2017-06-10

Till Plan-och byggnadsnämnden i Uppsala kommun

Ang. detaljplan för del av kvarteret Dagfrid, dnr. PBN 2014-001126,  samråd

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade förslag till plan och vill framföra följande synpunkter.

Planen hanterar förtätning av ett kvarter inom Eriksdal, i Bortre Luthagen. Området, tidigare ett oreglerat utomplansamhälle, förnyades under 1970-talet med bostäder, radhus och flerfamiljshus i 2-2,5 våningar. I kv. Dagfrid tillkom också ett butikshus, en paviljong i läge hörnet Ringgatan/ Jumkilsgatan. Den vill nu fastighetsägaren ersätta med en ny butikslokal påbyggd flera bostadsvåningar.

FVU motsätter sig inte initiativet. Närbutiken bidrar till att vitalisera stadsdelen och tillskott med lägenheter ryms också. Ett fullt rimligt innehåll. Hur är då utförandet? Där skall som det skrivs i planens syfte (s.4), vara en ”säkerställ(d) hög arkitektonisk kvalitet”. Byggnaden framstår i illustrationer också med en mer nyanserad fasadverkan mot gata, jämfört med de nya kvarteren i ytterstaden.

Men situationen i Eriksdal är annorlunda. Huset skall här bli tillägg till en bebyggelse med måttfull skala. Fastighetsägaren, inte kommunen, är det som angett ramarna för planen, som syftar till hög utnyttjandegrad. På den begränsade tomtytan föreslås en volym som bryter radikalt mot mått och dimensioner inom området. Byggnaden, i princip ett punkthus, med entré till bostadsvåningarna från ett ensamt trapphus via loftgångar, framstår som en solitär. Våningshöjden, 5 våningar, står i brutal kontrast mot grannhusen, särskilt påtaglig i det nordöstra tomtavsnittet, där byggnaden är utdragen med full höjd mot den trånga kvartersgränden, bara drygt 4 m bred. Kvarteren i Eriksdal har inga baksidor. Här bryter den nya byggnaden det mönstret. Med sin höjd, och loftgångarna som ger gårdsfasaden monoton karaktär, och framför allt 5-våningsflygeln med sin brandgavel in mot radhusen, skapar byggnaden just en bakgårdsmiljö, skuggar omgivningen och står också som en oangenäm visuell skärm.

I sitt läge bryter byggnaden också mot helheten längs Ringgatan. I kvarteren söder om Ringgatan med föreningshus från 20- och 30-talen, gäller våningshöjd om 3,5 våningar. Undantag är huset närmast Kyrkogårdsgatan med fasaden uppdragen till fyra fulla våningar för fondverkan mot Tegnérparken. Rondellen utgör också en slags entréplats in mot centrum. Nybyggnadens läge vid Jumkilsgatan är i jämförelse underordnad. Här finns inget fog för motsvarande markering.

FVU anser att 5 våningar är främmande i området. Vi föreslår en reduktion med en våning, så att byggnaden har tre fulla våningar och en fjärde något indragen våning endast längs Ringgatan. Flygeln in i kvarteret skall hålla tre våningar och trappas ned till två mot de likaledes tvåvåniga radhusen. En likadan avtrappad flygel byggs mot Jumkilsgatan, som därmed får ett helare och mer stadsmässigt gaturum. Ett tillägg med bostäder som inte inskränker gårdens användning eller skymmer motstående lägenheter. Härigenom uppfyller man också kommunens krav i Arkitekturpolicyns riktlinjer, framför allt då i avsnitten Sammanhang och Skala – samspelet med platsens förutsättningar. Samspel i stället för intrång. I allt en intim stadsmässighet – som det gamla Eriksdal.

Uppsala dag som ovan

Anna Micro Vikstrand                                       PO Sporrong                                      Carl Erik Bergold
Ordförande                                                         2 v ordförande                                    Styrelseledamot

2017-05-17
Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

Ang detaljplan för kv Oden mm, Uppsala kommun, Dnr PBN 2014-000019

Föreningen Vårda Uppsala vill anföra följande synpunkter:
FVU välkomnar att f.d. Tingshuset förses med skydd i detaljplan för dess kulturhistoriska värden.

