2023-12-20

Till Plan- och byggnadsnämnden Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag som är utskickat för samråd och vill med anledning därav framföra följande:

FVU tillstyrker huvuddragen i det nu presenterade samrådsförslaget. Flogsta behöver en tydlig centrumfunktion med ett större lokalt serviceutbud än vad som idag finns inom området. Såväl placeringen som utformningen av de nya kvarteren är viktig då dessa ligger exponerade ut mot Enköpingsvägen och dessutom utgör en entrépunkt till det stråk mot Ekeby som Flogstavägen utgör.

Ambitionen att underordna sig Flogstahusens skala är vällovlig men planbeskrivningens illustrationer synliggör inte hur väl detta lyckas. Det går inte heller utläsa hur den föreslagna skalan på bebyggelsen möter den lägre skalan i intilliggande lägre bostadsbebyggelsen.

Placeringen av centrumkvarteren inordnar sig i det planmönster som kännetecknar Flogstas västra delar med dess inre sammanhängande gång- och cykelvägnät. Förslaget skulle dock vinna på att det östra kvarteret anpassas bättre mot Flogstavägens stäckning. Det torde här vara möjligt att göra en avvikelse från den fullt ut kvadratiska formen på kvarteret.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund  ordförande
Bo Aronsson  styrelseledamot

2023-10-27
Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala får med anledning av rubr. samråd anföra följande:

En stads kvalitet som livsmiljö handlar i stor utsträckning om dess orienterbarhet, sammanhang och variation, ja med en täthet och en skala som är mänsklig, med solbelysta gaturum och kvartersgårdar samt med utrymme för parkytor och annan grönska. En attraktiv stadsmiljö är också positiv för invånarnas hemkänsla och identitet mm. Stadens offentliga rum i form av entréer, torg och genomfartsgator, parker mm bör därför utformas med stor omsorg. Med hög kvalitet kan dessa rum bli inbjudande och trygga platser för vistelse, möten, ja trivsamma

Planförslaget innebär dock en förändring av området, en förtätning, som avviker från det som man förknippar med Årsta med dess låga hus, öppna ytor och grönmiljö. Ja, en karaktärsförändring. 

En del av Årstaparken ska göras om till kvartersmark för en kommande förskola mm. Detta trots planbeskrivningens betoning av att Årstaparken ska förbli orörd. Vidare noterar vi planens syfte att de små innergårdarna och torgstråken, utan närmare analys och annan förklaring, ska uppmuntra till en livligare miljö för möten och aktiviteter. Samtidigt saknas en beskrivning av hur besökande till affärer och skolor ska klaras på befintliga utrymmen och trafikstråk. Det planerade cykelstråket mot Årstaparken och Årsta är däremot mycket positivt både för närmiljön och säkerheten.

Med hänvisning ova

Föreningen Vårda Uppsala får med anledning av rubr. samråd anföra följande:

En stads kvalitet som livsmiljö handlar i stor utsträckning om dess orienterbarhet, sammanhang och variation, ja med en täthet och en skala som är mänsklig, med solbelysta gaturum och kvartersgårdar samt med utrymme för parkytor och annan grönska. En attraktiv stadsmiljö är också positiv för invånarnas hemkänsla och identitet mm. Stadens offentliga rum i form av entréer, torg och genomfartsgator, parker mm bör därför utformas med stor omsorg. Med hög kvalitet kan dessa rum bli inbjudande och trygga platser för vistelse, ja trivsamma möten,

Planförslaget innebär dock en förändring av området, en förtätning, som avviker från det som man förknippar med Årsta med dess låga hus, öppna ytor och grönmiljö. Ja, en karaktärsförändring. 

En del av Årstaparken ska göras om till kvartersmark för en kommande förskola mm. Detta trots planbeskrivningens betoning av att Årstaparken ska förbli orörd. Vidare noterar vi planens syfte att de små innergårdarna och torgstråken, utan närmare analys och annan förklaring, ska uppmuntra till en livligare miljö för möten och aktiviteter. Samtidigt saknas en beskrivning av hur besökande till affärer och skolor ska klaras på befintliga utrymmen och trafikstråk. Det planerade cykelstråket mot Årstaparken och Årsta är däremot mycket positivt både för närmiljön och säkerheten.

