ang dpl för del av kv Arne Tiselius, dnr. 2013-1707. Samråd

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                        2016-01-11

753 75  Uppsala

Ang. detaljplan för del av kvarteret Arne Tiselius, Dnr. 2013-1707. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m  2016-01-12 och vill anföra följande.

Planen omfattar ett område med varierad topografi och en inramning av bebyggelse med t skiftande karaktär vilket även borde vara utgångspunkt för hur nytillskotten skall hanteras. Det vore dock en fördel om byggnaderna i form färg och skala anpassas till byggnaderna söder om planområdet.

Planen anger bostadslängor i 4-6 våningar kring en gård upphöjd över ett garageplan. En kompakt anläggning som knappast kan sägas samspela med omgivningen. Sluttningsläget borde hanteras på ett sätt som bättre utgår från topografin och balanserar skalorna i omgivningen.

I planbeskrivningen framhålls (s.4) en lösning med gestaltning som bidrar till att ”en boendemiljö skapas med goda ljud och ljusförhållanden.” Solstudierna (s 21) visar, tvärtom, hur den kringbyggda gården blir skuggad till och med sommartid, byggnadshöjden borde därför sänkas till 5

våningar.  Det vore en fördel om den södra och östra längan byggdes samman för att minska bullret från Luthagsleden.

Förslaget anger varierade hushöjder, men borde då bättre anpassas till topografi och hänsyn ljusförhållanden. Nu föreslås en sexvåningslänga som en skärm i söderläge, höjden borde sänkas till 4-5 våningar i likhet med nuvarande byggnad i söder där tre hopfogade huskroppar, förskjutna i höjdled tar upp nivåskillnaden längs gatan på ett lyckat sätt. Detta skulle ge bättre ljusförhållande på gården. Den västra längan skulle med fördel kunna vridas något parallellt med Gösta Wahlströms väg medan den norra längan kunde läggas närmare Otto Myrbergs väg mot nordost, vilket skulle ge ett större gårdsrum.

Infarterna till garagen under gården borde flyttas mot Otto Myrbergs väg vilket skulle minska trafiken i området.

Uppsala dag som ovan

Olof Antell, ordförande                                                           Carl Erik Bergold, styrelseledamot

Inte trovärdigt om hållbart Ulleråker (UNT nätartikel 2015-12-11)

Inte trovärdigt om hållbart Ulleråker
(UNT nätartikel 2015-12-11)

Erik Pelling bemöter kritiken av Ulleråkersplanerna som “grundlösa farhågor” (UNT 24/11 2015). Hållbarhet lyfts fram som argument för den höga exploateringen, som dock är långt ifrån hållbar, skriver Föreningen Vårda Uppsala.

DEBATT – REPLIK

I planprogrammet för Ulleråker redovisas mångordigt områdets höga kvaliteter – kulturmiljön med värdefulla institutionsbyggnader, landskapsrum och parkmiljöer. Men förslaget till stadsutveckling är så hårdhänt med så hög exploatering att dessa värden inte kommer att kunna bevaras.

Som jämförelse kan nämnas att med start i början av 1990-talet byggdes 700 lägenheter i södra delen på en yta motsvarande en fjärdedel av hela Ulleråkerområdet. Området är föredömligt i sin goda anpassning i skala och utformning till den värdefulla natur- och kulturmiljön.

Om norra delen av Ulleråker exploateras med samma täthet skulle där rymmas cirka 2 000 lägenheter – att jämföra med nu aktuella planer på 8 000 nya lägenheter.

Förslaget till den fyra gånger så höga exploateringen jämfört med de befintliga bostadskvarteren i södra delen bryter skalan och överblicken i området samt visar att de höga natur- och kulturvärdena kommer att gå till spillo. Det avslöjar hur lite realism det är i Pellings uttalande att ”det är ett privilegium att bo i ett historiskt område som ligger centralt och samtidigt så naturskönt”.

Hållbarhet är tyvärr ett begrepp som missbrukas alltmer – man tycks tro att ju tätare bebyggelse desto mera hållbart.

Ett av de nationella miljökvalitetsmålen, ”God bebyggd miljö”, ger viktiga utgångspunkter för planeringen. Det kulturella, historiska och arkitektoniska kulturarvet ska värnas. Behovet av park- och grönområden ska tillgodoses både med hänsyn människors – inte minst barns – behov av närhet till grönområden för rekreation och till att det behövs allt större grönytor för att ta hand om regnvatten till följd av klimatförändringarna. En god vardagsmiljö ska utvecklas som ger skönhetsupplevelser och trevnad. Hållbarhet är alltså inte bara en fråga om högsta möjliga täthet.

En hållbar stadsutveckling innebär så många fler aspekter som måste avvägas mot graden av täthet.

Det är inte hållbart att riva välbevarade institutionsbyggnader av högt kulturhistoriskt värde där ”miljöskulden” vid byggandet för länge sedan är avbetalad, att nonchalera behovet av park- och grönområden till men för människors hälsa och mötet med klimatutmaningarna, samt att bygga så tätt att resultatet blir en stadsmiljö utan sol och grönska.

Först köper kommunen marken för en skyhög köpeskilling på 1,8 miljarder, vilket förutsätter att man bygger 8 000 lägenheter för att kalkylen ska gå ihop – detta innan man i en demokratisk process analyserat och prövat olika alternativ till stadsutveckling. Därefter påbörjas en process om ett planprogram, men innan samrådet är klart och en så viktig fråga som påverkan på grundvattnet i åsen är klarlagd så beslutar kommunen att påbörja detaljplaneringen med högsta tänkbara exploateringsgrad som ingångsvärde. Inte ens grundvattenfrågan tycks bekymra Erik Pelling.

Projektet Ulleråker bedrivs således i fel ordning och på ett sätt som gör den demokratiska processen meningslös.

Kommunen erlade en köpeskilling på basis av ett önskat antal lägenheter utan att dessförinnan klarlägga vilken exploateringsgrad Ulleråker tål med hänsyn till de höga kultur- och naturvärdena och målet att skapa en god stadsmiljö.

Att Ulleråker skulle bli en förebild för en genomtänkt hållbar stadsbyggnad är inte trovärdigt.

Stadsplaneringen i Ulleråker och i kommunen i övrigt verkar tvärtom framförallt präglas av stress och vackra ord, varför? Kommunen tycks ha abdikerat från sitt ansvar att utifrån en helhetssyn planera för en långsiktigt hållbar (i dess verkliga mening) och attraktiv stadsmiljö där stadens egenart och kulturarv tas tillvara som en resurs, en resurs som inte minst har stor ekonomisk betydelse för framtiden.

För Föreningen Vårda Uppsala

Kristina Berglund, StyrelseledamotSten Åke Bylund, 1:e vice ordförande

ang dpl för sydvästra Gränby centrum, granskning, dnr 2013-2591

Föreningen Vårda Uppsala

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                     2015-12-09

753 75 Uppsala

Angående detaljplan för sydvästra Gränby centrum, granskning tom 2015-12-09. Dnr2013-2591.

Föreningen Vårda Uppsala har tidigare vid samråd haft synpunkter på planförslaget.

Vi noterar nu som positivt att vägmarken närmast Gränby gård tagits bort och att en sammanhängande parkmark bättre skapar distans till gårdens miljö.

Vår främsta invändning kvarstår: Varför måste byggnaderna i den norra delen vara 9 våningar höga. Den gängse skalan i ny bostadsbebyggelse i Uppsala är ju annars 6-7 våningar.  9-våningshusen stör inte bara upplevelsen av Gränbyparken och miljön kring Gränby gård. De bildar dessutom en massiv, skuggig baksida med trist utsikt mot den vidsträckta parkeringen och över det nya p-husets och stormarknadens enorma taklandskap. Varje försök till nyansering skulle vara positivt!

I övrigt hänvisar vi till tidigare skrivelse.

Uppsala dag som ovan

Olof Antell, ordförande               Carl-Erik Bergold,               Po Sporrong

Paradgata? Några reflexioner

Tar vi vara på den kvalitet som återstår?

Så låt oss ta vara på det som finns kvar av Uppsala innerstades resterande kvaliteter, skriver Olof Antell

Paradgata? Några reflexioner

” Och så kom vi till en sta, där stod husen ra i ra”. Så står det i Arosenius barnbok Kattresan. Det är ju en enkel och bra beskrivning av hur en stad ser ut. Sen måste man lägga till ett centralt placerat torg, en kyrka, ett rådhus, ett stadshotell, en större skolbyggnad, en hamn sedan en järnvägsstation med tillhörande park, ett sjukhus, en begravningsplats och förstås en stadspark. I vissa städer ett slott, en domkyrka, en teaterbyggnad och ett universitetshus. I äldre städer finns rester av en medeltida stad kring kyrkan och en mer strikt ordnad bebyggelse i fyrkantiga kvarter kring torget och järnvägsstationen. Så ser också Uppsalas stadskärna ut.

Liksom de flesta svenska städer har en betydande del av staden rivits på 60- och 70-talen och ersatts med ensartade affärskvarter och gågator. I Uppsala revs merparten av alla gamla trähus i staden öster om Fyrisån och något färre väster om ån där fler hus var byggda i sten och tegel. Men i Luthagen bortom Skolgatan revs det friskt och utan urskillning. Även det Rappska huset vid Sysslomansgatan med sin praktfulla jugendfasad, offrades åt grävskoporna!

1643 års stadsplan präglar ännu det som nu är stadens centrum. Ett torg med en huvudgata i varje väderstreck som leder ut ur staden. Det är en stadsplan med romersk förebild, ett mer än två tusen år gammalt mönster för hur en stad bör organiseras. Kring torget uppfördes mer betydande byggnader och ett rådhus. I kvarteren kring huvudgatorna handels och hantverkargårdar med bostadshus längs gatan och uthus, stall och ladugårdar, magasin och byggnader för tillverkning och lager i kvarterets inre. I dag finns mer samlade rester av denna bebyggelse kvar i Svartbäcken mellan S:t Olofsgatan och Skolgatan. Under 1800-talets andra hälft och kring sekelskiftet byggdes större hus längs Bangårdsgatan, och Kungsgatan som med stationsbygget 1866 blev viktiga huvudgator. Kring torget uppfördes några ståtliga hus och rådhuset fick ny kostym.

I hundra år växte staden sedan i lugn takt fram till 1958. Då kom en stadsplan i modernistisk anda som blev startskottet för rivningen av innerstaden. Vackra hus med både bostäder och handel ersattes av nya trista butiks- och kontorshus, och gator skulle breddas för att släppa fram buss- och biltrafik, men dessbättre blev inte allt som planerats genomfört.

Föreningen Vårda Uppsala bildades som en reaktion på rivningen av det Lokkska huset vid Stora torget och på det till torgmiljön illa anpassade nya Tempohuset med sin märkliga betongfasad. Nu 55 år senare ser vi resultatet av en om- och nybyggnad på samma plats som om möjligt ännu sämre tar fasta på torgets karaktär och den omgivande bebyggelsen. Häromveckan invigdes också den första etappen av den så kallade Paradgatan, i stort sett bara en upprustning av trottoarer och gatubelysning på Drottninggatan från Nybron upp till Carolina. Men var det inte i somras något av Speers anda över de gigantiska armaturstolparna med sina standar? Som om backen vore redo för taktfast marscherande kängor. I tillfällig julskrud är denna association dessbättre inte lika tydlig. Och Carolina Redivivas stiliga fasad? Den kan inte mer ses eller fotograferas på håll utan att den nykaklade värmecentralen hamnar i blickfånget.

Nu återstår resterande etapper. Stora torget och angränsande gator och gränder är starkt påverkade av det dominerande plåthölje som täcker Åhlenshuset. Men annat oroar nu. Det vore önskvärt att bussarna även i fortsättningen tilläts parkera vid torget i stället för vid Vaksalagatan. De eleganta glaskurerna från torgets förra renovering borde få bli kvar och den gamla gjutjärnskandelabern behålla sin plats. Torget har varit en central punkt för stadens kollektivtrafik alltsedan spårvagnarna träffades på torgets mitt. Det ger torget liv och gör det till en naturlig mötesplats. Det är där man som resenär in till centrum vill stiga av.