FVU menar att det skulle vara fördelaktigt ur stadsmiljösynpunkt att bevara även den del av Sparbankshuset som avses rivas. Anledningarna är flera; Sparbankshuset är uppfört som en arkitektonisk enhet med utpekade bevarandevärda kulturhistoriska uttryck. Enligt Plan- och bygglagen får inte dylik bebyggelse förvanskas. Den nybyggnad som man planerar är voluminöst avsevärt mycket större än befintlig byggnad och omgivande byggnader vilket kommer att upplevas som en avvikelse på platsen. Den nya byggnaden planeras med ett avsevärt överhäng med flera våningar ut mot gatan vilket är ett främmande inslag längs stråket och inte i överensstämmelse med övrig närliggande bebyggelses placering, storlek eller form. FVU förespråkar gärna bruk av ny arkitektur men denna måste inpassa sig i gällande lokala strukturer som t.ex. placering längs gatustråk, höjder och byggnadsvolymer. På det viset byggs en stad med många årsringar som får leva sida vid sida med respekt för historien och utvecklingen.

Rivandet och nybyggnationen förvanskar det befintliga sparbankshuset och kan inte betecknas som varsam vid en sakkunnig bedömning. FVU menar att sparbanksbyggnaden kan kompletteras på ett varsamt vis om förslaget omarbetas. Till exempel bör fasaden och hushöjden mot Kungsgatan bevaras som helhet. Anledningen är att byggnaden är en av de få modernistiska byggnaderna i centrum som är välbevarade. Byggnaden kan istället byggas till på gården med ett voluminöst mindre men till stadsmiljön mer anpassat förslag. Tillbyggnaden förläggs med fasad mot St Persgatan och tillåts byggas ihop med Sparbankshusets norra gavel där det idag är en bredare trottoar så att byggnaden kommer att utgöra hörnbyggnad mellan St Persgatan och Kungsgatan. Detaljstudier skulle kunna påvisa om hörndelen av byggnaden kan tillåtas nå en något högre höjd än sparbankshuset. Vårt förslag skulle visserligen ge en mindre expolateringsgrad till förmån för ägaren men FVU menar att allmänhetens intresse av att stadsmiljön vårdas måste väga tyngre i bedömningen.

FVU menar att även Sparbankshuset ska bevaras och förses med skydds- och/ eller varsamhetsbestämmelser i linje med byggnadens utpekande och lagens intentioner. Att överhuvudtaget inte förse Sparbankshuset med bestämmelser, som i förslaget, ens för de delar som avses bevaras är inte ett konsekvent förhållningssätt till utpekad skyddsvärd bebyggelse.

För det fall kommunen väljer att inte ändra detaljplanen i syfte att bevara hela byggnaden menar FVU att även den del av Sparbankshuset som bevaras ska förses med skydds- och/ eller varsamhetsbestämmelser i linje med byggnadens utpekande och lagens intentioner. Att inte förse Sparbankshuset alls med bevarandebestäm¬melser riskerar att i längden urholka de kulturhistoriska värden som den exteriört opåverkade sparbanksbyggnaden kommer att ha kvar trots tillbyggnaden. Förutom ovanstående har FVU inget att erinra vad gäller den nya byggnadens placering utmed St Persgatan förutom att byggnaden kommer mycket nära Tingshusets västra långsida. Detta inverkar menligt på upplevelsen av Tingshuset. FVU ser en uppenbar risk i detta. Gården kommer att reduceras till en liten bakgård med få attraktiva drag. Den idag stora gård som är placerad längs västra tingshusfasaden reduceras till en mycket liten gård omgiven av en i sammanhanget mycket hög byggnad som kommer att ge skugga över gården stora delar av tiden. FVU förordar en några våningar lägre byggnad med kortare fasad mot St Persgatan och mer indragen i kvarteret.

