Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                    2016-03-07

753 75 Uppsala

stadsbyggnadsforvaltningen@uppsala.se

Förslag till detaljplan för Storvreta centrum, Uppsala kommun.

Dnr: PLA 2012-20245. Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade planförslag utsänt för samråd till 2016-03-09 och ber att få anföra följande.

Detaljplanen möjliggör komplettering av bebyggelsen i Storvreta centrum med flerbostadshus i olika höjder från tre våningar upp till fem våningar och med lokaler för verksamheter i bottenvåningarna. Husen kommer att rymma ett fyrtiotal lägenheter samt möjlighet till bostäder för äldreboende. Bebyggelsen föreslås förlagd så att det befintliga torget/grönytan söder om Ärentunavägen får en motsvarighet mitt emot norr om vägen varigenom ett stort centralt torg bildas.

FVU:s synpunkter

FVU har länge hävdat att en utveckling av kransorterna är angelägen. Härigenom öppnas möjligheter för bättre service och ett rikare lokalt liv och efterfrågan ökar att bo och arbeta på orterna. Samtidigt innebär en utbyggnad och förtätning av kransorterna att det hårda exploateringstrycket på Uppsala stad minskar. FVU välkomnar därför detta planförslag.

Storvretas centrum är idag trivsamt och väl utformat med bra basservice i utmärkt läge intill järnvägsstationen. Äldre invånare som inte orkar med sitt småhus får nu en chans att flytta till en mera lättskött bostad och får därmed möjlighet att bo kvar i sin hemort, ett önskemål som framförts till FVU av boende i Storvreta. Satsningen på ytterligare service ökar attraktiviteten av ortens centrum och gagnar också befintliga verksamheter. Därmed ökar förutsättningarna att detta för ortsborna närbelägna centrum med många bostäder inom gång- och cykelavstånd kan fortsätta att utvecklas. Satsningen är således glädjande av flera skäl.

En anpassning till omgivningens småskaliga karaktär eftersträvas i planförslaget vilket är utmärkt – den nya bebyggelsen föreslås uppbruten i mindre enheter och en planbestämmelse anges för att styra material och utformning för att uppnå ett gott samspel med omkringliggande bebyggelse.

FVU anser emellertid att hushöjden fem våningar, som föreslås dels för ett punkthus söder om Ärentunavägen och dels för högst 25 % av den nya bebyggelsen norr om Ärentunavägen skulle innebära en för stor kontrast till den låga omgivande bebyggelsen. FVU sympatiserar dock med ett ordentligt tillskott av lägenheter i detta centrala läge och föreslår därför en annan procentuell fördelning av hushöjderna för att samma exploatering ska kunna uppnås som den föreslagna. FVU föreslår att den maximala hushöjden sätts till fyra våningar men att den tillåtna andelen fyravåningshus ökas från angivna 45 % till en nivå som innebär att förlusten av en femte våning på en del av bebyggelsen kompenseras.

Trafikmängderna är stora i korsningen Ärentunavägen och Fullerövägen och hastigheten är ofta hög. För att fullfölja de goda förslagen att komplettera gång- och cykelvägarna i centrumområdet och bilda ett centralt torg bör stadsrum och stråk förstärkas med grönska m.m. för att skapa en attraktiv stadsmiljö som också tydligt visar att här är det låg hastighet som gäller på fotgängarnas villkor. FVU föreslår därför att en plan för utomhusmiljön utarbetas, utöver gatusektionerna, parallellt med fortsatt planarbete. I denna plan bör planteringar av träd och buskar, övriga planteringsytor, sittplatser, belysning, markbeläggning och fartbegränsande installationer redovisas.

Uppsala har många fina exempel på konstnärlig utsmyckning i offentliga miljöer medan konstverk, frånsett enstaka undantag, saknas i kransorterna. Det skulle vara ett utmärkt tillfälle att i samband med denna komplettering och utveckling av Storvreta Centrum också tillföra miljön ett konstverk på någon av torghalvorna.