Vaksalagatan från Dragarbrunnsgatan och framåt är sedan länge breddad och anpassad till trafikapparaten. Usikten österut på Vaksalagatan är ingen vacker syn. Den fula och nedklottrade järnvägviadukten bryter snöpligt gatan och blir inte lätt att åtgärda. Passagen under järnvägen vid Resecentrum visar vilken svår uppgift det är fråga om. Planerna på att göra om samma misstag vid S:t Persgatan och S:t Olofsgatan bör därför skrinläggas. En enkel gång- och cykeltunnel vid S:t Olofsgatan räcker. Man kan gott vänta på att tågen passerar om man valt just den färdvägen med sin bil. Det är ju gång-, cykel- och kollektivtrafik som ska prioriteras nu. Efter järnvägsbron fram till Vaksala torg domineras omgivande bebyggelse av Konserthuset med dess överdrivna skala. Här finns ännu några kvarter med äldre byggnader och vid torget bland annat Leches vackra skolbyggnad. Med konserthusbygget försvann ett helt 1800-talskvarter. Det stiliga huset med den anrika cykelaffären i dess hörn mot Vaksalagatan får vi aldrig tillbaka.

Så låt oss framförallt ta vara på det som finns kvar av innerstadens resterande kvaliteter, dess ljusa gaturum, husens detaljrikedom och deras färg- och materialvariationer, den måttliga skalan. Vi har mer att lära av av 1800-talet och det tidiga 1900-talets stadsbyggande än av dagens enahanda modernism. Gator och byggnader ska liksom musik byggas med känsla för skönhet och förmedla det också.

För Föreningen Vårda Uppsala

Olof Antell, ordförande

ang. Stadsliv i mänsklig skala – Uppsalas innerstadsstrategi, dnr: KSN-2014-0505. Samråd.

innerstadsstrategin@uppsala.seuppsala.kommun@uppsala.se 2015-11-12

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun

753 75 Uppsala

.

Ang. Stadsliv i mänsklig skala – Uppsalas innerstadsstrategi.

Dnr: KSN-2014-0505. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till Innerstadsstrategi utsänt för samråd t.o.m. 2015-11-15.

Sammanfattning

Handlingen för Innerstadsstrategin har en bra struktur och innehåller många goda förslag för en attraktiv och levande stadsmiljö. FVU har dock många synpunkter och förslag och saknar i handlingen framförallt en tydlig strategi när det gäller aktsamhet om kulturarvet och inriktning för arkitektur och stadsbild. Det är en brist att den aviserade arkitekturpolicyn inte läggs fram samtidigt som Innerstadsstrategin. Sammanfattningsvis vill FVU framförallt framhålla följande:

Enligt prognosen ska 100 000 nya Uppsalabor beredas bostäder dvs ca 35 000 bostäder motsvarande en snittproduktion på 1000 bostäder/år fram till år 2050. FVU konstaterar att detta antal stämmer illa med det nybyggnadsbehov på ca 3000 lgh/år som kommunen framför i olika sammanhang. En lugnare utbyggnadstakt på ca 1000 lgh/år, som alltså verkar överensstämma med prognosen, skulle ge betydligt bättre möjligheter för en omsorgsfull stadsplanering än som nu sker.

FVU ifrågasätter utbredningen av områden för intensivt stadsliv i vissa fall, särskilt vad gäller riktningen mot öster, norr och nordväst, eftersom en sådan förändring skulle medföra rivningar i etablerade områden med högt skyddsvärde.

När det gäller Främre Kungsängen planeras enligt rykten rivning av kontorsbyggnader i kv Hugin. Byggnaden är en märkesbyggnad av erkänt hög arkitektonisk kvalitet och bör bevaras. Ett annat skäl för att bevara byggnaderna är att dessa är av god teknisk kvalitet och att rivning därför skulle innebära slöseri med ändliga resurser.

Förändringen av Råbyvägen och Vaksalagatan till s k stadsgator ifrågasätts eftersom trafikmiljön inte möjliggör en god miljö för boende och stadsliv.

Utbudet av kultur är en viktig ingrediens i ett vitalt stadsliv. FVU vill bl a framhålla att det nya konstmuseet med fördel bör lokaliseras till ett lättillgängligt läge exempelvis till Ångkvarnens lokaler, vilket skulle betyda en utmärkt injektion till Kungsängens bostadsområde i blandningens tecken. Ett alternativt läge för konstmuseet är Hamnplan.

FVU manar till varsamhet vid kompletteringar i Odinslund, som utgör del av en officiell miljö sedan medeltiden med dess stråk mellan Domkyrkan och Slottet. Eventuella nya byggnader måste anpassas i skala och läge till den känsliga miljön och bör främst innehålla offentlig verksamhet.

Det är utmärkt att värna om stadens siluett, ett av de mest unika dragen i Uppsalas stadsbygd.  FVU ifrågasätter dock utgångspunkten att höga byggnader ska undvikas endast i siktstråken. Att överhuvudtaget bygga höga hus, dessutom utan den symboliska betydelse som stora och höga byggnader haft i äldre stadsbyggnad, innebär en drastisk förändring av stadens karaktär, något som knappast skulle accepteras i historiska städer på kontinenten. En omvandling av staden med höghus som sticker upp överallt innebär med andra ord en drastisk och oacceptabel förändring av ett kulturarv av internationell vikt.

Utveckling av FVU:s synpunkter

Kapitel 1

Sammanfattning

Nyckelorden blandstad, stadsbild och kulturhistoriskt arv, handel, är bra utgångspunkter. Så även prioriteringen av gång- och cykeltrafik samt en tydligare struktur på kollektivtrafiken samt att privatbilismen får stå tillbaka. Självklart är de offentliga rummens betydelse och strävan efter en blandad stad – att i det allt överskuggande bostadsbyggandet kräva lokaler för annan verksamhet i bottenvåningarna, åtminstone i attraktiva stråk, och att bereda plats för inslag av kontor.

Innerstadsstrategin – kopplar till ÖP

Bra målformuleringar i utgångspunkter och inriktning.

Områdets avgränsning

Den redovisade avgränsningen av innerstadsområdet är vag men rimlig.

Därför behövs en strategi

Prognosen för Uppsalas tillväxt till 2050, på 35 år, pekar på i genomsnitt ca 310 000 invånare, dvs ett tillkommande bostadsbehov för ca 100 000 nya Uppsalabor, vilket innebär ca 35 000 bostäder. Alltså i snitt en årsproduktion på ca 1000 lgh.  Det är ju något helt annat än det upptrissade läge som dagligen beskrivs som ett nybyggnadsbehov av ca 3000 lgh/år, och som tar sig uttryck i framforcerade ofärdiga planer för hela stadsdelar. Detta är egentligen en aspekt vid sidan av innerstadsstrategin och som i första hand berör översiktsplanen, men som är en grundläggande förutsättning bl a för den fysiska planeringen och för investeringar i social service m m fram till 2050.

En tydlig gemensam samsyn och klara spelregler för centrala staden är av stor vikt, och här måste tjänstemän och politiker i kraft av planmonopolet sätta ned foten för att de goda mål som formulerats i Innerstadsstrategin skall kunna förverkligas i form av detaljplaner och bygglov. Människan i centrum och en kommunal arkitekturpolicy är goda utgångspunkter. Det är en brist att inte arkitekturpolicyn upprättats jämsides med innerstadsstrategin.

Kapitel 2

Vision: Stadsliv i mänsklig skala

Här utvecklas målen som redan kommenterats i kap 1/Sammanfattning ovan. Därutöver vill man utgå från människans sätt att nyttja och uppleva staden, att staden upplevs i ögonhöjd. FVU instämmer i detta.

Kapitel 3

Strategi: stadsliv på kartan

Här sägs att ”Vid förändringar måste man ta hänsyn till befintliga kvaliteter i stadskärnan och i de offentliga rummen”, vilket ju är en av FVUs käpphästar.  På kartan STADSLIV redovisas utbredningen av de områden man menar innehåller stadsliv idag, 2030 respektive 2050. Framför allt utbredningen 2050 föranleder ifrågasättande, särskilt vad gäller i öster, norr och nordväst. Här skulle i så fall idag etablerade, renodlade bostadsområden, oftast bostadsrättföreningar, omvandlas till innerstadskvarter, butiks- och cafégator. En sådan förändring måste förutsätta omfattande rivningar, vilket inte är acceptabelt eftersom stora områden är klassade som skyddsvärda. I yttre Kungsängen och främre Boländerna däremot känns en utveckling mot blandad stad med mötesplatser för kultur och andra aktiviteter möjlig eftersom omvandlingen ännu inte skett. Minst trovärdig känns knutpunkten i korsningen Råbyvägen – Vattholmavägen.

Strategin i korthet

Här beskrivs innerstadsstrategins upplägg, med resonemang kring de fyra kartorna. FVU ger sina kommentarer i anslutning till den följande behandlingen av respektive karta.

Utvecklingsområden som katalysatorer

Här ges detaljerade områdesbeskrivningar till karta STADSLIV.

Främre Kungsängen: FVU oroar sig för de signaler som kommit om att riva den stora kontorsanläggningen i kv Hugin, där Länsstyrelsen tills helt nyligen haft sina lokaler. Byggnaden, från mitten av 1970-talet, är en av Uppsalas tidiga märkesbyggnader, ritad av Carlbring & Englund, och presenterad i tidskriften Arkitektur, vilket var och är mycket exklusivt vad gäller Uppsala. Byggnaden bidrar tillsammans med det f.d. riksbankshuset och den skulpturala utsmyckningen i hög grad till att göra Kungsängstorg till en av Uppsalas arkitektoniskt mest högklassiga platser, och redan idag finns ju det gröna sambandet med hamnen och Hamnplan. Förutom att dessa kontorsbyggnader i kv Hugin representerar ett högt arkitektoniskt värde är det också sett från ett hållbarhetsperspektiv anmärkningsvärt att föreslå rivning av byggnader i gott tekniskt skick med redig planlösning och som alltså borde kunna byggas om för olika typer av användning.

Vad som antytts är att de arbetsplatser och den restaurang som byggnaderna rymmer skall ersättas med bostäder, vilket helt strider mot det viktiga målet blandstad. Årummet bör inte privatiseras med bostäder utan användas för officiella ändamål. På Hamnplan finns ett möjligt alternativ till läge för ett nytt konstmuseum, som skulle ge ökad status åt den nya bostadsstadsdelen och följa upp det kultur-/konststråk som skapats längs Östra Ågatan. Vidare bör nämnas att förlängningen av Dragarbrunnsgatan söderut är ett klokt förslag.

Främre Boländerna: FVU delar uppfattningen att äldre karaktärsbyggnader skall bevaras och återanvändas, exempelvis pianofabriken. FVU välkomnar att ett planprogram tas fram med tanke på de förväntningar på mycket hög exploatering som markägare presenterat i media.

Råbyvägen: Här känns iden om en knutpunkt för stadsliv i mänsklig skala svårgenomförbar, på grund av den storskaliga, ensidiga bostadsmiljö som just uppförts här. Här ser vi också prov på ett principiellt feltänkande när det gäller att utvidga stadslivet, nämligen iden att omvandla de starkt trafikerade lederna, som t ex Råbyvägen och Vaksalagatan, till s k stadsgator, huvudsakligen genom att bygga bostadshus utmed gatorna. Här skapas en dålig bomiljö, forskning visar på ökad risk för hjärt/kärl- och demenssjukdomar i trafik- och bullerutsatta lägen. Vem vill flanera eller sitta på uteservering i en sådan miljö?

Sjukhusvägen och Vaksala torg: FVU har inget att tillägga.

Sysslomansgatan: FVU är positiv till att en bättre miljö för gående och cyklande skapas. De bostadstillägg som kan göras är begränsade i och med att kvarteren redan har en hög exploatering.

Rörelse jämte karta RÖRELSE

Här är det övergripande målet att planera för gående, cyklar och kollektivtrafik på privatbilismens bekostnad, något som också är en del av att skapa ett hållbart Uppsala. FVU kan bara instämma i strävan efter att skapa en attraktiv stad för gående. Likaså att skapa en bättre cykelstad. På cykelkartan saknar vanecyklister hela stråket från Ringgatan längs ån till Saluhallen. Likaså det användbara stråket Linnegatan – Jernbron – St Johannesgatan. Dessutom stråket från Ringgatan till Svartbäcksgatan genom kv Fyrisvallen och Idun.

En gång- och cykelbro i Vretgränds förlängning bör prövas med tanke på Vretgränds nya roll som cykelled under Resecentrum. Stora krav måste ställas på lätthet och spänst i konstruktionen. Även i detta fall måste vidarekopplingen till cykelstråken i Stadsträdgården och mot sjukhuset bli komplicerad. FVU motsätter sig järnvägsunderfarten i St Persgatan, som definitivt skulle skära staden mitt itu även för gående och cyklande. FVU ser positivt på att flera s k gåfartsgator skapas, och har tidigare föreslagit delar av Östra Ågatan. Vi föreslår också att Kungsängsgatan blir gåfartsgata ända ner till Kungsängstorg och Strandbodgatan.