Länsstyrelsen har i sitt samrådsyttrande anmärkt på att kommunen måste beakta de kulturhistoriskt viktiga siktlinjerna in mot några av stadens viktigaste märkesbyggnader. FVU noterar att kommunen enbart fotoredovisat en av de siktvinklar som Länsstyrelsen påtalat behov av förstudier för. FVU ställer sig tveksam till om samtliga nödvändiga siktlinjestudier verkligen utförts och om konsekvenserna av förslaget utretts tillräckligt. För det fall inte alla föreskrivna siktlinjer studerats kan inte förslagets inverkan på riksintresset fullt ut uppfattas vilket är otillräckligt för att kunna slutgiltigt ta ställning till den mycket höga byggnad som avse på platsen. I alla fall bör byggnaden sänkas med hänvisning till ovanstående resonemang om påverkan i kvarterets omedelbara närområde.

FVU vill påminna om gällande lagstiftning till skydd för kulturmiljöer
Kvarteret utgör en del av riksintresset för kulturmiljövård kopplat till Uppsala stad. Enligt Miljöbalken får riksintresseområden inte påtagligt skadas. Kommunen ska inom ramen för den kommunala planeringen tillse att detta inte sker.
Enligt 8 kap Plan- och bygglagen får kulturhistoriskt värdefull bebyggelse inte förvanskas. Ombyggnad av dylik bebyggelse ska enligt samma lagstiftning ske varsamt. Detta gäller obeaktat om bebyggelsen omfattas av skydd i gällande detaljplan eller inte.
FVU kan inte avgöra utifrån materialet om fast fornlämning enligt 2 kap kulturmiljölagen berörs, FVU erinrar om att kommunen enligt nämnda kapitel ska samråda med Länsstyrelsen för att utröna detta.

Uppsala dag som ovan

Anna Micro Vikstrand, ordf. Patrick Björklund , styrelseledamot

2017-05-17
Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun
plan-byggnadsnämnden@uppsala.se

Ang detaljplan för del av kvarteret Plantan, Uppsala kommun. Dnr. PBN 2015-002019

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) har tagit del av rubricerade ärende och vill anföra följande.
FVU ser positivt på detaljplanen och den illustrerade arkitektoniska lösningen för fastigheten. De nedbrutna volymerna och variationen i fasadmaterial kan leda till en positiv förbättring av stadsmiljön. Särskilt tilltalande är glasfasaden mot Dragarbrunnstorg. Det är dock väldigt viktigt att de övriga stora ytorna utan fönster ges en tilltalande detaljering och finish.
Idag finns en upphöjd gård en våning upp med vissa planteringar. Den kommer enligt förslaget att minskas i storlek. Det ger enligt FVU två problem. För det första kommer ytan med varierande växtlighet att minskas. Växtligheten på den upphöjda gården kommer enligt handlingarna delvis att ersättas av en terrass med vegetation och att tak ska utformas med en täckning av sedum eller motsvarande. Vegetation i innerstaden är av stor vikt inte minst för insekter och fåglar. FVU anser därför att det ska anges i planen att vegetationstäckt yta inte får minskas. För det andra befarar vi att fasaderna mot student- och forskarhotellet i vinkelbyggnaden kan bli mycket trista. Enligt handlingarna kommer mellanrummet mellan biografen och hotellet endast bli 6,5–8 m vilket innebär att det enda man kan se från forskarhotellet är det nya husets fasad. FVU anser därför att krav måste ställas på att fasaden även åt detta håll får ett omsorgsfullt utförande.
Planområdet ligger nära Uppsala centralstation och har god tillgång till kollektivtrafik och relativt god anslutning med separata cykelvägar vilket är positivt. FVU anser däremot att befintliga cykelparkeringsplatser på Dragarbrunnsgatan och Klostergatan är otillräckliga utifrån det ökade behov som biografen kommer att generera, varför detta är en aspekt som borde tas med i planarbetet.

