Föreningen Vårda Uppsala

Till                                                                                                                             2014-06-02

Styrelsen för Uppsalahem, info@uppsalahem.se

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun, plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Täljstenens plangrupp, för kännedom, husetjohansson@hotmail.com

Ang förnyelse av Eriksberg, Uppsala kommun.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av utställningen med förslag till förnyelse av Eriksberg och vill framföra följande synpunkter.

FVU:s synpunkter

FVU ser positivt på utvecklingsarbetet, med program med alternativa förslag presenterade i tidigt skede, under fortlöpande samråd med områdets innevånare. Det är dock anmärkningsvärt att kommunen ej synes delta, varken vad gäller direktiv för planarbetet eller i medborgardialogen.  Det är ju kommunen som har ansvaret för helhetssynen i stadsbyggnaden dvs att projekten svarar mot kommunens mål och anpassas till platsens förutsättningar. Det därför angeläget att kommunen aktivt deltar i detta tidiga skede av planarbetet – det är nu som dialogen med berörda kan bli konstruktiv och meningsfull när ännu inga låsningar skett vad gäller innehåll och utformning i projektet.

Motiv och ledord i programmet har hög ambitionsnivå och visionens önskelista är omfattande. Att förverkliga denna vision blir en grannlaga uppgift. På den begränsade yta det är fråga om har dock resultatet blivit en provkarta på tidens stadsbyggnadstrender och en drastisk förändring av områdets karaktär. Här verkar det vara invånarna, med sin känsla för och kunskap om platsen, som står för det goda omdömet.

Programskrivningen blir ibland motsägelsefull. ”Klimatsmart & hållbart” och ”Den gröna identiteten”, ska paras med ”Liv och mötesplatser” och ”Kopplingar och stråk”; de förra med kvaliteter knutna till platsens läge och nuvarande karaktär, de senare med egenskaper som hör hemma i en ny slags innerstad. Resultatet kan sammanfattas av visionens femte rubrik, ”Variation”.  Denna inriktning svarar inte mot platsens innehåll och tydliga förutsättningar.

Stadsförnyelse bör ske utifrån platsens karaktär. I Eriksberg är landskapet, med naturmarkens topografi och växtlighet, ett viktigt huvuddrag. Ett annat viktigt huvuddrag är arkitekt Stig Anckers skivhus, som även om de har stor volym, ligger väl inpassade i terrängen och är ett gott exempel på Le Corbusiers vision av ”Hus i park”, en vision som fick stort genomslag i 1950-talets svenska bostadsbyggande. En viktig utgångspunkt för planeringen måste vara att dessa byggnader även efter kompletteringen utgör ett ledmotiv i stadsdelen. FVU vill här också påminna om att förnyelseområdet utgör ”skyddsvärd miljö” ( inom område 21) i den klassning av kulturmiljöer kommunfullmäktige antog november 1988.

En annan viktig utgångspunkt för planeringen är närheten till Stadsskogen och Hågadalen Nåsten, naturreservat med särskilt värdefulla delområden med högt naturvärde och känslig natur nära reservatsgränsen. Med hänsyn till vikten av att inte öka slitaget i dessa värdefulla naturpartier med sällsynta arter och känslig torrbacksflora bör respektavståndet mellan reservatsgränsen och bebyggelsen inte minskas jämfört med dagens förhållanden.

Några exempel på brist på förståelse av platsens karaktär i de presenterade förslagen:

Illustrationerna i några av förslagen återger stadsrum som kunde höra hemma på ”nya” Södermalm i Stockholm, i nygamla Jakriborg, eller vid en kanalgata i Amsterdam. Marken centralt inom området, mellan skivhusen och kring Marmorvägen, föreslås brutalt förändras med nytt gatunät samt kvarter och hus med stor variation i volym och arkitektoniskt uttryck utan samspel med omgivningen. Den naturliga tallskogen försvinner och ersätts med gatuplantering bestående av lövträd.

I de flesta förslagen ersätts 50-talets utifrånmatning av kvartersstadens gatunät i rutnät inklusive överfart över Norbyvägen. Ett gatunät av modell kvartersstad blir i detta läge svårhanterligt med den funktion Norbyvägen har som stomtrafikled inom staden. De nya tvärförbindelserna genom området medför ökad biltrafik som påverkar bostadskvaliteterna negativt, särskilt i kv. Täljstenen.

Strävan efter ”stadsmässighet” strider mot områdets gröna karaktär. Förtätning föreslås längs Norbyvägen; söder om rondellen på ömse sidor om vägen förekommer i de flesta förslagen bebyggelse som förvandlar ”landsväg” till ”stadsgata”, Denna lösning är olämplig – det nära läget intill stomtrafikleden är ej ett bra läge för bostäder.  Resultatet blir tät stad i stället för grön stad.

På östra sidan av Norbyvägen mot kv. Täljstenen föreslås förtätning med huskroppar, i något fall lagda tätt vilket ger intryck av ”bakgård” i skogsranden. Hur miljön med naturmark och bebyggelse i kv. Täljstenen hanteras är av betydelse för hela stadsområdet. Den befintliga bebyggelsen, gör visst intrång i Stadsskogen, och är väl inpassad i skogsmarken. Arkitekt Stig Ancker, som hanterade både plan- och byggnadsfrågan, kompenserade ingreppet med material och färg anpassade till naturomgivningen, Viktig är den breda bården utmed vägen med natur, som ett bevarat bryn av Stadsskogen. Ingrepp här skulle gå stick i stäv med den strävan till naturhänsyn som framhålls i visionsmålet ”Den gröna identiteten”. (FVU vill i sammanhanget hänvisa till skrivningen till Uppsalahems styrelse från Täljstenens plangrupp 2014-05-08).

Korsningen mellan Granitvägen och Norbyvägen saknar förutsättningar att bli ett attraktivt offentligt rum. De offentliga rummen, för service, möten och samvaro, har i förslagen fått varierat innehåll och skiftande läge. Av dessa framstår rondelläget vid korsvägarna Norbyvägen/Granitvägen olämpligt för en utpräglat publik verksamhet. Platsen kommer att präglas av biltrafik till följd av krav på biltransporter och uppställning av bilar och kommer därför inte att bli attraktiv. Det föreslagna läget vid Västertorg däremot, utvecklat med verksamheter, både kommersiella och kulturella, i stråk kopplat till skolområdet och med bekväm anknytning både till bostadsbebyggelse och till friluftsområden, framstår som ett intressant förslag.

FVU anser att förnyelse av området bör ske med noggrann anpassning till naturen – till terräng och vegetation – samt till angränsande bebyggelse. Vilka lägen bör väljas för ny bebyggelse?

FVU föreslår i första hand området vid rondellhörnet, på platsen för bensinstationen, med en byggnad som markerar entrén till området. Väster om kv Blodstenen, skulle en möjlighet vara måttfulla punkthus väl inpassade i skogskanten, liknande byggnaderna på Askrikegatan på Gärdet i Stockholm i en elegant 40-tals-funktionalism.

Möjlighet finns, att på nuvarande parkeringsytor utmed Granitvägen bygga bostadshus som längor som stärker gatans betydelse som stråk genom stadsdelen med riktning mot ”centrum” – Västertorg. Med ”bokaler” förlagda i gatuplanet förstärks gatans funktion som stråk. Även inne i kvarteren kan parkeringsytorna användas för bebyggelse i måttfull skala och med gott arkitektoniskt samspel med befintlig bebyggelse. Bilparkeringen bör i första hand ordnas i källargarage. Parkeringshus är svåra att utforma och infoga på ett bra sätt i bostadsmiljön.