Med hänvisning ovanstående motsätter vi oss den föreslagna karaktärs-, ja natur- och kulturmiljöförändringen samt förtätningen av kv. Sparrisen som del i Årsta centrum. Resultatet riskerar att bli en stadsmiljö utan såväl trivsel som trygghet.

nstående motsätter vi oss den föreslagna karaktärs-, ja natur- och kulturmiljöförändringen samt förtätningen av kv. Sparrisen som del i Årsta centrum. Resultatet riskerar att bli en stadsmiljö utan såväl trivsel som trygghet.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande
Jonas Tengborn   Styrelseledamot

2023-10-16

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerat planförslag med tillhörande handlingar och vill med anledning därav framföra följande:

Planförslaget redovisar en skala och utformning på föreslagen bebyggelse som stämmer väl överens med kringliggande bebyggelse och som är i linje med önskemålen om fler marknära bostäder inom kommunen. Bebyggelsen har förutsättningar att smälta in i omgivningen och vi noterar en ambition att ta hänsyn till områdets dokumenterade höga natur- och kulturvärden. I ett försök att mildra de negativa effekterna på den unika miljön har skydds- eller kompensationsåtgärder föreslagits. Trots detta och trots det stora behovet av nya bostäder och detaljplanens överensstämmelse med huvuddragen i aktuell översiktsplan avstyrker FVU den föreslagna exploateringen. Till grund för vår avstyrkan vill vi anföra följande:

FVU delar synen att marken inte kan anses utgöra brukningsvärd jordbruksmark. Detta faktum, tillsammans med planområdets relativt centrala läge i direkt anslutning till en småskalig bebyggelse, som etappvis har byggts ut under en lång följd av år, talar vid ett första påseende för att ytterligare en begränsad exploatering i området borde kunna accepteras. Den till planförslaget hörande miljökonsekvensbeskrivningen och det underlag i övrigt som åtföljer planen, visar dock på de betydande värden som finns inom och direkt angränsande till planområdet. Värden som skulle äventyras om den föreslagna exploateringen fullföljs.

Miljökonsekvensbeskrivningen är tydlig när den klart anger att planförslaget medför ”stora negativa konsekvenser för naturmiljön”. Naturmiljöutredningen använder ord som ”stora till mycket stora negativa konsekvenser på enskilda naturvärdesobjekt”.

Förslaget till detaljplan tar, enligt FVU:s mening, inte tillräcklig stor hänsyn till vare sig omfattningen av naturmiljön eller spridningssambanden för att arter inom beteslandskapet ska bibehållas. Naturbetesmarker är en av våra artrikaste naturtyper och dessutom en av de mest hotade. Varje betesmark där igenväxningen inte har gått för långt har ett stort värde för den biologiska mångfalden. Tillsammans med avverkning och igenväxning är exploatering av ängs- och betesmarker den viktigaste negativa påverkansfaktorn för våra arter i Sverige idag.

Den artsammansättning som finns vid Malma ängar är resultatet av flera hundra års extensivt jordbruk med tvåsädesbruk där åkrarna brukades vartannat år och däremellan låg i träda och betats. Sedan 1990-talet har Malma ängar betats och området har i stort karaktären av naturbetesmark. Detta har lett till en för Uppland mycket artrik, tidigblommande flora på backarna. En rik förekomst av blommande växter är kanske det som främst utmärker Malma ängar.

Malma ängar har alltså ett mycket stort värde och utgör en viktig rest av torrbacksmiljöer i staden. De rödlistade torrbacksarter som noterats i området är flentimotej, gullklöver, backklöver, solvända, axveronika, klasefibbla och säfferot. Denna artsammansättning indikerar en mycket lång kontinuitet av öppethållande genom bete som lett till den stora tillgången till nektarrika växter och ett rikt insektsliv. Den långa hävdkontinuiteten på Malma ängar har även gett upphov till en artrik ängssvampsflora.

Det är FVU:s slutsats att det inte råder något tvivel om att Malma ängar som helhet har ett mycket högt naturvärde. Det bekräftas av såväl den omfattande miljökonsekvensbeskrivningen som naturmiljöutredningen. Med utgångspunkt från dessa väldokumenterade höga värden och betydelsen av det omedelbara sammanhanget med Malma by, gula stigen och det direkt angränsande natura 2000-området, avstyrker FVU det nu framlagda planförslaget. Närheten till Sveriges Lantbruksuniversitet kan i sammanhanget betraktas som ytterligare en inte oväsentlig faktor. De föreslagna specifika åtgärderna för att bibehålla en naturvårdsanpassad skötsel bör omfatta området som helhet.

Avslutningsvis vill vi påpeka det anmärkningsvärda i att den planbeskrivning som ligger till grund för samrådet inte uppfyller plan- och bygglagens krav. Enligt PBL ska planbeskrivningen redovisa planeringsförutsättningarna, planens syfte och de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser (4 kap. 33 § 1, 2 och 4 PBL). Vi kan inte se att planbeskrivningen på ett rättvisande sätt beskriver planförslagets samtliga förutsättningar avseende naturvärden, rödlistade arter mm. Inte heller redovisas de överväganden som gjorts mellan exploateringsintressena å ena sidan och bevarandeintressena å den andra.