Uppsala dag som ovan

Anna Micro Vikstrand, ordf. Mats Börjesson , styrelseledamot

Till Högsta förvaltningsdomstolen                                                                               Uppsala 2017-04-03

hogstaforvaltningsdomstolen@dom.se

angående överklagande av Kammarrättens i Stockholm dom i mål 2417-16 angående tillstånd enligt kulturmiljölagen (1988:950)

Kammarrätten i Stockholm (avdelning 2) upphävde den 11 januari 2017 genom rubricerade dom avgöranden från Länsstyrelsen i Uppsala län och Förvaltningsrätten i Uppsala avseende tillstånd enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950). Det hade sökts av Uppsalahem AB för bebyggelse inom planområdet Mikaelskyrkan med omgivande park i Uppsala kommun. Kammarrätten återförvisade målet till Länsstyrelsen i Uppsala län för ny prövning.

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed Kammarrättens dom och yrkar att Förvaltningsrättens dom fastställs. FVU hemställer att prövningstillstånd meddelas på grund av synnerliga skäl eftersom saken är av principiell betydelse. Frågan handlar om tolkningen av begreppet kyrkotomt enligt 4 kap Kulturmiljölagen.

FVU åberopar talerätt med stöd av EU-rätten, närmast Rådets direktiv 85/337/EEG om

allmänhetens deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet samt rådets direktiv 2001/35/EG om genomförande av förpliktelserna enligt Århuskonventionen om bl.a. allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor. Föreningens talerätt har tidigare bedömts av Mark- och miljödomstolen, Nacka tingsrätt, den 7 december 2012 i mål P 6473-12. FVU:s stadgar har bifogats den begäran om prövningstillstånd som föregått denna skrivelse.

Begreppet kyrkotomt enligt förarbete, lag och handbok, lagstiftarens intentioner/ avsikter
Begreppet kyrkobyggnad och kyrkotomt definieras i 4 kap 2 § KML. En kyrkotomt definieras som ett område kring en kyrkobyggnad som hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats.

Förarbetena till lagen (prop. 87/88:104, s58) föreslog att den statliga tillsynen skulle gälla bl a  sådana områden kring skyddsvärda kyrkor som tillsammans med kyrkobyggnaden bildar en värdefull miljö utan att området utgör begravningsplats. Man exemplifierar med en park utan gravplatser (a. prop. s 96). Begreppet utvecklas ytterligare i Riksantikvarieämbetets handbok för 4 kap KML (2014-12-18).

Lagstiftarens syfte med lagen måste anses vara att införa statlig tillsyn och tillståndsplikt för en samlad miljö runt en kyrkobyggnad som haft funktion i samspel med kyrkobyggnaden. Enskilda fastighetsgränser ska inte spela roll i tolkningen av kyrkomiljö som kan anses vara kyrkotomt. I de fall kyrkotomten inte sammanfaller med fastighetsgränser måste man utgå från kyrkobyggnadens funktionella och miljömässiga sammanhang för att precisera vilket område som avses vara kyrkotomt.

FVU anser med stöd av ovanstående att begreppet kyrkotomt är tillämpbart på hela parkanläggningen inom detaljplaneområdet.

Kulturhistorisk bedömning av tomten och kyrkan – utvecklingshistoria
Mikaelsparken och kyrkans kulturhistoriska utveckling finns utredd bland annat i Uppsalahem AB:s rapport Kulturmiljöanalys Mikaelsplan daterad 2014-04-15.

Mikaelsplan och Mikaelskyrkan är en del av det enligt Miljöbalken utpekade riksintresseområdet för kulturmiljövården: UPPSALA STAD, C 40 A.
FVU ifrågasätter Uppsalahems påstående att Mikaelskyrkan saknar koppling till riksintressetemat ”Domkyrkostaden”. Kyrkan har visserligen uppförts och finansierats privat men kopplingarna till Domkyrkoorganisationen har alltid varit en faktor i dess historia, vilket med önskvärd tydlighet framgår bl a i boken Kyrkorna i Uppsala (1992), ss 180–83 samt där anförda källor. Uppsalahems ovannämnda påstående förefaller vara en partsinlaga.

