Föreningen Vårda Uppsala

Länsstyrelsen Uppsala län ,  Rättsenheten                                                                                       2013-12-02

751 86 Uppsala

Ang överklagande av kommunfullmäktiges i Uppsala kommun beslut att anta detaljplan för Sydöstra Fullerö. Dnr 403-5467-13.

Föreningen Vårda Uppala har från länsstyrelsen erhållit en skrivelse från Fullerö Park AB för kännedom eventuellt yttrande senast den 12 december 2013. Fullerö Park AB är initiativtagare till detaljplanen och ägare av den fastighet som detaljplanen avser. FVU ber att få anföra följande:

Bolaget skriver att detaljplaneområdet varken ligger i eller gränsar till riksintresse K30, att planområdet som närmast ligger 175 m från riksintresseområdets gräns, att detaljplaneområdets yta motsvarar 4 ‰ av riksintressets yta samt att planområdet är beläget endast utefter 1,2 % av riksintressets gräns. Bolaget anför vidare att E4 löper mellan riksintresseområdet och detaljplaneområdet och menar att redan mot den bakgrunden måste detaljplaneområdets negativa påverkan på riksintresset vara i princip obefintlig.

FVU:s kommentar

Som FVU anför i sitt överklagande 2013-09-17 är riksintresset K 30 ”Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar” en unik kulturmiljö med flera tusen års kontinuitet, dessutom rikspolitiskt centrum under forn- och medeltid. Denna oerhört rika kulturmiljö ingår i en öppen odlingsbygd med inslag av hag- och ängsbackar och knyts härigenom samman till en helhet. Att man uppfattar helheten i kulturmiljön är en viktig förutsättning för den historiska förståelsen.

De räkneövningar som bolaget redovisar i sin skrivelse visar tyvärr ringa förståelse för riksintresseområdets unika värden och är inte en relevant metod för att bedöma påverkan på riksintresset. Dessutom anges felaktigt att E4 löper mellan riksintresseområdet och detaljplaneområdet; hela den östra delen av riksintresseområdet ligger på samma sida om E4 som detaljplaneområdet med väg 290 som ett viktigt stråk för många besökare. Den kanske mest avgörande aspekten med hänsyn till påverkan på riksintresset, nämligen byggnadshöjderna på bostadshus och hotell jämte den trädridå på ca 20 m höjd som är planerad, är överhuvudtaget ej nämnd i bolagets skrivelse. Dessa volymer kommer drastiskt att bryta sammanhanget och påverka upplevelsen av helhetsmiljön.

Avgränsningen av riksintressena skedde på 1970- och 80-talen som en följd av den fysiska riksplaneringen. Sedan dess har mycket kunskap tillförts, i detta fall bl a genom utgrävningarna för E4 men även utgrävningarna för järnvägstunneln i Gamla Uppsala. FVU hänvisar i sitt överklagande till Riksantikvarieämbetets PM 2012-11-08 där det bl a anges att ”Även åtgärder utanför riksintresseområden kan medföra påverkan på riksintresset …”. När det gäller bedömning av skada på riksintresseområden, inte minst i detta fall där det handlar om ett både nationellt och internationellt känt kulturarv, måste analysen ske i ett brett perspektiv som inkluderar omgivningens påverkan och som också bygger på den kunskap som tillförts sedan riksintresseområdena schablonmässigt avgränsades för ca 30 år sedan.

Bolaget hänvisar till ny rapport insänd till plan- och byggnadsnämnden 2013-08-15 från Trivector. I denna utredning konstateras bl a att om projektet Sydöstra Fullerö genomförs kommer årligen 76 % mer koldioxidutsläpp att genereras jämfört med nollalternativet. Det är Temapark och hotell som enligt utredningen tillsammans står för 89 % av utsläppsökningen.  Enligt utredningen innebär utbyggnadsalternativet jämfört med nollalternativet, sett för hela Uppsala kommun, en utsläppsökning på 0,8 % jämfört med tidigare utredning där ökningen beräknades till 2,3 %.

I nollalternativet har antagits att hälften av den handelsyta som planeras i Fullerö, i stället byggs till på någon annan extern etablering. Ett alternativt scenario som anges i utredningen är att denna handelsyta byggs ut i lokala bostadsområdescentra i lägen väl tillgängliga med kollektivtrafik, per cykel och till fots; ett sådant scenario skulle innebära att utsläppen av koldioxid minskar i nollalternativet.

FVU:s kommentar

Utredningen bygger på många svårbedömda antaganden, vilket gör att beräkningarna får betraktas som osäkra. Men oavsett vilken utsläppsnivå man slutligen hamnar på kan konstateras att ett genomförande av detaljplanen kommer att medföra ökade utsläpp, vilket strider mot kommunens klimatmål som anger en minskning av växthusgaserna med 30 % per invånare i förhållande till nivån 1990. Av kommunens hållbarhetsbokslut framgår för övrigt att utsläppen av växthusgaser totalt sett i stället visar en tendens att öka, varför ett genomförande av SÖ Fullerö ytterligare skulle spä på denna tendens i strid med klimatmålen.

