Uppsala 2022-12-08
Till Mark- och miljödomstolen

Överklagat beslut och yrkande

Föreningen Vårda Uppsala (FVU) överklagar härmed Uppsala kommunfullmäktiges beslut 2022-11-07 (KSN-2021-03376) att godkänna detaljplanen för del av kvarteret Bredablick i Uppsala kommun i enlighet med plan- och byggnadsnämndens beslut 2022-04-28 med yrkande att mark- och miljödomstolen upphäver beslutet.

Talerätt

FVU, som bildades år 1961 och för närvarande har 176 medlemmar, får med stöd av 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) överklaga beslutet eftersom den utgör en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Denna talerätt har återkommande bekräftats, bland annat i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 10.

Skäl för upphävande

Antagande av detaljplanen är lagstridigt med följd att beslutet därom ska upphävas av främst och i huvudsak följande skäl:

• Detaljplanens genomförande skadar påtagligt kulturmiljövärdena och riksintresset.
• Detaljplanen avviker med en ohållbar motivering från gällande översiktsplan alternativt låter sig gjorda bedömningar av dess förenlighet därmed inte prövas på befintligt underlag.

Dessa delvis sammanhängande skäl för upphävande, vilka utvecklas i det följande, görs gällande utan inbördes rangordning.

Detaljplanens genomförande skadar påtagligt kulturmiljövärdena och riksintresset

Planområdets läge inom den centrala staden och inom riksintresseområdet för kulturmiljövården  har inte beaktats på rätt sätt. Rätt beaktat innebär intrånget som den föreslagna byggnaden utgör ett hinder mot antagande av detaljplanen, eftersom planens genomförande påtagligt skadar kulturmiljövärdena och riksintresset. Denna påtagliga skada består i att läsbarheten för stadens siluett försämras genom att den tio våningar höga byggnaden blir synlig i vissa viktiga vyer och sätter en ny, kraftigt försämrande standard för intrångsbedömning avseende bebyggelse som framöver kan komma att föreslås.

Ett intrång, som det aktuella, ska inte betraktas separat utan hänsyn ska tas även till kumulativa effekter. Sådana kan uppstå genom samverkan inte endast med andra, tidigare eller nutida utan också framtida intrång. Riksantikvarieämbetet har i sin bedömning inte tagit hänsyn till kumulativa effekter (jfr redovisningen under rubriken Stadsbild och kulturmiljö i planbeskrivningen, s. 46 ff.)

Vad det närmare bestämt handlar om är att avsett skydd inte kan upprätthållas, när något intrång väl har börjat tillåtas. Ett första intrång kommer nämligen att utgöra argument för nästa och så vidare tills skyddet har kommit att visa sig vara helt illusoriskt. Redan i den aktuella planbeskrivningen kommer detta sätt att argumentera till uttryck när det där uttalas angående Linnéträdgården (s. 46):

Studier har även gjorts av påverkan på stadssiluetten från andra strategiska platser i staden såsom från Linnéträdgården och från slottets utsiktspunkter. Slutsatsen är att påverkan på stadens siluett är liten eller obetydlig. Undantaget är Linnéträdgården varifrån byggnaden kommer att bli synlig i fonden sett mot orangeriet. I fonden finns dock redan idag nytillkommen kvartersbebyggelse i 4-5 våningar. Byggnaden inom kvarteret Bredablick komme[r] att utgöra ett bakomliggande, högre tillägg, till detta.

Om just Linnéträdgården uttalas tidigare i planbeskrivningen (s. 16): ”Planområdet ligger i närhet till Linnéträdgården som är ett statligt byggnadsminne. Orangeriet i Linnéträdgården är även Q-märkt. Vid ny bebyggelse eller tillägg i Linnéträdgårdens omgivning ska dess mycket höga kulturvärden beaktas.” Det sistnämnda framgår på s. 77 i Uppsalas innerstadsstrategi – Stadsliv i mänsklig skala 2016 som är en del av översiktsplanen. Därtill kan noteras att Linnéträdgården jämte andra Linnéminnen i Uppsala, Sverige och övriga världen är avsedd att bli en del av ett internationellt världsarv (se https://www.lansstyrelsen.se/uppsala/besoksmal/ varldsarv.html, tillgänglig 2022-12-08).

Ifall ett resonemang som det förda kan godtas avseende en plats som Linnéträdgården så kan snart sagt varje ytterligare intrång godtas med hänvisning till Bredablick, om godkännandet av den överklagade detaljplanen skulle upprätthållas. Detta kan inte vara förenligt med det avsedda skyddet.

Det är i sig anmärkningsvärt att planbeskrivningen i åtminstone ett väsentligt avseende inte alls innehåller det illustrationsmaterial som behövs för att förstå detaljplanen. I sitt yttrande över förslaget till den aktuella detaljplanen uttalade FVU:

Siktstudien från Linneträdgårdens entré saknas. En enkel skalenlig projektion visar att den idag lugna siluetten över Orangeriet, kommer att kraftigt förändras då
10-våningshusets fyra översta våningar sticker upp i fonden över dagens måttliga fyravåningsskala.

Efter att ha konstaterat att inte heller den godkända detaljplanen innehåller någon illustration av efterfrågat slag har FVU uppdragit åt undertecknade P-O Sporrong, arkitekt SAR/MSA, att utarbeta en sådan. Resultatet bifogas (bilaga 1) och utvisar att den föreslagna byggnadens påverkan på stadens siluett är stor och betydlig. Med hänsyn till att det är fråga om påverkan på en av stadens viktigaste platser, Linnéträdgården med dess mycket höga kulturvärden, skadar detaljplanens genomförande redan på detta sätt kulturmiljövärdena och riksintresset påtagligt.

