Detta inlägg är tidigare publicerat på sociala medier
Det grävs i Dag Hammarskjölds väg. Träd är fällda utmed gamla Stockholmsvägen och arbetsmaskiner står på plats utmed Hugo Alfvéns väg. Enligt skyltar görs förberedande arbeten inför byggande av spårväg. I utdelade informationsblad är budskapet: ”I Uppsala bygger vi spårväg för att fler ska kunna åka kollektivt.” Tidigare i höstas togs några ledande politiker ett symboliskt första spadtag. Byggstarten skedde trots en politisk oenighet i kommunfullmäktige och trots att de för byggandet nödvändiga detaljplanerna inte vunnit laga kraft.
Nu, i starten på det nya året, är rättsläget fortsatt oklart. Samtliga av kommunfullmäktige antagna detaljplaner är överklagade. Miljöprövningen inför byggandet av en spårvägsbro genom Årike Fyris har bara inletts. De yttranden som kommit mark- och miljödomstolen till del visar att det inte är självklart att bron får komma till utförande. Samtidigt har domstolen kallat till förhandlingar om en spårvagnsdepå öster om Fyrisån. Det råder ingen tvekan, bygget av spårvägen har startats trots att de legala förutsättningarna inte är på plats.
Kostnaden för spårvägen har beräknats till 7,6 miljarder kronor, men belopp på upp mot 18 miljarder har nämnts i debatten. Det samhällsekonomiska läget är idag radikalt annorlunda än när fyrspårsavtalet tecknades. Det samma gäller de lokala förutsättningarna. Exploateringsintäkterna minskar och därmed också kassan ur vilka medel för finansiering av spårvägen ska tas. Förra året var det tredje året i rad som kommunens mark- och exploateringsverksamhet redovisade ett underskott. Protokollen från kommunstyrelsens mark- och exploateringsutskott visar dessutom att byggbolagen inte klarar av att komma i gång med sina projekt. Osäkerheten är stor om när och hur byggandet ska ta fart igen och de nödvändiga intäkterna börja komma in.
I samhällsbyggandet måste många olika situationer kunna hanteras. Hänsyn ska tas till allt ifrån trygghet och trivsel i närmiljön till internationell konkurrenskraft. Det krävs en förmåga att anpassa sig efter konjunkturen, utvecklingen i omvärlden och förskjutningar i värderingar. En så snabb tillväxt, som den som Uppsala gått igenom, är en utmaning inte bara tekniskt och ekonomiskt. Utbyggnaden påverkar vardagslivet för många. När förändringarna går fort och lyhördheten för de lokala perspektiven är minimal, minskar acceptansen för de beslut som lagts till grund för utvecklingen. Då behövs en öppenhet för en omprövning av tidigare ställningstaganden.
Det råder fortsatt en politisk oenighet om utbyggnaden av de sydöstra stadsdelarna. Trots det driver en svag majoritet i kommunfullmäktige på för att verkställa fyrspårsavtalets krav på ett byggande av 21 500 bostäder i denna del av kommunen. I det omvärldsläge vi befinner oss i finns skäl att analysera alternativa handlingsmöjligheter. För tio år sedan fanns hos oss uppsalabor en önskan om tillväxt, stadsliv och storstadsutveckling. Mycket har hänt i samhället sedan dess. Idag visar aktuella enkäter att det är kultur, grönska och trygghet som vi uppsalabor efterfrågar.
Det är Föreningen Vårda Uppsalas slutsats att planerna för spårvägen har baserats på antaganden som riskerar att medföra ogynnsamma och oförutsägbara konsekvenser för kommunen som helhet. Föreningen har därför avstyrkt dessa planer i avvaktan på att kommunen gör ett omtag i planeringen och redovisar ett förslag till ett kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem som binder ihop hela staden; Gottsunda med Gränby och Stenhagen med Fyrislund.
Järnvägs- och spårvägsbyggande är projekt där genomförandet sträcker sig över flera mandatperioder. Bredast möjliga politiska förankring bör därför eftersträvas. Det behövs nu förnyade analyser av utvecklingen åtföljda av en omprioritering av den fortsatta planeringen och utbyggnaden av Uppsala. Arbetet för ett sammanhållet, trivsamt och tryggt Uppsala måste få gå före en utbyggnad som har sitt fokus på en snabb regional tillväxt baserad på en omfattande pendling.
Så stanna upp och tänk till. Uppsala kan bättre.
Sten Åke Bylund, ordförande
Bo Aronsson, vice ordförande