FVU vill kraftfullt förorda en handelspolicy enligt scenariot utbyggnad av handelsyta i lokala centra. En sådan policy skulle förutom minskade utsläpp innebära mera stadsliv i lokala centra samt god tillgänglighet till dagligvaruhandel inte minst för äldre och andra hushåll utan bil.

Bolaget hänvisar även till ny rapport insänd till plan- och byggnadsnämnden 2013-08-15 från HUI, Research. I rapporten anförs bl a att de boende i Storvreta får betydligt kortare avstånd till närmaste stora livsmedelsbutik och att de befintliga butikerna i Storvreta är av mindre karaktär med ett begränsat sortiment. Befolkningen i Storvreta förväntas öka med upp till 4000 personer till år 2030 och HUI bedömer att detta ökade befolkningsunderlag betyder att det finns goda förutsättningar för de båda butikerna att leva kvar och utvecklas, trots etablering av dagligvaruhandel i Fullerö Park. I rapporten anges vidare att huruvida de båda befintliga butikerna klarar sig beror till stor del på hur många bostäder som byggts då butiken i Fullerö Park öppnar samt på hur väl de kan klara en period av stillastående eller vikande omsättning innan köpkraften vuxit.

FVU:s kommentar

Det stämmer inte att COOP och ICA i Storvreta är av mindre karaktär med begränsat sortiment. Ingen av dem är ”Närabutiker”. Även om förutsättningarna för butikernas överlevnad skulle förbättras långsiktigt vid en tillväxt av Storvreta blir det sannolikt många år av vikande omsättning efter det att dagligvaruhandel öppnat i Fullerö Park, vilket innebär stor risk för nedläggning av butikerna.

FVU hänvisar i övrigt till överklagande daterat 2013-09-17.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                       2013-11-29

753 75 Uppsala

Ang. Detaljplan för del av kv Diset mm., Uppsala kommun. Dnr2012/20200-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m. 2013-11-29. Planförslaget gäller tillskott med flerbostadshus på mark nu utnyttjad för parkering, dels inom kvarteret, dels i nuvarande ”parkeringskvarter” mellan Gränby bilgata och Vaksalagatan. Utöver bostäder (90 lägenheter) ingår lokaler för affärs- och serviceverksamhet i läge längs Vaksalagatan.

FVU:s synpunkter

FVU finner syfte och förslag till utförande gott. Förslaget ansluter till riktlinjerna i ÖP 2010 med utveckling av huvudtrafikleder (stomlinjer) till ”stadsstråk”, med gatubild och innehåll som anknyter till traditionell innerstad och allmänt bidrar till att utveckla sammanhang inom staden.

Förslaget gäller ett tillägg för att aktivera stadsrummet. Gestaltningen är måttfull med hushöjder på 4-5 våningar med förskjutningar som kan variera i sluttningen ner från Gränbyhöjden. I planhandlingen anges motiv för läge och gestaltning av byggnader med en diskussion om relationen och påverkan till omgivningen, som annars sällan förekommer i plandokumenten. Anslutningen till bebyggelsen i kv. Diset (arkitekt Stig Ancker) – läge, riktning och byggnadshöjd – framstår som vårdad och inkräktar heller inte med skuggverkan. Solstudien är informativ med utgångspunkt i vinterns värstaläge.

Skrivningen om fasadgestaltningen är omsorgsfull och detaljrik, särskilt vad gäller fasadverkan längs ”stadsgatan” (Vaksalagatan). Av hänsyn till siktlinjen anges t ex. restriktioner för balkongutbyggnader. FVU vill här framhålla möjligheten att artikulera fasader med grunt utvinklade burspråk, som ger ljus in i och utsikt från lägenheter. Motivet står att finna ”nästgårds”, i Sala Backe (Gunnar Leche 1950-1953).

FVU ser positivt på skrivningen om gestaltning och utförande av bostadsgård i kv. Diset, där delar av gårdsytan inte ska underbyggas med garage för att möjliggöra plantering med högväxande träd. Omsorgen om befintligt trädbestånd inom planområdet är också tillfredsställande. FVU noterar också som positivt nyordningen inom planeringen med ökad omsorg om cykeluppställning, på bekostnad av bilparkering.

Sammanfattning

FVU finner planen med innehåll och utformning tillfredställande, utvecklad med hänsyn till sin plats och med en omsorg som kunde få bli normerande i kommande stadsplanering. Vi hoppas att genomförandet kommer att motsvara kvaliteten i planillustrationen.

Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                PO Sporrong           Carl Erik Bergold

Ordförande                        2:e vice ordförande      Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Svea Hovrätt                                                                                                             2013-11-28

Rotel 0602

Mark- och miljööverdomstolen

Box 2290, 103 17 Stockholm

Ang detaljplan för kvarteret Seminariet i Uppsala.Mål nr P 8800-13  060206

Föreningen Vårda Uppsala har fått föreläggande att senast den 3 december 2013 ange vad Mark- och miljööverdomstolen ska bese vid en syn och vad vi vill styrka (bevisa) med synen. Med anledning härav anföres följande:

Föreningen Vårda Uppsala påtalar i sitt yttrande till Mark- och miljööverdomstolen vikten av att bevara helheten i kulturmiljön för att inte påtagligt skada riksintresset. Det är helheten i kulturmiljön, de högklassiga byggnaderna, deras lägen i parkmiljön, sambandet mellan parkens olika delar och känslan av rymd genom parkens storlek som konstituerar det höga kulturhistoriska värdet.