Sammanfattning

• Planförslaget som medger flerbostadshus och förstärker Storvretas lokala centrum är förtjänstfullt och helt i överensstämmelse med den syn FVU har på vikten av att utveckla kransorterna till levande samhällen.
• Hushöjden bör sänkas till maximalt fyra våningar för att uppnå en bättre anpassning till omkringliggande betydligt lägre bebyggelse. Bebyggelseandelen med högst fyra våningar bör ökas i motsvarande grad så att den totalt avsedda bruttoarean inte minskas.
• En plan för utomhusmiljön, för det nya större torget och för stråken, bör utarbetas. I planen bör träd, buskar, planteringsytor, sittplatser, belysning, markbeläggning och fartbegränsande installationer redovisas.
• Det är ett utmärkt tillfälle att i samband med utvecklingen av Storvreta centrum också tillföra den offentliga centrummiljön ett konstverk.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                                            Kristina Berglund

T.f. ordförande                                        Styrelseledamot

Föreningen Vårda Uppsala

Till                                                                                                                           2016-02-26

Upplands linjetrafik UL

ang förslaget till nytt busslinjenät i Uppsala (Linjenät 2017 – Ett utvecklat linjenät för Uppsalas Stadsbussar dnr KTN2015-0020).

Synpunkter

Föreningen Vårda Uppsala har, så långt möjligt med det diffusa kartmaterial som varit tillgängligt på nätet och presenterats i dagstidningarna, tagit del av av förslaget till nytt busslinjenät i Uppsala. Vi har också beaktat de påpekanden som från resenärers sida kunnat läsas i UNT och UT. De nyligen timade informationsträffarna, där den sista var så sent som den 18 februari, låg alltför tätt inpå den 28 februari då synpunkter förväntades vara inkomna. En så viktig fråga får inte hastas igenom utan fordrar tid för eftertanke.

Vi anser alltså som första synpunkt att tiden för inkommande med synpunkter bör utsträckas med minst ett par veckor, så att alla berörda hinner komma till tals, samt att ett tydligare kartmaterial måste offentliggöras och bli tillgängligt för alla. Den enda förstoringsmöjlighet som medges för den lilla översiktskartan på nätet är för stor och inte användbar för den som inte kan dra upp den på en vägg. De flesta har kanske bara mobil eller powerbook att tillgå. Även de bör få möjlighet till överblick över linjerna. Än värre är det för dem som ännu inte är datoriserade. En papperskarta i lämplig storlek med hållplatserna utsatta bör snarast tryckas upp och finnas att hämta hos UL i Resecentrum och på andra ställen där biljetter säljs eller, än bättre, distribueras till hushållen.

På sistone har det blivit tydligt i trafiken, att kommunen satsar på stora bussar som ska rymma många passagerare och som kräver stort utrymme i gatumiljön, inte minst för att ta sig igenom de ibland i förhållande till stora fordon mycket små rondellerna. En annan viktig synpunkt på de ledade ”dubbelbussarna” är att de är alldeles för stora i förhållande till innerstadsgatorna, något som blev uppenbart under den långa tid som ombyggnaden av Drottninggatan tog och trafiken måste ta andra vägar. En bättre storleksvariation i fordonsflottan borde övervägas också av det skälet att det under perioderna av glestrafik räcker med mindre fordon, som drar mindre drivmedel.

Ledbussarna har blivit fler och fler och UL vill naturligtvis dels fylla bussarna, dels komma upp i fart vid körningen. Det är därför ingen överraskning, att det nya förslaget främst bygger på dessa förutsättningar och innehåller bl.a. utglesning av både bussleder och hållplatser. Från effektivitetssynpunkt och ekonomisk synpunkt, om man bara ser till busstrafiken som sådan, är det begripligt. Men det perspektiv som kommunen borde anlägga måste vara vidare än så och utgå från vad som är bra och önskvärt för kommunens invånare i alla åldrar i deras vardagliga resande och inte minst från vad som kan bidra till att minska biltrafiken.