FVU noterar i anslutning härtill att det illustrationsmaterial som faktiskt finns i den godkända detaljplanen delvis är missvisande och därmed är otillräckligt för att förstå detaljplanen. Den mest anslående illustrationen är illustration 32 på s. 49 i planbeskrivningen, ”Vy från Vattholmavägen, vypunkt M, med byggnaden svagt synlig bredvid slottet”. Även här har FVU uppdragit åt undertecknade P-O Sporrong, arkitekt SAR/MSA, att utarbeta kompletterande illustrationer i form av siktstudier från två olika andra vypunkter på Vattholmavägen, närmare innerstaden. Resultatet bifogas (bilaga 2) och utvisar att den föreslagna byggnadens påverkan på stadens klassiska siluett är stor och betydlig, vilket innebär att detaljplanens genomförande även på detta sätt skadar kulturmiljövärdena och riksintresset påtagligt.

Detaljplanen avviker med en ohållbar motivering från gällande översiktsplan alternativt låter sig gjorda bedömningar av dess förenlighet därmed inte prövas på befintligt underlag

När det gäller den aktuella detaljplanens förenlighet med översiktsplanen uttalas i planbeskrivningen (s. 57, ordagrant citerat väl att märka):

Detaljplanen avviker från översiktsplan i termer av hushöjd då det anges i denna att ny bebyggelse över den befintliga kvartersstadens traditionella höjdskala kan tillkomma endast om dessa utgörs av särskilda märkesbyggnader. Bostadsbebyggelse kan generellt inte betraktas som märkesbebyggelse. Detaljplanen reglerar dock att byggnaden ska utföras med hög arkitektonisk kvalitet och på så uppfylla översiktsplanen genom att bidra med kvalitet i stadsrummet

Förutom att den citerade passagen är svårbegriplig är det som ändå möjligen kan utläsas därav felaktigt. I gällande översiktsplan (från år 2016) anges inte att ny bebyggelse över den befintliga kvartersstadens traditionella höjdskala kan tillkomma om sådan bebyggelse utgörs av särskilda märkesbyggnader. I den sedan flera år ersatta 2010 års översiktsplan uttalas förvisso (s. 42): ”Byggnationer över kvartersstadens höjder kan tillkomma i form av särskilda märkesbyggnader.” Uppsalas innerstadsstrategi Stadsliv i mänsklig skala 2016 är, som nämnts, en del av (den gällande) översiktsplanen. Bland riktlinjerna som anges i innerstadsstrategin återfinns följande (s. 77): ”För att inte äventyra stadens siluett får nya hus och påbyggnader inte överskrida de nu dominerande hushöjderna.” Varför prövning skulle ske mot skrivningar i 2010 års utdaterade översiktsplan i stället för 2016 års översiktsplan förklaras inte; detta torde vara en rest av tidigare, nu inaktuella överväganden.

Som också synes vara kommunens uppfattning, enligt vad som kan utläsas av planbeskrivningen, avviker detaljplanen från översiktsplanen ifråga om den föreslagna byggnadens höjd. Skulle byggnationer i form av särskilda märkesbyggnader av någon anledning anses kunna medges undantag från översiktsplanens krav på bebyggelsens höjd är förutsättningarna för ett sådant undantag definitivt inte uppfyllda i det aktuella fallet. Den föreslagna byggnaden utgör uppenbarligen inte en byggnation i form av en särskild märkesbyggnad med mindre än att detta begrepp förlorar all vettig mening. Motiveringen är därmed ohållbar.

Må det här räcka att erinra om att kommunens egen uppfattning – i ett begripligare och mer betydelsefullt sammanhang än planbeskrivningen – är att endast en märkesbyggnad har tillkommit och gjort Domkyrkan, Slottet, universitetsbiblioteket Carolina Rediviva och Universitetshuset sällskap som sådan i Uppsala under 2000-talet: Uppsala Konsert och Kongress. Se innerstadsstrategin s. 66 under rubriken Gamla och nya märkesbyggnader i avsnittet Hushöjder och siktlinjer.

Ifall varje byggnad som är avsedd att utföras med hög arkitektonisk kvalitet – vilket kan vara det som avses i planbeskrivningen citerad ovan – skulle anses utgöra en märkesbyggnad i betydelsen att översiktsplanens krav därför kan åsidosättas, skulle det skydd översiktsplanens krav ska innebära bli närmast meningslöst. Av innerstadsstrategin (s. 15) framgår att ”kvaliteten på arkitekturen i innerstaden [måste] vara den högsta möjliga.” Därmed skulle varje nybyggnation som uppfyller det kravet vara en märkesbyggnad med därav följande möjlighet att åsidosätta översiktsplanens krav på bebyggelsens höjd.

Den föreslagna byggnad som avses med detaljplanen ifråga avviker från översiktsplanens krav på bebyggelsens höjd. Det finns inte grund för avsteg från detta krav och kommunen har i alla händelser inte klargjort vad som motiverar ett undantag för den föreslagna byggnaden.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund, ordförande
P-O Sporrong, vice ordförande
Eric Bylander, styrelseledamot

Bilagor:

Siktstudie från Linnéträdgårdens entré utarbetad av P-O Sporrong, arkitekt SAR/MSA.

Siktstudier från två olika vypunkter på Vattholmavägen utarbetade av föreningens vice ordförande P-O Sporrong, arkitekt SAR/MSA.