Kollektivtrafikförslagen verkar genomtänkta, t ex att Sysslomansgatan avlastas och att några busslinjer fortfarande skall passera Stora torget. Här föreslås att Råbyvägen och Vaksalagatan förutom stark biltrafik också skall ha hög koncentration av kollektivtrafik, bl a snabbussar, vilket stärker vår uppfattning att de inte kan vara stadsgator med bostadsbebyggelse inpå den intensiva trafiken. Beträffande Snabbusslinjer saknar vi den från Resecentrum och ut till de stora arbets-och handelsplatserna i Boländerna och Fyrislund och med målpunkter i bl a Gunsta och Marielund. En spårvägslinje som ersätter bussarna i framtiden österut till Almunge, på sikt till Knutby, är mycket angelägen men kan naturligtvis inte realiseras förrän det finns ett tillräckligt stort befolkningsunderlag och banan kan finansieras.

I avsnittet om biltrafiken vill FVU flytta en på kartan föreslagen parkeringsanläggning från Kungsängstorg till den södra uppgången till Resecntrum, den plats som också diskuteras i texten.

Kloka ord sägs om leveranser och en levande båthamn.

Plats och park jämte karta PLATS OCH PARK

Årummet måste enligt FVU ses som Uppsalas egentliga kulturstråk, lättillgängligt för Uppsalaborna. I konsekvens med detta borde det nya konstmuseet ligga i Åstråket– ett fungerande museum är ett måste för en starkt växande kulturstad. FVU nämner ovan läget på Hamnplan; ett annat väl så intressant läge skulle kunna vara Ångkvarnens byggnader i Kungsängen. Detta senare läge skulle också innebära ett livgivande inslag i detta renodlade bostadsområde.

Det på kartan redovisade kulturstråket är också det kanske viktigaste turiststråket i Uppsala;  Domkyrkan – slottet tur och retur – är som nämns Uppsalas officiella centrum sedan medeltiden.  Här vill FVU med kraft framhålla vikten av varsamhet när det gäller förändringar/ kompletteringar. Föreslagen exploatering för forskarbostäder är olämplig och innebär en alldeles för hög exploatering och därmed ett oacceptabelt intrång i den unika miljö som Odinslund utgör. Varför inte pröva alternativet ”Lyktan” (UNT 2015-10-11) som exempel på en publik byggnad som skulle bidra till ett ökat stadsliv i stråket? FVU vill här också påtala bristen på respekt för kulturstråket i och med att universitetets administrationsbyggnad på ett brutalt sätt tillåts störa sambandet mellan slottet och slottsparken, så märkesbyggnad den än må vara!

I övrigt är lokaliseringen av de nya platserna rimliga. Torgytan vid stadshuset, ovanför Vaksalagatans underfart, är svåraktiverad. Bygg i stället färdigt stadshuset enligt arkitekterna Erik och Tore Ahlséns förträffliga förslag, så bildas en värdig kringbyggd plats för mötet mellan beslutsfattare och medborgare.

FVU instämmer i behovet av fler parker och deras lokalisering (men de är inte många) – så t ex kan Österplan innebära en stor positiv förändring genom att utvecklas till park. FVU saknar dock ett tydligare ställningstagande vad gäller värnandet av de befintliga parkerna. Flera är hotade, exempelvis har inte Mikaelsparken markerats som park på kartan. Beträffande nya kopplingar är vi skeptiska till den föreslagna bron i Kungsängsesplanadens förlängning vad gäller biltrafik – däremot kan den accepteras för kollektiv-, cykel- och gångtrafik. Vidare är vi helt emot spången ovanför Kvarnfallet. Den obrutna vattenytan här speglar en av stadens vackraste utblickar.

FVU finner det klokt att begränsa de levande bottenvåningarnas miljö till vitala och väl valda stråk. Dock omnämns ej Vretgränd som skulle kunna bli ett väl utnyttjat cykelstråk, särskilt om den nya gång- och cykelbron förverkligas.

Bebyggelse med karta BEBYGGELSE

FVU noterar med glädje att ”Byggnader som är värdefulla ur ett kultur- och arkitekturhistoriskt perspektiv ska därför, så långt det är möjligt, värnas och förändringar ska alltid föregås av analyser”. Ett aktuellt exempel är byggnaderna från mitten 1970-talet i kv Hugin, som måste värnas, se ovan. Levande bottenvåningar i de föreslagna stråken är av yttersta vikt, en uppfattning som delas av FVU. Möjligheter finns och måste hävdas i de områden som kommer att omvandlas: Kungsgatan och den förlängda Dragarbrunnsgatan i yttre Kungsängen, samt de stråk som väljs i främre Boländerna.

Att utnyttja taken är en viktig men snarast ekologisk åtgärd men har inte så stor betydelse för det offentliga stadslivet, även om det kan skapa fina privata miljöer.

Att värna stadens siluett är ett av FVUs viktigaste syften. Vi välkomnar den siktsektorstudie som presenteras och som begränsar förekomsten av höga hus (vad menas med höga hus?). Här noterar vi att de av oss starkt ifrågasatta höga byggnaderna i kv Bredablick och kv Suttung ligger inom de fredade siktsektorerna. FVU ifrågasätter dock utgångspunkten att höga byggnader ska undvikas endast i siktstråken. Den förändring som nu sker steg för steg med många höga hus ”som sägs ska förstärka områdens identitet” innebär ett radikalt paradigmskifte i Uppsalas stadsbyggnad. Uppsala är en stad som ännu har en ovanligt tydlig karaktär med en stadsbild där enligt svensk stadsbyggnadstradition endast officiella märkesbyggnader och kyrktorn tillåts sticka upp över en låg sammanhållen stadssiluett. Denna stadsbild är nu på väg att utplånas och innebär en mycket anmärkningsvärd omvandling av stadens karaktär; en omvandlig som är främmande för många äldre städer på kontinenten där man i stället värnar om sitt kulturarv och där stadens styrande förstår vikten att bevara detta för kommande generationer.

Att i de nya stadskvarteren skapa en blandad stadsmiljö stämmer överens med FVUs uppfattning, liksom att man gestaltar det nya med kvalitet och variation och att äldre bebyggelse som återanvänds får utgöra en viktig del av variationen. FVU har också uppfattningen att man vid på- och ombyggnad av befintlig bebyggelse i innerstaden skall skapa en blandad stad – ofta handlar det om att komplettera med bostäder för att centrum skall leva efter affärstid. Men också att förstärka förutsättningarna för handeln. Ett bra exempel är om- och påbyggnaden i kv Svalan???

På kartan som visar områden med värdefull kulturmiljö vill FVU föreslå två utvidgningar. Till 1920- och 30-talsområdet längs Salagatan och Väderkvarnsgatan skall läggas kv Liljan från 1940-talet, det första storgårdskvarteret i Uppsala, byggt i HSBs regi. Här finns en ny satsning på den gemensamma sociala miljön, här förekommer tidigt punkthuset och lägenheterna är föredömligt välplanerade och trivsamma. Den fina parkmiljön i kvarteret är delvis omvandlad till parkeringsytor, men kan i en framtid återställas. Här ligger också Peter Celsings Almtunakyrka. Till Övre fjärdingen skall läggas kvarteren mellan Sysslomansgatan, Luthagsesplanaden, Kyrkogårdsgatan och Skolgatan som bl a rymmer Katedralskolan, Vasaparken med Biotopia och Vasahuset.

Den utvidgade innerstaden delas in i sex förållandevis homogena områden, med målsättningen att förändringar i respektive område skall utgå från dess karaktär, något som FVU är positiv till. Glädjande nog inkluderar området Rutnätsstaden kvarteren mellan Kungsgatan och järnvägen samt Resecentrum. Detta ger stöd för föreningens kritik av planerade höga hus i kv Bredablick (överklagat av FVU) och kv Suttung, då plan- och byggnadsnämnden slagit fast att inom rutnätsstaden inga höga hus får förekomma, se även siktsektorstudierna ovan. Övriga områden är Park och institutionsstaden, Del av Fålhagen och Kvarngärdet, Främre Luthagen, Kungsängen och Främre Boländerna.  En aktuell fråga i Kungsängen är vad som skall hända med Ångkvarnens byggnader. Här hoppas FVU på ett förvärv av kommunen, för att säkra bevarande och återanvändning för främst kulturändamål – allt för att leva upp till målet blandad stad. Som ovan nämns skulle exempelvis det nya konstmuseet med fördel kunna inrymmas i dessa byggnader. Främre Boländerna är intressant genom att endast delar av området kan användas för bostäder p g a skyddsavstånd till industri och kraftvärmeverk. FVU återkommer med synpunkter på bebyggelse och bevarande då ett nytt planprogram föreligger.

Avslutande kommentar

I tider av snabb förändring är det viktigt att inte kommunen låter styra sig av byggherrarna i  projekt efter projekt och därmed medverkar till att driva fram en förändring utan helhetssyn. Det krävs inte bara variation, det krävs också samspel för att en stadsmiljö ska uppfattas som attraktiv och harmonisk. Att vårda Uppsala för kommande generationer är en grannlaga uppgift för dagens politiker – ett internationellt kulturarv som besöks av turister från hela världen. Huvudinriktningen måste vara att i stadsutvecklingen se till att historiska årsringar bevaras och att den nya bebyggelsen, med arkitektur från vår tid, ändå anpassas väl i skala och arkitektoniskt uttryck så att resultatet blir en helhet med ett gott samspel mellan nytt och gammalt. Innerstadsstrategin bör mycket mera tydligt spegla ett sådant synsätt.

Föreningen Vårda Uppsala har deltagit i Referensgruppen som medverkat i tillkomsten av Innerstadsstrategin.

För Föreningen Vårda Uppsala

Olof Antell                          Kristina Berglund                          PO Sporrong

Ordförande                         Styrelseledamot                             2.e vice ordförande

ang Översiktsplan för Uppsala kommun. Dnr: KSN 2014-1327. Samråd.

oversiktsplan@uppsala.se; uppsala.kommun@uppsala.se                                                                               2015-11-12

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun

753 75 Uppsala

Ang översiktsplan för Uppsala kommun. Dnr: KSN 2014-1327. Samråd.

Del A. Huvudhandling sid 2

Del B. Riksintressen sid 13

Del C. Hållbarhetsbedömning inklusive miljökonsekvensbeskrivning sid 18

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till översiktsplan utsänt för samråd t.o.m. 2015-11-15. FVU:s synpunkter redovisas under respektive del A, B och C.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Olof Antell, ordf.

..

Olof Antell                   Kristina Berglund                Carl Erik Bergold                Ulla Björkman

Ordförande                 Styrelseledamot                    Styrelseledamot                  Styrelseledamot

Sten Åke Bylund        Kristina Dahlberg                 Bengt Jonsell                       Jakob Lindblad

1:e vice ordförande   Styrelseledamot                    Styrelseledamot                   Styrelseldamot

Kerstin Lundberg      Anna Nilsén                           PO Sporrong                         Sverker Söderberg

Styrelseledamot        Styrelseledamot                     2:e vice ordförande              Styrelseldamot

Liliane Taube             Anna Micro Vikstrand         Mats Wahlberg                     Henrik Widmark

Styrelseledamot        Styrelseledamot Styrelseledamot Styrelseledamot

Ang översiktsplan för Uppsala kommun. Del A. Huvudhandling.

Dnr: KSN 2014-1327. Samråd.

Sammanfattning

Utgångspunkten för översiktsplanen är ett angivet befolkningstal år 2050 utan motivering. Den helt grundläggande förutsättningen för fortsatt stadsutveckling, d.v.s. vilken tillväxt och tillväxttakt som är rimlig med hänsyn till stadens förutsättningar, är emellertid inte alls belyst. Detta är fel ordning; bedömningen av vilken befolkningsutveckling som är möjlig måste baseras på en analys av vilken tillväxt och vilka tätheter som är rimliga utan att riksintresset för stadskärnan och väsentliga kvaliteter i övrigt i stadsmiljön oåterkalleligen skadas.

Översiktsplanen är svårnavigerad. Strukturen är oklar – samma fråga återkommer i de olika avsnitten med liknande allmänna formuleringar. Texterna är långa utan sammanfattande tydliga riktlinjer som har relevans för praktisk planering. Hur har kommunen tänkt att denna översiktsplan ska kunna ge vägledning om beslut som det anges i PBL om ”hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras”? Översiktsplanen ska ju vara ett verktyg för de löpande besluten om planering och bygglov och ska därför utformas ” så att innebörden och konsekvenserna av den tydligt framgår” men detta krav uppfylls inte trots alla positiva formuleringar.