Nyréns förslag visar mer insikt om och förståelse för platsens karaktär och förutsättningar jämfört med övriga förslag. Det tar fasta på existerande bebyggelse, med tillägg på platser där de kompletterande byggnaderna bidrar till att skapa tydliga rum, gårdar och rörelseriktningar inom området. Även Tengboms förslag visar en viss vilja till anpassning till den befintliga miljön.

Sammanfattning

• De flesta av de presenterade förslagen visar en alldeles för hård exploatering, som inte tar hänsyn till den befintliga miljöns karaktär med dess hus i park och närhet till natur och behovet av att vidmakthålla respektavstånd till naturreservatet. Främst Nyréns förslag, men även Tengboms förslag, uppvisar till skillnad mot övriga förslag en mer anpassad gestaltning i samspel med befintlig bebyggelse och områdeskaraktär.
• Några viktiga utgångspunkter för fortsatt projektering bör vara varsamhet med områdets tydliga 50-talskaraktär, ”hus i park” – bl a att arkitekt Stig Anckers skivhus fortfarande kommer att utgöra ett ledmotiv i stadsbilden, att gatunätets utifrånmatning inte ändras till genomfartstrafik av modell ”rutnätsstad” samt att ”skogskänslan” bevaras.
• Västertorg bör ha förutsättningar att utvecklas till en attraktiv mötesplats för området, däremot avstyrks området vid korsningen Granitvägen/Norbyvägen som offentlig mötesplats med hänsyn platsens bilorientering.
• Kv Täljstenens naturmark mot Norbyvägen bör bevaras obebyggd.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

Kristina Berglund                 Carl Erik Bergold             PO  Sporrong

Ordförande                           Styrelseledamot                2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                       2014-06-02

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Ångströmlaboratoriet, Uppsala kommun.

Dnr PLA 2013-000340. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2014-06-16. Syftet med detaljplanen är att skapa möjlighet att bygga till Ångströmlaboratoriet med ytterligare en flygel (hus 9) samt en ny byggnadskropp (hus 10) norr om befintlig byggnad genom att bygga på mark som i dagsläget används som markparkering.

FVU:s synpunkter

Den föreslagna byggnaden är okänsligt utformad. Det känns som om avsikten är att visuellt ta över platsen i stället för att försöka uppnå ett gott arkitektoniskt samspel med respekt för platsens höga kulturhistoriska värde.

Planområdet, som ingår i riksintresset för Uppsala stad, utgör en välbevarad miljö som visar funktionen som regementsstad. Polacksbacken har utgjort exercisfält, främst för Upplands regemente men tidvis även för Livregementet till häst, alltsedan 1600-talet och långt in på 1900-talet och utgör härigenom ett av de kampementsområden i Sverige som haft längst kontinuitet. Den välbevarade bebyggelsen, uppförd sedan senare hälften av 1800-talet, är till stora delar byggnadsminnesförklarad. Ångströmlaboratoriet, uppfört på 1990-talet, är väl anpassat i utformningen till den äldre kasernbebyggelsen, där den rödrosa putsen binder samman den äldre och yngre arkitekturen till en helhet, och utan att laboratoriet dominerar över kasernmiljön; ett projekt som prisats för dess fina samspel med de äldre regementsbyggnaderna. Även de återstående öppna fälten har betydelse för förståelsen av områdets månghundraåriga intressanta historia.

Den föreslagna tillbyggnaden av en flygel (hus 9) med volym, material och färg i likhet med  komplexet i övrigt bör kunna bli ett väl anpassat tillskott. Det är inte heller fel att förlägga bilparkeringen i garage och uppföra en byggnad (hus 10) på parkeringsytan norr om laboratoriet. Däremot krävs stor varsamhet vad gäller utformningen för att denna nya byggnadskropp ska samspela väl med omgivningen.

I planhandlingen anges att en utgångspunkt för föreslagen utformning av hus 10 är ”att lyfta fram Ångströmlaboratoriet i stadsbilden och för att vara en symbol för sin samtid. Den har ett eget arkitektoniskt uttryck i förhållande till huvudbyggnaden och byggnaderna i närområdet, vilket kontoret bedömer vara ett möjligt arkitektoniskt grepp för att volymen såsom ett senare tillägg ska vara tydligt avläsbart i sin kulturhistoriska och gestaltningsmässiga kontext.”

Den föreslagna byggnaden har dock en mycket stor volym och är dessutom 13 m högre (3 våningar högre) än laboratoriebyggnaden i övrigt. Utformningen är i alla avseenden kraftigt avvikande; den bryter sig ur sammanhanget genom placering, skala, formgivning och material. Dessutom visar bild 11 i planhandlingen att byggnaden med en ganska intetsägande siluett sticker upp ovanför trädtopparna – i strid med hittillsvarande princip att ny bebyggelse ej ska vara högre än träden i Kronparken och på åsen. Detta inte bara stör utan förstör det genuina intrycket av det forna regementet från den viktigaste aspekten, den från Dag Hammarskjölds väg. Ytterligare uppstickare över trädtopparna försvagar också den klassiska siluettens dominans i stadsbilden.

FVU delar i och för sig uppfattningen att varje byggnad ska vara ett uttryck för sin egen tid och också att hus 10 gärna kan utformas med ett eget arkitektoniskt uttryck i förhållande till omgivande bebyggelse. Men i detta fall befarar FVU att byggnaden slår knockout på omgivningen i stället för att utgöra ett intressant tillägg som förstärker upplevelsen av stadsrummet. FVU anser därför att förslaget bör bearbetas i syfte att uppnå en bättre anpassning till platsen med dess intressanta historia. En möjlig förbättring vore att förlägga byggnaden i vinkelrät relation till de befintliga byggnaderna. Därtill måste höjden och skalan i övrigt minskas. Regementsbyggnadernas monumentala front får inte skymmas. Kort sagt, den aktuella byggnaden kan och bör utformas så att ett arkitektoniskt samspel uppnås med omgivningen – den kan ändå ges ett eget och intressant uttryck.

Sammanfattning

FVU anser att den nya bebyggelsen bör utformas med vår tids formspråk, samtidigt som den anpassas till platsens förutsättningar för att bilda en arkitektonisk helhet med den äldre stadsmiljön. Den föreslagna utformningen av hus 10 bryter okänsligt mot den värdefulla miljön med dess intressanta historia, genom den sneda placeringen, den stora volymen och ett utmanande formspråk. Förslaget bör därför bearbetas för att uppnå ett bättre samspel med omgivningen, dock gärna med ett tydligt eget arkitektoniskt uttryck.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                                     PO Sporrong

Ordförande                                               2:e vice ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                      2014-06-02

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för kv Vimpeln, del av, Uppsala kommun.

Dnr PLA 2012-020238. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m 2014-06-13. Byggherren och markägaren Sh Bygg Fastighetsutveckling AB har tagit fram ett förslag till detaljplan. Planens syfte är att möjliggöra en byggnad för centrumverksamhet. Byggnaden föreslås uppföras i sex våningar plus en indragen takvåning och underbyggt parkeringsgarage

FVU:s synpunkter

Projektet innebär att en omvandling påbörjas av ett av entréstråken till staden utan att det finns en idé om vilken kvalitet och gestaltning man vill uppnå för stråket vid det successiva genomförandet.

Det anges i planhandlingarna att visionen är att Kungsgatan på sikt ska utvecklas till ett mera stadsmässigt område med bostäder/handel närmast centrum och kontor/handel längre söderut. Den nya byggnaden anges komma att bli ”ett startskott för utbyggnaden på Kungsgatans östra sida” och ska utformas ”med höga arkitektoniska kvaliteter”. Detaljplanen saknar bestämmelser avseende gestaltningen utöver hushöjden.