Syftet med synen är att underlätta rättens bedömning av den skada som uppstår på riksintresset.

Ett genomförande av detaljplanen innebär att nära hälften av grönytan tas i anspråk för bebyggelse, den återstående parkytan avgränsas av höga hus, många träd fälls och vegetationsridån mot norr och väster försvinner. Den unika helheten som byggnader och trädgård utgör skulle för alltid gå förlorad. Vi vill bevisa att detta intrång i den unika miljön är av sådan art att det medför påtaglig skada på riksintresset.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Till

Kommunstyrelsen   och    Plan- och byggnadsnämnden                                                                                                2013-11-27

Uppsala kommun, 753 75 Uppsala

Ang- detaljplan för kv. Bredablick, del av. Dnr PLA 2012-20195. Samråd.

Med anledning av plan- och byggnadsnämndens remiss i rubricerade ärende får Föreningen Vårda Uppsala, (FVU), anföra följande:

FVU:s synpunkter

Processen

Kommunen anför i sitt senaste beslut om IVE (inriktning, verksamhet, ekonomi) 2014-2017 beträffande stadsutveckling att kravet ökar på systematisk öppenhet, tydlighet och öppenhet för att svara upp mot övriga aktörers och medborgares krav på delaktighet i utvecklingen.

Föreliggande plan har tagits fram som s.k. byggherreplan på uppdrag av byggherren, Kungsblick AB, som är ett samägt projektbolag bildat av fastighetsägarna Impress AB och HSB som omger planområdet. Dessa har tillsammans anlitat tre olika arkitektkontor som genom parallella uppdrag utarbetat förslag till ny bostadsbebyggelse inom planområdet. Vinnande förslag har enligt föreliggande planhandling utsetts av byggherren i samråd med Uppsala kommun genom plan- och byggnadsnämndens presidium. Planen förutsätts efter sedvanlig planprocess med samråd och granskning härefter antas direkt av nämnden enligt delegation, dvs utan behandling i kommunfullmäktige.

Plan- och byggnadsnämndens presidium fungerar i detta ärende således såväl som jury vid framtagandet av föreliggande byggherreplan som myndighetsföreträdare i planprocessen. Detta innebär att presidiet redan före den demokratiska planprocessen troligen slutligt bestämt sig för förslagets utformning, vilket innebär risk för att den demokratiska processen mest blir ett nödvändigt efterspel till ett redan fattat beslut. Det är anmärkningsvärt att inte alla tre arkitektförslagen öppet redovisats för sakägare och andra berörda med tillfälle att ge synpunkter före beslut om det förslag som nu prövas i detaljplan. Detta är ju just poängen med parallella uppdrag, där idén är att arkitektkontoren arbetar utifrån olika direktiv och i öppen dialog med uppdragsgivaren under arbetsprocessen. Här skulle sakägare och andra berörda kunnat tillföra värdefull information i ett tidigt skede av planarbetet. Hanteringen av ärendet synes sålunda inte överensstämma med det krav på delaktighet som anges i beslutet om IVE.

Planförslaget

Kvarteret Bredablick ingår i Uppsala stadskärna som är ett område av riksintresse för kulturmiljövården (K 40 A). Hela stadskärnan förklarades som särskilt värdefull bebyggelsemiljö vid kommunfullmäktiges beslut 1988 (U 20). I översiktsplan 2010 anges att ”Ett av stadens kännetecken är den begränsade höjden hos den historiska stadskärnans bebyggelse, som därmed utgör fond till stadens märkesbyggnader” (sid 74). I översiktsplanen anges vidare som riktlinje för planläggning bl a att ”Inom den historiska stadskärnan ska byggnadshöjderna hållas nere och vid ny- och ombyggnad ska hänsyn tas till omgivningen” (sid 42).

FVU är positiv till en måttlig förtätning av bebyggelsen i kv Bredablick. Kommunens ambition att göra denna del av stadskärnan mer stadsmässig med bl.a. lokaler i bottenvåningen och nya bostäder är positiv. Det är vidare positivt att den nya bebyggelsen vid Kungsgatan anpassats till omgivande hushöjder vid denna gata.

FVU anser dock att tiovåningshuset ej kan accepteras. Detta punkthus blir en främmande och starkt avvikande byggnadskropp både med hänsyn till att skalan och siluetten bryts i den historiska stadskärnan och med hänsyn till närheten till det kulturhistoriskt unika Svartbäcksområdet med Linnéträdgården. Det föreslagna punkthuset strider mot den av kommunfullmäktige antagna översiktsplan 2010 med dess riktlinje för nybyggande i stadskärnan. Enligt FVU:s bedömning skulle ett genomförande av punkthuset innebära påtaglig skada på riksintresset.