I rapporten anges att kyrkan, ursprungligen ett kapell, uppfördes för de mindre bemedlade innevånarna i stadsdelen Svartbäcken norr om kyrkan. Kyrkan och parken uppfördes i ett sammanhang. Fotografier och äldre stadsplaner redovisade i nämnda rapport visar att kyrkan och huvuddelen av den nuvarande parkens träd och slingrande grusgångar som ännu är kvar anlades samtidigt och med inbördes koppling till varandra. Under 1900-talet har växtligheten kompletterats med fler träd och buskar utan att ha inordnats i den ursprungliga utformningen av parken. Växtlighetens har också tilltagit i storlek och omfång över tid.

Parternas ställningstaganden

Länsstyrelsen och kammarrätten bedömer båda att kyrkan och parken uppförts i ett sammanhang.

Kammarrättens dom och grunderna för den

Kammarrätten hävdar att den vegetation som finns runt kyrkan idag inte ger stöd för att hela parken ska anses vara kopplad till kyrkobyggnadens funktion och miljö.

Enligt Kammarrättens uppfattning utgör den avgränsning som gjordes 1974 då kyrkan fick en egen tomt en naturlig avgränsning av kyrkotomten. Man anser dock att även den allé som sträcker sig från kyrkan mot sydsydväst ut över grannfastigheten ska ingå i begreppet kyrkotomt. Detta med stöd av 4 kap 2 § KML eftersom kammarrätten anser att allén hör samma med kyrkobyggnadens funktion och miljö.

FVU anför följande:

Kammarrätten bortser från angivelserna i förarbetena till lagtexten som säger att kyrkotomt t ex är park utan gravplatser runt en kyrkobyggnad. Rätten bortser även från riksantikvarieämbetets handbok som säger att det ska finnas ett funktionellt samband mellan kyrkobyggnaden och kyrkotomten. Sambandet i Mikaelskyrkans fall är att kyrka och park uppfördes samtidigt vilket framkommer bland annat i nämnda historiska utredning.

Kammarrättens tolkning av kyrkotomtens geografiska utbredning är givet ovanstående för snäv. Rättens

tolkning utan närmare motivering är att nuvarande parkvegetation inte kan vara en del av den ursprungliga parkanläggningen. FVU finner efter att ha tagit del av nämnda utredning att huvuddelen av växtligheten och gångsystemet tillkommit i samband med att parken och kyrkan anlades. Det som hänt är endast att träden har blivit större under de 120 år som gått. Det är visserligen belagt att viss annan växtlighet tillkommit under 1900-talet, växtlighet som i vissa fall inte inordnats strukturerat i den befintliga parkanläggningen men som placerats inom den ursprungliga parkanläggningen. Men det är inte rimligt att tillmäta vegeta-tionens tillväxt över tid så stor tyngd att det påverkar tolkningen av kyrkotomtens ursprungliga utbredning. Synsättet styrks av arkivuppgifter från 10 april 1888 där huvudmannen för kyrkans uppförande, Mikaelsfonden, i ett svar till byggnadsnämnden uttalar farhågor om att de uppväxande träden med tiden skulle göra kapellet ”mindre bemärkt”, varmed troligen menades mindre synligt från gatan. Något som visserligen numera är fallet vad beträffar aspekten från NNV och det nytillkomna polishuset på andra sidan Luthagsleden, vilket påverkat Kammarrättens bedömning. Detta är för övrigt en mindre viktig aspekt eftersom ledens nedgräv-ning börjar här och inga promenadstråk påverkas. Från övriga aspekter erbjuder kyrkan en angenäm anblick bland den fortfarande inte särskilt skymmande parkmiljön. Om växtligheten så småningom skulle tätna för mycket kan den glesas ur. Det måste beaktas att träden då de planterades på 1800-talet rimligen var tänkta att växa upp.

FVU:s uppfattning är att kammarrätten dragit en felaktig slutsats kring vegetationens tillväxt och tillhörighet.

Kammarrätten gör dessutom avsteg från sin egen bedömningsgrund om att 1974-års avstyckning ska utgöra kyrkotomt genom att utpeka tillfartsallén på grannfastigheten som tillhörande kyrkotomten. Bedömning som kammarrätten gör att enbart allén i sydsydväst på den anslutande fastigheten är en del av kyrkotomten pga dess betydelse för upplevelsen av kyrkan är allt för snäv.