Vi föreslår att översiktsplanen omstruktureras genom att målkapitlet förkortas och koncentreras, principerna utvecklas till att mera heltäckande omfatta relevanta aspekter för den fysiska planeringen, scenarierna kompletteras med ett scenario för en utvecklad flerkärnig struktur och planbeskrivningen renodlas med beskrivningar och förslag avseende olika delområden.

Detta innebär för de olika avsnitten följande:

  • Avsnittet ”Mål för Uppsalas långsiktiga utveckling” bör kortas ner kraftigt och omarbetas till en tydligare struktur. Avsnittet är svåröverskådligt med många allmänt hållna uttalanden och med samma aspekt återkommande på många ställen med något varierande formuleringar. Det bör finnas en koppling till de nationella miljökvalitetsmålen.
  • Avsnittet ”Uppsalaprinciper för samhällsbyggnad” bör bearbetas genom att principerna skärps och utvecklas. Komplettering bör ske med principer om hur kulturarvet ska tillvaratas och utvecklas, hur arkitektonisk kvalitet ska uppnås för att få till stånd en attraktiv stadsmiljö, hur planeringen av parker och grönområden ska ske samt hur jordbruksmarken ska bevaras. Principerna bör utformas så att de kan fungera som ett effektivt verktyg i den löpande ärendehanteringen och bör därför omfatta alla relevanta viktiga planfaktorer.
  • Avsnittet ”Från sju scenarier till två strukturbilder” bör kompletteras med en studie av en flerkärnig struktur med en annan fördelning av tillväxten genom en betydligt större satsning på tätorterna än som redovisas i något av scenarierna. Forskning visar att en flerkärnig struktur har många fördelar jämfört med en ensidig satsning på en regionkärna. En sådan struktur skulle innebära att tätorterna skulle kunna få underlag för basservice och bli mera levande orter samtidigt som trycket på Uppsala skulle minska vilket skulle möjliggöra en fortsatt utveckling som beaktar stadens egenart och ger en attraktiv stadsmiljö.
  • Avsnittet ”Planbeskrivning” bör fokusera på beskrivningar av den platsspecifika inriktningen för de olika delområdena. Många av de generella riktlinjerna kan med fördel överföras till avsnittet ”Uppsalaprinciperna”.

Utveckling av FVU:s synpunkter

FVU följer rubrikerna i planhandlingen och avger synpunkter under respektive rubrik.

Mål för Uppsalas långsiktiga utveckling

ÖP:

I avsnittet anges förslag till övergripande mål inom fyra temaområden – Uppsala i världen, Vi blir fler, En kommun för alla och De goda liven. För varje temaområde anges tre mål som tillsammans med övriga delar av översiktsplanen ska bidra till att styra olika beslut. Vartdera av dessa 12 mål bryts ner i punkter – innebörden preciseras i en lista, särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar anges, viktiga aspekter och frågor för efterföljande planering och genomförande formuleras och avslutningsvis redovisas de åtaganden som följer av målet.

FVU:

Målen jämte alla förtydliganden antyder en ambitiös inriktning för fortsatt stadsutveckling. Men varför en struktur baserad på dessa valda fyra teman som gör det svårt att renodla och på ett tydligt sätt presentera inriktningen för olika planfaktorer? Var finns kopplingen till de 16 nationella miljökvalitetsmålen? Hur har kommunen tänkt sig att dessa 24 sidor med 12 mål och 206 punkter – med en struktur som innebär att samma planfaktor återkommer på många olika ställen, att konkreta riktlinjer blandas med självklarheter, att riktlinjer för den fysiska planeringen blandas med andra typer av åtaganden – ska kunna bli ett effektivt verktyg för de löpande besluten om planering och byggande? Här några exempel:

Text om samma planfaktor återkommer under många rubriker. En tung faktor i den fysiska planeringen är exempelvis utformningen av kollektivtrafiken. Denna planfaktor omnämns enligt följande:

Att säkerställa goda kommunikationer med kollektivtrafik, gång och cykel som svarar mot behov och intressen hos olika grupper av kvinnor och män. (En kommun för alla: Mål 7 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Att säkerställa att det i den byggda miljön finns parker, gång- och cykelstråk och kollektivtrafik etc. som upplevs som tillgängliga och inkluderande. (En kommun för alla: Mål 7 / viktiga aspekter och frågor för efterföljande planering …)

Att den fysiska planeringen underlättar och ger möjligheter för fler kommuninvånare att välja gång, cykel och kollektivtrafik, särskilt för korta resor. (En kommun för alla: Mål 9 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Att lokalisering av bebyggelse i möjligaste mån samordnas med hållplatser och stationslägen för kollektivtrafiken såväl i stad, tätort som på landsbygden. (En kommun för alla: Mål 9 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Att andelen yta för transportsystemet per capita minskar till förmån för andra funktioner och kvalitéer samtidigt som god tillgänglighet till arbetsplatser och viktiga målpunkter säkras. (En kommun för alla: Mål 9 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Att stadens och tätortens form befrämjar cykling. (En kommun för alla: Mål 9 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Att bebyggelseutvecklingen och investeringar bidrar till att gång- och cykelvägnätet sammanlänkas mellan stadsdelar, orter och särskilda målpunkter i övrigt utvecklas i samplanering med kollektivtrafiken. (En kommun för alla: Mål 9 / viktiga aspekter och frågor för efterföljande planering …)

Att fortsätta satsningar och prioritering för utbyggnad av snabbcykelvägar samt utbyggnad av cykelvägar från tätorter till Uppsala stad. (En kommun för alla: Mål 9 / åtaganden)

Att fortsatt aktivt arbeta och samverka för att säkra långsiktigt kapacitetsstarka kollektivtrafiklösningar med hög framkomlighet. (En kommun för alla: Mål 9 / åtaganden)

Att tillgänglighet med gång-, cykel och kollektivtrafik till viktiga målpunkter och funktioner särskilt prioriteras och utvecklas. (De goda liven: Mål 10 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Dessa punkter skulle kunna sammanfattas i en punkt exempelvis enligt följande:

”Att med syfte att minska biltrafiken fortsätta att bygga staden och tätorterna på ett sådant sätt att förutsättningar skapas inom och mellan staden och tätorterna för att utveckla en effektiv och lättillgänglig kollektivtrafik med hög kapacitet, ett heltäckande cykelvägnät som på långdistanssträckor utformas med snabbcykelvägar samt ett inom orterna gent och attraktivt gångvägnät.”

På motsvarande sätt skulle budskapen för andra planfaktorer kunna sammanfattas i korta texter.

Många punkter är självklara och skulle därför med fördel kunna utgå, några exempel:

Att vägnätets bärighet och dimension möjliggör transporter av avfall och material (Vi blir fler: Mål 6 / viktiga aspekter och frågor för efterföljande planering …)

Att hänsyn tas till alla bullerkällor som kan innebära olägenhet. (De goda liven: Mål 12 / viktiga aspekter och frågor för efterföljande planering…)

Många punkter är svårförståeliga och/eller kan överhuvudtaget inte regleras genom översiktsplanen och skulle därför med fördel kunna utgå, några exempel:

Att ta initiativ som säkrar allas tillgång till kultur med stor kvalitet och mångfald (Uppsala i världen: Mål 1 / åtaganden.)

Att nyttja den sociala infrastrukturens potential som mötesplatser genom medveten lokalisering samt utformning av anslutande miljöer som stödjer funktionen som god mötesplats. (En kommun för alla: Mål 7 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Att kommunen utvecklar närhets- och täthetsprincip för olika funktioner, så att utveckling av staden och tätorternas form samt funktions- och bebyggelsedisponering sker med beaktande av den faktiska och upplevda närheten. (En kommun för alla: Mål 7 / åtaganden)

Att öka och sprida kunskapen samt ha relevanta underlag om hur den fysiska miljön behöver utvecklas för att upplevas som inkluderande och välkomnande för alla. (En kommun för alla: Mål 7 / åtaganden)

Att ta fram sammanhängande berättelser om kommunen som synliggör och kan levandegöra landskapet som attraktion samt synliggör kommunens kulturmiljöer. (De goda liven: Mål 11 / åtaganden)

Att om tillräckliga riskreducerande åtgärder inte kan genomföras bör avvägningar och avsteg från riktlinjer kunna göras gentemot möjligheten att utveckla staden i centrala lägen. (De goda liven: Mål 12 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Bristen på precisering av inriktningen för vissa planfaktorer framgår inte eftersom frågorna försvinner i mängden av punkter och allmänna formuleringar, exempelvis inriktningen för planering av parker:

Att planera och avsätta utrymme för framtida stadsparker med tillräcklig yta (ca 4-10 ha) som kan utvecklas över tid. (Vi blir fler: Mål 4 / åtaganden)

Att säkerställa att alla invånare har närhet och tillgänglighet till parker, och gröna sammanhängande stråk, liksom ytor och platser för lek, spontanidrott och möten mellan människor. (En kommun för alla: Mål 8 / särskilt viktiga frågor och riktningsförändringar)

Att det i den tätbebyggda staden ges förutsättning så att alla bostäder och skolor har en gård med möjlighet till grönska, upplevelse samt lek och rekreation, där det finns både solljus och skugga alla årstider. (De goda liven: Mål 10 / viktiga aspekter och frågor för efterföljande planering …)

Att medvetet utveckla befintliga och nya park- grönområden, som en viktig del av livskvalitet och attraktivitet i bebyggelsemiljöer. (De goda liven: Mål 10 / åtaganden)

Att avståndet till närmaste park/närnatur ska vara max 300 meter från bostäder (se även parkplan för Uppsala). De goda liven: Mål 12 / viktiga aspekter och frågor för efterföljande planering …)

Här talas det i positiva ordalag om parker och grönområden samtidigt som de få konkreta riktlinjerna inte ger några effektiva riktlinjer för en god parkstandard. Varför inte i stället under avsnittet ”Uppsalaprinciper för samhällsbyggnad” ange inriktningen tydligt för parkplaneringen – fickpark närpark, kvarterspark, stadsdelspark – med angivande av önskvärda arealer och avstånd? I planhandlingen anges konkreta uppgifter endast avseende det största avståndet till närparken och önskvärd yta för stadsdelspark (som för övrigt är anmärkningsvärt liten). Som jämförelse anges här Boverkets rekommendationer som är närpark inom 50 m, lokal/kvarterspark (0,3-0,6 ha) inom 200 m och stadsdelspark 10-20 ha inom 500 m från bostaden.

Våra synpunkter kan tyckas raljerande men har ett högst allvarligt syfte. Det bästa – alla dessa självklarheter och välmenande, för den fysiska planeringen till intet förpliktigande, punkter – blir det godas fiende. Den till synes systematiska strukturen vad gäller planeringens inriktning är genom upplägget svåröverskådlig. De få konkreta riktlinjer som anges för den fysiska planeringen försvinner i ordmassorna. Angivna mål och riktlinjer är till stor del allmänt formulerade och omöjliga att följa upp. Hur ska medborgarna kunna greppa inriktningen för kommunens planering i alla dessa punkter? Hur kan kommunen tro att dessa punkter kan fungera som riktlinjer för vardagsarbetet med planering och bygglov?

FVU föreslår således en radikal omarbetning av avsnittet med få och tydliga preciseringar av målen som är anpassade till översiktsplanens syfte att utgöra en tydlig avsiktsförklaring om hur den fysiska miljön ska utvecklas och som härigenom också kan följas upp.

Uppsalaprinciper för samhällsbyggnad

ÖP:

Uppsalaprinciperna är avsedda som vägledning för den rumsliga utvecklingen i staden, på landsbygden och i tätorterna. De sju principerna ska användas tillsammans eftersom de kompletterar varandra.

FVU:

Att formulera principer för stadsutvecklingen är ett utmärkt sätt att sammanfatta hur en stadsutveckling bör ske utifrån en helhetssyn. Rätt valda och formulerade kan de bli ett användbart verktyg för alla som deltar i planeringsprocesserna. I det följande kommenterar FVU princip för princip.

ÖP:

Öka tätheten i noder och stråk. Noder och stråk ska utgöra samlingspunkter. Därför är hög täthet extra viktig i noderna. Lägesegenskaperna är avgörande för hur de ska användas och därmed för hur hög tätheten ska vara.