Vidare är exploateringsgraden alldeles för hög. Fastighetens yta är ca 1100 m2 och den föreslagna byggrätten är ca 6980 m² vilket innebär ett nettoexploateringstal på 6,35! I planhandlingen anges att ”en av de bärande idéerna bakom kompletteringen av bostadsbebyggelsen i kv Bredablick är att förhöja vistelsekvaliteterna i kvarterets båda gårdsmiljöer.” Detta är en djupt osaklig beskrivning; Det man åstadkommer är tvärtom, trots planer på planteringar mm, att gårdsytan minskar kraftigt, att man förlorar möjligheten att utveckla ett större sammanhängande gårdsrum eftersom gården delas i två mindre gårdar samt att gårdarna för det mesta kommer att ligga i skugga. Även lägenheterna runt gården förlorar solinfall och dagsljus.

FVU föreslår därför att byggnadshöjden i projektet begränsas till högst fem till sex våningar. Hushöjden i östra delen skulle med fördel kunna vara ännu lägre, fyra våningar, för att begränsa de negativa effekterna för de befintliga husen vad gäller minskat solinfall och dagsljus. En begränsning av hushöjderna innebär också att bostadsgårdarnas kvalitet ökar genom flera soltimmar under dagen.

Sammanfattning

FVU anser sammanfattningsvis följande:

• Det är positivt med en måttlig förtätning av kvarteret Bredablick samt att lokaler planeras i bottenvåningen för verksamheter som bidrar till ett ökat stadsliv.
• Den höga hushöjden i kvarterets inre avstyrks med hänsyn till att projektet ej är förenligt med den riktlinje i Översiktsplan 2010 som anger att byggnadshöjden ska hållas nere i den historiska stadskärnan samt att ett genomförande bedöms medföra påtaglig skada på riksintresset.
• Den extremt höga exploateringsgraden bör minskas kraftigt för att gårdarna ska få en högre kvalitet för vistelse samt för att nybygget inte ska medföra minskat solinfall och dagsljus i lägenheterna i de befintliga husen.
• Det är anmärkningsvärt att inte processen med parallella uppdrag ingår i den demokratiska processen bl a mot bakgrund av kommunens ambition om ökad delaktighet i planprocessen enligt IVE.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                Sten Åke Bylund                 PO Sporrong

Ordförande                         1:e vice ordförande             2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                            2013-11-19

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för kv Kantorn, del av, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-20223. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2013-11-19 och ber att få anföra följande.

FVU:s synpunkter

Norra delen av kv Kantorn inom fastigheten Kapellgärdet ger ett monotont och avvisande intryck med 60-talshus i fyra våningar i raka längor med entréerna mot gården. Gårdarna har generösa grönytor och kvarteret omges av parkstråk, ett brett i SO och ett smalare i SV. I norr vetter kvarteret mot Gamla Uppsalagatan och Tycho Hedéns väg.

I planförslaget föreslås förtätning av kvarteret. Enligt förslaget bygger man på tre av längorna så att de blir fem våningar höga med indragen sjätte, medan längan i SO byggs till med fyra hus i vinkel som skjuter ut i parkstråket. Detta ger en positiv effekt genom att ett mera livligt och tillgängligt intryck skapas. Inne på gårdarna tillkommer 12 punkthus i fyra våningar, samtidigt som gårdsytorna reduceras betydligt. I norr och söder bildas gränder med cykelparkeringar och småträd. Den södra gränden kommer att ligga i permanent skugga.

Det finns redan 1000 studentlägenheter i kvarteret, i smålägenheter eller korridorrum, och med den nya planen får man ett betydande tillskott av studentbostäder. Studenter antas bo några år, läsa på sina rum och inte behöva så mycket sol i sina bostäder; den omgivande parken finns för övrigt att tillgå om man vill vara utomhus. Här kan det alltså vara motiverat med högre hushöjder och en hög täthet, även om de så kallade accenterna i sex våningar bör utgå med hänsyn till stadsbilden.

Även om FVU inte har några större invändningar i detta fall är FVU dock tveksam till denna princip för stadsförtätning. Det är viktigt att principen inte tillämpas i kvarter med familjebostäder, där solinfall och rymliga gårdar är en väsentlig kvalitet i stadsmiljön. Som exempel kan nämnas områdena Tunabackar och Sala Backe, områden som konstituerar en del av stadens egenart, den gröna staden. Än en gång vill FVU lyfta fram den stora potential för fortsatt bostadsbyggande som finns i kommunens alla kransorter, många med utmärkt kollektivtrafik till Uppsala.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund,  ordförande                       Kristina Dahlberg, styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala                                                                            2013-11-08

Svea Hovrätt,

Rotel 0602

Mark- och miljööverdomstolen

Box 2290

103 17 Stockholm

Mål nr P 8800-13  060206

Detaljplan för kv Seminariet i Uppsala kommun

Med anledning av föreläggande 2013-10-30 från Mark- och miljööverdomstolen, MMÖD, ber Föreningen Vårda Uppsala, FVU, att få avge följande yttrande avseende Uppsala kommuns överklagande, daterat 2013-10-25, av Mark- och miljödomstolens, MMD, dom 2013-09-09 i mål nr P 1483-13.

FVU åberopar talerätt enligt 13 kap. 6§ ÄPBL och hänvisar i den delen till stadgar och annan information, som ingivits till tidigare instans. MMD tillerkände FVU talerätt i miljöskyddsärenden i dom 2012-12-07 i mål nr P 6473-12.