Med den åldersstruktur som vi ser i den närmaste framtiden handlar det bl a om att få en allt större pensionärsgrupp (40-talisterna) att ta bussen i stället för bilen. Inte minst som det allra hälsosammaste alternativet, cykling, blir allt vanskligare för äldre i dagens trafikmiljö som främjar höghastighetscykling men utan att ha satsat på trafikregler för sådan. Pensionärerna, i alla fall de yngre i gruppen som ofta är någorlunda pigga, kan nog nicka bifall till UL:s uppmaningar att ta sig en promenad, men knappast i de situationer då de behöver förflytta sig längre sträckor, kanske med bagage, shoppingkassar mm. Då är klämmiga slogans om att gå 400 meter till och från hållplatsen inte något man är benägen att ställa upp på, utan då tar man hellre den egna bilen. Och de äldsta i pensionärsgruppen kommer i stället att behöva färdtjänst i än större omfattning. Inget av alternativen är önskvärt varken från miljösynpunkt eller samhällsekonomisk synpunkt.

Inte bara de äldre är en viktig målgrupp för busstrafiken utan också småbarnsfamiljerna, som numera allt oftare har, inte bara ett utan ett par tre småbarn att transportera till daghem, vårdcentral mm. Inte heller den gruppen gynnas av förslaget om glesare mellan hållplatserna.

När det gäller stadskärnan, inte minst väster om ån har det länge varit ett önskemål att en eller ett par mindre bussar (20/30 personer) nonstop och med täta hållplatser skulle trafikera mål som Upplandsmuseet, Slottet, Domkyrkan, Saluhallen, Universitetet m fl. En del av dessa mål kan nås endast med en – om man bär tungt eller är äldre eller handikappad – förhållandevis lång promenad. En sådan slinga kunde också underlätta för turister, som inte sällan har packningar att bära på. Vore det alltså inte läge precis nu för att lägga in en slinga i planen som trafikerar västra delen av centrala staden. Så länge konstmuseet blir kvar på slottet skulle en en sådan slinga vara av stor betydelse för museet. Den bör starta vid Resecentrum, gå över Stora Torget och nå västsidan av centrum via Nybron, sedan Fyris torg  –Upplandsmuseet – S:t Eriks torg med Saluhallen – Domkyrkan och Gustavianum – Universitetet via Sankt Larsgatan/Sankt Olofsgatan (ev 2 hållplatser, en vid Sankt Olofsgatan, en vid Ö Slottsgatan bakom Universitetet för att försörja universitetets båda ingångar)   – Carolina – Slottet – Nedre Slottsgatan – Flustret (närhet till Akademiska sjukhuset) – Islandsbron – Bäverns gränd – Resecentrum.

Det ser ut som om två linjer passerar Stora Torget. Det är bra. Det bör vara möjligt att ta sig dit med åtminstone ett par busslinjer. De nuvarande busskurerna är mycket eleganta och kandelabern utgör en attraktiv trafikdelare. Väntande resenärer befolkar torget, vilket är bra för ordningen. Också med tanke på bussarnas storlek är det bra att hållplatserna blir på torget och inte i något av de förhållandevis trånga gaturummen närmast torget, dvs Drottninggatan före Nybron eller Vaksalagatan före Kungsgatan.

För Föreningen Vårda Uppsala

Uppsala dag som ovan

PO Sporrong,                                           Ulla Björkman,                   Anna Nilsén,

tf ordförande                                            ledamot                               ledamot

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                    2016-02-24

753 75 Uppsala

Detaljplaneförslag för Norra Bäcklösa, Uppsala kommun, Dnr 2014-32. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) avger följande granskningsyttrande över rubricerade planförslag.

Förslaget avstyrks på i huvudsak samma grunder som tidigare (se FVU:s bif. granskningsyttrande 20140321 och samrådsyttrande 20151027 ang. Norra Bäcklösa samt yttrande 20150906 om fördjupad översiktsplan).