Planbeskrivningen ska vidare redovisa om något planeringsunderlag har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det (4 kap 33 § 6 PBL). I förteckningen på sidan 5 listas ett antal utredningar som tagits fram som underlag för planarbetet. I den nu aktuella planen torde beställare av underlagsmaterialet vara Besqab och/eller Uppsala Akademiförvaltning, vilket i så fall ska framgå av beskrivningen tillsammans med beställarens konsulter. Detta lagkrav har enligt förarbetena till lagen införts för att öka transparensen i planeringen och för att ge möjlighet att granska om intressekonflikt föreligger: ”Regeringen anser att det bör vara transparent för dem som berörs av en detaljplan om underlaget har tagits fram av någon som kan sägas ha ett intresse i saken.” (prop 2020/ 2021:131, sid 57).

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                                       Bo Aronsson

Ordförande                                                styrelseledamot

2023-09-26

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) får med anledning av rubricerat granskningsförslag anföra följande:

FVU har tidigare yttrat sig över ett samrådsförslag av rubricerade detaljplan (se bilaga daterad 2022-10-19). Vi noterar av den nu presenterade samrådsredogörelsen att stadsbyggnadsförvaltningen avstått från att sätta sig in i, analysera och bemöta flertalet av de såväl kritiska som konstruktiva synpunkter som vi då framförde. Vi menar fortsatt att det sätt som planeringen av Fullerö bedrivs på inte tar vara på de möjligheter som ges vare sig det gäller att stärka sammanhanget med Storvreta som helhet eller att skapa en attraktiv miljö baserad på den moderna trädgårdsstadens principer. Den nu redovisade utformningen förstärker i stället bilden av att Fullerö formas som ett lapptäcke; ett antal väsensskilda, till varandra adderade projekt av olika karaktär, med mindre lyckade utformningar och inbördes samband. Våra synpunkter från samrådsskedet kvarstår därmed fortsatt till fullo. 

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund                      PO Sporrong                             Bo Aronsson

ordförande                                vice ordförande                         styrelseledamot

Till Nacka tingsrätt
Mark- och miljööverdomstolen mmd.nacka.avdelning3@dom.se

Öklagan och yrkandever

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed rubricerad dom och anhåller om att Mark- och miljööverdomstolen prövar om den i rubricerat mål aktuella detaljplanen tillkommit i laga ordning. Det är FVU:s mening att en plan av föreliggande slag är av såväl principiell art som större vikt och av betydande intresse för fler än de till planområdet närmast boende. Detaljplanen ska därför, enligt 5 kap 27 § plan- och bygglagen, antas av kommunfullmäktige. Plan- och byggnadsnämndens beslut 2022-06-02 om antagande ska därmed upphävas.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och har 149 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom den utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för upphävande av plan- och byggnadsnämndens beslut

Detaljplanen rör frågor av principiell natur

FVU menar att den i målet aktuella detaljplanen inrymmer att antal principiellt viktiga frågor rörande stadsbyggandet; den föreslagna bebyggelsen innebär ett betydande intrång i ett sedan gammalt säkerställt parkområde och en känslig naturmiljö, den bryter mot det stadsbyggnads- ideal som är typiskt för den period som stadsdelen representerar och den får en betydande påverkan på stads- och landskapskaraktären i Ekebydalen som helhet. Detta är frågor som inte har prövats i kommunens folkvalda församling, kommunfullmäktige.

Mark- och miljödomstolen drar för sin del slutsatsen att detaljplanen inte avviker från kommunens översiktsplan (ÖP16). Översiktsplanen är till sin karaktär grov och generaliserande. Västra Eriksberg redovisas som stadsbygd där förtätning ska ske. Ingenstans anges dock hur den följande planeringen ska förhålla sig till det stadbyggnadsideal som legat till grund för utformningen av stadsdelen, hur en sådan förtätning ska ske, vilka värden som ska beaktas etcetera. Frågan om att omvandla i detaljplan avsatta parker till bostadskvarter är, enligt vår mening, en fråga av principiell art.

Det torde inte vara möjligt att tolka översiktsplanen så att den, utan kommunfullmäktiges prövning, skulle kunna medge en omfattande nybebyggelse inom en i detaljplan fastlagd park i innerstaden. När det kommer till ett ytterområde av Eriksbergs karaktär, som byggts utifrån efterkrigstidens stadsbyggnadsideal, där vackra och karaktärsfulla naturområden fått ersätta enligt äldre ideal anlagda parker, görs det dock från plan- och byggnadsnämndens sida en tolkning att översiktsplanen medger att en i detaljplan fastlagd park kan bebyggas. Vi menar att det saknas stöd i ÖP16 för en sådan tolkning. Frågan, som är av principiell natur, har inte prövats av kommunfullmäktige vare sig i översiktsplanen eller det planprogram som ligger till grund för detaljplanen. Planprogrammet godkändes av plan- och byggnadsnämnden 2017 och prövades inte i kommunfullmäktige.