FVU:

Föreningen delar uppfattningen att koncentrera bebyggelsen till stad och tätorter och undvika ”urban sprawl”. Begreppet ”hög täthet” är dock för vagt och bör beskrivas och analyseras. Idag råder en tendens i stadsutvecklingen i Uppsalas stadskärna och i Södra staden som innebär ”högsta möjliga täthet” utan restriktioner bl a med tanke på vilka kulturmiljö- och naturvärden som går förlorade. Det är viktigt att inte ensidigt fångas av en faktor – hög täthet som också bedöms som synonymt med höga hus – med resultat att Uppsalas egenart går förlorad till följd av höghus som förstör den klassiska siluetten, småskalighet som plötsligt övergår i storskalighet och parker som bebyggs. Det är viktigt att betänka att hög täthet kan uppnås utan höghus samt att en stad utan tillräckligt stora grönområden skadar folkhälsan och barnens uppväxtmiljö, en fråga som alltmer uppmärksammas av forskare. Föreningen noterar också att begreppet barnkonsekvensanalys lyser med sin frånvaro i planhandlingen. Begreppet täthet bör alltså analyseras utifrån effekterna för stadsmiljön – anpassning till befintliga miljöer, skala i gatu- och gårdsrum, sol och skugga där inte minst barnens utemiljö bör stå i fokus, tillgång till parkrum med olika funktion samt ”gröna fingrar” ut mot landsbygden.

Begreppet täthet är också nära kopplat till val av stadstyp – kvartersstad, småstad, trädgårdsstad, villastad. Val av stadstyp bör diskuteras utifrån platsens förutsättningar – staden eller tätorterna (kransorterna) – och de kvaliteter man önskar uppnå i stadsmiljön. Hittills har inriktningen varit att å ena sidan bygga så tätt i innerstaden att väsentliga kvaliteter i stadsmiljön går förlorade och å andra sidan så glest i tätorterna, nästan enbart friliggande villabebyggelse, att det är svårt att uppnå tillräckligt befolkningsunderlag för att få till stånd erforderlig service.

ÖP:

Blanda. Blandning av olika funktioner ska eftersträvas. När det gäller bebyggelse ska en blandning av skalor, upplåtelseformer och verksamhetstyper eftersträvas.

FVU:

Föreningen delar uppfattningen att eftersträva en blandning av funktioner. En nyckel för att uppnå detta är att se till att planera för en flexibel markanvändning och tillgodose tillräckligt höga rumshöjder i bostadshusens bottenvåningar för att verksamheter ska kunna medges. Däremot är det inte alls självklart att en blandning av skalor ska eftersträvas. En inriktning med denna formulering kan tolkas som att en blandning av höghus och låghus skulle vara särskilt eftersträvansvärd som en generell modell. Våra mest uppskattade stadsmiljöer kännetecknas tvärtom av ett arkitektoniskt samspel med en behärskad variation exempelvis vad gäller hushöjder, vilket leder till harmoniska stadsrum. Begreppet blandning är ett exempel på en aspekt som tas upp på många ställen i planhandlingen, bl.a. i avsnittet om mål (Mål 1, mål 3, mål 4, mål 5, mål 7 och mål 8), vilket skapar oklarhet; det är bättre att koncentrera budskapet i denna princip ”Blanda”..

ÖP:

Koppla samman. Stadsrum, grönstruktur, bebyggelse och transportnät ska hänga ihop inbördes och med varandra. Det ska vara lätt att orientera sig och förstå hur den fysiska miljön hänger ihop. Korsningspunkterna ska om möjligt utformas som trygga och attraktiva offentliga rum.

FVU:

Denna princip handlar till bl.a. om att planera för effektiva och gena rörelsestråk för alla sorts transporter varför denna aspekt borde utvecklas. För att uppfylla principen krävs att planeringen sker utifrån en helhetssyn på områdesnivå som underlag för efterföljande detaljplanering. Tyvärr har stadsutvecklingen i Uppsala emellertid under senare år till stor del skett utan denna helhetssyn och i stället bedrivits som frimärksplanering. Fördelen med en områdesplanering som syftar till att koppla samman är att man får möjlighet till en meningsfull dialog med berörda i tidigt skede samt att byggherrar och medborgare kan få tydliga besked om planerad utveckling eftersom strategiska frågor prövats och fastlagts i en områdesövergripande process. En väl förankrad områdesplan bör därför bädda för ett snabbt genomförande av projekten. Det är vår förhoppning att principen ”Koppla samman” innebär ett paradigmskifte med inriktningen att öka planeringen på områdesnivå.

ÖP:

Skapa närheter. Bl.a. anförs att i staden, i prioriterade tätorter och i kollektivtrafikstråken ska det vara möjligt att nå vardagsfunktioner som exempelvis dagligvarubutiker, förskola, park/natur och arbetsplatser inom 5-10 minuters resa med gång, cykel eller kollektivtrafik.

FVU:

För att uppnå denna princip berörs många planfaktorer. En viktig faktor som på ett avgörande sätt påverkar möjligheten att få till stånd lokala centra är förekomsten av externhandel. Redan har så många externhandelområden etablerats att dagligvarubutiker varit tvungna att lägga ner, både i Uppsalas stadsdelar och i tätorterna. Just dagligvaruhandeln har en stor betydelse som motor för etablering av andra servicefunktioner. Om principen ska fungera måste därför fortsatt handelsetablering styras på ett sätt som så långt möjligt eliminerar den redan påtagliga skada för närservice som externhandelsetableringarna medfört. Principen bör ta upp denna aspekt.

ÖP:

Utnyttja och utveckla det platsspecifika. Bl.a. anförs att det platsspecifika ska bidra till identitet för sin lokala omgivning.

FVU:

Principen är avgörande för om Uppsalas karaktär ska kunna bestå nämligen att i stadsutvecklingen bevara och utveckla stadens egenart – den klassiska siluetten, stadens möte med slätten, småskaligheten i stadsbygden och parkerna. Principen är också viktig för tätorterna, att i fortsatt utveckling tillvarata och utveckla varje orts unika särdrag.

ÖP:

Skapa mervärden. Mervärden för den nära omgivningen kan vara att förändringen tillför något nytt eller förstärker något som redan finns och som är viktigt att ha kvar.

FVU:

Denna princip sammanfaller i huvudsak med föregående princip, varför de skulle kunna omformuleras till en princip.

ÖP:

Samordna investeringar.

FVU:

Denna princip borde utvecklas till en princip för ekonomisk hållbarhet i alla avseenden, inte bara vad gäller samordning av investeringar; inte minst gäller detta investeringar i det löpande underhållet av infrastrukturen. Som exempel kan också nämnas det slöseri med resurser som rivningar av fullt funktionsdugliga byggnader innebär.

Principerna bör alltså överlag förtydligas för att kunna bli användbara verktyg i stadsutvecklingen. Principerna ”Öka tätheten i noder och stråk” och ”Blanda” bör fördjupas och utvecklas. Principen ”Koppla samman” bör kompletteras med riktlinjer för stråk för alla typer av transporter och krav på områdesplanering som underlag för detaljplaner och bygglov. Principen ”Skapa närheter” bör behandla frågan om fortsatt policy vad gäller externhandel eftersom denna aspekt i så hög grad påverkar möjligheterna att få till stånd närservice och liv på orten. Principerna ”Utnyttja och Utveckla det platsspecifika” och ”Skapa mervärden” kan med fördel slås ihop till en princip. Principen ”Samordna investeringar” bör utvecklas med flera aspekter med syftet att uppnå ekonomisk hållbarhet.

Men det krävs principer för ytterligare viktiga planfaktorer. Följande principer föreslås:

Beakta kulturarvet. Det saknas en samlad bedömning och riktlinjer för hur kulturarvet i form av kulturmiljöer, enskilda kulturhistoriskt värdefulla hus och även det gröna kulturarvet ska beaktas i fortsatt stadsutveckling.

Utveckla en attraktiv stadsmiljö. Kommunen måste ha en vision om helheten i stadsutvecklingen vad gäller stadstyper och arkitektonisk kvalitet. Annars blir stadsbygden ett hopplock av olika byggherrars projekt utan inbördes samordning och utan anpassning till omgivningen. Det saknas överhuvudtaget en analys/beskrivning av hur en god stadsmiljö uppnås. Vilka riktlinjer bör gälla för ny bebyggelse för att uppnå en arkitektonisk helhet med den befintliga stadsmiljön, en arkitektur som anpassas till platsens förutsättningar och medför både ett gott samspel och en behärskad variation?

Planera en parkstruktur. Som ovan nämnts bör en tydlig strategi utvecklas för parker och grönområden med en redovisning av hierarkin av grönytor – från fickpark till stadsdelspark med angivande av önskvärda avstånd och storlek på ytorna.

Bevara jordbruksmark. På flera håll i planhandlingen anförs att jordbruksmark bör bevaras vilket är positivt. Texten bör utvecklas med en beskrivning av hur avväganden ska ske i olika situationer.

Att formulera principer för fortsatt stadsbyggnad är utmärkt men de bör kompletteras med grundläggande principer för en god stadsmiljö främst avseende kulturarv, stadsgestaltning, arkitektur samt parkplanering.

Från sju scenarier till två strukturbilder

ÖP:

Översiktsplanen ska visa hur 75 000-135 000 nya invånare och uppemot 70 000 fler arbetsplatser ska få plats år 2050. Avsnittet utmynnar i förslag till två strukturbilder som avses utgöra utgångspunkt för fortsatt diskussion. De båda förslagen är

dels Flerkärnig – stadsnoder utvecklas i Gränby, Bergsbrunna och Gottsunda Ultuna samt måttliga tillskott i flera tätorter och större tillskott i främst i tätorterna Gunsta och Storvreta

dels Enkärnig – merparten av tillväxten i staden sker inom fyra kilometers avstånd från Resecentrum (Uppsala södra utvecklas inte och station tillkommer ej i Bergsbrunna) samt i tätorterna Storvreta, Gunsta, Jälla och Vattholma.

FVU:

Till att börja med ifrågasätts utgångspunkten för scenarierna: Den planerade befolkningsökningen till år 2050 anges som ett axiom utan motiveringar. Var finns analysen bakom denna befolkningssiffra? Utgångspunkten för planeringen kan inte bara vara en befolkningssiffra utan måste grundas på en bedömning av hur omfattande stadsutvecklingen kan vara utan att kulturarvet kommer till skada och för att resultatet ska bli en attraktiv stadsmiljö med anpassning till stadens och orternas platsspecifika förutsättningar.

Det är utmärkt att pröva olika strukturer och analysera frågan om enkärnighet och/eller flerkärnighet. Diskussionen och prövningen av olika strukturer i översiktsplanen är dock för snäv och tar inte på allvar upp en bedömning av ett alternativ med väl utvecklad flerkärnighet. Uppsala förtätas nu i snabb takt med hushöjder och exploateringsgrader som på sikt kan hota stadens egenart och medföra att väsentliga kvaliteter i stadsutvecklingen inte kan tillgodoses. För strukturen Enkärnig anges att ”Utmaningen i detta scenario ligger i att frigöra utrymme för tillkommande bostäder och lokaler i en redan tät stadsmiljö, utan att förlora viktiga kvaliteter.” Ordet utmaning är fel valt ord – det är ärligare att skriva att priset för en sådan koncentration som förutsätts i denna struktur är att stadens egenart går förlorad och att resultatet blir dålig kvalitet i stadsmiljön till följd av för hög exploatering.

Varför inte i stället på allvar pröva hur en flerkärnig struktur steg för steg skulle kunna utvecklas, med de investeringar som krävs i de olika tätorterna för att de ska kunna utvecklas i större skala än som medges idag bl.a. med hänsyn till kapacitet i teknisk försörjning? En sådan kraftigare utveckling av tätorterna torde för övrigt vara nödvändig för att kunna tillgodose principen om närhet.

En intressant rapport i sammanhanget är Markanvändning, tillgänglighet och flerkärnig ortsstruktur – strukturbild för Skåne utarbetad av Regionala tillväxtnämnden Region Skåne. I Skåne arbetar man både på regional och på  kommunal nivå med att utveckla flerkärnigheten. I rapporten anges bl.a. att flerkärnigheten är ett sätt att utjämna skillnaderna mellan stad och land, att de goda förutsättningarna tillvaratas genom att satsa på varje orts unika identitet, att flerkärnigheten bidrar till att utveckla fysiska och mentala nätverk och därmed ökar hela regionens/kommunens attraktivitet, att flerkärnigheten ökar förutsättningarna att tillgodose människors önskemål om boende och ge tillgång till en stor arbetsmarknad bl.a. genom utvecklad kollektivtrafik samt att det är kombinationen av orternas olika kvaliteter som skapar mervärdet.