I korthet är det alltså alltjämt FVU:s ståndpunkt att den tilltänkta exploateringen blir alltför hård av ett område med höga och känsliga natur- och kulturvärden och att det bakomliggande utredningsmaterialet är otillräckligt. Också mot bakgrund av det förväntade trycket mot närliggande områden finns mycket goda sakliga skäl att nu hejda framfarten. Även formella skäl talar för detta.

FVU har tidigare flera gånger (tidigare nämnda samrådsyttranden) framhållit behovet av en fördjupad översiktsplan för de södra delarna av staden innan detaljplaner för än det ena, än det andra delområdet fastställs. Vi kan dock konstatera, att medan en sådan fördjupad plan visserligen är under framtagande rullar de separata exploateringsplanerna för de skilda delområdena obehindrat på. Ett sådant förfarande riskerar respekten för systemet och regelverket och kommunen borde inse att det sprider misstro mot sättet att planera.

I planhandlingarna saknar vi en tydlig inriktning för den arkitektoniska utformningen. Planbestämmelserna anger endast att ”fasader mot allmän plats skall ges en utformning som skapar variation i gaturummet”. Stadsmiljön är framför allt rum – gaturum, gårdsrum. För att dessa rum skall uppfattas som harmoniska, intressanta och attraktiva, krävs inte bara variation, utan också ett livgivande samspel i arkitektoniskt uttryck, material och färg. Planhandlingarna bör kompletteras med sådana bestämmelser eller riktlinjer, gärna i form av ett gestaltningsprogram.

I sak vill FVU därutöver och utöver vad som i tidigare yttranden anförts nu särskilt understryka, att kommunen tar alltför lätt på det starka skydd som Natura 2000 områden åtnjuter.

Ett krav enligt EU-domstolens praxis är att det från vetenskaplig synpunkt ”inte föreligger några rimliga tvivel på att verksamheten inte kan ha en skadlig inverkan” på ett sådant Natura 2000- område (Waddenzee, C-127/02 punkt 55 och 59). Det ska alltså stå klart att verksamheten inte är skadlig. HD hade anledning att referera till denna dom i samband med ett känt mål om kalkbrytning på Gotland (Nordkalk AB:S ansökan om täkttillstånd på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun). HD uttalade (i frågan om prövningstillstånd), att prövningen av påverkan på Natura 2000-område ska vara allsidig och omfatta alla de effekter som den sökta verksamheten kan få på Natura 2000-området. Detta måste enligt HD innebära att en samlad bedömning ska göras som ska vara fullständig, exakt och slutlig (NJA 2013 s. 613).

FVU anser, att de löst grundande antagandena i fråga om riskerna för det Natura 2000-område som Bäcklösaplanen påverkar inte alls motsvarar de prövningskriterier som gäller enligt HD ifråga om kravet på en samlad bedömning som ska vara fullständig, exakt och slutlig och FVU anser att utredningen måste fördjupas på denna punkt liksom på flera andra punkter, som tidigare anförts.

Det förtjänar att påpekas, att granskningskartan för Norra Bäcklösa indikerar en i jämförelse med den tidigare samrådskartan något ökad exploateringsgrad genom högre tillåtna hushöjder på vissa ställen, t.ex. nära Natura 2000-området.

För Föreningen Vårda Uppsala, dag som ovan

PO Sporrong                               Ulla Björkman                            Kristina Berglund

T.f. ordförande                            Styrelseledamot                          Styrelseledamot

Uppsala kommun                                                                                                       2016-01-26

Plan- och byggnadsnämnden

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för kvarteret Broccolin, Uppsala kommun, dnr 2012/20095-1. Granskning.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, konstaterar att förslaget omarbetats och att de tre tidigare planerade 12-våniga punkthusen ersatts av sex något lägre byggnadskroppar. Tre av dessa är emellertid hopbyggda två och två, en lägre och en högre. Detta innebär vid närmare betraktande en nästan lika hög exploatering av fastigheten som i det tidigare förslaget. Det är emellertid positivt att byggnadernas höjd bättre anpassats till det angränsande kvarteret Gurkan med sina 6-våningar höga punkthus.