Detaljplanen är av större vikt

Mark- och miljödomstolen har i sitt ställningstagande bortsett från att Hammarparken har större betydelse än enbart för det lokala området och de närmast boende.

I det av plan- och byggnadsnämnden den 23 november 2017 godkända programmet för Eriksberg och Ekebydalen noteras (sid 16) att Ekebydalen, enligt kommunens översiktsplan, är utpekat som ett grönområde inom staden och utgör en del av Hågastråket. Inriktningen för stråket är att bibehålla och utveckla ett grönt rörelsestråk från centrala parker och grön- områden via Ekebydalen till Hågadalen (vår kursivering).

Hammarparken avgränsar det i ÖP16 utpekade gröna rörelsestråket (Hågastråket) mot söder.

Hammarparken utgör den södra inramningen av det för staden viktiga Hågastråket och ingår därmed i ett sammanhang av vikt för staden som helhet och inte enbart för de närmast boende. Förändringar inom Hammarparken kommer att i hög grad att påverka den visuella stads- och landskapskaraktären i Ekebydalen som helhet. Mark- och miljödomstolen har bortsett från detta faktum och därvid kommit att dra felaktiga slutsatser. Att Ekebydalen och Eriksberg bör ses som en helhet kommer även till uttryck i att kommunen valt att ta fram ett planprogram där dessa båda delar av staden behandlas i ett och samma sammanhang.

Mark- och miljödomstolen har i sitt ställningstagande hänvisat till att planen upprättats med standardförfarande och drar till synes därav slutsatsen att planen inte är av större vikt och att antagandebeslutet därmed kan delegeras till plan- och byggnadsnämnden. Vi menar att detaljplanen är av betydande intresse för allmänheten enligt 5 kap. 7 § 1 st 2 p PBL och den därmed borde ha genomförts med utökat förfarande. Vad vi anfört ovan ger stöd för en sådan uppfattning. Det stora antal personer och föreningar som engagerat sig i planärendet i dess olika skeden ger också stöd för att planen är av betydande intresse (se samrådsredogörelse och granskningsutlåtande). Plan- och byggnadsnämnden borde ha varit observant på detta faktum, efter hand gått över till utökat förfarande och slutligen fört frågan om antagande av planen vidare till kommunfullmäktige.

Medborgarna måste ha möjlighet att ta del av debatten och utkräva politiskt ansvar

En så utmanande och ifrågasatt plan som den nu aktuella för Hammarparken bör inte antas innan kommunfullmäktige haft möjlighet att debattera och pröva den för egen del. I kommun- fullmäktige sitter de folkvalda och debatten är offentlig. I plan- och byggnadsnämnden sitter utsedda företrädare för partierna och vad som där avhandlas stannar i sammanträdesrummet och i kortfattade protokoll. Uppsala kommuns tillämpning av delegationsrätten i det nu aktuella fallet medför bristande insyn och indirekt begränsningar av stadsbyggnadsdebatten och därmed möjligheten att förstå de olika partierna ställningstaganden. Därmed försvåras också möjligheterna att utkräva ansvar i kommande val.

Bilaga: till mark- och miljödomstolen framställd överklagan, daterad 2022-06-21.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, Ordförande
Bo Aronsson,  styrelseledamot

Mark- och miljödomstolen

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed plan- och byggnadsnämndens i Uppsala beslut att anta rubricerad detaljplan och anhåller om att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet. FVU har tidigare yttrat sig i samråds- och granskningsskedena (samrådsyttrande daterat 2019-05-13 och granskningsyttrande daterat 2021-06-03 bifogas) och vill nu anföra följande skäl för ett upphävande:

1. Som framgår av den till detaljplanen hörande kulturmiljöutredningen speglar Västra Eriksberg efterkrigstidens stadsplaneringsideal och är tydligt planerat med utgångspunkt från landskapets förutsättningar, både vad gäller topografi och växtlighet. Området är planerat i avgränsade grannskapsenheter och naturen har fått bilda utgångspunkt vid planeringen av gårdsmiljöerna

   enligt tidens rådande ”hus i park”-ideal. Naturmark med uppvuxna träd och berg i dagen ger gårdsmiljöerna koppling till den omgivande skogen.