I Uppsala kommun med dess 15 prioriterade kransorter är förutsättningarna goda för en förändring till flerkärnighet. Flera av orterna har redan idag en väl utvecklad kollektivtrafik till Uppsala och det finns goda möjligheter att med ett ökat befolkningsunderlag få till stånd en förbättrad kollektivtrafik även för övriga orter, för några per järnväg och för några per busstrafik. Nya spårförbindelser borde i framtiden vara möjliga dels till Bälinge – Lövstalöt – Björklinge och dels till Gunsta – Funbo – Almunge och på sikt till Knutby.

I texten anges att ”Trots befolkningsökningen i kransorterna bedöms efterfrågan på bostäder även fortsättningsvis vara starkt fokuserad på staden”. Denna bedömning bygger på dagens efterfrågan där ett villaområde då och då slentrianmässigt adderas till en kransort och där dessa orter i de allra flesta fall är för små för att ens ha underlag för en dagligvarubutik. Tillväxten av orterna och attraktionen att bosätta sig i dessa kommer inte av sig självt. Det krävs att kommunen ser till att skapa lockande framtidsbilder för orterna, utifrån varje orts unika förutsättningar och att utbyggnaden sker på ett samlat sätt. En förutsättning för en positiv utveckling är att tätorterna får en sådan storlek att det finns underlag för lokal service.

Som exempel kan nämnas en helt ny ort, Segersäng, vid Nynäsbanan ca en mil norr om Nynäshamn. Här utvecklades en trädgårdsstad av hög kvalitet väl anpassad till det omgivande jordbrukslandskapet. Området byggdes ut i ett sammanhang, och samtliga hus såldes snabbt på grund av den attraktiva arkitektoniskt väl sammanhållna miljön och mycket väl genomtänkta hus.

Scenarierna bör alltså kompletteras med en studie som innebär en betydligt större satsning än redovisade scenarier på att utveckla tätorterna till en flerkärnig struktur. En sådan struktur skulle också innebära den stora fördelen att trycket på Uppsala minskar vilket möjliggör en fortsatt utveckling som tar hänsyn till stadens egenart och ger en attraktiv stadsmiljö som resultat.

Planbeskrivning

I detta avsnitt väljer FVU att kommentera några uttalanden:

ÖP:

Stadsväven ska göras tätare och bädda för en intensivare användning.

FVU:

Som ovan nämnts saknas en djupare analys av begreppet täthet. Var finns trösklarna för en täthet så hög att stadsmiljöns kvalitet (trots texten att förtätningen ska tillföra kvaliteter för närmiljön) ofrånkomligen sjunker om exploateringen ökar ytterligare?

ÖP:

Det anges att det historiska arvet, kvaliteterna i de offentliga rummen och de gröna kvaliteterna ska värnas.

FVU:

Det finns ingen närmare beskrivning av det historiska arvet och hur detta ska tillgodoses i fortsatt stadsutveckling. Som FVU ofta påpekat oroar utvecklingen i hög grad – den klassiska siluetten som hela tiden får ökad konkurrens i stadsbilden genom det ena höghuset efter det andra, kulturhistoriskt värdefulla byggnader som rivs (t.ex. lokstallarna i Boländerna, Leches hus i Luthagen, det villkorade rivningslovet för brygghuset i Odinslund, planerade rivningar av 34 byggnader i Ulleråker, industriområden som breder ut sig på Uppsalaslätten och därmed utraderar det tydliga och karaktäristiska mötet mellan staden och slätten och dessutom tar värdefull jordbruksmark i anspråk, planen för Mikaelsplan utan hänsyn till helhetsmiljön kring kyrkan, planen för kvarteret Bredablick med ett höghus i strid med riksintresset m.m.) Om avsikten är att ”det kulturhistoriska arvet ska värnas” bör denna inriktning utvecklas i översiktsplanen för att skapa trovärdighet och för att ambitionen överhuvudtaget ska kunna infrias i fortsatt stadsplanering. Se också kommentar under avsnittet ”Uppsalaprinciper för samhällsbyggnad”.

ÖP:

Nya verksamhetsområden bör ges en flexibel struktur som ger möjlighet till senare omvandling till mer blandad stadsmiljö.

FVU:

Stora områden redovisas som renodlade verksamhetsområden trots ambitionen att skapa blandning av olika funktioner. Vad betyder ”flexibel struktur som ger möjlighet till senare omvandling till mer blandad stadsmiljö?” Som industriområdena utvecklas idag med lådliknande byggnader utan arkitektoniskt sammanhang torde det vara synnerligen svårt att förändra ett ensartat industriområde till en blandad miljö. Som FVU påpekat i många planärenden (t.ex. Husbyborg, Fyrislund) borde dessa detaljplaner förses med utformningsbestämmelser eller gestaltningsprogram för att garantera arkitektonisk kvalitet och en sammanhållen helhetsmiljö där byggnaderna samspelar med varandra. När staden växer är det av stor vikt att skapa nya attraktiva miljöer och att låta den befintliga stadens kvaliteter bli en utgångspunkt för utformningen av nya områden för att bevara och utveckla Uppsalas identitet. Detta är än mer viktigt om avsikten är att verksamhetsområdena i framtiden ska kunna utvecklas till blandområden.

ÖP:

God jordbruksmark fredas från exploatering för annat än jordbruksnäring. Brynen mot slättlandskapet, i synnerhet mot Uppsalaslätten, som har natur- och rekreationsvärden bör inte ytterligare bebyggas.

FVU:

Det är utmärkt att denna inriktning tydligt slås fast! Se också kommentar under ”Uppsalaprinciper”.

ÖP:

En förbindelse (Ultunalänken) ska bidra till att koppla ihop stadens södra och sydöstra delar med varandra och med ett framtida stationsläge vid Bergsbrunna.

FVU:

Som FVU anfört i yttrandet över förslag till fördjupad översiktsplan för Södra staden anser föreningen att en ny förbindelse över Fyrisån i höjd med Ultuna är otänkbar med hänsyn till den påtagliga skadan på Årike Fyris av riksintresse för kulturmiljövården och planerat naturreservat inklusive Linnéstigarna samt Ultuna källa av riksintresse för naturvården. Hela området kan eventuellt vara ett kommande världsarv. FVU menar därför att utgångspunkten för planeringen måste vara: Hur kan en stadsutveckling ske i Södra staden respektive Nåntuna-Sävja-Bergsbrunna så att den tillgång som Årike Fyris utgör tillvaratas på bästa sätt utan intrång av motorfordonstrafik?  I yttrandet över den fördjupade översiktsplanen för ny förbindelse över Årike Fyris räknade FVU ut att om bron byggs blir tidsvinsten för färd mellan stadsdelarna på ömse sidor om Fyrisån högst 3 minuter med en hastighet på 60 km/tim jämfört med ett alternativ utan ny bro. Denna marginella förkortning av restiden ska ställas emot de oersättliga värden som skulle skadas vid en utbyggnad av en ny tvärförbindelse över Årike Fyris för motorfordonstrafik.

Därför bör ett alternativ utredas som innebär att passagerna för motorfordonstrafik över Fyrisån i stadens södra delar begränsas till Kungsängsleden och Flottsundsbron. Detta innebär att de båda kollektivtrafikstråken genom Södra staden knyts ihop, leds över Flottsundsbron och fortsätter norrut på väg 255 på östra sidan om Fyrisån som en slinga med anknytning till centrala staden i båda ändar. För det fall en station skulle komma till i Bergsbrunna bör slingan kunna utvecklas med en länk från väg 255 som anknyter till stationen.

Avslutande kommentar

Om Översiktplanen ska få den tyngd som behövs och bli ett effektivt verktyg i planeringen måste den omarbetas radikalt med en tydligare struktur och koncisa principer. Avgörande förutsättningar för stadsmiljöns kvalitet bör analyseras – vilken tillväxt är rimlig och vilken täthet bör väljas utan att kulturarv och stadsmiljö kommer till skada? Möjligheterna att få till stånd en flerkärnig struktur med levande kransorter och minskat tryck på Uppsala bör utredas. Riktlinjer måste utvecklas när det gäller att bevara kulturarvet och få till stånd en attraktiv stadsmiljö med hög arkitektonisk kvalitet.

Kristina Berglund

Styrelseledamot

Ang översiktsplan för Uppsala kommun. Del B. Riksintressen.

Dnr: KSN 2014-1327. Samråd.

Sammanfattning

I riksintressebeskrivningarna, både för kulturmiljövård och naturvård förekommer många fel och oklarheter vilket avsevärt minskar trovärdigheten av beskrivningarna som underlag för ärendehantering. Ett första steg i den fortsatta bearbetningen måste därför vara att genomföra faktakontroll, tydliggöra om det är statliga myndigheter eller kommunen som står för uppgifter och redigera texterna bl a genom att undvika upprepningar.

Men det krävs mer än korrekta beskrivningar av områdena. Det krävs också tydliga riktlinjer för hur miljöerna ska tillvaratas i planering och bygglovsprövning utifrån analyser av områdenas värden. I första hand krävs ett väl genomarbetat kulturmiljöprogram. Detta är synnerligen angeläget med hänsyn till den nu snabba stadsutvecklingen.

Utveckling av FVU:s synpunkter, Riksintressen kulturmiljövård

Allmänna synpunkter

Av planhandlingen framgår att det pågår en dialog mellan länsstyrelsen och kommunen angående riksintressen för kulturmiljövården och avgränsningen av dessa områden. Det anges att ”dialogen varit givande och konstruktiv men inte lett till någon fullständig enighet. För varje riksintresseområde framgår det under rubriken Utbredning om gränserna justerats eller inte”. Det framgår dock inte av texterna angående gränsjusteringar om enighet nåtts mellan länsstyrelsen och kommunen eller om det är kommunens önskan om gränsjustering som redovisas.

Beskrivningarna av de olika riksintresseområdena är utförliga vad gäller fornlämningar och viss bebyggelse. Däremot saknas konkreta riktlinjer som verktyg för den löpande ärendehanteringen,  fysisk planering och bygglov. Förebildliga exempel för sådana riktlinjer är de områdesbestämmelser som utarbetats för ett antal kyrkomiljöer i Uppsala kommun.

Ett väl genomarbetat kulturmiljöprogram är därför angeläget. Programmet bör innehålla tydliga riktlinjer sedda enbart utifrån kulturmiljöns värden för att kunna utgöra ett bra underlag för planering och bygglovhantering. Analyser bör genomföras och med utgångspunkt från dessa bör riktlinjer formuleras för respektive miljö utifrån dess unika egenskaper och karaktärsdrag

Upplandsmuseets inventeringar av bebyggelsen har nu många år på nacken. Det är en angelägen uppgift att uppdatera och komplettera inventeringarna av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. I detta arbete skulle förslagsvis hembygdföreningarna kunna engageras att arbeta utifrån en enhetlig metod under ledning av Upplandsmuseet. I översiktsplanen bör anges att vid allt planarbete och vid förändringar i byggda miljöer bör det vara regel att ta fram underlag genom att uppdatera inventeringar och göra en analys av hur kulturmiljövärdena kan tillvaratas. Vid detaljplanering för kompletteringar med ny bebyggelse i kulturhistoriskt värdefulla miljöer bör det alltid upprättas ett gestaltningsprogram för att garantera ett gott samspel mellan äldre och ny bebyggelse.

Synpunkter på enskilda objekt

Utvecklingen av Södra staden anges innebära en utmaning för att kvalitativt hantera riksintresset. FVU anser att sanningen snarare är att med den valda exploateringsgraden enligt samrådsförslaget för den fördjupade översiktsplanen för Södra staden är det omöjligt att skydda riksintresset från åtgärder som kan medföra påtaglig skada.

I handlingen omnämns en bro över Årike Fyris vid Ultuna som nödvändig för att klara trafiken och kontakterna med stadsdelarna öster om Fyrisån. FVU kommenterar detta förslag i yttrandet över Del A, sid 11.

I översiktsplanen föreslås ett nytt område för ytkrävande verksamheter öster om E4 inom riksintresset Vaksala. FVU ser med oro på tendensen att omge Uppsala med utbredda industriområden med lådliknande bebyggelse som flyter ut på slätten. Detta innebär dels att mötet med staden förfulas och dels att värdefull jordbruksmark tas i anspråk i strid med inriktningen i översiktsplanen.