Yrkande.
FVU yrkar med stöd av ovan anförda synpunkter att hela parkområdet ska betraktas som kyrkotomt jämlikt 4 kap KML. Vidare yrkas att Kammarrättens dom upphävs och att Förvaltningsrättens dom fastställs.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg, ordförande

Patrick Björklund, styrelseledamot

Till Plan- och Byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                2017-03-24

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang detaljplan för del av Rackarberget i Uppsala kommun. Dnr: PBN 2015-001530. Samråd

Föreningen Vårda Uppsala, FVU, vill avge följande synpunkter på rubricerade förslag.

Rackarberget är ett ytterst välplanerat och kulturhistoriskt värdefullt område. Det är därför mycket glädjande att se att kommunen och arkitektkontoret A-sidan har gjort ett så omsorgsfullt och väl utfört förslag till förtätning. De föreslagna nybyggnaderna kommer att fungera väl i omgivningen utifrån föreslagen placering och genom val av hustyper, material och dimensioner. Det är även positivt att förskolebaracken rivs och att den centrala parkytan utökas. Detta kommer göra att visionen om ”hus i park” blir ännu tydligare.

FVU vill dock påtala två saker. Det är mycket positivt att Bruno Mathsons dagispaviljong bevaras och får skyddsbestämmelser, men det är också av yttersta vikt att byggnaden även i fortsättningen inrymmer en förskola. Därför önskar FVU att möjligheten att använda lokalen för centrumändamål stryks ur detaljplanen.

Den andra saken vi vill lyfta är att det ur ett stadsmiljöperspektiv är mycket beklagligt att den låga affärslängan förslås att rivas till förmån för ett högre hus. De låga affärslängorna är ett viktigt visuellt inslag i bostadsområden uppförda under efterkrigstiden. De skapar tillsammans med de högre omgivande bostadshusen en välbehövlig variation i stadsrummet. Alltför många låga byggnader har under de senaste årens förtätningsiver rivits i Uppsala varför det är extra viktigt att denna affärslänga får vara kvar.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg, ordförande                                                 Anna Micro Vikstrand, styrelseledamot

Till Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun                                                     2017-03-10

plan-byggnadsnamnden@uppsala.se

ang detaljplan för Södra Gunsta, etapp 2, dnr PBN 2016-3135. Samråd.

När det gäller bostadsbyggande inom kommunen har Föreningen Vårda Uppsala (FVU) sedan ett tjugotal år förordat en utbyggnad av kransorterna, samt önskvärdheten av att Uppsala vid utbyggnaden av omgivande landsbygd i första hand prioriterar tätorter med goda kollektivtrafiklägen, detta för att minska trycket på själva staden och genom karaktärs- och livsmiljöomvandlande förtätningar av det slag som numera pågår riskera att ruinera dess grundläggande värden. FVU lägger vidare stor vikt vid det sätt på vilket en utbyggnad av kransorterna sker. Givet är att tillkommande bebyggelse måste gestaltas med respekt för platsen ifråga och inte minst dess specifika natur- och kulturvärden samt att inte värdefull och – med tanke på framtiden – omistlig jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse på det oreflekterade sätt som hittills skett i ett flertal orter.

I den föreliggande planen för Gunsta avses dock utbyggnaden ske på skogsmark. Viktigt är även i sådant fall att gå varligt fram och att måna om de befintliga värden som ger området dess karaktär och identitet. Planen medför som den f n ser ut ingrepp som går ut över ursprungsvärden i natur- och kulturmiljön. Fornlämningar tas inte tillvara, ett viktigt biotopskyddsområde exploateras och ett Natura 2000-område berörs. Alternativ till dessa ingrepp måste enligt FVU:s mening utredas, i första hand att avstå från en utbyggnad som påverkar just platser som de nämnda. Positivt vore alltså om större hänsyn kunde tas till dessa viktiga kvaliteter. Den negativa påverkan är inom detta avsnitt av Gunsta-planen inte helt genomgripande, men planläggningen av delområdet i fråga kan med sin väg- och kvartersstruktur och med koppling till resterande delar inverka menligt på ovan påtalade värden inom dessa områden.