Yrkande

FVU yrkar att kommunens överklagande avslås och hemställer om fastställelse av MMD:s dom. FVU hemställer vidare att MMÖD håller syn i målet.

Grunder

FVU åberopar sina till Länsstyrelsen i Uppsala län och till MMD anförda grunder för överklagandet av detaljplanen och påstår således sammanfattningsvis dels att bebyggelseprojektet enligt den överklagade detaljplanen skulle komma att medföra en betydande miljöpåverkan och innebära påtaglig skada på det område av riksintresse för kulturmiljövården som kv Seminariet utgör och att detaljplanen därigenom strider mot 2 kap. 2§ ÄPBL och 3 kap. 6§ andra st. MB, dels att i detaljplaneärendet ej redovisats att detaljplanen avviker från gällande översiktsplan ifråga om parkprogrammet för stadsdelen, vilket strider mot 5 kap. 24§ första set samt 26§ andra set ÄPBL. FVU hänvisar här till sina överklaganden till Länsstyrelsen och till MMD vari talan utvecklas.

FVU anför härutöver följande:

Påtaglig skada på riksintresset

I kommunens skrivelse hänvisas till den kommunala självbestämmanderätten vad gäller markanvändningen och anförs att det i första hand är länsstyrelsens uppgift att bevaka om en detaljplan strider mot riksintressen. Kommunen menar att en anpassning skett i förslagets utformning för att tillgodose riksintresset. Kommunen ifrågasätter vidare uppgiften att anläggningen är unik i sitt slag i landet.

FVU:s kommentar:

De utlåtanden som finns i ärendet och som avgivits av experter på Upplandsmuseet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och även av Länsstyrelsens egna experter är helt samstämmiga; i skrivelserna lyfter dessa expertorgan tydligt fram vilken påtaglig skada på riksintresset ett genomförande av den upphävda detaljplanen skulle innebära. Instanserna påtalar just vikten av att bevara helheten i miljön för att inte påtagligt skada riksintresset. Det är således helheten – de högklassiga byggnaderna, deras lägen i parkmiljön, den bevarade gröna strukturen och sambandet mellan parkens olika delar som ett representativt exempel på seminarieträdgårdar enligt 1914 års seminariestadga – som konstituerar det höga kulturhistoriska värdet. Detta värde går förlorat om stora delar av området exploateras såsom föreslås. De små justeringar som skett i den upphävda detaljplanen under planprocessen har ringa betydelse i detta sammanhang.

Syftet med att ett område utpekas som riksintresse är att det ska garanteras ett starkt skydd. SLU anför i sitt utlåtande till skillnad mot kommunen ”att anläggningen är i princip oförändrad vilket gör den unik i sitt slag i landet”, så unik att SLU har bedömt att miljön är av byggnadsminnesklass. Ansökan om byggnadsminnesförklaring föreligger också. Seminariebyggnaderna med park och trädgård är en välbevarad miljö av så högt värde att den angår hela Sverige. Det faktum att anläggningen är unik i landet stärker ytterligare behovet av att hela miljön bevaras.

Enligt Florens-deklarationen, ICOMOS 1982, den internationella deklarationen för bevarande och restaurering av historiska trädgårdsanläggningar, parker och landskap, ska historiska trädgårdsanläggningar bevaras som historiska minnesmärken. Om en anläggning är knuten till en byggnad, utgör denna ett omistligt komplement till anläggningen. Det ankommer på ansvariga myndigheter att skydda historiska trädgårdsanläggningar. Bevarandet ska säkerställas inom ramen för den fysiska planeringen. Innebörden av deklarationen är således att historiska trädgårdsanläggningar jämte därtill hörande byggnader ska bevaras och skyddas i sin helhet.

Det bör noteras, eftersom det är viktigt för bedömningen av skadan på riksintresset, att MMD betonar att Seminarieområdet utgör ett eget riksintresse, att det således inte bara utgör en del av ett större riksintresseområde (C 40 Uppsala stad).

I kommunens överklagande förbigås det faktum att ansvariga experter hos länsstyrelsen – länsarkitekten, länsantikvarien och en planhandläggare – anfört avvikande mening mot länsstyrelsens beslut.  MMD har däremot grundat sin bedömning på de sakkunnigas utlåtanden och kommer i sak till den, enligt FVU:s uppfattning, helt korrekta slutsatsen, att det utan vidare står klart att detaljplanens genomförande skulle medföra en påtaglig skada på de riksintresseskyddade värdena.  Kommunens kritik mot MMD:s snabbspårsliknelse vad gäller prövningen enligt 12 kap. ÄPBL framstår som poänglös. Det är knappast rimligt att uppfatta MMD:s resonemang på annat sätt än att prövning enligt 12 kap. ÄPBL inte hindrar en besvärsprövning enligt 13 kap. ÄPBL som innebär att riksintresseskyddet bedöms på talan av besvärsberättigade.  FVU delar i och för sig kommunens inställning, att riksintresseskyddet är en primär uppgift för länsstyrelsen enligt 12 kap. ÄPBL, men hävdar, att länsstyrelsens bedömning i samband med prövning av ett överklagande av ett planbeslut enligt 13 kap. ÄPBL kan överprövas på sätt som MMD gör i detta fall och som stämmer med stadgad praxis från Regeringsrätten. Grannar m fl skulle annars inte kunna få en fullständig prövning av sin sak om de inte fick åberopa såväl enskilda som allmänna intressen, även riksintressen, och miljöorganisationer, som FVU, skulle vara begränsade till att anföra andra allmänna intressen än riksintressen, något som knappast framstår som meningsfullt och inte heller i god överensstämmelse med Århuskonventionen. FVU anser ytterligare, att även i fall enligt nya PBL, då enbart ren laglighetsprövning görs i högre instans, lagstridigheter såvitt gäller allmänna intressen och riksintressen rimligen måste kunna påtalas av besvärsberättigade enskilda och miljöorganisationer[1].