Kungsgatans omvandling kommer att omfatta många projekt som successivt genomförs. Kungsgatan är en av stadens viktigaste entréer, varför det är av stor vikt att denna successiva omvandling sker på ett sätt som leder till ett framtida arkitektoniskt väl sammanhållet och vackert stadsrum. En attraktiv stadsmiljö kännetecknas av vissa gemensamma drag samtidigt som det finns en livgivande variation.

Det finns emellertid en stor risk att den eftersträvade kvaliteten inte uppnås om avsikten är, att som detta fall, genomföra ett projekt i taget utan att ha en samlande idé om önskvärd gestaltning av gaturummet som helhet. Det räcker inte att i varje enskilt projekt föreskriva ”hög arkitektonisk kvalitet”, dessutom utan precisering vad som avses med hög kvalitet och utan bindande planbestämmelse. För att säkerställa den önskade kvalitén krävs ett gestaltningsprogram för hela stråket, ett program med riktlinjer för hushöjder, skala, material, färgsättning och grönska, som ger en garanti för en samordnad helhet och därmed ett harmoniskt stadsrum.

Sammanfattning

Som underlag för detaljplaneringen av fastigheterna utmed Kungsgatan bör föreligga ett gestaltningsprogram med riktlinjer som garanterar ett framtida stadsrum som kännetecknas av en väl samordnad helhet. Först därefter bör detaljplaneringen av de enskilda projekten genomföras.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Gatu- och samhällsmiljönämden i Uppsala kommun                                                                                  2014-05-25

753 75 Uppsala

Ang samrådsunderlag, ansökan om tillstånd vattenverksamhet för byggnation av ny bro över Fyrisån i Flottsund, Uppsala och Knivsta kommuner.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade samrådsunderlag, utsänt för samråd t o m 2014-05-28.

Den befintliga bron i Flottsund har tjänat ut och avses ersättas av en ny öppningsbar bro på samma plats. Befintlig bro har en körbana på 5 m och klarar därmed inte mötande trafik, saknar separat gång- och cykelbana och har restriktioner för tunga fordon. Den nya bron blir 13 m bred. Under förutsättning att de tillstånd som behövs beviljas kommer anläggningsarbetet att genomföras under vinterhalvåret 2015-2016.

FVU:s synpunkter

Den övergripande trafiklösningen för södra Uppsala är ännu ej klarlagd. Nyligen genomfördes samråd för förslag till fördjupad översiktsplan för en ny förbindelse över Fyrisån vid Ultuna. FVU framförde i sammanfattning följande:

”Utgångspunkten för den fördjupade översiktsplanen bör vara riksintresseområdets djupgående historiska dimensioner och dess enastående höga kultur-, natur- och rekreationsvärden och därmed bör utbyggnadsåtgärder som skadar dessa värden helt undvikas. Därför bör motorfordonstrafik hänvisas till Kungsängsleden och Flottsundsbron.”

FVU framförde i skrivelsen ett förslag att utveckla en slinga för motorfordonstrafik inkl. kollektivtrafik. En sådan slinga skulle exempelvis kunna dras på sträckan Resecentrum – Kungsängsleden – genom Ultuna – Dag Hammarskjölds väg till Flottsund – väg 255 – Resecentrum. Slinga för kollektivtrafik skulle med fördel kunna gå i båda riktningarna varigenom restiderna skulle kunna minimeras genom val av färdriktning beroende på resmålet. Se skrivelsen i sin helhet i bilaga.

Samråd har också nyligen genomförts för detaljplan för ny bro över Fyrisån, vid Kungsängsesplanaden. FVU framförde då i sammanfattning följande:

” Frågan om en bro i Kungsängsesplanadens förlängning bör inte avgöras förrän en helhetslösning för de olika trafikslagen utretts och analyserats, bl.a. en breddning av Kungsängsleden och Kungsängsbron och en ombyggnad av Flottsundsbron. Inriktningen bör vara att bron vid Kungsängsesplanaden ska reserveras för kollektiv-, cykel- och gångtrafik.”

För Dag Hammarskjöldsstråket utarbetas nu ett strukturprogram jämsides med ett planprogram för Ulleråker. I planarbetet ingår att klarlägga den överordnade strukturen för trafiken.

Många planutredningar är således aktuella för den södra delen av Uppsala. I dessa utredningar kommer trafiklösningar att föreslås i avvägning mot andra planfaktorer. FVU anser att dessa övergripande utredningar bör avvaktas – sålunda att trafiklösningen för södra Uppsala ska vara klarlagd – innan Flottsundsbron byggs om. Det är väsentligt att man inte omöjliggör en god framtida trafiklösning genom att Flottsundsbron får för låg kapacitet. Skulle det exempelvis inte i den lösning som FVU skisserar i yttrandet över den fördjupade översiktsplanen krävas en bredare bro än 13 m för att möjliggöra ett separat körfält för stomlinje/spårfält?

Sammanfattning

Den framtida överordnade trafikstrukturen för södra Uppsala bör vara utredd före planering och genomförande av Flottsundsbrons ombyggnad. Åtminstone bör det före brons projektering och byggnad vara klarlagt att ingen god lösning på trafikstrukturen i södra Uppsala förhindras på grund av att den nya Flottsundsbron eventuellt får för låg kapacitet.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

________________________________________________________________________

BILAGA

Föreningen Vårda Uppsala

Kommunledningskontoret, Uppsala kommun                                                                                           2013-12-15

753 75 Uppsala

”Översiktsplan”

oversiktsplan@uppsala.se

Ang förslag till fördjupad översiktsplan för förbindelse över Fyrisån. Uppsala kommun. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till fördjupad översiktsplan utsänt för samråd t o m 2014-01-03.

F V U: S   S Y N P U N K T E R

Utgångspunkter

Det är i och för sig utmärkt att kommunen belyser frågan om förbindelser över Årike-Fyris med olika alternativ i ett tidigt skede av planeringen som möjliggör dialog med alla berörda innan låsningar skett i beslutsprocessen. Men den omfattande fördjupade översiktsplanen belyser tyvärr endast en aspekt av alla faktorer som samspelar i stadsbyggnaden, nämligen olika trafiklösningar. Dessutom råder stor osäkerhet om viktiga förutsättningar för trafiklösningarna vad gäller möjligheterna till utökad spårkapacitet på järnvägen och eventuell ytterligare station i Bergsbrunna.

För att kunna bedöma olika lösningar vad gäller vägnät och kollektivtrafik krävs möjlighet till en samlad bedömning av samtliga viktiga planfaktorer, utöver nät för trafik även nya bebyggelseområden för bostäder och arbetsplatser, grönstruktur, kommersiell service, skolor och annan lokal service mm. Även utbyggnadstakten är en viktig faktor för att kunna bedöma hur olika etapplösningar ser ut under perioden fram till avslutat genomförande av stadsutvecklingen. För bedömning av trafikfrågorna krävs således ett mycket bredare perspektiv där samtliga planfaktorer belyses i en fördjupad översiktsplan och där grundläggande förutsättningar för kollektivtrafiken klarlagts vad gäller järnvägstrafik och koppling till stadens övriga nät för kollektivtrafik.