   Detaljplanen innebär ett kraftigt ingrepp i denna ursprungliga planidé för Eriksberg som helhet. Stora delar av Eriksberg ligger samlat som en grannskapsenhet uppe på en höjdsträckning omgivet av skogspartier och med ett centralt placerat stadsdelscentrum. Om de avgränsande skogarna reduceras förvanskas såväl planidén som de miljövärden som gör Eriksberg attraktivt. Det bör särskilt noteras att den ursprungliga stadsplanen säkerställde dessa grundläggande kvaliteter genom att bestämma Hammarparken som allmän plats, park. Det ska till ytterst starka skäl för att ändra denna planlagda allmänna plats, park till enskilt ändamål. FVU kan inte se att sådana starka skäl föreligger i det nu aktuella ärendet.

2. Den nu föreslagna bebyggelsen tar ett värdefullt naturområde i anspråk. Som vi framhållit tidigare så har naturvärdet under det fortsatta planarbetet uppgraderats. Förutom att som tidigare klassas som ett påtagligt naturvärde klassas en del nu som högt naturvärde. I planbeskrivningen framhålls att här finns bland annat äldre tallar, blåsippor, grodor och fladdermöss. Därtill har under planarbetets gång framkommit ny information om bland annat miljögifter i området. Efter att ha tagit del av planbeskrivningen och de under planprocessen framförda synpunkterna är det svårt att förstå varför området nu planeras för bebyggelse. Enligt FVU:s bedömning utgör

   områdets naturvärden redan i sig en tillräcklig grund för att lämna området orört. Även om länsstyrelsen i ett tidigt skede anfört att betydande miljöpåverkan inte föreligger så har det fortsatta planarbetet enligt FVU:s mening visat att den bedömningen inte stämmer. En ny prövning av frågan borde därför ha skett och en miljökonsekvensbeskrivning upprättats enligt 6 kap miljöbalken.

3. Enligt 5 kap 27 § plan- och bygglagen ska en detaljplan antas av kommunfullmäktige, men fullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta en plan som inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

FVU menar att rubricerad detaljplan är av såväl principiell beskaffenhet som av större vikt varför antagandet i plan- och byggnadsnämnden skett på felaktig beslutsnivå. Vad vi framfört under punkterna 1 och 2 ovan visar att detaljplanen inrymmer att antal principiellt viktiga frågeställningar och även i övrigt får anses vara av större vikt. Den föreslagna bebyggelsen innebär ett betydande intrång i ett sedan gammalt säkerställt parkområde och en känslig naturmiljö. Den påverkar dessutom i hög grad det stadsbyggnadsmönster som är typiskt för den period som stadsdelen representerar samt den visuella stads- och landskapskaraktären i Ekebydalen som helhet.

Till vad som anförts ovan ska läggas att det stora antalet synpunkter som utan gehör har framförts under planprocessen påtagligt visar att det föreligger ett mycket stort allmänintresse för Hammarparken och dess framtid, vilket borde ha varit ett tillräckligt skäl för plan- och byggnadsnämnden att tillställa kommunfullmäktige planen för en slutlig prövning (se samrådsredogörelse och granskningsyttrande).

Vi noterar slutligen att bland annat mark- och miljööverdomstolens beslut MÖD 2012:31ger stöd för att plan- och byggnadsnämndens antagande av nu aktuell detaljplan strider mot 5 kap 27 § plan- och bygglagen.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, styrelseledamot
Per Hedfors,  styrelseledamot

Uppsala kommun
Plan- och byggnadsnämnden 753 75 Uppsala
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Sammanfattande slutsats och rekommendation

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade planer som varit utsända för granskning respektive samråd. FVU finner att planerna baserar sig på sådana antaganden som medför ogynnsamma och oförutsägbara konsekvenser för staden och kommunen i sin helhet. FVU avstyrker därför planerna i avvaktan på att kommunen gör ett omtag på planeringen av den södra och sydöstra staden samt, som utgångspunkt för planläggning av kollektivtrafik- systemets delsträckor, redovisar ett förslag till ett framtida sammanhängande kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som binder ihop hela staden.

Skälen för vårt ställningstagande

FVU har tidigare yttrat sig över bland annat planerna avseende kapacitetsstark kollektivtrafik (samrådsskedet 2021-05-20), fördjupad översiktsplan för sydöstra staden (2021-03-23) och Gottsunda stadsstråk (2018-06-04 och 2022-09-19). Dessutom har vi genom ett antal insändare i UNT kortfattad redovisat vår grundsyn avseende kommunens planer för den södra och sydöstra staden. De senare årens planering har visat att det så kallade fyrspårsavtalet, såsom det har tolkats av kommunen, har medfört att en rad hänsynstaganden till viktiga aspekter har åsidosatts. Planeringen bedrivs mer utifrån vad som skrivits i avtalet än vad som är lämpligt utifrån de faktiska förhållandena i de berörda områdena, detta oavsett om det gäller natur- och kulturmiljö, riskfrågor eller hänsyn till de lokala perspektiv som har lyfts fram under de samråd som hållits. Det är uppenbart att genom fyrspårsavtalet har prövningarna enligt plan- och byggnadslagen och miljöbalken kommit att föregripas.

