polishuset, samt i det angränsande kv.
Bredablick. Sammantaget blir grannskapet ett av de tyngst exploaterade områdena i den centrala
staden. Alla dessa nya bostäder, ofta grupperade kring trånga, mörka gårdar, skapar ett starkt
behov av park i närområdet. Den förorenade luften på Kungsgatan blir knappast bättre av att den
rikliga grönskan i huvudsak försvinner. Sist men inte minst de estetiska värdena: de mäktiga
lövträden som förhöjer det stadsbildsmässiga värdet och kommer de omgivande kvarteren till del.
För Mikaelskyrkan, som ju framhålls som kulturhistoriskt värdefull i planen, är parken en ytterst
medvetet gestaltad omgivning. Om planen förverkligas blir den reducerad till en pittoresk liten
kuriositet som man skymtar mellan de stora bostadshusen. Den nordöstra sidan av Kungsgatan
måste få bevara sin karaktär av kyrko- och folkrörelsestråk.

Av nämnda skäl vore det kanske bäst att inte alls bygga i parken. Men i FVU har vi ändå
diskuterat viss bebyggelse. Bostäder känns helt uteslutet med hänsyn till buller från hårt
trafikerade gator och järnväg. Kontor vore däremot möjligt, men då i en omfattning och skala
som låter kyrkan och framför allt parken dominera.

Vi tänker oss först en 15 m remsa längs järnvägen för tillfart och en rad p-platser. Matning sker
från Skolgatan. Därefter kontorslängor i 3 våningar, på båda sidor om kyrkan, parallellt med
järnvägen. Slanka byggnader med mittkorridor. Avslutningsvis en större 5-vånings kontorskropp
med dubbelkorridor mot Råbyvägen. Ingen bebyggelse mot vare sig Skolgatan eller Kungsgatan
alltså – här står de stora mäktiga parkträden kvar och parken förblir en oas och en vilopunkt för
alla de nyinflyttade i kvarteren intill.

För Föreningen Vårda Uppsala,
dag som ovan

Kristina Berglund, ordförande                                     PO Sporrong, vice ordförande