Utredningsområdet har unika värden genom att det ingår i

• område av riksintresse för kulturmiljövården; utredningsområdet ingår som en viktig komponent i riksintresset på grund av läget intill Uppsalaåsen längs med Fyrisån i inloppet till Uppsala,
• område med bevarandevärt odlingslandskap,
• område utmed Fyrisån som omfattas av landskapsbildskydd och strandskydd samt innefattar naturreservatet Uppsala Kungsäng,
• det planerade naturreservatet Årike-Fyris inklusive Linnéstigarna,
• område som rymmer stora naturvärden – Ultuna källa av riksintresse för naturvården, torrbackar med sällsynta och rödlistade arter, våtmarksområden, strandängar, fågelliv,
• rekreationsstråk från Uppsala stadskärna till Mälaren,
• område som utgör ett kulturarv på grundval av Linnés vetenskapliga arbete och som kan komma att bli ett av Unescos världsarv.

Dessutom bör framhållas att detta magnifika kulturlandskap av riksintresse är unikt i vårt land och med djupgående historiska dimensioner, äldre än domkyrkostaden. Detta landskapsrum ger ett perspektiv på staden och har varit, är och bör förbli ett oförvanskat och störningsfritt förrum till stadsbebyggelsen. Området är sålunda med sina höga historiska, kultur-, natur- och rekreationsvärden en enastående rik tillgång för Uppsala och dess invånare och för besöksnäringen, nu och i framtiden. Området är en symbol för Uppsala som historisk stad, som kulturstad, som centrum för vetenskaplig forskning och som ett hållbart samhälle vad gäller växt- och fågelarter. Med ökad tillgänglighet för gång- och cykeltrafik, kanske med tillskott av naturum och andra anordningar för besökare, kan områdets betydelse för Uppsalas attraktivitet och för kultur- och naturturism öka än mer.

Detta förhållande måste vara den viktigaste utgångspunkten för vägfrågans lösning. Att bygga en bro och väg för motorfordon med höga trafiksiffror som en barriär tvärs över det värdefulla området, som bryter siktlinjer, som medför större eller mindre utbredda bullermattor och som sprider partiklar över naturen är oacceptabelt. Även en förbindelse för enbart kollektivtrafik är olämplig med hänsyn till i första hand det visuella intrånget i den värdefulla miljön. Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår också att en ny vägförbindelse, även med skadeförebyggande åtgärder, bedöms medföra negativa konsekvenser för kultur- och naturmiljö, rekreation och friluftsliv, landskapsbild och vatten.

Närheten till Årike-Fyris är en oerhört värdefull kvalitet för dem som bor och kommer att bo i stadsutvecklingsområdena på ömse sidor om stråket, en kvalitet som man kan vara beredd att betala för med något förlängd restid med buss, spårväg eller bil. Mot denna bakgrund anser FVU att utgångspunkten för utredningen måste vara: Hur kan en fortsatt stadsutveckling ske i Ultuna-Gottsunda-Sunnersta respektive Nåntuna-Sävja-Bergsbrunna så att den tillgång som Årike-Fyris utgör tillvaratas på bästa sätt utan intrång av motorfordonstrafik?

Om städer ska bli långsiktigt hållbara och uppnå en attraktiv stadsmiljö av hög kvalitet krävs i första hand en minskning av biltrafiken. Erfarenheten visar att försök att tillgodose biltrafikens krav på framkomlighet ökar biltrafiken totalt sett med nya framkomlighetsproblem som följd. Det finns många exempel i världen på storstäder som gått motsatt väg, nämligen att begränsa framkomligheten för bil jämsides med rejäla satsningar på attraktiv och snabb kollektivtrafik och gena stråk för cykel- och gångtrafik. Ett exempel är Bogotá, en stad med 7 miljoner invånare, där dess borgmästare förvandlade staden med 40 % minskning av biltrafiken som följd – särskilda filer för snabbussar, 300 km cykelbanor, världens längsta gågata 17 km, en 45 km lång ”greenway” i stället för en motorväg, en bilfri dag per år. Han reser nu runt i världen och föreläser som stadsutvecklarnas guru.

Andra exempel på städer där aktiva insatser lett till kraftigt minskad biltrafik är Köpenhamn, Zürich, Eskisehir i Turkiet, Vancouver, Curitiba m fl. Lund är ett gott svenskt exempel där staden 1997 beslutade upprätta en plan för ett miljöanpassat transportsystem varefter ett konsekvent och framåtsyftande arbete skett för att minska biltrafiken genom attraktiv kollektivtrafik, utbyggnad av cykelstråk och cykelparkeringar, information och kampanjer för att påverka människors attityder mm. Resultatet har blivit en avsevärd minskning av biltrafiken; hela 90 % av lundaborna är positiva till satsningarna på miljöanpassade transporter.

Även om ett alternativ STYR (lägre kollektivtrafiktaxa, trängselavgifter, högre parkeringsavgifter, högre bensinpris och lägre bilinnehav) ingår i systemanalysen som ett beräkningsexempel präglas ändå utredningen av att framkomlighet och gena tvärförbindelser för bil är ett axiom för stadsutvecklingen. Detta trots Uppsalas klimatmål ”Uppsala är på väg mot klimatneutralitet” med målet att växthusgaserna ska minska med 30 % per invånare i förhållande till nivån 1990. Detta trots att kommunens hållbarhetsbokslut visar att utsläppen av växthusgaser totalt sett i stället visar en tendens att öka.

Varför inte inspireras av de många goda exempel som finns i flera av världens storstäder för att kunna uppfylla målen om minskad bilanvändning? En sådan satsning skulle dessutom kunna öka Uppsalas varumärke som en framsynt kommun med hög ambition vad gäller stadsmiljöns kvalitet och vilja att uppfylla klimatmålen.

Utredningen

FVU vill således påtala, trots detta tidiga skede i planeringen, att den viktigaste utgångspunkten måste vara att inga nya förbindelser för fordonstrafik (bil, buss, spårvagn, spårtaxi) bör komma till över Årike-Fyris. Enligt vår mening skulle sådana förbindelser innebära påtaglig skada på riksintresset både med hänsyn till det stora visuella ingreppet i den unika miljön men också med hänsyn till de utbredda bullermattor och den partikelspridning som skulle bli följden av alternativ med biltrafik tvärs över stråket. Dess värden för kultur-och naturupplevelser skulle drastiskt minska med ett ständigt bakgrundsbuller. Ytterligare en aspekt är att om satsning sker på transport per bil för omstigning till tåg på en eventuell järnvägsstation i Bergsbrunna krävs där stora ytor för infartsparkering mm, något som ej berörs i utredningen.

Det föreslagna sydliga läget för förbindelser för gc + buss/spårväg alternativt gc + buss/spårväg + bil är beläget endast ca 2 km norr om Flottsundsbron. Färd från Ultuna-Gottsunda-Sunnersta till Nåntuna-Sävja-Bergsbrunna via Flottsundsbron innebär en vägförlängning jämfört med det sydliga läget på ca 3 km, dvs en förlängning av restiden med inte mer än ca 3 minuter vid en hastighet på 60 km/tim! Denna marginella förlängning av restiden ska ställas emot de oersättliga värden som skulle skadas vid en utbyggnad av en ny tvärförbindelse för motorfordonstrafik. Därför bör i stället kapaciteten bedömas och erforderliga åtgärder vidtas för att Kungsängsleden och Flottsundsbron ska kunna fungera som smidiga passager för motorfordonstrafik över Fyrisån.