Genom en hög inflation, med efterföljande räntehöjningar och en begynnande lågkonjunktur, har samhället nu gått in i ett nytt ekonomiskt läge, vilket skapat en stor osäkerhet bland investerare, inte minst inom bostadssektorn. Det är i dagsläget oklart vad det kommer att innebära för Uppsalas utveckling. Enligt Boverket bedöms bostadsbyggandet i Sverige komma att halveras de närmaste åren. En liknande utveckling kan komma att drabba Uppsala. Det innebär att efterfrågan på mark kommer att minska och därmed också möjligheterna att genom markförsäljningar och exploateringsvinster kunna finansiera dyrbara kollektivtrafiksystem. De ekonomiska konsekvenserna (investering och drift) av planförslagen framgår inte av de till förslagen hörande planbeskrivningarna. Ursprungligen talades det om en kostnad på sex miljarder för att införa spårväg, varav staten skulle stå för hälften. I debatten idag nämns investeringskostnader på mellan 14 och 18 miljarder till 2029, varav 2,9 miljarder avses täckas av tilldelade statsbidrag.

Vår samlade bedömning, efter vad vi framhållit ovan, är att det behövs ett omtag i planeringen innan de slutliga lösningarna för kollektivtrafiken i den södra och sydöstra staden läggs fast i detaljplaner. Ett sådant omtag måste basera sig på både de nya förutsättningarna som gäller för samhällsbyggandet i dess helhet och på ett större hänsynstagande till de i de berörda delarna av kommunen rådande förutsättningarna än vad som hitintills varit fallet. Dessutom måste detta omtag innebära ett öppnare arbetssätt och möjligheter till en större delaktighet från dem som planeringen berör.

FVU ser en stark kollektivtrafik som en viktig förutsättning för en framgångsrik stadsutveckling. Enligt ett flertal studier måste kollektivtrafiken vara såväl tät och snabb, som enkel, tillförlitlig och bekväm för att vara konkurrenskraftig gentemot andra trafikslag. Ett av de mest effektiva sätten att uppnå detta är att kollektivtrafiken framförs på egen bana och inte hindras av störningar från annan trafik. En oönskad effekt av att investera i ett dyrbart spårvägssystem är att en betydande obalans uppstår mellan stadens olika delar. Den stora investering som blir effekten av en trafiklösning i form av spårväg, skapar två ojämlika trafiksystem: ett spårvägssystem i en del av staden som tar huvuddelen av alla resurser och ett bussystem i övriga delar av staden som försämras av farthinder och resursbrist. Det är FVU:s uppfattning att kollektivtrafiksystemet behöver vara sammanhängande och förbättras i hela staden, inte bara i de södra och sydöstra stadsdelarna. För övrigt bör det ambitiösa gestaltningsprogram som beskrivs i detaljplanen för delsträcka A-C självklart omfatta alla övergripande kollektivtrafikstråk i hela staden.

Kapacitetsstarka spårvägssystem är som tidigare noterats dyrbara och kan därför bara skapas i samspel med en sammanhållen och tät stadsbebyggelse. De senare årens planering för Ulleråker, Gottsunda, Bäcklösa, norra Sunnersta och sydöstra staden har visat att den täthet som drivs fram för att skapa ekonomiska förutsättningar för att få till stånd en spårvagnstrafik leder till oönskade effekter på både natur- och livsmiljö. Det senaste detaljplaneförslaget för Gottsunda visar tydligt att så är fallet. De i programskedet utlovade hänsynen till de lokala perspektiven har glömts bort och förslaget inrymmer betydande negativa konsekvenser för en stor andel befintliga fastigheter och enligt boendeundersökningar riskerar högt uppskattade kvaliteter att byggas bort. Allt detta i syfte att inrymma ett så stort antal bostäder som behövs för att kunna motivera valet av spårväg framför buss. FVU menar att detta är fel väg att gå, valet av kollektivtrafiksystem måste ta hänsyn till de lokala perspektiven och därefter tillåtas att utvecklas över tid.

FVU har i samband med planeringen av den sydöstra staden avstyrkt förslaget om en bro genom Årike Fyris. Den sträckan innebär betydande intrång i en natur- och kulturmiljö som har sådana kvaliteter att den skulle kunna klassas som ett världsarv. Den innebär också en betydande risk för Uppsalaåsen som grundvattentäkt. Det är FVU:s mening att denna sträcka inte behövs för att få en välfungerande stad. Det är viktigare att knyta den sydöstra staden mot den kommande järnvägsstationen och de stora arbetsplats- och serviceområdena i Boländerna och Fyrislund. Vi har tidigare föreslagit ett sydligare läge för järnvägsstationen i Bergsbrunna och en minskad exploatering av sydöstra staden med en utformning i huvudsak i form av en trädgårdsstad. Vårt förslag medför såväl större hänsyn till miljön som betydande besparingar och bör självklart övervägas av kommunen innan förslagen om kollektivtrafiklösningar förs vidare.