Begreppet täthet har fått en sådan tyngd att andra viktiga aspekter för en god stadsutveckling glöms bort. Idag bosätter sig barnfamiljer ofta i stadsmiljö. Forskning visar vikten av en inbjudande, solig och trygg närmiljö för barnen som leder till mycket utevistelse. Minskad utevistelse och minskad fysisk aktivitet skadar barnens hälsa och utveckling.  I FN:s barnkonvention betonas vikten av barnperspektiv i planeringen. Kommunfullmäktige i Uppsala kommun har också fastställt hur konventionen ska följas bl a genom följande direktiv: ”För den fysiska planeringen innebär det att barnens bästa alltid skall komma i främsta rummet…” (Översiktsplan för Uppsala stad 2002, 27).

FVU föreslår att förslaget omarbetas till 6 mer normala punkthus och att byggnaderna grupperas så att bättre ljusförhållanden och solinfall på gårdarna skapas. För att lyckas med detta bör den totala exploateringen minskas något.

Uppsala dag som ovan

PO Sporrong                                             Olof Antell

tf ordförande                                             Styrelseledamot

Uppsala kommun                                                                                                        2016-01-25

Plan- och byggnadsnämnden

753 75 Uppsala

Ang detaljplan för Kv. Frigg i Uppsala kommun. Tillägg till gällande detaljplan för Bussterminal vid Uppsala C, 0380-P2006/29. Dnr 2014-2921.  Samråd.

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, har tagit del av rubricerade förslag till detaljplan, utsänt för samråd t o m den 25 januari 2016.

FVU:s synpunkter

Stadshuset är ett av Uppsalas viktigaste arkitektoniska verk från efterkrigstiden. Det är en grannlaga uppgift för kommunen att fullborda detta moderna kulturarv på ett respektfullt sätt.

Stadshuset tillkom som resultat av en tävling som vanns av arkitekterna Erik och Tore Ahlsén. Byggnaden som var tänkt att uppföras som ett helt omslutet kvarter utfördes som en första etapp, invigd 1965. Den utgör knappt hälften av den tänkta byggnaden. Ritningar finns för det färdiga huset med den senaste bearbetningen från 1988 av Ahlséngruppen i överensstämmelse med en detaljplan från 1966.

Byggnaden är av ovanligt hög kvalitet i sin yttre gestaltning, materialval och byggnadstekniskt utförande och med en mycket omsorgsfull inredning ned i minsta detalj. Huset har en pelarburen stomme och en flexibel rumsindelning med flyttbara väggar, något helt nytt för sin tid.

Byggnaden har bevarats i mycket gott skick såväl interiört som exteriört genom valet av högklassiga byggnadsmaterial: älvdalssandsten, teak, koppar, rostfritt stål samt invändigt bl a marmor, ask och ek. Mot gården är stenen ersatt med dekorativa emaljpaneler av hög konstnärlig kvalitet utförda av Bo Ahlsén och Lars Abrahamsson. Trapphusen är påkostade, uppförda i carraramarmor och stuckomarmor.

När huset nu till föreningens tillfredsställelse skall byggas ut vore det närmast självklart att fullborda det ursprungliga verket i enlighet med de ritningar som redan finns, med anpassning till dagens programkrav och installationsteknik, men med utgångspunkt från de genomtänkta lösningar som kännetecknar huset idag. Byggnaden är flexibel och lätt att anpassa till dagens behov.