I handlingen anges att del av det öppna landskapet i Vattholma söder om Salsta slott bör kunna bebyggas med bostäder för att utnyttja stationsläget. FVU vill här påtala att det öppna landskapet söder om Salsta slott måste ses som en del av slottsanläggningen. Den öppna marken är betydelsefull för förståelsen av slottets placering; detta öppna landskap var en gång en öppen vattenspegel som omgav slottet. Ännu idag på vårarna efter snörika vintrar återuppstår denna vattenspegel. Det skulle enligt FVU:s mening innebära en påtaglig skada på upplevelsen av det magnifika barockslottet om detta landskap delvis fylldes med bostäder som skymmer den nu öppna sikten söderifrån mot slottet.

Beskrivningarna av riksintresseområdena är utförliga. FVU har ingen möjlighet och inte heller tillräcklig lokalkunskap för att kunna bedöma hur korrekta beskrivningarna är. Undertecknad har dock gjort ett nedslag i en riksintressemiljö för Tensta och Lena socknar, och funnit grava fel. Denna mängd fel i en av miljöerna minskar trovärdigheten överhuvudtaget till uppgifterna i riksintressebeskrivningarna i handling B.

  • Salsta slott ritades inte av Nicodemus Tessin d.ä. utan sannolikt av Mathias Spihler. På osäkra grunder har föreslagits att Nicodemus Tessin d.ä. möjligen kan ha påverkat slottets utformning.
  • Den biblioteksbyggnad i timmer som omnämns ingå i slottsmiljön finns inte kvar. Däremot finns Gamla stallet, en stallbyggnad bevarad. Byggnaden utgör del av en tidigare större byggnad som bl a innehöll ett bibliotek.
  • Smedjan i slottsmiljön är inte uppförd i slaggsten utan i gult salstategel.
  • Arbetarbostaden på Edshammar är inte vitputsad utan klädd med vitmålad träpanel.
  • Framkammarstugan som en gång var länsmansboställe finns inte kvar i Järsta industrimiljö. Den flyttades efter laga skiftet i mitten på 1800-talet till en annan plats på ägorna, utmed vägen mot Tensta kyrka.
  • Sjökaptenen som köpte Altomta by med tre gårdar hette inte Ekegren utan Ekeberg.
  • Altomta gård anges uppförd på 1770-talet. Gården köptes dock i början av 1760-talet och torde ha uppförts under detta decennium, i likhet med Tuna gård som uppfördes samtidigt av kapten Ekebergs bror.
  • Altomta gårds huvudbyggnad flankeras av fyra flyglar, inte två.
  • Att de äldre ekonomibyggnaderna runt ekonomigården inte finns kvar är en felaktig uppgift. En lång ekonomibyggnad utmed hela norra sidan av ekonomigården finns kvar.
  • Öster om Altomta gård finns ett soldattorp och ett annat torp, inte två soldattorp. Om gårdens torp nämns bör även ett bevarat dragontorp och ytterligare ett torp norr om gården nämnas.

Kristina Berglund

Styrelseledamot

Utveckling av FVU:s synpunkter, Riksintressen naturvård, Natura 2000-områden

Allmänna synpunkter

Del B innehåller mycket kunskap och har därför ett värde utanför den egentliga planprocessen. Därför bör i presentationerna av riksintresseområdena tydligare anges i vad mån det rör sig om kommunens egna sammanfattningar eller om det är de olika statliga myndigheternas officiella beskrivningar av områdena. Detsamma gäller Natura 2000 områdena. Det är inte fel att ange kommunens egna önskemål och ambitioner i sammanhanget, men det måste tydligare framgå att det är fråga om just detta när det t.ex. sägs (s.103) att områden av riksintresse (inklusive natura 2000-områdena) utgör en resurs för kommunen genom att erbjuda attraktiva områden för rekreation och/eller andra ekosystemtjänster. I inte så få fall avser det specifika skyddet för ett område/objekt att det behöver skyddas mot slitage/ utnyttjande för att det skyddsvärda objektet ska kunna bevaras/fortleva och det är också något som det åligger kommunen att respektera.

Man kan fråga sig vad denna sammanställning av Natura 2000 områden egentligen tjänar för syfte frånsett underlag för en del gränsrevideringar för olika slag av skyddade områden.

Riksintressena i ÖP inkl. kartan s 104 stämmer dåligt överens med Länsstyrelsens lista för Uppsala kommun.  Kartan borde förses med beteckningar så att objekten kan identifieras.

ÖPs framställning är illa disponerad både i stort och för de enskilda objekten. Varför ska de som utgör Natura 2000 redovisas för sig med extra bläddring som följd, särskilt som typografin gör det svårt att hitta enskilda objekt (rubrikvärdena är undermåliga). Texten är överhuvudtaget dåligt genomarbetad. Stundom uppträder rena redigeringsfrågor (t.ex. s. 33). Beträffande “skydd för landskapsbilden” anförs detta stundom som om det vore gällande, stundom som vore det avskaffat (jfr t.ex. s. 117 – 118, texten och figurtexten).

Framställningen för de enskilda objekten innehåller mängder av upprepningar, ibland upp till tre eller t.o.m. fyra gånger beroende på den stela dispositionen – irriterande för läsaren. Dessutom omtalas inte i texten var Natura 2000 områdena är belägna, inte ens socken eller koordinater. Ett exempel är 2.2.30 Aspbladsmossen med en “karta” utan ringaste beteckningar eller skala – så är det dessvärre genomgående.

Många av objekten finns med och diskuteras redan i Naturvårdsinventering av Uppsalatrakten (Ingmar, Bergmark och Sandberg 1968), som ger en föredömligt klar och initierad framställning, som i många fall ännu står sig. Såvitt jag kan se hänvisas ingenstans till denna grundläggande skrift. Därtill finns alla Natura 2000 områden liksom naturreservaten utförligt och väl beskrivna på Länsstyrelsens hemsida men detta omnämns inte såvitt jag kan se.

Som exempel på skyddsvärda organismer nämns om och om igen cinnoberbaggen (förvisso Upplands landskapsskalbagge) och andra skalbaggar. Det vore lika motiverat att nämna arter i växtvärlden, exempelvis gulyxne i Vissjön eller knottblomster i Lindbolsmossen inom Vällen området (båda de enda förekomsterna i kommunen (se Upplands flora). Det råder obalans vad gäller organismslag som uppmärksammats.

Två gånger försöker man nämna ostindiefarande kaptenen Ekeberg och man misslyckas i båda fallen (s. 33 “Ekberg”, s. 39 “Ekegren”).

Vi frågar oss således hur denna i många avseenden så oklara sammanställning av riksintresseområdena ska kunna utgöra ett adekvat underlag för den löpande ärendehanteringen av detaljplaner och bygglov.

Synpunkter på enskilda objekt:

Gamla Uppsala etc. (2.1.6, C 30). Märkligt nog framhålls inte Tunåsens höga krön med sina vida vyer i alla riktningar (utom rätt mot söder), men där röjning av skymmande tallar m.m. är av nöden både för utsikten och på sikt för bevarande av åsens torrbacksflora, som här och på många andra platser (t.ex. Valsgärde, Fullerö, Husbyåsen) vittnar om kanske 2000-årig kontinuitet i beteslandskapet. Här framstår klart den olyckligt strikta uppdelningen i kultur- och naturvärden. De är nästan överallt i Uppsala kommun nära sammanvävda och kunde i många fall hanteras gemensamt. Nu har kulturvärdena dessutom fått en betydligt mer läsbar och resonerande behandling, medan naturvärdena är kortfattat uppställda efter en stel mall.

Bälinge mossar (2.1.5, C28) innehåller alltjämt naturvärden som borde framhållas, t.ex. Sånkkärret strax väster om Norrboda, ett dammartat kärr i grovblockig morän med al och ask och underjordiskt avlopp, en typisk s.k. glup (se Ingmar m.fl. 1968) . En sådan är, som mycket riktigt nämns, också Styggkärret (2.2.60) medan en av de förnämsta, Hasseldalarna ( c. 1,5 km NO om Styggkärret) alls inte omnämns . Dessa glupar, koncentrerade till Ulleråkers allmänning (främst i Björklinge, Bälinge, Jumkil, Skuttunge socknar) är en för Uppsala kommun närmast unik företeelse, som borde ha lyfts fram tydligt som ett samlat riksintresse inom kommunen.

Linnés Hammarby med omgivande marker (2.1.8, C41 “Långhundraleden”), av internationell dignitet, behandlas alltför summariskt. Här är landskapets och vegetationens bevarande i stort, siktlinjer mot gården och omgivande gårdsmiljöer vikiga att framhålla. Ännu ett exempel på att kultur och natur bör behandlas gemensamt

Vissjön (2.2.5, N 24) kan inte betraktas som “opåverkad våtmark”. Den var en sjö, som sänktes under perioden 1840 – 1870, varvid ett vassträsk och delvis ett gungfly uppstod. Endast Svarttjärn i NO är i huvudsak opåverkad (jfr Ingmar m.fl. 1968). Vissjön har likafullt de naturvärden som omnämns.

Björklinge-Långsjön (2.2.6, N25) har en mycket speciell vattenkemi, där den låga fosfathalten är avgörande och en förutsättning för den unika vegetationen av bl.a. kransalger, delvis mycket ovanliga sådana. Vikten av att vattenkvaliteten bevaras måste understrykas.

Almungemassivets (2.2.10, N 31). Här bör kort beskrivas vari de geologiska värdena består. Bergarterna måste framgå av den geologiska kartan. Enligt Ingmar m.fl. ett område med alkalina bergarter av ett slag av vilket det finns endast fyra i Sverige.

Vällenområdet (2.2.11 N 32) hyser också i NO (norr om kartan) mycket värdefull blockrik skog med lind och flera i Uppland ytterst sällsynta kärlväxter och mossor.

Fiby urskog (2.2.39) anges enligt planen som ett “mycket populärt utflyktsmål” vilket medfört ett omfattande slitage. Besökare måste strikt kanaliseras till anvisade stigar. Till området bör anslutas den betade dalgången vid och nedanför (öster om) Kvarnberg med sina mäktiga flyttblock.

För Ryggmossen (2.2.55, ) bör speciellt framhållas den unika laggen i nordost, ett forskningsobjekt sedan 1920-talet. Man borde nämna varför bevarandestatus f.n. inte är gynnsam.

Siggefora (2.2.57) nämns endast beträffande ledningsgata, medan sjön, mycket speciell för Uppsala kommun inte tas upp.  Den är en s.k. Lobeliasjö med bottenvegetation av bl.a. notblomster, strandpryl, och braxengräs (två arter). Mycket speciellt för Uppsala kommun är också det flacka hällmarksområdet söder om Siggeforasjön med påfallande norrländska drag i vegetationen. Det utgör det högst belägna området i Uppland (c 116 m.ö.h.).

Detaljer av skiftande betydelse skulle kunna påpekas för många fler objekt men detta får räcka.

Ulla Björkman                    Bengt Jonsell

Styrelseledamot                  Styrelseledamot

Ang översiktsplan för Uppsala kommun. Del C. Hållbarhetsbedömning inklusive miljökonsekvensbeskrivning. Dnr: KSN 2014-1327. Samråd.

FVU:s synpunkter

Ambitionen som uttrycks är att integrera miljöbedömningen av den nya översiktsplanen, i en bredare hållbarhetsprocess . Detta med tidig miljöanalys kan synas stämma väl med miljöbalkens (1998:808, MB) syfte med miljöbedömningen så som den uttrycks i 6 kap. 11§ MB, att integrera miljöaspekter i planen så att en hållbar utveckling främjas. Fråga är dock på vilket sätt den mera begränsade formella miljöbedömningen ska ske. Om miljöaspekter finns med från början i planarbetet, så kanske man kan ”slippa” en separat MKB?

6 kap. 12§ MB inleds på följande sätt: Inom ramen för en miljöbedömning enligt 11§ ska myndigheten eller kommunen upprätta en miljökonsekvensbeskrivning där den betydande miljöpåverkan som planens eller programmets genomförande kan antas medföra identifieras, beskrivs och bedöms. Paragrafen anger i nio punkter krav på vad en MKB ska innehålla, däribland (2.) en beskrivning av miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen, programmet eller ändringen inte genomförs, det s.k. 0-alternativet.

Det är alltså miljön och effekterna på miljön av genomförandet av olika planer, ändringar osv, som ska analyseras i en MKB. Med hållbarhetsbedömningen enligt del C, med integrerad MKB, blir uppgiften vidare och de rena miljöaspekterna, som enligt lagstiftningen ska bedömas i en MKB, riskerar att försvinna i en analys av samhällsutvecklingen i ett bredare perspektiv enligt den bedömningsmodell som del C anger.