FVU står alltså kvar i den tidigare bedömningen att Uppsala bör prioritera ett sammanhängande system av kapacitetsstarka stombusslinjer, ett system som knyter samman hela staden, och där framkomlighet, turtäthet och bekvämlighet ges hög prioritet. Målet måste vara att denna trafik inte bara ska nå de södra stadsdelarna Gottsunda och Bergsbrunna utan även stadsdelar som Gränby, Börjetull, Stenhagen, Fyrislund och Librobäck. Det ska vara enkelt att resa mellan Gottsunda och idrottsområdena i Gränby och lika enkelt att resa mellan Stenhagen och arbetsplatserna i Fyrislund. I stället för en bro över Fyrisån är tätorten Sävja och den kommande sydöstra staden mer betjänt av en kapacitetsstark kollektivtrafik som erbjuder direkta förbindelser med de arbets- och serviceintensiva stadsdelarna Fyrislund och centrum än med Bäcklösa och Gottsunda.

Med det förhållningssätt som FVU presenterat ovan så är en spårvagnsdepå gränsande till Årike Fyris irrelevant. Därmed kan ett sådant betydande ingrepp, som en spårvagnsdepå i detta läge skulle innebära, undvikas i närområdet till den attraktiva och känsliga miljö som Årike Fyris utgör.

Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
Mats Börjesson, styrelseledamot
Bo Aronsson,  styrelseledamot

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                          2023-06-02 sbf.planadministrator@uppsala.se

Med anledning av PBN: s samråd i rubricerade ärende får Föreningen Vårda Uppsala (FVU) anföra följande:

Enligt detaljplanen föreslås en utbyggnad med ca 200 bostäder, en förskola samt natur- och parkmiljöer i östra Bälinge. Den föreslås ske huvudsakligen på jordbruksmark. Exploateringen bedöms enligt detaljplanen överensstämma med gällande översiktsplan. Föreningen Vårda Uppsala är av motsatt uppfattning.

Jordbruksmark börjar alltmer bli en bristvara. FVU har vid upprepade tillfällen varit kritiska till det stora nyttjandet av värdefull jordbruksmark runt Uppsala. I det här fallet anser vi att utpekandet av Bälinge som prioriterad ort inte kan utgöra grund för fortsatt exploatering av jordbruksmark.

Som underlag behövs en bättre beskrivning av planområdets marktyper (skogsmark för produktion respektive rekreation, jordbruksmark, impediment/berg i dagen etc.) samt angivelser av storleken i hektar av olika marktyper. Även andelen anspråkstagen mark för exploatering för respektive marktyp bör anges så att det tydligt framgår vilka markvärden som påverkas.

Om man i en översiktsplan motiverar exploateringen av jordbruksmark genom att peka ut en ort som prioriterad åsidosätts lagstiftningen som avser att skydda jordbruksmark. Vid ett utpekande av prioriterade orter ska istället kommunen ta höjd för att lämplig mark finns att tillgå på orten. I gällande översiktsplan (2016:75) ges stöd för denna ståndpunkt under rubriken Inriktning för Bälinge och Lövstalöt:

Endast en mindre utveckling av ny bostadsbebyggelse bedöms vara möjlig under planperioden. Tätorternas läge i det öppna slättlandskapet och karaktären på befintlig bebyggelse sätter gränser för hur de kan utvecklas enligt de principer som gällt hittills. För att kunna bedöma möjligheten till större expansion behövs programstudier som tar ett helhetsgrepp för båda tätorterna och inkluderar utvecklingsmöjligheterna av både bostäder, service och verksamheter.

En prioriterad ort kan alltså bara byggas ut om lämplig mark finns att tillgå. Detaljplanen diskuterar inte denna omständighet utan konstaterar bara att endast jordbruksmark står till förfogande och att detta är en situation som är vanlig i jordbruksbygd. FVU ser en risk för att man därmed skapar ett prejudikat som kan användas i andra kommande planer inom kommunen.

Enligt miljöbalken 3 kap. 4 § är jordbruk av nationell betydelse och brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Idag exploateras jordbruksmark många gånger utan de avvägningar och beslutsunderlag som lagstiftningen kräver. Hänsynen till MB 3 kap. 4 §, ska en kommun uppfylla genom att i sin planering formulera vad som är väsentliga samhällsintressen, väga dessa mot fortsatt jordbruksdrift och pröva alternativa lokaliseringar – område för område. Avvägningen ska baseras på en allmän princip om att hushålla med jordbruksmarken.