En viktig förutsättning för de befintliga bostadsområdena och stadsutvecklingsområdena på ömse sidor om stråket är möjligheterna att få till stånd en attraktiv kollektivtrafik. Med utgångspunkt från de stomlinjestråk som redovisas i Översiktsplan 2010 har FVU skissat på en lösning som innebär en slinga för buss alt. spårväg. En sådan slinga skulle exempelvis kunna dras på sträckan Resecentrum – Kungsängsleden – genom Ultuna – Dag Hammarskjölds väg till Flottsund – väg 255 – Resecentrum. Denna slinga för kollektivtrafik skulle med fördel kunna gå i båda riktningarna varigenom restiderna skulle kunna minimeras genom val av färdriktning beroende på resmålet. Detta förslag är en idéskiss; det finns säkert många tänkbara alternativa linjesträckningar för delsträckor på en sådan slinga.

Kontakten för kollektivtrafik med en eventuell ny järnvägsstation i Bergsbrunna i framtiden skulle kunna ske genom en kort tur- och retursträcka via en ny förbindelse för kollektivtrafik från väg 255 söder om bebyggelsen fram till stationen. Om möjligt skulle ett alternativ kunna vara att den nya förbindelsen får en fortsättning i Skogsvägen åter till väg 255. Att kollektivtrafikslingan angör till båda järnvägsstationerna kan vara en fördel för det fall snabbtåg mellan Stockholm – Uppsala inte stannar vid Bergsbrunna station.

Avsikten är, enligt vad FVU erfarit, att Vindbron ska iståndsättas vilket innebär att ett stråk skapas för korsande gång- och cykeltrafik över Fyrisån. Tillsvidare borde denna åtgärd vara tillfyllest. Om ytterligare ett korsningsläge för gång- och cykeltrafik i framtiden bedöms nödvändigt skulle en bro i det nordliga läget, alternativ 1A enligt utredningens förslag, kunna övervägas för att skapa en gen förbindelse för cyklister och gångtrafikanter mellan områdena på ömse sidor om ån samt för att öka tillgängligheten till Årike-Fyris.

Sammanfattning

• Samrådsunderlaget är för begränsat – enbart trafikaspekter – och osäkerheten är dessutom stor vad gäller viktiga förutsättningar som ökad spårkapacitet och ny järnvägsstation i Bergsbrunna för att beslut nu ska kunna fattas om framtida lösningar för väg- och kollektivtrafik. Trafikfrågorna bör ej lyftas ut och beslutas utan sammanhang med andra planeringsfaktorer såsom bostads- och arbetsområden, grönstruktur, kommersiell service, skolor och annan lokal service mm. Samtliga dessa aspekter bör sålunda belysas i en fördjupad översiktsplan. Även etapplösningar bör redovisas.
• En utgångspunkt för fortsatt planering i hela staden, och för denna södra del av staden, bör vara att genom krafttag vända trenden med ökad biltrafik och i stället utveckla attraktiva alternativ för andra färdsätt med inspiration av många goda exempel världen över och i överensstämmelse med kommunens klimatmål.
• Utgångspunkten för den fördjupade översiktsplanen bör vara riksintresseområdets djupgående historiska dimensioner och dess enastående höga kultur-, natur- och rekreationsvärden och därmed bör utbyggnadsåtgärder som skadar dessa värden helt undvikas. Därför bör motorfordonstrafik hänvisas till Kungsängsleden och Flottsundsbron.
• Tillsvidare bör en iståndsättning av Vindbron vara tillfyllest för gång- och cykeltrafik över Fyrisån dels för att få en tvärförbindelse mellan områdena på ömse sidor och dels för att öka tillgängligheten till Årike-Fyris. Om behov finns i framtiden kan ytterligare en förbindelse för gång- och cykeltrafik övervägas enligt alternativ 1A.
• För att få en bekväm och gen kollektivtrafik är en tänkbar möjlighet en slinga för buss eller spårväg  som korsar Fyrisån på Kungsängsleden och Flottsundsbron, och som går på sträckan Resecentrum – Kungsängsleden – genom Ultuna – Dag Hammarskjölds väg till Flottsund – väg 255 – Resecentrum. Slingan bör ha trafik i båda riktningarna. För det fall en station skulle komma till i Bergsbrunna bör slingan kunna utvecklas med en länk från väg 255 söder om bebyggelsen till stationen, eventuellt alternativt med fortsättning åter till väg 255 via Skogsvägen.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                Carl Erik Bergold                Bengt Jonsell

Ordförande                         Styrelseledamot                  Styrelseledamot

Brev till kommunstyrelsen i Uppsala                                                                             2014-05-18

Dags att se Uppsalas tillväxt i ett kommunperspektiv!

Att bygga öster om E4 på slätten med dess högklassiga odlingsjord, att hårdexploatera Ulleråker med dess unika natur- och kulturvärden, att snäva in riksintresseområdet för Uppsala stadskärna som redan sargats hårt av 1960-talets rivningar och att ändå bygga bostäder i Seminarieparken, trots mark- och miljööverdomstolens dom som bekräftar kvarterets värde i byggnadsminnesklass, är några av utgångspunkterna för nästa översiktsplan. Inriktningen synes vara att till varje pris pressa in så många bostäder som möjligt i staden utan tanke på konsekvenserna för stadsmiljön samtidigt som kransorternas möjligheter till större utveckling negligeras.

Sedan översiktsplan 2010 togs fram har kommunen beslutat om en betydande ökning av  utbyggnadstakten. Men vilka blir konsekvenserna av att förtäta Uppsala så hårt att stadens egenart skadas? Den höga kvaliteten i stadsmiljön med dess historiska årsringar är en viktig del av stadens varumärke. Är det inte att såga av den gren man sitter på och göra ett lika förödande misstag som på 1960-och 70-talen? Varför inte i stället ta tillvara de möjligheter som en snabb tillväxt ger att fördela utbyggnaden över alla orter, inte bara i staden? Här följer fyra starka skäl att utnyttja kransorternas potential för stadsutveckling:

1. En flerkärnig region minskar det totala resandet. Forskning i Skåne visar att satsning på en kärnstruktur med större orter i samverkan, jämfört med en mera ensidig satsning på regionkärnan, leder totalt sett till färre persontransporter. Att främja en sådan struktur skulle ligga helt i linje med Uppsalas miljömål.

2. Kransorterna blir levande noder i bygden. Exempel från andra håll i landet visar att med visioner för utvecklingen, utifrån ortens unika förutsättningar, skulle viljan att investera och flytta till kransorterna kunna öka kraftigt. Om orterna förtätas och utvecklas, gärna med trädgårdsstaden som förebild, med bostäder av olika typ, företagsbyar, mötesplatser och handel blir de också viktiga noder för möten och närservice för övrig befolkning på landsbygden. Men det går inte av sig självt – kommunen måste utifrån sitt ansvar för en långsiktigt hållbar stadsbyggnad aktivt driva dessa processer i dialog med invånare och byggintressenter.

4. Rovdriften på värdefull jordbruksmark minskar. Många varnar för att Sverige i framtiden kan bli mer beroende av inhemsk produktion av livsmedel än vi är idag. Intresset ökar alltmer för lokalproducerad mat, vilket minskar behovet av dyra transporter. Det finns således starka skäl att bevara den jordbruksmark vi har och också förstärka kopplingen mellan stad och landsbygd för att medverka till ett uthålligt jordbruk. Det är en nödvändig investering för framtiden att värna om Uppsalaslättens goda jord.

5. Uppsala stad växer utan att egenarten spolieras. Uppsalas egenart – den klassiska siluetten mot slätten, det tydliga mötet mellan staden och slätten, den mänskliga skalan och stadens gröna parkrum – är omistliga kvaliteter. Steg för steg hotas och förstörs dessa kvaliteter – höga hus som trasar sönder siluetten, verksamhetsområden med utspridda låga huslådor runt staden, projekt som förrycker innerstadens skala och parker som bebyggs. Med en kraftfull utveckling av kransorterna möjliggörs en mera måttlig förtätning, varigenom Uppsalas höga stadsmiljövärden kan bevaras.