Som bevis åberopas yttranden av experter på Upplandsmuseet, Sveriges lantbruksuniversitet och länsstyrelsen inkl. yttrande med avvikande mening mot länsstyrelsens beslut.

Mot bakgrund av ovanstående vidhåller FVU att detaljplanens genomförande skulle medföra påtaglig skada på riksintresset och att planen sålunda strider mot 2 kap. 2§, ÄPBL samt 3 kap. 6§ andra st, MB.

Avvikelse från kommunens översiktsplan

Kommunen hävdar att den upphävda detaljplanen inte strider mot översiktsplanens intentioner eftersom en allmän park på 1,5 hektar säkerställs i planen samt att den i översiktsplanen redovisade strukturen inte ska ses som definitiv. Kommunen anför också att Seminarieparken kopplas samman med grönstrukturen vid Fyrisån. Vidare anger kommunen att Seminarieträdgården idag är privat.

FVU:s kommentar:

I stadsplaneringen brukar man tala om parker på olika nivåer – närparker, lokala parker och stadsdelsparker (enligt Boverkets terminologi). En motsvarande nomenklatur återfinns i Uppsalas översiktsplan nämligen småparker, kvartersparker (1,5 ha) samt stadsdelsparker (ca 5 ha eller större). I översiktsplanen anges vidare att i en del stadsdelar saknas större parker och att där bör nya planeras in.

I den aktuella stadsdelen saknas en stadsdelspark och i översiktsplanen redovisas en sådan i kv Seminariet, till skillnad mot den betydligt mindre kvarterspark som redovisas i den upphävda detaljplanen. En viktig omständighet i sammanhanget är att det inom rimligt avstånd från bostadsbebyggelsen inte finns någon alternativ lika stor yta i stadsdelen, som skulle kunna fungera som stadsdelspark. Seminarieparken är således det enda återstående området där det är möjligt att få till stånd en sammanhängande park av en storlek som kan anses motsvara en stadsdelspark. Ett genomförande av detaljplanen skulle innebära att denna möjlighet går till spillo. Kontakten med mindre grönområden i anslutning till Fyrisån är ingen ersättning för en stadsdelspark. En stadsdelspark i stadsdelen blir för övrigt alltmer angelägen med hänsyn till den omfattande nyexploatering som skett och sker i stadsdelen med bostadsområden med hög exploateringsgrad. Till skillnad mot vad kommunen anger avviker således detaljplanen på ett avgörande sätt från översiktsplanens intentioner utan att detta redovisats vare sig i kungörelsen eller i planhandlingen.

Slutligen bör påpekas att det leder tanken fel att enbart påstå att Seminarieparken idag är privatägd utan att också nämna att gällande detaljplan anger allmänt ändamål och att parken således idag är tillgänglig för allmänheten. I denna del hänvisas till figur 4.10 på sid 63 i Översiktsplan 2010 för Uppsala kommun.

Mot bakgrund av ovanstående påstår FVU att den upphävda detaljplanen också strider mot 5 kap. 24§ första stycket samt 26§ andra stycket ÄPBL.

Sammanfattningsvis yrkas alltså fastställelse av Mark- och miljödomstolens dom 2013-09-09 i mål P1483-13 avseende detaljplan för Uppsala, kvarteret Seminariet.

För Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

Kristina Berglund               Ulla Björkman                                         

Ordförande                          Styrelseledamot

---

[1] FVU vill i sammanhanget åberopa en aktuell artikel i ämnet, författad av professorn i miljörätt vid Uppsala universitet, Jan Darpö: ”Allmänna och enskilda intressen. Om prövningens omfattning vid överklagande av detaljplaner”. Artikeln är publicerad i Rättsbanken.

Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala kommun, kommunstyrelsen                                                                           2013-10-28

Upplandsmuseet fk

Ang förslag till rivning av Brantingskolan

Kommunen har lagt fram en sektorsutredning för Uppsalas skollokaler ”Strategisk försörjning av pedagogiska lokaler – förskola, grundskola, gymnasium, vuxenutbildning, SFI – åtgärder” daterad 2013-09-19. Kommunstyrelsen förväntas på grundval av utredningen ta ett inriktningsbeslut om de pedagogiska lokalerna den 6 november. Arbetsutskottet har enligt uppgift beslutat föreslå att Brantingskolan rivs med hänvisning till att skolan är sliten.