I övrigt kan vad gäller förhållningssättet i planen, själva grundsynen, sägas att den uttrycker den en vilja och en ambition som FVU finner lovvärd och som vi inte sett i tidigare planarbeten. Det gäller både syfte och gestaltningsfrågor. Byggherre är –­ värt att notera – Småa hus, ett företag med rötter i Stockholms stads småstugebyrå och huvudaktör från 1920-talet i utbyggnaden av de kommunala trädgårdsstadsområdena med sammanhållen gestaltning av plan och bebyggelse. Förslaget utgår i fråga om syfte och gestaltningsprinciper från egenskaper man tillskriver den traditionella svenska småstaden och förespråkar när det gäller begrepp och kvalitetsangivelser variation och differentiering inom en sammanhållen ram samt en rimlig anpassning till landskapsrummet. Området tillförs också kompletterande grönska, parkmark och gatuplanteringar, och ramar anges för det byggda gällande typhus och byggnadsskick samt vad beträffar gatunätet olika funktionsgrad, riktningsverkan och inramning, allt noga angivet för att garantera måttfullhet med formuleringar och illustrationer som inte framstår som jargong. Detta är ”Trädgårdsstaden rediviva” med ”torget” som intim samlande plats, markerad av en mer sammanhållen bebyggelse som exempelvis Ålsten, Höglandet eller Nockeby i 20/30-talens Västerort.

Förslaget kan ses stå i positiv kontrast till nyliga låghusexploateringar: ”grannbyn” mot Bärby på andra sidan Almungevägen med utställda styckebyggda kataloghus. Eller Lindbacken, villa- enklaven vid Jälla. Sedan är ju givet, trots påpekande om allt annat, att ”bosättningen” i hög grad bygger på bilism. Just här kan det därför vara rimligt att framhålla möjligheten med fortsatt samhällsutveckling i stråket mot Almunge/Knutby genom utbyggnad av Lännabanan, anpassad också för modern spårtrafik, som då kunde ge uppsalabor allmänt bättre tillgång till natur- och friluftsliv (liksom en återskapad mälar(ring)linje ner till Ekoln och Skarholmen).

FVU ser planskrivningen som en nyordning för ortsförnyelse och som kan få stå som mall för fortsatt planläggning av områden i krans- och tillväxtsorter. I dokumentets samhällsbyggnadsvision s 8 framhålls vikten med ”att formulera en övergripande vision (…) som kan fungera som vägledning för detaljplaner och utbyggnadsprojekt.” En omsorgsplan. Detta var också förhållningssättet för arbetet med Stockholms stads trädgårdsstäder, där politiker och tjänstemän arbetade på en gemensam värdegrund – och som kunde stå som förebild för byggandet av framtidens Uppsala.

Avslutningsvis, en läsanvisning. En manual för skapande av en god stad och bostad, en manual för stadsbyggnadskonst: Osvald Almqvist, ”Byggnadsplaner för bostadsområden. Några allmänna synpunkter”, s. 185-277, i Praktiska och hygieniska bostäder. Betänkande och förslag (…) för utredning av frågan om bostadssociala minimifordringar (…), (Stockholm 1921).

Sammanfattning

• Planförslaget tar inte i full utsträckning hänsyn till de värden som finns på platsen.

• FVU delar inte inställningen att en miljöbedömning enligt miljöbalken 6:11 – 18 inte skulle krävas.

Tvärtom förestår en betydande miljöpåverkan om förslaget genomförs fullt ut.

• Med avseende på ovan anförda synpunkter vad gäller natur- och kulturvärden anser FVU att planen

behöver utredas vidare och justeras.

• Principiellt anser FVU som ovan framgått att planen har många kvaliteter vad gäller upplägg,

struktur och gestaltningsprinciper och att den skulle kunna bli förebildlig i den fortsatta planeringen av Uppsalas

kransorter.

Uppsala dag som ovan

Mats Wahlberg ordf.                     Carl Erik Bergold     Ulla Björkman     PO Sporrong,    styrelseledamöter