Vi vädjar till Uppsalas politiker – fokusera inte bara på antalet bostäder. Ta tillvara detta tillfälle, med dess behov av rejäla satsningar, att planera för en livskraftig mångkärnig region samtidigt som Uppsalas egenart bevaras.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund, ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                      2014-05-05

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norby 31:74, del av, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020122. Granskning. detaljplan för Norby 31:74, del av, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020122. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t o m 2014-05-12. FVU, som avgav samrådsyttrande 2012-06-17 rörande samma område, vill nu anföra följande.

FVU:s synpunkter

FVU avstyrker i första hand förslaget helt på tidigare anförda grunder. Granskningsförslaget innehåller få förändringar jämfört med samrådsförslaget. Inga av FVU anförda samrådssynpunkter synes ha fått gehör i det fortsatta planarbetet (Se samrådsyttrandet i bilaga fr.o.m. sid 2 i denna skrivelse). FVU finner därför för sin del inte anledning att ändra uppfattning i frågan om bebyggelse på ifrågavarande naturområde.

FVU vill nu ytterligare understryka behovet av en fullständig miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB om planförslaget processas vidare. FVU hänvisar också här till vad FVU tidigare anfört i frågan om rödlistade och sällsynta arter och med hänsyn till de vilda djurens rörelsemönster samt kopplingen mellan närliggande naturreservat.

Områdets kvaliteter från naturvårdssynpunkt liksom värdet som närströvområde förminskas inte av att hela Eriksberg inom kort står inför en betydande utbyggnad i Uppsalahems regi, snarare tvärtom. I planarbete kan det aldrig vara fråga om en enkel ”först till kvarn- princip” – en planering strimla för strimla rimmar illa med de grundläggande krav som ställs i 2 kap. PBL. Det krävs sålunda en bedömning av lämplig avvägning mellan bebyggelse och grönområden för området som helhet, utifrån bl.a. naturförutsättningar, som underlag för detaljplaneringen.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund               Ulla Björkman                    Bengt Jonsell                      PO Sporrong Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

BILAGA

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                               2012-06-17

Kontoret för samhällsutveckling

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Norby 31:74, mellan Blodstensvägen och Norbyvägen,  Uppsala kommun. Dnr 2012/21122-1. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande samrådssynpunkter på rubricerade planförslag.

Bakgrund

Av förslaget framgår sammanfattningsvis följande. Detaljplanen för Norby 31:74 syftar till att möjliggöra fyra punkthus i max 8 våningar och ett lamellhus i 5 våningar med sammanlagt 140 lägenheter. Enligt fastighetsnämndens anvisningar ska minst 30% av lägenheterna vara hyresrätter och resterande bostadsrätter.

Området är idag inte bebyggt. Det utgörs av skogsmark med bl.a. många stora, gamla tallar (180 – 200 år) varav minst ett femtontal träd hyser rödlistade eller sällsynta arter som tallticka. Totalt har sex sällsynta eller rödlistade arter svamp och skalbaggar hittats vid den bedömning av ekologiska värden som föranstaltats av byggherren i planärendet. Det framgår vidare, att återväxten av grova tallar inte är så god och att naturtypen generellt minskar i staden i och med kommande exploateringar och förtätningar. Inventerarna anser det negativt från naturvårdssynpunkt om de gamla träden tas bort, den negativa konsekvensen är beroende på hur mycket av naturmarken och träden som sparas, bedömningen är dock att habitatnätverket för barrskogslevande arter ändå bör kunna fungera och att exploateringen inte innebär ett hot på nationell nivå mot arterna, men att det i det långa loppet bör diskuteras hur återväxten av grova tallar bör klaras i Uppsala. Inventerarna påpekar också, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper för Uppsala län.

Planförfattarna beskriver området som en alternativ grön koppling mellan Hågadalen och Stadsskogen och nämner att det används för närrekreation för kringliggande bostadsområden (hyreshus som förvaltas av Uppsalahem). Enligt förslaget bidrar planen till att fysiskt knyta ihop bebyggelsen i området. Det anförs att de gamla träden kommer att sparas där det är möjligt, men man tar fasta på att habitatnätverken skulle kunna fungera ändå.

Plan- och byggnadsnämnden har beslutat att planen inte riskerar att leda till betydande miljöpåverkan enligt 6 kap. 11§ miljöbalken (MB) och att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs. Länsstyrelsen i Uppsala län delar bedömningen.

Yttrande

FVU avstyrker förslaget. Närströvområdet, som planområdet utgör, behövs idag och än mer i framtiden om andra aviserade projekt om ytterligare förtätning av Eriksberg kommer till utförande. Under alla förhållanden är utredningen i ärendet otillräcklig för ett exploateringsbeslut. FVU delar alltså inte bedömningen att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB inte krävs.

Tvärtom framstår det för FVU som mycket angeläget med en fullständig MKB, inte minst mot bakgrund av inventerarnas uppgifter om den krympande tillgången på gamla tallar i Uppsalaområdet med tanke på deras betydelse som biotop för andra arter. Exploatörens egna experter framhåller de negativa konsekvenserna från naturvårdssynpunkt och oron för framtiden, även om de landar i att exploateringen inte innebär något hot på nationell nivå mot de hotade arterna. Inventerarna påpekar dock, att det saknas analyser av habitatnätverk för olika artgrupper när det gäller Uppsala kommun. FVU anser att Uppsala kommun bör eftersträva en god ”kommunal nivå” vad gäller arterna och inte tillåta att läget först blir ännu sämre. En ytterligare och mer fullständig belysning i form av en MKB behövs i ärendet. Miljöpåverkan av tilltänkt bebyggelse innebär alltså direkt förstörelse av viktig natur, stora, gamla tallar, viktiga att slå vakt om i sig och även för deras betydelse för rödlistade arter, särskilt som viss osäkerhet råder om habitatnätverken. Härtill kommer att verkan av det ökade trycket på omgivande naturreservat inte utretts.

En MKB bör också omfatta faunan i stort. Kommunen anser att sambandet mellan Stadsskogen och Hågadalen vad gäller möjligheten för de vilda djuren att röra sig däremellan är tillräckligt tillgodosett genom passagen över Norbyvägen bortom Kvickstensvägen. Många iakttagelser vittnar dock om hur bl.a. rådjur, räv och grävling korsar Norbyvägen vid det tilltänkta exploateringsområdet. Också förekomsten av fladdermöss behöver utredas. Så också frågan om kopplingen mellan naturreservaten.

Sammantaget anser FVU att kriterierna för en MKB enligt 6 kap. 11§ MB är uppfyllda, alltså att planens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, och att en bedömning enligt kriterierna i 4§ förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar jämte kriterierna i förordningens bil 4 måste leda till samma resultat.