Upplandsmuseet genomförde 2001 en inventering ”Skolhus i Uppsala kommun – en kulturhistorisk byggnadsinventering”. I denna anförs bl a: ”Brantingskolan har ett lokalhistoriskt intresse som den första grundskolebyggnaden i Uppsala. […] Den är ett framstående exempel på sin tids skolbyggande med välstuderade fasader och detaljer i övrigt.”

Sala backe är det kanske förnämsta exemplet i Uppsala på begreppet ”grannskapsplanering” som var en rådande planeringsideologi på 1950-talet. Bostadsområdena skulle ha en måttlig storlek men vara tillräckligt stora för att ge underlag för skola och ett lokalt köpcentrum. Brantingstorg med den intilliggande Brantingskolan är fint gestaltat enligt tidens ideal. Skolan med aula uppförd 1958 är en gedigen väl utformad byggnad i tegel ritad av det kända arkitektkontoret Ancker-Gate-Lindegren. Att riva skolan skulle innebära stor skada på en väl bevarad helhetsmiljö av hög arkitektonisk klass.

Brantingskolan ligger i en stadsdel med kraftigt växande befolkning till följd av planerad utbyggnad av Östra Sala backe. I utredningen redovisas också stora lokalbehov utifrån prognoser om befolkningsutvecklingen. Bl a redovisas behov av förskoleplatser ”72 platser i kombination med skola i Brantingskolan eller närområdet” samt platser i grundskola ”340 platser i Brantingskolan eller närområdet”. Brantingskolan behövs således väl för att klara skolförsörjningen.

Inte minst i ett område med omfattande nybyggnad och befolkningstillväxt är det väsentligt att värna om befintliga kulturhistoriska värden som bidrar till områdets identitet. Att riva en skola och i stället bygga nytt innebär dessutom ett stort resursslöseri, en åtgärd som därför om möjligt bör undvikas.  I en artikel i SvD 2013-04-07 ”Mest hållbart är att sluta riva” skriver byggnadsantikvarie Stephan Fickler att vi i ett hållbart samhälle måste kräva betydligt starkare argument för att byggnader ska få rivas och ersättas med nya med hänsyn till all den energi som behövs för att riva ner allting och bygga upp på nytt igen. I detta fall är det fråga om en gedigen tegelbyggnad av hög kvalitet, om än sliten. Brantingskolan är en välkänd mötesplats i Uppsala och i stadsdelen och bildar tillsammans med sin omgivning ett naturligt centrum och en välbevarad årsring från femtiotalet i en stadsdel under kraftig komplettering. Arbetsutskottets förslag till beslut att riva skolan bör därför omprövas. I stället bör platsens och stadsdelens kulturhistoriska värde stärkas för framtiden genom att bevara och renovera skolan.

Sammanfattning

Brantingskolan bör bevaras av följande skäl:

• skolan har hög arkitektonisk klass och är ritad av ett av tidens mest kända arkitektkontor
• skolan utgör en värdefull mötesplats och del av en välbevarad helhetsmiljö enligt grannskapstanken på 50-talet
• en renovering av skolan, i stället för rivning, är förenlig med kommunens miljömål

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                           2013-10-18

753 75 Uppsala

Ang. detaljplan för Bruno Liljeforsgatan, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-02009. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t.o.m. 2013-10-18

FVU:s synpunkter

FVU stöder strategin med kompletteringsbebyggelse längs Råbyvägen och ambitionen att utveckla stråket för sammanlänkning av stadskärna med ytterstad. Den nya bebyggelsen får i detta fall också ett gynnsamt läge med placeringen längs gatustråket, här mjukt böjt, samtidigt med svag sluttning upp mot Gränbyhöjden. Överallt med tillgång till ljus och utsikter. Ett stadstillägg som kan bli mycket attraktivt. FVU ser också positivt på nyordningen i bostadskvarteren, där gator blir stadsstråk och inte bara trafikyta, genom att lokaler för verksamheter, butiker och annan service ingår och kompletterar.

I planbeskrivningen framhålls kvalitetsaspekter för gestaltning av stadsrum och byggnader, dock i mycket allmänna ordalag: så t.ex. kan man fråga sig vad en arkitektur med ”modernt uttryck” står för? Liksom för detaljplanen för Norra Kvarngärdet, vill FVU se en förstudie som utgår från en noggrann ortsanalys kopplad till landskapsrum och omgivande bebyggelse som underlag för riktlinjer för utformningen. Ett förhållningssätt som för övrigt bör gälla all detaljplanering.

Gestaltningsuppgiften inom området handlar i hög grad om landskapsarkitektur. Läget med kvarter utmed den böjda gatan med sluttning upp mot höjden är dynamiskt. Bebyggelsen måste ta fasta på och utveckla just denna platsens kvalitet. I beskrivningen framhålls att byggnadshöjderna inte är statiska inom kvarteret vilket då medger alternativ till grupperingar som är bästa lösningen utifrån platsens förutsättningar. Strukturen som nu föreligger är rimlig. Kvarterslånga avgränsningar mot Råbyvägen och mot Bruno Liljeforsgatan lägre flyglar kring gårdsrum, som öppningar mot de befintliga slutna kvartersväggarna.