Det nu framlagda planförslaget ger endast ett vagt skydd åt den befintliga byggnaden och visar inga som helst intentioner att fullborda den ursprungliga planen. Byggnaden är i detaljplanen förkortad med 6 meter mot söder, vilket är förvånansvärt eftersom tillräckligt utrymme finns reserverat för dess ursprungligen tänkta storlek. Inget skäl anges för detta! Förslaget anger en bredare byggnadskropp i söder som skulle skada västra längans emaljutsmyckning. Gården skulle halveras jämfört med 1966 års detaljplan och helt förlora sin rymd, sina proportioner och sin värdighet – egenskaper så viktiga i sin funktion som stadshusets gård. Det är tveksamt om en inglasning av gården innebär en förbättring.
Mot Vaksalagatan medger planförslaget en påbyggnad av den eleganta, glasade souterrängbyggnad som ligger under terrassen mot järnvägsviadukten. Med tanke på ursprungsförslaget skulle en påbyggnad här helt förvränga dess enda fullbordade fasad och innebära ett oacceptabelt ingrepp i husets arkitektoniska gestaltning. Denna påbyggnad bör i sin helhet utgå.

En inbjuden arkitekttävling har utlysts. Det hade varit självklart att tävlingsprogrammet haft som målsättning att exteriört fullborda Ahlsénarnas förslag. Det vore också självklart att först efter avslutad tävling bedöma hur detaljplanen skall se ut. Innan dess vore det naturligt att utgå från 1966 års detaljplan och endast komplettera med starka skyddsbestämmelser för den nuvarande byggnadens exteriör och trapphus.

Stadshusets pendant i söder, det tidigare posthuset, har nyligen byggts på helt utan hänsyn till den ursprungliga byggnadens karaktär. Detta hus var visserligen inte av samma arkitektoniska klass, men tanken på att detsamma skulle kunna hända stadshuset förskräcker.

En detaljplan ger de grundläggande förutsättningarna för god arkitektur. Här läggs nu en plan fram utan några som helst redovisade förstudier. Planbeskrivningen tar på intet sätt fasta på den utförliga kulturhistoriska undersökning som tagits fram av Upplandsmuseet. Ingen som helst motivation ges till förkortningen och förtjockningen av byggnaden, inte heller till den föreslagna påbyggnaden mot Vaksalagatan.

FVU föreslår mot bakgrund av ovanstående att ett nytt program för tävlingen tas fram med utgångspunkt från 1966 års detaljplan och det ursprungliga vinnande förslaget. Det framlagda förslaget till detaljplan bör helt omarbetas och resultatet av det tävlingsarbete som nyligen påbörjats, avvaktas.

FVU vill även hänvisa till det nationella miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” som anger att det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer skall bevaras, användas och utvecklas. Lagstiftningen på området är tydlig. Såväl enskilda som myndigheter har ansvar för att skydda och vårda kulturmiljön (KML 1 kap 1§). Byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas, får inte förvanskas och ska underhållas (PBL 2 kap 6§ och 8 kap 13, 14§§). Det är alltså lagstridigt att inte beakta stadshusets höga arkitektoniska värde. FVU framhåller därför, i likhet med Upplandsmuseet, att den enda tänkbara lösningen som inte innebär en förvanskning är att stadshuset byggs till såsom det var tänkt enligt de ursprungliga ritningarna.

Sammanfattning

Stadshuset, skapat av arkitekterna Erik och Tore Ahlsén, är ett byggnadsverk av stor betydelse, både arkitektoniskt och arkitekturhistoriskt. Stadshuset är således ett kulturarv av stor vikt som enligt nationella mål och gällande lagstiftning inte får förvanskas. FVU avstyrker därför det framlagda förslaget till detaljplan och anser att utgångspunkten för tillbyggnaden bör vara att se denna som en andra etapp av det nuvarande stadshuset. FVU uppmanar kommunen att ta tillvara detta tillfälle att genom ett varsamt tillvägagångssätt vid utbyggnaden, stärka stadshusets roll som en betydelsefull märkesbyggnad i den växande staden.

Uppsala dag som ovan,

Olof Antell, ordförande                      PO Sporrong, styrelseledamot,                     Kristina Berglund, styrelseledamot