(I planhandlingen anges att som grund för arbetet har en bedömningsmodell tagits fram, där miljölagstiftningens krav på MKB integrerats i en struktur med bredare frågeställningar. I förenklad form bygger bedömningsmodellen på fem perspektiv:

  1. Hur väl kommer den färdiga fysiska strukturen fundera?
  2. I vilken utsträckning kommer planen bidra till att attraktiva och hälsosamma miljöer skapas i existerande och tillkommande bebyggelse?
  3. Hur kommer genomförandet av planen att påverka dagens värden och kvaliteter?
  4. Vilka kostnader är förenade med planens genomförande? V Vilka möjligheter och svårigheter är förknippade med planens genomförande?)

Enligt FVU:s uppfattning visar tablån i del C kap. 9, som anger två utbyggnadsalternativ plus nollalternativet, att det är effekter vad gäller samhällsutvecklingen i stort som bedöms. Och det är inte fel i sig i ett planarbete, tvärtom bra med olika slags jämförelser, men fråga är vart miljökonsekvenserna som sådana, som MKB:n ska innehålla, tog vägen?

Fråga är också hur ett nollalternativ ska konstrueras. I samrådsförslaget används ett referensscenario (3.3), som avser befolkningsutveckling, ekonomi och sysselsättning. Nog så intressant, men nollalternativet i en MKB ska enligt 6 kap. 12§ andra st. 2. avse en beskrivning av miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen inte genomförs och det är svårt att få fram en sådan analys ur del C Hållbarhetsbedömning. 

I Hållbarhetsbedömningen betonas vikten av att skapa breda beslutsunderlag och påtalas att sådana underlag bör innehålla riktade konsekvensbedömningar som belyser frågor och perspektiv som annars riskerar att förbises i planeringen. FVU vill understryka vikten av att dessa breda beslutsunderlag kommer till stånd. Det är först genom en allsidig belysning av frågeställningar på områdesnivå som en meningsfull demokratisk process kan komma till stånd. Se vidare FVU:s text angående vikten av områdesplanering i stället för frimärksplanering i yttrandet över del A, sid 6.

Ulla Björkman

Styrelseledamot

ang Översiktsplan 2015. Följebrev till KS ang insänt yttrande

Bästa ledamot i Uppsala kommunstyrelse!

Föreningen Vårda Uppsala har med intresse tagit del av förslagen till Översiktsplan och Innerstadsstrategi. Inför den snabba tillväxt som nu pågår är det av stor vikt att den långsiktiga inriktningen läggs fast på ett sätt som leder till goda stadsmiljöer i både staden och kransorterna.

Vi anser att översiktsplanen inte räcker till som verktyg för att uppnå en stadsutveckling med kvalitet.

Motivering saknas för befolkningssiffran 350 000 invånare år 2050

Bedömningen av vilken befolkningsutveckling som är möjlig måste baseras på en analys av förutsättningarna för en sådan kraftig utveckling i Uppsala sett i perspektiv av utvecklingen av hela Stockholm-Mälar-Uppsalaregionen.

Frågan är hur stor tillväxt kommunen kan ta emot och i vilken takt utan att väsentliga kvalitetskrav åsidosätts i den stadsmiljö som formas för framtiden. Avsaknaden av denna analys innebär att hela grunden för översiktsplanen kan ifrågasättas.

Begreppet hög täthet är inte preciserat

Begreppet hög täthet är ofta återkommande. Redan nu kan konstateras att målet att bygga tätt sker på bekostnad av parker och grönska och på ett sätt som stegvis förvandlar Uppsala från en trivsam stad med måttlig skala till en alltför tät stad med storstadskaraktär och stora brister i stadsmiljön, till men inte minst för barnens uppväxtmiljö.

Vi saknar ett alternativ som innebär en verklig satsning på en flerkärning struktur där kransorterna utvecklas till samhällen med eget liv och trycket på Uppsala minskar så att dess egenart inte förvanskas i fortsatt stadsutveckling. Forskning och erfarenhet i Skåne påvisar tydligt fördelarna med en flerkärnig struktur jämfört med en enkärnig, inte minst ur hållbarhetssynpunkt.

Inriktning och riktlinjer saknas för den arkitektoniska gestaltningen av stadsmiljön

Det saknas nästan helt riktlinjer för bebyggelsens och stadsmiljöns utformning. Upplevelsen av staden handlar framförallt om RUM – skala, hushöjder, arkitektur, samspel mellan äldre och ny bebyggelse, parkrum och övrig grönska. Oroande tendenser är industriområden som flyter ut på jordbruksmarken och eliminerar stadens tydliga möte med slätten samt det ökande antalet höghus som motiveras med att skapa identitet i snart sagt varje planområde.

Den klassiska stadens symbolbyggnader tappar på sikt sin roll i stadsbilden och ersätts av en oklar struktur med höghus här och var utan symbolisk mening – med andra ord utraderas en viktig del av stadens identitet som helhet. När en metropol som Paris inser att en sådan förändring av stadens egenart är otänkbar av kulturhistoriska skäl borde väl även Uppsala kunna inse detta.

Planhandlingarna har stora brister som styrinstrument och samrådsunderlag

Planhandlingarna omfattar fyra tjocka skrifter på totalt ca 440 sidor. De 12 målen bryts ner i 206 punkter. Texterna är långa, i vissa fall oklart strukturerade och innehåller många upprepningar. Kartorna har så liten text att det krävs lupp. I ÖP-handlingarna (A, B och C) saknas sammanfattningar och riktlinjer. Oroväckande många felaktigheter har konstaterats i handling B.

Dessa ordrika och allmänt hållna texter utan tydliga riktlinjer som har relevans för praktisk planering kan varken utgöra ett effektivt styrinstrument för den löpande ärendehanteringen eller förstås av medborgarna i kommunen. Översiktsplanen motsvarar därför enligt vår mening inte kravet enligt PBL att vara utformad ”så att innebörden och konsekvenserna av den tydligt framgår”.

Föreningen Vårda Uppsala utvecklar synpunkterna i bifogade yttranden.

ang dpl för Uppsala arena, dnr PBN 2013-1157. Granskning.

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                                       2015-11-09

753 75 Uppsala

.

Ang detaljplan för Uppsala arena, Uppsala kommun. Dnr PBN 2013-1157. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för granskning t o m 2015-11-10.

FVU:s synpunkter

Uppförandet av en arena har föreningen Vårda Uppsala ingen anledning att motsätta sig.

Planområdet utgörs nästan uteslutande av parkmark, en del av den stora och för de nordöstra stadsdelarna så viktiga Gränbyparken. Karaktären av såväl kultur- som naturlandskap är väsentlig och här spelar de skogbevuxna knallarna inom planområdet en ovärdelig roll för artrikedom i flora och fauna.

De omfattande handlingarna, planförslaget med bilagor, utgör också nu ett svårtillgängligt och delvis inte särskilt åskådligt material – olyckligt med tanke på att de utgör handlingar för granskning. Utredningar av flera väsentliga frågeställningar har dock gjorts sedan samrådet .

–       En av de skyddade tallbackarna; artrik naturmark som är en del av skyddsområde VAK 28, föreslås till största delen bortsprängd för att bereda plats åt arena och torgytor.

–       Stora ingrepp görs i fornlämningar som schaktas bort.

–       De hydrologiska konsekvenserna av de stora ingreppen är i huvudsak utredda.

–       En ny fysisk gestaltning, mycket schematisk, redovisas. Eftersom arenan kommer att bli ett landmärke av betydelse för Uppsala, kanske kan en jämförelse göras med Globen och dess betydelse som landmärke för Stockholm. Byggnadshöjden har dock reducerats. Enligt planen kommer arenan att ha en yta av 20 000 m2, och ha en höjd av 20 m över mark.

–       I handlingen redovisas inga ytor för parkering inom planområdet. Avsikten är att omgivande parkeringar skall dubbelutnyttjas.

Inga alternativa placeringar av arenan har tagits fram trots att anknytningen till Gränby Centrum inte alls är lika självklar och lika starkt styrande som i det tidigare programmet. Atrium Ljungberg, Gränby Centrums ägare, har i dag helt andra planer. Man vill inte längre upplåta sina parkeringsplatser för gemensamt nyttjande, inte heller vill man ha den glasade broförbindelsen med arenan, tidigare starka skäl till placeringen av arenan i omedelbar närhet till Gränby Centrum.

Alla stora terrängingrepp som görs kan inte anses hållbara. Det är fullt möjligt att disponera om tomten för en enklare lösning med betydligt mindre ingrepp, genom att flytta byggnaderna norrut. Eftersom avsikten är att arenan nås huvudsakligen med kollektivtrafik eller cykel kan gångavstånden ändå bli oförändrade och de angränsande bilplatserna som skall nyttjas ligger ju till stor del norr om anläggningen.

En annan viktig aspekt är den stora negativa påverkan på Gränby 4H-gård som den aktuella planen får. En flytt av arenan skulle också kunna ge en bättre relation till gården.

Beträffande den så viktiga gestaltningen av anläggningen räcker det inte med att drapera byggnaden i den i dag så populära, perforerade plåtklänningen, som de mycket skissartade perspektiven visar. Här krävs mer än frasen om ”hög arkitektonisk kvalitet” för att ge trovärdighet åt en så stor och kostsam anläggning.

Nu måste alternativ till placering av arenan visas, utan de negativa och mycket kostsamma konsekvenser som beskrivs ovan. I första hand inom planområdet.

Varför denna brådska med ett så omfattande och gestaltningsmässigt så viktigt projekt för staden?

Vi föreslår åter att handlingarna kompletteras, inte minst vad gäller gestaltningen innan planen tas vidare.

För Föreningen Vårda Uppsala

dag som ovan,

Olof  Antell                                                PO Sporrong

Ordförande                                               2e vice ordf

ang dpl för kv Fältläkaren, dnr 2013-002906. Samråd

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                             2014-11-06

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för kv Fältläkaren, Uppsala kommun, dnr 2013-002906. Samråd

FVU har inget att anmärka på att nya bostadshus uppförs i detta läge, men stor hänsyn måste tas till bakomliggande kvarter när man bygger söder om befintliga bostadsområden med solbelysta gårdar och utsikt mot öppna ytor, som annars riskerar att skuggas. De nya byggnadskropparna är både bredare och högre än byggnaderna i kv Haubitsen.

Tidigare parkmark omvandlas här till gång. och cykelväg mellan den gamla och den tillkommande bebyggelsen.

Byggnadsgränsen bör flyttas söderut och bebyggelsen anpassas i höjd till fyra våningar. Förläggning av samtliga byggnader i sydöst-nordvästlig riktning är det minst ogynnsamma av de två förslagen.

Möjligen skulle tre punkthus i fem våningar ge något bättre förutsättningar. Man skulle därigenom vinna åtskilligt både i fråga om luftighet och genomsiktlighet.

Uppsala dag som ovan

Olof Antell

Ordförande

ang dpl för Östra Sala Backe del 2, dnr PBN 2014-001124. Samråd

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                    2015-11-05

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Östra Sala Backe del 2, Uppsala kommun. Dnr PBN 2014-001124. Samråd.

FVU har tidigare yttrat sig angående Östra Sala backe etapp 1 och vi vill huvudsak hänvisa detta. ( Vårt yttrande 2013-10-13 bifogas )

Vår tidigare kritik har i huvudsak varit att exploateringen uppfattas som för hög och de nya kvarteren därigenom inte på ett lyckat sätt förbinder gamla Sala backe med Årsta utan snarare kan upplevas som en barriär. Man bygger här något som närmast liknar storgårdskvarter, men är husen för höga förlorar man mycket av storgårdskvarterets goda egenskaper. Just därför förefaller radhusen i två av kvarteren märkliga i sammanhanget, de skulle fungera bättre som enhetliga byggnadskroppar eller etagelägenheter i bottenplanet på ett vanligt flerbostadshus.

Illustrationerna visar en väl brokig bebyggelse, närmast orolig, så brukar det se ut på en byggmässa där varje projekt skall tävla om uppmärksamheten.  Det måste vara ett synnerligen oekonomiskt sätt att bygga på.

Visst är det bra med gröna tak, men det blir nästan som en ursäkt för att bygga högexploaterat. Ett sedumtak är ingen yta som tål slitage, ingen yta man kan beträda, man kan inte ersätta parkyta på marken med gröna tak. Vanliga sadeltak ger däremot goda möjligheter för solfångare och kan inrymma de hisstoppar och fläkthus som förstör silhuetten på nästan varje hus med platt tak idag.

Uppsala dag som ovan

Olof Antell                                                                        Kristina Berglund

Ordförande                                                                       Styrelseledamot