Enligt FVU:s mening behöver planärendet inte minst ses i perspektiv av de boendes behov av närrekreationsområden. Planen har ambitionen att binda samman de bostadsområden som idag flankerar skogspartiet i fråga. Till följd av planförslaget kommer emellertid kontakten mellan existerande bostadsområden snarare att försämras. Det talas i ledande formuleringar om hur ”isolerat” Blodstensvägen ligger i skogen (s. 2).  I verkligheten är området beläget ett stenkast från Norbyvägen och inom det tilltänkta bebyggelseområdet vittnar de många tvärgående stigarna om att kontakten mellan bostadsområdena upprätthålls av de boende idag genom att de helt enkelt går genom skogen. För särskilt skolbarn och äldre fyller området väl behovet av s.k. närrekreationsområde och den kontakt med naturen, som forskningen, särskilt inom SLU, numera anser vara av stor betydelse för hälsan och välbefinnandet. Forskning har också visat att det bör vara korta avstånd mellan bostad och park för att man ska besöka den ofta. (Se Lisberg Jensen, Ebba, Gå ut min själ. Forskningsöversikt om hälsoeffekter av utevistelser i närnatur, Statens folkhälsoinstitut, R 2008:10. Se även flera studier av prof. Patrik Grahn, SLU, om utemiljöns betydelse för barn och gamla, debattinlägg av prof. Per G Berg mfl, SLU, i UNT 13 mars 2012, intervju med läkaren och forskaren vid Alnarp Matilda Annerstedt, UNT 16 april 2012).

Enligt PBL 2010 förstärktes kravet på närbelägna grönytor vid planering av bostäder. (2 kap 7§: ”Vid planläggning  […] ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns […] parker och andra grönområden”).

Kommunen borde alltså ta till sig forskningens senaste rön när det gäller naturens betydelse för  folkhälsan istället för att, som det kan synas efter flera planförslag på senare tid, ensidigt eftersträva vad som ibland kallas tätning av ”stadsväven”, en politisk figur, som också hotar den klassiska bilden av Uppsala som en kulturstad i natur. De gröna stråken, möjligheten att från själva centrum genom parker och grönområden ta sig ut på landsbygden framstår som unikt för en så pass stor stad som Uppsala ändå är och som ett värdefullt arv att förvalta. Dagens planeringspolitik syftar dock mer till fler och högre hus, evenemangscentra och köpcentra, men många röster talar, liksom FVU, också för att slå vakt om stadens karaktär (t.ex. debattinlägg av Alexander Ståhle, UNT 9 juni 2012).

Det är viktigt att lyssna också till vad Uppsalaborna själva anser. När Uppsalahem nyligen kallade till informationsmöte om stadsdelen Eriksbergs framtid, framgick det, att också Uppsalahem skulle vilja bygga ytterligare bostäder i området, siffran 1500 nämndes. Det talades varmt från arrangörens sida för det positiva med ökad stadskaraktär, mer krogar, butiker etc. Till sin uppenbara förvåning fick arrangören dock i samband med de grupparbeten som förekom erfara att samtliga grupper som högsta prioritet hade att istället värna om grönområdena i området.

Uppsalahems utbyggnadsplaner ökar enligt FVU:s mening påtagligt vikten av att inte genomföra den utbyggnad som nu aktuellt samråd avser. En ytterligare förtätning av redan bebyggda områden ökar behovet av närströvområden. Det går inte att hänvisa till att det finns förhållandevis gott om natur längre bort, d.v.s. i Hågadalen och Stadsskogen, när det gäller grupper som barn och gamla samt andra med begränsad rörelseförmåga.

Eriksberg är ett område som flera exploatörer intresserar sig för. I det läget framstår det som direkt felaktigt att ”ta en bit i taget” genom successiv planering, kommunen behöver göra en samlad analys.

Överhuvudtaget borde kommunen ta bättre ansvar, inte bara för de tänkta Uppsalabor som man planerar för, utan också för dem som nu lever och verkar i Uppsala. Ett träd utanför fönstret kan vara vad som håller en gammal människa vid liv.

Sammanfattning

• FVU anser att en miljöbedömning enligt 6 kap. 11 – 18§§ MB krävs både med hänsyn till de höga naturvärdena med rödlistade och sällsynta arter och med hänsyn till de vilda djurens rörelsemönster samt även för att klarlägga kopplingen mellan naturreservaten.
• Det tänkta exploateringsområdet, som idag nyttjas flitigt som närgrönområde för de befintliga bostäderna, bör lämnas obebyggt och kommer att behövas än mer om Uppsalahems utbyggnadsplaner kommer till stånd. Den stora betydelsen för hälsa och välbefinnande av närgrönytor framhålls alltmer i forskningen. Kravet på närgrönytor har också förstärkts i PBL.
• Ett av Uppsalas särdrag är de gröna stråken och generösa grönytor inne i bostadsområdena. För att tillvarata detta särdrag krävs en helhetssyn på stadsdelarnas utveckling när det gäller avvägning mellan exploatering och bevarande av grönområden. Att inte i planeringen ta till vara detta särdrag innebär att en av stadens väsentliga och av befolkningen uppskattade kvaliteter successivt försvinner.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker FVU förslaget i första hand. Om avsikten att bygga ändå kvarstår hemställs om MKB enlighet ovan som underlag för förslag till eventuell exploatering.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund                    Ulla Björkman                      Bengt Jonsell                  PO Sporrong

Ordförande                             Styrelseledamot                     Styrelseledamot              Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                                                       2014-05-05

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Näckvägen i  Björklinge, Uppsala kommun. Dnr PLA 2012-020174.  Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade planförslag utsänt för samråd till 2014-05-22 och ber att få framföra följande synpunkter.

FVU:s synpunkter

Med hänsyn till det centrala läget i Björklinge avstyrks gles villabebyggelse. Det är angeläget att utveckla kransorterna till levande samhällen bl a genom att öka underlaget för service och kollektivtrafik. En expansion av kransorterna medför också minskat tryck på en alltför stark förtätning i staden. En högre exploatering bör därför väljas t ex i form av rad- eller kedjehus.

Planområdet ligger cirka 500 m sydost om Björklinges centrum och busslinje på gamla E4, dvs inom bekvämt promenadavstånd, 5-10 min, från dagligvarubutik och kollektivtrafik. I planen föreslås tomter för friliggande villor, i likhet med merparten av bebyggelsen på orten. Detta goda läge bör utnyttjas bättre genom en betydligt högre exploatering än den som föreslås.

Som FVU har påpekat i andra planärenden är det svårt att förstå att den mest ytkrävande av alla bostadsformer, ett eget hus på en stor tomt, föreslås i centrala lägen i kransorterna samtidigt som ambitionen i staden å andra sidan är en så kraftig förtätning att väsentliga stadsbyggnadskvaliteter åsidosätts. Dessutom bör man sträva efter en blandning av olika boendeformer, inte bara villor.

Trädgårdsstaden är en utomordentlig förebild för kransorternas utveckling. Trädgårdsstaden kännetecknas av en väl ordnad rumslighet,  måttlig skala, blandning av hustyper, blandning av bostäder och verksamheter, egna små trädgårdar samt tydliga gaturum inramade med grönska. En relativt hög täthet  kan uppnås samtidigt som resultatet blir en attraktiv stadsmiljö. Forskning visar att trädgårdsstaden är en mycket uppskattad stadstyp vilket inte minst framgår av de höga försäljningspriserna i både äldre och yngre trädgårdsstäder. Så varför inte inspireras av denna stadstyp och i detta läge i stället bygga kedjehus eller radhus och därmed fördubbla eller t o m tredubbla exploateringen?

Riktlinjer för husens utformning saknas i planförslaget. Erkänt attraktiva stadsmiljöer kännetecknas ofta av en helhetsverkan som uppnås genom en sammanhållen färgsättning,  gemensamma materialval och ordnad grönska i gaturummen. FVU föreslår därför att detaljplanen förses med vissa bestämmelser angående gestaltningen av byggnader och gaturum i syfte att få till stånd en behärskad variation inom en samordnande ram. Alternativt bör planen förses med ett gestaltningsprogram.