Kommunen anger i Uppsala ÖP 2016:

Jordbruksmarkens värden har fått förnyad aktualitet genom bland annat förändringar i omvärlden. Jordbruksmark är nödvändig för försörjningssäkerheten i ett föränderligt och växande samhälle. Ökad lokal och global efterfrågan på mat, foder och energi, en minskad biologisk mångfald och en klimatförändring ställer stora krav på planering av markanvändningen för framtiden.

Enligt Uppsala ÖP 2016 avsnitt 3:2 anges: ”Brukningsvärd åkermark ska i första hand bevaras”.

För att uppfylla regelverket vid planerad exploatering av jordbruksmark och kommunens egna ambitioner enligt ÖP 2016, förväntar vi oss att kommunen presenterar konkreta alternativa lokaliseringar för utbyggnad i Bälinge som inte exploaterar värdefull jordbruksmark.

Om Bälinge ska byggas ut bör det alltså ske på annat sätt än att jordbruksmark tas i anspråk eftersom det är av väsentligt samhällsintresse även på nationell nivå att sådan mark undantas från bebyggelse. Alternativt att en mindre utbyggnad kan ske på lämplig mark inom Bälinges serviceområde i form av en mindre agglomeration på litet avstånd från Bälinge.

Föreningen Vårda Uppsala avstyrker därför föreliggande detaljplan och efterlyser istället en utredning om det finns annan mark som är mera lämplig att ta i anspråk för exploatering i olika former inom den prioriterade ortens upptagningsområde för ortens servicefunktioner. Det vore säkert välkommet.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund Ordförande
Per Hedfors Styrelseledamot
Gunnar Norén Styrelseledamot

Till plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 2023-06-02
Plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Med anledning av Plan- och byggnadsnämndens remiss i rubricerade ärende får Föreningen Vårda Uppsala anföra följande:

Detaljplanens syfte är att möjliggöra en gång- och cykelförbindelse mellan Klastorp och Ulva samt en bropassage över Jumkilsån. Det är sedan en tid ett mycket välkommet sätt att skapa en g/c förbindelse samt ett rekreationsstråk mellan centrala Uppsala samt Ulva och Bälinge. Den nya gång- och cykelvägen är tänkt att bli en naturlig förlängning av den befintliga gång- och cykelvägen som går längs Fyrisåns västra sida från Tunabackar fram till Klastorp. Härmed skapas samtidigt en mycket attraktiv förbindelse hela vägen från Ulva kvarn till Flottsund.

Å-rummet har sedan kommunfullmäktiges enhälliga beslut 1980 att göra det till ett bevarandeområde samt under årtiondena därefter på många sätt blivit ett allt viktigare offentligt rum för alla Uppsalabor, inte minst ur rekreationssynpunkt men även ur många andra synpunkter, inte minst sociala. Detsamma gäller för det gång- och cykelstråk som under den s.k. Gröna vågens och 1970-talets inledning skapades mellan Tunabackar och Gamla Uppsala. Stråk av detta slag fungerar förutom som frilufts- och rekreationsstråk också som sammanbindande länkar och mötesstråk för stadens och kommunens olika delar. Ett rum för ökad kontakt med vår värdefulla natur- och kulturmiljö men också för sociala kulturaktiviteter av olika slag.

Ulva kvarn har under de senaste decennierna utvecklats till en plats med unika och fängslande konsthantverk med smide, keramik, smycken, korgmakeri, hemvävda textiler, linprodukter, glaskonst, träslöjd mm. samt en marknad för närproducerade matvaror. Men det är också en plats för ett aktivt kaféliv och många event. Genomförandet innebär givetvis en tydlig miljöpåverkan när det gäller de landbaserade naturvärden, för biotopskyddet och för visst växt och djurliv. Det är dock mycket tillfredställande att tillgängligheten till å-rummen samtidigt ökar och att strandskyddet förblir intakt när det gäller att skydda och säkerställa Fyrisåns och Jumkilsåns natur, djurliv och vattendrag för exploatering.

På samma sätt har den nuvarande å-rummet genom Uppsala och längs södra Uppsalastadsområde genom Ulleråker och Ultuna fram till Flottsund och Flottsund en potential att långsiktigt förutom till en attraktiv natur- och rekreationsmiljö komma att utvecklas till en värdefull och aktiv natur- och kulturmiljö för hela Uppsalaregionen. En tänkbar framtidsstrategi vore därför att i kommande översiktsplan i å-rummet markera potentiella områden för framtida lokala, regionala och nationella kultursatsningar.

Sammanfattningsvis tillstyrker Föreningen Vårda Uppsala framlagt förslag till detaljplan för Ulva gång- och cykelväg.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund

Ordförande