Vad som inte tydligt framgår är det nyas relation till ”portalbyggnaderna” i Stig Anckers kvarter. Kvarterens punkthus är individuellt utformade med konturer i höjd och bredd som växlar, från plats till plats. Byggnaderna är trots sin relativt ringa höjd (5 våningar) pregnanta och fungerar som hållpunkter inom området. Det är viktigt att detta också får komma till uttryck i de nya kvarteren. Särskild omsorg måste därför visas kvartersrummen som ansluter till dessa äldre ”punkthusplatser”. Här finns möjlighet att vid varje sådan plats finna en individuell utformning som samspelar med Anckers punkthus, vilket borde vara en inspirerande arkitektuppgift.

Möjligheter till särskild arkitektonisk accent ger också byggnader och rum kring den centrala hållplatsen, där en analys likt den som föregick ”centrumbildningen” på Norra Kvarngärdet kunde tjäna som exempel. Kvarteren med ”garagesocklar” utgör andra intrikata gestaltningsproblem där det krävs stor omsorg för att uppnå en passande utformning.

I beskrivningen anges också öppningar för entré till gårdsrum. FVU förutsätter att öppningar inte läggs mot huvudleden, med ljudflöden som annars skulle störa gården. Ett bättre alternativ ser FVU vara öppningar i låghusen mot lokalgatorna. Med en sådan lösning kan ett gångstråk erbjudas genom gårdarna inom hela området, ett alternativ till huvud- och lokalgata.

Beträffande vegetationen inom området anförs att merparten träd, utifrån planens upplägg, helt kategoriskt måste avverkas. Uppvuxen vegetation är en tillgång på jord med tung lera. FVU skulle hellre vilja se möjligheter att i större utsträckning behålla trädbestånd, som få bli tillskott inom kvarter och gaturum.

Ett kontroversiellt inslag i planen är de föreslagna punkthusen (16 vån.) i Gränbys högsta läge. De bryter sig på alla sätt ur planen. Motivet anges vara ”för att markera Gränbyparken och för att stärka identiteten i Gränby”. FVU undrar om detta verkligen är seriöst!? Vilket kvalitetsprogram, vilken orts- och landskapsanalys ligger bakom en sådan bedömning? Gränby står idag för två begrepp, dels ”köpcentrum”, dels ”park- och friluftsområdet”. Här förblandas allt till oigenkännlighet. De höga punkthusen svarar mot en inlånad storstadsvision (jfr ”Tors Torn” i Stockholm). Gränbyparken är sig själv nog. Den är jord- och landskapsnära och behöver ingen urbant påklistrad etikett. Det ligger inte i parkens natur! Skrivningen visar verkligen på ett behov av konsensus i Uppsala om oeftergivliga kvalitetskriterier för stadsbyggandet.

Punkthusen skulle bli ett övergrepp på staden. Det finns ingenting som talar för att detta höjdläge har ett värde som borde markeras. Byggnadernas dimensioner har inget samröre med platsens betydelse, dess funktion som bostadsstadsdel och rekreationsområde. Med sin byggnadshöjd förtar de också upplevelsen av ”staden”, den klassiska silhuetten, med slutgiltig monumental markering, som nu riskerar hamna i ”mental skugga”. Råbyvägen med sin sträckning är här något av en processionsväg in mot staden, som med de nya accenterna helt förlorar i symbolvärde.

Höghusen blir solitärer, som står i överdriven, närmast aggressiv kontrast till omgivningen. Byggnaderna kan bestå och på föreslagna platser, med då med betydligt reducerad höjd, sju maximalt åtta våningar, som då tillsammans med de äldre punkthusen bildar en sammanhållen rygg och rand mot naturlandskapet.  Gestaltade med utpräglade omsorg om volym- och siluettverkan, utförda som en landskapsarkitektur, kunde de nya byggnaderna bli ett attraktivt tillskott.

Sammanfattning

FVU är positiv till att utveckla stråket utmed Råbyvägen/Bruno Liljeforsgatan med bebyggelse av hög arkitektonisk kvalitet och bostäder integrerade med verksamheter. Läget ger förutsättningar för boende med hög kvalitet. Planen ger i sin stomme möjligheter till olika alternativ med bebyggelse varierad i volym och placering inom kvarteren och anpassad till platsen för att ta in ljus och utsikt i lägenheterna.

Härutöver vill FVU framhålla följande:

• För att uppnå hög kvalitet i stadsmiljön bör ett gestaltningsprogram utarbetas på basis av en rumsanalys (områdets förutsättningar vad gäller angränsande bebyggelse och landskapets innehåll).
• Öppningarna in till gårdarna bör vetta mot lokalgatorna och placeras så att ett genomgående gångstråk parallellt med Råbyvägen skapas på gårdarna.
• Det är önskvärt att befintliga trädbestånd så långt möjligt bevaras på gårdar och i gaturum.
• 16-våningshusen i planområdets norra del kan ej accepteras i föreslagen höjd; husen bör sänkas till sju, möjligen åtta våningar.

Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund               Carl Erik Bergold               PO Sporrong

Ordförande                         Styrelseledamot                  2.e vice ordförande