Enligt PBL 4 kap, 16 § får kommunen i detaljplan bestämma placering, utformning och utförande av byggnadsverk. Vissa gemensamma riktlinjer för att uppnå en god helhetsverkan kan således inte anses strida mot 4 kap. 32§ där det anges att detaljplanen inte får vara mera detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte, vilket av kontoret i vissa planärenden har framförts som skäl att inte ange riktlinjer för utformningen. Kommunen har tvärtom ett stort ansvar för stadsmiljöns kvalitet, bl a genom detaljplanernas utformning, och bör därför använda sig av möjligheten till viss reglering.

Sammanfattning

FVU föreslår att exploateringsgraden ökas med hänsyn till det centrala läget i orten. Radhus eller kedjehus skulle innebära en välbehövlig variation av bostadstyper i Björklinge, som idag helt domineras av friliggande villor. Vidare bör planen förses med bestämmelser eller kvalitetsprogram för att uppnå en god helhetsverkan i stadsmiljön.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund

Ordförande

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                        2014-04-13

753 75 Uppsala

Ang detaljplaner utsända för granskning i Uppsala kommun:

Husbyborg 1:82 m fl. Dnr 2012/20136-1.

Kv Heimdal, del av. Dnr 2012-020074.

Bruno Liljeforsgatan. Dnr 2012-020209.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplaner, utsända för granskning. Eftersom FVU vill framföra gemensamma principiella synpunkter på utformningen av planförslagen redovisas synpunkterna för de tre ärendena i samma yttrande.

FVU:s synpunkter på de tre planförslagen

FVU hävdar sammanfattningsvis att i alla tre planförslagen råder stora brister vad gäller omsorg om arkitektur och stadsbild och att förslagen bör bearbetas enligt de synpunkter FVU framfört vid samråden.

Husbyborg

FVU anförde vid samrådet bl.a. att planförslaget borde förses med vissa planbestämmelser när det gäller byggnadernas utformning för att uppnå en hög arkitektonisk kvalitet och en sammanhållen stadsbild.

Dessa synpunkter bemöts överhuvudtaget inte i samrådsredogörelsen.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att kontoret tydligen inte anser att det krävs någon form av styrning för att uppnå en sammanhållen stadsbild i verksamhetsområden, dessutom områden som ligger i anslutning till stadens infarter. Ska stadens avgränsning mot slätten successivt bli en yttre ring av utbredda verksamhetsområden utan arkitektonisk kvalitet? Stadens expansion handlar inte bara om att bevara den historiska stadskärnan den handlar också om att skapa nya attraktiva miljöer, att låta den befintliga stadens kvaliteter bli en utgångspunkt för utformningen av nya områden för att bevara Uppsalas identitet.

Kv Heimdal

FVU anförde vid samrådet bl.a. att de föreslagna tillbyggnaderna till f.d. Hästens skofabrik skulle rasera byggnadens höga kulturhistoriska värde samt att bostadshusens utformning och storlek bör anpassas till platsens förutsättningar; d.v.s. den fria sikten från Svartbäcksgatan mot Domkyrkan måste bestå ograverad och byggnadens arkitektur anpassas till den f.d. skofabriken.

Länsstyrelsen anförde liknande synpunkter, dels att planen inte tillräckligt tydligt visar hur riksintresset – siktlinjen längs Svartbäcksgatan in mot Uppsala domkyrka – påverkas och säkerställs och dels att de föreslagna tillbyggnaderna av f.d. Hästens skofabrik negativt kan påverka byggnadens särpräglade arkitektoniska utformning.

Dessa synpunkter bemöts i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret bedömer att eftersom man under infarten till Uppsala ser ”både domkyrkan och Uppsala slott vid sidan av gatan, i ett monumentalt perspektiv som dock bara uppfattas glimtvis” och eftersom domkyrkan, från Torbjörns torg, skyms ”ur många synvinklar redan av förhållandevis låga hus på Svartbäcksgatans västra sida” så bedöms fyra till sex våningar i kv Heimdal vara förenliga med siktsektorn mot domkyrkan. När det gäller f.d. Hästens skofabrik anförs att byggnaden ”under hela det senaste århundradet byggts om och till, varpå tillbyggnader senast rivits. Detta innebär att byggnaden har en dynamisk karaktär, där fasaden klarar olika typer av förändringar”.

Med andra ord avfärdas synpunkterna med att eftersom siktlinjen mot domkyrkan redan skyms på många platser kan man gott fortsätta på den inslagna vägen. Och eftersom f.d. Hästens byggnad byggts om (en prisbelönad restauration år 1994 av arkitekten Niels Torp) så är det fritt fram för nya förändringar utan känsla för husets höga arkitektoniska värde.

Bruno Liljeforsgatan

FVU anförde sammanfattningsvis vid samrådet bl.a. att ambitionerna vad gäller bebyggelsens gestaltning bör preciseras i ett gestaltningsprogram utifrån platsens landskapskvalitet på basis av en rumsanalys (områdets förutsättningar vad gäller angränsande bebyggelse och landskapets innehåll). De föreslagna punkthusen på 16 våningar bryter sig på alla sätt ur planen och svarar emot en inlånad storstadsvision – på denna jord- och landskapsnära plats finns inget som helst stadsbyggnadsmässigt motiv för så höga hus. Husen bör därför sänkas till ca 7-8 våningar. Även länsstyrelsen noterar i sitt yttrande att denna hushöjd är ovanlig i Uppsala och att förhållandet till stadens klassiska siluett bör belysas.

Dessa synpunkter bemöts sammanfattningsvis i samrådsredogörelsen på följande sätt. Kontoret

bedömer att ”de höga husen markerar Gränby som stadsdel och skapar en identitet. En utveckling av stadsdelen på detta sätt bedöms kunna tillföra sociala, ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga värden. Bebyggelsen ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet”. Vidare anför kontoret att byggnaderna inte kommer att påverka Uppsalas klassiska siluett. Övriga av FVU framförda synpunkter avseende bebyggelsens utformning, placering, gångstråk mm bemöts överhuvudtaget inte  i samrådsredogörelsen.

Kontoret har uppenbarligen inte förstått poängen med de synpunkter som framförts av FVU. Frågan handlar inte bara om vissa siktvinklar. Uppsalas siluett är ovanligt entydig och ovanligt läsbar från många håll. Slottet och domkyrkan är stadens ovedersägliga monumentala höjdpunkt och enligt Översiktsplan 2010 gäller att ”Stadens karaktäristiska siluett är en identitetsskapande kvalitet som ska vårdas”. Bruno Liljeforsgatan är för övrigt inte det enda projekt där mycket höga hus föreslås/diskuteras. Med många nya ”identitetsskapande” höjdpunkter kommer så småningom stadens självklara tyngdpunkt i mental skugga och förlora i symbolvärde. Dessutom vill FVU påtala att höghus inte ger sociala mervärden, tvärtom. Det är stadslivet i attraktiva stadsrum som ger sociala mervärden.

Sammanfattning

FVU konstaterar att stadens karaktär successivt förändras utan estetisk och arkitektonisk ambition. Frimärksplan efter frimärksplan läggs fram utan en samlande idé om helheten. För att uppnå en attraktiv stadsmiljö krävs kvalitet, skönhet och trivsamhet. Som FVU tidigare har framfört, är det hög tid att staden nu i en demokratisk process tar fram ett arkitekturprogram med riktlinjer som innebär en garanti för att Uppsalas identitet bevaras och förstärks i fortsatt stadsbyggnad.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Kristina Berglund         Carl Erik Bergold         Sten Åke Bylund         Kristina Dahlberg

Ordförande                    Styrelseledamot           1:e vice ordförande      Styrelseledamot